14.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/1

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är medveten om att situationen vad gäller barn och ungdomar med hög intellektuell kapacitet har kartlagts förhållandevis väl tack vare de undersökningar som har gjorts sedan flera decennier tillbaka och den omfattande vetenskapliga facklitteratur som finns att tillgå på detta område (1). Med hänsyn till frågans stora betydelse rekommenderar dock EESK att kommissionen och medlemsstaterna stöder genomförandet av ytterligare studier och undersökningar och vidtar lämpliga åtgärder för att främja en större hänsyn till alla människors olika förutsättningar rent generellt, vilket även omfattar program med syftet att frigöra potentialen hos barn och ungdomar med hög kapacitet, så att den kan komma till nytta på olika områden. Syftet med dessa åtgärder skulle bland annat vara att främja sysselsättning och anställbarhet inom EU, samt att mot bakgrund av den ekonomiska krisen sätta större värde på specialistkunskaper och undvika att begåvade personer söker sig till andra delar av världen.

1.2

När det gäller barn och ungdomar med hög kapacitet föreslår kommittén att man ska främja deras utveckling och potential i alla utbildningsstadier och oavsett utbildningens karaktär, samtidigt som specialisering i alltför tidiga stadier bör undvikas. Man måste fästa större vikt vid mångfalden i skolan och dra nytta av de möjligheter som gemensam inlärning och icke-formellt lärande ger upphov till.

1.3

Kommittén anser att livslångt lärande bör uppmuntras, och vill i detta sammanhang erinra om att den individuella intellektuella potentialen inte är statisk och att den utvecklas på olika sätt i olika faser av livet.

1.4

Kommittén rekommenderar att man i framtiden fäster större vikt vid de modeller för och erfarenheter av arbete med elever med hög intellektuell kapacitet som finns i de olika medlemsstaterna, inte minst de modeller som gynnar samhället som helhet, främjar sammanhållningen, minskar antalet elever som misslyckas med studierna och bidrar till bättre utbildning i enlighet med Europa 2020-strategins målsättningar.

1.5

Kommittén erinrar om att man på den egna arbetsplatsen måste identifiera de arbetstagare (särskilt bland de yngre anställda) som har förmågan och intresset att utveckla sin intellektuella kapacitet och bidra till innovation, samt ge dem möjlighet att vidareutbilda sig inom områden som ligger i linje med deras ambitioner och intressen.

1.6

Kommittén föreslår att man i utbildningshänseende bör bli bättre på att stödja barn och ungdomar med hög kapacitet. Detta gäller särskilt inom följande områden:

1.7

Satsningar på att förbättra stödet i undervisningen till barn och ungdomar med hög kapacitet bör bland annat fokusera på deras känslomässiga utveckling, som är särskilt viktig i tonåren, samt förvärvandet av sociala färdigheter. Den bör också inriktas på att underlätta deras integrering och deltagande i samhället och arbetslivet samt främja deras förmåga att arbeta i grupp.

1.8

Program för elevutbyten och tillfälliga elevvistelser utomlands bör utnyttjas på ett sätt som ger begåvade elever möjlighet att delta, i synnerhet de som kommer från mindre gynnsamma förhållanden.

1.9

Man bör ta vara på möjligheterna att utbyta information och exempel på bästa praxis mellan medlemsstaterna i fråga om hur man kan upptäcka elever och studenter med hög kapacitet och tillgodose deras behov.

1.10

Man bör främja företagarandan hos barn och ungdomar med hög kapacitet, utifrån ett ansvarstagande och solidariskt perspektiv som gynnar samhället som helhet.

2.1

Att försöka åstadkomma smart tillväxt genom att utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation är en av de tre grundläggande prioriteringarna inom Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, som antogs av Europeiska kommissionen år 2010. Mot bakgrund av detta bör utbildningen av alla medborgare ses som en avgörande faktor för att trygga EU:s framtid, och detta innebär bland annat att vi måste bli bättre på att upptäcka personer med hög kapacitet och tillgodose deras utbildningsbehov.

