14.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/20

1.1

EESK välkomnar möjligheten att yttra sig om förslaget från Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor om ett pilotprojekt gällande europeisk social märkning 2013. Dock har situationen förändrats sedan yttrandet begärdes, eftersom texten från Europaparlamentets budgetutskott av den 4 oktober 2012 antogs utan någon hänvisning till detta pilotprojekt.

1.2

Principiellt stödjer EESK tanken att förstärka den sociala dimensionen i Europa och att företagens sociala ansvar bör uppmärksammas och uppmuntras. Viktigt att betona är dock att ett ansvarsfullt företagande (CSR) inte under några omständigheter får ersätta sociala rättigheter som är garanterade i rättsliga eller internationella instrument där den sociala dialogen är central.

1.3

Som ett första steg måste därför förslagets mervärde, tidpunkt och inriktning tydliggöras bättre i förhållande till de politiska mål som det syftar till. Dessa mål är viktiga, men under nuvarande förhållanden nås de främst och mer effektivt genom en starkare och bättre tillämpad lagstiftning på det sociala området.

1.4

Vidare vill EESK påpeka att även om ansatsen är viktig, är detta förslag alltför komplicerat nu när EU upplever en kris med hög arbetslöshet och ett ökande antal konkurser. Social märkning för CSR-ändamål återspeglar endast sociala åtgärder som är frivilliga, men dessa varierar till följd av skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning eftersom EU-lagstiftningen endast anger miniminormer. Det vore olyckligt att införa ytterligare åtaganden för företag, eftersom det vid denna tidpunkt kan riskera att skapa en större klyfta i stället för en ökad europeisk sammanhållning mellan företag och EU-länder av olika storlek.

1.5

Hänsyn måste även tas till pågående parallella initiativ som exempelvis social märkning inom området för socialt företagande (som nämns i ”Initiativet för socialt företagande”) för att undvika förvirring. Här rekommenderar EESK att man avvaktar resultatet och drar lärdom av kommissionens kartläggning av social märkning som kommer att ske inom området för socialt företagande. Även andra överlappande initiativ som t.ex. de nya CSR-utmärkelserna, sociala hänsyn i upphandling etc. bör beaktas i relation till detta förslag.

1.6

Vidare anser EESK att trovärdigheten, legitimiteten och förmågan till genomförande av en frivillig social märkning måste bevisas bättre. Att bygga tillit och kännedom om ett nytt märkningssystem på EU-nivå kräver ett omfattande ackrediterings- och uppföljningssystem som bör vägas mot nyttan av ett ytterligare märkningssystem. I detta sammanhang rekommenderar EESK att man, innan man överväger att införa ett nytt europeiskt socialt märke, på ett uttömmande sätt kartlägger redan existerande märkningssystem i de olika medlemsstaterna, fastställer bästa praxis och drar lärdom av misslyckade system. EESK rekommenderar därför att existerande märkningssystem hellre bör förbättras och utökas med det sociala ansvaret (där det inte redan ingår).

1.7

Man bör även sprida kännedom om de system som redan existerar och om de företag som använder dem, och andra företag bör uppmuntras att använda dem snarare än att man skapar ett ytterligare system för konsumenter och företag att förhålla sig till. Dessutom bör man överväga att, åtminstone på medellång sikt, informera om den europeiska märkningen på EU-nivå för att öka konsumenternas och medborgarnas medvetenhet.

1.8

Om man i något skede inför märkning bör den europeiska märkningen för att undvika snedvridning inte avvika alltför mycket från internationellt erkända standardiseringar, men den bör tillföra ett typiskt europeiskt drag, nämligen respekten för de sociala rättigheterna.

2.1

Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor har föreslagit ett pilotprojekt gällande en europeisk social märkning under 2013. Texten från Europaparlamentets budgetutskott om pilotprojekt 2013 antogs dock i oktober utan någon hänvisning till detta förslag (1). Utifrån denna nya situation fokuserar detta yttrande i första hand på att ge input till det föreslagna pilotprojektet.

2.2

Tanken bakom förslaget är att bidra till ett mer socialt Europa där de minimistandarder som finns inom det sociala och arbetsrättsliga området tillämpas mer effektivt. Syftet är att uppmuntra fler arbetstillfällen, stödja sysselsättning bland unga och motverka fattigdom genom att införa ett progressivt belöningssystem (eng. award scheme) i form av ett ”europeiskt socialt märke”.

2.3

Europaparlamentets förfrågan till EESK avser specifikt märkets påverkan och värde inom olika politikområden, vilka typer av företag som på frivillig basis skulle vara intresserade, möjligheten att etablera ett progressivt märke, vilka kriterier som bör uppfyllas för märket samt vilka insatser som skulle krävas för att bygga kännedom.

