6.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 68/39

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag”

KOM(2011) 452 slutlig – 2011/0202 (COD)

2012/C 68/07

Föredragande: Peter MORGAN

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 30 november 2011 respektive den 17 november 2011 att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag”

KOM(2011) 452 slutlig – 2011/0202 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 19 december 2011.

Vid sin 477:e plenarsession den 18–19 januari 2012 (sammanträdet den 18 januari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 179 röster för, 2 röster emot och 7 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   EESK välkomnar huvuddragen i direktivet om kapitalkrav IV (1) (CRD IV) och Basel III-avtalet som direktivet bygger på. Kapitalkravsdirektivet IV kommer dock att leda till höjda bankkostnader, vilket är en viktig aspekt för EU:s företag, i synnerhet små och medelstora företag. Baselöverenskommelsen har utformats för internationellt verksamma banker som samtliga bör ingå i ramverket.

1.2   EU:s kapitalkravsdirektiv har alltid varit tillämpliga på alla banker, vilket har betydelse för den roll som de regionala bankerna och andra banker än aktiebanker spelar för ekonomin. Småföretag är mycket beroende av finansiering från banker och därför är det viktigt att undvika kostnadsökningar som drabbar småföretag i EU men inte deras internationella konkurrenter. Mot bakgrund av detta vill EESK uppmana kommissionen att underlätta vidareutvecklingen av etisk bankverksamhet och ”participatory banking” (2).

1.3   Kommissionens konsekvensanalys visar att de nya kapitalkraven inte kommer att få några speciella negativa effekter på små och medelstora företag, men kommittén förblir misstänksam och anser att kommissionen på nära håll bör övervaka utvecklingen när det gäller banklån och bankavgifter som avser små och medelstora företag. Vidare skulle kommittén gärna se att riskbedömningen av SMF-lån leds av Europeiska kommissionen.

1.4   Den nya ramen omfattar såväl mikro- som makrotillsynskomponenter. Mikrotillsyn kännetecknas av högre och bättre kvalitet på kapitalet, bättre risktäckning, införandet av en skuldsättningsgrad som en spärr mot det riskbaserade systemet och ett nytt synsätt på likviditet. I samband med makrotillsyn å andra sidan ställer tillsynskravdirektivet (IV) krav på uppbyggnad av kapitalbuffertar under högkonjunktur som kan utnyttjas under svårare tider parallellt med andra åtgärder för att kunna hantera systemrisker och sammanflätning. Åtminstone i teorin berör förslagen alla de problem som bankkrisen har blottlagt och som har beskrivits i EESK:s tidigare yttrande om CRD III (3).

1.5   I slutändan kommer lagstiftningens genomslagskraft att bero på dess genomförande och de berörda aktörerna. Det fanns inte en avgränsad orsak till bankkrisen; alla berörda aktörer hade sin del av skulden. De bankdirektörer som var ansvariga för förvaltningen av många banker var alldeles uppenbart skyldiga, men det var även lagstadgade revisorer, värderingsinstitut, institutionella investerare och analytiker, nationella lagstiftare och tillsynsorgan, centralbanker, finansministerier och politiker, samtidigt som inte heller ekonomer från den akademiska världen och journalister såg vad som höll på att ske. EESK vill gärna tro att aktörerna har lärt sig av sina misstag från förra krisen, men det sätt på vilket statsskuldkrisen har hanterats tyder på motsatsen. I vissa fall har man inte tagit itu med rekapitaliseringen av bankerna, stresstesterna har inte varit övertygande (Dexia), revisorerna har inte krävt att åtgärder skulle vidtas som skydd mot nedskrivningar av statsskulden samtidigt som politikerna genom att tillämpa politiska lösningar på ekonomiska problem är ansvariga för att krisen inte kan kontrolleras

1.6   Den nya förordningen måste balanseras genom att man inför system för återvinning och avveckling på grundval av instrument som t.ex. återhämtningsplaner (”living wills”). Staten kan fortsätta att tillhandahålla garantier för små insättningar, men den moraliska risk som obegränsat statligt stöd för banker i kris innebär måste undanröjas. Om situationen är tillräckligt tydlig kommer investerare, kreditgivare och direktörer att behöva ta direkt ansvar för kreditinstitutets hälsa i framtiden.

