KOMMISSIONENS FÖRSLAG

ÄNDRING

I detta direktiv fastställs de samarbets- och samordningsåtgärder som behövs för att främja EU-medborgarnas möjligheter att, på territoriet till ett tredjeland där den medlemsstat i vilken de är medborgare saknar representation, utöva sina rättigheter till diplomatiskt eller konsulärt skydd från en annan medlemsstats konsulära myndigheter på samma villkor som medborgare i den medlemsstaten.

I detta direktiv fastställs de samarbets- och samordningsåtgärder som behövs för att underlätta unionsmedborgares möjligheter att, på territoriet till ett tredjeland där den medlemsstat i vilken de är medborgare saknar representation, omfattas av diplomatiskt eller konsulärt skydd från en annan medlemsstats konsulära myndigheter på samma villkor som medborgarna i den medlemsstaten. EU-delegationerna kan vid behov även anförtros konsulära uppgifter för icke företrädda medborgare.

1.   Varje EU-medborgare som inte är företrädd av en diplomatisk eller konsulär myndighet i ett tredjeland, nedan kallad icke företrädd medborgare, ska ha rätt till skydd av en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter på samma villkor som den medlemsstatens egna medborgare.

1.   Varje medborgare i ett medlemsland i unionen som inte är företrädd av en diplomatisk eller konsulär myndighet i ett tredjeland, nedan kallad icke företrädd medborgare, ska skyddas av en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter och av unionsdelegationen på samma villkor som den medlemsstatens egna medborgare.

3.   Icke företrädda medborgares familjemedlemmar som själva inte är EU-medborgare ska ha rätt till konsulärt skydd på samma villkor som familjemedlemmar till medborgare i den bistående medlemsstaten som själva inte är medborgare .

3.   Icke företrädda medborgares familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare ska ha rätt till konsulärt skydd på samma villkor som familjemedlemmar till medborgare i hemmedlemsstaten eller till konsulärt skydd av en EU-delegation .

3.   Honorärkonsuler ska anses likvärdiga med tillgängliga ambassader eller konsulat , inom ramen för sin behörighet enligt nationell lagstiftning och praxis.

3.   Honorärkonsuler ska anses likvärdiga med tillgängliga ambassader eller konsulat i den mån de har den behörighet som krävs enligt nationell lagstiftning och praxis.

1.   Icke företrädda medborgare kan välja vid vilken ambassad eller vilket konsulat de vill söka skydd.

1.   Icke företrädda medborgare kan välja vid vilken medlemsstats ambassad eller konsulat de vill söka skydd. De kan vid behov och i förekommande fall även söka bistånd från unionsdelegationen. Medlemsstaterna ska på sina utrikesministeriers webbplatser tillgängliggöra information om sina medborgares rätt att i ett tredjeland där dessa medlemsstater inte är företrädda i enlighet med detta direktiv söka konsulärt skydd vid en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, och om de villkor som gäller för utövande av denna rätt.

2.    En medlemsstat får fungera som ständig representant för en annan medlemsstat och medlemsstaternas ambassader eller konsulat i ett tredjeland får ingå avtal om bördefördelning, förutsatt att det är möjligt att garantera en väl fungerande handläggning av ansökningar. Medlemsstaterna ska underrätta Europeiska kommissionen om eventuella sådana arrangemang, för offentliggörande på kommissionens särskilda webbplats för ändamålet .

2.    För att ge icke företrädda medborgare konsulärt skydd och se till att det är möjligt att säkerställa en väl fungerande handläggning av ansökningar kan medlemsstaternas representationer och vid behov unionsdelegationerna ingå lokala överenskommelser om bördefördelning och informationsutbyte. Efter att de lokala myndigheterna underrättats ska dessa lokala överenskommelser meddelas kommissionen och utrikestjänsten och offentliggöras på kommissionens webbplats och på de berörda medlemsstaternas relevanta webbplatser. Dessa överenskommelser ska vara fullt förenliga med bestämmelserna i detta direktiv.

