12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/82

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar varmt den starka fokuseringen på EU:s industri – tillverkning och tjänster – som kommissionen ger uttryck för i sin uppdatering av meddelandet om industripolitiken från oktober 2012, inklusive bilagorna som innehåller tydliga analyser av industripolitiken och de brister som finns i medlemsstaterna. Det här överensstämmer på många punkter med åsikter som EESK tidigare framfört (1). Genomförandet kommer att utgöra det verkliga beviset.

1.2

Industripolitiken, ett av de sju flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin, bör vara ett centralt element i EU:s tillväxtinitiativ, som det talas så mycket om samtidigt som det görs så lite. Rätt synsätt behövs, liksom enhetliga strategier. Den politiska effekten är självklar. EESK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att intensifiera (sammanhängande!) initiativ och övergripande politik som utgör ett svar på den stora utmaning som det innebär att främja industripolitiken i hela Europa.

1.3

Rådet borde ta ledningen i arbetet med att fastställa en dagordning för industripolitiken. Kommissionen bör engageras fullt ut. Det krävs en målinriktad och gemensam fokusering i de olika rådskonstellationerna (konkurrenskraft, forskning, miljö och socialpolitik), kommissionen och Europaparlamentet för att kartlägga och främja de bästa strategierna i EU.

1.4

För att industripolitiken ska bli en effektiv strategi i Europa måste man ge riklig information om beslut inom ramen för industripolitiken som gäller åtgärder, färdplaner och tidsgränser. Det är för närvarande inte är fallet.

1.5

Vidare behöver EU optimal överensstämmelse mellan de 27 medlemsstaternas och EU:s industripolitik, vilket enligt många analyser saknas i dag. Mångfald är en tillgång medan uppsplittring är skadligt. Geopolitiska obalanser bör åtgärdas.

1.6

Förbättrade ramvillkor innebär framför allt fullbordandet av EU:s inre marknad inom en social marknadsekonomi, vilket säkerställs genom adekvata bedömningar och bestämmelser samt ett konsekvent genomförande i hela EU. Offentliga investeringar i gränsöverskridande förbindelser som vägar, vattenvägar, hamnar, flygplatser och järnvägar måste stödja den inre marknaden.

1.7

I en situation med över 26 miljoner arbetslösa, låg tillväxt och budgetnedskärningar behöver industri och innovation stimulerande framtidsutsikter och förutsättningar. Rätt balans måste säkerställas mellan budgetkonsolidering (åtstramningsåtgärder), de nationella reformprogrammen och industripolitiken för att skapa investeringar och arbetstillfällen och därigenom öka förtroendet.

1.8

Alla initiativ från EU:s sida bör bidra till att stärka EU:s ställning på global nivå som konkurrent och partner. Det mycket ambitiösa målet att tillverkningsindustrins andel av BNP ska uppgå till 20 % senast 2020 kräver omfattande investeringar och avsevärda politiska anpassningar. Dessutom finns det ett stort behov av att förbättra produktiviteten.

1.9

Smarta villkor för industrin handlar om mycket mer än tekniska bestämmelser och justeringar. Det handlar om hela den industriella miljön, framför allt en enhetlig och förutsägbar långsiktig klimat- och energipolitik som stöder en konkurrenskraftig industriell bas. Villkoren bör främja industrins prestationsförmåga och nya framväxande industrier.

1.10

EU-politiken bör vara skräddarsydd och sektorsspecifik samt bygga på "nedifrån och upp"-bedömningar som bäst kan beakta teknisk-ekonomiska möjligheter och utmaningar. Dessa principer bör även tillämpas vid genomförandet av målsättningarna för flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet, som syftar dels till att öka effektiviteten när råmaterial används, dels till att främja innovationen och de europeiska företagens återhämtningsförmåga.

1.11

Industripolitiken har en stark social dimension som påverkar alla samhällsskikt: regioner och kommuner, alla företag, arbetskraften i snabbt föränderliga arbetsplatsmiljöer (digitalisering, robotisering, tjänsterelaterad tillverkning, IKT), utbildningssektorn och universitet, konsumenter och medborgare. Industripolitiken omfattar både omstrukturering och föregripande åtgärder, och den bör tillhandahålla aktuell utbildning och information samt främja teknik, innovation, kreativitet och entreprenörskap. Man bör också på ett förutseende och lämpligt sätt reagera på den demografiska utvecklingen.

