30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/55

—

med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992,

—

med beaktande av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser, som bifogades konventionen om biologisk mångfald 2010,

—

med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk från 2001,

—

med beaktande av konventionen om patentsamarbete från 2002,

—

med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

—

med beaktande av ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk från 1989,

—

med beaktande av den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, reviderad i Genève den 19 mars 1991,

—

med beaktande av WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter från 1995,

—

med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk från 2002 och Världshälsoorganisationens ramverk för influensavirus från 2011,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s strategiska mål för det tionde mötet i konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald (COP 10) i Nagoya (Japan) den 18–29 oktober 2010 (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

—

med beaktande av verksamheten i och rapporterna från den mellanstatliga kommittén om immateriell äganderätt och genetiska resurser, traditionell kunskap och traditionella kulturyttringar inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo),

—

med beaktande av rapporten från mötet i gruppen av experter på tekniska och rättsliga frågor om traditionell kunskap i samband med genetiska resurser inom ramen för det internationella systemet för tillträde och fördelning av nytta (UNEP/CBD/WG-ABS/8/2, 2009),

—

med beaktande av undersökningen ”Intellectual Property Rights on genetic resources and the fight against poverty” från 2011, som utfördes på uppdrag av Europaparlamentets utskott för utveckling,

—

med beaktande av Ramsarkonventionen om våtmarker från 1971,

—

med beaktande av Cites-konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter från 1973,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för rättsliga frågor (A7-0423/2012), och av följande skäl:

A.

70 procent av världens fattiga i landsbygds- eller stadsområden är direkt beroende av den biologiska mångfalden för att överleva och må bra.

B.

Konventionen om biologisk mångfald syftar huvudsakligen till att främja bevarandet och ett hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden och till att ta itu med hindren för tillämpningen av denna.

C.

De personer som tillhandahåller genetiska resurser och de som besitter traditionell kunskap befinner sig framför allt i utvecklingsländer med stor biologisk mångfald.

D.

Den nationella lagstiftning om tillträde och fördelning av nytta som antogs inom ramen för processen med konventionen om biologisk mångfald uppstod som en reaktion på metoderna med bioprospektering och biostöld.

E.

”Biostöld” avser vanligen den praxis som används i industrin för att privatisera och patentera ursprungsbefolkningars traditionella kunskap eller genetiska resurser, utan tillstånd eller utan att betala ersättning till ursprungsländerna.

F.

Enligt konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet ska företag som sysslar med bioprospektering inhämta ”förhandsgodkännande sedan information lämnats” från, samt enas om ”ömsesidigt överenskomna villkor” med, ursprungsländer eller ursprungs- och lokalsamhällen med avseende på traditionell kunskap med koppling till genetiska resurser, och dela nyttan av bioprospektering med dem.

G.

Systemet för tillträde och fördelning av nytta inom konventionen om biologisk mångfald fungerar som ett komplement till WTO och dess avtal om handelsrelaterade aspekter (Tripsavtalet), Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (Upov) och Världshälsoorganisationen (WHO).

H.

Systemet för tillträde och fördelning av nytta avspeglas även i ett antal människorättsinstrument, däribland den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966.

I.

Enligt artikel 27.3b i Tripsavtalet kan regeringar undanta växter, djur och ”väsentligen” biologiska processer, men inte icke-biologiska och mikrobiologiska förfaranden, från patenterbarhet.

J.

Den biologiska mångfalden tillhandahåller en lång rad olika ekosystemtjänster, exempelvis lokal vattenförsörjning, livsmedelsförsörjning, material för livsuppehälle samt klimatreglering. Miljöförsämringen medför nya problem när det gäller bevarande och ett hållbart utnyttjande av ett stort antal arter och genetiska resurser, som en grund för livsmedelssäkerhet och en hållbar utveckling av jordbruket.

K.

Syftet med det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, som förhandlades fram inom ramen för FAO, är bevarande och ett hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk samt en rättvis och jämlik fördelning av den nytta som uppkommer från användningen av sådana resurser, i överensstämmelse med konventionen om biologisk mångfald.

L.

OECD:s medlemsstater är ytterst beroende av genetiska resurser från utlandet för utsäde. Det är därför nödvändigt att samarbeta internationellt för att bevara och garantera ett hållbart utnyttjande av genetiska resurser.

M.

Enligt uppskattningar är tre fjärdedelar av världens befolkning beroende av traditionella naturmediciner, och cirka hälften av de syntetiska läkemedlen har naturligt ursprung.

N.