1.7   För att återupprätta stabiliteten och förtroendet för marknaderna kom EU:s stats- och regeringschefer i sin krislösningsplan av den 26 oktober 2011 överens om att kräva att ett antal banker ska ha en kapitaltäckningskvot på 9 % för kapital av högsta kvalitet senast i juni 2012, inklusive en exceptionell och tillfällig buffert mot exponeringen för statsskuld. Detta var nödvändigt eftersom övergången till de nya kapitalkraven enligt förslaget till förordning planerades äga rum under flera års tid. Till följd av detta beslut kommer några banker att få stora svårigheter att få fram nytt kapital, inte minst eftersom de också måste förlänga de befintliga skulderna, vilket i sig är ett allvarligt problem eftersom finansieringskällorna sinade redan under andra halvåret 2011. Kommittén konstaterar att dessa åtgärder är exceptionella, men genomslaget är omedelbart oavsett vilka lättnader som kommer att finnas tillgängliga så småningom.

1.7.1   Om dessa kapitalkrav tillämpades skulle de kunna få kolossala effekter på mindre banker och lokala banker, som ofta är mer välvilligt inställda till små och medelstora företag och mikroföretag än vad de internationella bankerna är. Om det blev svårare för mindre banker att få fram sådant kapital skulle det bli besvärligare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering.

1.8   Kapitalkraven på 9 % orsakar två större problem om den nuvarande finansieringskrisen fortsätter. För banker som inte på kort sikt kan eller vill skaffa fram nytt eget primärkapital till reserven – vilket skulle kunna späda ut det befintliga aktieinnehavet – är alternativet att krympa sina balansräkningar och begränsa utlåningen så att bankerna uppfyller kapitalreservkravet. Vid en tidpunkt då medlemsstaterna försöker blåsa nytt liv i ekonomin vore krympande tillgång till bankkrediter en katastrof. För att undvika detta bör medlemsstaterna och EU-myndigheterna försöka samarbeta med banksektorn i stället för att orsaka ständiga konfrontationer. De bör också eftersträva omfattande åtgärder för att uppmuntra en alternativ finansiering, t.ex. ”participatory banking”, såsom EESK redan har föreslagit i ett av sina tidigare yttranden (4).

1.9   Det andra problemet rör de banker som skaffar fram ytterligare egna medel på marknaden. De mesta av det tillgängliga kapitalet finns i statliga investeringsfonder och i banker i Asien och i Mellanöstern. Det finns en verklig fara för att ägandet av banksystemen inom EU kommer att hamna utanför EU-medlemsstaternas kontroll.

1.10   Ett särskilt problem som har framkommit under statsskuldkrisen är det tydliga beviset på att statsskulder uppenbarligen inte är riskfria, i motsats till vad som hävdas i riktlinjerna i såväl avtalet som raden av kapitalkravsdirektiv. Det här är en viktig kvalitetsbrist i förordningens kapitalkrav med långtgående återverkningar på banker som på grund av bestämmelserna inte har haft mycket annat val än att köpa upp statsskulder. Den mekanistiska tillämpningen av riskfrihetsvärderingen måste övervägas på nytt av lagstiftarna och bankerna måste se över sina interna riskprocedurer.

