13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/96

—

Regionkommittén välkomnar förslaget till en särskild förordning om europeiskt territoriellt samarbete, som gör det möjligt att ta hänsyn till det territoriella samarbetets specifika mål, samt ökningen av budgeten. Vi anser att EU-medel måste fördelas med utgångspunkt i samarbetsprogram och inte per medlemsstat.

—

Regionkommittén framhåller att det europeiska territoriella samarbetet genom sin multilaterala karaktär inte kan styras genom partnerskapsavtal och därför uttryckligen borde strykas från tillämpningsområdet.

—

Kommittén beklagar att förordningen inte är anpassad till små projekt och uppmanar Europeiska kommissionen att bevilja undantag för små gränsöverskridande program och verksamheter, särskilt för sådana som får mindre än 35 000 euro i stöd.

—

Kommittén anser att bestämmelserna om en tematisk koncentration inte automatiskt bör tillämpas på det europeiska territoriella samarbetet, eftersom det europeiska territoriella samarbetet inte kunna uppfylla sin särskilda och unika roll om det enbart är inriktat på de grundläggande prioriteringarna i Europa 2020-strategin. Vi rekommenderar därför att antalet tematiska mål ska ökas från fyra till fem och att förteckningen över investeringsprioriteringar ska utökas. ReK anser att de tematiska målen ska utökas till att omfatta andra områden, t.ex. turism, klimatvänlig sjöfart, kultur eller konsekvenserna av de demografiska förändringarna.

—

Vi anser att Regionkommittén måste ha en aktiv roll i främjandet av det europeiska territoriella samarbetet och i kartläggningen och undanröjandet av hindren för genomförandet.

—

Regionkommittén anser att samfinansieringsnivån ska fastställas till 85 % för mindre utvecklade regioner, i linje med vad som fastställs i den nuvarande allmänna förordningen nr 1083/2006.

—

Kommittén välkomnar undantaget för de yttersta randområdena vad gäller samfinansieringssatser och finansiering och anser att särskilda villkor bör gälla för områden som före den 30 april 2004 eller före den 31 december 2006 utgjorde gemenskapens yttre gränser.

—

Regionkommittén efterlyser förstärkta samordningsmekanismer mellan samtliga fonder och programmen för territoriellt samarbete. Vi betonar också vikten av bättre samordning mellan det europeiska territoriella samarbetet och EU:s externa finansieringsprogram samt av tydligare bestämmelser om hur tredjeländer kan delta i programmen inom det europeiska territoriella samarbetet.

—

Vi understryker EGTS:s viktiga roll för att förstärka det territoriella samarbetet och uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder som avskräcker från att inrätta en EGTS eller som står i vägen för genomförandet.

Föredragande

Petr OSVALD (CZ–PSE), ledamot av stadsfullmäktige i Plzeň

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete

COM(2011) 611 final – 2011/0273 (COD)

1.

Regionkommittén välkomnar förslaget till en särskild förordning om europeiskt territoriellt samarbete, som gör det möjligt att ta hänsyn till det territoriella samarbetets specifika mål, aspekter och status som sammanhållningspolitikens andra målsättning. Genom detta förslag till särskild förordning framhävs rent generellt det europeiska territoriella samarbetets bidrag till fördragets nya mål om territoriell sammanhållning och om genomförande av sammanhållningspolitikens mål. Det ökar också det europeiska territoriella samarbetets betydelse när det gäller inriktningen på gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete.

2.

ReK håller med om att det europeiska territoriella samarbetet spelar en särskilt viktig roll med hänsyn till att de problem som medlemsstaterna och deras regioner står inför allt oftare sträcker sig över de nationella gränserna och regiongränserna och kräver gemensamma samarbetsåtgärder på en lämplig territoriell nivå. Det europeiska territoriella samarbetet kan mot denna bakgrund på ett betydande sätt bidra till att stärka fördragets nya mål, nämligen territoriell sammanhållning.

3.

