52013DC0483R(01)

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Medlemsstaternas framsteg mot nära-nollenergibyggnader

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning......................................................................................................................... 4

2........... Praktisk tillämpning av definitionen av NNE-byggnader................................................... 5

3........... Etappmål........................................................................................................................ 6

4........... Politik och andra åtgärder för att främja NNE-byggnader................................................ 7

4.1........ Rapportering om artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG........................................................ 8

4.2........ Politik och andra åtgärder för att främja att byggnader som renoveras omvandlas till NNE-byggnader  8

5........... Slutsatser och nästa steg................................................................................................. 9

5.1........ Slutsatser........................................................................................................................ 9

5.2........ Nästa steg...................................................................................................................... 9

Bilaga 1: Översikt över de nationella definitionerna av NNE-byggnader........................................ 11

1. Inledning

Byggnader är en viktig del av EU:s energieffektivitetspolitik eftersom hus, kontor, butiker och andra byggnader står för nästan 40 %[1] av den slutliga energianvändningen och 36 % av utsläppen av växthusgaser. Att förbättra energiprestandan hos Europas byggnadsbestånd är väsentligt, inte bara för att nå EU:s 2020-mål utan även för att nå de mer långsiktiga målen för vår klimatstrategi enligt färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle 2050[2].

Direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda[3] (nedan kallat energiprestandadirektivet) är den huvudsakliga rättsakten på EU-nivå för förbättring av europeiska byggnaders energieffektivitet. Ett viktigt inslag i energiprestandadirektivet, särskilt när det gäller att nå målen på längre sikt, är kraven i fråga om nära-nollenergibyggnader (nedan kallade NNE-byggnader).

Enligt artikel 9.1 i energiprestandadirektivet ska medlemsstaterna ”se till att

(a) alla nya byggnader senast den 31 december 2020 är nära-nollenergibyggnader, och

(b) nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter är nära-nollenergibyggnader efter den 31 december 2018.”

Medlemsstaterna ska dessutom upprätta nationella planer för att öka antalet NNE-byggnader. Planerna får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.

I artikel 9.2 föreskrivs vidare att medlemsstaterna ska utforma politik och vidta åtgärder, t.ex. mål, för att stimulera att byggnader som renoveras omvandlas till NNE-byggnader och ska informera kommissionen om detta i sina nationella planer.

I artikel 9.3 anges följande: ”De nationella planerna ska bland annat innehålla följande:

(a) Medlemsstatens närmare praktiska tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader, som avspeglar nationella, regionala eller lokala förhållanden och där en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2och år ingår. (...)

(b) Etappmål för förbättrad energiprestanda för nya byggnader, senast 2015 (...)

(c) Information om politik och ekonomiska eller andra åtgärder (...), inbegripet närmare uppgifter om (...) energi från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår större renovering inom ramen för artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG och artiklarna 6 och 7 i det här direktivet.”

Med utgångspunkt i dessa nationella planer ska kommissionen senast i december 2012 och därefter vart tredje år offentliggöra en rapport om medlemsstaternas framsteg (artikel 9.5).

Denna första rapport baseras i stor utsträckning på uppgifterna i de nationella planer för NNE-byggnader som i slutet av november 2012 lämnats av åtta medlemsstater (BE, DK, CY, FI, LT, NL, SE och UK). Sedan dess har ytterligare sex medlemsstater (BG, DE, FR, HU, IE och SK) lämnat sina planer men de har inte beaktats vid analysen. För de medlemsstater som inte lämnat någon officiell nationell plan har uppgifter om framstegen hämtats från deras andra handlingsplaner för energieffektivitet, där sådana uppgifter fanns. I tretton av de andra handlingsplanerna för energieffektivitet (BG, EE, FI, FR, HU, IE, IT, LU, MT, PL, ES, NL och UK) nämns målen i fråga om NNE-byggnader. Denna rapport bygger också på uppgifter i nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor[4] och en särskild undersökning om NNE-byggnader[5].

Generellt kan det noteras att de nationella planerna ser mycket olika ut när det gäller presentation och innehåll. Detta återspeglar olika utvecklingsnivåer när det gäller den nationella politiken för NNE-byggnader, liksom avsaknaden av en mall för planerna. Alla nationella planer innehåller dock betydligt mer information än de andra handlingsplanerna för energieffektivitet.

