19.8.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/87

Föredragande

:

Henk Kool (NL–PES), kommunalråd i Haag

Referensdokument

:

Förslag till Europaparlaments och rådets förordningar om

1.

De lokala och regionala myndigheterna har ett nära samarbete med bankinstitut för att finansiera sina projekt på medellång och lång sikt. Med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna svarar för två tredjedelar av alla offentliga investeringar i EU och att detta enbart under 2011 motsvarade 179 miljarder euro eller 1,4 % av EU:s BNP – mer än EU:s sammanlagda budget (1 %) – är det uppenbart att bankernas motståndskraft är av stort intresse för dessa myndigheter och att den pågående reformen av bankregleringen kommer att få stor inverkan på dem.

2.

Det finns ett starkt politiskt och ekonomiskt/vetenskapligt stöd för ståndpunkten att tillsynen av bankerna och övervakningen av reformer skulle kunna genomföras effektivare på EU-nivå än på nationell nivå.

3.

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag till förordningar om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut och om rapportering och insyn i transaktioner för värdepappersfinansiering. Det är av avgörande betydelse att man undviker att skapa lagstiftningsrelaterade och administrativa bördor.

4.

Kommittén beklagar dock att omfattningen och ambitionsnivån hos förslagen från den expertgrupp på hög nivå som kommissionen utsåg i februari 2012 har reducerats kraftigt. Förslagens inverkan på de berörda bankerna kommer att vara begränsad, i synnerhet som Frankrike, Tyskland och Storbritannien redan har antagit liknande nationella reformer (1).

5.

Kommissionens två förslag till förordningar syftar båda till att harmonisera vissa bestämmelser för att stärka regelverket för bank- och finansinstitut. Med tanke på de omfattande inbördes förbindelserna mellan de berörda enheterna och den systemrisk som de skulle kunna utgöra kan dessa förordningar bara genomföras på EU-nivå. ReK anser därför att den rättsliga grunden (artikel 114 i EUF-fördraget) är korrekt och att den föreslagna lagstiftningen är förenlig med subsidiaritetsprincipen.

6.

Regionkommittén upprepar hur viktiga krediter är för att finansiera lokala och regionala myndigheters offentliga investeringar i projekt av allmänt intresse såsom infrastruktur, forskning och utbildning. Dessa investeringar utgör en betydande del av de offentliga utgifterna och är nödvändiga för tillväxt och befolkningens välbefinnande.

7.

Kommittén framhåller särdragen hos lån som upptas av lokala och regionala myndigheter. Dessa myndigheter kan på intet sätt likställas med privata kunder eller företagskunder, och dessa låns karaktär, belopp och löptid förutsätter därför att bankerna har särskild, riktad sakkunskap.

8.

Lokala och regionala banker samt banker som är specialiserade på lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll i utvecklingen och finansieringen av regioner och kommuner. De säkerställer grundläggande stöd för den lokala ekonomiska utvecklingen genom att stödja små och medelstora företag, föreningar och den sociala ekonomin.

9.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att skydda och stärka den lokala affärsmodellen med ömsesidiga och kooperativa institut samt sparinstitut, särskilt små banker, som spelar en avgörande roll i den reala ekonomin tack vare sin omfattande och balanserade närvaro i lokala och regionala samhällen.

10.

Kommittén ser med ogillande på den oproportionerliga och okontrollerade expansionen av vissa lokala och regionala banker, vars förvärv av giftiga tillgångar allvarligt har hotat ekonomierna i deras ursprungsområden.

11.

Regionkommittén noterar en åtstramning i lokala och regionala myndigheters tillgång till bankutlåning, vilket visar sig inte bara i lägre volymer och högre marginaler utan också i en oroväckande minskning av lånens löptid. Detta kan avspegla en ond cirkel där universalbanker minskar sitt engagemang i den reala ekonomin och därför med större sannolikhet kommer att ägna sig åt handels- och skuggbankverksamhet.

12.