Frågan om traditionell kunskap tas upp i flera internationella konventioner och avtal, till exempel konventionen om biologisk mångfald, det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet.

O.

Enligt artikel 8j i konventionen om biologisk mångfald ska parterna respektera, bevara och upprätthålla traditionell kunskap och på ett ”skäligt och rättvist sätt dela den nytta som uppkommer från användningen av sådan kunskap”.

P.

I FN:s förklaring om ursprungsbefolkningars rättigheter från 2007 bekräftas det att ursprungsbefolkningar har rätt att bevara, kontrollera, skydda och utveckla sin traditionella kunskap.

Q.

År 2009 gav Wipos generalförsamling regeringskonferensen i uppdrag att utforma ett internationellt instrument för skydd av genetiska resurser, traditionell kunskap och traditionella kulturyttringar.

1.

Europaparlamentet påminner om att det finns en direkt koppling mellan skyddet av den biologiska mångfalden och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. Särskilt relevant i detta sammanhang är millennieutvecklingsmål 1 om att utrota extrem fattigdom och svält. Parlamentet betonar vikten av biologisk mångfald och sunda ekosystem för jordbruket, skogsbruket och fisket inom ramen för ett hållbart utvecklingsperspektiv.

2.

Europaparlamentet betonar att konventionen om biologisk mångfald skiljer sig betydligt från andra internationella miljöfördrag genom att den ger en tydlig och framträdande roll åt frågor om rättvisa, jämlikhet och rättsskipning i samband med bevarande och utnyttjande av biologisk mångfald.

3.

Europaparlamentet understryker att ”biostöld” – även om det inte finns någon allmänt godtagen definition av begreppet – kan avse otillbörligt tillägnande av och/eller oegentligheter som innebär att man drar kommersiell nytta av traditionell kunskap och genetiska resurser, och betonar att det krävs ytterligare arbete för att klargöra och konsolidera den rättsliga terminologin, särskilt för att definiera begreppet ”biostöld” utifrån tillförlitliga uppgifter.

4.

Europaparlamentet framhåller de utmaningar som immaterialrätten när det gäller genetiska resurser och traditionell kunskap medför i utvecklingsländerna med avseende på tillgång till läkemedel, tillverkning av generiska läkemedel och jordbrukares tillgång till utsäde. Parlamentet betonar följaktligen att EU:s handelspolitik på det immaterialrättsliga området måste vara i linje med det mål om en konsekvent politik för utveckling som fastställs i EU-fördraget.

5.

Europaparlamentet påminner om att konventionen om biologisk mångfald tillsammans med Nagoyaprotokollet utgör det huvudsakliga ramverket för styrningen av tillträde och fördelning av nytta. Parlamentet noterar att styrningen av immateriella rättigheter, genetiska resurser och fattigdomsbekämpning också berör WTO, FAO, WHO och Wipo, och att det därmed uppstår krav på att säkra ett samstämt förhållningssätt i deras stöd för konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet betonar att dessa internationella institutioner bör stödja, och inte motarbeta, konventionen om biologisk mångfald.

6.

Europaparlamentet upprepar att man hyser respekt för de etappmål som har uppnåtts i fråga om det internationella skyddet av ursprungsbefolkningars rätt till sina genetiska och andra resurser och tillhörande traditionell kunskap, i enlighet med FN:s förklaring om ursprungsfolkens rättigheter, ILO:s konvention nr 169, artikel 8j i konventionen om biologiska mångfald och Nagoyaprotokollet. Parlamentet uttrycker sin oro över den genetiska utarmning som är följden av den i stort sett exklusiva marknadsdominansen av industriellt framtaget utsäde, dvs. utsäde som skyddas av immaterialrätten, på bekostnad av traditionellt utsäde.

7.

Europaparlamentet påminner om att det behövs en rad växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk för att förbättra tillhandahållandet av ekosystemtjänster. Parlamentet betonar att växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk är avgörande för livsmedelstryggheten, jordbruket och miljöhållbarheten och för att bemöta klimatförändringarna.

8.

Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av millennieutvecklingsmål 1 bland annat beror på hur jordbruksekosystemen hanteras. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det krävs en rik genetisk mångfald av grödor för att minska den negativa inverkan som jordbruket kan ha på miljön, i syfte att förbättra tillhandahållandet av ekosystemtjänster. En rik mångfald av grödor bidrar i synnerhet till att fattiga jordbrukare och små jordbrukare kan variera såväl kosten som inkomsterna. Parlamentet betonar dessutom att genetisk mångfald av grödor ökar motståndskraften mot klimatförändringar.

