31.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 153/35

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 mars 2011 med titeln ”Grönbok om onlinespel på den inre marknaden” (KOM(2011)0128),

—

med beaktande av artiklarna 51, 52 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av EU-domstolens relevanta rättspraxis (1),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2010 och lägesrapporterna från de franska, svenska, spanska och ungerska rådsordförandeskapen om ramen för spel och vadhållning i EU-medlemsstaterna,

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2011 med titeln ”Insatser mot korruption på EU:s territorium” (KOM(2011)0308),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 januari 2011 med titeln ”Utveckling av idrottens europeiska dimension” (KOM(2011)0012),

—

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (12),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för rättsliga frågor (A7-342/2010), och av följande skäl:

A.

Sektorn för hasardspel online ökar stadigt, och detta sker i viss utsträckning utan att regeringarna i de stater där medborgarna erbjuds dessa spel kan utöva någon kontroll. Samtidigt är denna sektor inte en marknad som alla andra, eftersom den är behäftad med risker när det gäller konsumentskyddet och kampen mot den organiserade brottsligheten.

B.

Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen gör att det inte finns någon särskild europeisk lagstiftningsakt för reglering av hasardspel online.

C.

Speltjänster omfattas av ett antal EU-rättsakter, såsom direktivet om audiovisuella medietjänster, direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om konsumentskydd vid distansavtal, direktivet om åtgärder för att förhindra penningtvätt, dataskyddsdirektivet, direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

D.

Sektorn för hasardspel regleras på olika sätt i olika medlemsstater, vilket inte bara gör det svårt för reglerade aktörer att erbjuda lagliga gränsöverskridande speltjänster, utan också gör det svårt för tillsynsmyndigheterna att skydda konsumenterna och bekämpa olagliga hasardspel online och eventuella brott som har samband med sådana spel på EU-nivå.

E.

Det finns ett mycket stort mervärde i att agera på EU-nivå för att bekämpa brottslighet och bedrägerier och i synnerhet för att slå vakt om idrottens integritet och skydda spelare och konsumenter.

F.

I artikel 56 i EUF-fördraget garanteras friheten att tillhandahålla tjänster. Till följd av den särskilda karaktären hos hasardspel online har det dock varit nödvändigt att undanta sådana spel från e-handelsdirektivet, tjänstedirektivet och konsumenträttsdirektivet.

G.

EU-domstolen har klargjort ett antal viktiga rättsliga frågor rörande hasardspel online i EU, men rättsläget är fortfarande osäkert när det gäller ett antal andra frågor som endast kan lösas på politisk nivå. Det osäkra rättsläget har dessutom lett till ett ökat utbud av olagliga spel och förvärrat de höga risker som hänger samman med dessa spel.

H.

Hasardspel online kan, om de inte regleras på lämpligt sätt, medföra en högre risk för beroende än traditionella, platsbaserade hasardspel. Detta beror bland annat på att de är lättillgängligare och fria från social kontroll.

I.

Konsumenterna måste informeras om de eventuellt skadliga effekterna av hasardspel online och skyddas mot faror på detta område, särskilt beroende, bedrägerier, svindel och minderårigas spel.

J.

Hasardspel utgör en betydande inkomstkälla som de flesta medlemsstater använder för allmännyttiga och välgörande ändamål, till exempel idrott.

K.

Idrottens integritet måste ovillkorligen garanteras genom att man förstärker kampen mot korruption och riggade matcher.

L.

För att uppnå dessa mål måste kontrollmekanismer införas för idrottstävlingar och penningflöden. Likaså måste gemensamma övervakningsmekanismer införas på EU-nivå.

M.

Ett internationellt samarbete för utbyte av bästa praxis mellan alla berörda parter (institutioner, idrottsförbund och vadslagningsaktörer) är också nödvändigt.

1.

Europaparlamentet anser att det är bra att kommissionen har tagit initiativ till ett offentligt samråd inom ramen för grönboken om onlinespel på den inre marknaden. Detta kommer att göra det möjligt att diskutera sektorns framtid i EU på ett pragmatiskt och realistiskt sätt.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens klargörande att den politiska process som inletts i och med grönboken absolut inte syftar till en avreglering/liberalisering av hasardspel online.

3.

Europaparlamentet påminner om att sektorn för hasardspel online ökar i ekonomisk betydelse och att de årliga inkomsterna från dessa spel översteg 6 miljarder euro under 2008, vilket motsvarar 45 procent av världsmarknaden. I likhet med EU-domstolen anser parlamentet att det handlar om en ekonomisk verksamhet med särskilda kännetecken. Parlamentet påminner om att denna ökning också medför ökade sociala kostnader på grund av spelmissbruk och olagliga metoder.

