This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011DC0567
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Supporting growth and jobs – an agenda for the modernisation of Europe's higher education systems
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Stöd till tillväxt och sysselsättning - en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Stöd till tillväxt och sysselsättning - en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning
/* KOM/2011/0567 slutlig */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Stöd till tillväxt och sysselsättning - en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning /* KOM/2011/0567 slutlig */
1.
INLEDNING
I Europa
2020-strategin, dess flaggskeppsinitiativ och de nya integrerade riktlinjerna står
kunskaper i centrum för unionens strävanden att uppnå smart och hållbar
tillväxt för alla. I sitt förslag till den fleråriga budgetramen för 2014–2020
stöder kommissionen denna strategi genom att avsevärt öka budgeten för
investeringar i utbildning, forskning och innovation. Utbildning,
och i synnerhet högre utbildning och dess koppling till forskning och
innovation, är nämligen avgörande för att individer och samhällen ska gå
framåt, och för att tillhandahålla det högkvalificerade humankapital och de kunniga
medborgare som Europa behöver för att skapa arbetstillfällen, ekonomisk
tillväxt och välstånd. Högskolorna[1]
är därför väsentliga för att Europeiska unionens strategi ska driva på och
behålla tillväxten. Trots en besvärlig arbetsmarknad i och med den
ekonomiska krisen är högre utbildning ett klokt val[2]. Emellertid är potentialen
hos Europas högskolor att uppfylla sin roll i samhället och bidra till Europas
välstånd underutnyttjad. Europa bestämmer inte längre tempot i den
världsomfattande tävlingen om kunskap och begåvning, alltmedan de framväxande ekonomiernas
investeringar i högre utbildning ökar snabbt[3].
Fram till år 2020 kommer 35 % av arbetstillfällena i EU att kräva högre
kvalifikationer[4]
men endast 26 % av arbetskraften har för närvarande avslutad högre
utbildning. EU ligger fortfarande efter i andelen forskare av den totala
arbetskraften: 6 av 100, jämfört med 9 i USA och 11 i Japan[5]. Kunskapsekonomin behöver
människor med rätt färdigheter: allmänbildning, e-kompetens för den digitala
eran, kreativitet, flexibilitet och solida fackkunskaper (inom t.ex.
naturvetenskap, teknik eller matematik). Arbetsgivare inom den offentliga och
den privata sektorn, däribland inom forskningsintensiva sektorer, nämner dock allt
oftare att de har svårt att hitta personer med de rätta kvalifikationerna för
sina nya behov. Samtidigt försöker högskolorna alltför ofta
tävla på alltför många områden, medan det är jämförelsevis få som har kapacitet
att vara ledande inom hela spektrumet. Följaktligen erkänns alltför få europeiska
högskolor som världsledande i de aktuella forskningsinriktade globala rankningarna.
Exempelvis räknas bara omkring 200 av Europas 4 000 högskolor till de
500 främsta, och bara 3 till de 20 främsta, enligt den senaste rankningen
från Academic Ranking of World Universities. Läget har i princip inte heller
förbättrats de senaste åren. De finns inte en enda modell för spetskunskap utan
Europa behöver en bred mångfald av högskolor, och var och en av dem
måste söka att bli framstående i enlighet med sina uppgifter och strategiska
prioriteringar. Med tydligare information om enskilda läroanstalters profil och
resultat kommer beslutsfattarna att bättre kunna utarbeta slagkraftiga
strategier för högre utbildning och det blir lättare för läroanstalterna att
bygga vidare på sina starka sidor. Det är medlemsstaterna och högskolorna
själva som har huvudansvaret för reformerna av den högre utbildningen. Emellertid pekar Bolognaprocessen, EU:s moderniseringsagenda för
universiteten[6]
och inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet på att
utmaningarna och de politiska svaren överskrider nationsgränserna. För att
maximera bidraget från Europas system för högre utbildning till smart och
hållbar tillväxt för alla behövs det reformer på centrala områden, nämligen:
öka antalet utexaminerade från högskolorna på alla nivåer, göra
högskolornas utveckling av humankapital bättre och mer relevant, inrätta
slagkraftiga mekanismer för styrelseformer och finansiering för att
stödja spetskunskap samt stärka kunskapstriangeln mellan utbildning,
forskning och näringsliv. Dessutom har studenternas, forskarnas och
personalens internationella rörlighet samt den ökande internationaliseringen
av högre utbildning kraftig betydelse för kvaliteten och påverkar alla
dessa områden. I avsnitt 2 i detta
meddelande fastställs de viktigaste politiska frågorna för medlemsstaterna
och högskolorna som vill maximera sitt bidrag till Europas tillväxt och
sysselsättning. De särskilda
insatserna som EU införa för att tillföra
sitt mervärde till myndigheternas och högskolornas moderniseringsarbete läggs
fram i avsnitt 3. I arbetsdokumentet som åtföljer detta meddelande diskuteras analytiska
belägg som stöder dessa politiska frågor och insatser.