9.

Europaparlamentet påminner om att de vilda varianterna av odlade växter, vilka är viktiga för livsmedelstryggheten i EU:s medlemsstater, i stor utsträckning finns i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft EU att inom ramen för Upov-konventionen avstå från att stödja lagstiftning som kan skapa hinder för jordbrukarnas avhängighet av skördat utsäde, eftersom detta skulle kränka rätten till livsmedel i utvecklingsländer.

10.

Europaparlamentet påminner om att Upov-konventionens ”jordbruksundantag” är särskilt viktigt för utvecklingsländerna, eftersom det gör det möjligt för jordbrukarna att spara utsäde från nya växtsorter och så det på nytt för vanliga livsmedelsändamål (vilket i sin tur ökar livsmedelssäkerheten). Parlamentet beklagar dock att jordbrukarnas rättigheter har försvagats till följd av de fortlöpande reformerna av Upov-konventionen, även om det ligger i utvecklingsländernas intresse att upprätthålla och utöka undantagen från växtförädlarrätten.

11.

Europaparlamentet konstaterar att FAO har intagit en ledande roll i insatserna för att utveckla specialiserade system för tillträde och fördelning av nytta som är relevanta för livsmedel och jordbruk. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländernas begäran om att garantera lämpliga system för biologisk mångfald i eventuella sektorsspecifika mekanismer/instrument inom ramen för FAO och att stärka synergierna med konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet.

12.

Europaparlamentet påminner om att genetiska resurser, bland annat i form av örtmedicin, utgör ett viktigt bidrag till forskning och utveckling på läkemedelsområdet och tillgång till läkemedel. Parlamentet upprepar därför återigen att immateriella rättigheter inte bör försvåra tillgången till läkemedel till överkomliga priser, särskilt inte när de immateriella rättigheterna är beroende av genetiska resurser som kommer från utvecklingsländer.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU att avstå från att pressa utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att ingå bilaterala avtal för att godta långtgående immaterialrättsliga normer för bland annat utsäden och läkemedel, i linje med EU:s åtagande om en konsekvent politik för utveckling.

14.

Europaparlamentet betonar att man för att bekämpa biostöld måste genomföra och uppgradera befintliga arrangemang för multilateralt tillträde och fördelning av nytta på jordbruks- och hälsoområdet, t.ex. det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, dvs. genom att överväga nya sätt att anskaffa medel för nyttofördelningsfonden, eller Världshälsoorganisationens mellanstatliga möte om beredskap för influensaepidemier.

15.

Europaparlamentet anser att framtida bilaterala och multilaterala avtal som syftar till harmonisering, särskilt de som gäller tillämpningsområdet för undantag från och begränsningar av patenträtten, kommer att kräva noggrann övervakning utifrån ett utvecklingsperspektiv för att man ska uppnå global rättvisa avseende folkhälsan på det sätt som tillämpningen av punkt 6 i Dohaförklaringen om Tripsavtalet syftar till, med bevarande av lokala kunskaper och, när det gäller växtförädlarnas rättigheter, säkrad tillgång till frön och utsäde.

16.

Europarlamentet noterar att begreppet traditionell kunskap avser den kunskap som särskilda ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen har och som delas av många samhällsskikt i en viss region eller i ett visst land. Parlamentet påpekar att traditionell kunskap omfattar ”immateriella värden” och att det är av största vikt att bevara kulturarvet i alla dess former: sociala, religiösa, kulturella och landskapsmässiga värden.

17.

Europaparlamentet framhåller att tre fjärdedelar av världens befolkning är beroende av traditionella naturmediciner från växter. Parlamentet anser således att förekomsten av biostöld är ett tydligt bevis på behovet av att skydda traditionell kunskap, i synnerhet när den är kopplad till genetiska resurser av ekonomisk betydelse för industrin.

18.

Europaparlamentet betonar faran med att bedöma traditionell kunskap endast ur ett affärsmässigt perspektiv. Parlamentet påpekar att den befintliga ramen för immateriella rättigheter inte passar en sådan heterogen grupp som personer med traditionell kunskap utgör, och understryker därför behovet av att fastställa ett sui generis-system för immateriella rättigheter som bland annat bevarar mångfalden av intressen i lokalsamhällen och speglar sedvanerätten.

19.