1.11   Den kumulativa effekten av kapitalkravsdirektiven II, III och IV på kapital, likviditet och hävstångseffekt, de kommande krislösningssystemen, det växande intresset för förslag av Volcker-typ för att begränsa bankernas handel för egna konton och att göra åtskillnad mellan privatbanker och investeringsbanker kommer troligtvis att innebära att den affärsmodell som använts så vinstgivande av de större bankerna under det senaste årtiondet måste vidareutvecklas för att passa den åtstramning och kapitalbrist som präglar det nuvarande årtiondet. Det ligger i alla aktörers intresse, låntagarnas och kreditgivarnas, de anställdas och investerarnas och samhällets som helhet, att bankerna klarar att skapa nya affärsmodeller som visserligen är mindre lönsamma men som förhoppningsvis är mer hållbara under de kommande åren.

1.12   Enligt EESK:s mening måste nya affärsmodeller vara etiska och hållbara. Kundrelationerna måste förbättras, affärsmetoderna måste vara strikt etiska och belöningssystemen måste genomgå radikala förändringar. Alla aktörer hade sin del i skulden när krisen utvecklades. Nu måste de förena sina krafter och bygga upp kreditinstitut som klarar av att stödja EU:s ekonomi i det svåra decennium som ligger framför oss.

2.   Inledning

2.1   EU:s kapitalkravsdirektiv är utformade för att tillhandahålla en ram för en inre marknad för banktjänster. Därigenom införlivas Baselavtalen i EU-lagstiftningen. Baselkommittén inrättades 1975. År 1988 beslutade Baselkommittén att införa ett mätsystem för kapitaltäckning vilket vanligtvis kallas Baselöverenskommelsen. Genom systemet infördes en ram för mätningen av kreditrisk. EU införlivade avtalet i sitt första kapitalkravsdirektiv (5) om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut i mars 1993.

2.2   Ett andra Baselavtal (Basel II) offentliggjordes 2004. EU införlivade detta i ett nytt kapitalkravsdirektiv i juni 2006, som trädde i kraft i december 2006. EESK antog sitt yttrande (6) om det föreslagna kapitalkravsdirektivet vid sin plenarsession i mars 2005.

2.3   Kommissionen antog ett förslag till viktiga ändringar av kapitalkravsdirektivet i oktober 2008 (kapitalkravsdirektiv II). Denna översyn av kapitalkravsdirektivet var delvis ett svar på rekommendationer från G7:s Forum för finansiell stabilitet (FSF) och marknadskrisen. Texten offentliggjordes i juli 2009 för att genomföras i december 2010.

2.4   I linje med vad som eftersträvades i Baselöverenskommelsen genomförde kommissionen samråd och utfärdade förslag (i juli 2009) till ändringar rörande handelslagret, omvärdepapperisering och ersättning inom banksektorn, som en del av kapitalkravsdirektiv III-paketet. EESK antog sitt yttrande (7) vid plenarsessionen i januari 2010.

2.5   Som svar på finanskrisen offentliggjordes det tredje Baselavtalet i december 2010. De kapital- och likviditetsreserver som föreslås är flera gånger större än förut. I Basel III-avtalet höjs kravet på hur mycket kapital banker ska hålla i form av kärnprimärkapital till 4,5 % (från 2 % i Basel II) och i form av Tier I-kapital (primärkapital) till 6 % (från 4 % i Basel II) av bankens riskviktade tillgångar. I Basel III införs också ytterligare kapitalbuffertar: i) en obligatorisk konserveringsbuffert för kapital på 2,5 % och ii) en icke-obligatorisk kontracyklisk kapitalbuffert. Nationella tillsynsmyndigheter ges möjlighet att utvidga konserveringsbufferten via denna kontracykliska buffert med upp till 2,5 % i tider av hög kredittillväxt. Dessutom införs ett minimikrav på bruttosoliditeten (3 %) och två obligatoriska likviditetskvoter. Likviditetstäckningskvoten innebär krav på att banken ska ha en tillräckligt stor buffert av högkvalitativa likvida tillgångar för att kunna täcka det totala nettokassaflödet under 30 dagar. Den stabila nettofinansieringskvoten innebär krav på att tillgänglig stabil finansiering ska vara större än det som krävs för en stabil finansiering för en bank som befinner sig i en ansträngd situation under en period av ett år. Förslagen om att införliva Basel III i kapitalkravsdirektiv IV offentliggjordes i juli 2011 och utgör grunden för föreliggande yttrande.