2.
DE VIKTIGASTE FRÅGORNA FÖR MEDLEMSSTATERNA OCH HÖGSKOLORNA
2.1.
Att höja resultatnivån för att tillhandahålla de utexaminerade
och forskare som Europa behöver
I Europe 2020-målet för utbildning
anges det att senast 2020 ska minst 40 % av alla ungdomar ha avslutat
en högre utbildning eller motsvarande studier[7].
Resultatnivåerna har ökat avsevärt i en stor del av Europa under det
senaste årtiondet, men de är fortfarande i stort otillräckliga för att möta den
förutsedda tillväxten på kunskapsintensiva arbetstillfällen, förstärka Europas
förmåga att dra fördelar av globaliseringen och upprätthålla den europeiska
sociala modellen. Bättre resultat inom högre utbildning
måste också leda till förändringar i själva systemet, högre kvalitet och nya
sätt för tillhandahållande av utbildning. Vidare är det så att medan effekterna
av befolkningens åldrande skiljer sig medlemsstaterna
emellan[8], krymper den grupp som avslutar skolan och som
traditionsenligt går vidare till högskolan. Därför måste Europa attrahera bredare
grupper från hela samhället till högskolorna, inbegripet missgynnade och
utsatta grupper, och sätta in de resurser som behövs för att möta denna
utmaning. I flera medlemsstater är det också väsentligt att minska avhoppen
från högskolorna. Högskolorna kan inte ensamma ta itu med dessa höjda strävanden
och resultat utan framgången beror även på politiska
insatser för att förbättra utbildningsresultat på tidigare nivåer och minska
avhoppen från skolan, i enlighet med målet i Europa 2020[9] och de nyligen antagna
rekommendationerna från rådet om att minska andelen elever som lämnar skolan i
förtid[10].
Europa behöver också fler forskare som förbereder terrängen för morgondagens företag. För att göra våra ekonomier
mer forskningsintensiva och uppnå målet att investering i forskning ska motsvara
3 % av BNP[11],
kommer unionen att behöva uppskattningsvis en miljon nya jobb inom forskning, huvudsakligen
inom den privata sektorn. Detta kräver, förutom bättre förutsättningar för
näringslivet att investera i forskning och innovation, fler doktorander och
forskarfärdigheter för dem som redan är på arbetsmarknaden och bättre
information om möjligheterna så att karriärer utanför högskolan blir ett
realistiskt alternativ för forskare i början av sin karriär. Outnyttjade begåvningar kan frigöras om man tar itu med
stereotypt tänkande och undanröjer hinder som fortfarande finns för kvinnor som
vill uppnå de högsta nivåerna inom doktorandstudier och forskning, särskilt
inom vissa ämnen och ledande poster. De viktigaste frågorna för medlemsstater och högskolor är följande: ·
Utarbeta tydliga banor för övergång från
yrkesinriktad och annan utbildning till högre utbildning. Ett effektivt sätt för
detta är via nationella kvalifikationsramar som är kopplade till den europeiska
referensramen för kvalifikationer och som bygger på läranderesultat, samt via
tydliga förfarandet för erkännande av lärande och erfarenhet som förvärvats
utanför den formella utbildningen. ·
Främja insatser att söka nå elever i underrepresenterade
grupper och icke-traditionella inlärare, inbegripet vuxna. Ge klarare information
om möjligheter till utbildning och utbildningsresultat samt skräddarsydd
vägledning för att informera grundligt om studieval och minska avhopp. ·
Se till att potentiella studenter från
låginkomstgrupper får ekonomiskt stöd genom att bättre rikta resurserna. ·
Utforma och genomföra nationella strategier för att
utbilda och omskola tillräckligt med forskare i linje med unionens mål inom
forskning och utveckling.
