21.6.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/21

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Kosovo”

2012/C 181/05

Föredragande: Ionuț SIBIAN

I ett brev av den 22 september 2011 uppmanade kommissionens ledamöter Maroš Šefčovič och Štefan Füle Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

”Det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Kosovo”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 170 röster för, 5 röster emot och 11 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

I EESK:s förberedande yttrande om det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Kosovo beaktas FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244 (1999).

Yttrandet innehåller ett antal rekommendationer riktade till både Europeiska kommissionen och myndigheterna i Kosovo. EESK är redo att stödja kommissionens åtgärder för att stärka det civila samhällets roll i Kosovo och förbindelserna mellan EU och Kosovos civila samhälle.

1.1   Kommittén uppmanar Kosovos regering att vidta lämpliga åtgärder för att garantera säker och fri rörlighet för etniska minoriteter på hela landets territorium som en förutsättning för försoning och ömsesidigt förtroende.

1.2   Europeiska kommissionen bör arbeta tillsammans med Kosovos regering och medieorganisationerna i landet för att stödja pressfrihet och en professionalisering av journalistyrket.

1.3   Kommittén uppmanar Kosovos regering att i samråd med det civila samhället och arbetsmarknadens parter utforma en nationell strategi för ekonomisk utveckling. Kosovos regering och kommissionen bör ge integrering av ungdomar och kvinnor på arbetsmarknaden högsta prioritet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas stöd till landsbygdsutveckling, hållbart jordbruk och jordbrukarorganisationer.

1.4   EESK bör hjälpa till att stärka Kosovos sociala och ekonomiska råd genom att samarbeta med de viktigaste arbetsmarknadsparterna och genom att dela med sig av erfarenheter och sakkunskap. Kommissionen bör också ge ett starkt stöd till Kosovos sociala och ekonomiska råd. Kosovos regering bör avsätta en särskild budgetpost för verksamheten i Kosovos sociala och ekonomiska råd.

1.5   EESK rekommenderar Kosovos arbetsmarknadsministerium att inrätta en överskådlig och rättvis mekanism för finansiering av initiativ från arbetsmarknadens parter.

1.6   Även om Kosovos status gör att landet inte kan ratificera ILO-konventionerna bör Kosovos regering anpassa sin lagstiftning och praxis till dem.

1.7   EESK anser att det är nödvändigt att representanter för arbetsmarknadens parter deltar vid inrättandet av ett nationellt råd för europeisk integration.

1.8   Kosovos regering bör skärpa tillämpningen av lagstiftningen om säker och fri tillgång till offentliga uppgifter.

1.9   Mot bakgrund av att Kosovo i februari 2012 inrättade ett nationellt råd mot korruption uttrycker kommittén sitt hopp om att landets civila samhälle kommer att få verkliga möjligheter att på ett effektivt sätt bidra till kampen mot korruption.

1.10   Kosovos regering bör beakta den strategiska ram som det civila samhället har utarbetat och skapa en rättslig och institutionell ram för en strukturerad dialog samt för användandet av denna dialog i beslutsprocessen. Kosovos lagstiftande församling bör utveckla en institutionell plattform där man kan föra en regelbunden dialog med det civila samhällets organisationer.

1.11   Kommissionen bör också stödja skapandet av nätverk i det civila samhället i Kosovo som kan underlätta dialogen med myndigheterna och utgöra en kontaktpunkt med befintliga plattformar i Europas civila samhällen.

1.12   Kommissionen bör stödja Kosovos regering i arbetet med att utforma en rättslig ram och skatteregler som gynnar långsiktig hållbarhet för Kosovos civila samhälle. Kosovos regering bör inrätta mekanismer för en överskådlig offentlig finansiering av organisationerna i det civila samhället. Dessutom rekommenderar kommittén Kosovos regering att inrätta en statlig fond för det civila samhället.

1.13   Den EU-finansiering som finns tillgänglig för det civila samhället genom föranslutningsinstrumentet bör fördelas på ett balanserat sätt mellan organisationer som arbetar för demokratin och rättssamhället och organisationer som arbetar för socioekonomisk utveckling. De inbjudningar att lämna förslag som sker genom föranslutningsinstrumentet bör planeras så att finansieringsluckor kan undvikas.

