12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/102

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att allmän tillgång till höghastighetsnät för elektronisk kommunikation är en avgörande faktor när det gäller att främja tillväxten i Europa, skapa nya jobb och stärka sammanhållningen. EESK stöder fullt ut den digitala agendans bredbandsmål (1), men anser att det kommer att vara svårt att nå målen om inte medlemsstaterna och kommissionen vidtar särskilda åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för både utbudet och efterfrågan på bredband i hela unionen.

1.2

Kommittén blev ytterst besviken över Europeiska rådets beslut nyligen om att i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 minska anslagen för digital infrastruktur från 9,2 miljarder euro till endast 1 miljard euro. Med denna nedskärning kommer stödet till bredbandsutbyggnad i den fleråriga budgetramen att försvinna, vilket framför allt kommer att drabba de fattigare och mindre gynnade regionerna i EU.

1.3

EESK välkomnar kommissionens förslag till förordning. De åtgärder som föreslås är särskilt viktiga för att överbrygga den digitala klyftan och underlätta bredbandsutbyggnaden i landsbygdsområden.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att utfärda råd om hur tillgång till höghastighetsbredband ska kunna erkännas som en universell rättighet för alla medborgare, oavsett var de bor. Kommissionen tog 2010 upp frågan om att låta bredband omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (2). Det brådskar med ett svar på denna fråga med hänsyn till medborgarnas välfärd, sysselsättning och digitala integration.

1.5

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att fullfölja sina nationella bredbandsplaner utan dröjsmål.

1.6

Kommissionen och medlemsstaterna bör överväga vilka ekonomiska incitament och stöd man kan ge den privata sektorn för att uppmuntra investeringar i höghastighetsbredband i glesbefolkade områden.

1.7

Förutom omfattande privata investeringar kräver utbyggnaden av höghastighetsbredband enligt kommitténs beräkningar upp till 60 miljarder euro i offentliga investeringar för att den digitala agendans mål för år 2020 ska kunna uppnås. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera denna ytterst viktiga finansiering i budgetarna.

1.8

Kommittén anser att kommissionen bör ta itu med problemet med leverantörer av bredbandstjänster som inte tillhandahåller kunderna den internetuppkopplingshastighet som utlovas i deras kontrakt. Denna bristande överensstämmelse med kontrakten och denna falska reklam underminerar förtroendet för den digitala marknaden och inverkar negativt på efterfrågan, och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med denna situation.

1.9

Kommittén uppmanar kommissionen att bygga vidare på förslaget till förordning och utveckla en grossistmarknad för bredbandsinfrastruktur som omfattar hela Europa.

1.10

EESK uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de nationella regleringsmyndigheterna att se till att en konkurrenskraftig marknad för bredbandsinfrastruktur utvecklas i alla delar av EU.

1.11

Kommittén noterar att förslaget till förordning kommer att ge allmännyttiga företag och transportföretag nya affärsmöjligheter så att de kan delta på bredbandsinfrastrukturmarknaden. Kommissionen och medlemsstaterna bör göra särskilda ansträngningar för att uppmuntra dessa företag att ta vara på denna möjlighet.

1.12

Kommittén vill göra kommissionen uppmärksam på de yttranden som har publicerats på senare tid på temat utbyggnad av höghastighetsbredband och minskning av den digitala klyftan: "En digital agenda för Europa" (3), "Det första programmet för radiospektrumpolitik" (4) och "Den digitala agendan för Europa – Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten" (CES959-2013, ännu ej offentliggjord).

2.1.1

I meddelandet "Inremarknadsakt II: Tillsammans för ny tillväxt" fastställdes att en av de tolv nyckelåtgärderna för att främja tillväxten är att minska kostnaderna för utbyggnad av bredband.

2.1.2

Utvecklingen av höghastighetsbredband har tappat fart, framför allt utanför städerna, på grund av en uppsjö av regler och administrativa förfaranden på nationell och subnationell nivå.

2.2.1

Förordningen har som mål att

2.3.1

För att uppnå de avsedda kostnads- och effektivitetsmålen definieras i förordningen ett antal direkt tillämpliga rättigheter och skyldigheter för nätoperatörer och aktörer som tillhandahåller infrastruktur. Dessa gäller i alla etapper i byggandet av infrastruktur.