2.2.
Bättre och mer relevant högre utbildning
Personer som
genomgått högre utbildning stärker sin potential och bör ha fått den kunskap
och de väsentliga överförbara färdigheter som behövs för högkvalificerade
yrken. Emellertid förändras kursplanerna långsamt i reaktion på de nya behoven
i ekonomin i stort, och man förutser inte eller bidrar inte till att forma morgondagens
yrken. De utexaminerade har svårt att finna arbete som överensstämmer med deras
studier[12].
Att engagera arbetsgivarna och arbetsmarknadens institutioner i utformningen
och genomförandet av kursprogrammen, stödja personalutbyten och ta med
praktisk erfarenhet i utbildningarna kan bidra till att anpassa kursplaner till
aktuella och framväxande arbetsmarknadsbehov och främja anställbarhet och företagande.
En bättre uppföljning från läroanstalternas sida av alumners yrkesbanor kan ytterligare
bidra till utformningen av utbildningar och göra dem mer relevanta. Det finns betydande behov av flexibla och
innovativa synsätt på lärande och metoder för hur det tillhandahålls:
kvaliteten och relevansen måste bli bättre samtidigt som antalet studenter
ökar, deltagandet måste utvidgas till olika inlärargrupper och avhoppen måste
förebyggas. Ett viktigt sätt för att göra detta, vilket är i linje med EU:s digitala
agenda[13],
är att utforska hur informations- och kommunikationsteknik och annan ny
teknik kan bidra till att förändra och berika undervisningen, förbättra
lärupplevelsen, stödja individanpassat lärande, underlätta tillgång via
distansundervisning och virtuell rörlighet, förenkla förvaltning och skapa nya forskningsmöjligheter[14]. För att möta den ökande efterfrågan på kunskapsarbetare
måste forskarutbildningen inom högre utbildning bättre överensstämma med
den kunskapsintensiva arbetsmarknadens behov, särskilt hos de små och
medelstora företagen. Doktorandutbildning av hög kvalitet och av relevans för
näringslivet behövs för att mäta denna efterfrågan på humankapital med spetskunskaper.
Att koppla finansiering till genomförandet av EU:s principer för innovativ
doktorandutbildning[15]
kommer att ge Europa möjligheten att bättre och snabbare utbilda fler forskare. Reformen och moderniseringen av Europas
högre utbildning beror på lärarnas och forskarnas färdigheter och motivation. Dock har tillsättningen av lärare och forskare ofta
inte hållit jämna steg med det ökande antalet studenter, något som pressar den
redan ansträngda kapaciteten ytterligare. Bättre arbetsförhållanden med tydliga
och rättvisa rekryteringsförfaranden[16],
bättre grundläggande och fortsatt yrkesutveckling, samt bättre erkännande och
belöning för framstående undervisning och forskning är avgörande för att Europa
ska kunna utbilda, dra till sig och behålla den högkvalificerade
högskolepersonal den behöver. De viktigaste frågorna för medlemsstater och
högskolor är följande: ·
Uppmuntra till användning av färdighets- och
tillväxtprognoser samt uppgifter om sysselsättning av utexaminerade
(inbegripet att man spårar sysselsättningsresultat för utexaminerade) i
utformningen, genomförandet och utvärderingen av utbildningar, samt till anpassandet
av kvalitetssäkring och finansieringsmekanismer för att belöna framgångar
när det gäller att utrusta studenterna för arbetsmarknaden. ·
Uppmuntra till en större mångfald av sätt att
studera (till exempel deltid, distans- och
modulundervisning, fortbildning för vuxna som återvänder och andra som redan
arbetar) genom att vid behov anpassa finansieringsmekanismer. ·
Ta bättre vara på informations- och
kommunikationsteknikens möjligheter till effektivare,
mer individanpassade utbildnings-, undervisnings- och forskningsmetoder (t.ex.
e-lärande och blandat lärande) och öka användningen av virtuella
lärplattformer. ·
Öka förmågan hos arbetsmarknadens institutioner
(inbegripet offentliga arbetsförmedlingar) och regelverk att matcha färdigheter
och jobb samt utarbeta aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att
främja anställning av utexaminerade och förbättra yrkesvägledning. ·
Införa incitament för högskolorna för
investeringar i personalens fortbildning, rekrytera tillräckligt med
personal för att utveckla framväxande discipliner och belöna framstående
undervisning. ·
Koppla finansieringen av doktorandutbildningar till
principerna för innovativ doktorandutbildning.
