31.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 153/97

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000,

—

med beaktande av G20-mötena i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009, i London den 2 april 2009, i Toronto den 26 och 27 juni 2010 och i Seoul den 11 och 12 november 2010,

—

med beaktande av G8-mötena i L’Aquila, Italien, den 8–10 juli 2009, i Deauville, Frankrike, den 26 och 27 maj 2011 och i Muskoka, Kanada, den 26 juni 2010,

—

med beaktande av Monterreyöverenskommelsen och Dohaförklaringen som antogs vid de internationella konferenserna om utvecklingsfinansiering i Monterrey, Mexiko, den 18-22 mars 2002 respektive i Doha, Qatar, den 29 november–2 december 2008,

—

med beaktande av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och av handlingsprogrammet från Accra,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling (1) och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en konsekvent EU-politik för utveckling och en komplettering av det offentliga utvecklingsbiståndet med icke-offentligt bistånd (ODA+) (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om utvecklingsfinansiering (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljningen av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare (8),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Förra året gav medlemsstaterna endast 0,43 procent av sin bruttonationalinkomst till offentligt utvecklingsbistånd, trots millennieåtagandena om att ge 0,7 procent till 2015 och ett delmål på 0,56 procent till 2010.

B.

I 15 medlemsstater sänktes biståndsbudgetarna under 2009 eller 2010.

C.

År 2005 lovade medlemsstaterna att rikta 50 procent av allt nytt bistånd till den del av Afrika som ligger söder om Sahara, men i verkligen har de endast gett hälften. Medlemsstaterna har inte heller uppfyllt sitt löfte om att senast 2010 ge 0,15 procent av bruttonationalinkomsten till de minst utvecklade länderna.

D.

Eftersom sådana åtaganden utgör en procentsats av bruttonationalinkomsten och därför motsvarar en minskning i reala termer vid en lågkonjunktur, är den ekonomiska krisen en dålig ursäkt för att minska biståndsbudgetarna proportionellt.

E.

Om inte EU uppfyller sina biståndslöften försämras förtroendet kraftigt och EU:s trovärdighet skadas i utvecklingsländernas ögon. Om EU å andra sidan uppfyller åtagandena skickas en kraftfull och entydig signal till fattiga länder och andra biståndsgivare.

F.

De undermåliga skattesystemen i utvecklingsekonomierna utgör ett hinder mot en rättvis fördelning av välståndet, medför att staten saknar ekonomiska medel samt försvårar fattigdomsbekämpningen.

G.

De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländerna beräknas vara cirka tio gånger större än det globala utvecklingsbiståndet.

H.

Innovativa finansieringsmekanismer utgör för närvarande endast 3 procent av EU:s utvecklingsbistånd.

I.

Program som syftar till att förbättra fattigas tillgång till finansiella tjänster, såsom mikrofinansieringsprogram, kan vara mycket betydelsefulla för att möjliggöra för småjordbrukare, i synnerhet kvinnor, att bli självförsörjande och trygga sin livsmedelsförsörjning.

J.

Penningförsändelser från utvandrare till utvecklingsländer överstiger de globala biståndsbudgetarna, och trots att EU under 2008 åtog sig att sänka kostnaderna för penningförsändelser så har endast minimala förändringar gjorts.

K.

EU:s handelsbistånd uppgick till 10,5 miljarder euro 2009, medan det handelsrelaterade biståndet uppgick till 3 miljarder euro, ett belopp som kraftigt överstiger målet.

L.

I artikel 208 i EUF-fördraget fastslås att unionen ”ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”.

M.

Utvecklingsländerna, och då framför allt de minst utvecklade länderna, har drabbats särskilt hårt av krisen, vilket särskilt har lett till en ny ökning av skulderna.

N.

År 2009 tillhandahöll EU 2,3 miljarder euro i snabbstartsfinansiering för klimatåtgärder i utvecklingsländer.

O.

EU har åtagit sig att se till att finansieringen av klimatåtgärder består av nya och extra medel.

P.

På grund av ineffektivt bistånd går årligen 6 miljarder euro av allmänna medel till spillo.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om EU:s redovisningsrapport för utvecklingsfinansiering för 2011 och anser att den är ett mycket bra exempel på transparens och kollegial granskning.

2.

Europaparlamentet konstaterar att den finansiella och ekonomiska krisen leder till ett ökat tryck på de nationella budgetarna. För att man ska uppnå målet att utrota fattigdomen anser dock parlamentet att det framför allt krävs en politisk förändring i industriländerna och utvecklingsländerna för att komma till rätta med fattigdomens strukturella orsaker.

3.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över att regeringsstödda utländska investerare köper upp odlingsbar mark, särskilt i Afrika, vilket riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera frågan om landgrabbing i sin politiska dialog med utvecklingsländerna, i syfte att göra politisk samstämdhet till en hörnsten för utvecklingssamarbetet på nationell såväl som på internationell nivå, samt att förebygga exproprieringen av småskaliga jordbruk och ett ohållbart utnyttjande av mark- och vattenresurser.

4.

Europaparlamentet lovordar EU och dess medlemsstater för att de trots krisen fortsätter att vara världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd.

5.

