This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0444
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL AND THE EUROPEAN PARLIAMENT Annual Report 2012 on the European Union's Development and external assistance policies and their implementation in 2011
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Årsrapport för 2012 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2011
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Årsrapport för 2012 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2011
/* COM/2012/0444 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Årsrapport för 2012 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2011 /* COM/2012/0444 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH
EUROPAPARLAMENTET Årsrapport för 2012 om genomförandet av
Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2011 NYA UTMANINGAR År 2011 handlade framför allt om att möta nya utmaningar
och att hitta nya lösningar på redan kända problem. Folkresningen ”den arabiska
våren” i EU:s södra grannskap ledde till krav på ökad demokrati och social
rättvisa. Allteftersom läget i arabvärlden utvecklades tillkom ytterligare
åtgärder från EU:s sida utöver det humanitära bistånd och de
civilskyddsåtgärder som unionen redan tillhandahållit. Detta stöd bestod av
strategier och bistånd som skräddarsytts för dessa länder i syfte att bana väg
för hållbara reformer och en inkluderande ekonomisk utveckling. I Afrika söder
om Sahara fick världens nyaste stat, Sydsudan, ett stödpaket i välkomstgåva av
EU. EU och dess medlemsstater svarar sammantaget för över
hälften av allt offentligt utvecklingsbistånd i världen och är därmed den
viktigaste biståndsgivaren globalt sett. Detta innebär att de har ett
långsiktigt åtagande när det gäller fattigdomsbekämpning. I meddelandet Att
göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring[1] framhålls hur viktigt det är
med stöd till fattigdomsbekämpning, demokrati, god samhällsstyrning och en
hållbar och inkluderande tillväxt. Det understryks även att biståndet måste gå
dit där det bäst behövs och kan göra störst nytta. Detta är extra relevant mot
bakgrund av det svåra ekonomiska klimat som för närvarande råder i eurozonen.
Vid högnivåforumet i Busan (Sydkorea) i november 2011, som var årets viktigaste
internationella evenemang på utvecklingsområdet, påpekades det dessutom att man
behöver ett effektivare och bättre samordnat bistånd och att mottagarländernas
egna system bör användas i ökad utsträckning. Samtidigt med agendan för
förändring presenterades även den framtida strategin för EU:s budgetstöd till
tredjeländer[2],
som är ett av EU:s viktigaste verktyg för att åstadkomma ett effektivare
bistånd och bättre biståndsresultat. De nya förslagen rörande finansieringen av
utvecklings- och biståndspolitiken, som ingår i den fleråriga budgetramen
(2014–2020), offentliggjordes i december 2011 och anger utgiftsramarna för de
nya prioriteringarna. En agenda för förändring – en modernisering av EU:s utvecklingspolitik Agendan för förändring har två huvudinslag, nämligen
mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning, å ena sidan, och en
hållbar och inkluderande tillväxt, å andra sidan. En hållbar och inkluderande
tillväxt ska uppnås genom att man främjar social integration, utveckling av
mänskliga resurser, arbete under anständiga villkor, företagande, regional
integration, ett hållbart jordbruk samt en förbättrad energiförsörjning och
energitillgång. Den strategi som föreslås bygger på ett differentierat
tillvägagångssätt. Detta innebär att vissa länder, särskilt de som numera
själva är givare, kommer att få mindre bistånd eller inget bistånd alls inom
ramen för EU:s nästa fleråriga budgetram och i stället erbjudas andra samarbetsformer.