Europaparlamentet konstaterar med oro att rättsinnehavare av traditionell kunskap bland annat har svårigheter med övervakning och genomdrivande, dvs. svårigheter med att upptäcka att överträdelser har begåtts och säkra lämpliga lösningar. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att traditionell kunskap kopplad till genetiska resurser inte omfattas av någon av övervakningsåtgärderna i Nagoyaprotokollet: det finns ingen skyldighet att offentliggöra kontrollpunktsupplysningar om den använda traditionella kunskapen, och det internationellt erkända intyget om överensstämmelse omfattar inte traditionell kunskap kopplad till genetiska resurser, vilket begränsar möjligheterna att spåra biostölder beträffande sådan traditionell kunskap. Parlamentet anser att EU vid genomförandet av Nagoyaprotokollet bör bevilja traditionell kunskap åtminstone samma skydd som genetiska resurser.

20.

Europaparlamentet betonar att de åtgärder som vidtagits för att skydda genetiska resurser och den traditionella kunskap som är kopplad till dessa måste uppfylla internationella åtaganden om främjande av och respekt för ursprungsbefolkningars rättigheter, i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 2007 och ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk från 1989.

21.

Europaparlamentet inser att systemet för immateriell äganderätt och patent skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att främja innovation, överföring och spridning av dels teknik till ömsesidig fördel för aktörer, tillhandahållare, innehavare och användare av genetiska resurser och produkter som härrör från dessa, dels tillhörande traditionell kunskap på ett sätt som bidrar till välstånd och utveckling, och framhåller samtidigt att man måste förebygga de negativa effekter som systemet för immateriell äganderätt och patent får för ursprungsbefolkningars och lokala samhällens tillämpning av traditionell kunskap, för deras lagar, metoder och kunskapssystem och för deras förmåga att använda, utveckla, skapa och skydda sin kunskap om genetiska resurser. Parlamentet påpekar att kontrakt mellan parterna under vissa förhållanden kan ses av ursprungsbefolkningar eller lokala samhällen som en mer genomförbar lösning för att fördela vinsterna och skydda deras intressen samtidigt som man bevarar miljön och förhindrar att sociala och ekonomiska skador uppstår, t.ex. genom skyddsklausuler.

22.

Europaparlamentet påpekar att biostöld kan tillskrivas avsaknaden av nationella bestämmelser och genomförandemekanismer i utvecklingsländerna och avsaknaden av en efterlevandemekanism i industriländerna som garanterar att genetiska resurser har förvärvats i enlighet med kraven om förhandsgodkännande sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor i överensstämmelse med leverantörsländernas nationella lagstiftning om styrning av tillträde och fördelning av nytta. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag till förordning om genomförandet av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser, men betonar ändå betydelsen av effektiva resursmekanismer i händelse av tvister samt tillgång till rättsliga förfaranden.

23.

Europaparlamentet påminner om att det krävs effektiva åtgärder både i utvecklingsländer och utvecklade länder för att Nagoyaprotokollet ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Parlamentet konstaterar att utarbetande av lagstiftning om tillträde och fördelning av nytta i utvecklingsländer är en nödvändig förutsättning för att användarländerna ska kunna uppfylla kravet på förhandsgodkännande sedan information lämnats. Parlamentet påpekar dock att detta krav utgör en verklig utmaning för utvecklingsländerna, eftersom de måste bygga upp en avsevärd rättslig och institutionell kapacitet.

24.

Europaparlamentet betonar att en rättvis fördelning måste garanteras för att målen i konventionen om biologisk mångfald ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att kräva en snabb ratificering av Nagoyaprotokollet, så att biostöld kan bekämpas och utbytet av genetiska resurser kan präglas av ökad rättvisa och jämlikhet. Parlamentet betonar den roll som EU:s utvecklingssamarbete spelar när det gäller att bistå utvecklingsländer med rättslig och institutionell kapacitetsuppbyggnad på området för tillträde och fördelning av nytta. Parlamentet anser att utvecklingsländerna bör stödjas i sina insatser för att bygga upp databaser för traditionell kunskap och förståelse av patentsystem.

25.

Europaparlamentet upprepar på nytt, mot bakgrund av sin resolution av den 10 maj 2012 om patent på väsentligen biologiska förfaringssätt (3), att alltför omfattande patentskydd avseende avel kan hindra innovation och framsteg till skada för små och medelstora uppfödare genom att tillgången till genetiska resurser blockeras.

26.

Europaparlamentet påpekar att det förslag till bindande förordning som lagts fram av industriländerna ålägger patentsökande att a) uppge källan och ursprunget för de genetiska resurser och den tillhörande traditionella kunskap som används i uppfinningar, b) lägga fram bevis från behöriga myndigheter i ursprungslandet om förhandsgodkännande sedan information lämnats och c) lägga fram bevis om rättvis och jämlik fördelning av nytta, som ska certifieras i ett internationellt ursprungsintyg.