1.12

Ambitiösa regioner främjar industrins prestationsförmåga. EU och medlemsstaterna bör uppmuntra deras självständiga metoder, inklusive specialisering och motsvarande forskning, kvalifikationer och kluster. Här finns mycket att vinna.

1.13

Initiativ och projekt samt framgångsrika nationella och regionala exempel som ökar allmänhetens och de socioekonomiska aktörernas förtroende måste lyftas fram. Partnerskapsavtal mellan EU och medlemsstaterna och nätverkssamarbete mellan medlemsstater och regioner måste intensifieras. Den årliga europeiska planeringsterminen erbjuder många möjligheter till fortlöpande övervakning.

1.14

EU:s industripolitik bör vara en process där man på EU-nivå och nationell nivå delar visioner och befogenheter samt gemensamma insatser, och där företagscirklar och fackföreningar är fullvärdiga partner. Andra intressenter som utbildningssektorn, universitet (forskning), icke-statliga organisationer, konsumenter och andra aktörer bör också engageras, när så är lämpligt.

1.15

Trots stora skillnader mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat bör alla medlemsstater kunna dra nytta av bästa praxis och stödjande synsätt och strategier.

1.16

EESK lämnar regelbundet förslag om olika sektorer och industripolitiken, se bilagan. Det här yttrandet handlar först och främst om överensstämmelsen mellan viktiga frågor, samt om effektiv styrning med hjälp av samordning och finjustering.

2.1

Enligt kommissionens analys ser arbetskraftskostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna ut att minska (2). Produktiviteten är en viktig faktor. Delar av produktionen återvänder till EU, men samtidigt ökar konkurrensen på andra områden, bl.a. till följd av förbättrad ekonomisk infrastruktur i Briks-länderna, eurons ökade värde och energipriserna, vilket stimulerar investeringar utomlands.

2.2

Dessutom utvecklas EU långsammare än Förenta staterna och Japan när det gäller innovationsresultat och teknisk specialisering. Europa är starkare representerat än Förenta staterna inom industrier med medelhög eller medellåg tekniknivå, men den traditionella klyftan mellan de två kontinenterna i det högteknologiska segmentet har vidgats betydligt under de senaste åren.

2.3

Vita huset och kongressen visar ett starkt engagemang för att blåsa nytt liv i tillverkningsindustrin, vilket den nationella strategin för konkurrenskraft 2014–2018 (3) vittnar om. En central fråga är tillverkningsindustrins roll och värde för Förenta staternas ekonomi, säkerhet och globala ledarskap.

2.4

Offentlig–privata partnerskap förstärker den teknologiska och innovativa infrastrukturen. Försvars-, energi- och handelsministerierna samt den nationella vetenskapliga stiftelsen NSF (National Science Foundation) och Nasa är direkt involverade, vilket ger drivkraft åt ett stort antal nationella forskningsinstitut och universitet.

2.5

Detta är en anmärkningsvärd utveckling i ett land som fram till helt nyligen ivrade för en postindustriell ekonomi. Kinas och andra länders ökade konkurrenskraft fungerar som en väckarklocka. Världen förändras. Man räknar med att Kina kommer att ta över som den främsta ekonomiska stormakten i världen före 2030, medan Förenta staterna kommer att behålla sitt globala ledarskap. Japan och Europa kommer att hamna långt efter (4).

2.6

Nya försöksborrningar efter olja och framför allt skiffergas förväntas leda till att Förenta staterna blir energioberoende. Denna utvinning betraktas som en energirevolution som ger upphov till en industriell renässans i Förenta staterna och till geopolitiska förskjutningar. Miljö- och hälsofrågor måste fortfarande lösas (5).

2.7

Uppgången i Kina, Brasilien och Indien fortsätter. Ryssland är också på väg. Andra asiatiska och sydamerikanska länder följer snabbt efter i deras kölvatten. Tillväxtsiffrorna i tillväxtländerna, framför allt i Asien, har i åratal legat långt över genomsnittet. Nyetablerade utbildningssystem producerar ett mycket stort antal välutbildade och kvalificerade tekniker och ingenjörer. Parallellt med detta inrättas enorma forskningsinstitut. Kvaliteten på varor och innovativa processer förbättras över hela linjen. Transportresurserna och tjänsteinfrastrukturen kommer snabbt ifatt.