1.14   Kommissionen bör överväga nya vägar för att göra det lättare för små organisationer i det civila samhället att få tillgång till dess program och stödja mer långsiktiga initiativ.

1.15   Kommissionen bör hitta lösningar som kan göra det lättare för arbetsmarknadens parter att få finansiering som har öronmärkts för det civila samhället genom föranslutningsinstrumentet. Särskilda program för arbetsmarknadens parter skulle kunna inrättas inom ramen för en finansieringsmekanism för det civila samhället. Fackföreningarna behöver riktade program inom ramen för föranslutningsinstrumentet så att de kan utöka sin kapacitet.

1.16   Kommittén ser gärna att organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter deltar vid utformningen av de nationella prioriteringarna för föranslutningsstödet.

1.17   EESK bekräftar åter sitt intresse för och sin vilja att vid sidan av kommissionen vara medordförande vid det civila samhällets plenarsessioner som äger rum varje år inom ramen för dialogen om stabiliserings- och associeringsprocessen.

2.   Bakgrund

2.1   Externa aktörer i Kosovo

2.1.1   Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos lagstiftande församling landet självständigt. Kosovos myndigheter åtog sig att fullt ut genomföra Martti Ahtisaaris övergripande förslag till lösning på frågan om Kosovos status och antog en ny författning som återspeglade detta åtagande. Den lagstiftande församlingen bjöd in Europeiska unionen att inleda sitt rättstatsuppdrag (Eulex). Den bjöd även in en grupp stater (1) i syfte att inrätta det internationella civila kontor (ICO) som skulle övervaka genomförandet av Martti Ahtisaaris plan. Den internationella civila representanten har befogenhet att hindra lagstiftning och beslut som strider mot Martti Ahtisaaris övergripande förslag till lösning på frågan om Kosovos status.

2.1.2   Även om KFOR och Nato-styrkorna har minskat sin militära närvaro fortsätter de sitt säkerhetsbevarande arbete i hela Kosovo. Kosovos polis har tagit över ansvaret för skyddet av de flesta kulturella och religiösa platser och det mesta av gränskontrollen.

2.1.3   I juli 2010 antog den internationella domstolen sitt rådgivande yttrande om Kosovos självständighet och konstaterade att landets självständighetsförklaring inte stred mot internationell rätt.

2.2   EU:s strategi i Kosovo

2.2.1   22 av EU:s 27 medlemsstater har erkänt Kosovos självständighet, men det faktum att det inte råder samförstånd i EU om Kosovos status hindrar inte EU från att ha förbindelser med Kosovo. Omfattningen av förbindelserna med Kosovos regering varierar bland de fem stater som inte har erkänt landet – Cypern, Grekland, Rumänien, Slovakien och Spanien.

2.2.2   Kosovo deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen men är det enda land i regionen som fortfarande inte har några avtalsförbindelser med EU och detta hindrar landet från att underteckna stabiliserings- och associeringsavtalet. Inom ramen för dialogen om stabiliserings- och associeringsprocessen hölls 2010–2011 åtta sammanträden (sju sektorssammanträden och ett plenarsammanträde), bl.a. samråd med organisationer från det civila samhället, om de viktigaste delarna i EU-lagstiftningen.

2.2.3   I enlighet med FN:s resolution om Kosovo, som antogs i september 2010, inleddes i mars 2011 en EU-stödd dialog mellan Belgrad och Pristina. Dialogen syftar till att hitta praktiska lösningar på frågor om regionalt samarbete, handel, fri rörlighet och rättssamhället (se punkt 3.3).

2.2.4   I juli 2010 antog Europaparlamentet en resolution om Kosovo där EU-medlemsstaterna uppmanades att stärka sin gemensamma strategi för Kosovo. Parlamentet framhöll att utsikterna till EU-medlemskap fungerar som ett starkt incitament till nödvändiga reformer i Kosovo och efterlyste konkreta förslag för att göra detta perspektiv tydligare för såväl Kosovos regering som dess invånare.

I januari 2012 inledde kommissionen en dialog om liberalisering av viseringsbestämmelserna med Kosovo.

