12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/5

1.1

EESK välkomnar de ansträngningar som de serbiska regeringarna har gjort under de senaste tio åren för att reformera landets ekonomi och institutioner. Vi ser Serbiens EU-anslutningsprocess som ett tillfälle att konsolidera och effektivt genomföra de reformer som man förbundit sig att göra, och understryker vikten av det civila samhällets medverkan i processen för att anpassa Serbiens lagstiftning till EU:s regelverk. EESK vill uppmana Serbiens regering och EU-institutionerna att ge det civila samhällets organisationer ökat stöd och att i stor utsträckning låta dem delta i de kommande stegen inför ett EU-medlemskap.

1.2

EESK välkomnar Europeiska rådets beslut att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien senast i januari 2014. Det är mycket positivt att Belgrad och Pristina har undertecknat det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna (Bryssel den 19 april 2013) och dess genomförandeplan som antogs i maj. Vi vill nu uppmana båda parter att genomföra avtalet med stöd av EU. EESK framhåller att det civila samhällets organisationer måste delta i genomförandefasen, eftersom de på ett avgörande sätt kan bidra till försoningen.

1.3

EESK uppmuntrar de serbiska offentliga myndigheterna att genomföra fler offentliga hearingar och samråd med det civila samhällets organisationer, både på ett tidigt stadium när politiken utformas och i genomförandefasen. EESK understryker betydelsen av att involvera dem på områden som är av central betydelse för reformprocessen, t.ex. när det gäller rättstatsprincipen, regionalt samarbete och försoning, socioekonomisk utveckling, miljö, jordbruk, minoriteters rättigheter och kampen mot diskriminering.

1.4

EESK anser att regeringen särskilt bör uppmärksamma människohandel, korruption och organiserad brottslighet. Vidare vill vi påpeka att säkerheten för människorättskämpar och personer som är aktiva inom civilsamhällesorganisationer som deltar i kampen mot den organiserade brottsligheten är ett behov som måste erkännas och tillgodoses av myndigheterna.

1.5

EESK vill framhålla att även om det har gjorts stora framsteg när det gäller att främja ett inkluderande samhälle, återstår det dock mycket att göra för att bygga upp ett samhälle där alla är jämlika, oavsett kön, sexuell läggning, ursprung eller religion. EESK uppmanar regeringen att omgående genomföra den antidiskrimineringsstrategi som antogs i juni 2013. EESK rekommenderar att kommissionen, i nära samarbete med civilsamhällesorganisationerna, använder sig av sina årsrapporter för att övervaka genomförandet av strategin.

1.6

EESK ser positivt på att kontoret för samarbete med det civila samhällets organisationer ingår i premiärministerns sakkunniggrupp inom samordningsorganet för EU-anslutningsprocessen. EESK välkomnar även att civilsamhällesorganisationer, däribland företrädare för arbetsmarknadsparterna, sitter med i premiärministerns råd för EU-integration. Detta är ett erkänt bra tillvägagångssätt som bör vidareutvecklas genom att man överväger att låta civilsamhällesorganisationer, inklusive företrädare för arbetsmarknadsparterna, ingå i Serbiens delegation vid de kommande anslutningsförhandlingarna. Man bör dock fortfarande se till att hålla täta och breda samråd med civilsamhällesorganisationerna, så att viktiga gemensamma ståndpunkter och rekommendationer kan arbetas fram. Det är viktigt att sakkunniga från civilsamhällesorganisationer erbjuds att delta i olika utskott inom samordningsorganets övergripande sakkunniggrupp.

1.7

EESK uppmanar kommissionen att använda IPA II för att öka stödet till kapacitetsuppbyggnad inom civilsamhällesorganisationerna (däribland arbetsmarknadsorganisationerna) och att rikta in sig på att öka stödet till partnerskap, inte bara mellan civilsamhällesorganisationer, utan även mellan civilsamhällesorganisationer och offentliga myndigheter. Ökade medel bör anslås till finansieringsmekanismen för civilsamhället och inriktas på fler projekt som också genomförs av arbetsmarknadens parter. Det bör även i fortsättningen vara en prioritet att förbättra civilsamhällesorganisationernas förmåga att på ett meningsfullt sätt delta i EU:s integrationsprocess genom att verka för enklare förfaranden för urval och genomförande av projekt, institutionellt stöd och stöd som vidarebefordras till tredje part. Inte bara ekonomiskt stöd är önskvärt, utan även stöd till mekanismer för att förbättra dialogen mellan civilsamhället och offentliga myndigheter.

