This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012PC0237
Proposal for a COUNCIL REGULATION terminating the partial interim review concerning the countervailing measures on imports of certain polyethylene terephthalate (PET) originating in, inter alia, India
Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om avslutande av den partiella interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien
Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om avslutande av den partiella interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien
/* COM/2012/0237 final - 2012/0121 (NLE) */
Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om avslutande av den partiella interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien /* COM/2012/0237 final - 2012/0121 (NLE) */
MOTIVERING 1. Bakgrund till förslaget · Motiv och syfte Detta förslag rör tillämpningen av rådets
förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot
subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska
gemenskapen (nedan kallad grundförordningen) vid det förfarande som rör
import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien. · Allmän bakgrund Förslaget läggs fram som ett led i tillämpningen
av grundförordningen och grundar sig på en undersökning som genomförts i
enlighet med grundförordningens formella och materiella krav. · Gällande bestämmelser Slutgiltiga åtgärder är i kraft och infördes genom
rådets förordning (EG) nr 1645/2005 av den 6 oktober 2005 om ändring
av förordning (EG) nr 2603/2000 rörande införande av en slutgiltig
utjämningstull på import av ett visst slags polyetentereftalat med ursprung
bl.a. i Indien. · Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Ej tillämpligt. 2. Samråd med berörda parter
och konsekvensbedömning · Samråd med berörda parter De parter som berörs av förfarandet har i enlighet
med bestämmelserna i grundförordningen getts möjlighet att tillvarata sina
intressen under undersökningen. · Extern experthjälp Någon extern experthjälp har inte behövts. · Konsekvensbedömning Förslaget är en följd av tillämpningen av
grundförordningen. I grundförordningen föreskrivs inte någon allmän
konsekvensbedömning, men den innehåller en uttömmande förteckning över villkor
som måste bedömas. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA
ASPEKTER · Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Den 2 april 2011 inledde kommissionen en
partiell interimsöversyn rörande import av visst slags polyetentereftalat med
ursprung i bland annat Indien. Det bifogade förslaget till rådets förordning
grundas på resultaten av den undersökning som utförts, vilken begränsades till
att endast omfatta subventionering när det gäller sökanden. Undersökningen visade att subventionsnivån var
lägre än i den senaste undersökningen, men att de förändrade omständigheter som
ledde till den minskade subventionsmarginalen inte är av bestående karaktär. Det föreslås därför att rådet antar det bifogade
förslaget till förordning om avslutande, som bör offentliggöras senast den
1 juli 2012. · Rättslig grund Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den
11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är
medlemmar i Europeiska gemenskapen · Subsidiaritetsprincipen Förslaget avser ett område där Europeiska unionen
är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. · Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med
proportionalitetsprincipen av följande skäl: Åtgärdsformen beskrivs i grundförordningen och ger
inte något utrymme för nationella beslut. Det är inte tillämpligt att ange på vilket sätt
den ekonomiska och administrativa börda som faller på unionen, nationella
regeringar, regionala och lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare
begränsas till ett minimum och står i proportion till förslagets mål. · Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: förordning. Inga andra alternativ föreskrivs i
grundförordningen. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte unionens budget. 2012/0121 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om avslutande av den partiella
interimsöversynen av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av visst
slags polyetentereftalat med ursprung i bland annat Indien EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, med beaktande av rådets förordning (EG)
nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import
från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen[1] (nedan
kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 19 och 24, med beaktande av det förslag som Europeiska
kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och av följande skäl: 1. FÖRFARANDE 1.1. Tidigare undersökning och
gällande utjämningsåtgärder (1) Genom förordning (EG)
nr 2603/2000[2]
införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalat med
ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga
antisubventionsundersökningen). De slutgiltiga undersökningsresultaten och
slutsatserna av en påskyndad översyn i enlighet med artikel 20 i
grundförordningen framgår av rådets förordning (EG) nr 1645/2005[3]. Efter
en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG)
nr 193/2007[4]
en slutgiltig utjämningstull för ytterligare fem år. Utjämningsåtgärderna
ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008[5] efter en
partiell interimsöversyn (nedan kallad den senaste översynen).
Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Tullen varierar mellan 0 och
106,5 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den
övriga tullsatsen är 69,4 euro/ton för import från övriga tillverkare. (2) Till följd av en namnändring
av ett indiskt företag, South Asian Petrochem Ltd, som meddelades i ett
tillkännagivande (2010/C 335/07)[6]
drog kommissionen slutsatsen att resultaten i antisubventionsförfarandet
rörande South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri Petrochem & Tea
Limited. 1.2. Gällande antidumpningsåtgärder (3) Genom förordning (EG)
nr 2604/2000[7]
införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av polyetentereftalat
med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga
antidumpningsundersökningen). En översyn i enlighet med artikel 11.4
(nedan kallad översynen avseende ny exportör) i rådets förordning (EG)
nr 1225/2009[8]
(nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen) rörande South
Asian Petrochem Ltd genomfördes sedan och de slutgiltiga
undersökningsresultaten och slutsatserna återfinns i rådets förordning (EG)
nr 1646/2005[9].
Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning
(EG) nr 192/2007[10]
en slutgiltig antidumpningstull för ytterligare fem år. Antidumpningsåtgärderna
ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter en partiell
interimsöversyn (nedan kallad den senaste antidumpningsöversynen).
Åtgärderna fastställdes på en nivå som motsvarar nivån för undanröjande av
skada och bestod av specifika antidumpningstullar. Tullen varierar mellan 87,5
och 200,9 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den
övriga tullsatsen är 153,6 euro/ton för import från övriga tillverkare
(nedan kallade gällande antidumpningstullar). (4) Till följd av en namnändring
av ett indiskt företag, South Asian Petrochem Ltd, som meddelades i ett
tillkännagivande (2010/C 335/06)[11]
drog kommissionen slutsatsen att resultaten i antidumpningsförfarandet rörande
South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri Petrochem & Tea Limited. (5) Genom beslut 2005/697/EG[12] godtog
kommissionen åtaganden från South Asian Petrochem Ltd och fastställde ett
minimiimportpris (nedan kallad åtagandet). Till följd av en namnändring
drog kommissionen slutsatsen i ett tillkännagivande (2010/C 335/05) att
det åtagande som erbjudits av South Asian Petrochem Ltd bör gälla Dhunseri
Petrochem & Tea Limited. 1.3. Inledande
av en partiell interimsöversyn (6) En begäran om en partiell
interimsöversyn enligt artikel 19 i grundförordningen ingavs av Dhunseri
Petrochem & Tea Limited, en indisk exporterande tillverkare av
polyetentereftalat (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att
gälla subventionering med avseende på sökanden. Sökanden begärde samtidigt även
en översyn av gällande antidumpningsåtgärder. Antidumpnings- och
utjämningstullarna för ”övriga företag” är tillämpliga på import av produkter
som tillverkats av sökanden och sökandens försäljning till unionen omfattas av
åtagandet. (7) Sökanden lade fram prima facie-bevisning
för att en fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre
är nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventioneringen. Framför
allt lade sökande fram prima facie-bevisning som visar att
subventionsbeloppet har minskat till betydligt under den gällande tullsatsen
för sökanden. Denna minskning av den allmänna subventionsnivån ska främst bero
på att företaget inte längre omfattas av systemet för exportorienterade
företag. Med en storlek på 13,5 % stod systemet för exportorienterade
företag för den absolut största delen av de subventioner på 13,9 % som
konstaterades vid den påskyndade översynen. (8) Kommissionen fastslog efter
samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning
och offentliggjorde den 2 april 2011 i Europeiska unionens officiella
tidning[13]
ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn (nedan kallad denna
översyn) i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Översynen
begränsades till en undersökning av subventionering med avseende på sökanden. 1.4. Parter som berörs av
undersökningen (9) Kommissionen underrättade
officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas
intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs
möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande
skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. (10) En berörd part begärde att få
bli hörd och gavs tillfälle till detta. (11) För att kommissionen skulle få
de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett
frågeformulär till sökanden och de indiska myndigheterna, och fick svar inom
den fastställda tidsfristen. (12) Kommissionen inhämtade och
kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att kunna avgöra
frågan om subventionering. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos
sökanden i Kolkata (Indien) samt hos de indiska myndigheterna i New Delhi
(generaldirektoratet för utrikeshandel och handelsministeriet) och i Kolkata
(det västbengaliska ministeriet för handel och industri). 1.5. Översynsperiod (13) Undersökningen av
subventionering omfattade perioden 1 april 2010–31 mars 2011 (nedan
kallad översynsperioden). 1.6. Parallell
antidumpningsundersökning (14) Kommissionen offentliggjorde
den 2 april 2011[14]
ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av gällande
antidumpningsåtgärder enligt artikel 11.3 i den grundläggande
antidumpningsförordningen och översynen begränsades till en undersökning av
dumpning med avseende på sökanden. (15) I den parallella
antidumpningsundersökningen konstaterades det att omständigheterna vad gäller
dumpning hade förändrats väsentligt och varaktigt. Gällande
antidumpningsåtgärder som tillämpades på sökanden har därför ändrats. 2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN
PRODUKT 2.1. Berörd produkt (16) Den produkt som är föremål för
översyn är polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g
enligt ISO-standard 1628-5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer
3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda
produkten). 2.2. Likadan produkt (17) Av undersökningen framgick det
att den berörda produkten som tillverkas i Indien och säljs till unionen har
samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt
som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien. De produkter som säljs på
hemmamarknaden och på exportmarknaden anses därför vara likadana produkter i
den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen. 3. UNDERSÖKNINGSRESULTAT 3.1. Subventionering (18) På grundval av de uppgifter
som lämnades av de indiska myndigheterna och sökanden samt på grundval av
svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande system som påstods
innebära subventioner: Landsomfattande system a) Tullkreditsystemet. b) Systemen med exportorienterade
företag/industriella frizoner för bearbetning på export/särskilda ekonomiska
zoner. c) Systemet med förmånstullar i
exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. d) Fokusmarknadssystemet. e) Exportkreditsystemet. f) Systemet med befrielse från
inkomstskatt. Regionala system g) Det västbengaliska incitamentsystemet. (19) Systemen i leden a–d ovan
grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and
Regulation) Act (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti
1992. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att utfärda
tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument
om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och
uppdateras regelbundet. Två dokument om utrikeshandelspolitiken berör
översynsperioden i det aktuella fallet, nämligen FTP 04–09 och FTP 09–14. Det
senare trädde i kraft i augusti 2009. De indiska myndigheterna har dessutom
fastställt de förfaranden som reglerar FTP 04–09 och FTP 09–14 i en
förfarandehandbok, Handbook of Procedures, Volume I (nedan kallade HOP I 04–09
respektive HOP I 09–14). Förfarandehandboken uppdateras också
regelbundet. (20) System e grundar sig på
avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act)
från 1949, enligt vilken Indiens centralbank får ge landets affärsbanker
instruktioner i fråga om exportkrediter. (21) System f grundar sig på lagen
om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom
skattelagen (Finance Act). (22) System g administreras av det
västbengaliska ministeriet för handel och industri och fastställdes genom
tillkännagivande nr 580-CI/H av den 22 juni 1999 (WBIS 1999). Det har
senast ersatts genom tillkännagivande nr 134-CI/O/Incentive/17/03/I av den
24 mars 2004 (WBIS 2004). 3.2. Tullkreditsystemet a) Rättslig grund (23) En närmare beskrivning av
tullkreditsystemet finns i punkt 4.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14
samt i kapitel 4 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14. b) Stödberättigade företag och
verksamheter (24) Alla exporterande tillverkare
och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. c) Praktiskt genomförande av
tullkreditsystemet (25) En stödberättigad exportör kan
ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en procentsats av värdet av de
produkter som exporteras enligt detta system. De indiska myndigheterna har