2.8

I Kina växer ett blandat system med statskapitalism och fria marknadsmekanismer fram (6). Systemet har starka kopplingar till den rådande nationella kulturen och till (politiska) traditioner. Välståndsskapandet går inte hand i hand med demokrati eller mänskliga rättigheter och arbetstagarnas rättigheter. Miljö- och hälsoförhållandena fortsätter att vara underutvecklade även om kvaliteten på produktionen förbättras. Bakslag är långt ifrån osannolika. Statens kapitalistiska ingripanden kommer dock sannolikt att fortsätta att styra vissa produktionstyper som är viktiga för de nationella ambitionerna. Statsägda förmögenhetsfonders investeringar kan utvecklas i en liknande riktning, såväl externt som internt.

2.9

Ett antal länder drar vanligen nytta av att ha en mer rationaliserad styrningsstruktur än EU, eftersom de har ett huvudsakligt beslutscentrum, en gemensam strategi och överenskomna mål i den offentliga sektorn.

2.10

Delar av Afrika utvecklas också snabbt. Kina investerar starkt utan att ta hänsyn till de sociala följderna.

2.11

Världssituationen och de geopolitiska förhållandena förändras oavbrutet. Tillräcklig information är av yttersta vikt för att skapa betydligt större medvetenhet hos den allmänna och den politiska opinionen. EESK rekommenderar att en årlig resultattavla för EU inrättas med ett antal socioekonomiska, tekniska och sysselsättningsrelaterade utvecklingstendenser i relevanta delar av världen.

2.12

Kommissionens ingående analyser av tendenserna på EU-nivå och i medlemsstaterna visar på ett ökat medvetande om behovet av en tillverkningsindustri.

2.13

Situationen skiljer sig stort mellan länderna, från Tyskland där nästan 30 % av EU:s tillverkningsindustri finns, till länder, både större och mindre, med betydligt lägre till mycket små procentandelar. I vissa medlemsstater har industriinvesteringarna minskat betydligt under de senaste tjugo åren. I vissa länder hänger detta samman med storskaliga omstruktureringar, medan det i andra länder beror på att man i viss mån har försummat sin industri (7).

2.14

Det råder stor variation mellan medlemsstaternas strävan att förbättra villkoren, och vissa är naturligtvis mer framgångsrika än andra. Sysselsättningen i sektorn minskar stadigt. Sedan den nuvarande krisen började 2008 har över fyra miljoner arbetstillfällen försvunnit inom tillverkningsindustrin.

2.15

Medlemsstaterna verkar inte diskutera politiska åtgärder och instrument eller bästa praxis sinsemellan. Nationella koncept för industri- och innovationspolitik drivs främst av nationella traditioner och förfaranden, och fastställs genom nationella ramar och relationerna mellan den offentliga och den privata sektorn, bland annat näringslivet, forskningsinstitut och universitet, fackföreningar och andra aktörer.

2.16

Många politiska åtgärder och motsvarande finansiella arrangemang har följaktligen i första hand en nationell inriktning, vilket inte främjar den inre marknaden eller övergripande gränsöverskridande projekt.

2.17

Förutom några mycket lyckade resultat i vissa länder hämmar en icke önskvärd fragmentering av den inre marknaden, vilket kommissionen helt riktigt påpekar, potentiella tillväxtfaktorer.

2.18

Kreativ mångfald är en stor tillgång i EU, men kommer endast att gynna alla EU-medborgare om alla arbetar mot gemensamma mål. Optimal balans bör uppnås mellan kreativ mångfald bland medlemsstaterna och en transparent och övertygande konvergens.

2.19

Som det amerikanska exemplet visar kommer en sådan konvergens att vara särskilt givande för kontinentala nätverk av små och medelstora företag med tillväxtpotential.

3.1

Den inre marknaden behöver förnyad drivkraft. Även om den dolda protektionismen har ökat och åternationalisering och fragmentering fortfarande hotar i bakgrunden, lyckas EU hålla den inre marknaden intakt och se till att principen om öppna marknader inte urholkas, även om genomförandet förblir en svag punkt.