1.8

EESK uppmanar EU:s delegation i Serbien att även fortsättningsvis tillåta att stöd beviljas mindre civilsamhällesorganisationer via större sådana (s.k. re-granting) som ett sätt att göra stödet tillgängligt för fler civilsamhällesorganisationer.

1.9

Ökad insyn i de offentliga utgifterna måste även i fortsättningen utgöra ett centralt mål i utvecklingsplanen för det civila samhället. Mekanismerna för planering och utbetalning av stöd till EU-projekt som genomförs av civilsamhällesorganisationer måste förbättras och medfinansieringen öka.

1.10

EESK uppmanar Serbiens regering att öka insatserna för att genomföra ett institutionellt och rättsligt ramverk som främjar det civila samhällets utveckling och hållbarhet. För att främja enskilda personers gåvor till välgörenhet rekommenderar EESK att man (i enlighet med den modell som redan finns i central- och östeuropeiska länder) överväger att införa en "procentbestämmelse" som gör det möjligt för enskilda att öronmärka en del av sin inkomstskatt för civilsamhällesorganisationer, samt även inför skatteincitament för gåvor från såväl enskilda som företag.

1.11

EESK rekommenderar att man ser över den nyligen antagna lagen om offentlig upphandling, som har gjort det svårare för civilsamhällesorganisationerna att konkurrera i offentliga upphandlingar. Lagen innebär krav på ekonomiska garantier som civilsamhällesorganisationerna inte kan ge. Det kan hindra dem från att konkurrera i offentliga upphandlingsförfaranden, inte bara på området sociala tjänster utan även när det gäller hälso- och utbildningstjänster.

1.12

EESK uppmanar Serbiens regering att utarbeta en enhetlig strategi för att bekämpa och begränsa den grå ekonomin. Det skulle förbättra den ekonomiska situationen i landet genom att förhindra illojal konkurrens och därmed skapa ett bättre ekonomiskt klimat, samtidigt som det skulle garantera en större respekt för arbetstagarnas sociala rättigheter. Detta skulle även bidra till att återställa förtroendet för institutionerna och främja rättsstatsprincipen.

1.13

EESK understryker vikten av social dialog och uppmanar aktörerna att på bästa sätt utnyttja de befintliga institutionerna, särskilt det sociala och ekonomiska rådet. Vi vill även uppmana regeringen att ytterligare främja det sociala och ekonomiska rådet, och att konsultera det mer systematiskt i all politik där arbetsgivare och arbetstagare har ett legitimt intresse. EESK anser att den sociala dialogen bör vara regelbunden och strukturerad och inte ske på ad hoc-basis, och den bör även vara mer effektiv och resultatinriktad.

1.14

EESK efterlyser att främjandet av den sociala dialogen ska ingå som en grundläggande prioritering för EU:s institutioner i deras förbindelser med Serbien, och detta bör därför återspeglas i alla kommissionsprogram som Serbien får delta i. Det kräver ökad delaktighet från det sociala och ekonomiska rådets sida. Rådet bör involveras formellt och rådfrågas under varje fas i anslutningsförhandlingarna, samt delta i övervakningen av genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien. Rådet bör ha möjlighet att lämna kommentarer och synpunkter till EU:s institutioner när de bedömer Serbiens framsteg mot en anslutning till EU.

1.15

EESK anser att den sociala dialogen bör uppmuntras ytterligare på regional och lokal nivå och att man i detta sammanhang kan bygga vidare på Serbiens sociala och ekonomiska råds regionala strukturer. Den sociala dialogen bör även vidareutvecklas mer systematiskt på sektorsnivå, framför allt inom den privata sektorn. Undertecknandet – och genomförandet – av kollektivavtal inom så många branscher som möjligt skulle stabilisera förhållandet mellan arbetsmarknadens parter i Serbien. Lokala och nationella myndigheter bör ständigt påminnas om fördelarna med och vikten av en social dialog.

1.16

EESK konstaterar att en trepartsarbetsgrupp har inrättats som ska se över arbetsrätten, bl.a. strejkreglerna, förfarandet för registrering av fackföreningar samt bestämmelserna avseende arbetsmarknadsparternas representativitet. EESK vill uppmana Internationella arbetsorganisationen (ILO) och kommissionen att stödja det arbete som pågår i syfte att fullt ut anpassa Serbiens lagstiftning och praxis till internationell standard och EU-standard.