Denna nya strategi kommer att göra det lättare för EU att främja och försvara
sina grundläggande värderingar och att uppfylla sina internationella åtaganden
både gentemot sina grannländer, särskilt de länder som är på väg mot ett
medlemskap i EU och de som är övergångsekonomier, och gentemot de fattigaste
och mest sårbara länderna i världen. Andra punkter i den nya strategin är en förbättrad
givarsamordning, särskilt mellan EU:s medlemsstater, i syfte att undvika
överlappning och för att kunna skapa mer samstämmighet i biståndet och göra det
effektivare. EU kommer att prioritera de områden som är särskilt viktiga i
samband med fattigdomsbekämpningen, bland annat god samhällsstyrning, socialt
skydd, hälso- och sjukvård, sysselsättning, jordbruk och energi. I framtiden
kommer det bilaterala biståndet till ett land att begränsas till högst tre
områden[3].
Den nya politiken innehåller även innovativa verktyg som t.ex. bistånd i
kombination med bidrag och deltagande av den privata sektorn. I samband med översynen av genomförandet av Europeiska
investeringsbankens (EIB) externa mandat har kommissionen undersökt
möjligheterna av att inrätta en unionsplattform för samarbete och utveckling i
syfte att optimera användningen av instrumenten för att kombinera gåvobistånd
och lån till regioner utanför unionen[4].
Energi bidrar till att minska
fattigdomen Tillgång till energi är en viktig
förutsättning för att man ska kunna minska fattigdomen, eftersom den behövs för
allt från matlagning, hälso- och sjukvård och kommunikationer till arbete under
anständiga villkor. Energi bidrar även till att skapa inkomst- och
affärsmöjligheter. EU har anslagit ca 2 miljarder euro i bidrag till
energisektorn i utvecklingsländerna under de senaste sju åren och är därmed
ledande när det gäller att förbättra energiförsörjningen i världen. Olika
EU-instrument som t.ex. AVS–EU-mekanism för energiinvesteringar,
samarbetsprogram mellan Afrika och EU för förnybar energi och
EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur har använts till att finansiera
enskilda projekt över hela Afrika. Kommissionen vill förbättra tillgången till
finansiering för denna sektor genom att låta även den privata sektorn och
utvecklingsbanker delta i finansieringen av framtida projekt. Kommissionens
ledamot för utvecklingsfrågor ingår i den högnivågrupp för hållbar energi som
inrättats av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och som har till uppgift att
skaffa medel från alla sektorer i samhället till finansieringen av
energirelaterade program. Energi är även ett av de viktigaste områdena i
agendan för förändring. Budgetstöd – ett sätt att åstadkomma
förändring Genom meddelandet om en ny strategi för EU:s
budgetstöd, som publicerades samtidigt med förslagen rörande agendan för
förändring i oktober 2011, ökas möjligheterna att använda detta
utvecklingsverktyg som ett medel att åstadkomma förändring. Budgetstöd är en
stödform som omfattar dialog, finansiella överföringar till partnerlandets
statskassa, resultatbedömning och kapacitetsuppbyggnad, på grundval av
partnerskap och ömsesidig ansvarsskyldighet. Den nya strategin bör möjliggöra
en ökad differentiering i användningen av budgetstödinsatserna, så att EU på
ett bättre sätt kan anpassa sig till den politiska, ekonomiska och sociala
situationen i partnerlandet. EU kommer att lägga större vikt vid ömsesidig
ansvarsskyldighet och ett gemensamt åtagande vad gäller respekt för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsprincipen, samt vid öppenhet
och kontroll av budgeten. En ny budgetram De förslag rörande den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 som
kommissionen lade fram i juni 2011 grundade sig på förslagen i En budget för
Europa 2020[5]
som visar på de områden där EU skulle kunna spela en viktig roll i en alltmer
globalisera värld. EU har förbundit sig att förverkliga
millennieutvecklingsmålen och att uppnå målet 0,7 % av BNP till
offentligtutvecklingsbistånd till 2015. För att uppnå dessa mål har man
föreslagit en ökning av anslagen till yttre åtgärder inom ramen för budgeten
(från 56,8 miljoner euro till 70 miljoner euro) och en ökad användning av
innovativa finansieringsinstrument (t.ex. lån, garantier och riskkapital- och
riskdelningsinstrument) i syfte att attrahera privata investeringar och stärka
mottagarländernas institutioner. Det har vidare föreslagits att Europeiska
utvecklingsfonden (EUF) för de 79 AVS-länderna (Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet) bör ökas med 23 miljarder euro under sex år till 30,3
miljarder euro under sju år (i 2011 års priser) och fortsätta att finansieras
direkt av EU:s medlemsstater. Att fatta beslut tillsammans Under 2011 inledde den europeiska avdelningen för
yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) under ledning av den höga
representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik sitt första
verksamhetsår. Under året samarbetade Europeiska utrikestjänsten till exempel
med kommissionens avdelningar både när det gäller gemensamma insatser i Libyen
och Tunisien och utarbetandet av förslag rörande den nya fleråriga budgetramen.