2.3.2

För att målen ska kunna uppnås föreslås följande rättsliga bestämmelser i förordningen:

2.3.3

Vid eventuella tvister mellan nätoperatörer och leverantörer av bredbandstjänster beträffande deras rättigheter och skyldigheter kommer om nödvändigt ett behörigt nationellt tvistlösningsorgan att träda in som medlare – den nationella regleringsmyndigheten eller en annan behörig myndighet.

2.3.4

Förordningen skulle vara direkt tillämplig i hela EU efter Europaparlamentets och rådets överenskommelse.

3.1.1

Bredband är den viktigaste möjliggörande infrastrukturen för den digitala agendan och genomförandet av en digital inre marknad. Bredbandstjänsternas ekonomiska betydelse kan inte överskattas. Tillgången till bredband har en multiplikatoreffekt på den ekonomiska tillväxten: Enligt Världsbankens beräkningar innebär varje ökning av antalet bredbandsuppkopplingar med 10 % att BNP-tillväxten ökar med upp till 1,5 %. Allmänt tillgängliga höghastighetsuppkopplingar spelar en avgörande roll för utvecklingen av nya omvandlingstekniker och tjänster såsom datormoln och smarta nät.

3.1.2

Bredbandets betydelse för tillväxten och sysselsättningen erkänns i den digitala agendan, som fastställer att alla i Europa ska ha tillgång till grundläggande bredband senast 2013 och att senast 2020 ska i) alla européer ha tillgång till nedladdningshastigheter 30 Mbit/s och ii) minst 50 % av de europeiska hushållen ha internetabonnemang med hastigheter på över 100 Mbit/s. Dessa mål kommer endast att kunna uppnås om kostnaderna för utbyggnad av infrastruktur sänks i EU och om extraordinära åtgärder vidtas för att tillhandahålla bredband i EU:s landsbygdsområden och mindre gynnade områden.

3.2.1

En bredbandsinfrastruktur till låg kostnad och av världsklass är ett grundläggande inslag i en dynamisk ekonomi under det 21:a århundradet. Kunskapsbaserade företag kommer att växa till i de områden där det finns kunskaper och infrastruktur som de kan stödja sig på. En allt större mängd avancerade tjänster inom hälsovård, utbildning och social service kommer också att vara beroende av tillgång till snabbt och ultrasnabbt bredband.

3.2.2

Kvaliteten på nätverken, kostnaderna för att tillhandahålla dessa och konkurrenskraftiga slutanvändarpriser är viktiga förvaltningskriterier i utbyggnadsprogrammen. Eftersom upp till 80 % av kostnaderna för nätinfrastrukturen kan hänföras till anläggningsarbeten är det viktigt att de nationella och lokala myndigheterna arbetar för kraftigt sänkta kostnader genom effektiv samordning av infrastrukturprojekten.

3.3.1

EESK har i flera yttranden – senast i yttrandet om drivkraft för den europeiska digitala tillväxten (5) – uppmanat kommissionen att utfärda råd om hur tillgång till höghastighetsbredband ska kunna erkännas som en universell rättighet för alla medborgare, oavsett var de bor. Denna fråga kräver nu ett svar så fort som möjligt.

3.4.1

Den digitala agendans mål för år 2020 i fråga om tillgång till bredband kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att hinnas ikapp av den snabba utvecklingen på området för bredbandsteknik och internetbaserade tjänster (till exempel konferenser via högdefinitionsvideo). Ultrasnabba nät som erbjuder anslutningar med hastigheter på upp till 1 Gbit/s (1 000 Mbit/s) håller redan på att byggas ut i vissa stadsområden (http://arstechnica.com/tech-policy/2012/07/tokyo-seoul-and-paris-get-faster-cheaper-broadband-than-us-cities/) och videobaserade tjänster som kan dra nytta av dessa högre hastigheter är under utveckling.

3.4.2

Omfattande investeringar i höghastighetsuppkopplingar kommer att vara nödvändiga i hela EU för att hålla jämna steg med internetekonomins globala utveckling.

3.5.1

Såsom kommissionen påpekade i sitt nyligen publicerade meddelande "Den digitala agendan för Europa - Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten" (6) halkar Europa alltmer efter sina globala konkurrenter när det handlar om att tillhandahålla bredbandsinfrastruktur.