1.17

EESK anser att ökade möjligheter för arbetsmarknadsparterna att delta aktivt i den sociala dialogen bör ingå i prioriteringarna i EU:s stödprogram. Det behövs stöd för att utveckla deras förmåga att delta aktivt i alla ekonomiska, sociala och rättsliga frågor, och även i EU:s anslutningsförhandlingar. Deras organisationsstruktur, interna kommunikation och kapacitet att ge sina medlemmar stöd bör stärkas.

1.18

EESK vill påpeka att arbetstagarnas grundläggande rättigheter fortfarande kränks regelbundet i Serbien och att mekanismerna för förebyggande av och sanktioner mot sådana kränkningar inte är tillräckligt effektiva. EESK uppmanar den serbiska regeringen att granska myndigheten för en fredlig lösning av arbetsrättsliga tvister. EESK föreslår att man överväger att inrätta särskilda arbetsdomstolar. EESK vill dessutom be kommissionen att i sina årsrapporter ta med ett kapitel om fackföreningarnas rättigheter och grundläggande rättigheter för arbetstagare i nära samråd med nationella och europeiska fackföreningar och ILO.

1.19

De kvinnliga företagarna i Serbien spelar en viktig roll för hela Balkanregionen och har skapat effektiva nätverk. En samlad regional strategi håller nu på att ta form för att utveckla kvinnors företagande på lokal nivå. EESK rekommenderar ökat stöd från europeisk, regional och nationell nivå i syfte att påskynda de positiva ekonomiska och sociala effekterna markant. Dessutom krävs det ett erkännande av den ekonomiska och sociala nödvändigheten av att stödja kvinnligt företagande i Serbien.

1.20

EESK rekommenderar att en gemensam rådgivande kommitté EU–Serbien inrättas mellan EESK och det civila samhällets organisationer i Serbien. Detta gemensamma civilsamhällesorgan bör etableras när förhandlingarna om Serbiens EU-medlemskap har inletts officiellt. Den gemensamma rådgivande kommittén kommer att göra det möjligt för det civila samhällets organisationer på båda sidor att fullfölja en mer djupgående dialog samt förse de politiska myndigheterna med underlag till de olika kapitlen i anslutningsförhandlingarna.

2.1

Det senaste årtiondet har Serbien gjort enorma ansträngningar för att reformera sina institutioner och regelverk samt sin ekonomiska lagstiftning för att de ska stämma överens med internationella och europeiska standarder och för att främja en öppen och effektiv marknadsekonomi.

2.2

Undertecknandet av stabiliserings- och anslutningsavtalet (SAA) mellan Serbien och EU 2008 var ett tydligt ställningstagande från de serbiska myndigheternas sida för en EU-anslutning och gav reformprocessen ny drivkraft. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor (som ingår i SAA) trädde i kraft 2010.

2.3

Den nya regering som tillträdde 2012 har bekräftat Serbiens vilja att ansluta sig till EU. Regeringen har vidtagit konkreta åtgärder för att fortsätta reformarbetet och har särskilt inriktat sig på att bekämpa korruptionen, stärka rättstatsprincipen, skydda minoriteters rättigheter och främja landets ekonomiska återhämtning. Den har även gjort ansträngningar för att förbättra regionalt samarbete.

2.4

I december 2012 gav Europeiska rådet kommissionen i uppdrag att senast under våren 2013 lägga fram en rapport om de framsteg som Belgrad gjort när det gäller dialogen med Pristina och dess EU-orienterade reformer. Baserat på denna rapport, som innehåller en positiv rekommendation, beslutade Europeiska rådet vid sitt möte den 28 juni 2013 att villkoren för att anslutningsförhandlingar ska kunna inledas med Serbien har uppfyllts.

2.5

Den 19 april 2013 nådde Belgrad och Pristina äntligen en överenskommelse under den tionde EU-ledda förhandlingsrundan om framtiden för det Serbienstyrda Nordkosovo genom att underteckna det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna. I maj antogs en genomförandeplan av båda sidor. En genomförandekommitté har inrättas av de två parterna och bistås av EU.