2.2.5   Kosovo får stöd från föranslutningsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt från andra finansieringskällor. Kosovo deltar i föranslutningsinstrumentets program för flera stödmottagare. Det fleråriga vägledande planeringsdokumentet för 2011–2013 antogs den 27 juni 2011. Under 2011 beviljades sammanlagt 68,7 miljoner euro genom det årliga programmet för föranslutningsinstrumentet 2011 i nära samarbete med ministeriet för europeisk integration och regeringsorganen. EU:s föranslutningsstöd riktas in på stöd till rättssamhället, ekonomi, handel, industri och reformer av den offentliga förvaltningen.

2.3   Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs verksamhet för det civila samhället i Kosovo

2.3.1   EU:s utvidgning och de framsteg som länderna på västra Balkan har gjort för att närma sig ett EU-medlemskap är en av EESK:s prioriteringar när det gäller yttre förbindelser. REX-sektionen har tagit fram effektiva verktyg för att uppnå sina huvudmål att stödja det civila samhället på västra Balkan och stärka dess kapacitet att fungera som partner för regeringarna på vägen mot EU-medlemskap.

2.3.2   Kontaktgruppen för västra Balkan är ett permanent internt organ som inrättades av EESK 2004 och det främsta instrumentet för samordning av EESK:s verksamhet i detta sammanhang. Kontaktgruppen har också ansvaret för att övervaka förändringar i den politiska, ekonomiska och sociala situationen i länderna på västra Balkan och i förbindelserna mellan EU och dessa länder. Kontaktgruppen främjar också samarbete mellan EESK och det organiserade civila samhället på västra Balkan.

3.   Den politiska utvecklingen i Kosovo

3.1   Viktiga fakta och siffror om Kosovo

3.1.1   Vid utgången av 2011 hade Kosovo erkänts av 86 FN-länder, varav 22 EU-medlemsstater.

3.1.2   Kosovo är med sin befolkning på omkring 2 miljoner ett av Europas fattigaste länder. Världsbanken uppskattar att BNP per capita ligger på 1 760 euro. 45 % av befolkningen beräknas leva under den nationella fattigdomsgränsen, medan 17 % är mycket fattiga enligt de senaste tillgängliga uppgifterna från 2006. Landets befolkning är en av de yngsta i Europa och en stor del av befolkningen lever utanför landet.

3.1.3   90 % av befolkningen är albaner, 6 % serber och de resterande 4 procenten utgörs av bosnier, turkar, romer, ashkali och egyptier. Den albanska majoriteten och den icke-serbiska minoriteten erkänner staten Kosovo som legitim. Den största delen av den serbiska befolkningen motsätter sig Kosovo som stat. Den sociala klyftan mellan Kosovo-albaner och Kosovo-serber är fortfarande stor. Kosovo-serberna är i praktiken helt självstyrande i landets norra del. I de övriga delarna av Kosovo har serberna samlats i enklaver på landsbygden. Förutom den politiska aspekten är språket en viktig orsak till att den serbiska befolkningen isoleras. Kosovo-serber som bor i enklaver utsätts för diskriminering som påverkar deras dagliga liv och gör att de går miste om arbetstillfällen. Kosovo-serbernas tillgång till Kosovos förvaltning och olika samhällstjänster, såsom sjukhus, är sämre än Kosovo-albanernas. Deras fria rörlighet i Kosovo är i praktiken begränsad. Den serbiska befolkningen fortsätter att lämna Kosovo.

3.1.4   I norra Kosovo och i de flesta serbiskbefolkade delarna har parallella institutioner för sjukvård, utbildning, rättssamhället och samhällstjänster varit i drift sedan 1999. De får stöd från Serbien och är till stor del under detta lands kontroll. En stor del av Kosovo-serberna fortsätter att bojkotta de nationella valen och samarbetar inte med Kosovos myndigheter, särskilt i den norra delen av landet. I övriga delar av landet har Kosovo-serberna visat ett ökat deltagande i val och de har representanter vid de lokala och nationella myndigheterna (bl.a. i regeringen och den lagstiftande församlingen). En decentraliseringsprocess som syftar till att inrätta nya kommuner där de etniska minoriteterna skulle utgöra en majoritet med utökade befogenheter på lokal nivå har bojkottats i de kommuner där serberna är i majoritet.