3.   Sammanfattning av förslagen

3.1   Europeiska kommissionen har lagt fram olika förslag i syfte att förändra beteenden i de 8 000 banker som verkar i Europa. Föreliggande förslags övergripande mål är att stärka motståndskraften i EU:s banksektor samtidigt som man säkerställer att bankerna fortsätter att finansiera ekonomisk verksamhet och tillväxt. Kommissionen har tre konkreta mål med förslagen:

—

Förslagen innebär krav på bankerna att ha större och bättre kapitalreserver för att kunna stå emot framtida chocker på egen hand. Instituten gick in i den senaste krisen med kapital som var otillräckligt vad avser både kvantitet och kvalitet, vilket ledde till ett aldrig tidigare skådat behov av stöd från de nationella myndigheterna. Kommissionsförslagen innebär en EU-anpassning till de internationella standarder för bankkapital som G20 kommit överens om (Basel III-avtalet). EU intar en ledande ställning eftersom dess bestämmelser omfattar mer än 8 000 banker, vilket motsvarar 53 % av världens totala tillgångar.

—	Kommissionen vill också inrätta en ram för en ny styrning som ger tillsynsmyndigheterna större befogenheter att övervaka bankerna mer i detalj och vidta åtgärder när de upptäcker risker, t.ex. för att minska kreditgivningen när det ser ut som om en bubbla är på väg att uppstå.

—	Genom att sammanställa all tillämplig lagstiftning i frågan vill kommissionen skapa ett enhetligt regelverk för regleringen på bankområdet. Detta kommer att förbättra både öppenhet och efterlevnad.

3.2   Förslaget innehåller två delar: ett direktiv som reglerar inlåningsverksamhet, och en förordning som reglerar kreditinstitutens och värdepappersföretagens verksamhet. De två rättsliga instrumenten utgör ett paket och bör behandlas tillsammans. Förslaget åtföljs av en konsekvensbedömning som visar att denna reform i hög grad kommer att minska sannolikheten för en systemisk bankkris.

3.3   Förordningen innehåller detaljerade tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, och den täcker:

—	Kapital: Kommissionens förslag innebär att banker måste ha en större kapitalbas, som dessutom måste vara av högre kvalitet. Det innebär också en harmonisering av avdragen från kapitalbasen för att ange det nettobelopp av lagstadgat kapital som är rimligt att fastställa i regleringshänseende.

—	Likviditet: För att öka den kortsiktiga anpassningsbarheten hos finansinstitutens likviditetsriskprofiler föreslår kommissionen att man inför en likviditetstäckningsgrad – dess exakta utformning och kalibrering kommer att fastslås efter en observations- och granskningsperiod år 2015.

—

Skuldsättningsgrad: För att begränsa en alltför hög skuldsättning i kreditinstitutens och värdepappersföretagens balansräkningar föreslår kommissionen också att en skuldsättningsgrad ska stå under tillsyn. Man kommer noggrant att granska konsekvenserna av en skuldsättningsgrad innan man eventuellt inför ett bindande krav den 1 januari 2018.

—	Motpartskreditrisken: I enlighet med kommissionens policy i fråga om OTC-derivat krävs det förändringar för att uppmuntra banker att cleara OTC-derivat i förhållande till en central motpart.

—

Ett enhetligt regelverk: Finanskrisen satte fokus på faran med skilda nationella regler. Den inre marknaden kräver ett enhetligt regelverk. Förordningen är direkt tillämplig utan att det krävs några nationella genomförandebestämmelser, vilket innebär att en källa till skilda regler undanröjs. I förordningen fastställs också en uppsättning gemensamma kapitalregler.