3.1

Serbien är fortfarande ett land i omvandling. Vissa privatiseringar har skett, men en stor del av ekonomin består fortfarande av statligt ägda företag som ofta är i stort behov av omstruktureringar. Arbetslösheten har ökat betydligt (24 % av arbetskraften 2012). De yngre försöker emigrera. Befolkningen blir allt äldre. En stor del av befolkningen är fortfarande sysselsatt inom jordbruket och bor i landsbygdsområden där bristen på investeringar hindrar en effektiv utveckling. Den utbredda informella ekonomin undergräver ekonomin i stort, försvagar statsbudgeten och innebär att de anställda står utan något som helst socialt skydd. Korruptionen, som ibland kan kopplas till den organiserade brottsligheten, utgör ett hinder inte bara för den ekonomiska utvecklingen utan även för arbetet med att stärka landets institutioner. Rättsväsendet är i stort behov av reformer för att kunna garantera att människors och organisationers rättigheter verkligen respekteras.

3.2

EESK framhöll dessa olika problem i sitt yttrande om Förbindelserna mellan EU och Serbien – Det civila samhällets roll (av den 29 maj 2008), men har även lyft fram de offentliga myndigheternas ansträngningar att genomföra nödvändiga reformer. Många nya regler har införts; nya institutioner – främst för att organisera en dialog med arbetsmarknadsparterna och andra civilsamhällesorganisationer – har inrättats, och minoriteternas rättigheter erkänns nu officiellt. Denna process är inte avslutad än, men det största problemet är att omsätta alla dessa institutionella och rättsliga förändringar i praktiken.

3.3

Serbien har ratificerat 77 av Europarådets fördrag och konventioner, däribland centrala texter som konventionerna om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, skydd för nationella minoriteter, förhindrande av tortyr, skydd för barn, korruptionsbekämpning och den europeiska sociala stadgan. Ytterligare åtta konventioner har undertecknats men ännu inte ratificerats, bland annat konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. På internationell nivå har Serbien ratificerat 75 ILO-konventioner (73 har trätt i kraft).

3.4

Såsom Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter framhållit (1), kräver många av dessa konventioner ytterligare insatser för ett korrekt genomförande. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter lyfte fram problemen med försvinnanden och personer som fördrevs från sina hem under kriget, den stora diskrimineringen av romer, våldet mot kvinnor och den utbredda homofobin.

3.5

I oktober 2011 antog regeringen en mediestrategi, men våld och hot mot journalister förekommer fortfarande. Ekonomisk och politisk inblandning i medierna hör också till vardagen, något som hotar massmediernas oberoende och journalisternas möjligheter att utföra sitt arbete. Vidare trakasseras eller avskedas fortfarande fackligt aktiva för att de är medlemmar i en fackförening.

3.6

EESK anser att en fortsatt konsolidering av reformprocessen, reformen av rättssystemet och genomdrivandet av civila, sociala och mänskliga rättigheter givetvis bör prioriteras av Serbien. Detta bör stå i fokus i EU:s förbindelser med Serbien. Det är även en viktig fråga för civilsamhällesorganisationerna, varför ett aktivt deltagande från deras sida bör uppmuntras på alla sätt.

4.1

Mötes- och föreningsfriheten är grundlagsskyddad och respekteras generellt. Dock äventyras föreningsfriheten av de ökande hoten från våldsbenägna nationalistiska grupper.

4.2

Det serbiska civilsamhället är i första hand baserat i större städer och har en ojämn utbredning i de olika regionerna. I landsbygdsområden är civilsamhället mycket begränsat och dess kapacitet inte särskilt väl utvecklad. Ökat stöd behövs för att främja föreningslivet, bygga upp kapaciteten och stödja nätverksbyggandet för civilsamhällesorganisationerna på landsbygden och/eller på mindre orter.

4.3

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid jordbruket, utvecklingen av intressegrupper för jordbrukare och jordbrukarnas deltagande i den sociala dialogen. Jordbruket spelar alltjämt en central roll i Serbien – cirka en fjärdedel av den förvärvsarbetande befolkningen är sysselsatt inom jordbruket, och jordbrukssektorn är även en viktig ekonomisk sektor. Jordbruket och jordbrukspolitiken kommer att spela en viktig roll i anslutningsprocessen till EU, samtidigt som anpassningen till EU:s lagstiftning kommer att utgöra en stor utmaning för den serbiska jordbrukssektorn.

4.4

Välorganiserade och strukturerade intressegrupper kan inte bara bidra till att främja jordbrukets intressen, utan framför allt kan de ge värdefullt stöd till den kommande integrationsprocessen, inte minst när det gäller utformningen och tillämpningen av specifika stödprogram för jordbruket, landsbygdsområdena och de människor som bor där.