2.   Om EU-medborgaren inte kan visa upp ett giltigt pass eller en giltig ID-handling, finns det möjlighet att styrka personens medborgarskap på andra sätt, om nödvändigt efter kontroll med de diplomatiska eller konsulära myndigheter som tillhör den medlemsstat där sökanden påstår sig vara medborgare.

2.   Om unionsmedborgaren inte kan visa upp ett giltigt pass eller en giltig ID-handling, finns det möjlighet att styrka personens medborgarskap på andra sätt, om nödvändigt efter kontroll med de diplomatiska eller konsulära myndigheter som tillhör den medlemsstat där sökanden påstår sig vara medborgare. Den bistående ambassaden eller det bistående konsulatet ska ge icke företrädda medborgare de nödvändiga medlen för att styrka sin identitet.

KAPITEL 1a:

Samarbete och samordning avseende lokalt konsulärt skydd

Artikel 5a

Allmän princip

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter ska samarbeta och samordna med varandra och med unionen för att säkerställa att icke företrädda medborgare får skydd på samma villkor som egna medborgare. Unionsdelegationerna ska underlätta samarbetet och samordningen – dels mellan medlemsstaterna, dels mellan medlemsstaterna och union – för att garantera att icke företrädda medborgare får skydd på samma villkor som egna medborgare. När en ambassad eller ett konsulat eller, i förekommande fall, en av unionsdelegationerna bistår en icke företrädd medborgare, ska närmaste regionalt ansvariga ambassad eller konsulat, eller utrikesministeriet i medborgarens hemmedlemsstat samt unionsdelegationen, kontaktas och ska samarbeta för att fastställa lämpliga åtgärder att vidta. Medlemsstaterna ska lämna uppgift om berörda kontaktpersoner vid utrikesdepartementen till utrikestjänsten, som ska hålla uppgifterna uppdaterade på sin säkra webbplats .

(Artikel 7 i kommissionens förslag blir obsolet.)

2.   Det konsulära skydd som avses i punkt 1 ska inbegripa skydd i följande situationer:

2.   Det konsulära skydd som avses i punkt 1 ska inbegripa skydd i framför allt följande situationer:

Detta konsulära skydd ska även utvidgas till alla andra situationer där den företrädda medlemsstaten vanligtvis skulle ge bistånd till sina egna medborgare.

1.   Om en icke företrädd medborgare frihetsberövas ska medlemsstaternas ambassader eller konsulat, med förbehåll för artikel 6.1, särskilt

1.   Om en icke företrädd medborgare anhålls eller frihetsberövas på annat sätt ska medlemsstaternas ambassader eller konsulat, med förbehåll för artikel 6.1, särskilt

3.   Ambassaden eller konsulatet ska rapportera till medborgarens hemmedlemsstat efter sina besök hos medborgaren och efter att ha kontrollerat att villkoren i häktes- eller fängelselokalerna uppfyller minimikraven. Ambassaden eller konsulatet ska omedelbart underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella klagomål rörande dålig behandling.

3.   Ambassaden eller konsulatet ska rapportera till medborgarens hemmedlemsstat efter sina besök hos medborgaren och efter att ha kontrollerat minimikraven avseende förhållandena vid frihetsberövande. Ambassaden eller konsulatet ska omedelbart underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella klagomål rörande dålig behandling och om de åtgärder som vidtagits för att förhindra sådan dålig behandling samt säkerställa att minimikraven avseende förhållandena vid frihetsberövande uppfylls .

4.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om vilken information som har överlämnats medborgaren rörande hans eller hennes rättigheter. Ambassaden eller konsulatet ska fungera som mellanhand, också när det gäller hjälp med att utforma ansökningar om nåd, förtida frigivning eller förflyttning. Om nödvändigt ska ambassaden eller konsulatet fungera som mellanhand och ta emot penningbelopp för att täcka rättsliga kostnader som kan komma att deponeras av medborgarens hemmedlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter.