3.4   Direktivet täcker områden inom det nuvarande kapitalkravsdirektivet där EU:s bestämmelser måste tillämpas i medlemsstaterna på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till de rådande förhållandena i respektive land. Detta gäller t.ex. kraven för att få starta och driva bankverksamhet, villkoren för utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, samt fastställandet av tillsynsprinciperna och de behöriga myndigheterna. Nya inslag i detta direktiv är:

—

Förbättrad styrning: Genom förslaget stärker man kraven beträffande arrangemang och processer för företagsstyrning, och man inför nya regler för att göra styrelsernas riskövervakning mer effektiv, höja riskhanteringsfunktionens status och se till att tillsynsmyndigheterna bedriver en effektiv övervakning av riskhanteringen.

—

Påföljder: Om institut bryter mot EU:s krav kommer förslaget att utgöra en garanti för att alla tillsynsmyndigheter kan utdöma påföljder som har en verkligt avskräckande verkan, men som dessutom är effektiva och proportionerliga – t.ex. administrativa böter som kan uppgå till 10 % av ett instituts årliga omsättning, eller tillfälliga förbud som åläggs medlemmarna i institutens styrelse.

—	Kapitalbuffertar: Genom förslaget införs två kapitalbuffertar, utöver minimikapitalkraven: en kapitalbevarande buffert, som är identisk för alla banker i EU, och en konjunkturutjämnande kapitalbuffert som ska fastställas på nationell nivå.

—

Utökad tillsyn: Kommissionen föreslår att man ska skärpa tillsynssystemet och kräva att ett tillsynsprogram utifrån en riskbedömning utarbetas varje år för varje övervakat institut, att tillsynsutredningar sker på plats i större omfattning och mer systematiskt, att robustare standarder fastställs, och att mer ingripande och framtidsorienterade tillsynsbedömningar görs.

3.5   Sist men inte minst kommer förslaget att ha till syfte att så långt möjligt minska kreditinstitutens beroende av externa kreditbetyg genom att: a) kräva att alla bankers investeringsbeslut inte bara ska grunda sig på kreditbetygen utan också på deras interna kreditvärdering, och b) kräva att banker med ett betydande antal exponeringar i en viss portfölj ska utveckla interna betyg för den aktuella portföljen i stället för att förlita sig på externa betyg vid beräkningen av sina kapitalkrav.

3.6   Kommissionen räknar med att:

—	Förslaget kommer att innebära att de stora kreditinstitutens tillgångar som åsätts en riskvikt ökar med 24,5 %, och att de för de små kreditinstitutens del ökar med 4,1 %.

—	Kravet på ny kapitalanskaffning, till följd av de nya kraven och den kapitalbevarande bufferten, beräknas uppgå till 84 miljarder euro fram till 2015 och 460 miljarder euro fram till 2019.

4.   EESK:s synpunkter

4.1   Direktivet har inte remitterats till EESK för yttrande. Med två undantag begränsar sig därför kommitténs yttrande till förordningen.

4.2   Tillsynskravdirektivet (IV) utgör ett stort steg framåt när det gäller kapitalkraven. Det kommer att innebära en väsentlig höjning av tillsynskraven, utgöra en garanti för att det lagstadgade kapitalet verkligen kan täcka förluster, samt verka hindrande på vissa av de riskabla aktiviteter för vilka det krävdes alldeles för lite kapital inom det system som tillämpades före krisen. Mer generellt har både den nuvarande krisen och tidigare kriser visat att en brist på högkvalitativt kapital och likviditet medför stora ekonomiska kostnader för samhället när bankerna drabbas av problem. Det är viktigt att komma till rätta med detta. EESK stöder det generella syftet med förordningen, men har samtidigt ett antal reservationer som vi redogör detaljerat för i detta yttrande.