2.2

Inom den nuvarande utbildningspolitiken i EU:s medlemsstater fäster man stor vikt vid behovet av att ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar, vilket innebär att man åtar sig att ge alla elever det stöd i undervisningen som de behöver för att kunna utveckla sin potential i största möjliga utsträckning. Inom ramen för dessa insatser, som riktar sig till alla elever som behöver särskilt stöd i undervisningen, måste man öka de resurser som i dag avsätts för elever med hög intellektuell kapacitet.

2.3

En utvärdering av den nuvarande situationen i EU:s medlemsstater visar att det finns stora skillnader vad gäller metoderna för att upptäcka personer med hög intellektuell kapacitet och tillgodose deras utbildningsbehov. På samma sätt framgår det tydligt att det finns ett behov av att förbättra de arbetsmetoder och aktiviteter som används i undervisningen av sådana elever – en aspekt som påverkas av att denna fråga endast i marginell utsträckning tas upp inom lärarutbildningen.

3.1.1

De internationella studier och undersökningar som har gjorts visar att personer med hög kapacitet återfinns i alla sociala grupper (2). Detta gäller även befolkningen i EU:s medlemsstater. Ur ett socialt, politiskt och utbildningsmässigt perspektiv är frågan om hur man ska upptäcka elever och studenter med hög kapacitet och tillgodose deras behov relativt ny, och den kommer utan tvivel att få allt större betydelse under de kommande åren. I de ovannämnda studierna är man överens om att en förutsättning för att vi ska kunna bli bättre på att upptäcka personer med hög kapacitet och tillgodose deras utbildningsbehov är att hela samhället medverkar: de politiskt ansvariga, lärarkåren, vetenskapsmän och forskare, familjer och arbetsmarknadens parter.

3.1.2

I den vetenskapliga litteraturen om personer med hög kapacitet används ett antal olika termer som har med hög kapacitet att göra: brådmogenhet (resultaten ligger över de förväntade i en viss ålder), talang (en specifik förmåga inom mycket konkreta områden: matematik, musik etc.) och avslutningsvis hög begåvning eller hög kapacitet. Definitionen av det sistnämnda begreppet, hög begåvning eller hög kapacitet, utgår för närvarande från följande utmärkande egenskaper:

Elever och studenter med hög kapacitet brukar oftast uppvisa goda studieresultat, men det är också relativt vanligt att de hoppar av skolan. Hög begåvning bör inte ses som en statisk företeelse utan som en potentiell tillgång, och för att den ska kunna utvecklas måste den upptäckas, erkännas och beaktas av samhället, eftersom den i annat fall riskerar att gå förlorad.

3.1.3

Det råder i facklitteraturen också enighet om att hög kapacitet är en egenskap med flera dimensioner, det vill säga, den är omfattande och mångsidig och kan inte bara fastställas genom mätning av intelligenskvoten – man måste också utvärdera andra aspekter såsom originalitet och mental kreativitet, och den betingas och påverkas ofta av familjerelaterade och sociokulturella faktorer. I vissa fall, till exempel hos vissa personer med autism eller motoriska funktionsnedsättningar, kan hög kapacitet förekomma parallellt med funktionshinder.

3.1.4

Elever och personer med hög kapacitet återfinns i alla samhällsgrupper och samhällsskikt, utan skillnader vare sig i fråga om kön eller social bakgrund. I praktiken finns det dock ett antal faktorer som brukar användas för att identifiera högbegåvade personer, och man bör ta hänsyn till dem för att kunna komma till rätta med obalanser:

3.1.5

På samma sätt som vad gäller övriga elever bör man beträffande elever och ungdomar med hög kapacitet ha i åtanke att detta är en mycket heterogen grupp.