3.2   Förbindelserna med grannländerna:

3.2.1   Av alla grannländer har Kosovo bäst relation till Albanien. Albanien har varit och är fortfarande mycket aktivt när det gäller att upprätthålla goda förbindelser med Kosovo och att arbeta för att Kosovo deltar i regionala initiativ.

3.2.2   Kosovo har goda förbindelser med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Gränsdragningen har avslutats och goda diplomatiska förbindelser har upprättats.

3.2.3   Kosovo och Montenegro har kommit överens om att avsluta gränsdragningsprocessen med Montenegro. Montenegro har tidigare krävt att den montenegrinska minoriteten ska erkännas i Kosovos författning innan de båda länderna utbyter ambassadörer och gränsdragningen kan avslutas. Den montenegrinska befolkningen har erkänts genom lagen om folkgrupper och de båda länderna förväntas etablera diplomatiska förbindelser inom den närmsta framtiden.

3.2.4   Bosnien och Hercegovina och Serbien är de enda grannländer som Kosovo inte har några formella politiska förbindelser med. De ekonomiska förbindelserna är fortfarande ojämlika, eftersom Serbien är det största exportlandet i Kosovo medan Kosovo tills helt nyligen inte kunde exportera till Serbien. EU agerar som medlare vid tekniska förhandlingar mellan Pristina och Belgrad. På dagordningen för förhandlingarna med Serbien står borttagandet av handelshindren för Kosovo, användandet av Serbiens luftrum, transit för passagerare med pass utfärdade i Kosovo eller fordon med registrering från Kosovo och Kosovos deltagande i regionala forum. I slutet av februari 2012 nådde Kosovo och Serbien en överenskommelse om regionalt samarbete och hantering av gränsövergångar.

3.3   Aktuella frågor

3.3.1   Det finns fortfarande spänningar i relationerna mellan olika etniska grupper som beror på det instabila läget i norra Kosovo och den Kosovo-serbiska minoritetens vägran att erkänna Kosovos självständighet och landets nya myndigheter. Det finns också Kosovo-albanska grupper som inte godtar den internationella övervakningen av Kosovos självständighet.

3.3.2   I slutet av juli 2011 eskalerade situationen i norra Kosovo när landet beslutade att införa ett embargo på serbiska varor på grund av en serbisk blockad av varor sedan 2008 som i sin tur hade orsakats av att Kosovos tullstämpel inte erkändes. När Kosovo skickade ut polisstyrkor till två gränsstationer vid den norra gränsen till Serbien ledde detta till våldsamheter som slutade med att en polis från Kosovo miste livet. Lugnet återställdes med hjälp av KFOR och Nato-ledda militärstyrkor.

3.3.3   I september 2011 löstes frågan med tullstämplarna genom en EU-ledd dialog mellan Belgrad och Pristina. När avtalet skulle genomföras ledde detta till utbredda blockader i landets norra delar. Våldsamheter förekom också. Mot bakgrund av situationen i norra Kosovo avbröt Serbien i slutet av september sitt deltagande i den EU-medlade dialogen, men återvände till förhandlingsbordet i november 2011.

4.   Den ekonomiska situationen i Kosovo

4.1   Situationen efter konflikten

4.1.1   Kosovo har en officiell arbetslöshetssiffra på 40 %, vilket är den högsta andelen arbetslösa i regionen och en siffra som ligger högt över EU-genomsnittet. Uppgifterna bör tas med viss skepsis – troligtvis är siffran lägre än den faktiska arbetslösheten eftersom Kosovo har en stor informell ekonomisk sektor. Andelen arbetslösa är högre bland kvinnor och drabbar särskilt ungdomar. Ca 30 000 ungdomar kommer in på arbetsmarknaden varje år, vilket är ohållbart mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska tillväxten. Fattigdom är också en central fråga: ca 20 % av befolkningen lever på mindre än en euro per dag.