3.5.2

Investeringar i höghastighetsbredband sker snabbare i delar av Asien och i USA, vilket leder till betydligt bättre täckning och högre hastigheter. I december 2011 hade Sydkorea, med 20,6 % abonnemang per 100 invånare, den högsta andelen fiberanslutningar i världen, dvs. dubbelt så hög som andelen i Sverige (arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget till förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av bredband, SWD(2013) 73 (del 1)).

3.6.1

Resultattavlan för den digitala agendan för Europa (https://ec.europa.eu/digital-agenda/en/scoreboard) och de senaste siffrorna från Eurostat (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/information_society/data/main_tables) visar att den digitala klyftan växer och att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. År 2012 saknade 28 % av hushållen i EU-27 bredband. Dessutom ligger 90 % av de hushåll som saknar bredband i landsbygdsområden. 35 miljoner hushåll i landsbygdsområden väntar fortfarande på höghastighetsuppkoppling, och om man inte tar adekvat hänsyn till de delar av befolkningen som lever utanför tätorterna kommer de att hamna i ett allt djupare socialt och ekonomiskt underläge.

3.6.2

Åtgärderna i kommissionens förslag till förordning kommer att utgöra en grund för reformer av de nationella och lokala myndigheternas planeringsbestämmelser, och smart infrastrukturplanering, incitament för investeringar och innovativ teknik kan bidra till att överbrygga bredbandsklyftan.

3.7.1

Kommittén blev ytterst besviken över rådets beslut i februari om att i den fleråriga budgetramen minska anslagen för digital infrastruktur och digitala tjänster i Fonden för ett sammanlänkat Europa för 2014–2020, från 9,2 miljarder euro till endast 1 miljard euro. Med denna nedskärning skulle stödet till bredbandsutbyggnad i den fleråriga budgetramen försvinna, vilket framför allt skulle drabba de fattigare och mindre gynnade regionerna i EU och förvärra den växande digitala klyftan.

3.7.2

Syftet med stödet till bredbandsutbyggnad i den fleråriga budgetramen var att kommissionen skulle kunna använda det för att stimulera bredbandsmarknaden, men det utgör endast en liten del av de medel som i praktiken är nödvändiga för att den digitala agendans bredbandsmål ska kunna uppnås. De konsulter som kommissionen har anlitat för att undersöka bristen på finansiering beräknar att det kommer att behövas upp till 62 miljarder euro i ytterligare offentliga investeringar för att målen för år 2020 ska kunna uppnås (studien The socio-economic impact of bandwidth, utförd av Analysys Mason på uppdrag av Europeiska kommissionen, 2012).

3.7.3

Finansieringen av denna omfattande investering måste huvudsakligen komma från den privata sektorn, men särskilda åtgärder kommer att behöva vidtas för att stödja privata investeringar i landsbygdsområden som är alltför glesbefolkade för att locka till sig investeringar. Europeiska investeringsbanken har redan bidragit till finansieringen av ett antal sådana projekt och kommer att behöva erbjuda mycket mer stöd av denna typ. Kommissionen bör särskilt fokusera på att se över hur EU-institutionerna och medlemsstaterna på ett bättre sätt skulle kunna underlätta privat finansiering av bredbandsutbyggnaden.

3.7.4

I åtgärd 48 i den digitala agendan öronmärks medel från strukturfonderna i syfte att använda dem för att finansiera utbyggnaden av höghastighetsnät. Man bör också överväga att utnyttja sammanhållningsfonden.

3.8.1

Myndigheter på lokal och kommunal nivå kan spela en viktig roll för att främja tillhandahållandet av bredband i sina regioner genom att driva offentlig-privata partnerskap och genomföra åtgärderna i de föreslagna förordningarna så snabbt och effektivt som möjligt.

3.8.2

Förordningen gör det möjligt att öppna marknaden för tillhandahållande av bredbandsuppkoppling och bredbandstjänster för fler nya aktörer. Detta gäller framför allt företag utanför telekommunikationssektorn som har omfattande infrastruktur som kan användas för att tillhandahålla höghastighetsnät. Medlemsstaterna och kommissionen bör göra särskilda ansträngningar för att uppmuntra dessa nya aktörer.

3.8.3

Förordningen innebär också att företag i hela EU kan ges tillträde till marknaden för gränsöverskridande investeringar i tillhandahållande av infrastruktur. Kommissionen bör överväga hur man skulle kunna utveckla denna inre marknad för infrastruktur genom att öka medvetenheten i hela Europa om investeringsmöjligheterna, minska riskerna i samband med dessa investeringar för icke-nationella investerare, och eventuellt genom att utveckla särskilda finansiella instrument (obligationer) som skulle göra det mer attraktivt att investera i de regioner som utgör de största utmaningarna.