4.5

Det finns flera aktiva partnerskap och koalitioner bland civilsamhällesorganisationerna, men deras resurser och stöd räcker inte för att de ska kunna bli mer aktiva och öka sitt inflytande. När det gäller partnerskapen mellan det civila samhällets organisationer och de offentliga myndigheterna, kan de etablerade Seco- (2) och KOCD (3)-mekanismerna komma att ses som exempel på god praxis, under förutsättning att deras synpunkter beaktas och att de kan finansieras och stödjas på ett kontinuerligt och systematiskt sätt.

4.6

De största hindren för starka civilsamhällesorganisationer är att det statliga stödet är otillräckligt och inte baseras på tydligt definierade prioriteringar, samt en underutvecklad företagssponsring, brist på privata bidragsgivare, indraget stöd från internationella givare, ett underutvecklat samarbete med lokala myndigheter och överhuvudtaget begränsade möjligheter att utkräva ansvar av beslutsfattare. Ansträngningar bör göras och stöd ges för att öka civilsamhällesorganisationernas medlemskretsar. Deras begränsade medlemsunderlag gör att de har svårt att etablera ett starkt varumärke och bli erkända, samtidigt som offentligt stöd fortfarande inte regleras ordentligt på alla nivåer. Organisationernas möjligheter att påverka den sociala och politiska agendan är i allmänhet små, med undantag för ett tiotal starka organisationer som i de flesta fall är baserade i Belgrad.

4.7

EESK välkomnar insatserna för att förbättra regelverken för föreningar och stiftelser, t.ex. genom föreningslagen (oktober 2009), lagen om fonder och stiftelser (november 2010), lagen om frivilligarbete (maj 2010) och förenklade redovisningsförfaranden för mindre föreningar och stiftelser (ännu inte antagna). Andra viktiga lagar har antagits men ännu inte tillämpats, t.ex. socialförsäkringslagen (2011). EESK stöder utarbetandet av ett regelverk, i enlighet med denna lag, som säkerställer att civilsamhällesorganisationer får lika tillgång till offentliga resurser som ska främja tillgången till sociala tjänster.

4.8

EESK välkomnar ändringarna av artikel 41 i den serbiska regeringens arbetsordning. Den handlar om offentliga samråd och anger kriterierna för när dessa ska vara obligatoriska. Kriterierna innebär att offentliga samråd ska vara regel snarare än undantag och anger rimliga tidsramar för hur länge de ska pågå. EESK framhåller behovet av att säkerställa att mekanismen genomförs på ett riktigt sätt. Insatser för att öka de offentliga myndigheternas medvetenhet om fördelarna med att samarbeta med civilsamhällesorganisationer, både i ett tidigt skede när politiken utformas och därefter när politiken genomförs, bör prioriteras. Även förfaranden för att utse företrädare från civilsamhällesorganisationer som ska delta i olika offentliga organ på nationell och lokal nivå bör övervägas, varvid hänsyn ska tas till grannländers exempel på bästa praxis och förslag från civilsamhällesorganisationer.

4.9

Kontoret för samarbete med det civila samhället inledde sin verksamhet 2011. Handlingsplanen för 2013–2014 innehåller viktiga mål som bör eftersträvas:

4.10

EESK välkomnar de ansträngningar som kontoret för samarbete med det civila samhället har gjort för att ge ökad insyn i vilka statliga stöd som ges till civilsamhällesorganisationer genom att ge ut en sammanfattande årsrapport om stöd som beviljats föreningar och andra civilsamhällesorganisationer från Serbiens statsbudget. Kontoret för samarbete med det civila samhället bör dock få större inflytande i syfte att förbättra svarsfrekvensen bland myndigheter på alla nivåer och uppnå en fullständig datainsamling som offentliggörs varje år. EESK välkomnar därför det stöd som EU:s delegation ger kontoret för samarbete med civilsamhället via det treåriga program för tekniskt bistånd som inleddes i december 2012 (4).

4.11

Uppgifter från 2011 visar att endast blygsamma bidrag beviljades och faktiskt betalades ut för att medfinansiera program och projekt, även där givarstödet garanterades, trots att det finns ett stort behov av sådan finansiering bland civilsamhällesorganisationer.