4.1.2   Ekonomin är i stor utsträckning beroende av penningförsändelser från utvandrare och bistånd. Ekonomin i Kosovo har inte hämtat sig efter kriget utan lider av avbrutna handelsförbindelser och otillräckliga infrastrukturinvesteringar. Till följd av den enorma nödhjälps- och återuppbyggnadsinsats som kunde genomföras med hjälp av internationellt bistånd var den ekonomiska tillväxten tvåsiffrig under 2000-talets första år. Tillväxten har dock visat sig omöjlig att upprätthålla på grund av ett extremt högt handelsunderskott och brist på utländska direktinvesteringar. De utländska nettoinvesteringarna i Kosovo har sedan 2007 fortlöpande minskat från 19 % till 7,1 % av BNP. Den informella sektorn är stor och skatteuppbörden dålig.

4.1.3   Även om den globala finansiella och ekonomiska krisen har fått relativt små följder för ekonomin på grund av Kosovos begränsade internationella integrering har det uppstått negativa effekter, i huvudsak i form av minskade penningförsändelser från utvandrare, minskad export och mindre utländska direktinvesteringar.

4.1.4   Kosovos ekonomi bygger i mycket hög grad på tjänstesektorn (68 %), medan andra sektorer står för mindre andelar: industrin står för 20 % och jordbruket för 12 %. Majoriteten av Kosovos befolkning bor på landsbygden. Jordbruket är splittrat i små ägor vilket innebär ett tämligen ineffektivt självhushållsjordbruk. Denna situation är också ett hinder för utvecklingen av ett starkt och representativt civilt samhälle som arbetar med jordbruks- och landsbygdsutvecklingsfrågor.

4.1.5   Korruption är fortfarande en utbredd företeelse med stor påverkan på landets utsikter till ekonomisk tillväxt. I Transparency Internationals korruptionsmätning hamnade Kosovo på 110:e plats, och anses vara ett av de mest korrupta länderna i Europa.

4.1.6   Regeringen saknar en nationell strategi för ekonomisk utveckling utarbetad i samråd med arbetsmarknadsparterna och andra aktörer i det civila samhället.

5.   Det civila samhällets organisationer: rådande situation och organisationernas roll

5.1   Den sociala dialogen

5.1.1   Det totala antalet fackföreningsmedlemmar beräknas till 60 000. Andelen fackföreningsanslutna i den offentliga sektorn är mycket stor – 90 % av de offentliga tjänstemännen beräknas tillhöra en fackförening (2). Nu när lagstiftningen gör det möjligt att bilda fackföreningar i den privata sektorn är fackföreningsbildning på företagsnivå en viktig utmaning för fackföreningarna den närmaste tiden. Undersökningar visar att 5,09 % av befolkningen säger sig tillhöra en fackförening (3).

5.1.2   Den arbetsrätt som trädde i kraft i december 2010 betraktas som en av de viktigaste lagar som någonsin antagits i Kosovo (4). Olika samråd ägde rum i samband med utarbetandet av lagstiftningen, huvudsakligen med arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna men också med deltagande av det särskilda parlamentsutskottet och det civila samhällets organisationer. Lagen antogs enhälligt under den tredje mandatperiodens sista plenarsession, samma dag som församlingen upplöstes, trots hårt motstånd från regeringen, som oroades av de stora budgetkonsekvenserna. Fackföreningarna hotade att bojkotta valet om inte lagen antogs.

5.1.3   Kosovos ekonomiska och sociala råd inrättades 2009. Efter inrättandet har verksamheten störts av motstånd från Kosovos handelskammare och Kosovos organisation för oberoende fackföreningar (BSPK), som motsätter sig att andra arbetsgivarorganisationer (Kosovos näringslivsallians) och fackföreningar (konfederationen av fria fackföreningar i Kosovo – KSLK) deltar. Trots den interna oenigheten har det ekonomiska och sociala rådet hållit regelbundna sammanträden.

5.1.4   Kosovos ekonomiska och sociala råd saknar den kapacitet och de resurser som krävs för att fungera effektivt.

5.1.5   Arbetsmarknadsparterna spelar inte någon viktig roll i den europeiska integrationsprocessen och den ekonomiska utvecklingsprocessen. Kosovos regering bör fastställa en lämplig rättslig grund för att öka arbetsmarknadsparternas roll och delaktighet i ovan nämnda processer.

5.1.6   Arbetsmarknadsministeriet finansierar för närvarande arbetsmarknadsparternas projekt, men det saknas tydliga kriterier och en arbetsordning.