2.3.
Stärka kvaliteten genom rörlighet och samarbete
över gränserna
Rörlighet i utbildningssyfte ger individer bättre
professionella, sociala och interkulturella färdigheter och höjer deras
anställbarhet. Ministrarna inom det europeiska området för högre utbildning har
enats om att fördubbla andelen studenter som genomgår en studie- eller
praktikperiod utomlands till 20 % senast 2020[17]. Införandet av det europeiska
området för högre utbildning har medfört stora förändringar: strukturen med kandidat-,
masters- och doktorsexamen samt framsteg inom kvalitetssäkring har underlättat
rörlighet för enskilda och förstärkt institutioner och system. Parallellt håller
utvecklingen av det europeiska området för forskningsverksamhet på öka
komplementariteten mellan de nationella systemen för att stärka
forskningsinvesteringarnas kostnadseffektivitet och intensifiera utbyten och
samarbete mellan högskolor. Emellertid är det fortfarande alltför svårt
att få erkännande för akademiska kvalifikationer från utlandet, och möjligheterna
att föra med sig bidrag och lån är begränsade. Rörligheten mellan olika nivåer[18] är också begränsad och det
finns hinder mot den fria rörligheten för forskare inom EU. Genomförandet av
rådets rekommendation om att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte[19] och användningen av europeiska
verktyg för kvalitetssäkring, exempelvis Europeiska registret för
kvalitetssäkring, skulle underlätta ömsesidigt förtroende, erkännande av
akademiska meriter och rörlighet. Att dra till
sig de bästa studenterna, högskolelärarna och forskarna från länder utanför
EU och utarbeta nya former för samarbete över gränserna är avgörande
för kvalitet. Dessa inslag kan också bli viktiga inkomstkällor för högskolorna.
Även om vissa medlemsstater är mycket attraktiva för studenter utifrån[20] måste EU som helhet dra
till sig de bästa studenterna och forskarna om det vill tävla med USA[21]. Europas attraktionskraft kan
ökas om man snabbt tar itu med ett antal frågor: ökande kostnader och ojämn
kvalitet, svårigheter att få utbildning erkänd av högskolor, oklar rekrytering
och föga attraktiva arbetsförhållanden för forskare samt problem med att få visum
för att studera och arbeta, även vid rörlighet inom EU. De viktigaste frågorna för medlemsstater och högskolor är följande: ·
Uppmuntra högskolorna till att mer systematiskt
inbegripa rörlighet i studiesyfte i kursplanerna samt undanröja onödiga
hinder mot att byta högskola mellan kandidat- och mastersnivån och mot
samarbete och utbyte över gränserna. ·
Se till att det finns effektivt erkännande av
studiemeriter från utlandet via en effektiv kvalitetssäkring, jämförbar och
konsekvent användning av det europeiska systemet för överföring av
studiemeriter och det europeiska tillägget till examensbeviset, och genom att
koppla kvalifikationer till den europeiska referensramen för kvalifikationer. ·
Förbättra tillträde, arbetsförhållanden och
möjligheter till utveckling för studenter, forskare och lärare från andra
länder, bland annat genom att till fullo genomföra direktiven om studenter
och forskare[22]
och EU:s viseringskodex för att underlätta utfärdandet av Schengenvisum
för kortare vistelser till studenter och forskare[23].
2.4.
Att få kunskapstriangeln att fungera: Koppla samman
högre utbildning, forskning och näringsliv för att uppnå spetskunskap och
utveckla regionerna
Den högre utbildningens bidrag till
sysselsättning och tillväxt och dess internationella dragningskraft kan ökas
genom täta, välfungerande kopplingar mellan utbildning, forskning och
näringsliv – de tre sidorna i “kunskapstriangeln” . Den aktuella övergången
mot öppen innovation har lett till större kunskapsflöden och nya
samarbetsformer mellan läroanstalter, forskningsorganisationer och företag. Men
högskolornas förmåga att införliva forskningsresultat och innovativa lösningar
med utbildningsutbudet och ta tillvara potentialen till marknadsförbara
produkter och tjänster är alltjämt svag[24].