4.3   Banker måste ha tillräckliga likvida tillgångar, så att de kan hantera de likviditetsproblem de riskerar att drabbas av utan att behöva begära offentligt stöd. Endast i extrema situationer bör centralbanken överväga att träda in som långivare i sista hand. Likviditetstäckningsgraden är därför ett användbart instrument. Bankerna måste också begränsa löptidsobalanserna i sina balansräkningar. Att finansiera mycket långfristiga tillgångar med mycket kortfristiga skulder medför risker inte bara för den berörda banken, utan också för ekonomin överlag. Därför stöder EESK förslaget om att utarbeta och införa en nettofinansieringskvot vid lämplig tidpunkt.

4.4   Likväl kommer likviditetskraven att behöva kalibreras ytterst noggrant så att de inte får allvarliga negativa konsekvenser för bankernas verksamhet. EESK välkomnar att förslagen ger den flexibilitet som behövs för att man ska kunna justera nettofinansieringskvoten och likviditetstäckningsgraden allt eftersom tillsynsmyndigheterna får större kunskaper om deras inverkan. Bankernas verksamhet har traditionellt sett byggt på löptidstransformering, det vill säga att man lånar på kort sikt och lånar ut på lång sikt. Om man inför alltför långtgående begränsningar på detta område kommer ekonomin att påverkas negativt. EESK ställer sig tveksam till tanken på löptidsmatchning av bankers balansräkningar.

4.5   Finanssystemets sätt att fungera präglas av en naturlig konjunkturförstärkande effekt. Risker brukar i allmänhet undervärderas i tider av ekonomisk tillväxt och övervärderas i kristider. Den kris som följde på Lehman Brothers kollaps visar dock hur extrema växlingarna kan bli. Utöver förordningens kapital- och likviditetskrav kommer man genom direktivet också att införa en ny kapitalbevarande buffert och en konjunkturutjämnande buffert. EESK välkomnar detta initiativ. Resultatet bör bli en bättre långsiktig stabilitet, vilket i sin tur bör främja den ekonomiska tillväxten.

4.5.1   Trots detta kan en tillämpning av Baselbestämmelserna på alla banker, systemisk eller ej, komma att sätta särskild press på de mindre, lokala bankerna. Kommittén uppmanar kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att se till att de kapitalbuffertar som är avsedda för de mindre bankerna anpassas till dessa bankers affärsmodeller.

4.6   Beräkningen av kapitalkraven är beroende av de redovisningsregler som tillämpas. Vid sin granskning av de lagstadgade revisorernas roll under finanskrisen konstaterade det brittiska överhuset att användningen av IFRS-standarder var ett betydande hinder för sanningsenligheten i bankernas balansräkningar. De senaste månaderna har det framgått att bankerna i en eller flera medlemsstater inte har tagit med den marknadsrelaterade statsskulden i rapporterna till aktieägarna, vilket har lett till en inkonsekvent tillämpning av IFRS-standarderna. Eftersom IFRS är ett principbaserat system uppmanar EESK kommissionen att samarbeta med de myndigheter som ansvarar för redovisningsnormerna, revisorskåren och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter för att se till att de harmoniserade kapitalkravsbestämmelserna underbyggs av harmoniserade och korrekta revisionsförfaranden. Esma (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) bör spela en viktig samordnande roll i denna process. Detta är en avgörande förutsättning för att den nya tillsynsramen ska kunna genomföras på ett harmoniserat sätt.

4.7   Kommissionen kommer naturligtvis att utgå från att framgången för tillsynskravdirektivet (IV) kommer att bedömas med hänsyn till hur de nya kapital- och likviditetssystemen reagerar på framtida finanskriser. EESK är medveten om omfattningen av den ekonomiska kris som nu råder inom EU, och är därför mån om att ingenting i det nya systemet ska begränsa ekonomins tillgång till krediter eller flödet av exportkrediter och handelsfinansiering. Om bankerna bara kan nå de fastställda kapital- och likviditetskvoterna genom att krympa sina balansräkningar och begränsa krediterna måste förordningen ses som ett misslyckande. Ett sådant misslyckande vore oacceptabelt. Kommittén låter sig inte övertygas av den konsekvensbedömning som redan har gjorts och efterlyser en mer utförlig bedömning. EESK föreslår att kredittillgången bör övervakas kontinuerligt (eventuellt av ett observatorium under medverkan av EESK) fram till dess att tidsplanen för tillsynskravdirektivet (IV) har löpt ut (2019) och Europa 2020-strategin (som måste bygga på bankstöd) har fullföljts.