fastställt sådana procentsatser för de flesta produkter, bl.a. den berörda
produkten. De fastställs oberoende av om importtullar faktiskt har betalats
eller inte. Tullkreditprocentsatsen för den berörda produkten under
översynsperioden i den här undersökningen var 8 % av fob-värdet, med ett
högsta värde på 58 rupier/kg. Den största förmånen är därför 4,64
rupier/kg. (26) För att kunna beviljas
förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid
exporttillfället måste exportören lämna en deklaration till de indiska
myndigheterna med uppgift om att exporten sker inom ramen för
tullkreditsystemet. För att varorna ska kunna exporteras utfärdar de indiska
tullmyndigheterna en exporthandling i samband med avsändningsförfarandet. Denna
handling innehåller uppgifter om bl.a. storleken på den kredit inom ramen för
tullkreditsystemet som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Vid denna
tidpunkt vet exportören hur stor förmån företaget kommer att få. Så snart
tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan de indiska myndigheterna inte
längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid
beräkningen av förmånen ska man använda den tullkreditprocentsats som gällde då
exportdeklarationen lämnades in. Det är därför inte möjligt att retroaktivt
ändra förmånens storlek. (27) Det konstaterades att det
enligt indiska redovisningsprinciper är möjligt att periodisera krediter inom
ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i
affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet uppfyllts. Sådana krediter
kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor
som får importeras utan begränsning, med undantag av kapitalvaror. Varor som
importeras med utnyttjande av sådana krediter kan säljas på den inhemska
marknaden (och påläggs då omsättningsskatt) eller användas på annat sätt.
Krediter inom ramen för tullkreditsystemet får överföras fritt och gäller under
en period på 24 månader från och med utfärdandedagen. (28) En ansökan om krediter inom
ramen för tullkreditsystemet lämnas på elektronisk väg och får omfatta ett
obegränsat antal exporttransaktioner. Det finns i praktiken inga fasta
tidsfrister för ansökningar om sådana krediter. Det elektroniska system som
används för att administrera tullkreditsystemet utesluter inte automatiskt
exporttransaktioner som äger rum efter utgången av de ansökningsperioder som
anges i punkt 4.47 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14. Av punkt
9.3 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14 framgår det vidare
tydligt att ansökningar som kommer in efter det att tidsfristen har löpt ut
alltid kan beaktas mot tillägg av en mindre förseningsavgift (dvs. 10 % av
krediten). (29) Det konstaterades att sökanden
utnyttjade detta system under översynsperioden. d) Slutsatser om tullkreditsystemet (30) Genom tullkreditsystemet
beviljas subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii
och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för tullkreditsystemet utgör
ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom krediten i
slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de
tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Krediter inom
ramen för tullkreditsystemet innebär dessutom att exportörerna beviljas en
förmån, eftersom deras likviditet förbättras. (31) Tullkreditsystemet är vidare
rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och
utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i
grundförordningen. (32) Tullkreditsystemet kan inte
betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt
restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel
3.1 a ii i grundförordningen, vilket sökanden hävdar. Det uppfyller
inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II
(definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III
(definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution)
till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka
de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten
beräknas inte på grundval av de faktiskt använda insatsvarorna. Det finns inte
heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som
förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten eller om det skett en alltför
stor återbetalning av importtullar enligt led i i bilaga I och
bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer
berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de importerar
några insatsvaror eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt
exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats.