3.2

Europa 2020-strategin, som innebär delade befogenheter mellan EU och medlemsstaterna, bör visa vägen i det här sammanhanget. Genom att respektera nationella synsätt och metoder tillhandahåller Europa 2020-strategin lämpliga instrument för att dra nytta av fördelarna på EU-nivå. De möjliga fördelarna med en sådan målinriktad styrning har systematiskt undervärderats.

3.3

Det finns även ett brådskande behov av synliga resultat när det gäller att anpassa framgångsrika innovativa processer och de arbetstillfällen som skapas till de ändrade mönstren för tillverkning, saluföring och tjänster.

3.4

Det behövs ett genomtänkt föregripande av omstruktureringar. Det gör att anpassningen uppfattas mer positivt, och det gynnar även uppgradering/omskolning av arbetskraften och bidrar till att begränsa otrygga arbeten (8).

3.5

Kommissionens meddelande från 2010 har redan gett upphov till ett antal initiativ, såsom Horisont 2020, konkurrenskraftsanalyser, industriell innovation, resurseffektivitet, kompetens och utbildning, tillgång till finansiering, samspel och otydligare gränser mellan industri- och tjänstesektorerna samt en ökad medvetenhet om komplikationer rörande internationella investeringar och tekniköverföring.

3.6

Det är förvånande att öppna inbördes utvärderingar mellan medlemsstaterna fram till helt nyligen var sällsynta. Kommissionens övervakande roll bör utvidgas.

3.7

Sådana inbördes utvärderingar skulle lyfta fram föråldrade strukturer i industrin och beslutsprocessen. De skulle bidra till att påskynda moderniseringen genom framgångsrika metoder och fungera som indikatorer på EU:s konvergens "ända upp till toppen" inom både den offentliga och den privata sektorn.

3.8

Kommissionens arbetsdokument innehåller landsspecifika rekommendationer som är relaterade till industriell utveckling (9). Dessa landsspecifika rekommendationer måste beaktas bättre i de nationella reformprogram som medlemsstaterna och kommissionen diskuterar inom ramen för den årliga europeiska planeringsterminen.

3.9

Det skulle dock vara ett allvarligt misstag att lägga över hela ansvaret på kommissionen. Det här är också en huvudsaklig uppgift för de behöriga ministerier i medlemsstaterna som ansvarar för politik som inte omfattas av lagstiftning och åtgärder på EU-nivå. Dessa ministerier måste också garantera ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen.

3.10

Finanspolitiken inom euroområdet innebär nära samordning mellan EU-institutionerna och de nationella myndigheterna. Det finns inget som hindrar en jämförbar samordning när det gäller att stärka ramvillkoren för industrin, innovationer och sysselsättningsskapandet, inspirerad av en gemensam vision.

3.11

Kommissionens arbetsdokument kan också hjälpa medlemsstaterna att genomföra bilaterala eller trilaterala granskningar av industrirelaterade områden, till exempel kompetens och utbildning, teknik och innovation, administrativa bördor, skattepolitik och statligt stöd. Varje land kan lätt dra slutsatser om vilken politik som passar de nationella förhållandena bäst i ett gemensamt europeiskt perspektiv. En seriös utvärdering av de vidtagna åtgärderna bör i alla händelser ingå i de nationella programmen.

3.12

Eftersom dessa tendenser måste stödjas av hela samhället är det mycket viktigt att näringslivsorganisationer och fackföreningar deltar som fullvärdiga partner i processen. Detsamma gäller andra intressenter såsom utbildningssektorn, icke-statliga organisationer, konsumenter och andra aktörer när så är lämpligt. Gemensamt överenskomna tillvägagångssätt lönar sig. Social dialog på nationell och regional nivå samt på bransch- och företagsnivå utgör ett värdefullt bidrag.

4.2.1

Industriell innovation kräver en stark europeisk teknisk bas som stöds av gränsöverskridande samordning och samarbete mellan forskningsinstitut och universitet, tillämpad teknik och företag.

