This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0303
Recommendation for a COUNCIL RECOMMENDATION on the Czech Republic’s 2012 national reform programme and delivering a Council opinion on the Czech Republic’s convergence programme for 2012-2015
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Tjeckiens nationella reformprogram för 2012och om avgivande av rådets yttrande om Tjeckiens konvergensprogram för 2012–2015
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Tjeckiens nationella reformprogram för 2012och om avgivande av rådets yttrande om Tjeckiens konvergensprogram för 2012–2015
/* COM/2012/0303 final - 2012/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Tjeckiens nationella reformprogram för 2012och om avgivande av rådets yttrande om Tjeckiens konvergensprogram för 2012–2015 /* COM/2012/0303 final - 2012/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Tjeckiens nationella reformprogram för
2012
och om avgivande av rådets yttrande om Tjeckiens konvergensprogram för
2012–2015 EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt
artikel 5.2, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europaparlamentets resolutioner[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella
kommittén, och av följande skäl: (1) Den 26 mars 2010 antog
Europeiska rådet Europeiska kommissionens förslag till en ny strategi för
sysselsättning och tillväxt – Europa 2020. Strategin bygger på en ökad
samordning av den ekonomiska politiken med fokus på ett antal nyckelområden där
åtgärder måste vidtas för att öka Europas potential för hållbar tillväxt och
konkurrenskraft. (2) Rådet antog den 13 juli 2010
en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens
ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer
för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[4], vilka tillsammans utgör de så kallade
integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade
riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. (3) Den 12 juli 2011 antog rådet
en rekommendation om Tjeckiens nationella reformprogram 2011 och avgav ett
yttrande om Tjeckiens konvergensprogram för 2011–2014. (4) Kommissionen antog den 23
november 2011 den andra årliga tillväxtöversikten, vilket inledde den andra
europeiska planeringsterminen med integrerad politisk förhandssamordning
förankrad i Europa 2020-strategin. Den 14 februari 2012 antog kommissionen, på
grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, Rapporten om
varningsmekanismen[5],
i vilken Tjeckien inte finns med bland de medlemsstater för vilka en närmare
granskning skulle utföras. (5) Den 2 mars 2012 gav
Europeiska rådet sitt stöd åt prioriteringarna för att säkerställa finansiell
stabilitet och finanspolitisk konsolidering samt åtgärder för att främja
tillväxten. Europeiska rådet betonade också behovet att genomföra en
differentierad, tillväxtfrämjande finanspolitisk konsolidering, att återskapa
normala lånevillkor i ekonomin, att främja tillväxt och konkurrenskraft, att
bekämpa arbetslösheten och krisens sociala konsekvenser och att modernisera den
offentliga förvaltningen. (6) Den 25 april 2012 lade
Tjeckien fram sitt konvergensprogram för perioden 2012–2015, och den 13 april
2012 presenterade man sitt nationella reformprogram för 2012. De båda
programmen har bedömts samtidigt för att man ska kunna ta hänsyn till olika
kopplingar mellan dem. (7) Utifrån en bedömning av
konvergensprogrammet för 2012 i enlighet med rådets förordning (EG)
nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till
grund för programmets finanspolitiska beräkningar är realistiskt. Enligt
konvergensprogrammet förväntas BNP-tillväxten nå 0,2 % för 2012 och
1,3 % för 2013, vilket kan jämföras med 0 % respektive 1,5 % för
samma år i kommissionens vårprognos 2012. Målet med den finanspolitiska
strategi som skisseras i programmet är att nå balans i de offentliga finanserna
2016. Målet om ett offentligt underskott på 2,9 % av BNP år 2013 är i