Arbetet över gränserna mellan forskning, näringsliv
och utbildning kräver gedigna fackkunskaper, företagarfärdigheter, kreativa och
innovativa attityder och ett intensivt samspel mellan intressenter för att på
bästa sätt sprida och tillvarata den framtagna kunskapen. Offentliga
åtgärder som främjar partnerskap mellan yrkesinstitutioner, forskande högskolor,
företag och högteknologiska centrum kan förankra utbildningen i kunskapstriangeln,
förbättra övergången mellan grundläggande och tillämpad forskning och på ett
mer slagkraftigt sätt föra över kunskap till marknaden. Bättre förvaltning av
immateriella rättigheter kommer att underlätta processen[25]. I egenskap av centrum för
kunnande, spetskunskap och lärande kan högskolor vara pådrivande för
ekonomisk utveckling på de platser där de är belägna. De kan ta in begåvade
människor till innoverande miljöer och ta tillvara regionala fördelar i global
skala. De kan främja ett öppet utbyte av kunnande, personal och spetskunskap. De
kan också fungera som centrum för ett kunskapsnätverk eller kluster i
närekonomins och närsamhällets tjänst, under förutsättning att lokala och regionala myndigheter genomför kloka specialiseringsstrategier
för att koncentrera resurserna på de viktigaste prioriteringarna och maximerar
genomslagskraften. De viktigaste frågorna för medlemsstater och högskolor är följande: ·
Främja utvecklingen av kreativa och innovativa
färdigheter och färdigheter för entreprenörskap inom alla ämnesområden och
alla tre nivåer, och främja innovation inom högre utbildning via mer interaktiva
lärmiljöer och förstärkt infrastruktur för överföring av kunskap. ·
Stärka högskolornas infrastruktur för
kunskapsöverföring och stärka deras kapacitet att delta i nyföretagande och
avknoppningar. ·
Uppmuntra partnerskap och samarbete med företag
som en väsentlig verksamhet vid högskolorna, genom belöningsstrukturer, incitament
till flervetenskapligt samarbete över organisationsgränserna, samt minskningen
av juridiska och administrativa hinder mot partnerskap mellan högskolorna och andra
offentliga eller privata aktörer. ·
Främja högskolornas systematiska engagemang i
utarbetandet av integrerade lokala och regionala utvecklingsplaner, och rikta
regionalt stöd på samarbete mellan högre utbildning och näringsliv, i
synnerhet för att inrätta regionala knutpunkter för spetskunskap och
specialisering.
2.5.
Bättre styrelseformer och finansiering
Systemen för högre utbildning kräver lämplig
finansiering, och i Europa 2020-strategin betonas behovet att skydda utbildning
och forskning när man fastställer prioriteringar inom offentliga utgifter, eftersom
dessa områden främjar tillväxt. Medan utgiftsnivåerna varierar avsevärt mellan
medlemsstaterna[26]
är den sammanlagda investeringen i högre utbildning i Europa alltför låg:
1,3 % av BNP i genomsnitt, jämfört med 2,7 % i USA och 1,5 % i
Japan. Den aktuella pressen för budgetåtstramningar har oundvikligt lett till
att medlemsstaterna bedömt kostnadseffektiviteten i sina offentliga
investeringar i högre utbildning och forskning: medan somliga medlemsstater
minskat utgifterna har andra ökat budgeten då de erkänt tillväxtpotentialen i
utgifterna på dessa områden. Offentliga investeringar måste fortsätta att
utgöra grunden för en livsduglig högre utbildning. Emellertid kommer den
finansiering som behövs för att stödja och utvidga högkvalitativa system för
högre utbildning sannolikt att kräva ytterligare finansieringskällor, både offentliga
och privata. Medlemsstaterna anstränger sig i allt större utsträckning att få
största möjliga utbyte av sina investeringar, bl.a. via riktade
resultatsöverenskommelser med högskolorna, finansieringsarrangemang på
tävlingsbasis och kanalisering av pengar direkt till individer. De söker en
diversifiering av finansieringskällor, och använder offentliga investeringar
för att anskaffa medel på annat håll och i stor utsträckning anlita privata
investeringar. Kursavgifter blir allt vanligare, särskilt från och med
mastersnivån. Det blir viktigt att följa och bedöma hur slagkraftiga och verkningsfulla
dessa nya åtgärder är, inbegripet vad de innebär för studenter från mindre bemedlade
miljöer, och för rättvisa och rörlighet. De utmaningar som den högre utbildningen står