5.1

Den sociala dialogen är av grundläggande betydelse för ekonomisk utveckling och för att säkerställa den sociala sammanhållning som behövs i Serbien. Ett allmänt kollektivavtal ingicks 2008. I april 2011 antog Serbiens sociala och ekonomiska råd ett socialt och ekonomiskt avtal som undertecknades av arbetsmarknadsparternas ledare och Serbiens premiärminister, ett avtal som innehåller viktiga åtaganden från de båda parternas sida. Detta avtal bekräftar att en social dialog är en förutsättning för att nå gemensamma utvecklingsmål, lösa problem orsakade av den ekonomiska krisen och få till stånd en ekonomisk och social utveckling i Serbien. Ett minimilöneavtal undertecknades av det sociala och ekonomiska rådet 2012. På sektorsnivå ingicks 2011 och 2012 fyra branschkollektivavtal för jordbrukssektorn, byggsektorn, den kemiska industrin och metallindustrin. Arbetsmarknadsministern utvidgade dessa kollektivavtal till att omfatta samtliga statsanställda. Kollektivavtal finns även för större delen av den offentliga sektorn och omfattar hälso- och sjukvårdssektorn, anställda inom kommunala och nationella myndigheter, kultur, utbildning och polisväsende.

5.2

Serbiens sociala och ekonomiska råd inrättades formellt 2005 och utgör den institutionella plattformen för trepartsförhandlingarna. Dessutom finns det nu 18 sociala och ekonomiska råd på lokal nivå, även om knappt hälften av dem är operativa, främst på grund av bristande engagemang från de regionala myndigheternas sida. Serbiens sociala och ekonomiska råd brottas fortfarande med ett antal problem som försvårar verksamheten. Det största problemet är de bristande finansiella och mänskliga resurserna. Man har dock lyckats tillsätta ständiga arbetsgrupper för ekonomiska frågor, lagstiftning, kollektivavtal och arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor. Företrädare för arbetsmarknadens parter deltar nu regelbundet i det nationella rådets sammanträden, till skillnad från regeringen som ofta företräds av tjänstemän. Deras medverkan har ökat sedan rådet ombildades i september 2012. Nu är även premiärministern medlem i rådet, men rådet har fortfarande problem med att organisera sina sammanträden.

5.3

Den sociala dialogen kan sägas ha lyckats när det gäller att ge resultat, men den måste fortfarande konsolideras och utvidgas. Arbetsmarknadsparterna är svaga, särskilt i den privata sektorn. Att kollektivavtal undertecknas innebär inte nödvändigtvis att de kommer att gälla, och det finns stora områden som helt enkelt inte omfattas av den sociala dialogen. På nationell nivå rådfrågas inte Serbiens sociala och ekonomiska råd i alla frågor som faller inom dess ansvarsområde, eller så är rådfrågningen rent formell och regeringen tar alltför ofta inte hänsyn till rekommendationerna. Ett positivt undantag är arbetsmarknadsministeriet som skickar samtliga lag- och strategiförslag på remiss till rådet. Nyligen föreslogs det även att man ska inrätta en trepartsarbetsgrupp som ska utarbeta förslag till ändringar av arbetsrätten. Förbättringar har även skett när det gäller lagstiftningen på utbildningsområdet i och med att utbildnings- och forskningsministeriet har skickat tre lagförslag på remiss till rådet. Trots dessa mer positiva tecken ignoreras dock rådet fortfarande i stor utsträckning när det gäller allmänna ekonomiska strategier och åtgärder som trots allt direkt påverkar företagens och arbetstagarnas verksamhet.

5.4

Myndigheten för en fredlig lösning av arbetsrättsliga konflikter inrättades 2005 i syfte att hitta en lösning på både enskilda och kollektiva arbetsrättsliga konflikter. Arbetet är främst inriktat på enskilda fall där en skiljedomare kan fatta ett tvingande beslut och har samma rättsliga verktyg som en domstol. I praktiken förefaller det dock som om myndigheten inte riktigt lyckats med att etablera sig som ett alternativ, utan de flesta tvister går fortfarande till domstol, och domstolarna är notoriskt överbelastade. I samband med kollektiva tvister agerar myndigheten medlare och kan därmed inte tvinga de tvistande parterna att nå en lösning men försöker få båda parter att frivilligt gå med på en fredlig lösning.