linje med den tidsfrist för att komma till rätta med alltför stora underskott
som anges i rådets rekommendationer av den 2 december 2009. Den årliga
genomsnittliga finanspolitiska ansträngningen på 0,9 % av BNP under
perioden 2010–2013, som baseras på det (omräknade) strukturella saldot i de
offentliga finanserna[6],
ligger något lägre än den ansträngning på 1 % av BNP som rekommenderats av
rådet. I programmet bekräftas det tidigare medellångsiktiga målet för de
offentliga finanserna om ett underskott på 1 % av BNP år 2015. Detta
återspeglar också kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Det
medellångsiktiga målet ska nås via underskott på 0,8 % av BNP 2014 och
0,7 % av BNP 2015, baserat på det (omräknade) strukturella saldot; tillväxttakten
för de offentliga utgifterna ligger i linje med riktmärket för utgifter i
stabilitets- och tillväxtpakten. Programmets beräkningar av de offentliga
finansernas utfall omfattas av flera risker. Den lag om ekonomisk ersättning
till kyrkor som för närvarande diskuteras i parlamentet, skulle öka det
offentliga underskottet med 1,5 % av BNP det år som den träder i kraft. På
ett mer allmänt plan innebär typen och omfattningen av de planerade
konsolideringsåtgärderna på både inkomst- och utgiftssidan en betydande risk
för hållbarheten i den finanspolitiska korrigeringen för tiden efter
programperioden. Korrigeringen av de offentliga finanserna har hittills i
första hand skett genom generella nedskärningar, vilka också påverkar
tillväxtfrämjande utgifter. Ytterligare besparingar inom den offentliga
förvaltningen motsvarande nästan 1 % av BNP planeras för 2013–2015, men
programmet innehåller inte tillräckligt detaljerade uppgifter om detta. De
flesta av de planerade åtgärderna på inkomstsidan är av tillfällig natur och
kommer troligen att löpa ut 2015. Enligt programmet förväntas skuldkvoten
kulminera vid 45,1 % av BNP 2013 och därefter gå ner, främst på grund av
den beräknade kontinuerliga förbättringen av det primära saldot. (8) 2011 godkände de tjeckiska
myndigheterna en ökning av den reducerade mervärdesskattesatsen och av
punktskatterna på tobak; de antog också en större skattereform som påverkar
beskattningen av arbete och som bör träda i kraft 2014. I april 2012 enades man
på regeringsnivå om ytterligare förändringar av skattesystemet. En del av dessa
gäller miljöskatter och skatt på boende, två områden där skattesatserna för
närvarande är för låga. Den föreslagna tillfälliga karaktären hos
bestämmelserna om skatt på arbete skulle skapa ytterligare fullgörandekostnader
och minska förutsägbarheten för skattebetalarna. Dessutom åtgärdas genom de nya
förslagen bara delvis den låga faktiska beskattningen av egenföretagare jämfört
med arbetstagare på grund av en omfattande användning av schablonavdrag och
andra skatteavdrag. Slutligen har regeringen vidtagit åtgärder för att bekämpa
bedrägerier när det gäller moms och bränsleskatt, och den har tagit de första
stegen för att införa en enda kontaktpunkt för skatteuppbörd. Efterlevnaden av
skattereglerna är dock fortfarande ett problem, och det nuvarande systemet för
skatteuppbörd bygger inte på en tydlig och bred strategi för regelefterlevnad. (9) Den tjeckiska regeringen har
godkänt och delvis genomfört en reform av pensionssystemet som syftar till att
återställa finanspolitisk hållbarhet och öka pensionssparandet. De beräknade
finansiella obalanserna i pensionssystemet är dock fortfarande stora jämfört
med EU:s genomsnitt. I reformen ingick inte någon direkt koppling mellan
lagstadgad pensionsålder och förväntad livslängd. Potentialen hos den nya
pelaren med pensionsfonder att bidra till högre genomsnittspensioner i
framtiden beror på andelen arbetstagare, särskilt yngre, som deltar i den, och
på den förväntade avkastningen på lång sikt. Man har dock inte presenterat
några åtgärder för att stimulera deltagandet i den nya pelaren, och det vore