Regionkommittén stöder i princip kommissionens förslag om att rikta in det territoriella samarbetet på Europa 2020-strategin. I samband med detta måste det finnas tillräcklig flexibilitet för att på lämpligt sätt tillmötesgå lokala behov. Kommittén ställer sig därför positiv till att det europeiska territoriella samarbetets tre inriktningar (gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete) bibehålls i samtliga europeiska regioner. Samarbetet i projekt och strukturer över gränserna bidrar redan i dag på ett effektivt sätt till den europeiska integrationen. Vi ställer oss också positiva till det ökade deltagandet av länder utanför EU.

4.

Det gränsöverskridande samarbetet bör även i fortsättningen spela en central roll inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet, och följaktligen stöder kommittén principiellt förslaget att fördela resurserna mellan olika former av europeiskt territoriellt samarbete.

5.

Framför allt när det gäller mindre program för gränsöverskridande samarbete vill kommittén påpeka att förordningen är alltför invecklad, komplex och detaljerad, och det riskerar att hindra åtgärder som är mindre omfattande men ofta mycket effektiva. Därför vill vi uppmana Europeiska kommissionen att undersöka om alla bestämmelser i det förslag som nu granskas måste gälla även för dessa program. Om man vill uppnå största möjliga effektivitet kan man inte ställa samma krav på de mindre programmen och åtgärderna som på de större.

6.

Kommittén ställer sig positiv till den metod som för närvarande används för att identifiera vilka regioner som ska omfattas av det gränsöverskridande samarbetet. Kommittén föreslår att områdesindelningen för det gränsöverskridande samarbetet (inriktning A) utvidgas så att man också kan ta hänsyn till funktionella gränsövergripande faktorer vid indelningen av programområdet. Man borde inte heller vänta till programgodkännandeförfarandet med att fatta beslut om att involvera funktionsmässigt liknande regioner som är av särskild betydelse för måluppfyllelsen. Kommittén välkomnar också de ökade möjligheterna att genomföra multilaterala projekt i områden där det inte genomförs några multilaterala samarbetsprogram.

7.

Vi framhåller att det europeiska territoriella samarbetet är mycket viktigt för utvecklingen av det transnationella samarbetet, bland annat för att uppmuntra den territoriella utvecklingen av sammanhängande områden och stödja projekten för utveckling av makroregionala strategier. Kommittén ställer sig positiv till att de beprövade transnationella samarbetsområdena (inriktning B) i princip bibehålls samt till att EU:s makroregionala strategier inte kommer att leda till nya samarbetsområden eller till att områden utesluts från det transnationella samarbetet. Vidare ställer vi oss i princip också positiva till stödet till utvecklingen och genomförandet av makroregionala strategier inom ramen för det transnationella samarbetet.

8.

Vi framhåller det mellanregionala samarbetets potential, särskilt i anslutning till dess hävstångseffekt vid användningen av strukturfonderna. Kommittén anser att stödet till det mellanregionala samarbetet (inriktning C) är ett utmärkt instrument för att stödja utbytet av erfarenheter och samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter inom sammanhållningspolitiken och föreslår att resultaten av dessa utbyten i större utsträckning än hittills utnyttjas inom de lokala och regionala utvecklingsstrategierna (kapitalisering).

9.

Kommittén vill emellertid påpeka att det europeiska territoriella samarbetet framför allt bör

Detta är vad som anges i motiveringen till den föreslagna förordningen.

10.

Enligt Regionkommitténs åsikt bör det europeiska territoriella samarbetet följaktligen bidra till att på europeisk nivå väcka medvetande om betydelsen av en gemensam tillhörighet och ett ömsesidigt beroende samt av undanröjandet av fördomar och utvecklingen av de berörda regionerna. Mot denna bakgrund anser kommittén inte att det är möjligt att automatiskt tillämpa bestämmelserna om en tematisk koncentration på det europeiska territoriella samarbetet, utan att det i stället är nödvändigt att ta hänsyn till de olika regionernas nivå och potential. Alltså bör man inte lägga sig vinn om att tillämpa principen om att ”one size fits all”, dvs. ha samma prioriteringar för alla, utan tvärtom använda sig av en lokalt anpassad strategi, ”place-based approach”. Regionkommittén oroar sig över det faktum att om det europeiska territoriella samarbetet – och särskilt det gränsöverskridande samarbetet – enbart är inriktat på de grundläggande prioriteringarna i Europa 2020-strategin och de tematiska målen, skulle detta samarbete inte kunna uppfylla sin särskilda och unika roll, utan skulle inskränkas till en variant av den grundläggande sammanhållningspolitiken, med en annan form av anslagsfördelning.

