Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa”

KOM(2011) 866 slutlig – 2011/0421 COD

2012/C 181/28

Föredragande utan studiegrupp: Béatrice OUIN

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 19 januari 2012 respektive den 17 januari 2012 att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa”

COM(2011) 866 final – 2011/0421 (COD).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 29 februari 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 149 röster för, 2 röster emot och 4 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder förslaget till beslut om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

1.2   Kommittén välkomnar metoden som bygger på det system som fungerar väl för smittsamma sjukdomar (1) och på en analys av de senaste kriserna för att fylla i luckorna i det befintliga systemet, i enlighet med Lissabonfördraget.

1.3   Det är nödvändigt att ha en samordning som omfattar hela Europa och går över alla sektorsgränser för att föra en så effektiv kamp som möjligt mot risker som inte kan stoppas vid gränserna.

1.4   Kommittén anser att det vid en eventuell kris är nödvändigt att alla delar av det civila samhället involveras i beredskapsplaneringen och i kommunikationen. I dagens samhälle där medierna har fått en betydande roll som informationskälla åt allmänheten är det inte längre lämpligt att begränsa samordningen till vårdpersonal och specialister inom räddningstjänsten.

2.   Bakgrund

2.1   De stora pest-, kolera- och influensaepidemierna under föregående århundraden lever kvar i det kollektiva minnet som farsoter som på några veckor skulle kunna decimera mänskligheten.

2.2   1900-talets européer trodde att de hade lämnat dessa risker bakom sig tack vare den moderna medicinen. Europas stater har infört offentliga hälso- och sjukvårdssystem (med obligatoriska vaccinationer och hälsoskydd) för att skydda sina befolkningar och EU har infört effektiv lagstiftning och ett effektivt nätverk för att bekämpa smittsamma sjukdomar. Systemet fungerar så länge det gäller virus som sedan länge är kända, men det har visat sig mindre effektivt mot nya sjukdomar som aids eller sars (2).

2.3   Det har även framkommit andra hot som kan innebära en fara för befolkningen i hela regioner. Det faktum att rörligheten för personer, matvaror och andra produkter har ökat i omfattning leder till en ny sorts sårbarhet. Virus som förr var lokala kan i dag färdas mycket snabbt och utgöra en fara i regioner där de inte tidigare har förekommit.

2.4   Även om upptäckten och massproduktionen av nya kemiska produkter har gjort det möjligt att bekämpa sjukdomar, förbättra avkastningen från jordbruket, underlätta byggnation och transport, öka antalet tillgängliga produkter och har möjliggjort snabbare och tillgängligare information i alla former så finns det en baksida av allt detta. Människorna lever nu i en ”kemisk soppa” där föroreningar av många olika slag har spridits i luften, i vattnet och i livsmedlen.

2.5   Virus kan förflytta sig med floderna, med regnet, med vinden osv. och de stannar inte vid några gränser. Om det är något område där man måste samarbeta på europeisk nivå så är det skyddet av folkhälsan.

2.6   En av den industriella massproduktionens konsekvenser är den globala uppvärmningen med alla dess följder. Men det inträffar även olyckor inom industrin och nya virus uppkommer etc. Hälsoskyddet kan inte längre begränsas enbart till smittsamma sjukdomar eller till hälsokontroller av befolkningarna.

2.7   I en värld där samhällena är beroende av varandra kan hälsoriskerna komma från vilket håll som helst. Hälsokriser börjar med en industriförorening, en epidemi bland djur eller en naturkatastrof. Alltså är det inte bara de geografiska gränserna som man måste rasera utan också sektorsgränserna.

2.8   När det gäller smittsamma sjukdomar finns det ett effektivt världsomspännande instrument som drivs av Världshälsoorganisationen (WHO) (3).

2.9   Europa börjar inte från noll. När det gäller smittsamma sjukdomar är systemet välfungerande och effektivt, men i samband med H1N1-pandemin uppvisade det vissa brister avseende inköp av vaccin – ett sådant kunde inte utvecklas förrän det nya viruset uppkommit. Massframställningen av vaccinet och förhandlingarna om priset ledde till att EU-medlemsstaterna intog olika hållning i fråga om vaccineringen, vilket skulle ha kunnat få allvarliga konsekvenser för spridningen av viruset om det hade varit virulentare.

2.10   Efter attackerna den 11 september 2001 och de brev och paket i USA som innehöll mjältbrandssporer inrättades en hälsosäkerhetskommitté (4) på europeisk nivå vars ansvarsområde omfattar andra risker än smittsamma sjukdomar. Den är dock inte institutionaliserad och kan alltså inte fatta politiska beslut om det skulle behövas.

3.   Att förbättra det befintliga systemet

3.1   Det föreliggande förslaget gör det också möjligt att fylla i de luckor som finns eftersom det utgår dels från Lissabonfördraget (5), som ger nya befogenheter på detta område, dels från en analys av de svårigheter som uppkom under de senaste hälsokriserna.