Exportörer som köper alla sina insatsvaror på den inhemska marknaden och inte
importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå
berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet. e) Avskaffande av tullkreditsystemet (33) Genom tillkännagivande
nr 54 (RE-2010) /2009-2014 av den 17 juni 2011 förlängdes
tullkreditsystemet för sista gången med tre månader till den 30 september
2011. Eftersom ingen ytterligare förlängning därefter har offentliggjorts
avskaffades därför tullkreditsystemet i praktiken den 30 september 2011.
Sökanden kommer således inte att kunna få några förmåner genom detta system
efter den 30 september 2011. I enlighet med artikel 15.1 i
grundförordningen kontrollerades det därför om åtgärder bör införas beträffande
detta system. (34) Det fastställdes i detta
avseende att sökanden hade fått liknande förmåner i enlighet med det parallella
restitutionssystemet. Tullrestitutionen för polyetentereftalat var 5,5 %
av fob-värdet, dock högst 5,50 rupier/kg. Eftersom restitutionssystemet
inte utnyttjades under översynsperioden går det dock inte att beräkna något subventionsbelopp
för detta system. (35) Sökanden hävdade att
restitutionssystemet följer riktlinjerna för förbrukning av insatsvaror i
tillverkningsprocessen i bilaga II till grundförordningen, särskilt
punkt 1. I likhet med tullkreditsystemet konstaterades det dock att
restitutionsatsen fastställs oavsett om importtullar faktiskt har betalats
eller inte. f) Beräkning av subventionens storlek (36) I enlighet med artiklarna 3.2
och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara
subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under
översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen
vid den tidpunkt då en exporttransaktion sker enligt detta system. I samma
ögonblick blir de indiska myndigheterna förpliktade att avstå från att ta ut
tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i
artikel 3.1 a ii i grundförordningen. (37) Mot bakgrund av ovanstående
bör förmånen inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av
krediterna för alla exporttransaktioner som skett inom ramen för detta system
under översynsperioden. (38) I de fall väl underbyggda
ansökningar hade lämnats in, drog man vid beräkningen av subventionsbeloppen
(täljare) av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de
krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i
grundförordningen. (39) I enlighet med
artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över
den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom
subventionen var knuten till exportresultatet och inte beviljades på grundval
av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. (40) Mot
bakgrund av ovanstående fastställdes subventionsnivån genom detta system för
sökanden under översynsperioden till 6,7 %. 3.3. Systemet för exportorienterade
företag/industriella frizoner för bearbetning på export/särskilda ekonomiska
zoner (41) I samband med undersökningen
framkom det att sökanden inte hade beviljats några förmåner enligt dessa system
under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemen behövde därför
inte göras i denna undersökning. 3.4. Systemet med förmånstullar i
exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror a) Rättslig grund (42) En närmare beskrivning av
systemet finns i kapitel 5 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i
kapitel 5 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14. b) Stödberättigade företag och
verksamheter (43) Tillverkande exportörer,
exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt
tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system. c) Praktiskt genomförande (44) Under förutsättning att ett
företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och
begagnade varor som är högst tio år gamla) till en nedsatt tullsats. För
detta ändamål utfärdar de indiska myndigheterna, efter ansökan och mot
betalning av en avgift, en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär
att en nedsatt importtull på 5 % tas ut på samtliga kapitalvaror som
importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara
fullgjort måste de importerade kapitalvarorna användas för att tillverka en
viss kvantitet exportvaror under en viss period. Enligt FTP 09–14 kan
kapitalvarorna importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet,
men i så fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare. (45) Den som har en licens enligt
systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror
kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. Den inhemska tillverkaren
av kapitalvarorna kan då utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar
som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska
tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till
följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta
system. (46) Det
konstaterades att sökanden utnyttjade detta system under översynsperioden. d) Slutsatser om systemet med
förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (47) Systemet med förmånstullar i
exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner
beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i
grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de
indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som
de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär
också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas
vid import förbättrar företagets likviditet. (48) Systemet är vidare rättsligt
sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas
utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och
utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. Sökanden
har hävdat att subventionerna i fråga om inköp av kapitalvaror där
exportåtagandet redan hade uppfylls före översynsperioden inte längre skulle
betraktas som knutna till exportresultatet. De bör därför inte behandlas som
selektiva subventioner och inte bli föremål för utjämning. Detta påstående
måste dock avvisas. Det måste understrykas att subventionen i sig var knuten
till exportresultatet, dvs. den skulle inte ha beviljats om företaget inte hade
gjort ett visst exportåtagande. (49) Systemet med förmånstullar i
exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan inte betraktas som ett
godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter
substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i
grundförordningen. Kapitalvaror omfattas inte av sådana godkända system enligt
led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas
vid tillverkningen av exportprodukterna. e) Beräkning av subventionens storlek (50) I enlighet med
artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval
av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en
period som motsvarade en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den
berörda industrin, dvs. 18,93 år. Ränta lades till detta belopp, så att förmånens
hela värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs
marknadsräntan för lån i lokal valuta i Indien under översynsperioden vara
lämplig. (51) I enlighet med
artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp
på exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen
är knuten till exportresultat. (52) Den subventionsnivå inom detta
system som fastställts för sökanden under undersökningsperioden uppgår till
0,6 %. 3.5. Fokusmarknadssystemet a) Rättslig grund (53) En närmare beskrivning av
fokusmarknadssystemet finns i punkt 3.9.1–3.9.2.2 i FTP 04–09 och
punkt 3.14.1–3.14.3 i FTP 09–14 samt i punkt 3.20–3.20.3 i
HOP I 04–09 och punkt 3.8–3.8.2 i HOP I 09–14. b) Stödberättigade företag och
verksamheter (54) Alla exporterande tillverkare
och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. c) Praktiskt genomförande (55) Enligt detta system berättigar
export av alla produkter till de länder som anges i tillägg 37 C till HOP I
04–09 och HOP I 09–14 till en tullkredit som motsvarar 2,5 % av fob-värdet
av de produkter som exporteras inom ramen för systemet. Vissa typer av
exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller
omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och
exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska
zoner/exportorienterade företag. Vissa typer av produkter, t.ex. diamanter,
ädelmetaller, malm, spannmål, socker och petroleumprodukter, omfattas inte
heller av systemet. (56) Tullkrediter inom ramen för
fokusmarknadssystemet får överföras fritt och gäller under 24 månader från
och med den dag då intyget om berättigande till krediterna utfärdas. De kan
användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags
insatsvaror eller andra varor, inbegripet kapitalvaror. (57) Intyget om berättigande till
krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten gjorts och efter det att
exporten utförts eller varorna avsänts. Förutsatt att sökanden ger myndigheterna
kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor,
fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts [bank realisation
certificates]) kan de indiska myndigheterna inte påverka beviljandet av
tullkrediterna. (58) Det konstaterades att sökanden
utnyttjade detta system under översynsperioden. d) Slutsats om fokusmarknadssystemet (59) Fokusmarknadssystemet innebär
att sådana subventioner som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i
grundförordningen beviljas. En kredit inom ramen för fokusmarknadssystemet
utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i
slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de
tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullkrediter inom