2. Praktisk tillämpning av definitionen av NNE-byggnader   

Enligt artikel 2.2 i energiprestandadirektivet avses med en NNE-byggnad ”en byggnad som har mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I. Nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi som krävs bör i mycket hög grad tillföras i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten”.

I energiprestandadirektivet anges alltså ramen för definitionen av NNE-byggnader, medan den slutliga närmare praktiska tillämpningen av den definitionen (dvs. vad som avses med ”mycket hög energiprestanda”) är medlemsstaternas ansvar.

En analys av de tillgängliga uppgifterna (se bilaga 1 för en mer detaljerad översikt) visar att de flesta medlemsstater visserligen rapporterar framsteg när det gäller definitionen av NNE-byggnader, men att bara fyra medlemsstater (BE, CY, DK och LT) har fastställt en definition som innefattar både ett numeriskt mål och en andel energi från förnybara källor. I övriga medlemsstater har arbetet med definitionen nått olika långt (se diagram nedan).

Figur 1: Status för utvecklingen av definitionen av NNE-byggnader i medlemsstaterna

Några medlemsstater har angett mål som sträcker sig längre än kraven för nära-nollenergibyggnader. Det rör sig t.ex. om nollenergihus i Nederländerna, plusenergihus i Danmark och Frankrike, klimatneutrala nya byggnader i Tyskland och standarder för hus utan koldioxidutsläpp i Storbritannien.

Där en numerisk indikator anges varierar kraven relativt mycket, från 0 kWh/m2 och år till 220 kWh/m2 och år. Det kan ifrågasättas om de högre nivåerna för energianvändning är förenliga med definitionen av NNE-byggnader enligt energiprestandadirektivet.

När det gäller andelen förnybar energi är rapporteringen lika skiftande, och bara ett fåtal länder anger en specifik minimiandel (BE, CY, DK och LT). I andra medlemsstater är kraven enbart kvalitativa (BE, DE, EL, IE, LT, NL, SE och UK). Slutligen uppger några medlemsstater (EE, NL) att andelen förnybar energi kommer att fastställas så snart den nationella definitionen av NNE-byggnader har vidareutvecklats (se även avsnitt 4.1).

Ingen medlemsstat har ännu rapporterat om något lagstiftningssystem som gör att man inte tillämpar kraven för NNE-byggnader i specifika och berättigade fall där kostnadsnyttoanalysen, med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd, är negativ. Detta är tillåtet enligt artikel 9.6 i i energiprestandadirektivet.

3. Etappmål

Enligt artikel 9.3 b ska de nationella planerna bl.a. innehålla ”etappmål för förbättrad energiprestanda för nya byggnader, senast 2015”.

Femton av de 27 medlemsstaterna (BE, CZ, DK, EE, FI, DE, EL, HU, IE, LV, LT, SI, SE, NL och UK) har fastställt sådana etappmål. Eftersom direktivet inte anger vilken typ av mål som ska fastställas har medlemsstaterna dock intagit olika ståndpunkter när det gäller fastställandet av etappmål (se bilaga 1 för närmare uppgifter). I flertalet länder anges dessa mål som minimikrav avseende energiprestanda (t.ex. 50 kWh/m2 och år 2015) eller som en energicertifikatnivå som krävs för ett visst år (t.ex. nivå B till 2015). Andra medlemsstater anger etappmålen genom att uppge att ”alla nya byggnader” eller ”alla nya offentliga byggnader” ska vara NNE-byggnader 2015.

Några medlemsstater (CZ, EE och NL) har angett faktiska siffror för nya byggnader eller nya offentliga byggnader som ska byggas till 2015.

Den offentliga sektorns roll som föredöme har framhållits av flera medlemsstater (BE, CZ, DE, DK, EE, IE, NL och UK) genom att specifika etappmål för offentliga byggnader har fastställts.

Etappmål för omvandling av befintliga byggnader som renoveras till NNE-byggnader har fastställts bara av ett fåtal medlemsstater (BE, DK och IE).

4. Politik och andra åtgärder för att främja NNE-byggnader        

Enligt artikel 9.3 c i energiprestandadirektivet ska de nationella planerna innehålla ”information om politik och ekonomiska eller andra åtgärder som antagits i samband med punkterna 1 och 2 för att främja nära-nollenergibyggnader, inbegripet närmare uppgifter om nationella krav och åtgärder för användning av energi från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår större renovering inom ramen för artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG och artiklarna 6 och 7 i det här direktivet.”