Det globala nätet av 140 EU-delegationer utförde politiska, diplomatiska och
strategiska uppgifter för EU och tillhandahöll stöd till medlemsstaterna i form
av t.ex. gemensam rapportering. Eftersom en del medlemsstater skär ned på
resurserna till sina nationella utrikestjänster för att bättre kunna koncentrera
sig på andra prioriteringar tillför EU-delegationerna ett mervärde genom att de
säkrar att EU är vederbörligen representerat världen över. Det handlar inte om
att ersätta medlemsstaternas egna utrikestjänster utan om att utnyttja
tillgängliga resurser så kostnadseffektivt som möjligt och att stärka EU:s roll
globalt. Den arabiska våren – insatser till förmån för grannländerna i söder I mars 2011 bekräftade EU att det stödjer
befolkningar i södra Medelhavsområdet i deras insatser för att stärka respekten
för de mänskliga rättigheterna, öka demokratin och förbättra livsvillkoren.
Unionen har inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken erbjudit sina
grannländer i söder ett partnerskap för demokrati och delat välstånd. Detta
partnerskap bygger på en incitamentbaserad ansats som är inriktad på att stödja
reformvilliga partnerländer och att skapa en närmare koppling mellan den
nationella politiken och det ekonomiska biståndet. Följaktligen har 600
miljoner euro omfördelats i EU:s södra grannskap för att i stället gå till de
prioriteringar som fastställs i partnerskapet, dvs. demokratisk omvandling, ett
partnerskap med folket och det civila samhället samt en hållbar och
inkluderande tillväxt. Vad gäller de partnerländer som omfattas av
europeiska grannskapspolitiken så har ytterligare 1 miljard euro ställts till
förfogande från EU:s allmänna budget för genomförandet av det nya gemensamma
meddelandet från maj 2011 Ny respons på ett grannskap i förändring.
Dessa ytterligare medel kommer till största del (670 miljoner euro) att
tillhandahållas via två paraplyprogram, nämligen Spring (programmet för stöd
till partnerskap, reformer och tillväxt för alla) i det södra
grannskapet (540 miljoner euro för perioden 2011–2013) och EaPIC (programmet
för integration och samarbete med de östliga partnerskapsländerna) i det
östliga grannskapet (130 miljoner euro för perioden 2012–2013). Resten av de extra medlen har främst anslagits
till program på området högre utbildning (Tempus, Erasmus Mundus, etc.) och
till stöd för det civila samhällets organisationer och icke-statliga aktörer.