4.

Europaparlamentet anser att en effektiv reglering av sektorn för hasardspel online särskilt ska

5.

Europaparlamentet anser att ett sådant regelverk skulle kunna garantera att idrottsevenemang är attraktiva för konsumenterna och för allmänheten. Det skulle också värna idrottsresultatens trovärdighet och det anseende som idrottsevenemang åtnjuter.

6.

Europaparlamentet framhåller att internet enligt EU-domstolen (13) endast är en kanal för att erbjuda hasardspel med avancerad teknik som kan användas för konsumentskydd och upprätthållande av den allmänna ordningen. Detta påverkar dock inte medlemsstaternas rätt att besluta om hur de ska reglera hasardspel online. Medlemsstaterna får föreskriva att vissa tjänster som riktar sig till konsumenter ska inskränkas eller förbjudas.

7.

Europaparlamentet framhåller mot bakgrund av de olika traditionerna och kulturerna i medlemsstaterna att subsidiaritetsprincipen ska tillämpas på och vara vägledande för all reglering av denna sektor och uppfattas som en ”aktiv subsidiaritet” i form av samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet anser emellertid att denna princip förutsätter överensstämmelse med reglerna för den inre marknaden i den utsträckning de är tillämpliga i enlighet med EU-domstolens dom om hasardspel.

8.

Europaparlamentet anser att ett attraktivt och välreglerat tillhandahållande av hasardspelstjänster både på internet och via kanaler för traditionella, platsbaserade hasardspel är en förutsättning för att konsumenterna inte ska anlita spelaktörer som inte uppfyller de nationella tillståndskraven.

9.

Europaparlamentet ställer sig därför avvisande till en europeisk lagstiftningsakt om en enhetlig reglering av hela sektorn för hasardspel, men anser ändå att en enhetlig europeisk strategi på vissa områden som komplement till nationell lagstiftning skulle ge ett klart mervärde med tanke på den gränsöverskridande karaktären hos hasardspelstjänster online.

10.

Europaparlamentet är medvetet om att medlemsstaterna har full frihet att organisera hasardspel så länge de respekterar de grundläggande principerna om icke-diskriminering och proportionalitet i EU-fördraget. Parlamentet respekterar i detta sammanhang att ett antal medlemsstater har beslutat att förbjuda alla eller vissa typer av hasardspel online eller att behålla det statliga monopolet inom den sektorn i enlighet med domstolens rättspraxis så länge de tillämpar en gemensam strategi.

11.

Europaparlamentet påpekar att EU-domstolen i ett flertal domar har godtagit att beviljandet av exklusiva rättigheter till en enskild aktör som står under strikt offentlig övervakning kan vara ett sätt att bättre skydda konsumenterna mot bedrägerier och att mer effektivt bekämpa brottslighet inom sektorn för hasardspel online.

12.

Europaparlamentet påpekar att hasardspel online är en speciell ekonomisk verksamhet som inte helt och hållet kan omfattas av bestämmelserna om den inre marknaden, särskilt inte i fråga om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Parlamentet hänvisar dock till EU-domstolens fasta rättspraxis på detta område, där det betonas att medlemsstaterna ska föreskriva och genomföra nationella kontroller på ett konsekvent, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt.

13.

Europaparlamentet understryker att leverantörer av hasardspel online alltid måste följa den nationella lagstiftningen i de länder där spelet bedrivs samt att medlemsstaterna alltjämt bör ha rätt att införa åtgärder för att bekämpa olagliga hasardspel online i syfte att tillämpa den nationella lagstiftningen och strypa tillgången till marknaden för olagliga leverantörer.

14.