11.

Regionkommittén anser att de demografiska förändringarna och deras inverkan på tjänster i allmänhetens intresse samt den hållbara regionala utvecklingen måste tas upp som separata teman för det europeiska territoriella samarbetet. Nya former av partnerskap mellan stad och landsbygd bör prioriteras som en grund för territoriell sammanhållning på regional nivå (i enlighet med den territoriella agendan för 2020). Dessutom saknas viktiga teman som turism, klimatvänlig sjöfart och kultur.

12.

När det gäller det gränsöverskridande samarbetet är det mycket viktigt att fastställa varje gränsområdes utvecklingspotential med hänsyn till den nivå som de berörda regionerna för närvarande befinner sig på. Det europeiska territoriella samarbetet, och särskilt det gränsöverskridande samarbetet, kan inte i första hand inriktas på att förverkliga Europa 2020-strategin, utan bör främst syfta till att skapa förutsättningar för ett så omfattande genomförande som möjligt, dvs. ett paneuropeiskt sådant. Mot denna bakgrund bör framför allt programmen för gränsöverskridande samarbete kunna inriktas på flera olika tematiska mål och inte begränsas till en i förväg fastställd inriktning.

13.

Regionkommittén konstaterar att en hållbar territoriell sammanhållning endast kan uppnås om man lyckas involvera och mobilisera medborgarna i regionerna. Därför borde man göra det möjligt för programmen inom det europeiska territoriella samarbetet att i fortsättningen även ge stöd till åtgärder på områdena civilsamhälle och kultur (t.ex. konkreta utbytesprojekt). I de nuvarande programmen finns det redan mycket lyckade exempel på detta. Vi anser därför att de tematiska målen måste kompletteras enligt ovan.

14.

Vi välkomnar kommissionens förslag att säkerställa en kontinuitet i kapitlet om transnationellt samarbete. Vi ställer oss dock kritiska till att den kompletterande investeringsprioriteringen i det transnationella samarbetet begränsas till utveckling och genomförande av makroregionala strategier och strategier för havsområdena. På grund av de många utmaningar som regionerna står inför i nuläget, samt de befintliga underskotten, behöver också andra regioner, delområden och funktionella områden lämpliga investeringsprioriteringar.

15.

Kommittén instämmer i att det mellanregionala samarbetet bör ha som syfte att stärka sammanhållningspolitikens effektivitet genom att uppmuntra utbyte av erfarenheter mellan regionerna och på bästa sätt utnyttja resultaten av detta utbyte i anslutning till målet ”Investeringar i tillväxt och sysselsättning”. Vi anser att detta erfarenhetsutbyte måste ha en bred bas och att det inte bara får utgöra ett komplement till det sjunde ramprogrammet.

16.

Vi anser att Regionkommittén måste ha en aktiv roll i främjandet av det europeiska territoriella samarbetet och i kartläggningen och undanröjandet av hindren för genomförandet, i syfte att optimera samverkanseffekterna med övriga kapitel inom sammanhållningspolitiken.

17.

Kommittén välkomnar förslaget att utöka de planerade anslagen till det europeiska territoriella samarbetet.

18.

Det är inte effektivt att den föreslagna samfinansieringssatsen på 75 % för operativa program inom målet ”Europeiskt territoriellt samarbete”, som fastställs i den allmänna förordningen, är lägre än samfinansieringssatsen för de mindre utvecklade regionerna inom målet ”Investering för tillväxt och sysselsättning”. Denna lägre samfinansieringssats riskerar att minska intresset för europeiska territoriella samarbetsprogram i dessa mindre utvecklade regioner. Regionkommittén anser att denna skillnad är omotiverad, och anser att samfinansieringssatsen bör ligga på 85 % för båda målen. Vi kan inte heller se någon motivering till att den samfinansieringssats som gäller för ytterligare anslag till mellanregionalt samarbete i de yttersta randområdena ska uppgå till 50 %, och föreslår att den fastställs till 85 %.