Medlemsstaterna rapporterade om en rad olika åtgärder och politik till stöd för målen i fråga om NNE-byggnader i sina nationella planer och handlingsplaner för energieffektivitet (se tabell nedan), men det är ofta oklart i vilken utsträckning dessa åtgärder specifikt avser NNE-byggnader.

Finansiella instrument och stödåtgärder, bl.a. skatteavdrag för notariekostnader, subventionerade hypoteksräntor för energieffektiva hus och lån till låg ränta för efteromvandling till lågenergihus nämndes oftast, följt av skärpta byggregler, informations- och utbildningsinsatser samt pilot- eller demonstrationsprojekt för mycket effektiva byggnader.

Endast ett fåtal medlemsstater rapporterade om specifika åtgärder för offentliga byggnader. Omfattningen när det gäller åtgärder för offentliga byggnader varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, från endast statliga byggnader till alla offentligt ägda byggnader eller alla byggnader som används för offentliga ändamål.

Figur 2: Huvudsaklig politik och åtgärder till stöd för NNE-byggnader i medlemsstaterna

4.1. Rapportering om artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG[6]

Enligt artikel 9.3 c i energiprestandadirektivet ska medlemsstaterna i sina nationella planer även informera kommissionen om ”... närmare uppgifter om nationella krav och åtgärder för användning av energi från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår större renovering inom ramen för artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG ...”.

I artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (nedan kallat direktivet om energi från förnybara energikällor) anges följande:

”Medlemsstaterna ska i sina byggregler och byggnormer införa lämpliga åtgärder för att öka andelen energi från alla typer av energi från förnybara energikällor i byggsektorn.

Vid fastställandet av sådana regler eller i sina regionala stödsystem får medlemsstaterna beakta nationella åtgärder till förmån för avsevärt ökad energieffektivitet och med anknytning till kraftvärme och till passiva byggnader eller byggnader med lågt eller inget behov av energitillförsel.

I sina byggregler och byggnormer (...) ska medlemsstaterna, (...) kräva att miniminivåer av energi från förnybara energikällor senast den 31 december 2014 används i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår betydande renoveringar.”

Endast ett fåtal medlemsstater rapporterade om detta krav i sina nationella planer eller handlingsplaner för energieffektivitet (se bilaga 1, sista kolumnen). Några medlemsstater rapporterade dock om andelen förnybar energi i byggnader i sina nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor, om än inte särskilt detaljerat. Det beror antagligen på att de nationella handlingsplanerna för energi från förnybara energikällor skulle lämnas senast den 30 juni 2010, och vid den tidpunkten var det få medlemsstater som utarbetat detaljerade strategier för NNE-byggnader.

Där medlemsstater ändå rapporterar om byggnader i sina nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor ligger fokus i de flesta fall på miniminivåer för termisk solenergi för produktion av hushållsvarmvatten (CY, EL, IT, PT, ES).

Rapporteringen om förnybar energi i de nationella planerna för NNE-byggnader avser åtgärder som vidtagits till följd av direktivet om energi från förnybara energikällor och dess genomförande (BE – regionen Flandern, DK och SE) eller beskriver särskilda stödåtgärder för förnybar energi (DK).

4.2. Politik och andra åtgärder för att främja att byggnader som renoveras omvandlas till NNE-byggnader         

Enligt artikel 9.2 i energiprestandadirektivet ska medlemsstaterna ”genom att följa det bästa exemplet inom den offentliga sektorn, utforma politik och vidta åtgärder, t.ex. mål, för att stimulera att byggnader som renoveras omvandlas till nära nollenergibyggnader och ska informera kommissionen om detta i sina nationella planer ...”.

Några medlemsstater rapporterade också om särskilda åtgärder för att omvandla befintliga byggnader som renoveras till NNE-byggnader (DK, FR, IE, MT, NL, SE, UK). Vissa medlemsstater har fastställt särskilda byggregler för renovering (DK, IE, SE), medan andra inriktar sig på ekonomiska förmåner som rabatter, skattelättnader och förmånliga banklån (MT, UK) eller planerar studier (NL).