2.4

Sysselsättningsutskottets förslag om en social märkning avses vara frivilligt och kostnadsfritt. Det riktar sig till samtliga företag inom unionen med speciell tonvikt på små och medelstora företag (2) och mycket små företag (3). Målet är att skapa ett mer socialt ansvarsfullt Europa genom att säkerställa en hög social standard inom samtliga företag i EU. Förslaget avser även att harmonisera de märkningssystem som redan finns samt att genom en betygsskala påvisa förbättringspotentialen. Tanken är att utifrån en lista med olika sociala kriterier betygsätta företagets interna sociala ansvar i form av olika nivåer av den sociala märkningen.

3.1

EESK anser att ansatsen att förstärka den sociala dimensionen och sociala värden i Europa är viktig. Dock bör förslagets mervärde, tidpunkt och inriktning övervägas samt hänsyn tas till redan pågående initiativ inom angränsande områden. EESK efterfrågar därför tydligare argument om vilket mervärde ett initiativ som detta medför och för vem, samt vad detta bidrar med i gemenskapslagstiftningen.

3.2

EESK har senast i sitt yttrande om ”Företagens sociala ansvar” (4) påpekat att ansvarsfullt företagande är ett koncept med anknytning till hållbar utveckling. EESK betonar i samma yttrande behovet av att förtydliga begrepp som ”socialt ansvar” (som endast omfattar arbetsplatsen) och ”samhällsansvar” (verksamhet utanför arbetsplatsen).

3.3

Sysselsättningsutskottets förslag om social märkning tycks utifrån denna definition avse ”socialt ansvar”, och eftersom det riktas till samtliga företag inom EU bör man se detta utifrån kommissionens redan pågående arbete med en europeisk strategi för företagens sociala ansvar från 2011 (5), som redan omfattar liknande aspekter.

3.4

Viktigt att betona är, såsom tidigare lyfts fram av EESK, att ansvarsfullt företagande inte under några omständigheter får användas för att ersätta sociala rättigheter som är garanterade i rättsliga eller internationella instrument, som i första hand utgör staternas och regeringarnas ansvar. Många företag överstiger dessutom detta ansvar frivilligt och det är därför viktigt att betona att ett utökat socialt ansvarstagande även utanför det lagstadgade ansvaret bör uppmärksammas och uppmuntras. EESK anser att varje företag måste finna sin egen ansats för att ta sitt sociala ansvar utöver de rättsliga instrumenten. En märkning för CSR-ändamål innebär en fara för att inte längre den sociala innovationen utan strävan efter certifiering hamnar i förgrunden.

3.5

Förslaget om social märkning har tidigare nämnts i samband med kommissionens arbete med socialt företagande, som EESK har arbetat aktivt med i ett flertal yttranden (6). Redan i ”På väg mot en inre marknadsakt” (7) nämns social märkning i relation till socialt entreprenörskap och socialt företagande. Det senare följdes upp som en nyckelåtgärd i kommissionens meddelande om ”Initiativ för socialt företagande” (8) som syftar till att förbättra möjligheterna för sociala företag att verka, konkurrera och växa på samma villkor som andra företag. I detta initiativ föreslås bl.a. att det ska inrättas en offentlig certifieringsdatabas för att man bland de berörda aktörerna ska skapa förståelse för och kunna jämföra olika former av märkning av socialt företagande inom EU. Kommissionen avser dessutom att inom snar framtid lansera en kartläggningsstudie om socialt företagande, som bl.a. kommer att kartlägga förekomsten och formerna av sociala märkningar för sociala företag men också andra specifika karaktärsdrag, regler och modeller för denna specifika typ av företagande.

3.6

EESK anser därför att den kommande kartläggningen av sociala företag, som det hänvisas till i initiativet för socialt företagande, måste ske före och separerat från ett arbete med en bredare definition av social märkning av företag. EESK anser att detta påbörjade arbete bör avslutas innan man överväger en bredare märkning, eftersom kartläggningen av de existerande märkningssystemen för socialt företagande kan ge värdefull input om möjligheterna och nyttan av en bredare märkning. Vidare bör andra besläktade initiativ som exempelvis sociala hänsyn i upphandling, de nya CSR-utmärkelserna och sektorsplattformar på området märkning av socialt företagande få möjlighet att mogna innan man lanserar nya aktiviteter.