inför kräver mer flexibla styrelseformer och finansieringssystem där man
hittar en jämvikt mellan större autonomi för högskolorna och insyn gentemot
alla intressenter. Autonoma högskolor kan lättare specialisera sig, främja
resultat inom utbildning och forskning[27]
och främja diversifiering inom systemen för högre utbildning. Emellertid utgör
juridiska, finansiella och administrativa begränsningar alltjämt hinder för
högskolorna för att fritt kunna fastställa strategier och strukturer och
differentiera sig från konkurrenterna. Högskolornas kostnadseffektivitet, och därigenom
de offentliga investeringarnas slagkraftighet, kan höjas genom att begränsningarna
minskas, vare sig de gäller anskaffning av privata inkomster,
kapitalinvesteringar, ägande av infrastruktur, frihet inom personalrekrytering
eller ackreditering. Investeringar i professionell förvaltning kan leda
till strategiska visioner och ledarskap och samtidigt ge lärare och forskare
den akademiska frihet de behöver för att kunna koncentrera sig på sin
kärnverksamhet. De viktigaste frågorna för medlemsstater och högskolor är följande: ·
Uppmuntra till bättre kartläggning av faktiska
kostnader inom högre utbildning och forskning samt noggrann målstyrning av
utgifter, inbegripet via finansieringsmekanismer kopplade till resultat
där man inför ett konkurrensinslag. ·
Anpassa finansieringsmekanismer till behoven hos
olika högskoletyper för att uppmuntra högskolorna att fokusera ansträngningarna
på sina individuella starka sidor, och utarbeta incitament för att stödja en
mångfald av strategiska val och utveckla spetskunskapcentrum. ·
Underlätta tillgången till andra finansieringskällor,
bland annat genom användning av offentliga medel för att uppbåda privata och
andra offentliga investeringar (till exempel genom matchande finansiering). ·
Stödja utvecklingen av strategiska och
professionella ledare inom högre utbildning och se till att högskolorna har autonomi
när det gäller att fastställa strategisk inriktning, förvalta inkomster,
belöna resultat för att attrahera den bästa undervisnings- och
forskningspersonalen, fastställa administrativ policy och införa nya kursplaner. ·
Uppmuntra högskolor att modernisera sin personalförvaltning
och tilldelas logotypen ”HR Excellence in Research” och genomföra
rekommendationerna från Helsingforsgruppen för kvinnor och vetenskap[28].
3.
EU:s BIDRAG: INCITAMENT TILL ÖPPENHET, DIVERSIFIERING, RÖRLIGHET OCH
SAMARBETE
Det är i första hand de nationella
myndigheterna och högskolorna som måste ta itu med viktigaste politiska
åtgärderna som beskrivs i avsnitt 2. EU kan dock ge betydande stöd till deras
insatser för att reformera systemen för högre utbildning via de olika
instrumenten inom unionens politik och budget. Vad gäller politiken tillhandahåller styr- och rapporteringsmekanismerna i Europa 2020
de viktigaste instrumenten för övervakning av utvecklingen och stöd till
medlemsstaternas reforminsatser, inbegripet via landspecifika rekommendationer
kopplade till de integrerade riktlinjerna. Samtidigt bör EU i större utsträckning använda
sig av de verktyg för åtgärder som finns inom högre utbildning, särskilt den
europeiska samarbetsramen inom utbildning, ”Utbildning 2020”. Kommissionen kan
stödja öppenhet och spetskunskap via evidensbaserad analys av politiken. Den
kan stödja rörlighet för studerande, lärare och forskare. Den kan stödja
strategiskt samarbete mellan högskolor i Europa och mot bakgrunden av en
ökande global tävlan om begåvningar, tillhandahålla en gemensam ram för att
stödja den europeiska högre utbildningens interagerande med resten av
världen. Vad gäller finansiering erbjuder budgetramen för 2014–2020 en möjlighet att säkerställa
att EU:s instrument och politiska åtgärder – i synnerhet inom utbildning, forskning,
sysselsättning, företagande, migration och sammanhållning – fungerar väl
tillsammans för att stödja moderniseringen av den högre utbildningen. För att styra
EU-utgifterna till prioriteringarna i Europa 2020-strategin och till de
väsentliga pådrivarna för tillväxt och sysselsättning har kommissionen föreslagit
en avsevärd ökning av anslagen till utbildningsprogrammen och forskningen.