5. Slutsatser och nästa steg         5.1. Slutsatser

I slutet av november 2012 hade bara nio medlemsstater (BE, DK, CY, FI, LT, IE, NL, SE och UK) lämnat sina nationella planer för NNE-byggnader till kommissionen. När det gäller den praktiska definitionen av NNE-byggnader hade bara fem medlemsstater (BE, CY, DK, IE och LT) en definition med både ett numeriskt mål och en andel energi från förnybara källor.

Femton medlemsstater (BE, CZ, DK, EE, FI, DE, GR, HU, IE, LV, LT, SL, SE, NL och UK) presenterade delmål för förbättring av nya byggnaders energiprestanda till 2015, de flesta med inriktning på att stärka byggreglerna och/eller nivån för energicertifikat.

Även om de flesta medlemsstater rapporterade om en rad olika stödåtgärder för att främja NNE-byggnader, bl.a. ekonomiska incitament, skärpta byggregler, informationsinsatser och demonstrations-/pilotprojekt, är det inte alltid klart i vilken utsträckning dessa åtgärder specifikt avser NNE-byggnader.

Slutsatsen måste därför bli att medlemsstaterna gjort alltför små framsteg i sina förberedelser mot NNE-byggnader 2020.

Medlemsstater som inte i god tid gjort ordentliga förberedelser löper ökad risk att inte klara tidsfristerna för när nya byggnader ska vara NNE-byggnader. Eftersom tydliga definitioner, delmål och särskilda stödåtgärder saknas uppstår dessutom osäkerhet inom bygg- och fastighetssektorn när det gäller den rättsliga och politiska ramen för NNE-byggnader. Det leder till att de nödvändiga investeringarna i teknik, processer och utbildning försenas och till att sektorns konkurrenskraft minskar.

EU riskerar vidare att gå miste om en del av det bidrag till uppnåendet av de långsiktiga klimat- och energimålen som byggnader bör stå för. Med tanke på den potentiella storleken hos det bidraget är det osannolikt att luckan skulle kunna fyllas av besparingar i andra sektorer.

De uteblivna framstegen innebär också att medlemsstaterna har svårt att komma fram till en detaljerad praktisk definition av NNE-byggnader inom ramen för energiprestandadirektivet, vilket ytterligare ökar osäkerheten inom bygg- och fastighetssektorn.

Eftersom kommissionen bara har fått begränsad information från medlemsstaterna är det slutligen inte möjligt att göra en ordentlig utvärdering av de nationella planerna, och i synnerhet av lämpligheten hos de åtgärder som medlemsstaterna planerar med avseende på målen i energiprestandadirektivet.

5.2. Nästa steg

De medlemsstater som ännu inte har lämnat sina nationella planer till kommissionen bör göra det utan ytterligare dröjsmål. I detta syfte kommer kommissionen att vända sig direkt till de berörda medlemsstaterna.

När det gäller de medlemsstater som har lämnat sina nationella planer kommer kommissionen att göra en första bedömning av om planerna är fullständiga. Om planerna är ofullständiga kommer kommissionen att begära ytterligare och mer detaljerad information. För att göra det enklare att lämna sådana uppgifter kommer en särskilt utformad frivillig mall att göras tillgänglig för medlemsstaterna. Medlemsstaterna rekommenderas varmt att utnyttja denna mall för att underlätta jämförelse och analys av planerna.

Kommissionen kommer därefter att göra en detaljerad utvärdering av de nationella planerna, inte minst av detaljerna kring hur NNE-definitionen tillämpas i praktiken, de medelfristiga målen och de föreslagna stödåtgärderna. Vid behov kommer kommissionen att begära ytterligare information från medlemsstaterna om kraven i fråga om NNE-byggnader enligt artikel 9.4 i energiprestandadirektivet. Med utgångspunkt i denna utvärdering kommer kommissionen att utarbeta en handlingsplan och vid behov föreslå åtgärder för att öka antalet NNE-byggnader och främja bästa praxis när det gäller kostnadseffektiv omvandling av befintliga byggnader till NNE-byggnader.

För att ytterligare bistå medlemsstaterna i utvecklingen av en närmare praktisk tillämpning av energiprestandadirektivets definition av NNE-byggnader har kommissionen för avsikt att utarbeta ett vägledande tolkningsmeddelande. Den kommitté som inrättats genom artikel 26 i energiprestandadirektivet kommer att utnyttjas för samråd med medlemsstaterna under utarbetandet av denna vägledning. Där så är lämpligt kommer det även att hänvisas till CEN:s pågående standardiseringsarbete enligt mandat M/480, arbetet i samband med gemensamma insatser inom ramen för energiprestandadirektivet på detta område och utvecklingen inom ramen för direktivet om energi från förnybara energikällor. Det bör noteras att utarbetandet av denna vägledning inte kan ses som ett skäl för medlemsstaterna att ytterligare försena sina nationella planer och det fullständiga genomförandet av energiprestandadirektivet när det gäller NNE-byggnader.