4.2.2

Viktig möjliggörande teknik och annan övergripande teknik är avgörande för FoU-program på europeisk och nationell nivå. Många aktiviteter i efterföljande led i förädlingskedjan samt offentlig politik för infrastruktur och hållbarhet drar nytta av detta. EU-ramen för offentlig-privat samarbete och samråd, särskilt via EU:s teknikplattformar, är mycket viktig. Offentlig upphandling bör också skapa incitament för avancerad innovation.

4.2.3

Teknik är framtidens slagfält. Genom att främja internationella (flaggskepps)projekt bör kommissionen och forskningsrådet gå före och visa vägen i insatserna för att stärka den inre marknaden för teknik samt gränsöverskridande projekt. Framgångsrika FoU-projekt och europeiska patent bör stödja innovativa investeringar och arbetstillfällen av hög kvalitet.

4.2.4

EESK betonar att EU-medel är av mycket stor betydelse för FoU och gränsöverskridande projekt. Horisont 2020 bör kunna mäta sig med snabbt expanderande insatser i andra länder. Även om EU fortfarande har en stark ställning håller dess av tradition ledande ställning på att försvagas. Att skära ned budgeten för Horisont 2020 är kontraproduktivt.

4.2.5

Den avgörande roll som den högre utbildningen och den därtill knutna forskningen kring innovation spelar borde vara självklar. Programmen och förvaltningen bör vid behov anpassas.

4.2.6

Årlig information om offentliga och privata investeringar i viktig teknik är önskvärd.

4.2.7

Innovation påverkar många fler områden. Det handlar om att skapa ny dynamik i företagen och ute på arbetsplatserna: en ändring av befintliga produktionsmetoder, behovet av att omstrukturera föråldrade verksamheter, utveckling av värdekedjor och nya "sektorer" och allt otydligare gränser mellan industri- och tjänstesektorerna. Innovation handlar om modernisering och kreativitet i samhället, och det bör vara också vara budskapet.

4.2.8

Kommissionen understryker behovet av teknik och innovation som en övergripande prioritet för sina avdelningar. Det skulle vara välkommet om även de nationella förvaltningarna tog till sig denna metod.

4.3.1

Teknik, innovation, omarbetade produktionsprocesser, integrering av industri- och tjänstesektorerna, nya samhällsbehov och spjutspetsar innebär att lämpliga kunskaper och kvalifikationer är en central aspekt i alla bemärkelser.

4.3.2

Moderna utbildningssystem på alla nivåer är av avgörande betydelse. Det fästs allt större uppmärksamhet vid utbildning, skolgång och yrkesinriktad utbildning på EU-nivå, och detsamma gäller på den nationella och regionala nivån. Utbildning är ett grundläggande krav och måste vara tillgänglig för alla.

4.3.3

Alla tillväxtinitiativ som vidtas på EU-nivå kräver kontinuerlig betoning av alla utbildningsaspekter. Med tanke på de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är utbyte av god praxis nödvändigt för att man ska kunna åtgärda i synnerhet ungdomsarbetslösheten.

4.3.4

De berörda aktörerna spelar en central roll. Den sociala dialogen bör på varje nivå – inom företagen (inklusive företagsnämnder) och på lokal, regional, nationell och europeisk nivå –handla om utbildning, praktikutbildning/kombinerad utbildning inom industrin och avancerad (livslång) utbildning, med målsättningen att förbättra kompetensen och öka anställningsbarheten för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Gränsöverskridande erkännande av kompetens och kvalifikationer bör vara regel för att främja internationell rörlighet.

4.3.5

I linje med OECD bör kommissionen få i uppdrag att genomföra inbördes granskningar av utbildningssystemen och deras resultat i medlemsstaterna. Dessa kommer att ge användbara indikatorer för förbättring där så krävs, vilket redan sker inom många andra områden.

4.3.6

Den kompetensnivå som behövs i näringslivet och samhället stiger stadigt. Teknisk utbildning och tjänster inom tillverkningsindustrin är prioriteringar, från kvalifikationer på lägre nivå till högre utbildning. Tekniska gymnasier och yrkesutbildningssystem spelar en viktig roll.

4.3.7

Inom den högre utbildningen bör man ta itu med den strukturella bristen på vetenskapsmän, ingenjörer och matematiker – studerande och forskare – och man bör åtgärda den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.