3.7

EESK vill betona vikten av att sysselsättningsutskottets förslag (som avser företagens sociala ansvar) och initiativet för socialt företagande tydligt bör särskiljas. Syftena är inte desamma och de måste därför behandlas åtskilt. EESK uppmanar därför sysselsättningsutskottet att överväga användningen av ett annat begrepp i förslaget för att undvika ytterligare begreppsförvirring. Ytterligare stöd för detta är att det finns aktörer inom socialt företagande som redan är erkända och använder detta begrepp för märkning av socialt företagande, t.ex. Social Enterprise Mark  (9).

4.1

Syftet med förslaget till ett pilotprojekt för social märkning är att få företag att, utöver sitt rättsliga ansvar, sträva mot att vara ytterligare socialt ansvarsfulla. Ansatsen är oerhört viktig men vi ifrågasätter om ett europeiskt socialt märke i detta syfte är alltför komplicerat jämfört med det relativa mervärdet av detsamma i det nuvarande ekonomiska klimatet. De politiska målen med förslaget är att uppmuntra nya jobb och jobb för unga samt att motarbeta fattigdom. Samtliga dessa områden är centrala för Europa men EESK anser att kopplingen mellan dessa och en frivillig social märkning är för svag för att vara effektiv. EESK menar i stället att dessa mål i första hand fortfarande mer effektivt nås genom en starkare och bättre tillämpad lagstiftning på området samt en förnyad och förstärkt öppen samordningsmetod inom det sociala området.

4.2

EESK bedömer det också som viktigt att påpeka att förslag på detta område måste bottna i utgångspunkten att starka och konkurrenskraftiga företag är centrala för att leverera ekonomisk tillväxt och därmed hållbara förutsättningar för bättre sociala villkor.

4.3

I förslaget föreslås ett gradvist och progressivt ”betygssystem” utifrån hur väl man uppfyller olika sociala kriterier, t.ex. skäliga löner, social trygghet, hälsovård, jämställdhet, barnomsorg, distansarbete etc. Med tanke på den ekonomiska kris vi genomgår och de större svårigheterna i vissa länder befarar EESK att detta gradvisa betygssystem just vid denna tidpunkt riskerar skapa en större klyfta i stället för en ökad europeisk sammanhållning mellan företag och EU-länder av olika storlek. Ett progressivt ”betygssystem” är inte lämpligt om det inte utarbetas på så sätt att det inte enbart passar stora multinationella företag utan snarare små och medelstora företag likväl som mycket små företag.

4.4

Dessutom är märkningen nyttig endast om den är känd och erkänd. Små och medelstora företag samt mycket små företag som tilldelats ett märke bör därför bli föremål för informationskampanjer där man betonar deras åtagande. Vad som anses vara sociala framsteg måste därför noggrant diskuteras utifrån subsidiariteten inom området, men också utifrån olika traditioner och modeller av välfärdssystem och sociala trygghetssystem på nationell nivå. Denna dialog måste ske med de sociala partnerna och andra aktörer såsom konsumentrörelsen, både på EU-nivå och på nationell nivå.

4.5

I EU:s strävan att göra det lättare att starta och driva företag har ett större antal förenklingar och tillväxtfrämjande åtgärder genomförts i syfte att inte försvaga företagens sociala ansvar, de anställdas sociala rättigheter eller företagens möjligheter till tillväxt och konkurrenskraft. Även om mycket återstår att göra på rättighetsområdet ställer sig EESK tveksam till om ett frivilligt system är effektivt för att förbättra det sociala ansvarstagandet. Dessutom vill EESK påpeka att en märkning, oavsett om den är kostnadsfri eller inte, kommer att göra anspråk på resurser som kan användas bättre i redan pressade företag i dessa kristider.

4.6

I strävan att förbättra det sociala ansvaret måste man även bedöma på hur många nivåer ett företag är ansvarigt för sociala rättigheter, t.ex. med avseende på samarbetet med leverantörer utanför EU:s gränser. Utan en tydlighet när det gäller detta ansvar skapas inte förtroende och tillit för märket. Här bör även eventuell påverkan på handel och importörer beaktas.

4.7

Det är också viktigt att ifrågasätta legitimiteten av en eventuell standardiserad märkning. Enligt tidigare erfarenheter får oftast mer föreskrivande initiativ ovanifrån av detta slag sällan genomslagskraft i konsumentrörelserna eller hos andra aktörer, vilket är en förutsättning för att märkningen ska få någon effekt. Här är Fairtrade (10) ett gott exempel på hur konsumentsektorn själv tog initiativ till ett märke, och det skulle kunna vara vägledande. Även de exempel på märkningssystem som bedöms inte fungera fullt ut bör analyseras närmare (11).