19.

Regionkommittén framhåller att samfinansieringen inte alltid sker genom programpartner, medlemsstater eller andra offentliga organ utan också genom mottagarna. Därför kan man inte generellt kräva att de medlemsstater som deltar ska åta sig att tillhandahålla de samfinansieringsmedel som krävs för att genomföra ett samarbetsprogram. Kommissionens förslag om ett obligatoriskt åtagande bör därför strykas.

20.

För att upprätthålla en hög nivå på samarbetet anser kommittén att det är nödvändigt att behålla de nuvarande bestämmelserna om samfinansieringssatsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (allmän förordning), artikel 53.3 och 53.4, där följande anges: ”3. För operativa program under målet europeiskt territoriellt samarbete där minst en deltagare tillhör en medlemsstat vars BNP-genomsnitt per capita under perioden 2001–2003 understeg 85 % av genomsnittet för EU-25 under samma period får stödet från Eruf inte överstiga 85 % av de totala stödberättigande utgifterna. Stödet från Eruf till samtliga övriga operativa program får inte överstiga 75 % av de offentliga stödberättigande utgifter som samfinansieras av Eruf. 4. Stödet från fonderna på de prioriterade områdenas nivå skall inte underställas taken i punkt 3 och i bilaga III. Det skall dock fastställas så att det ligger under det maximala stödbeloppet från fonderna och den maximala stödsatsen per fond som fastställts på det operativa programmets nivå.”

21.

Kommittén anser inte att det är lämpligt att fastställa en maximal samfinansieringssats för varje enskilt prioriteringsområde såsom föreskrivs i den allmänna förordningen. Det bör vara möjligt att särskilja samfinansieringsbeloppet inom ramen för de olika prioriteringsområdena i syfte att uppmuntra stödmottagarna att göra vissa strategiska prioriteringar. Det vore lämpligt att det i varje program fastställs en samfinansieringssats för varje åtgärd i förhållande till dess typ, eftersom som samtliga åtgärder självklart inte ska få maximalt stöd.

22.

Kommittén stöder förslaget att samarbetsprogram som inbegriper de yttersta regionerna ska få minst 150 % av det stöd från Eruf (Europeiska regionala utvecklingsfonden) som de erhöll under perioden 2007–2013. Dessutom ska 50 miljoner euro från anslaget för mellanregionalt samarbete öronmärkas för de mest avlägsna regionerna.

23.

Kommittén anser att särskilda villkor bör gälla för områden som före den 30 april 2004 eller före den 31 december 2006 utgjorde gemenskapens yttre gränser, men som efter dessa datum inte längre gör det, i enlighet med bestämmelserna under nuvarande programperiod med hänvisning till artikel 52 i förordning (EG) nr 1083/2006 (allmän förordning). Sju års stöd kan inte betraktas som en tillräckligt lång period för att göra det möjligt att lösa problemen i dessa områden. ReK vill fästa uppmärksamheten på att ett ökat stöd till de områden som ligger vid unionens tidigare yttre gränser inte bara har som syfte att höja den ekonomiska nivån i dessa regioner utan att det även har betydande konsekvenser för framväxten av en europeisk identitet och en ökad känsla av samhörighet samt för att man ska kunna undanröja fördomar.

24.

Regionkommittén ställer sig kritisk till de krav som fastställs i artikel 7.2 a och som skapar betydande merarbete i samband med programplaneringen jämfört med innevarande stödperiod, dock utan att skapa något märkbart mervärde.

25.

Regionkommittén framhåller att det europeiska territoriella samarbetet genom sin multilaterala karaktär inte kan styras genom partnerskapsavtal och därför uttryckligen borde strykas från tillämpningsområdet.

26.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att man utarbetar ett direktiv för den konkreta tillämpningen av reglerna för statligt stöd till programmen för europeiskt territoriellt samarbete och anser att även privata aktörer, framför allt små och medelstora företag, bör kunna få stöd inom ramen för åtgärderna för gränsöverskridande och transnationellt samarbete i de fall där alla medlemsstater som deltar i programmet kommer överens om detta.