Slutligen kommer kommissionen att till fullo utnyttja sina befogenheter enligt fördraget för att se till att energiprestandadirektivet, inklusive kraven i fråga om NNE-byggnader, införlivas och genomförs korrekt i hela EU.

Slutligen måste medlemsstaterna göra betydligt större insatser för att genomföra energiprestandadirektivets krav i fråga om NNE-byggnader, så att EU:s klimatmål på längre sikt inte äventyras och så att bygg- och fastighetssektorn till fullo kan utnyttja de möjligheter som NNE-byggnader innebär.

Bilaga 1: Översikt över de nationella definitionerna av NNE-byggnader[7]

Land || Beskrivning av den närmare praktiska tillämpningen Artikel 9.3 a || Numerisk indikator för energibehov Artikel 9.3 a || Etappmål Artikel 9.3 b || Andel energi från förnybara källor Artikel 9.3 c

AT || Processen för att nå enighet om definitionen av NNE-byggnader i Österrike pågår. Tills vidare hänvisas i byggnormerna till en lågenergistandard (ÖNORM 8118) som endast avser klimatskalets kvalitet. || || ||

BE – Brysselregionen || Definitionen i Bryssels luft-, klimat och energinormer utgår från definitionen i det omarbetade energiprestandadirektivet. När den pågående undersökningen av kostnadsoptimalitet avslutats kommer definitionen att göras mer specifik. || Primärenergianvändning under 45 kWh/m2 och år (inklusive uppvärmning, varmvatten och hushållsapparater) För kontor, serviceinrättningar och utbildningsinrättningar, primärenergianvändning under 95 – 2,5*C kWh/m2 och år, där C definieras som kompakthet, dvs. förhållandet mellan den inneslutna volymen och förlustområdet. || Alla nya byggnader ska senast 2015 uppfylla krav jämförbara med passivstandarden. || Beräkningsmetoden för primärenergi inkluderar bidraget från förnybara energikällor som solenergi, värme från biomassa, geotermisk uppvärmning och värmepumpsystem samt passiv kylteknik.

BE – regionen Vallonien || En NNE-byggnad kännetecknas i designstadiet av en energiprestanda nära eller likvärdig med passivhusstandarderna för klimatskalet samt av att en del av förbrukningen täcks med förnybar energi. Passivhaus-standarden för Centraleuropa kräver att byggnaden utformas för att ha ett årligt uppvärmningsbehov på högst 15 kWh/m² per år och ett kylbehov på högst 15 kWh/m² per år ELLER ett högsta kylbehov på 10W/m². Den totala primärenergianvändningen (primärenergi för uppvärmning, varmvatten och el) får inte överstiga 120 kWh/m² och år. Definitionen förväntas utvecklas med tiden. || || Energistandarderna för bostadshus, kontor och byggnader för service och utbildning kommer att vara 60 kWh/m2och år 2014. Konstruktionen kommer också att uppfylla passivstandarden eller motsvarande från 2017. Från och med 2019 måste alla nya byggnader vid sidan av passivstandarden också som minimum uppfylla ”nettonollstandarden” med sikte på plusenergihus. || Andelen förnybar energi framgår av en figur i den nationella planen.

BE – regionen Flandern || På grundval av den komparativa metodologiska ramen för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda undersöker Flanderns energimyndighet (VEA) nu de kostnadsoptimala nivåerna för Flandern. Resultatet av denna undersökning kommer att användas som utgångspunkt för den närmare praktiska tillämpningen. || För närvarande är den kostnadsoptimala nivån E55–E60, som är den beräknade energianvändningen. || E-nivåkrav för bostadshus, kontors- och skolbyggnader: E70 2012 och E60 2014. En tidsplan för skärpta krav till 2019 (för offentliga byggnader) och 2021 håller på att utvecklas för både nya och befintliga byggnader (separat för bostadshus respektive andra byggnader än bostadshus). || Lagstiftning är under utarbetande. För bostadshus med mer än bostadslägenhet (även för skolor och kontor) ska ett av följande sex alternativ användas: 1. System för termisk solenergi 2. System för fotovoltaisk solenergi 3. Biomassa (panna, ugn eller kvalitativ kraftvärmeproduktion) 4. Värmepumpar 5. Anslutning till fjärrvärme eller fjärrkyla 6. Deltagande i ett projekt för förnybar energi med möjlighet till ytterligare ≥ 10 kWh förnybar energi per m2 total användbar golvyta (kombination med ett eller flera system). Om minimikraven i fråga om förnybar energi inte uppfylls skärps energiprestandakravet (E-nivå) med 10 %. Den minsta andelen förnybar energi ingår i beräkningarna av E-nivå.