3.1.6

Ibland kan man stöta på elever som trots att de uppvisar tecken på hög kapacitet har svårt att klara av sin skolgång, och det händer till och med att de hoppar av skolan på grund av anpassningssvårigheter eller bristande eller obefintligt specifikt stöd i undervisningen. Det är också vanligt att högbegåvade elever marginaliseras och stöts ut från resten av gruppen, vilket också ökar risken för att de misslyckas i skolan. Genom att på ett lämpligt sätt upptäcka och stödja elever med hög kapacitet kan man, och bör man, bidra till att minska antalet elever som hoppar av skolan i förtid och öka antalet högutbildade personer, vilket är ett av de grundläggande utbildningsmålen inom Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

3.2.1

Ett bättre stöd till högbegåvade elever hänger samman med en rad olika aspekter: man måste inledningsvis upptäcka elevens begåvning, göra en psykopedagogisk och social utvärdering för att bekräfta eller utesluta att eleven har en hög kapacitet, och avslutningsvis måste man rent praktiskt uppmärksamma eleven och stödja den i undervisningen, vilket kan ske både inom formell och icke formell undervisning.

3.2.2

Det brukar ses som ett accepterat faktum att ett betydande antal högbegåvade personer undgår att upptäckas. Arbetet med att upptäcka dessa elever kan äga rum redan i slutet av förskolan eller i början av grundskolan. På samma sätt som när det gäller alla andra elever som visar tecken på att behöva särskilt stöd i undervisningen innebär en tidigt upptäckt av barn med hög kapacitet att det blir lättare att ta hänsyn till deras utbildningsbehov, och det förebygger också risken att eleverna misslyckas i skolan och hoppar av sin utbildning längre fram i tiden. Visserligen är det möjligt att upptäcka hög begåvning även i senare utbildningsstadier och levnadsfaser, men man bör fästa särskilt stor vikt vid att upptäcka särskilt begåvade elever samt göra psykopedagogiska utvärderingar av elever som man tror har en hög kapacitet.

3.2.3

Vanligtvis brukar man upptäcka elever med en särskild begåvning på grund av att föräldrarna eller lärarna noterar att barnet skiljer sig från andra barn i samma åldersgrupp, eller att det ibland visar tecken på anpassningssvårigheter. Denna upptäckt, som sedan måste bekräftas eller vederläggas av specialister, kan bygga på följande indikatorer:

3.2.4

När barnen är små (upp till 4–5 års ålder) måste man vara särskilt försiktig med att klassificera dem som personer med hög kapacitet, eftersom brådmogenhet eller det faktum att man inom familjen ger barnet mycket stimulans i skolarbetet kan leda till förhastade diagnoser som vare sig är säkra eller korrekta. I dessa fall bör man göra nya undersökningar när den höga begåvningen konkretiseras, eller för att fastställa om barnet tvärtom närmar sig en mer normal nivå.

3.2.5

I socialt missgynnade miljöer är det vanligt att barn med hög kapacitet hamnar i skymundan på grund av socioekonomiska problem och brister, eller rent av till följd av skolornas låga förväntningar på eleverna, vilket gör att barnens begåvning får svårare att ta sig uttryck. Det är viktigt att beakta detta faktum och att fästa särskild vikt vid utvecklingen hos barn och ungdomar från socialt missgynnade miljöer för att kunna ge dem det utbildningsmässiga stöd de behöver, vilket också innebär att man måste upptäcka dem som visar tecken på särskilt hög kapacitet.

3.2.6

Nedan följer några exempel på tankar eller förväntningar som man bör undvika när det gäller elever och ungdomar med hög kapacitet:

3.2.7

Om föräldrarna och lärarna får en känsla av att ett barn eller en elev har en hög kapacitet måste man fastställa huruvida detta stämmer med hjälp av specifika utvärderingsinstrument. Själva utvärderingen bör göras av specialister på psykopedagogisk utvärdering, som bör kunna räkna med att få stöd av lärarna på den berörda skolan. Utvärderingen bör vara så mångfacetterad och komplett som möjlig och omfatta olika områden (skolan, den sociala omgivningen, familjen) och olika instrument för informationsinsamling så att den kan tillämpas på alla elever, oberoende av deras familjebakgrund och sociala bakgrund. Med hjälp av denna breda och mångfacetterade utvärdering kan man utarbeta en slutgiltig psykopedagogisk rapport som bekräftar eller utesluter att eleven har en hög kapacitet.