27.

Regionkommittén anser att man måste ta större hänsyn till de mycket olika förvaltningsstrukturer som finns på regional och lokal nivå i Europa när man definierar målgrupperna för programmen inom det europeiska territoriella samarbetet. Målet måste vara att ta större hänsyn till de många olika organisationsformerna bland offentliga aktörer i medlemsstaternas regioner. Framför allt borde inte en privaträttslig organisationsform leda till att offentliga aktörer utesluts från deltagande.

28.

Regionkommittén konstaterar att rapporteringsplikten utvidgas både vad gäller omfattning och frekvens. Kommittén anser att rapporteringsplikten måste begränsas till ett minimum. Regionkommittén avvisar därför förslaget om att flytta tillbaka fristen för den årliga genomföranderapporten från den 30 juni till den 30 april under det påföljande året. Avstämning med flera och flerspråkiga programpartner innebär en större börda och är därmed mer tidskrävande.

29.

Regionkommittén ställer sig positiv till gemensamma utfalls- och resultatindikatorer för att visa på en effektivare måluppfyllelse och en bättre inriktning på effekter och kunna genomföra en programövergripande utvärdering. De indikatorer som föreslås i bilagan till förordningen om europeiskt territoriellt samarbete ligger dock inte i tillräcklig utsträckning i linje med vissa specifika krav som det europeiska territoriella samarbetet ställer och skapar inte tillräckliga möjligheter att beskriva eller mäta kvaliteten på det europeiska territoriella samarbetet. Kommittén anser därför att indikatorerna måste ses över så att de resultat som är specifika för det europeiska territoriella samarbetet kan återges på ett lämpligt sätt.

30.

Regionkommittén ställer sig i princip positiv till att det tekniska biståndet fastställs till 6 % av det totala beloppet, dock minst 1,5 miljoner euro. Regionkommittén anser dock att kravet på en omställning före den 31 december 2014 av hela informationsutbytet till elektroniska system för utbyte av data om tekniskt bistånd är problematiskt.

31.

Regionkommittén anser i princip att man bör bibehålla de administrativa strukturer som har använts under stödperioden 2007–2013 för genomförandet av de operativa programmen, den långtgående kontinuiteten i strukturerna och en tydlig ansvars- och befogenhetsfördelning mellan de olika institutionerna i samband med genomförandet av programmet.

32.

Regionkommittén ställer sig positiv till möjligheten att slå samman förvaltningsmyndighetens och den attesterande myndighetens uppgifter (se artikel 113 i den allmänna förordningen) men vänder sig mot en obligatorisk sammanslagning i det europeiska territoriella samarbetet (se artikel 22 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete). Regionkommittén motsätter sig dock med eftertryck den ackreditering av förvaltnings- och kontrollmyndigheter som planeras.

33.

Regionkommittén välkomnar insatserna för att förbättra samordningen mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen och övriga sammanhållningspolitiska instrument. I detta sammanhang bör man förstärka vinsterna med gemenskapsfinansieringen av samarbetsprojekt genom att sprida projektens resultat, eftersträva multiplikatoreffekter och undvika överlappningar med insatser som redan har prövats.

34.

Det bör dock noteras att för att kunna inrätta en mekanism som gör det möjligt att säkerställa samordningen mellan fonderna och övriga instrument, måste man samordna dessa fonder och instrument på EU-nivå och på genomförandenivån i medlemsstaterna. Det är viktigt att man inför identiska och samordnade förfaranden, och förvaltningen, kontrollen av uppföljningen, möjligheterna att dra av kostnaderna och olika metoder för att presentera indikatorerna osv. måste vara identiska. Det är också önskvärt att säkerställa samordningen mellan de olika länderna, eftersom ett ständigt växande antal länder deltar i program för europeiskt regionalt samarbete. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid samordningen med externa finansieringsinstrument. Regionkommittén vill uppmana Europeiska kommissionen att utarbeta en metod för att samordna programmen.

35.