BG || Bulgarien har ingen officiell definition av NNE-byggnader || || ||

CY || NNE-byggnader definieras med hjälp av en indikator på primärenergianvändning och en andel förnybar energi. En referensbyggnad används för beräkningarna. || 180 kWh/m2 och år för bostadshus 210 kWh/m2 och år för andra byggnader än bostadshus (inklusive uppvärmning, kylning, varmvatten och belysning) || || Minst 25 % av primärenergin ska tillföras i form av energi från förnybara källor.

CZ || Definitionen av NNE-byggnader är under godkännande. Det framtida dekretet om byggnaders energiprestanda kommer att innehålla definitionen med en fast andel av energibehovet som ska tillgodoses med hjälp av förnybara energikällor. || || 2016 ska alla offentliga byggnader på över 1 500 m2 vara NNE-byggnader, och 2017 ska alla offentliga byggnader på över 350 m2 vara NNE-byggnader. Alla nya byggnader på över 1 500 m2 ska vara NNE-byggnader 2018. Alla nya byggnader på över 350 m2 ska vara NNE-byggnader 2019. 14 000–22 000 nya bostäder per år ska vara NNE-byggnader från 2020. ||

DK || Kraven i fråga om NNE-byggnader ingår i byggreglerna som progressiva prestandaklasser – ”klass 2015” och ”klass 2020”. Ett bostadshus (liksom hotell etc.) betecknas som klass 2015 när det sammanlagda behovet av energi för uppvärmning, ventilation, kylning och varmvatten per m2 uppvärmd yta inte överstiger 30 kWh/m2och år plus 1 000 kWh/år dividerat med den uppvärmda ytan. (30 + 1 000/A) kWh/m2 och år. En offentlig byggnad (kontor, skolor, institutioner) betecknas som klass 2015 när det sammanlagda behovet av energi för uppvärmning, ventilation, kylning och varmvatten per m2 uppvärmd yta inte överstiger 41 kWh/m2och år plus 1 000kWh/år dividerat med den uppvärmda ytan. (41 + 1 000/A) kWh/m2 och år. En byggnad betecknas som klass 2020 när det sammanlagda behovet av energi för uppvärmning, ventilation, kylning och varmvatten per m2 uppvärmd yta inte överstiger 20 kWh/m2 och år. || 20 kWh/m2 och år. || Kraven för ”klass 2015” väntas bli obligatoriska 2015. Kraven för ”klass 2020” kommer att införas för offentliga byggnader vid utgången av 2018 och för alla andra byggnader vid utgången av 2020. || Förväntade andelar energi från förnybara källor i bygg- och fastighetssektorn presenteras för 2015 och 2020. mellan 44 och 51 % 2015 mellan 51 och 56 % 2020

EE || En energikoefficient på 50–140 kWh/m2 och år för NNE-byggnader har föreslagits men ytterligare offentligt samråd krävs när det gäller definitionen av NNE-byggnader. || En energikoefficient på 50–140 kWh/m2 och år har föreslagits. || Gradvis införande av skärpta energiprestandakrav från och med 2013. 10 allmänt tillgängliga NNE-byggnader 2015. ||

FI || Finland har ännu inte kommit fram till någon slutgiltig definition av NNE-byggnader. Avsikten är att utfärda tekniska beskrivningar gällande NNE-byggnader som rekommendationer 2015. || || Krav för passivhusstandarder för byggnader som byggs, repareras eller hyrs ut efter 2015. Nya byggnader inom den offentliga förvaltningen som byggs efter 2015 kommer att passivhusstandard. ||