önskvärt att potentiella sparare fick mer vägledning. Vidare utgör det nya
system för förtidspensionering som föreslagits av regeringen ett betydande hot
mot trovärdigheten hos och syftet med reformerna för höjd faktisk pensionsålder
och skäliga pensioner. (10) Den totala arbetslösheten är
lägre än genomsnittet i EU, men kvinnor med barn och andra utsatta grupper har
svårt att förverkliga sin potential på arbetsmarknaden. Kortare föräldraledighet
skulle minska risken för kompetensförluster, men det förutsätter också en
större tillgång till barnomsorg, särskilt för barn under tre år. I detta
avseende har regeringen minskat de tekniska kraven för att starta
företagsdaghem, och den planerar att erbjuda skatteincitament för bredare
användning av privat barnomsorg, vilket skulle innebära ett delvis genomförande
av rekommendationerna. Eftersom bara 3 % av de barn som är yngre än tre år
tar del av den offentliga barnomsorgen (jämfört med 24 % i EU-27, 2009)
krävs det ytterligare åtgärder för att öka förvärvsfrekvensen hos
småbarnsföräldrar. (11) Man har vidtagit ett flertal
åtgärder för att effektivisera arbetsmarknadsmyndighetens verksamhet. Som ett
led i en större reform av det sociala förmånssystemet har en ny central
arbetsförmedling tagit över ansvaret för de regionala arbetsförmedlingarna, och
ansvaret för utbetalning av sociala förmåner som inte är kopplade till
försäkringssystemet har förts över från kommunerna till arbetsförmedlingarna.
Den ökade arbetsbörda som blir följden av detta kommer dock att ytterligare öka
kraven på arbetsmarknadsmyndighetens personal, som minskade med 12 % under
2011. För att förbättra förmedlingen av arbeten har man infört ett system för
utkontraktering av förmedlingstjänster till privata aktörer. Avgiftsstrukturen
verkar dock ha vissa brister. Det krävs ytterligare ansträngningar för att höja
kvalitet och effektivitet i fråga om arbetsmarknadsutbildning,
arbetsförmedlingstjänster och individanpassade tjänster. För detta krävs både
tillräckliga medel och incitament. Om interventioner och finansiering av
program för aktivering ska kopplas till prestation bör effektiviteten
utvärderas i syfte att öka målinriktningen. (12) Trots den senaste tidens
förbättringar på vissa områden, t.ex. i fråga om e-förvaltningstjänster och
minskning av företagens administrativa bördor, finns det fortfarande stort
utrymme för ökad effektivitet inom den offentliga förvaltningen. Det viktigaste
resultatet av strategin för bekämpning av korruption är antagandet av en ny lag
om offentlig upphandling, i kraft sedan april 2012. För att den ska bli
trovärdig och effektiv krävs dock att den genomförs och tillämpas på rätt sätt.
Frågan om anonyma aktieinnehav har ännu inte behandlats. Lagen för offentliganställda
(Public Servants Act) håller fortfarande på att utarbetas men måste
antas utan dröjsmål för att förvaltningen ska få nödvändig stadga. Oriktigheter
vid offentlig upphandling och bristfälliga lednings- och kontrollsystem inom
offentlig förvaltning har också inneburit stora problem vid genomförandet av
EU-fonderna. (13) Den tjeckiska ekonomin måste
mobilisera faktorer som underlättar övergången till innovationsbaserad
tillväxt, högre mervärde och humankapital, eftersom utsikterna till ytterligare
verklig konvergens genom kapitalintensiv tillväxt verkar tämligen begränsade.
Man håller för närvarande på att diskutera en reform av den eftergymnasiala
utbildningen. Även om reformen omfattar en översyn av den nuvarande
ackrediteringsprocessen är den inte tillräckligt tydlig i nyckelfrågan om
standarder för kvalitetsutvärdering. På grund av bristen på systematisk
datainsamling och analys saknar reformen också stöd från den akademiska
världen. Till följd av försämrade skolprestationer hos tjeckiska elever har
regeringen vidtagit åtgärder för att garantera en miniminivå när det gäller
skolresultat och inlett en strategi med rikstäckande datorbaserade tester.