Europaparlamentet anser att principen om ömsesidigt erkännande av tillstånd inom sektorn för hasardspel inte kan tillämpas, men kräver i enlighet med principerna för den inre marknaden att medlemsstater som öppnar sektorn för hasardspel online för konkurrens för alla eller vissa typer av hasardspel online måste garantera insyn och möjliggöra konkurrens utan diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att i detta fall införa en tillståndsmodell som gör det möjligt för europeiska spelaktörer som uppfyller de villkor som värdmedlemsstaten infört att ansöka om tillstånd. Förfaranden för att ansöka om tillstånd, som minskar administrativa bördor genom att undvika onödiga dubbla krav och kontroller som genomförs i andra medlemsstater, kan införas i de medlemsstater som har genomfört ett tillståndssystem som garanterar att ansökningarna i första hand handläggs av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de lämnats in. De nationella tillsynsmyndigheternas förtroende för varandra behöver därför stärkas genom ett ökat administrativt samarbete. Parlamentet respekterar vissa medlemsstaters beslut att fastställa antalet aktörer, typer av erbjudna spel och spelvolymer för att kunna skydda konsumenterna och förhindra brott, under förutsättning att dessa begränsningar är proportionella och ger uttryck för en önskan att begränsa verksamheten inom denna sektor på ett konsekvent och systematiskt sätt.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med principen om ”aktiv subsidiaritet” undersöka alla möjliga verktyg eller åtgärder som på EU-nivå syftar till att skydda sårbara konsumenter, förebygga spelberoende och bekämpa olagliga spelaktörer, bland annat formaliserat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, gemensamma standarder för aktörer eller ett ramdirektiv. Parlamentet anser att en EU-övergripande uppförandekod för hasardspel online kan vara ett första steg i denna riktning och att tillsynsmyndigheterna och aktörerna måste komma överens om denna uppförandekod.

16.

Europaparlamentet anser att en EU-övergripande uppförandekod för hasardspel online bör omfatta såväl tjänsteleverantörernas som konsumenternas rättigheter och skyldigheter. Parlamentet anser att en sådan uppförandekod bör bidra till att garantera ansvarsfullt spel och en hög skyddsnivå för spelarna, särskilt för minderåriga och andra sårbara personer, och stödja system på både EU-nivå och nationell nivå som bekämpar it-brottslighet, bedrägerier och vilseledande reklam och i förlängningen ger en ram med principer och regler för ett enhetligt konsumentskydd i hela EU.

17.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör vidta fler åtgärder för att förhindra olagliga spelaktörer att erbjuda sina tjänster online, till exempel genom att svartlista olagliga spelaktörer. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att lägga fram rättsligt bindande instrument som ålägger banker, kreditkortsföretag och andra deltagare i betalsystem i EU att på grundval av nationella svarta listor blockera transaktioner mellan kunder och spelaktörer som inte har tillstånd inom deras jurisdiktion, detta utan att hindra lagliga transaktioner.

18.

Europaparlamentet respekterar medlemsstaternas rätt att vidta en rad olika åtgärder mot olagligt utbud av hasardspel online. För att effektivisera kampen mot olagligt utbud av hasardspel online stöder parlamentet införandet av en regleringsprincip enligt vilken ett spelföretag endast får bedriva verksamhet (eller ansöka om det nationella tillstånd som krävs) i en medlemsstat om det inte bedriver verksamhet som strider mot lagen i en annan EU-medlemsstat.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som fördragens väktare, och medlemsstaterna att fortsätta att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

20.

Europaparlamentet konstaterar att det hade kunnat göras fler framsteg i de överträdelseförfaranden som pågår sedan 2008 och att ingen enskild medlemsstat hittills har dragits inför EU-domstolen. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att fortsätta sin undersökning av eventuella motsättningar mellan medlemsstaternas lagstiftning om hasardspel (traditionella hasardspel och hasardspel online) och EUF-fördraget och att vid behov fortsätta de överträdelseförfaranden som har pågått sedan 2008 för att garantera överensstämmelse. Parlamentet påminner kommissionen om att den som fördragens väktare är skyldig att agera snabbt då det kommer in klagomål rörande överträdelser av de friheter som anges i fördragen.

21.

Europaparlamentet kräver ett starkt utökat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, som ges tillräckliga befogenheter, under samordning av kommissionen, för att utveckla gemensamma standarder och gemensamt ingripa mot onlinespelaktörer som bedriver verksamhet utan det nationella tillstånd som krävs. Nationella särlösningar är inte framgångsrika, särskilt inte när det gäller att identifiera svartlistade spelare, bekämpa penningtvätt, vadslagningsbedrägerier och annan organiserad brottslighet. Parlamentet anser i detta sammanhang att en tillsynsmyndighet med tillräckliga befogenheter behöver inrättas i varje medlemsstat för att det ska gå att effektivisera samarbetet på tillsynsområdet. Informationssystemet för den inre marknaden kan tjäna som bas för ett effektivare samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Parlamentet noterar de nationella tillsynsmyndigheternas initiativ till ett närmare samarbete, t.ex. GREF-nätverket och samarbetsorganet för europeiska tillsynsmyndigheter. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete och en bättre samordning mellan EU-medlemsstaterna, Europol och Eurojust i kampen mot olagligt hasardspel, bedrägerier, penningtvätt och annan finansiell brottslighet i samband med hasardspel online.