5.2   Den civila dialogen

5.2.1   Det civila samhället i Kosovo har sitt ursprung i det sena 1980-talet och början av 1990-talet, efter kommunismens fall i Central- och Östeuropa. På grund av den unika situationen i Kosovo vid den tidpunkten utvecklades det civila samhället till en viktig del av ett helt parallellt system och det civila motståndet mot den serbiska regimen. Humanitär hjälp och skyddet av mänskliga rättigheter samt medborgarrättsfrågor med brett stöd från samhället var det civila samhällets huvudsakliga verksamhetsområden. Till följd av den bojkott mot de serbiska institutionerna som hela den albanska befolkningen i Kosovo genomförde och till följd av bristen på sociala tjänster och hälsovårdstjänster fick det civila samhället en roll som huvudsaklig tillhandahållare av tjänster (5).

5.2.2   Efter kriget anpassade sig det civila samhället snabbt för att kunna möta nya behov, till exempel nödhjälp och återuppbyggnad och försoning mellan folkgrupperna. Till följd av det storskaliga finansiella och tekniska stödet från internationella biståndsgivare ökade antalet organisationer i det civila samhället avsevärt. Av de mer än 6 000 icke-statliga organisationer som fanns registrerade 2010 beräknas emellertid för närvarande mindre än 10 % fortfarande vara aktiva eller delvis aktiva (6).

5.2.3   Det civila samhällets organisationer i Kosovo står nu inför utmaningar liknande dem som finns i regionens övriga länder (7) eftersom huvuddelen av sektorn är kraftigt beroende av internationell finansiering (det beräknas att mer än 70 % av resurserna i det civila samhällets organisationer kommer från utländska givare). Följaktligen har organisationerna i det civila samhället kommit att styras mer av förhållandet till biståndsgivarna och mindre av samhällets behov, och den långsiktiga hållbarheten kan ifrågasättas om den internationella finansieringen av det civila samhället minskar i framtiden. Nu har det civila samhällets organisationer problem med legitimiteten eftersom de har sämre kontakt med de människor de företräder.

5.2.4   Många biståndsgivare har börjat dra sig tillbaka från Kosovo, och den totala finansiering som finns tillgänglig för det civila samhället minskar. Det kortsiktiga projektbaserade stödet är mer omfattande än det institutionella långsiktiga stödet och detta gör den långsiktiga hållbarheten i organisationernas finansiella och mänskliga resurser till en mycket svår uppgift (8).

5.2.5   I december 2011 åtog sig Europeiska kommissionen att utarbeta ett avtal om Kosovos deltagande i EU-programmen, utan att det påverkar medlemsstaternas ståndpunkter i fråga om landets status. I det sammanhanget bör både kommissionen och Kosovos regering se till att det civila samhällets organisationer engageras i utvecklingen och genomförandet av särskilda projekt.

5.2.6   Problemen i samband med det internationella erkännandet av Kosovo får direkta konsekvenser för de internationella kontakterna med Kosovos civila samhälle. Ett antal internationella och EU-baserade nätverk accepterar inte medlemmar från Kosovo. Trots dessa problem företräds Kosovos civila samhälle i olika regionala och europeiska plattformar och forum och får större internationell exponering än andra sektorer i landet. Man bör göra det lättare för det civila samhällets organisationer att delta i regionala program.

5.2.7   Konstitutionen från 2008 skyddar yttrandefriheten och pressfriheten, med undantag för hets mot folkgrupp. Det civila samhället anser sig i allmänhet fritt kunna kritisera regeringen. Ett fåtal organisationer rapporterar olagliga begränsningar eller angrepp från de lokala eller centrala myndigheternas sida. Det finns emellertid rapporter om medier som står nära regeringen och som används mot initiativ från det civila samhället och individer som kritiserar regeringen. Trots att en rad tryckta och elektroniska medier är verksamma i Kosovo är det sällsynt med undersökande journalistik eftersom man är rädd för repressalier. Mediernas ekonomiska beroende av statliga offentliggöranden gör att man kan ifrågasätta det redaktionella oberoendet.