Dessa åtgärder är dock alltför begränsade för att på ett effektivt sätt
förbättra kvaliteten och skapa mer rättvisa inom den obligatoriska
utbildningen. (14) I samband med den europeiska
planeringsterminen har kommissionen gjort en omfattande analys av Tjeckiens
ekonomiska politik. Man har då bedömt konvergensprogrammet och det nationella
reformprogrammet. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för
en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Tjeckien utan även i
vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund
av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att
framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå.
Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen
återspeglas i rekommendationerna 1–6 nedan. (15) Mot bakgrund av denna
bedömning har rådet granskat Tjeckiens konvergensprogram, och dess yttrande[7]
återspeglas framförallt i rekommendation 1 nedan. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Tjeckien att
vidta följande åtgärder under perioden 2012–2013: 1. Genomföra planerade steg mot
en korrigering i rätt tid av det alltför stora underskottet. För att uppnå
detta krävs att 2012 års budget genomförs fullt ut, och att man anger hållbara
åtgärder för 2013 för att genomföra den genomsnittliga årliga strukturella
korrigering som anges i rådets rekommendation i enlighet med förfarandet vid
alltför stora underskott. Därefter säkerställa en tillräcklig strukturell
korrigering för att göra tillräckliga framsteg mot det finanspolitiska målet på
medellång sikt, inklusive nå riktmärket för utgifter. I detta sammanhang
undvika generella nedskärningar, säkerställa tillväxtfrämjande utgifter och öka
ansträngningarna för att förbättra de offentliga utgifternas effektivitet.
Utnyttja befintligt utrymme för de skattehöjningar som hämmar tillväxten minst.
Genomföra en skatteväxling från de höga skatterna på arbete till miljöskatter
och skatt på boende. Minska skillnaderna i skattemässig behandling mellan
arbetstagare och egenföretagare. Vidta åtgärder för att förbättra
skatteuppbörden, minska skatteflykt och förbättra efterlevnaden av
skattereglerna, bland annat genom att införa en enda kontaktpunkt för uppbörden
av samtliga skatter. 2. Genomföra ytterligare
förändringar av det offentliga pensionssystemet för att garantera dess
långsiktiga hållbarhet. Ompröva planerna på att tillåta ett tidigare utträde
från arbetsmarknaden. Säkerställa ett brett deltagande av yngre arbetstagare i
det fondbaserade system som planeras, i syfte att trygga skäligare pensioner. 3. Vidta ytterligare åtgärder
för att kraftigt öka utbudet av bra barnomsorg till rimlig kostnad. 4. Förbättra
arbetsmarknadsmyndighetens tjänster genom att höja kvaliteten och
effektiviteten i arbetsmarknadsutbildning, arbetsförmedlingstjänster och
individanpassade tjänster, även för utkontrakterade tjänster. 5. Utan dröjsmål anta och
genomföra lagen för offentliganställda, i syfte att öka stabiliteten och
effektiviteten inom den offentliga förvaltningen och motverka oriktigheter.
Säkerställa ett korrekt genomförande av den nya lagen om offentlig upphandling.
Ta upp frågan om anonyma aktieinnehav. Säkerställa ett korrekt genomförande av
EU:s fonder och intensifiera kampen mot korruptionen. 6. Anta
den lagstiftning som krävs för att inrätta ett transparent och tydligt system
för kvalitetsutvärdering inom högre utbildning och forskningsinstitutioner.
Säkerställa hållbar finansiering som är kopplad till resultatet av
kvalitetsbedömningen. Inrätta en förbättringsorienterad ram för utvärdering
inom den obligatoriska utbildningen. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209,
2.8.1997, s. 1. [2] COM(2012)
303 final. [3] P7_TA(2012)0048
och P7_TA(2012)0047. [4] Rådets
beslut 2012/238/EU av den 26 april 2012. [5] COM(2012)
68 final. [6] Det
konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga
åtgärder, omräknat av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden och
baserat på uppgifterna i programmet. [7] I
enlighet med artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.