4.8

Viktigt är hur man bygger tillit för ett nytt märke. Ur konsumentperspektiv är det redan i dag förvirrande med olika märksystem, många är svåra att förstå, och det omöjligt att hålla sig informerad. Att lägga till ännu ett nytt system och en förväntan på konsumenterna att göra informerade val kan kännas övermäktigt. I stället för ett nytt socialt märke bör man överväga att utöka existerande märksystem med det sociala ansvaret (där det inte redan ingår). Samma gäller för märkets möjlighet att öka investerarförtroende. Genom exempelvis initiativen inom sociala investeringar kommer kommissionen att utarbeta riktlinjer för hur man bättre kan rapportera sociala resultat i verksamheten, en inriktning som EESK har påtalat som central i arbetet med investeringar i socialt företagande (12) och något som detta initiativ också bör beakta.

4.9

Man bör också överväga problematiken med att skapa ett komplext system på Europanivå, speciellt gällande de sociala, tekniska och praktiska områdena. Det finns redan i dag olika certifieringsmärkningar för social märkning i olika mening, av vilka majoriteten har ökat synligheten och förutsättningarna för sociala frågor inom företagen (13). Främst i linje med sysselsättningsutskottets förslag bör ISO 26000 (14) beaktas, då det täcker in flertalet av de kriterier som förslaget avser och då många företag redan är anslutna. Dessutom finns det ett flertal andra redan etablerade internationella standarder (15). Pilotprojektet bör därför utvärdera värdet av att skapa ytterligare ett system för märkning, eller om det är bättre att snarare sprida kännedom om och uppmuntra företag att använda de redan existerande systemen samt förstärka dessa med exempelvis förbättringsindikatorer.

4.10

För att undvika snedvridning bör en europeisk social märkning inte avvika alltför mycket från internationellt erkända standardiseringar, men den bör tillföra ett typiskt europeiskt drag, nämligen respekten för de sociala rättigheterna.

4.11

Många av de kriterier som föreslås ligga till grund för den sociala märkningen omfattas av den sociala dialogen, det förhandlingsområde där arbetsmarknadens parter beslutar eller gällande nationella lagstiftningar. Detta medför att en gradering av dessa kriterier blir olämplig. EESK vill också påpeka att man inom ramen för den sociala dialogen även har främjat god praxis och utarbetat riktlinjer på området, då ansvarsfullt företagande bidrar till och kompletterar den sociala dialogen.

4.12

Att skapa en lista med sociala kriterier som passar samtliga typer av företag, nationella situationer och förutsättningar är komplext och utmanande. Det förekommer i dag en mångfald av nationella system och traditioner gällande många av dessa sociala förmåner utanför den gemensamma lagstiftningen, exempelvis formerna för barnomsorg, föräldraledighet, hälsovård, minimilöner etc. Pilotprojektet bör därför ta hänsyn till den subsidiaritet som förekommer respektive de kriterier som föreslås, för att bedöma märkets användbarhet.

4.13

För att skapa förtroende för märket krävs inte bara kännedomsbyggande arbete gentemot företag, investerare och konsumenter utan också ett fungerande uppföljningssystem. En märkning ger bara en ögonblicksbild, baserad på hur väl företaget uppfyller kriterierna vid ansökningstillfället. Utan en oberoende instans för certifiering, uppföljning och tidslinjer för märkningen skapas inte den tillit eller de sociala framsteg som märket syftar till. Risken för missbruk eller oegentligheter samt hur man hanterar en uteslutning av företag måste i detta hänseende beaktas. Att skapa en lämplig kontrollfunktion kräver resurser och byråkrati. Det är därför viktigt att väga kostnaden för det förväntade sociala mervärdet mot ökad byråkrati och komplexitet.

4.14

EESK ifrågasätter rimligheten i att skapa ett märkningssystem som omfattar alla branscher och medlemsstater i Europa. Det finns stora skillnader mellan möjligheter att uppnå de föreslagna målen för olika företag, och bedömningsinstansen kan omöjligtvis utformas rättvist för alla. Vi föreslår därför att snarare skapa en del av ett större CSR-koncept där olika aktiviteter och processer kan utgöra märkningen, snarare än företaget.

4.15

EESK vill därför betona att om ett pilotprojekt vid något tillfälle genomförs på detta område bör målgruppen för märkningen vara en del av utformningen av denna. En studie skulle vara nyttig för att klargöra de avgörande faktorer som gäller för den sociala märkningen, t.ex. uppföljning, giltighetstid, indragning av märkning, mätintervall samt förbättringsindikatorer etc. Dessutom bör ett pilotprojekt syfta till att avgöra om ett europeiskt socialt märke är genomförbart och användbart i syfte att uppnå de önskvärda resultaten.