Artikel 10 i förslaget till förordning om Europeiska socialfonden (COM(2011) 607 final) innehåller bestämmelser om samarbete över gränserna. Den period som avses är densamma som i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete, men det finns ingen koppling till den förordningen. Kommittén anser dock att det är just samordningen mellan det europeiska territoriella samarbetet finansierat via Eruf och det samarbete som finansieras via Europeiska socialfonden som är mycket viktig, eftersom man kan uppnå nödvändiga samverkanseffekter om dessa båda fonders aktiviteter kombineras på lämpligt sätt. Man kan förvänta sig goda resultat av de aktiviteter som pågår inom ramen för Europeiska socialfonden i allmänhet, och särskilt på området gränsöverskridande samarbete, eftersom man ofta kan konstatera likheter med avseende på arbetsmarknaden, sociala problem osv. i gränsområdena mellan olika länder. De tematiska aktiviteterna inom ramen för Europeiska socialfonden utgör ett mycket viktigt inslag i samtliga europeiska territoriella samarbetsprogram, och det är därför som Regionkommittén vill uppmana Europeiska kommissionen att fästa nödvändig uppmärksamhet vid samordningen av dessa aktiviteter. Om man inte säkerställer en mer långtgående form av samordning bör man åtminstone möjliggöra finansiering via Eruf av de tematiska aktiviteter inom det europeiska territoriella samarbetet som sorterar under Europeiska socialfonden.

36.

Det vore mycket lämpligt att samordna det nya instrumentet för ett sammanlänkat Europa med de europeiska territoriella samarbetsprogrammen, eftersom detta nya instrument bör ta hänsyn till de gränsöverskridande och internationella förbindelserna.

37.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att säkerställa samordningen mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen och instrumenten för finansiellt stöd till tredjeländer. I dessa program vore det lämpligt att direkt integrera ett system som innebär att instrumenten samordnas med de olika europeiska territoriella samarbetsprogrammen, så att det inte finns något hinder för tredjeländers deltagande i gemensamma projekt. Detta system bör bland annat göra det möjligt att säkerställa överensstämmelsen mellan olika förfaranden, stödberättigande kostnader osv. mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen i medlemsstaterna och föranslutnings- och grannskapsprogrammen. Det bör även säkerställa att tredjeländer, inom ramen för de program som ingår i det europeiska territoriella samarbetet, ansvarar för tillgången till, förvaltningen av och fördelningen av tillräckliga resurser från föranslutnings- eller grannskapsprogrammen.

38.

Vi håller med om att det är nödvändigt att förtydliga de regler som gäller för ekonomisk förvaltning, programplanering, uppföljning, utvärdering och kontroll av tredjeländers deltagande i transnationella och mellanregionala samarbetsprogram, liksom att dessa regler bör fastställas i det relevanta samarbetsprogrammet eller eventuellt i det relevanta finansieringsavtalet mellan kommissionen, varje enskilt tredjeland och den medlemsstat som står värd för samarbetsprogrammets förvaltningsmyndighet. Regionkommittén vill emellertid fästa uppmärksamheten på att man bör se till att de transnationella och mellanregionala programmen inte utsätts för förseningar i händelse av problem eller utebliven aktivitet i ett tredjeland och att programmens genomförande inte äventyras.

39.

Kommittén understryker EGTS:s roll som ett avgörande instrument för förstärkt territoriellt samarbete. Vi upprepar därför vår begäran om att den ändrade EGTS-förordningen, som inte har några konsekvenser för EU:s budget, antas snarast och utan att man inväntar antagandet av hela lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken efter 2013. Vi uppmanar dessutom medlemsstaterna att undanröja alla administrativa hinder som antingen avskräcker från att inrätta en EGTS eller innebär att EGTS-alternativet diskrimineras, främst när det gäller beskattning och personalrekrytering, i förhållande till andra rättsliga instrument.

40.