4.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om vilken information som har överlämnats medborgaren rörande hans eller hennes rättigheter. Ambassaden eller konsulatet ska fungera som mellanhand, också när det gäller att se till att medborgaren får tillgång till vederbörlig juridisk rådgivning och bistånd, inbegripet med att utforma ansökningar om nåd, förtida frigivning eller förflyttning. Om nödvändigt ska ambassaden eller konsulatet fungera som mellanhand och ta emot penningbelopp för att täcka rättsliga kostnader som kan komma att deponeras av medborgarens hemmedlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter.

1.   När icke företrädda medborgare har fallit offer för brott ska medlemsstaternas ambassader och konsulat, med förbehåll för artikel 6.1 särskilt

1.   När icke företrädda medborgare har fallit offer för brott eller riskerar att utsättas för brott ska medlemsstaternas ambassader och konsulat, med förbehåll för artikel 6.1 särskilt

2.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilken hjälp som har lämnats samt kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående , förutsatt att medborgaren när så är möjligt har gett sitt samtycke till detta .

2.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilket bistånd som har lämnats . Hemmedlemsstaten ska kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående , såvida inte medborgaren nekat till det .

2.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig situationen är och vilket bistånd som har lämnats samt i lämpliga fall kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående. Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om huruvida det finns behov av en medicinsk evakuering. Varje medicinsk evakuering ska föregås av ett godkännande från medborgarens hemmedlemsstat, utom i extremt brådskande fall.

2.   Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilket bistånd som har lämnats . Hemmedlemsstaten ska kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående , såvida inte medborgaren nekat till det . Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om huruvida det finns behov av en medicinsk evakuering. Varje medicinsk evakuering ska föregås av ett godkännande från medborgarens hemmedlemsstat, utom i extremt brådskande fall.

Artikel 11a

Lokalt samarbete

Lokala samarbetsmöten ska inbegripa ett regelbundet utbyte av information om icke företrädda medborgare, till exempel i fråga om medborgares säkerhet, förhållandena under frihetsberövande eller möjligheterna till kontakter med konsulära myndigheter. Om inte utrikesministerierna har kommit överens om annat på central nivå, ska ordföranden vara en företrädare för en medlemsstat eller unionsdelegationen som väljs ut på platsen. Ordföranden ska samla in och regelbundet uppdatera kontaktuppgifterna, särskilt med avseende på kontaktpunkterna för medlemsstater som saknar representation, och förmedla dem vidare till lokala ambassader och konsulat och till unionsdelegationen.

KAPITEL 3

Ekonomiska förfaranden

Artikel 12

Allmänna bestämmelser

Om en icke företrädd medborgare begär bistånd i form av penningförskott eller hemresa ska följande förfarande tillämpas, med förbehåll för artikel 6.1:

utgår

Artikel 13

Förenklat förfarande i krissituationer

1.     I krissituationer ska den ambassad eller det konsulat som ger bistånd samordna eventuella evakueringar eller annat nödvändigt bistånd som lämnas till en icke företrädd medborgare med medborgarens hemmedlemsstat.

Den bistående medlemsstaten ska översända eventuella ansökningar om ersättning för kostnader för sådan evakuering eller sådant bistånd till utrikesministeriet i den berörda medborgarens hemmedlemsstat. Den bistående medlemsstaten får begära ersättning även om den icke företrädde medborgaren inte har undertecknat ett åtagande om återbetalning i enlighet med artikel 12 a.

Denna punkt ska inte hindra medborgarens hemmedlemsstat från att kräva återbetalning på grundval av nationella bestämmelser.

2.     Vid omfattande kriser ska medborgarens hemmedlemsstat, om den bistående medlemsstaten så begär, ersätta kostnaderna för evakuering eller bistånd proportionellt, vilket innebär att de totala kostnaderna delas med antalet medborgare som fått bistånd.

3.     Om kostnaderna inte kan beräknas får den bistående medlemsstaten begära ersättning på grundval av schablonbelopp som är anpassade till den typ av bistånd som lämnats i enlighet med bilaga 2.