4.3.8

Alla arbetstagare bör ha rätt till yrkesutbildning. Detta är särskilt nödvändigt för arbetstagare och hantverkare med specialkunskaper i små och medelstora företag och hantverksföretag.

4.3.9

Skapandet av en hållbar industriell sysselsättning som grundas på moderna arbetsvillkor och hälso- och säkerhetsförhållanden är en del av ett riktigt synsätt när det gäller moderniseringen av industrin. Ökad konkurrenskraft bör gå hand i hand med skäliga arbetsvillkor och rättigheter för arbetstagarna.

4.3.10

Särskild hänsyn måste tas till de effekter som befolkningens åldrande i EU har på tillgången till arbetskraft inom industrin. Arbetsvillkoren för äldre arbetstagare måste därför anpassas, liksom strukturen och kapaciteten när det gäller yrkesutbildning och livslångt lärande.

4.4.1

Tillgången till finansiering är fortfarande en svag punkt. Industrisektorn har drabbats hårt av bankkrisen, och bankerna är fortfarande ovilliga att bevilja krediter. Krisen har dessutom utlöst åternationaliseringar av verksamheter. Den traditionella riskaversionen förstärks av strängare internationella bestämmelser om eget kapital, och förmodligen även av EU:s finanspolitik. Lyckligtvis kommer tillämpningen av Basel III-reglerna, som hämmar utlåning, att mildras gradvis.

4.4.2

Små och medelstora företag behöver lämpligare finansieringsalternativ och nya finansieringskällor, exempelvis försäkringsbolag och pensionsfonder. Ett huvudmål är att sprida eller minska riskerna, bland annat genom garantiordningar eller statliga medel. Så kallad crowd funding (gräsrotsfinansiering) kan skapa attraktiva möjligheter.

4.4.3

Samtidigt bör privat finansiering och finansiering med hjälp av andra finansieringsmekanismer än banker öka. Privata initiativ i medlemsstaterna bör lyftas fram. Skillnaden jämfört med Förenta staterna är belysande: två tredjedelar av de amerikanska investeringarna finansieras utanför finanssektorn, jämfört med endast en tredjedel i Europa. Tendensen mot ökad privat finansiering och riskkapitalfonder bör uppmuntras i lagstiftningen på EU-nivå och nationell nivå, särskilt för att stödja innovation.

4.4.4

Subsidiaritetsprincipen ger upphov till stora skillnader i skattepolitiken samt i bidrags- och lånesystemen i EU. EESK framhåller att kommissionen bör göra en bedömning och en sakkunniggranskning av de nationella instrumenten, i syfte att skapa effektiv konvergens mellan olika instrument.

4.4.5

Europeiska investeringsbanken (EIB) och kommissionen arbetar med nästa generation av EU-omfattande instrument med starkare verkan och hävstångseffekt än bidrag. EU-fondernas riskkapacitet kombinerat med EIB:s finansieringskapacitet bör leda till en mix av resurser för utformning och genomförande av finansiella instrument för industripolitiska mål.

4.4.6

Roterande fonder, som samordnas av EIB och kommissionen och tillämpas i Horisont 2020, Cosme, den fleråriga budgetramen och regionalpolitiken måste tillsammans skapa en multiplikatoreffekt. Det är särskilt viktigt att förklara vem som är ansvarig för vad. EESK understryker behovet av en robust och väl förvaltad EU-budget, som anpassas till framgångsrika (om)strukturerade nationella kreditinstrument. Projektobligationer och miljömål måste utökas.

4.4.7

De nuvarande EU-reglerna är för stränga och byråkratiska. EESK upprepar att EU-instrumenten måste skräddarsys för marknaden och vara lätta att tillämpa. De måste vara flexibla så att de följer de snabba förändringarna av marknadsvillkoren och passa innovativa företag och små mikroekonomiska projekt som inte fångas upp på andra sätt. En ny balans måste skapas mellan en tillförlitlig styrning av instrumenten och marknadens behov.

4.5.1

Även om det förekommer stora skillnader mellan medlemsstaterna ingår hållbar utveckling och resurseffektivitet allt oftare i företagens strategier och verksamhet i föregående och efterföljande led i förädlingskedjan. Hållbara affärsmodeller kommer att öka de europeiska företagens motståndskraft. Offentliga och privata aktörer måste kunna lita på varandra.