ramen för fokusmarknadssystemet innebär dessutom att exportören beviljas en
förmån eftersom dess likviditet förbättras. (60) Fokusmarknadssystemet är
vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt
och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. (61) Detta system kan inte
betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt
restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel
2.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i
led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande
restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande
restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En
exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade
varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av de
faktiskt använda insatsvarorna. Det finns inte heller något system eller
förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid
tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor
återbetalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I
och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad
till förmåner enligt fokusmarknadssystemet oavsett om några insatsvaror
verkligen importerats. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera
varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som
köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor
som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner
enligt fokusmarknadssystemet. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna
enligt fokusmarknadssystemet för att importera kapitalvaror även om kapitalvaror
inte omfattas av ett godkänt restitutionssystem enligt led i i
bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid
tillverkningen av exportvaran. e) Beräkning av subventionens storlek (62) Storleken på den
utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren
fått under översynsperioden, i enlighet med sökandens periodisering av
krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts. I
enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta
subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen under översynsperioden
(nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte
beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller
transporterade kvantiteter. (63) Den subventionsnivå inom detta
system som fastställts för sökanden under undersökningsperioden uppgår till
mindre än 0,1 %. 3.6. Exportkreditsystemet (64) Det konstaterades att sökanden
fick exportkrediter till förmånliga räntesatser under översynsperioden till och
med den 30 juni 2011. Den rättsliga grunden för denna förmånliga räntesats
anges i cirkulärskrivelsen om exportkrediter i rupier/utländsk valuta och om
kundservice till exportörer (DBOD Nr DIR.(Exp). BC 07/04.02.02/2009-10) som
utfärdats av Indiens centralbank och riktar sig till samtliga affärsbanker i
Indien. (65) Den 1 juli 2011 ändrades
villkoren för exportkreditsystemet genom cirkulärskrivelsen om exportkrediter i
rupier/utländsk valuta och om kundservice till exportörer (DBOD Nr DIR.(Exp).BC.
04/04.02.002/2011-12. De ändrade innebar att sökanden inte längre beviljades
några förmåner. I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen ska detta
system därför inte utjämnas. 3.7. Systemet med befrielse från
inkomstskatt (66) Under undersökningen framkom
det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under
översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte
göras i denna undersökning. 3.8. Västbengalens incitamentsystem
1999 (67) Den västbengaliska delstaten
ger förmånsberättigade industriföretag incitament i form av olika förmåner,
bland annat avskrivning av omsättningsskatt och statlig skatt på försäljning av
färdiga varor, för att uppmuntra industriell utveckling i ekonomiskt
underutvecklade områden i delstaten. a) Rättslig grund (68) En närmare beskrivning av
detta system såsom det tillämpas av delstaten Västbengalen finns i
tillkännagivande nr 580-CI/H av den 22 juni 1999 från Västbengalens
ministerium för handel och industri. b) Stödberättigade företag och
verksamheter (69) Företag som etablerar en ny
industrianläggning eller gör en stor utvidgning av en befintlig
industrianläggning i ekonomiskt underutvecklade områden kan få förmåner inom
ramen för detta system. Det finns dock en uttömmande förteckning över branscher
som inte omfattas, vilket innebär att företag inom vissa verksamhetsområden
inte har rätt till några förmåner enligt incitamentsystemet. c) Praktiskt genomförande (70) För att få förmåner enligt
detta system måste företagen göra investeringar i ekonomiskt underutvecklade
områden. Dessa områden, som motsvarar vissa territoriella enheter i
Västbengalen, klassificeras i olika kategorier på grundval av ekonomisk
utveckling, samtidigt som vissa utvecklade områden är uteslutna från dessa incitamentsystem.