4.     Om den bistående medlemsstaten har erhållit ekonomiskt stöd i form av bistånd genom EU:s civilskyddsmekanism, ska eventuella bidrag från medborgarens hemmedlemsstat fastställas sedan unionens bidrag dragits av.

5.     Vid ansökningar om ersättning ska standardformulären i bilaga 2 användas.

utgår

Samarbete och samordning lokalt och i krissituationer

Samarbete och samordning i krissituationer

Artikel 14

Lokalt samarbete

Lokala samarbetsmöten ska inbegripa ett regelbundet utbyte av information om icke företrädda medborgare, till exempel i fråga om medborgares säkerhet, förhållandena under frihetsberövande eller möjligheterna till kontakter med konsulära myndigheter. Om inte utrikesministerierna har kommit överens om annat på central nivå, ska ordföranden vara en företrädare för en medlemsstat eller EU-delegationen som väljs ut på platsen. Ordföranden ska samla in och regelbundet uppdatera kontaktuppgifterna, särskilt med avseende på kontaktpunkterna för medlemsstater som saknar representation, och förmedla dem vidare till ambassader och konsulat på platsen och till EU-delegationen.

utgår

1.    För att säkerställa en övergripande beredskap ska den lokala beredskapsplanen även omfatta icke företrädda medborgare. Medlemsstater som är representerade i ett tredjeland ska samordna beredskapsplanerna sinsemellan och med EU-delegationen. De ska enas om hur uppgifterna ska fördelas , så att icke företrädda medborgare verkligen erhåller fullt bistånd i krissituationer , utse företrädare för uppsamlingsplatser och på samma villkor som gäller för egna medborgare underrätta icke företrädda medborgare om arrangemang för krisberedskap.

1.    Unionsdelegationerna ska samordna beredskapsplanerna mellan medlemsstaterna för att säkerställa en övergripande beredskap, bland annat fördelningen av uppgifterna, så att icke företrädda medborgare verkligen erhåller fullt bistånd i krissituationer , utnämningen av företrädare för uppsamlingsplatser och tillhandahållandet av information som på samma villkor som gäller för egna medborgare ska ges till icke företrädda medborgare om arrangemang för krisberedskap.

2.   Vid en eventuell kris ska medlemsstaterna och unionen bedriva ett nära samarbete för att garantera ett väl fungerande bistånd till icke företrädda medborgare. Medlemsstaterna och unionen ska i god tid underrätta varandra om tillgänglig evakueringskapacitet . Medlemsstaterna kan på begäran få stöd av befintliga insatsgrupper på unionsnivå, inklusive experter på det konsulära området, särskilt från medlemsstater som saknar representation.

2.   Vid en eventuell kris ska medlemsstaterna och utrikestjänsten bedriva ett nära samarbete för att säkerställa ett väl fungerande bistånd till icke företrädda medborgare. Unionsdelegationen ska i god tid samordna utbytet av information om tillgänglig evakueringskapacitet , samordna själva evakueringen och tillhandahålla nödvändigt bistånd för evakuering, med eventuellt stöd av befintliga insatsgrupper på unionsnivå, inklusive experter på det konsulära området, särskilt från medlemsstater som saknar representation.

Ledande stat

Samordning av förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris

1.    Vid tillämpningen av detta direktiv avses med ledande stat eller ledande stater en eller flera medlemsstat(-er) i ett tredjeland, med ansvar för att samordna och leda biståndet i samband med förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris, vilket inbegriper en särskild roll när det gäller icke företrädda medborgare.

1.    Unionsdelegationerna ska ha ansvar för att samordna och tillhandahålla biståndet i samband med förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris, vilket inbegriper en särskild roll när det gäller icke företrädda medborgare.