3.2   Hälsokriserna har varit många: galna ko-sjukan, H1N1-pandemin, bakterien E. coli STEC O104, klorgasattentaten i Irak, melaminföroreningen, det giftiga rödslammet, oljeutsläpp, askmoln osv. Varje kris avslöjar brister i det befintliga systemet och innebär en möjlighet att föreslå förbättringar. I förslaget till beslut föreslås en enhetlig ram som bygger på det befintliga systemet samt en förbättring av samarbete över nations- och sektorsgränserna.

3.3   I förslaget berörs inte riskerna med strålning och kärnkraft, som redan har behandlats genom annan lagstiftning på EU-nivå.

3.4   Den befintliga EU-lagstiftningen gäller bara hot kopplade till smittsamma sjukdomar (6). Det gemenskapsnätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar som varnar och samordnar insatserna på EU-nivå är inte anpassat till gällande regler och befintliga behov. Det föreslås därför att detta nätverk ersätts genom bestämmelserna i föreliggande förslag.

3.5   Om man stärker det befintliga systemet genom att utöka det så att det omfattar andra risker skulle man nå en större effektivitet utan att detta medförde betydande merkostnader.

3.6   Kommittén välkomnar målen i förslaget:

3.7   Bättre samordning, större effektivitet, möjlighet till gemensam upphandling på EU-nivå för prisförhandlingar med läkemedelslaboratorier så att alla Europas medborgare kan skyddas, ett europeiskt och inte bara ett internationellt (WHO) varningssystem, utbyggnad av de befintliga systemen så att de omfattar kemiska och bakteriologiska risker samt miljörisker osv. är målsättningarna för detta förslag och kommittén är naturligtvis mycket positivt inställd till detta.

3.8   Åtgärder som bidrar till att göra de befintliga systemen effektivare utan att tillföra nya instrument är bland annat: att utvärdera riskerna med hjälp av ett europeiskt nätverk av specialister, komma överens om hur allvarliga hoten är för att förbereda lämpliga insatser och ta fram gemensamma budskap, utbyta känsliga uppgifter i enlighet med reglerna (särskilt regler som berör skydd av personuppgifter) – både utbyte av jämförbara uppgifter med andra medlemsstater och utbyte av uppgifter med grannländer – samt att utarbeta gemensamma råd till resenärer.

4.   Att beakta den pågående utvecklingen

4.1   EESK vill dock göra de offentliga myndigheterna både på EU-nivå och inom medlemsstaterna uppmärksamma på hur den senaste tidens kriser har förlöpt.

4.2   Vare sig det gäller H1N1-influensan eller utbrottet orsakat av E.coli STEC 0104 kan man konstatera att den information som spreds från de offentliga myndigheterna inte var den enda och att en del av befolkningen satte större tilltro till icke verifierad information som cirkulerade på internet. Detta informationsöverflöd kan komplicera hanteringen av en kris och få allvarliga konsekvenser för folkhälsan och hela ekonomiska sektorer när exempelvis vissa läkare kritiserar ett vaccin eller när den information som sprids om en bakteries härkomst är felaktig.

4.3   Ett enormt resursslöseri kan bli följden av en dålig hantering av information, och detta kan inverka negativt på systemens effektivitet. Den pedagogiska aspekten bör vara like viktig som den ekonomiska.

4.4   Därför rekommenderar kommittén att alla delar av det civila samhället involveras i krishanteringssystemen som ett led i informationskedjan, och att det mellan hälsokriserna görs ett arbete, i skolorna och på arbetsplatserna, för att höja medvetenheten bland Europas medborgare och upplysa om hur man ska skydda sig mot riskerna, hur övervaknings- och varningssystemen fungerar, vem man ska tro på i en krissituation och vem som har behörighet att sprida tillförlitlig information.

4.5   Kommunikation har blivit en viktig del av hanteringen av en folkhälsokris. Den är lika viktig som att ha tillgång till vaccin, eftersom det inte tjänar något till att ha bra vacciner om man inte kan övertyga befolkningen om att den måste vaccinera sig.

4.6   Att uppmana befolkningen att ta ansvar är bara meningsfullt om den har reella möjligheter att göra det. Därför måste människor i förväg få information och utbildning om de system som finns och om den roll som varje individ kan spela. Medborgarna kan bidra till och vara viktiga aktörer när det gäller det gemensamma skyddet, men de kan också förvärra sakernas tillstånd om de inte får rätt information och blir medvetna om sitt eget ansvar. De offentliga myndigheterna måste i det allmännas intresse se till att alla organisationer som arbetar med befolkningens välfärd deltar i arbetet med att skydda allmänheten genom att främja lämpligt informationsutbyte.

(1)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen (EGT L 268, 3.10.1998, s. 1).

(2)  Svår akut respiratorisk sjukdom.

(3)  Internationellt hälsoreglemente (IHR): http://www.who.int/ihr/en/.

(4)  Se ordförandeskapets slutsatser av den 15 november 2001 om bioterrorism (13826/01) och rådets slutsatser av den 22 februari 2007 om förlängning och utvidgning av hälsoskyddskommitténs uppdrag (6226/07).

(5)  Artiklarna 6 a och 168.1 i EUF-fördraget.

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen (EGT L 268, 3.10.1998, s. 1).