Det har inrättats en finansieringsmekanism för det civila samhället som ska
användas till att bygga upp dess kapacitet både i EU:s östliga och södra
grannskap när det gäller att stödja reformer och ökad offentlig
redovisningsskyldighet. Budgeten för denna mekanism uppgår till 26,4 miljoner
euro för 2011. Till följd av den omvälvande arabiska våren har det även
utarbetats ett annat program, Ismed, som har till syfte att skapa investeringssäkerhet
i Medelhavsområdet. EU:s engagemang på den internationella scenen För att stärka sina band världen över under 2011 utnyttjade och stärkte
EU alla sina befintliga samarbets-, handels- och associeringsavtal samt
specialinstrument. Sydsudans bildande i juli 2011 innebar att EU öppnade en ny delegation
i Juba i Sydsudan. EU:s medlemsstater och kommissionen enades om att förbättra
biståndet genom att stärka samordningen och öka konsekvensen. För detta ändamål
programplanerade de gemensamt 800 miljoner euro i ett enda strategidokument för
2011–2012 med inriktning på hälso- och sjukvård, utbildning,
landsbygdsutveckling, främjande av rättstatsprincipen och förbättrad tillgång
till vatten och sanitet. Av detta belopp hämtades 200 miljoner euro från EUF. Även händelseutvecklingen i Nordafrika hat haft följverkningar, på kort
och eventuellt på lång sikt, för de södra grannskapsländerna i denna region,
särskilt i Sahelområdet och omkringliggande länder. EU använde sitt
stabilitetsinstrument vid förfrågningar om omedelbart stöd till
stabiliseringsinsatser i denna region, bland annat stöd till utkomstmöjligheter
och därmed sammanhängande behov för återvändande migranter (framför allt från
Libyen) och andra grupper. EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel
behandlar de mer långsiktiga effekterna på säkerheten och utvecklingen i
regionen. Mali, Mauretanien och Niger delade på ett första stödpaket på 150
miljoner euro som var inriktat på utveckling och god samhällsstyrning, bland
annat förstärkning av dessa länders rättsväsenden. Regionen har många olika
utmaningar kvar att lösa, vilka dessutom ömsesidigt påverkar varandra. Det rör
sig om extrem fattigdom, klimatförändringens effekter, ständiga
livsmedelskriser, snabb befolkningstillväxt, instabil styrning, korruption,
olösta interna spänningar, risk för våldsam extremism och radikalisering,
olaglig handel och säkerhetshot kopplade till terrorism. Livsmedelskriserna på Afrikas horn kom att bli ett av de allvarligaste
problemen i regionen under 2011. EU tillhandahöll ytterligare medel till
Etiopien (13,75 miljoner euro), Djibouti (ca 4,5 miljoner euro) och Somalia (25
miljoner euro). En ny strategisk ram för Afrikas horn beslutades i november
2011, i vilken det för första gången föreskrivs att det ska utnämnas en
EU-representant för Afrikas horn som inledningsvis ska inrikta sig främst på
Somalia och den vilda piratverksamheten i regionen. EU ökade även sitt stöd
till Elfenbenskusten och gav landet 125 miljoner euro för att hjälpa den nya
regeringen under president Alassane Ouattara att återställa den politiska och
ekonomiska stabiliteten i landet. Det gjordes även framsteg i genomförandet av
den andra handlingsplanen för den gemensamma strategin EU–Afrika och dess åtta
tematiska partnerskap. Plattformen för dialog mellan Afrika och EU om frågor om
samhällsstyrning och mänskliga rättigheter lade fram förslag om förvaltning av
naturresurser under och efter konflikter, vilka stödjer de åtgärder som EU
nyligen vidtagit för att öka insynen i den verksamhet som europeiska företag
bedriver inom utvinnings- och skogssektorn i Afrika. Under 2011 lade EU stor tyngd vid sina förbindelser med de östliga
grannskapsländer, för vilka EU är en partner, katalysator för reformer och ett
ekonomiskt lokomotiv. Vid det andra toppmötet för det östliga partnerskapet i
Warszawa den 29–30 september 2011 gjorde EU och dess östliga grannländer nya