3.1.
Stöd till reformer med evidens, resultatanalys och
öppenhet
Kommissionen kommer att koncentrera sig på att
förbättra evidensbasen för de politiska besluten på de viktigaste områdena. Den
tillgängliga informationen om högskolornas resultat är huvudsakligen inriktad
på forskningsintensiva universitet och täcker därför bara en mycket liten andel
av Europas högskolor[29].
Det är väsentligt att man utarbetar bredare analyser och information som
täcker alla resultataspekter för att studenterna ska kunna fatta
välgrundade beslut om studier, för att högskolorna ska kunna kartlägga och
utveckla sina starka sidor, och för att beslutsfattarna ska få stöd i sina
strategiska val beträffande reformen av systemen för högre utbildning. Det
finns belägg för att man kan få till stånd en flerdimensionell rankning och
att den får brett stöd i utbildningsvärlden[30]. Vidare skulle bättre information från
arbetsmarknaden om aktuella och framtida färdighetskrav vara till hjälp vid
kartläggningen av områden där sysselsättningen ökar och när det gäller matchningen
av utbildning med arbetsmarknadens behov. Enligt vad som anges i flaggskeppsinitiativet
”Ny kompetens och nya arbetstillfällen” avser kommissionen att inrätta en kompetenskarta
för EU för att förbättra information om aktuella och framtida behov när det
gäller färdigheter. Bättre möjligheter för utexaminerade att få praktisk erfarenhet,
till exempel genom högkvalitativa praktikplatser, kan ytterligare underlätta
deras inträde på arbetsmarknaden. Europeiska kommissionen kommer att
göra följande: ·
Lansera U-Multirank: ett
nytt resultatbaserat verktyg för rankning och information för att profilera högskolor,
som är avsett att radikalt förbättra tydligheten i högre utbildning, och där de
första resultaten förväntas 2013. Genom att gå längre än forskningsfokuseringen
i de aktuella rankningarna och resultatindikatorerna och genom att låta
användarna skapa individanpassade flerdimensionella rankningar kommer detta
oberoende verktyg att utgöra en god informationsbas för val och beslutsfattande
hos alla intressenter inom högre utbildning. ·
I samarbete med Eurostat förbättra uppgifterna
om rörlighet i utbildningssyfte inom den europeiska högre utbildningen och om sysselsättningsresultat,
samt arbeta för ett europeiskt register för eftergymnasial utbildning. ·
Ge specifik vägledning och rekommendationer för hur
man höjer grundläggande och övergripande färdigheter och åtgärdar felmatchade
färdigheter. ·
I samarbete med medlemsstaterna och intressenterna
analysera effekterna av olika finansieringssätt på diversifieringen, kostandseffektiviteten
och rättvisan inom system för högre utbildning samt på rörlighet för studenter.
3.2.
Främja rörlighet
I och med att det europeiska området för
högre utbildning införs kommer Bolognaprocessen att förstärka rörlighet och
samarbete. Emellertid kan rörlighet ibland bli en utmaning för de utbildningssystem
som får betydande mängder av inkommande studenter, eller hota att man förlorar
de bästa förmågorna i länder där många begåvade människor väljer att studera
utomlands och sedan stanna där. Samtidigt oroar man sig över kvaliteten i
utbildning över gränserna, inbegripet när det gäller utbildning i form av
franchising. EU:s rörlighetsprogram som Erasmus och Erasmus
Mundus har uppnått långtgående positiva effekter för enskilda och högskolor. Tre
miljoner studenter kommer fram till 2013 att ha deltagit i det aktuella Erasmusprogrammet,
och möjligheter till utbyte för lärare och personal vid högskolorna ökar också.