Europaparlamentet gläder sig över att medlemsstaterna nyligen bekräftade sina avsikter att uppfylla sina åtaganden i fråga om det offentliga utvecklingsbiståndet, i synnerhet målet att ge 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. Parlamentet är enigt med rådet om att enbart utvecklingsbistånd inte kommer att vara tillräckligt för att utrota fattigdomen i världen. Parlamentet anser att EU genom sin utvecklingspolitik bör sträva efter att undanröja strukturella hinder för fattigdomsbekämpningen genom att säkerställa den utvecklingspolitiska samstämdheten med EU:s politik för jordbruk, handel och klimatförändringar och i frågor som rör investeringar, skatteparadis och tillgång till råvaror.

6.

Europaparlamentet uttrycker trots detta sin djupa oro över att EU under 2010 låg 15 miljarder euro under sitt eget mål för utvecklingsbiståndet för det året, att EU i princip måste fördubbla sitt bistånd för att nå millenniemålet för 2015, att EU, trots sina åtaganden, har misslyckats med att avsevärt öka biståndet till Afrika och de minst utvecklade länderna, och att ett antal medlemsstater minskade sina biståndsbudgetar under 2009 och 2010 och planerar ytterligare nedskärningar för 2011 och framåt.

7.

Europaparlamentet understryker det enorma bidrag som välförvaltat bistånd har gett när det gäller att uppnå en hållbar utveckling inom hälsovård, utbildning, jämställdhet, biologisk mångfald och på många andra områden.

8.

Europaparlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att vidta brådskande åtgärder för att uppfylla sina åtaganden om att ge 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, och sina specifika åtaganden för Afrika och de minst utvecklade länderna. Parlamentet rekommenderar fullständigt transparenta, bindande, fleråriga åtgärder, inklusive lagstiftning.

9.

Europaparlamentet delar rådets och kommissionens åsikt att nyckeln till en hållbar utveckling består i att kunna uppbåda inhemska resurser. Parlamentet uppmanar EU:s bidragsgivare att prioritera kapacitetsbyggande inom detta område, i synnerhet när det gäller att skapa starkare skattesystem och bättre skatteförvaltning, samt att öka sina globala ansträngningar för att främja skattetransparens och skatteredovisning landsvis och för att bekämpa skatteflykt och olaglig kapitalflykt – vid behov även genom lagstiftning.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera kampen mot utnyttjandet av skatteparadis och mot skatteflykt och olaglig kapitalflykt i sin utvecklingspolitik som en prioriterad fråga.

11.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att ytterligare öka sitt stöd till initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att snarast föreslå EU-lagstiftning vars mål åtminstone bör vara likvärdiga med Förenta staternas lagstiftning när det gäller att garantera att utvinningsindustrin i utvecklingsländerna betalar rätt skatt och att dess produktion uppfyller sociala och miljömässiga standarder, i överensstämmelse med kraven på tillbörlig aktsamhet (due diligence).

12.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öppna upp för andra finansieringskällor utöver offentligt utvecklingsbistånd inom det internationella utvecklingsarbetet, bland annat genom att

13.

Europaparlamentet välkomnar EU:s betydande och tilltagande stöd för handelsbistånd och handelsrelaterat bistånd, och förväntar sig att detta stöd i framtiden används för att i större utsträckning gynna de minst utvecklade länderna.

14.

Europaparlamentet påminner om att EU:s handelspolitik såväl som andra politikområden, såsom jordbruk, fiske, migration och säkerhet, enligt Lissabonfördraget måste vara samstämda med målen i EU:s utvecklingspolitik, och kräver att man inför samstämdhet i utvecklingspolitiken (artikel 208 i Lissabonfördraget) i syfte att ta itu med de strukturella problemen när det gäller fattigdomsbekämpning.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att se till att befintliga initiativ för skuldlättnader genomförs fullt ut, i synnerhet när initiativen gäller multilateral skuldlättnad och de mest skuldsatta fattiga ländernas skulder.

16.

Europaparlamentet välkomnar det starka stöd till klimatåtgärder i utvecklingsländerna som EU nyligen gav, men upprepar sitt krav på att detta stöd ska ges utöver det befintliga utvecklingsbiståndet.

17.

Europaparlamentet förväntar sig att det fjärde högnivåforumet för biståndseffektivitet, som ska hållas i Pusan, Sydkorea, i november, leder till konkreta resultat i fråga om ett effektivare bistånd som ger mer ”valuta för pengarna”. Parlamentet noterar de, om än ojämna, framsteg som beskrivs i 2011 års redovisningsrapport, men uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att förbättra bidragsgivarsamordningen (även avseende Europeiska utrikestjänsten) och den gemensamma programplaneringen och för att införa en lämpligare uppgiftsfördelning i biståndsarbetet.

18.

Europaparlamentet kräver att EU:s bidragsgivare för en intensivare politisk dialog med tillväxtekonomierna om utvecklingssamarbete, och uppmuntrar medlemsstaterna att stödja syd–syd-initiativ och initiativ för triangulärt utvecklingssamarbete. Parlamentet anser att det inte längre går att motivera bistånd i form av pengar till kapitalstarka länder.

19.

Europaparlamentet begär att få bli delaktigt i OECD:s biståndskommittés nästa kollegiala granskning av EU:s utvecklingssamarbete.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska investeringsbanken, FN:s organisationer, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, G20-gruppen, Internationella valutafonden och Världsbanken.