3.8.4

Innovativa tekniska lösningar, bland annat ökad användning av trådlös teknik, måste införas så snart som möjligt för att påskynda bredbandsutbyggnaden och ta itu med den växande digitala klyftan mellan städer och landsbygd.

3.8.4.1

För att garantera att ett för trådlös bredbandsteknik tillräckligt och lämpligt spektrum avsätts och görs tillgängligt för att uppnå det mål som fastställts för 2020 är det i synnerhet avgörande att det europeiska programmet för radiospektrumpolitik (7) genomförs fullt ut i medlemsstaterna.

3.8.4.2

Med hjälp av satellitteknik kommer man att kunna tillhandahålla bredband i EU:s mest avlägsna områden. På grund av olika kapacitets-, kostnads- och hastighetsfaktorer kommer detta emellertid att vara en marginell lösning som kanske bara kommer att sörja för mindre än 10 % av bredbandet med 30 Mbit/s i Europa år 2020.

3.9.1

Svag efterfrågan på bredband, framför allt i mer glesbefolkade områden, har en negativ effekt på investeringarna i nätverk, trots att det alltid finns en avsevärd latent efterfrågan i områden där det inte finns någon tillgång till höghastighetsuppkoppling.

3.9.2

Kommissionen och medlemsstaterna måste fokusera på att stimulera efterfrågan på bredband med hjälp av en rad olika metoder, bland annat riktade informationskampanjer till allmänheten, allmänna WiFi-uppkopplingszoner, vidareutveckling av e-förvaltningstjänster samt satsningar på datakunskap och IKT-kompetens. Insatser med syftet att stimulera efterfrågan bör särskilt inriktas på landsbygden.

3.9.3

Öppenhet i fråga om bredbandets kostnader och priser är avgörande för att medborgarna ska skaffa bredbandsuppkoppling. I hela EU klagar de nuvarande bredbandskonsumenterna över att deras internetleverantörer inte levererar de uppkopplingshastigheter som utlovas i deras kontrakt. Denna bristande överensstämmelse med kontrakten och denna falska reklam underminerar förtroendet för den digitala marknaden och inverkar negativt på efterfrågan, och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med denna situation.

4.1.1

De kommersiella företagen inom sektorn för elektroniska kommunikationstjänster har inte tillräckliga ekonomiska incitament för att investera i bredbandsinfrastruktur i många områden inom EU där befolkningstätheten är alltför låg. Därför välkomnar kommittén att förslaget till förordning kommer att införa åtgärder med syftet att avsevärt minska kostnaderna och riskerna i samband med tillhandahållande av bredband, samt förbättra investeringsnyttokalkylerna för nätleverantörerna.

4.1.2

För att se till att det sker en verklig digital integration och maximera den ekonomiska nyttan av höghastighetsbredband för alla bör medlemsstaterna och de lokala myndigheterna utöva större inflytande på utbudet av och efterfrågan på bredbandsinfrastruktur genom att genomföra bredbandsplaner som skapar balans mellan den höga ekonomiska avkastning som infrastrukturinvesteringarna i tätbefolkade områden förväntas ge upphov till och de ur ekonomisk synpunkt betydligt mindre attraktiva investeringar som är nödvändiga i eftersatta områden. Förslaget till förordning kommer att ge dem bättre metoder att uppnå detta.

4.1.3

På många marknader finns det en enda dominerande infrastrukturleverantör. Kommittén hoppas att ett effektivt genomförande av denna förordning kommer att skapa bättre villkor för nya nätleverantörer så att de kan etablera sig på marknaden och komma med konkurrenskraftiga erbjudanden.

4.2.1

Enligt meddelandet kan bygg- eller anläggningsprojekt stå för 80 % av kostnaderna för nätutbyggnad. Genomförandet av förslaget till förordning förväntas leda till att nätoperatörerna kan göra kapitalkostnadsbesparingar på 20–30 % av de totala investeringskostnaderna, dvs. upp till 63 miljarder euro fram till 2020. De 63 miljarder euro som sparas kan därefter investeras på andra ekonomiska områden.