Även om medlemsstaterna bör uppmuntras att anförtro europeiska grupperingar för territoriellt samarbete uppgiften att fungera som förvaltningsorgan bör kommissionen föreslå allmängiltiga mekanismer för att klargöra bestämmelserna i artikel 25.3 i förslaget till förordning, eftersom denna bestämmelse anger att den medlemsstat på vars territorium en europeisk gruppering för territoriellt samarbete är registrerad eller på vars territorium den viktigaste stödmottagaren är belägen, ska återbetala belopp som felaktigt utbetalats till stödmottagare från andra länder. Denna skyldighet som åläggs länder där en europeisk gruppering för territoriellt samarbete är registrerad eller där den viktigaste stödmottagaren är belägen kan göra dem mycket mindre benägna att överlåta sin behörighet när det gäller förvaltningsprogrammen till en europeisk gruppering för territoriellt samarbete, eftersom de kan få ansvaret för något som de i praktiken inte kan påverka. Regionkommittén anser därför att det bör bekräftas att en myndighet i den medlemsstat där stödmottagaren av ett felaktigt utbetalat belopp är registrerad kan bemyndigas av en myndighet i den stat där EGTS har sitt huvudsäte att återkräva beloppet. Alternativt kan den pågående programperiodens villkor tillämpas där ansvaret ligger på den medlemsstat där den stödmottagare som är skyldig att återbetala det belopp som orättmätigt mottagits är etablerad.

41.

Regionkommittén ställer sig mycket positiv till införandet av schablonbelopp per anställd. Detta kommer att göra det betydligt enklare för stödmottagarna. Schablonbeloppen per anställd bör vara identiska för alla länder som omfattas av insatsen, eftersom de utför samma arbete. Metoderna för kontroll och för godkännande av utgifter bör också harmoniseras. Regionkommittén motsätter sig dock en begränsning av schablonbeloppet för personalkostnader till ett maximibelopp på 15 % av alla kostnader, eftersom det territoriella samarbetet av naturliga skäl är mycket personalintensivt och en personalkostnadsandel på 15 % ligger långt under det nuvarande genomsnittet.

42.

Även om Regionkommittén anser att miljöskydd, resurseffektivitet, arbete för mildrande av klimatförändringarna och anpassning till dem, förebyggande och hantering av risker, främjande av lika möjligheter, förebyggande av diskriminering på grund av kön, ras eller etnicitet, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män m.m. är mycket viktiga frågor bör man inte ställa krav på att en beskrivning av deras tillämpning ska tas med i varje program. Dessa bestämmelser i förordningen kan framför allt göra små program för gränsöverskridande samarbete mycket komplicerade och lamslå dem. Regionkommittén anser därför inte att dessa bestämmelser bör tillämpas systematiskt utan endast på prioriteringar och insatser där detta är ändamålsenligt och relevant. En obligatorisk tillämpning vore orimlig och ologisk för insatser som inte har någonting med dessa problem att göra.

43.

Det är viktigt att mottagarna samarbetar i samband med utveckling, genomförande, tillsättning av personal och finansiering av insatserna. Villkoret att alla fyra samarbetskriterier ska vara uppfyllda kan emellertid göra det svårt att upprätta och genomföra framför allt små projekt (dvs. projekt som får mindre än 35 000 euro i Eruf-stöd). Kommittén anser därför inte att man bör kräva att dessa projekt uppfyller detta villkor, utan föreslår i stället att små projekt, såsom hittills, ska uppfylla minst två av de fyra kriterierna.

44.

Med tanke på fokuseringen på samordning, effektivitet, undanröjande av skillnader och integration föreslår Regionkommittén att man för den nya programplaneringsperioden inleder ett nytt initiativ till stöd för gränsöverskridande samordning av tematiska strategier och utvecklingsstrategier (transporter, energi, arbetsmarknader, miljöskydd, vetenskap, forskning m.m.) och skapande av integrerade lösningar. På så sätt skulle man kunna identifiera brister på ett gränsöverskridande plan, utvecklingspotential och integrerade lösningar. För att lösa dessa tydligt identifierade problemområden och utnyttja den utvecklingspotential som har kartlagts bör man involvera både offentliga och privata aktörer samt finansiella medel från olika källor. För detta instrument framstår det som mycket lämpligt att utnyttja den potential som finns i de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete och euroregionerna. Detta initiativ bör inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet ges tillräckligt med finansiellt stöd för att det ska bli effektivt.