4.8   Även om det finns full förståelse för syftet med maximal harmonisering kan den ekonomiska krisen och kreditflödet kräva finjusteringar av både kvoter och tidsplaner om prestandan och återhämtningen i varje medlemsstats ekonomi ska optimeras under de kommande åren.

4.9   Kravet för det totala kapitalet är enligt förslaget till förordning 8 %. Av detta är kravet för kärnprimärkapital 4,5 %, kompletterande primärkapital (Tier 2-kapital) 1,5 % och sekundärkapital (Tier 2-kapital) 2 %. Dessutom är konserveringsbufferten för kapital 2,5 % kärnprimärkapital. När alla förändringar har genomförts, vilket ska ske senast 2019, är det totala kapital som krävs plus konserveringsbuffert 10,5 %. Förordningen innebär krav på maximal harmonisering, dvs. samma strikta kapitalkrav i hela Europeiska unionen via ett verkligt enhetligt regelverk. Olämpliga och dåligt samordnade strängare krav i enskilda medlemsstater skulle kunna leda till att underliggande exponering och risk överflyttas till oreglerade ”skuggbanker” eller från en medlemsstat till en annan. Det är möjligt att vissa medlemsstater som har för avsikt att föreslå högre procentsatser kommer att välja att revidera denna ståndpunkt innan förordningen har färdigställts. EESK skulle motsätta sig ett sådant förfarande om det skulle inverka negativt på små banker och/eller små och medelstora företags krediter.

4.10   Baselöverenskommelsen har utformats för internationellt verksamma banker. EU ser till att kapitalkravsdirektivet ska tillämpas på alla kreditinstitut i EU. Genom Baselregelverket begränsas definitionen av kärnprimärkapital (Tier 1-kapital) till i stort sett enbart aktiekapital och innehållna vinstmedel. Detta skulle kunna utgöra ett problem för andra företag än aktieföretag, t.ex. kooperativ, ömsesidiga bolag och sparbanker, i Europa. I artikel 25 i kapitalkravsdirektiv III fastställs att dessa institut behöver ett annat synsätt när det gäller kärnkapital. Det är av största vikt att de slutliga bestämmelserna i förordningen passar också dessa instituts alternativa affärsmodeller.

4.11   Även om detta yttrande inte innefattar direktivet anser EESK att kommittén måste kommentera förslaget att minska kreditinstitutens beroende av kreditbetyg (se punkt 3.5 ovan). I sitt yttrande från maj 2009 (8) om förordningen om kreditvärderingsinstitut uppmanade EESK EU-lagstiftarna att inte lägga alltför stor vikt vid kreditbetygen, särskilt mot bakgrund av den senaste tidens erfarenheter av säkerheter i panträtter, där kreditbetygen har visat sig vara värdelösa. EESK välkomnar därför det nuvarande förslaget, även om det gör det möjligt att fortsättningsvis använda externa kreditbetyg, eftersom det innebär krav på medlemsstaterna att se till att de reglerade instituten inte enbart eller per automatik är beroende av externa kreditbetyg och att de har interna metoder för att bedöma kreditvärdigheten. Det innebär också att institutens interna metoder ska tillämpas i de fall då de föreskriver striktare kapitalkrav än vad det externa kreditbetyget kräver.