FR || Frankrike har ingen officiell definition av NNE-byggnader. || || För kollektivt boende kommer förbrukningskravet att sänkas från 57,5 till 50 kWhep/m2och år 2015. För individuellt boende är kravet redan 50 kWhep/m2och år. Alla nya byggnader ska vara plusenergihus 2020. En minskning med 38 % av primärenergianvändningen till 2020 för det befintliga byggnadsbeståndet. ||

DE || En specifik statlig definition av prestandastandarder för NNE-byggnader är under utarbetande. || || Energibesparingsföreskrifterna kommer att uppdateras 2012 eller 2013 och eventuellt fler gånger före 2020. Krav för offentliga NNE-byggnader kommer att införas 2016 och för alla nya NNE-byggnader 2018. || I Tyskland har det gjorts obligatoriskt att använda förnybar energi för uppvärmning i nya byggnader i enlighet med lagen om förnybar energi för uppvärmning. Minimimängden förnybar energi som produceras regleras i Erneuerbare-Energien-Wärme-Gesetz (lagen om förnybar energi för uppvärmning).

EL || Ingen standard för NNE-byggnader finns. Nya föreskrifter baserade på det omarbetade energiprestandadirektivet är under utarbetande och kommer att ge färdplanen för NNE-byggnader. || || || I nya byggnader bör hela primärenergianvändningen tillgodoses med hjälp av energiförsörjningssystem baserade på förnybara energikällor (nationellt mål enligt handlingsplanen för energieffektivitet).

HU || Kraven för NNE-byggnaders energiprestanda kommer att fastställas i dekretet om byggnaders energiprestanda, som är under utarbetande. || || Kraven kommer att skärpas 2016 i samband med en planerad grundlig översyn av kravsystemet. Direkta krav gällande aktiva system för solenergi och fotovoltaisk energi kommer att införas 2016. ||

IE || Definitionen anges med hjälp av en numerisk indikator för primärenergianvändning och en nivå för certifikat för energivärdering av byggnader (Building Energy Rating – BER). || Till 2020 ska alla nya bostäder ha en energibelastning på högst 45 kWh/m2och år (inklusive uppvärmning, ventilation, varmvatten och belysning) När det gäller certifikat för energivärdering av byggnader (BER) ska alla nya bostäder klassificeras som A3 eller högre. Samma princip gäller för andra byggnader än bostadshus och för befintliga byggnader, men något formellt beslut har ännu inte fattats om det numeriska målet och BER-klassificeringen. || Syftet är att till 2013 nå en sammanlagd förbättring på 40 % när det gäller utsläpp och att till 2019 nå en sammanlagd förbättring på 60 % med förbehåll för beräkningar av kostnadsoptimalitet. Ändring av del L i byggreglerna 2015 och 2018 för att införa krav på uppgraderad energiprestandastandard för befintliga byggnader som genomgår utbyggnad, renovering/ombyggnad eller förändrad användning. || En rimlig andel energi ska tas från förnybara energikällor på plats eller i närheten.

IT || Ingen officiell definition av prestandastandard för NNE-byggnader. || || ||

LT || Energiprestanda definieras på ett sätt som saknar samband med ett visst värde för energianvändning och definieras med hjälp av byggnadens respektive energiprestandaklass. Varje byggnad bedöms individuellt. || En NNE-byggnad uppfyller kraven i de byggtekniska föreskrifterna STR 2.01.09:2012 för byggnadsklass A++. ||  Litauen har fastställt övergångskrav för nybyggda byggnader 2014, 2016, 2018 och 2021 med utgångspunkt i klasser för byggnaders energiprestanda: - före 2014 – nya byggnader eller delar därav ska uppfylla kraven för klass C-byggnader - från 2014 – nya byggnader eller delar därav ska uppfylla kraven för klass B-byggnader - från 2016 – nya byggnader eller delar därav ska uppfylla kraven för klass A-byggnader - från 2018 – nya byggnader eller delar därav ska uppfylla kraven för klass A+-byggnader - från 2021 – nya byggnader eller delar därav ska uppfylla kraven för klass A++-byggnader || I klass A++-byggnader ska energi från förnybara källor stå för merparten av den energi som används (den nationella planen innehåller en formel).