4.5.2

Klimatförändringarna och koldioxidutsläppen är en fråga för sig. Med de kvarstående riskerna med koldioxidutsläpp och minskade investeringar, insisterar EESK på en ny utvärdering av EU:s politik, som bör ligga till grund för en hållbar övergång till en koldioxidsnål ekonomi.

4.5.3

Kostnadseffektivitet och teknisk genomförbarhet för att upprätthålla företagens konkurrenskraft är en nödvändig förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser i EU. Först då skapas det synergier mellan miljömålen och industrins kapacitet.

4.5.4

En teknikdriven övergång till en koldioxidsnål/resurseffektiv ekonomi bör också vara socialt rättvis för alla generationer av arbetstagare.

4.5.5

Befolkningens åldrande innebär att andelen äldre konsumenter ökar. Dessa har andra konsumtionsmönster, och industrin måste anpassa sin produktion till detta. Det innebär också nya affärsmöjligheter och skapar utrymme för innovationer, såsom mervärdesmat och anpassning av bostäder och transporter samt ny teknik inom vård och långvård.

4.5.6

EU:s program och rättsliga bestämmelser bör främja hållbar innovation, bland annat i enlighet med riktlinjerna i flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet. Med tanke på de enorma industriella intressen som berörs är det synnerligen viktigt med jämförbara, stabila och förutsägbara miljökrav i hela EU. "Ekodesignens" (10) verkningsfullhet och införandet av ett absolut tak på industrins användning av råmaterial bör noga utvärderas.

Överreglering påverkar också innovationer och investeringar och kan leda till att marknadsandelar går förlorade. Kommissionen och rådet bör skydda EU:s (energiintensiva) basindustri och undanröja snedvridningar av konkurrensen i förhållande till tredjeland.

4.6.1

Tjänster står för 70 % av den europeiska ekonomin, och sysselsätter den största delen av arbetskraften. De är också oupplösligt sammankopplade med industriprocesser och bidrar till att stärka deras grund. Genomförandet av tjänstedirektivet har dock varit ojämnt. Dessutom är företagstjänster fortsatt underutvecklade på de flesta håll i EU.

4.6.2

Avsaknaden av en integrerad marknad för tjänster – ett välkänt problem som man blundar för – har en negativ effekt på både handeln och produktiviteten inom EU. Förenta staterna har en ledande roll på båda dessa områden till följd av att landets tjänstemarknad är mycket mer integrerad. Det finns fortfarande en stark tendens till att favorisera inhemska tjänster, vilket förstärks av hindren för gränsöverskridande tjänster. "Minskad handel innebär minskad konkurrens: EU:s tjänstemarknader är fortfarande till allra största delen nationella, vilket hämmar produktivitetsökningar" (11).

4.6.3

Denna svaga utveckling utgör också ett hinder för en konkurrenskraftig IKT-sektor i EU, bromsar banbrytande initiativ och motverkar produktivitetsökningar. EU bör följaktligen garantera en fri marknadsutveckling för tjänster samt främja företagstjänster och de arbetstillfällen de ger i EU.

4.7.1

Det klagas ofta på administrativa hinder. Trots detta görs det ingen systematisk omvärdering av nationella regler och förordningar, för vilka konsekvensbedömningar, i likhet med dem som kommissionen genomför i all sin politik, vore mycket önskvärda. Samordningen mellan medlemsstaterna är oftast obefintlig. Administrativa svårigheter och hinder skadar många försök att etablera nya företag och främja små och medelstora företag.

4.7.2

Den dolda protektionismen ökar på detta område. EESK efterlyser kontinuerliga och öppna utvärderingar. Kommissionen bör ges befogenhet att genomföra undersökningar. Inbördes utvärderingar bör diskuteras i rådet, som bör fastställa mål och tidsfrister.

4.8.1

Det finns många olika typer av små och medelstora företag, som ofta är omöjliga att jämföra. Inom vissa sektorer, exempelvis detaljhandeln, utsätts de små och medelstora företagen för en stark press. I andra sektorer tar de dock över verksamhet från större företag – utläggning på entreprenad, värdekedjor etc. De spelar ofta en viktig roll för innovation av produkter och tjänster. På grund av de små och medelstora företagens innovativa styrka och marknadsframgångar måste de integreras på ett synligt sätt och lyftas fram som en drivkraft i EU:s industripolitik.