4.12   Ett särskilt problem som har framkommit under statsskuldkrisen är det tydliga beviset på att statsskulder uppenbarligen inte är riskfria, i motsats till vad som hävdas i riktlinjerna i såväl avtalet som raden av kapitalkravsdirektiv. Det här är en viktig kvalitetsbrist i förordningens kapitalkrav med långtgående återverkningar på banker som på grund av bestämmelserna inte har haft mycket annat val än att köpa upp statsskulder. Den mekanistiska tillämpningen av riskfrihetsvärderingen måste övervägas på nytt av lagstiftarna och bankerna måste se över sina interna riskprocedurer

4.13   EESK accepterar att förordningen bibehåller kapitalkraven för lån till små och medelstora företag på 75 % av normen, men ställer sig tveksam till att detta kommer att vara tillräckligt i det rådande klimatet. Kommittén anser att en central fråga för småföretagen är bankernas riskbenägenhet. Tidigare har bankerna varit beredda att ställa upp som partner för lovande små och medelstora företag och stödja deras tillväxt. De konkurser som orsakats av finanskrisen och den allmänna svagheten i bankernas balansräkningar har gjort bankerna allt mindre riskbenägna. För att mildra denna ovilja att ta risker rekommenderar EESK därför att kvoten sänks till 50 % för små och medelstora företag. Kommittén har fått information om att kommissionen planerar att granska frågan ytterligare.

4.14   Mot bakgrund av detta vill EESK uppmana kommissionen att underlätta vidareutvecklingen av etisk bankverksamhet och ”participatory banking”. Denna typ av bankverksamhet har överlevt den prövning som finanskrisen utgjorde, och även om den inte var immun mot krisens effekter har den visat prov på sin återhämtningsförmåga och sitt värde. Med tanke på det tryck som banksystemet står under kan det utgöra ännu en värdefull källa till kredit för de små och medelstora företagens del. Därför vill EESK uppmana kommissionen att utarbeta ett direktiv om etisk bankverksamhet och ”participatory banking”, såsom EESK redan har föreslagit i ett av sina tidigare yttranden. (9)

4.15   Sammanlagt innebär kapitalkravsdirektiven II, III och IV en stor börda för bankverksamheten genom att regleringsbördan och efterlevandekostnaderna ökar samtidigt som avkastningen på kapital och den långsiktiga lönsamheten minskar. Mot bakgrund av banksektorns roll i den senaste krisen och bankernas obegripliga ersättningsstrukturer kommer de flesta EU-medborgare att känna att banksektorn nu får vad den förtjänar. Samtidigt måste EESK framföra en varning: För att EU ska må väl måste bankerna må väl. Om de ska tillhandahålla krediter måste de vara lönsamma. Olyckligtvis är EU:s banker för närvarande inte i god form: Det är svårt att avgöra hur mycket mer skada statsskuldkrisen kommer att orsaka i framtiden på EU-bankernas balansräkningar och långsiktiga lönsamhet.

4.16   Under dessa omständigheter kommer den slutliga utformningen och det därpå följande genomförandet av kapitalkravsdirektiv IV-paketet att vara av avgörande betydelse för projektet och i synnerhet bankernas förmåga att både genomföra de nödvändiga förändringarna och återhämta sig. Som ett resultat av statsskuldkrisen kommer banker i olika delar av EU eventuellt inte att kunna utvecklas med samma hastighet. Lagstiftare och tillsynsorgan måste vara beredda på detta, även om tidtabellen för genomförandet sträcker sig fram till 2019.

---

(1)  EUT L 329, 14.12.2010, s. 3–35, EESK:s yttrande: EUT C 339, 14.12.2010, s. 24–28.

(2)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 33.

(3)  EUT C 228, 22.9.2009, s. 62–65.

(4)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 33.

(5)  EGT L 141, 11.6.1993, s. 1–26.

(6)  EUT C 234, 22.9.2005, s. 8–13.

(7)  EUT C 339, 14.12.2010, s. 24–28.

(8)  EUT C 54, 19.2.2011, s. 37–41.

(9)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 33.

---