2.     En medlemsstat ska utses till ledande stat i ett visst tredjeland om den meddelat önskemål om detta via det befintliga säkra kommunikationsnätet, såvida inte en annan medlemsstat invänder inom 30 dagar eller den tilltänkta ledande staten avsäger sig uppdraget via det säkra kommunikationsnätet. Om fler än en medlemsstat gemensamt vill åta siguppdraget att fungera som ledande stat, ska de gemensamt meddela sin avsikt via det säkra kommunikationsnätet. I en krissituation får en eller flera medlemsstater åta sig detta uppdrag omedelbart, och om så sker ska detta meddelas inom 24 timmar. Medlemsstaterna får avsäga sig ett sådant erbjudande, men deras medborgare och andra tänkbara mottagare har fortfarande rätt till bistånd från den ledande staten, i enlighet med artikel 6.1. Om det inte finns någon ledande stat, ska medlemsstater med representation på platsen enas om vilken medlemsstat som ska samordna biståndet till icke företrädda medborgare.

utgår

3.   Som en förberedelse inför eventuella kriser ska den ledande staten se till att ambassader och konsulat tar hänsyn till icke företrädda medborgare i sin beredskapsplanering, att beredskapsplanerna är kompatibla och att ambassader och konsulat samt unionens delegater vederbörligen informeras om dessa arrangemang.

3.   Som en förberedelse inför eventuella kriser ska unionsdelegationen se till att ambassader och konsulat på vederbörligt sätt inkluderar icke företrädda medborgare i sin beredskapsplanering, att beredskapsplanerna är kompatibla och att ambassader och konsulat vederbörligen informeras om dessa arrangemang.

4.   Vid en eventuell kris ska den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet ansvara för att samordna och leda bistånds- och uppsamlingsåtgärder för icke företrädda medborgare, och om nödvändigt säkra evakuering till en säker plats med bistånd av de andra berörda medlemsstaterna. Den ska också tillhandahålla en kontaktpunkt för medlemsstater som saknar representation, genom vilken dessa kan motta information om sina medborgare och samordna nödvändigt bistånd. Den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet för icke företrädda medborgare kan i lämpliga fall söka bistånd via sådana instrument som EU:s civilskyddsmekanism och utrikestjänstens strukturer för krishantering. Medlemsstaterna ska tillhandahålla den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet all relevant information som finns tillgänglig rörande deras icke företrädda medborgare som befinner sig i landet i en krissituation.

4.   Vid en eventuell kris ska unionsdelegationen ansvara för att samordna och leda bistånds- och uppsamlingsåtgärder för icke företrädda medborgare, och samordna evakuering till en säker plats med stöd av de berörda medlemsstaterna. Den ska också tillhandahålla en kontaktpunkt för medlemsstater som saknar representation, genom vilken dessa kan motta information om sina medborgare och samordna nödvändigt bistånd. Unionsdelegationen och de berörda medlemsstaterna kan i lämpliga fall söka stöd via sådana instrument som EU:s civilskyddsmekanism och krishanterningsstrukturerna från Europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Medlemsstaterna ska tillhandahålla unionsdelegationen all relevant information som finns tillgänglig rörande deras icke företrädda medborgare som befinner sig i landet i en krissituation.

KAPITEL 4a

Finansiella förfaranden

Artikel 16a

Allmänna bestämmelser

Om en icke företrädd medborgare begär bistånd i form av penningförskott eller hemresa ska följande förfarande tillämpas, med förbehåll för artikel 6.1:

Artikel 16b

Förenklat förfarande i krissituationer

1.     I krissituationer ska unionsdelegationen samordna eventuella evakueringar eller annat nödvändigt bistånd som lämnas till en icke företrädd medborgare med medborgarens hemmedlemsstat.

2.     Utrikestjänsten ska ha tillgång till tillräckliga ekonomiska medel för att samordna och tillhandahålla bistånd beträffande krisförberedelser och i krissituationer.

Artikel 18a

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 18b med avseende på ändringar av bilagorna.

Artikel 18b

Utövande av delegeringen

1.     Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.     Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18 ska ges tills vidare från och med … (1).

3.     Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.     Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.     En delegerad akt som antas enligt artikel 18a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.