4.8.2

Små och medelstora företag är dynamiska, flexibla och samspelar med värdekedjor och är därför ofta föregångare i fråga om skräddarsydda lösningar och förnyelse. De är också en värdefull källa till nya arbetstillfällen. Små och medelstora företag bör stödjas i sina ansträngningar för att minska utnyttjandet av knappa resurser och energi. Det skulle i slutändan leda till minskade kostnader, vilket skulle förbättra deras prestanda och sysselsättningen.

4.8.3

EU behöver unga entreprenörer. "Entreprenörskap" inom utbildningen – inklusive fenomenet "näringslivsinriktade universitet" – bör uppmärksammas. EESK välkomnar kommissionens åtgärdsplan för entreprenörskap.

4.8.4

Antalet nystartade företag ökar. En jämförelse med Förenta staterna visar dock att alltför få små företag hinner utvecklas ordentligt. Detta beror både på dåliga finansieringsvillkor och på nationella hinder på EU:s marknad.

4.9.1

Nationell energipolitik har lett till en fragmenterad energimixpolitik i unionen, vilket påverkar energipriserna, tekniken, förbindelserna med tredjeländer och den inre marknaden. EESK insisterar på en gemensam energipolitik. Med tanke på energins långtgående följder för ekonomin krävs vissa gemensamma principer i EU för att det ska vara möjligt att utforma en seriös industripolitik.

4.9.2

Rådet kan inte längre undvika en strategisk diskussion om energins långsiktiga framtid och motsvarande politiska åtgärder, dvs. en lämplig energimix för EU, som omfattar fossila råvaror, kärnenergi och förnybara energikällor. Miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor är andra frågor på dagordningen.

4.9.3

Beslut blir ännu viktigare nu när utvecklingen på skiffergasområdet i Förenta staterna håller på att vända upp och ned på världens energibild.

4.9.4

EU:s energipriser är betydligt högre än i de länder som är de viktigaste handelspartnerna. Gaspriset i Förenta staterna är 20 % av priset i Europa. Detta har enorma konsekvenser för kemikalie- och stålsektorn och kan påverka industrier i senare led i förädlingskedjan. Effekten av investeringar i Europa och behovet av samordnade åtgärder av EU och medlemsstaterna väcker brännande frågor som kräver svar.

4.9.5

Industrin bidrar till förnybar energi. På grund av de höga energikostnaderna är det viktigt att skapa balans mellan konkurrenskraften och finansieringen av förnybara energikällor, vilket kan omfatta avgiftsminskningar samt en förbättring av systemen för stöd till kostnadseffektivitet.

4.10.1

Yttre förbindelser är mer än formella avtal som exempelvis avtalen inom WTO. När EU och medlemsstaterna utvecklar industripolitikens yttre dimension bör de enas om ett gemensamt synsätt på hur komplicerade frågor bör behandlas, framför allt för att garantera lika villkor på global nivå. Eftersom öppna marknader kräver ömsesidighet bör EU på allvar ta itu med konkreta och skadliga snedvridningar som drabbar EU:s industriintressen.

4.10.2

En störningsfri energiförsörjning är central för ekonomin och säkerheten. Denna fråga kräver därför en gemensam strategi på EU-nivå mot bakgrund av de för närvarande låga energipriserna i Förenta staterna. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt råvaror som är nödvändiga för industriella processer.

4.10.3

Internationella miljö- och klimatstandarder samt sociala standarder och motsvarande sektorsavtal är nödvändiga för att skapa lika villkor på global nivå. De måste skapa förutsättningar för bevarandet av produktionsvärdekedjor i Europa.

4.10.4

EESK understryker behovet av att skydda immateriella rättigheter. Möjligheter att delta i offentliga upphandlingar utomlands bör garanteras.

4.10.5

Väl förhandlade och välavvägda frihandelsavtal, särskilt med Förenta staterna, är mycket välkomna. Noggrann övervakning är en nödvändig förutsättning.