5.2.8   Den grundläggande lagstiftningen för icke-statliga organisationer möjliggör ett snabbt och enkelt registreringsförfarande och säkerställer de viktigaste principerna för hur sådana organisationer ska bildas, drivas och avvecklas. Den kompletterande rättsliga ramen för det civila samhället kan betraktas som otillräcklig: allmännyttiga organisationer åtnjuter mycket begränsade fördelar, det finns bara ett fåtal skattelättnader för potentiella givare, och förfarandet för den civila dialogen är ännu inte formaliserat. Lagar om mervärdesskatt, tull, företagsbeskattning och inkomstskatt för privatpersoner behövs när det gäller att fastställa skatteförmåner för icke-statliga organisationer med status som allmännyttiga organisationer. Lokal välgörenhet är fortfarande en företeelse i sin linda. Det behövs förändringar i företagskulturen för att gåvor till välgörande ändamål ska få verkligt genomslag. Det finns ett stort behov av att skapa en gynnsam miljö för de icke-statliga organisationernas ekonomiska hållbarhet så att de kan få tillgång till offentliga medel genom lagstiftning om sponsring, företagsbeskattning och inkomstskatt för privatpersoner.

5.2.9   Samarbetet med det civila samhället har en tendens att begränsas till främjande av lagstiftningsinitiativ medan försök från organisationerna i det civila samhället att ta itu med öppenhet och korruption är mindre framgångsrika. Tillgång till information är fortfarande ett problem i samarbetet mellan de icke-statliga organisationerna och regeringen, framför allt eftersom lagstiftningen om tillgången till offentliga handlingar är ofullständigt genomförd.

5.2.10   Det förs ingen formell dialog mellan det civila samhället och regeringen. Europeiska kommissionen bör stödja Kosovos regering i arbetet med att inrätta formella strukturer för samarbetet med det civila samhället. De offentliga myndigheterna bör skapa mekanismer och organ för regelbundet samråd med det civila samhället och man bör utse och utbilda offentliga tjänstemän som kan fungera som kontaktpunkter för organisationerna i det civila samhället.

5.2.11   Efter insatser från organisationerna i det civila samhällets har regeringen inlett arbetet med att utforma en strategi för samarbetet mellan regeringen och det civila samhället. Denna process har nyligen inletts och samordnas av plattformen CiviKos, ett nätverk för det civila samhället.

5.2.12   Det finns inga särskilda mekanismer för hur regeringen ska sluta avtal med det civila samhället och ingen rättslig ram för hur det lilla statliga stöd som finns ska fördelas mellan de icke-statliga organisationerna, utan stöd betalas ut med utgångspunkt i personliga preferenser. Kommissionen borde ge tekniskt stöd till Kosovos regering så att sådana mekanismer inrättas.

5.2.13   Utan tydliga bestämmelser som skapar incitament för frivilligarbete är det mycket svårt för de icke-statliga organisationerna att få individer eller grupper att arbeta som volontärer. Europeiska modeller för lagstiftning på området frivilligarbete kan rekommenderas till Kosovos regering.

5.2.14   När det gäller miljöskydd bör samarbetet mellan regeringen och det civila samhället stärkas, och organisationer i det civila samhället bör höras och involveras på ett strukturerat sätt i utarbetandet av politiken och i den offentliga debatten.

6.   Det civila samhällets organisationer i Kosovo och föranslutningsinstrumentet

6.1   Tillgång till finansiering från föranslutningsinstrumentet

6.1.1   Mellan 1998 och 2009 uppgick kommissionens stöd till Kosovo till mer än 2,3 miljarder euro totalt, inbegripet finansieringen av Eulex-uppdraget, Europeiska unionens särskilda representant och det internationella civila kontoret (ICO). Tyskland, Schweiz, Norge, Sverige (Sida), Nederländerna, Storbritannien (DFID) och USAID har varit kommissionens huvudsakliga bilaterala samarbetspartner.

6.1.2   I det vägledande fleråriga planeringsdokumentet för 2009–2011, som antogs av kommissionen 2009, angavs fyra stora övergripande frågor som man måste ta itu med i Kosovo: det civila samhället, miljön, lika möjligheter och goda styrelseformer. Finansieringen från föranslutningsinstrumentet är inriktad på tre större områden: stöd till uppfyllandet av politiska kriterier, ekonomiska kriterier och europeiska standarder.