Kommittén är bekymrad över den betydande räntespreaden mellan ECB:s bankränta (0,25 % sedan november 2013) och de räntor som bankerna erbjuder lokala och regionala myndigheter, med tanke på att denna spread inte bygger på en objektiv bedömning av den berörda myndighetens ekonomiska situation och risken för betalningsinställelse är tämligen låg.

13.

Dessa skärpta villkor medför en betydande belastning för de lokala och regionala myndigheternas budgetar och gör det allt svårare för dem att balansera sina budgetar, uppnå en god absorptionsförmåga och finansiera långsiktiga projekt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning.

14.

Kommissionen uppmanas därför att i ett senare skede lägga fram ett lagstiftningsförslag med effektiva åtgärder för att ta itu med kreditåtstramningen för små och medelstora företag samt lokala och regionala myndigheter.

15.

Vissa lokala och regionala myndigheter emitterar finansiella instrument, såsom obligationer, för att finansiera sin verksamhet och politik.

16.

Regionkommittén beklagar att vissa banker, med full vetskap om riskerna, har uppmuntrat lokala och regionala myndigheter att köpa ”giftiga” och komplexa finansiella produkter i orimliga mängder. Bristen på tillräcklig fackkunskap gör att de flesta lokala och regionala myndigheter inte har den kompetens som är nödvändig för att fullt ut förstå dessa produkter. Det är därför beklagligt att de lokala och regionala myndigheterna och deras skattebetalare måste bära hela bördan när dessa tillgångar fallerar.

17.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att uppmuntra bankerna att inta en heltäckande, rättvis och ansvarsfull hållning gentemot de lokala och regionala myndigheterna när de ger dem råd om riskerna. Det bör också utvecklas enkla och överskådliga finansiella instrument för lokala och regionala myndigheter där villkoren är tydligt fastställda när avtalet ingås. Dessa instrument bör erbjuda tydliga räntor i syfte att uppnå öppenhet och insyn i de lokala och regionala myndigheternas demokratiska beslutsfattande.

18.

Regionkommittén ställer sig bakom målet att förstärka bankernas stabilitet och motståndskraft genom att förbjuda egenhandel och ge möjlighet att separera riskfylld handelsverksamhet.

19.

Kommittén stöder målet enligt artikel 1 att förebygga systemrisker, finansiella påfrestningar och obestånd för stora, komplexa och sammanflätade enheter inom det finansiella systemet.

20.

Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att utvidga tillämpningen av liknande bestämmelser till banker av alla storlekar, med beaktande av den administrativa bördan och kostnaden, eftersom sådana initiativ även skulle kunna göra mindre banker säkrare.

21.

Kommittén stöder kommissionens förslag om att handel med finansiella instrument och råvaror för egen räkning, dvs. handel som endast syftar till vinst för banken, ska förbjudas med tanke på att egenhandel inte uttryckligen togs upp i direktivet om marknader för finansiella instrument (COM(2011) 656), det s.k. MiFID II-direktivet. Emittering av sådana instrument bör uteslutande förbehållas marknadsaktörer som kan visa att dessa produkter kommer att användas för att täcka deras egna kommersiella eller industriella risker. Annars skulle det uppstå både en risk för sammanblandning av roller mellan bankernas rådgivnings- och investeringsverksamhet och därigenom en incitamentseffekt för ökad spekulation och prisvolatilitet samt systemrisker för banksystemet.

22.

ReK hyser betänkligheter mot högfrekvenshandel, som kan medföra allvarliga risker för banksystemet, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra effektiva åtgärder för att reglera detta område.

23.

Regionkommittén upprepar att den föreslagna förordningens tillämpningsområde har minskat betydligt med tanke på att medlemsstaterna redan har antagit eller överväger att anta liknande nationella bestämmelser och att rekommendationerna från Liikanen-gruppen har försvagats märkbart.

24.