22.

Europaparlamentet anser att olika former av hasardspel – såsom snabba interaktiva hasardspel som spelas med sekundfrekvens, vadslagning och lotterier där dragning sker veckovis – skiljer sig från varandra och kräver olika lösningar, eftersom möjligheterna till missbruk är större vid vissa spel än vid andra. Parlamentet noterar särskilt att möjligheterna till penningtvätt är beroende av identifieringens tillförlitlighet, spelformen och betalningsmetoden, vilket för vissa spelformers del kräver övervakning av spelet i realtid och strängare kontroll än vid andra spelformer.

23.

Europaparlamentet betonar att man måste ta upp frågan om skyddet av kundkonton som öppnas i samband med hasardspel online om tjänsteleverantören skulle gå i konkurs. Parlamentet föreslår därför att eventuell framtida lagstiftning skyddar insättningar om webbplatserna i fråga blivit bötfällda eller om rättsliga förfaranden har inletts mot dessa.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konsumenter som har drabbats av olagliga metoder och erbjuda dem rättsligt stöd.

25.

Europaparlamentet rekommenderar att det på EU-nivå införs enhetliga miniminormer för elektronisk identifiering. Registreringen bör ske på ett sådant sätt att spelarens identitet fastställs och att det samtidigt garanteras att spelaren har högst ett spelkonto per spelbolag till sitt förfogande. Parlamentet betonar att ordentliga registrerings- och kontrollsystem är mycket viktiga verktyg för att förhindra missbruk av hasardspel online, t.ex. för penningtvätt.

26.

Europaparlamentet anser att EU för att på ett effektivt sätt skydda konsumenterna, särskilt sårbara och unga spelare, från de negativa aspekterna av hasardspel online måste anta gemensamma konsumentskyddsnormer. Parlamentet understryker i detta sammanhang att kontroll- och skyddsprocesserna måste finnas på plats innan det inleds någon form av spelverksamhet. Det kan bland annat röra sig om ålderskontroll, begränsningar för elektronisk betalning och överföringar av betalningsmedel mellan spelarkonton samt krav på att aktörerna på sina webbplatser för hasardspel online ska upplysa om lagstadgad åldersgräns, högriskbeteende, spelberoende och nationella kontaktpunkter.

27.

Europaparlamentet efterlyser effektiva metoder för att hantera spelproblem, bland annat genom spelförbud och obligatoriska utgiftstak under en viss period, om än fastställda av kunden själv. Om ett utgiftstak kan höjas bör dessutom en tidsfördröjning tillämpas innan höjningen börjar gälla.

28.

Europaparlamentet betonar att spelberoende är ett sjukligt beteende som kan omfatta upp till 2 procent av befolkningen i vissa länder. Parlamentet begär därför att det ska genomföras en undersökning av problemets omfattning i varje medlemsstat som en grund för en integrerad strategi för att skydda konsumenterna mot denna form av beroende. När ett spelkonto öppnas bör heltäckande och korrekt information ges direkt om hasardspel, ansvarsfullt spelande och möjligheterna till behandling vid spelberoende.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de undersökningar som redan har genomförts på detta område, att inrikta sig på forskning om förekomst, uppkomst och behandling av spelberoende samt att samla in och offentliggöra statistiska uppgifter om alla former av hasardspel (både hasardspel online och traditionella hasardspel) och om spelberoendet för att få fram en heltäckande sammanställning av hela EU:s hasardspelssektor. Statistiken måste komma från oberoende källor, särskilt när det gäller spelberoende.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att initiera bildandet av ett nätverk med nationella organisationer som tar hand om spelberoende för att möjliggöra utbyte av erfarenheter och bästa praxis.

31.

Europaparlamentet konstaterar att en nyligen publicerad studie (14) visar att spelmarknaden är den sektor där avsaknaden av mekanismer för alternativ tvistlösning är mest påtaglig. Parlamentet föreslår därför att de nationella tillsynsmyndigheterna inför mekanismer för alternativ tvistlösning inom sektorn för hasardspel online.

32.

Europaparlamentet konstaterar att det alltid har funnits en bedrägeririsk vid idrottstävlingar, men att den har ökat efter framväxten av sportvadslagning online och utgör ett hot mot idrottens integritet. Parlamentet anser därför att en gemensam definition av idrottsbedrägeri bör utformas och att vadslagningsbedrägeri bör bestraffas som ett brott i hela Europa.

33.