Huvudkriteriet vid fastställandet av incitamentbeloppet är investeringens
storlek och det område i vilket företaget är beläget eller ska lokaliseras. d) Slutsats (71) Detta system innebär att
subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i
grundförordningen beviljas. Det utgör ett finansiellt bidrag från den
västbengaliska delstaten, eftersom de beviljade incitamenten, i detta fall
avskrivning av omsättningsskatt och statlig skatt på försäljning av färdiga
varor, minskar de skatteintäkter som annars skulle ha uppstått. Incitamenten
innebär också att företag får förmåner eftersom de förbättrar deras finansiella
situation genom att normalt tillämpliga skatter inte behöver betalas. (72) Systemet är vidare regionalt
selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i
grundförordningen, eftersom det bara är tillgängligt för vissa företag som har
gjort investeringar inom vissa särskilt fastställda geografiska områden som
omfattas av den berörda delstatens behörighet. Systemet är inte tillgängligt
för företag som är belägna utanför dessa områden och dessutom är förmånsnivån
olika hög beroende på vilket område som berörs. (73) Västbengalens incitamentsystem
1999 är därför utjämningsbart. e) Beräkning av subventionens storlek (74) Subventionens storlek
beräknades på grundval av det belopp av omsättningsskatt och statlig skatt på
försäljning av färdiga varor som normalt skulle ha tagits ut under
översynsperioden, men som inte behövde betalas till följd av tillämpningen av
detta system. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades
subventionsbeloppet (täljare) över den totala omsättningen under
översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte är knuten till
exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda,
exporterade eller transporterade kvantiteter. Den erhållna subventionsnivån
uppgick till 1,4 %. 3.9. Storleken på de utjämningsbara
subventionerna (75) De utjämningsbara
subventionernas storlek, fastställd i enlighet med grundförordningen och
uttryckt i procent av värdet, är 8,7 % för sökanden. Dessa
subventionsbelopp överstiger det tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i
grundförordningen. (76) I detta förfarande har
följande subventionsnivåer fastställts för sökanden: SYSTEM || Tullkrediter || Förmånstullar vid import av kapitalvaror || Fokusmarknadssystemet || Västbengalens incitamentsystem || Summa Dhunseri Tea & Petrochem || 6,7 % || 0,6 % || < 0,1 % || 1,4 % || 8,7 % (77) Följaktligen anses det att
subventioneringen fortsatte under översynsperioden, i den mening som avses i
artikel 19 i grundförordningen. 3.10. De förändrade omständigheternas
varaktighet när det gäller subventionering (78) I enlighet med artikel 19.4 i
grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida de förändrade
omständigheterna rimligen kunde anses vara av bestående karaktär. (79) Det konstaterades att sökanden
under översynsperioden fortsatte att dra nytta av utjämningsbara subventioner
från de indiska myndigheterna. Den subventionsnivå som framkom vid denna
översyn var lägre än den som fastställdes under den senaste översynen. Det
konstaterades även att de förändringar som sökanden gjorde gällande (se
skäl 7) verkligen hade skett. Sökanden omfattades inte längre av systemet
för exportorienterade företag under översynsperioden, såsom anges i
skäl 41. (80) Det konstaterades också att
det viktigaste system som sökanden utnyttjade under översynsperioden, dvs.
tullkreditsystemet, slutade tillämpas den 30 september 2011. Sökanden
utnyttjar för närvarande ett annat system som inte användes under
översynsperioden (restitutionssystemet). Det står därför klart att den
situation som rådde under översynsperioden inte var av varaktig karaktär,
eftersom den under tiden redan har förändrats betydligt. (81) Slutsatsen dras därför att den
partiella interimsöversynen bör avslutas utan att gällande utjämningsåtgärder
ändras. Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste
omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att föreslå
att undersökningen avslutas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Den partiella interimsöversynen av de
utjämningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat, som för
närvarande klassificeras enligt KN-nr 3907 60 20, från bland annat
Indien, avslutas härmed utan att de gällande åtgärderna ändras. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft dagen efter
det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EUT L
188, 18.7.2009, s. 93. [2] EGT L
301, 30.11.2000, s. 1. [3] EUT L
266, 11.10.2005, s. 1. [4] EUT L 59,
27.2.2007, s. 34. [5] EUT L
340, 19.12.2008, s. 1. [6] EUT
C 335, 11.12.2010, s. 7. [7] EGT L
301, 30.11.2000, s. 21. [8] EUT L 343,
22.12.2009, s. 51. [9] EUT L
266, 11.10.2005, s. 10. [10] EUT L 59,
27.2.2007, s. 1. [11] EUT
C 335, 11.12.2010, s. 6. [12] EUT L 266,
11.10.2005, s. 62. [13] EUT C 102,
2.4.2011, s. 15. [14] EUT C 102,
2.4.2011, s. 18.