6.1.3   Eftersom EU är den viktigaste biståndsgivaren med avseende på stödets storlek och finansieringskategorier har unionen möjlighet att fastställa inriktningen på dagordningar och stöd för att främja demokratin. EU anser också att effektiviteten i kommissionens insatser är avgörande för hur det internationella stödet uppfattas och ges legitimitet i Kosovo.

6.1.4   I enlighet med de politiska kriterierna stöder föranslutningsinstrumentets finansiering en förbättring av den administrativa kapaciteten och uppbyggnaden av institutionerna i Kosovo, rättssamhället, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, mänskliga rättigheter och skydd av serbiska och andra minoriteter, och bidrar till konsolideringen av det civila samhället och de offentliga medlen genom att ta med frågor som berör det civila samhället i alla program. För perioden 2009–2011 har 2–5 % av det totala stödet till Kosovo öronmärkts för stöd till det civila samhället.

6.1.5   Även om Europeiska unionens finansiering till det civila samhället fortlöpande har ökat hindras de flesta organisationer från att dra nytta av denna finansiering av komplexa byråkratiska ansökningsförfaranden och relativt höga minimistödbelopp. Detta har också vidgat klyftan mellan stora och små organisationer i det civila samhället. Språket och den tekniska komplexiteten i samband med ansökningarna hindrar fortfarande organisationer i lokalsamhällen och på gräsrotsnivå från att få tillgång till EU-finansiering.

6.1.6   Den EU-finansiering som finns tillgänglig för det civila samhället är inriktad på arbete för demokrati och rättssamhället och i mindre utsträckning på organisationer som arbetar för socioekonomisk utveckling.

6.1.7   Föranslutningsinstrumentet stöder inte några initiativ från arbetsmarknadsparterna eller särskilda program som skulle ge dem möjlighet att bygga upp sin kapacitet.

6.1.8   Det finns fortfarande farhågor när det gäller den begränsade kapaciteten i Kosovos myndigheter att absorbera finansiering från föranslutningsinstrumentet. Regeringen bör involvera organisationerna i det civila samhället i arbetet med att fastställa prioriteringar för stödet från föranslutningsinstrumentet.

6.1.9   Eftersom det saknas en strukturerad dialog mellan organisationerna i det civila samhället och regeringen, välkomnar EESK kommissionens planer på att under 2012 finansiera projekt som syftar till att upprätta nätverk av organisationer i det civila samhället i syfte att underlätta dialogen med myndigheterna.

6.1.10   EESK anser att inbjudningarna att lämna förslag genom föranslutningsinstrumentet bör planeras så att finansieringsluckor undviks.

---

(1)  Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Slovenien, Schweiz, Sverige, Turkiet, Storbritannien och USA.

(2)  Kushtrim, Shaipi (2011), Annual Review 2010 on Labour Relations and Social Dialogue in South East Europe: Kosovo, Regional Project for Labour Relations and Social Dialogue in South East Europe, Friedrich Ebert Stiftung, januari 2011.

(3)  Better Governance for a Better Impact. A Call for Citizens, The CIVICUS Civil Society Index Analytical Country Report for Kosovo, Kosovar Civil Society Foundation (KCSF), mars 2011.

(4)  Labour Law: its implementation in the first six months, GAP Policy Brief, The Institute for Advanced Studies GAP, september 2011.

(5)  Better Governance for a Better Impact. A Call for Citizens, The CIVICUS Civil Society Index Analytical Country Report for Kosovo, Kosovar Civil Society Foundation (KCSF), mars 2011.

(6)  Better Governance for a Better Impact. A Call for Citizens, The CIVICUS Civil Society Index Analytical Country Report for Kosovo, Kosovar Civil Society Foundation (KCSF), mars 2011.

(7)  The 2010 NGO Sustainability Index for Central and Eastern Europe and Eurasia, United States Agency for International Development (USAID).

(8)  Better Governance for a Better Impact. A Call for Citizens, The CIVICUS Civil Society Index Analytical Country Report for Kosovo, Kosovar Civil Society Foundation (KCSF), mars 2011.

---