4.2.2

Det är viktigt att privata infrastrukturleverantörer samarbetar och delar resurser för att uppnå effektivitet, ett snabbt genomförande, miljömässig hållbarhet och konkurrenskraftiga priser för slutanvändarna. Kommittén ser positivt på att förordningen innebär att privata infrastrukturleverantörer måste offentliggöra bra information om befintlig och planerad infrastruktur, samt att det kommer att vara nätleverantörernas skyldighet att samarbeta så att god planering, samarbete och effektiv resursanvändning underlättas.

4.3.1

I glesbefolkade områden finns det av ekonomiska skäl endast underlag för en enda huvudleverantör av bredbandsinfrastruktur, vilket med andra ord innebär att det finns ett naturligt monopol.

4.3.2

Sådana förutsättningar vad gäller naturliga monopol banar väg för en modell med "fri tillgång" när det gäller tillhandahållandet av bredband, vilket innebär att en ensam leverantör, kanske ett offentlig-privat partnerskap, bygger upp den centrala infrastrukturen och därefter öppnar upp nätet genom att låta mindre tjänsteleverantörer hyra in sig för att utnyttja kapaciteten på lika och rättvisa villkor. Kanske skulle kommissionen kunna överväga hur en sådan modell med fri tillgång skulle kunna utvecklas och regleras i Europa, och samtidigt se till att den normala konkurrensen inte snedvrids.

4.4.1

Förslaget till förordning skulle tillhandahålla lagstiftning som gör det möjligt att utveckla en grossistmarknad för bredbandsinfrastruktur. Kommissionen bör eventuellt undersöka hur förordningen skulle kunna fås att stimulera en sådan marknad, i synnerhet i områden som är svåra att nå inom EU.

4.4.2

En grossistmarknad för svartfiber eller infrastruktur för trådlös dataöverföring skulle kunna vara gränsöverskridande och omfatta hela Europa, under förutsättning att det finns information av god kvalitet om konsumenternas efterfrågan och den befintliga infrastrukturen. Kommissionen bör undersöka hur man kan stimulera och stödja en sådan marknad.

4.5.1

Utbyggnaden av infrastruktur, framför allt på landsbygden, kräver effektiva nationella strategier och genomförandeplaner. Alla medlemsstater har i nuläget en bredbandsstrategi, men många saknar fortfarande planer för hur målen i den digitala agendan ska uppnås. De nationella strategierna behöver uppdateras inom kort så att de även innehåller en plan för hur ultrasnabba nätverk ska tillhandahållas, med konkreta mål och identifierade genomförandeåtgärder.

4.5.2

Enligt åtgärd 46 i den digitala agendan ska medlemsstaterna utveckla sina nationella bredbandsplaner, men ett antal medlemsstater har inte slutfört sina planer och kommissionen anger att denna åtgärd är försenad. Denna försening inverkar negativt på bredbandsutbyggnaden och industrins finansieringsplaner. EESK uppmanar medlemsstaterna att se över sina planer mot bakgrund av detta förslag till förordning och att fullfölja arbetet så snart som möjligt.

4.5.3

En omfattande nationell bredbandsplan, som inkluderar initiativ avseende offentlig-privata partnerskap och särskilda incitament för att underlätta utbyggnad på landsbygden, skulle göra det mycket lättare att erhålla finansiering från EU och EIB.

4.6.1

Förslaget till förordning kommer att bana väg för infrastrukturägare som inte är företag inom sektorn för elektroniska kommunikationstjänster – det vill säga energibolag, vattenbolag, transportbolag och avfallshanteringsföretag – att göra sin infrastruktur tillgänglig på kommersiella villkor för tillhandahållandet av bredbandstjänster. Detta kommer att hjälpa dessa företag att få nya intäkter, sänka deras kostnader för väsentlig infrastruktur genom att de kan dela kostnaderna med bredbandsleverantörerna, samt ge upphov till synergieffekter när de utvecklar de tjänster som ingår i deras huvudsakliga verksamhet, till exempel vid utvecklingen av smarta nät för energileverantörer.

4.6.2

Kommissionen och medlemsstaterna bör göra ansträngningar för att uppmärksamma dessa företag på de möjligheter som den nödvändiga utbyggnaden av bredbandsinfrastruktur för med sig, och den potentiella positiva inverkan som förslaget till förordning kan få på deras affärsverksamhet.