åtaganden och EU utlovade ytterligare medel på upp till 130 miljoner euro för
perioden 2012–2013 för de partnerländer som genomför reformprocesser. Vid den
internationella konferens som hölls i Ukraina till minne av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl för 25 år sedan öronmärktes ytterligare 550 miljoner euro till
program för att bygga en ny struktur för att säkra inneslutningen och skydda
befolkningen och miljön från det skadade höljet över reaktor 4 i Tjernobyl. EU
gjorde ytterligare utfästelser om 110 miljoner euro inom ramen för sitt
instrument för kärnsäkerhetssamarbete. I Centralasien ses EU som en nära politisk
bundsförvant och betrodd partner som utgör ett stöd i den svåra
omställningsprocess som dessa länder inlett, och som dessutom erbjuder
ekonomiska möjligheter. Vid utrikesministermötet EU–Centralasien i Tasjkent den
7 april 2011 förnyade de båda parterna sitt åtagande vad gäller målen och genomförandet
av EU-strategin för Centralasien, till vilken det anslagits medel för perioden
2012–2013 i syfte att genomföra viktiga politiska, sociala och ekonomiska
reformer. Toppmötet EU–LAC (Latinamerika och Västindien)
i maj 2010 i Madrid signalerade en förstärkning av de politiska förbindelserna
med LAC-regionen. Det första mellanregionala associeringsavtalet någonsin
ingicks med Centralamerika och ett handelsavtal med flera parter inleddes med
Colombia och Peru. Det gjordes även framsteg i förhandlingarna mellan EU och
den sydamerikanska gemensamma marknaden, Mercosur, om ett associeringsavtal. I
november 2011 invigdes vidare huvudkontoret för stiftelsen EU–LAC i Hamburg,
Tyskland. EU intensifierade även sina förbindelser med Asean (Sydostasiatiska
nationers förbund) och stärkte de bilaterala förbindelserna med detta blocks
tio medlemsstater genom att förhandla fram och genomföra bilaterala
partnerskaps- och samarbetsavtal och handelsavtal med dessa. Switch Asia är ett
mycket lyckat EU-finansierat projekt som omfattar hela Asien. Genom detta breda
program som främjar en hållbar produktion och konsumtion finansieras en rad
olika små projekt över hela kontinenten. Det bidrar till att minska fattigdomen
och att förbättra levnadsförhållandena (millennieutvecklingsmålen 1 och 7)
samtidigt som det främjar en grön ekonomi. I Västindien följde man upp ett stort antal initiativ som inletts 2010.
Det slutliga utkastet till den gemensamma strategin för EU och Västindien, som
diskuterades vid toppmötet mellan EU och Cariforum 2010, gjordes klart för
behandling i institutionerna och kommer att presenteras under 2012.
Genomförandet av det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och Cariforum
fortskred. Den sedan länge emotsedda förvaltningsfonden för infrastruktur i Västindien
godkändes av EUF-kommittén i form av en investeringsmekanism för Västindien som
ska tas i bruk 2012. Klimatförändringen, som är det största enskilda hotet i
Stillahavsområdet, försvårar förverkligandet av millennieutvecklingsmålen. För
att följa upp det gemensamma initiativ om klimatförändringen som EU och
Stillahavsområdet inledde i december 2010 har det hållits en högnivåkonferens
mellan EU-kommissionären för utvecklingsfrågor och ministrarna från
Stillahavsområdet (Vanuatu i mars 2011) som ledde till att parterna stärkte
sitt åtagande om att ha ett högeffektivt biståndssamarbete som syftar till att
mildra verkningarna av klimatförändringen, minska fattigdomen, uppnå
millennieutvecklingsmålen samt att främja mänskliga rättigheter, demokrati och
jämställdhet mellan kvinnor och män. Ett gemensamt meddelande Mot ett
förnyat utvecklingspartnerskap mellan EU och Stillahavsområdet kommer att
läggas fram av kommissionen och den höga representanten under 2012. EU fortsatte att spela en ledande roll på global nivå när det gäller
att bekämpa klimatförändringens verkningar under 2011 och tryckte på för att