LV || Bestämmelser i lagstiftning, bl.a. specifika tekniska krav för användning av förnybara energikällor, skulle ha utarbetats 2012. || || ||

LU || Ingen information har hittats om en definition av NNE-byggnader. || || ||

MT || Ingen information har hittats om en definition av NNE-byggnader. || || ||

NL || Definitionen baseras på energiprestandakoefficienten, en dimensionslös siffra som används som indikator på byggnadens energiprestanda beroende på hur byggnaden används. Undersökningar kommer att göras för att bedöma i vilken utsträckning det skulle vara genomförbart och kostnadseffektivt att tills vidare införa en skärpt energiprestandakoefficient. || Man utgår från att energiprestandakoefficienten i en nollenergibyggnad är 0. || Energiprestandakoefficienten kommer att sänkas från 0,8 till 0,6 (infördes den 1 januari 2011) och ytterligare till 0,4 den 1 januari 2015, med syftet att införa ett krav på energiprestandakoefficient 0 för andra byggnader än offentliga byggnader 2020. En jämförbar sänkning (jämfört med 2007) gäller för andra byggnader än bostadshus, varigenom energieffektiviteten i nya byggnader ska öka med 50 % till 2015. Syftet är att fastställa ett krav på energiprestandakoefficient nära 0 för offentliga byggnader 2018 och att bygga 60 000 nya bostäder som är NNE-byggnader till 2015. || Enligt systemet med energiprestandakoefficient är byggherrarna fria att välja åtgärder för att minska energibehovet, använda energi från förnybara källor och använda fossila bränslen effektivt för att nå den energiprestandakoefficient som krävs. Denna princip kommer att behållas för NNE-byggnader. Eftersom kraven för energiprestandakoefficienten kommer att skärpas alltmer kommer andelen förnybar energi automatiskt att få allt större betydelse för att de ska kunna uppfyllas.

PL || Ingen definition av NNE-byggnader finns ännu. Forskningscentrumet för byggnader med nollutsläpp arbetar med att ta fram en nationell definition. || || ||

PT || Ingen information har hittats om en definition av NNE-byggnader. || || ||

RO || Ingen information har hittats om en definition av NNE-byggnader. || || ||

SK || Ingen information har hittats om en definition av NNE-byggnader. || || ||

SL || En ny energilag är under utarbetande och bör innehålla bestämmelser om NNE-byggnader. || || ||

ES || Någon definition av NNE-byggnader har ännu inte formulerats. Till 2018 planeras en tredje översyn av de tekniska byggnormerna som ska innefatta principer för NNE-byggnader, och en slutgiltig definition ska antas 2019. || || ||

SE || Kraven i fråga om NNE-byggnader motsvarar i dag kraven i gällande byggregler. Byggreglerna och definitionen av NNE-byggnader kommer att skärpas gradvis med utgångspunkt i resultaten av pågående undersökningar och demonstrationsprojekt. || I dag är kraven för specifik (slutlig) energianvändning för bostäder 55–130 kWh/m2 och år (55–120 kWh/m2och år för andra byggnader än bostäder). || Nästa skärpning av byggreglerna 2015. || Sverige har en mycket hög andel förnybar energi i alla sektorer inklusive byggsektorn. Byggreglerna främjar byggnader som värms upp med energi från förnybara källor.

UK || NNE-byggnader definieras som byggnader utan koldioxidutsläpp. || || Alla bostadshus bör vara utan koldioxidutsläpp från och med 2016. Byggnader inom den offentliga sektorn bör vara utan koldioxidutsläpp senast 2019. ||

[1]               2010. Se Energy, transport and environment indicators, 2012 års upplaga, Europeiska kommissionen. Vid denna uppskattning har hushållens och tjänstesektorernas slutliga energianvändning slagits samman. Det bör noteras att detta inkluderar exempelvis elanvändning för hushållsapparater men inte energianvändning i industribyggnader.

[2]               KOM(2011) 112.

[3]               EUT L 153, 18.6.2010, s. 13.

[4]               De nationella handlingsplanerna för energi från förnybara energikällor är ett krav enligt direktiv 2009/28/EG och finns på http://ec.europa.eu/energy/renewables/action_plan_en.htm

[5]               Towards nearly zero-energy buildings – Definition of common principles under the EPBD. Ecofys, januari 2013.

[6]               EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

[7]               Energiprestandanivåerna i tabellen motsvarar de energikrav som redovisats av de olika medlemsstaterna. Eftersom byggkrav och beräkningsmetoder skiljer sig åt mellan länderna kan de numeriska målen inte jämföras utan att detta beaktas.