Europaparlamentet anser att det behövs instrument som uppmuntrar till ett starkare gränsöverskridande samarbete inom polis- och rättsväsendet och som inbegriper alla medlemsstaters behöriga myndigheter med ansvar för förebyggande, upptäckt och utredning av riggade matcher i samband med sportvadslagning. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att överväga att inrätta särskilda åklagaravdelningar med särskilt ansvar för att utreda fall med riggade matcher. Man bör också överväga att inrätta ett strukturerat samarbete med arrangörer av idrottsevenemang för att underlätta informationsutbytet mellan idrottens disciplinära organ och de statliga myndigheter som ansvarar för utredning och lagföring. Detta kan bland annat ske genom att man inrättar nationella nätverk och kontaktpunkter för ärenden som avser riggade matcher och om lämpligt i samarbete med spelaktörerna.

34.

Europaparlamentet anser därför att en gemensam definition av idrottsbedrägeri bör fastställas i hela EU och införas i samtliga medlemsstaters straffrätt.

35.

Europaparlamentet uttrycker oro över kopplingarna mellan brottsliga organisationer och framväxten av riggade matcher i samband med vadslagning online, där vinsterna används till annan brottslig verksamhet.

36.

Europaparlamentet konstaterar att flera EU-medlemsstater redan har infört sträng lagstiftning mot penningtvätt via sportvadslagning, idrottsbedrägeri (som klassificeras som ett särskilt brott) och intressekonflikter mellan vadslagningsaktörer och idrottsklubbar, idrottslag eller aktiva idrottare.

37.

Europaparlamentet konstaterar att onlinespelaktörer som har tillstånd i EU redan hjälper till att upptäcka eventuella fall av korruption inom idrotten.

38.

Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för att skydda idrottens integritet. Medlemsstaterna och idrottsförbunden uppmanas därför att ge idrottsmän och konsumenter den information och utbildning som behövs. Detta bör ske från tidig ålder och på alla nivåer (både amatörer och proffs).

39.

Europaparlamentet är medvetet om den särskilda betydelse som spelintäkter har för att bidra till finansiering av idrott på alla nivåer inom såväl proffs- som amatöridrotten i medlemsstaterna, bland annat åtgärder för att se till att idrottstävlingar inte blir föremål för riggad vadslagning. Kommissionen uppmanas att, med respekt för medlemsstaternas praxis, undersöka alternativa finansieringsmöjligheter där intäkter från sportvadslagning rutinmässigt kan användas för att se till att idrottstävlingar inte blir föremål för riggad vadslagning. Ingen finansieringsmekanism får dock leda till en situation där endast ett fåtal idrotter som får stort utrymme i tv gynnas medan de intäkter som andra idrotter, särskilt idrott på gräsrotsnivå, kan dra in genom sportvadslagning minskas.

40.

Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt att sportvadslagning är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingar. Det bör införas ett skydd för idrottstävlingar som gör att de inte får utnyttjas i kommersiellt syfte utan tillstånd, framför allt genom att erkänna idrottsarrangörernas äganderätt. Syftet är inte bara att sörja för en rimlig ekonomisk avkastning till nytta för såväl proffsidrotten som amatöridrotten på alla nivåer, utan också att skapa ett instrument för att stärka kampen mot idrottsbedrägerier, i synnerhet riggade matcher.

41.

Europaparlamentet betonar att införandet av rättsligt bindande avtal mellan arrangörer av idrottstävlingar och onlinespelaktörer skulle garantera ett mer balanserat förhållande mellan parterna.

42.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med transparens inom sektorn för hasardspel online. Parlamentet avser i detta sammanhang krav på årliga rapporter som bl.a. ska visa vilka verksamheter av allmänt intresse och/eller idrottsevenemang som finansieras och/eller sponsras med inkomster från hasardspel. Kommissionen uppmanas att undersöka vilka möjligheter det finns att kräva årliga rapporter.

43.

Europaparlamentet framhåller att det måste skapas ett tillförlitligt alternativ till olagliga hasardspelstjänster. Parlamentet framhåller behovet av pragmatiska lösningar när det gäller reklam för och sponsring av idrottsevenemang från onlinespelaktörer. Man bör komma fram till gemensamma reklamstandarder som ger svaga konsumenter tillräckligt skydd, men som samtidigt möjliggör sponsring av internationella evenemang.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med samtliga aktörer inom idrotten så att man kan inrätta de lämpliga mekanismer som krävs för att bevara idrottens integritet och upprätthålla finansieringen av idrotten på gräsrotsnivå.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.