det skulle ske framsteg i de internationella klimatförhandlingarna. Unionen
infriade sitt åtagande om att tillhandahålla snabbstartsfinansiering och intensifierade
sin klimatdiplomati inför FN:s klimatkonferens i Durban, Sydafrika i november
2011. EU-finansiering av
vattenprojekt Mellan 2004 och 2012
samfinansierades 272 projekt inom ramen för EU-mekanism för vatteninvesteringar
i AVS-staterna för att förbättra vattenförsörjningen, hygienen, vattenreningen
och vattenförvaltningen i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet
(AVS). Denna mekanism tilldelades inledningsvis 700 miljoner euro från EU och
12 miljoner euro i bidrag från den spanska regeringen. Europeiska unionens bredare
initiativ Vatten för liv som inleddes 2002 används för att mobilisera
resurser från olika källor till vatten och sanitet. Sedan 2004 har EU hjälpt
mer än 32 miljoner människor att få en förbättrad vattenförsörjning och mer än
9 miljoner att få tillgång till vattenrening. Med stöd av de goda resultat som
uppnåtts genom EU:s vatteninitiativ och vattenmekanismen EU–AVS kommer EU att
fortsätta att stödja det internationella samarbetet och att främja innovativa
lösningar som ger en starkare koppling mellan vattensektorn och andra sektorer
som t.ex. jordbruk och energi. I agendan för förändring
understryker kommissionen att nya strategier bör åtgärda orättvisor och i
synnerhet ge fattiga bättre tillgång till mark, vatten och energi utan att
detta får skada miljön. Den anslår ca 3 miljarder euro totalt sett till
insatser med anknytning till vatten- och vattenreningsprojekt under perioden
2003–2010. EU:s utvecklingsbistånd till vatten- och vattenreningssektorn
tredubblades nästan under samma period. Insatser för att uppnå millennieutvecklingsmålen I årsrapporten för 2011 redogörs i detalj för hur EU:s enskilda projekt
och program bidrar till att uppnå millennieutvecklingsmålen i olika världsdelar
och regioner. EU har inrättat program och tagit fram särskilda instrument som
ska göra det lättare att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt de mål där
eftersläpningen är som störst, nämligen målen rörande barna- och
mödradödligheten. I slutet av 2011 antogs den första komponenten i EU:s millennieinitiativ
på 1 miljard euro som inleddes i september 2010. Tyngdpunkten ligger på de
länder som släpar efter som mest när det gäller att uppnå millenniemålen. EU:s
livsmedelsmekanism bidrar dessutom till att förbättra livsmedelstryggheten och
näringssituationen. I slutet av 2011 hade man via denna EU-mekanism på 1
miljard euro finansierat 134 projekt genomförda av icke-statliga organisationer
eller medlemsstaternas organ, 69 projekt genomförda av internationella
organisationer, 3 regionala projekt och tio budgetstödsåtgärder. Ett hållbart jordbruk, livsmedelstrygghet och näringsfrågor anges också
i agendan för förändring som viktiga prioriteringar för EU:s
utvecklingssamarbete. I syfte att hjälpa länderna att uppnå
millennieutvecklingsmål 3 om jämställdhet mellan kvinnor och män har det via
EU:s tematiska program Investera i människor finansierats två större
jämställdhetsinitiativ under 2011, nämligen ett initiativ rörande kvinnors
sociala och ekonomiska egenmakt och det nya FN-programmet Increasing accountability
for financing to gender equality (rörande ett ökat ansvarsutkrävande vid
finansieringen av jämställdheten mellan kvinnor och män). Ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och en
förbättrad samhällsstyrning Under 2011 använde sig EU av alla sina externa instrument
och strategier för att främja och upprätthålla de mänskliga rättigheterna och
en god samhällsstyrning och för att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och
män. I december 2011 lade kommissionen och den höga representanten fram det
gemensamma meddelandet Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för
EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder[6].