27.

Europaparlamentet beklagar avsaknaden av tydliga uppgifter om biostöld och otillbörligt tillägnande, och efterlyser mer EU-forskning och offentliggörande av information på detta område för att komma till rätta med denna situation. Parlamentet betonar likaså att det krävs bättre uppgifter om antalet avtal för styrning av tillträde och fördelning av nytta och deras innehåll. Parlamentet anser att detta kan åstadkommas genom att ett anmälningssystem och en databas inrättas via clearingmekanismen för biologisk mångfald.

28.

Europaparlamentet anser att bindande instrument är det säkraste sättet att se till att åtgärder som rör biologisk mångfald i systemet för immateriella rättigheter genomförs i användarländerna. Parlamentet kräver att åtgärder vidtas för att se till att patent endast kan beviljas om sökanden anger ursprunget för de genetiska resurserna/den traditionella kunskapen i patentansökan. Ansökan ska även innehålla bevis på att de genetiska resurserna/den traditionella kunskapen i fråga har förvärvats i enlighet med tillämpliga bestämmelser (t.ex. förhandsgodkännande sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor).

29.

Europaparlamentet betonar att ett internationellt instrument med upplysningsskyldighet och databaser för skydd av genetiska resurser inte kan ersätta en effektiv mekanism för tillgång och fördelning av nytta på nationell nivå.

30.

Europaparlamentet anser att direkt anmälan från användarnas sida av företag som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap kopplad till genetiska resurser, krav på uppfyllande av certifiering samt tvistlösningsalternativ inom och utanför nationell behörighet är andra åtgärder som effektivt kan begränsa eventuella fall av biostöld.

31.

Europaparlamentet anser att ett klart och tydligt immaterialrättssystem skulle bidra till att skapa kunskap och till att sprida kunskapen till utvecklingsländerna, vilket skulle gynna lokala företagare, forskning, utbildning och försöken att minska fattigdomen.

32.

Europaparlamentet insisterar på att Tripsavtalet bör vara förenligt med konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet, och anser därför att det är nödvändigt att införa obligatoriska krav på att uppge genetiska resursers ursprung i samband med patenttvister, och följaktligen kontrollera om resurserna har förvärvats lagligen enligt förhandsgodkännande sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor.

33.

Europaparlamentet betonar att ett sådant krav kan läggas till genom en ändring till Tripsavtalet eller inom ramen för Wipo, inom de pågående diskussionerna om inrättandet av ett eller flera internationella rättsinstrument för ett effektivt skydd av genetiska resurser, traditionell kunskap och traditionella kulturyttringar. Parlamentet uppmanar särskilt EU att i linje med en konsekvent politik för utveckling stödja utvecklingsländernas krav på att införa en ny artikel 29a i Tripsavtalet om angivelse av ursprunget för genetiska resurser och/eller traditionell kunskap i patentansökan i enlighet med Nagoyaprotokollet. Parlamentet välkomnar som ett första steg det faktum att EU:s förslag till förordning om tillträde till genetiska resurser och fördelning av nytta innehåller ett obligatoriskt krav på att man ska uppge ursprunget för alla genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att instruera sina företrädare vid förhandlingarna i Wipos mellanstatliga kommitté och vid översynen av Tripsavtalet att använda Nagoyaprotokollet som utgångspunkt och i förhandlingarna fokusera på att harmonisera den rättsliga ramen i konventionen om biologisk mångfald (4) och dess Nagoyaprotokoll, Wipo, Tripsavtalet, det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (5) och Upov (6) samt Unclos (7) med avseende på genetiska resurser från havet. Parlamentet noterar att de minst utvecklade länderna undantas från Tripsavtalet (8) under en övergångsperiod, och betonar att de bör undantas även vid eventuella översynsförfaranden i samband med konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet.

35.

Europaparlamentet välkomnar sådana initiativ som utgör alternativ till de rent handelsmässiga organen, såsom Global Biodiversity Information Facility (GBIF), som gratis tillhandahåller information om biologisk mångfald genom ett globalt samarbete mellan olika regeringar, organisationer och andra internationella aktörer.

36.

Europaparlamentet noterar det arbete som utförts av den mellanstatliga kommittén för immaterialrätt och genetiska resurser inom Wipo, och önskar att liknande åtgärder ska vidtas och att enhetliga definitioner ska användas på EU-nivå.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.