Det är viktigt att säkerställa enhetlighet på EU-nivå i en sådan starkt integrerad sektor i syfte att hålla bördan och kostnaderna för efterlevnad så låga som möjligt, sörja för lika konkurrensvillkor och förhindra snedvridningar i konkurrensen och den inre marknadens funktionssätt inom denna sektor.

25.

Kommittén välkomnar kommissionens uppgift om att dessa bestämmelser kommer att ses över efter genomförandet, och efterlyser en ingående undersökning av potentiella negativa återverkningar, i synnerhet för finansieringen av den reala ekonomin i EU:s kommuner och regioner.

26.

Kommittén undrar om det faktum att beslutet om att separera viss handelsverksamhet baseras på ett smalt test kommer att skapa tillräckliga rättsliga möjligheter att uppnå förordningens allmänna mål, och om de inte hade kunnat uppnås bättre genom ett bredare test som omfattar alla mål.

27.

ReK ifrågasätter effektiviteten i det mycket komplexa tillvägagångssätt som valts, som dels kan göra det svårt och kostsamt att bedöma och övervaka genomförandet av bestämmelserna, dels kan möjliggöra undantag från regleringen samt regelarbitrage.

28.

Kommittén beklagar förordningsförslagets minskade tillämpningsområde, framför allt att derivathandel undantas från beslutsprocessen. Det finns en oro för att överdriven spekulativ handel ska leda till överdimensionerade marknader och skapa snedvridningar både på finansmarknaden och i den reala ekonomin. Dessa snedvridningar kan mycket väl vara orsaken till den felaktiga prissättningen på marknaderna för jordbruks-, energi- och metallråvaruderivat, som är mycket viktiga för den lokala och regionala ekonomin.

29.

Kommissionen uppmanas att undanta långsiktiga innehav av värdepapper (s.k. buy and hold) från definitionen i artikel 5.4 i förordningen om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut, eftersom de är en del av den grundläggande bankverksamheten.

30.

Kommissionen uppmanas att inkludera symmetriprincipen i sina mekanismer för bankrekonstruktion. Det innebär att rekonstruktionsmyndigheterna skulle ges möjlighet att låta borgenärer bära förluster på samma sätt som de skulle ha fått eventuella vinster. Denna princip bör gälla i samma utsträckning för alla slags borgenärer.

31.

Regionkommittén stöder förordningen om rapportering och insyn i transaktioner för värdepappersfinansiering, och konstaterar att dessa åtgärder kompletterar de strukturella bankreformer som är nödvändiga för att täppa till ett rättsligt kryphål som redan har kartlagts.

32.

Det är nödvändigt med reglering med tanke på de nära förbindelserna mellan traditionella banker och skuggbanksektorn och att denna har samma ekonomiska funktioner som bankerna, dvs. kreditförmedling, kreditrisköverföring, likviditetstransformering och löptidstransformering, utan tillräcklig kontroll.

33.

ECB, kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna uppmanas att med kraft fortsätta sina insatser för att se till att de får tillräcklig och heltäckande information om skuggbankverksamhet. Information är den avgörande faktor som bör sätta de offentliga myndigheterna i stånd att reagera på lämpligt sätt när det gäller att reglera systemet, trots den mycket snabba utvecklingstakten och försöken att kringgå lagstiftningen.

34.

Regionkommittén välkomnar den föreslagna skyldigheten att rapportera alla transaktioner till en gemensam databas. Detta kommer att bidra till att förbättra övervakningen av riskerna och exponeringarna i samband med transaktioner för värdepappersfinansiering. Kommittén välkomnar att dessa åtgärder också kommer att förbättra insynen för investerarna och ge dem verktyg som gör att de kan fatta investeringsbeslut som bygger på större medvetenhet om särdragen hos transaktioner för värdepappersfinansiering.

35.

ReK stöder fastställandet av minimivillkor som kommer att förbättra öppenheten och insynen i återpantsättning genom att säkerställa att kunderna ger sitt samtycke och att de fattar beslut på grundval av full vetskap om de risker som detta kan innebära.