I detta meddelande bekräftas EU:s strategi på området mänskliga rättigheter
samtidigt som man banar väg för lösningar vad gäller de mänskliga rättigheterna
som är anpassade till de lokala förhållandena. Dessutom övervägs olika sätt att
dra nytta av EU:s samlade tyngd. Inom ramen för den nya fleråriga budgetramen
kommer även det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter
att förstärkas, bland annat genom ett förslag om att öka stödet till det civila
samhället världen över. Den känsliga frågan om
kvinnlig omskärelse EU:s samarbete med FN:s barnfond
(Unicef) har lett till mycket goda resultat när det gäller att minska kvinnlig
omskärelse/könsstympning och barnäktenskap, som är två fenomen som drabbar
många flickor. Programmet, som genomförs av Unicef, har fått 3 991 000 euro i
EU-medel totalt sett under perioden 2008–2012. Det är inriktat på Egypten,
Eritrea, Senegal, Sudan och Indien och har till syfte att ändra sociala normer
och attityder genom utbildning på gräsrotsnivå och diskussioner i
landsbygdssamhällen om denna känsliga fråga under ledning av respekterade
lokala ledande personligheter. Tack vare denna strategi håller Senegal snart på
att bli det första landet att avskaffa denna sedvänja. Framtidsperspektiv Agendan för förändring och de åtföljande förslagen rörande
budgetstöd innebär en uppdatering av EU:s externa politik och
utvecklingspolitik så att man bättre kan hantera de nya utmaningar som dagens
föränderliga värld ger upphov till. Syftet med denna moderniserade agenda är
att få utvecklingssamarbetet att stödja de mänskliga rättigheterna, demokrati,
god samhällsstyrning och en inkluderande och hållbar tillväxt. Andra viktiga
områden som bör stödjas är ett hållbart jordbruk, livsmedelstrygghet, hållbar
energi, främjande av den privata sektorns roll som en utvecklingspartner,
arbete under anständiga förhållanden och socialt grundskydd. Europeiska unionen är medveten om att den kan förbättra
sina instrument så att dessa bättre kan stödja en hållbar förändring i
samhällen som befinner sig i en övergångsfas och beakta dessa samhällens
särskilda omständigheter och behov. Låginkomstländer är särskilt sårbara för
externa chocker. I syfte att på längre sikt bygga upp motståndskraften mot
chocker föreslogs det i 2011 års meddelande att man bör lägga större vikt vid
att det genereras inhemska inkomster, att de sociala skyddsnäten stärks, att de
offentliga medlen används på ett effektivt sätt och att det vidtas åtgärder för
att diversifiera ekonomierna i dessa länder. Det kommer emellertid att ta tid
innan detta ger konkreta resultat. Kommissionen kommer även att undersöka hur
den skulle kunna använda sina innovativa projekt som t.ex. Spring även i andra
delar av världen. Det behövs dessutom kortsiktiga mekanismer för att hjälpa
utvecklingsländerna att hantera de ekonomiska och finansiella konsekvenserna av
en extern chock. Kommissionen håller således på att utveckla ytterligare
mekanismer som kan mildra effekterna av externa chocker. För detta ändamål har
kommissionen använt sig av sina erfarenheter från andra instrument som
Flex-instrumentet, livsmedelsmekanismen och sårbarhetsflexmekanismen (V-Flex)
för länder som är drabbade av en ekonomisk nedgång. Mot bakgrund av att FN:s
millennieutvecklingsmål kommer att ses över 2013 kommer man även under 2012 att
i första hand att vara inriktad på att uppnå millennieutvecklingsmålen och det
regelverk som därefter kommer att ersätta dessa. [1] KOM(2011) 637 slutlig. [2] KOM(2011) 638 slutlig. [3] Eventuellt med undantag av sådana länder som antingen är
eller kan komma att bli kandidatländer till EU, varvid finansieringen ska ske
från föranslutningsinstrumentet. [4] Beslut 2011/1080/EU. [5] KOM(2011)
500 slutlig. [6] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0886:FIN:EN:PDF