5.5

År 2013 ska den serbiska regeringen och ILO underteckna ett program för anständiga arbetsförhållanden. Programmet ska hjälpa regeringen att dels se över sociallagstiftningen och förfarandena och få dem att fullt ut överensstämma med internationella standarder, dels bygga upp arbetsmarknadsparternas kapacitet så att de effektivt kan bidra till den sociala dialogen med stöd av EU:s finansiering och program.

5.6

Arbetsmarknadens parter måste integreras bättre i regeringens ekonomiska politik och social- och sysselsättningspolitik, inte minst med tanke på EU-anslutningsförhandlingarna. De bör även involveras i förberedelserna med hänsyn till Serbiens stödberättigande inom ramen för Europeiska socialfonden och andra EU-fonder. Endast då blir det möjligt för arbetsmarknadens parter i Serbien att på ett effektivt sätt i framtiden fylla sin funktion i de forum för deltagandedemokrati som finns på EU-nivå.

6.1

Serbiska arbetsgivarföreningen är den viktigaste intresseorganisationen för arbetsgivare på nationell nivå. Den företräder de serbiska företagarna i det nationella sociala och ekonomiska rådet. Det faktum att de flesta av de största företagen som är verksamma i Serbien, liksom även bl.a. de små och medelstora företagens organisation, inte är medlemmar i serbiska arbetsgivarföreningen försvagar dock denna organisations legitimitet som part i den sociala dialogen.

6.2

Serbiens industri- och handelskammare, som är den största näringslivsorganisationen, ingick tidigare inte i det sociala och ekonomiska rådet på grund av ett system med obligatoriskt medborgarskap. Den 1 januari 2013 infördes dock frivilligt medlemskap, och kammaren har ett starkt intresse av att bidra till den sociala dialogen, särskilt på områdena yrkesutbildning, främjande av utrikeshandeln och regional utveckling. Den stöder strävandena att stärka den serbiska arbetsgivarföreningens ställning i det sociala och ekonomiska rådet, under förutsättning att den kan ge röst åt så många arbetsgivarintressen som möjligt genom en effektiv samrådsprocess som inbegriper samtliga arbetsgivarföreningar.

6.3

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten bör arbetsgivarna kunna utöva ett starkare inflytande på utvecklingen av en gynnsam affärsmiljö. Det skulle uppmuntra företagarandan och en snabbare etablering av nya företag, särskilt små och medelstora företag som är en av de viktigaste källorna till nya arbetstillfällen i EU. De största hindren för en gynnsammare affärsmiljö inbegriper följande: bristande insyn och förutsebarhet, oattraktiva beskattningssystem som även omfattar vissa skatteliknande avgifter samt brister när det gäller tillgång till finansiering, förfaranden för företagsregistrering och administration i anslutning till utrikeshandeln osv. Den övergripande bedömningen av näringslivet i Serbien är att det inte är tillräckligt involverat i lagstiftningsförfarandet och dess konsekvensbedömningar, särskilt när det gäller effekterna på små och medelstora företag.

6.4

Fackföreningarna är splittrade och svaga. Många av dem är medlemmar i något av Serbiens två största förbund: Serbiska förbundet för oberoende fackföreningar (SSSS) eller Oberoende fackförbundet (Nezavisnost). Det finns ytterligare två förbund som anser sig vara representativa: Serbiska förbundet för fria och oberoende fackföreningar (ASNS) och Fria fackföreningsförbundet (KSSS). Detta påstående ska verifieras i enlighet med en ny lag om representativitet som för närvarande håller på att diskuteras. Enligt arbetsmarknadsministeriet finns det dessutom cirka 2 000 fackliga organisationer ute på företagen som inte är medlemmar i ett nationellt fackförbund. Alla relevanta fackliga organisationer måste involveras mer i arbetsmarknadsparternas beslutsprocess på arbetstagarsidan. Fackföreningarnas roll i Serbien är oerhört viktig för att stärka den sociala dialogen.

6.5

Problemen i samband med omvandlingen och den ekonomiska krisen har accentuerat fackförbundens splittring och deras svaghet. Fackförbundens tunga registreringsförfarande och det motstånd och de trakasserier som i vissa fall utövas av företagsledare som inte är redo att acceptera den sociala dialogen på företagsnivå hindrar en normal utveckling av arbetstagarnas representation och undergräver den sociala dialogen. Mot denna bakgrund bör dock de senaste årens effektiva samarbete mellan de två representantförbunden SSSS och Nezavisnost välkomnas.