3.3.1

När man har bekräftat att en elev har hög kapacitet finns det ett antal faktorer och omständigheter som kan bidra till att ge dessa barn och ungdomar det stöd i undervisningen de behöver:

3.3.2

I de olika pedagogiska modellerna och utbildningssystemen finns det olika sätt att se på hur man ska anpassa undervisningen till särskilt begåvade elevers behov. De åtgärder som vidtas på detta område följer två olika linjer:

3.3.3

För närvarande är inkluderande undervisning den vanligaste modellen i EU:s olika utbildningssystem. Detta innebär att man under de första skolåren försöker ge alla elever gemensam undervisning i en skolmiljö som tar hänsyn till mångfalden, och att man undviker att dela in dem i homogena grupper i ett alltför tidigt skede. Detta tillvägagångssätt förhindrar inte att man i vissa av EU:s medlemsstater i ett senare skede, i icke-obligatoriska utbildningsfaser eller när eleverna börjar nå slutet av högstadie- eller gymnasieutbildningen och närmar sig universitetsstudierna, satsar på att utveckla konkreta färdigheter eller placerar eleverna i mer homogena grupper med inriktning på elever med hög kapacitet och/eller elever med mycket goda studieresultat. En analys av den nuvarande situationen ger en fingervisning om den troliga framtida utvecklingen: den inkluderande undervisningen kommer att finnas kvar under de första skolåren, och sedan kommer man att kunna göra konkreta försök som innebär att eleverna delas in i homogena grupper i senare utbildningsfaser eller när den obligatoriska skolgången är avklarad.

3.3.4

När det gäller elever med hög kapacitet kan man i deras skolor vidta nedanstående konkreta åtgärder inom undervisningen. Några av dem är av generell karaktär och kan tillämpas på alla elever:

3.3.5

Utanför skolorna kan elever med hög kapacitet delta i organiserade aktiviteter som är av friare karaktär än det ordinarie skolarbetet, och som ger tillfälle att komma i kontakt med högbegåvade elever från andra skolor. Denna typ av aktiviteter utanför undervisningen är förhållandevis vanliga och har en mycket varierande karaktär, och de skulle kunna stödjas på nationell nivå samt av de offentliga myndigheterna och EU.

3.3.6

Dessa två former av undervisningsstöd, formell respektive icke-formell undervisning, utesluter inte varandra. Ett bättre stöd till högbegåvade elever bör omfatta båda dessa varianter: stöd i skolan under skoldagen, i likhet med de insatser som krävs med avseende på alla elever med särskilda stödbehov, samt kompletterande stöd utanför läroplanen som anordnas inom eller utanför skolans väggar.

3.3.7

För närvarande består den stora utmaningen i att avsevärt förbättra stödet till elever med hög kapacitet i deras egna skolor, vilket kräver en förbättring av lärarnas grund- och vidareutbildning när det gäller att upptäcka högbegåvade elever och ge dem rätt stöd i undervisningen, inom ramen för det övergripande behovet av att ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar.

3.3.8

Att frigöra potentialen hos alla EU:s ungdomar, framför allt hos de högbegåvade, är en fråga som inte bara rör utbildningssektorn. Det är också viktigt att föra en ekonomisk och social politik som gör det möjligt att redan i tidig ålder ge dessa människor möjlighet att använda och dra nytta av sina förmågor. På detta område har Europa en viktig uppgift: att förebygga och förhindra att de mest begåvade personerna söker sig till andra delar av världen för att kunna få utlopp för sina talanger.

4.1.1

De senaste åren har olika studier inriktats på att ge en bild av situationen vad gäller personer med hög kapacitet i EU som helhet (4). Resultaten av dessa undersökningar ger följande bild:

4.2.1

I alla EU:s medlemsstater finns det privata föreningar bestående av yrkesmän och familjer som anordnar aktiviteter utanför skolan för att hjälpa högbegåvade elever att utnyttja sina förmågor. I några av dem förekommer också aktiviteter som anordnas med stöd av – eller i samarbete med – relevanta utbildningsmyndigheter.

4.2.2

Utbildningsåtgärderna med fokus på elever med hög kapacitet i EU:s medlemsstater ser ut på följande sätt:

4.3.1

Trots den svåra nuvarande ekonomiska situationen, som även påverkar skolväsendet, och de utmaningar som lärarkåren ställs inför i sitt dagliga arbete, måste den del av lärarnas utbildning som speciellt inriktar sig på dessa frågor förbättras. Detta gäller såväl grundutbildningen som vidareutbildningen.

4.3.2

I de flesta av EU:s medlemsstater omfattar de officiella studieplanerna för blivande lärare någon form av konkret utbildning i hur man ska stödja högbegåvade elever i undervisningen, antingen som ett separat studieområde eller som ett inslag i den generella utbildningen i hur man anpassar utbildningen till elevernas olika förutsättningar.

4.3.3

Vidareutbildning för lärare i offentlig regi ingår endast i studieplanerna i hälften av EU:s medlemsstater. Parallellt med denna offentliga utbildning finns det även ett antal privata aktörer som tillhandahåller samma sorts utbildning.

4.3.4

Kort sagt visar en analys av situationen i EU vad gäller denna fråga att det finns ett betydande utrymme för förbättring inom följande områden:

Martinez Torres, Mercé. och Guirado, Angel (red.) Altas capacidades intelectuales. Pautas de actuación, orientación, intervención y evaluación en el período escolar (Hög intellektuell kapacitet. Normer för agerande, vägledning, åtgärder och utvärdering under skolåren). Barcelona, Editorial Graó, 2012.

Torrego, Juan Carlos. (red.), Alumnos con altas capacidades y aprendizaje cooperativo. Un modelo de respuesta educativa, (Elever med hög kapacitet och gemensam inlärning – en modell för stöd i undervisningen). Madrid, Fundación SM, 2012.

Pfeiffer, Stephen: Current perspectives on the identification and assessment of gifted students (Aktuella perspektiv på identifiering och utvärdering av begåvade studenter), i Journal of Psychoeducational assessment, 2011.

Wallace, B. och Erikson, G.: Diversity in Gifted Education. International perspectives on global issues (Mångfald i undervisningen av begåvade elever: Internationella perspektiv på globala frågor). New York, Routledge, 2006.

Sternberg, R.J. och Davidson, J.E.: Conceptions of giftedness (Begåvningsrelaterade begrepp). Cambridge University Press, 2005.

Sternberg, R J. (red.) Definitions and conceptions of giftedness (Begåvningsrelaterade definitioner och begrepp). Thousand Oaks, Corwin Press, 2004.

”La atención a los alumnos con altas capacidades en la Unión Europea” (”Hänsyn till elever med hög kapacitet inom EU”, i ”De todo un poco” nr 11, årlig publikation från programmet för mer stimulerande utbildning för elever med hög kapacitet i den autonoma regionen Madrid, s. 21–29, Madrid 2009).

”Gifted Learners A survey of educational policy and provision” (”Begåvade elever. Granskning av politiken och bestämmelserna på utbildningsområdet”). Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd, 2009.

Eurydike (2006), ”Specific Educations Measures to promote all Forms of Giftedness at School in Europe” (”Specifika utbildningsåtgärder för att främja alla sorters begåvningar i Europas skolor”). Bryssel: Eurydike-enheten).

Monks, F.J., Pflüger, R: ”Gifted Education in 21 European Countries: Inventory and Perspective” (”Utbildning för begåvade elever i 21 europeiska länder: lägesrapport och framtidsutsikter”), Nijmegens universitet 2005.