Samtidigt utarbetar kommissionen en resultattavla för rörlighet för att
bedöma framstegen när det gäller undanröjandet av hinder mot rörlighet[31] inom EU. I inremarknadsakten[32], som är en riktad
handlingsplan med syftet att frigöra den inre marknadens potential för tillväxt,
sysselsättning och medborgarnas förtroende, ingår en översyn av direktivet om erkännande
av yrkeskvalifikationer för att minska hinder mot rörlighet i de reglerade
yrkena. Forskarnas rörlighet kommer att underlättas av den europeiska ramen för
forskarkarriärer, ett nytt verktyg för öppenhet som ska ingå i
sysselsättningsportalen Euraxess. Mastersutbildningar ger studenter avancerade
färdigheter som är särskilt värdefulla för kunskapsintensiva yrken och
forskning. Samarbete och rörlighet på mastersnivå kan bidra till att stärka
centrum för spetskunskap runtom i Europa och göra detta till ett område där EU
har en tydlig möjlighet att ge mervärde. Emellertid stöder inte de aktuella
EU-instrumenten för finansiering rörlighet på mastersnivå för en hel utbildning
som vanligtvis kräver ekonomiskt stöd under minst tolv månader[33]. Dessutom finns det begränsningar
för överföring av nationella lån, vilket reducerar möjligheten till en hel
utbildning utomlands och kommersiella lån är för det mesta otillgängliga för
studenter från lägre inkomstgrupper. Europeiska kommissionen har fastställt att
det finns behov av ytterligare ekonomiskt stöd för denna studentgrupp. Europeiska kommissionen
kommer att göra följande: ·
Förbättra erkännandet av utlandsstudier genom att förstärka
det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, föreslå
incitament i EU-programmen för att förbättra genomförandet och arbeta via Bolognaprocessen.
·
Föreslå ett Erasmus-utbytessystem för
mastersutbildningar (via en garantimöjlighet för studielån på
europeisk nivå), som skulle vara driftfärdig från och med 2014, i syfte att
främja rörlighet, spetskunskap och tillgång till finansiering till rimlig
kostnad för studenter från alla sociala bakgrunder som genomgår en
mastersutbildning i en annan medlemsstat. ·
Inom ramen för det europeiska området för högre
utbildning bidra till att förstärka samverkan mellan EU och de
mellanstatliga processerna. ·
Stödja analysen av potentialen i studentutbytets
riktningar, däribland inom Bolognaprocessen, för att beakta EU-domstolens
domar[34]
och kvalitetssäkringsstandarder för att stödja kvaliteten på utbildning via
franchise. ·
Främja den europeiska ramen för forskaryrken för
att utveckla rörlighet för forskare över gränserna, hjälpa forskare att hitta
anställningserbjudanden och arbetsgivare att hitta lämpliga kandidater samt
profilera forskartjänster enligt fyra kompetensnivåer[35].
3.3.
Sätta högre utbildning i centrum för innovation,
skapande av sysselsättning och anställbarhet
Europas framtida innovationsförmåga är
beroende av att högskolorna till fullo uppfyller sin roll inom
kunskapstriangeln, tillsammans med företag och forskningsorganisationer utanför
högskolorna. Europeiska institutet för innovation och
teknik (EIT) utgör en förebild för hur man kan få med
högre utbildning i kunskapstriangeln. Via utbildningsprogram på hög akademisk
nivå främjar EIT och dess kunskaps- och innovationsgemenskaper kunskapsintensivt
företagande som bygger på tvärvetenskaplig och innovativ forskning. EIT kommer
att i all högre grad inriktas på att sprida lärdomarna av denna verksamhet och
på så sätt tillhandahålla exempel på integrerade partnerskap, nya styrformer
och finansieringsmodeller som höjer högskolornas potential att innovera i
samarbete med näringslivet. I sitt förslag beträffande det strategiska
innovationsprogrammet, som väntas före årsskiftet, har kommissionen för avsikt
att föreslå ytterligare steg för att utveckla kunskapstriangeln. För att stödja kunskapsflödet finns det ytterligare
möjligheter att stödja samverkan mellan högre utbildning och den bredare
ekonomin på EU-nivå. Europeiska pilotprojekt, kallade kunskapsallianser,
som nyligen införts för att främja utvecklingen av strukturerade partnerskap
sammanför företag med högskolor för att utforma och leverera nya utbildningar,
och de har redan gett lovande resultat och bör därför ytterligare utvecklas. Marie Curie-insatserna utgör också ett effektivt sätt för att främja kunskapsöverföring, medan
den nya ramen för det europeiska området för forskningsverksamhet som
ska läggas fram 2012 kommer att stödja åtgärder för att undanröja hinder mot rörlighet
för forskare och samarbete över gränserna[36].
Kommissionen håller också på med utarbetandet av europeiska företagardoktorsexamina
och doktorandutbildningar för att främja innovation i utbildningen
av morgondagens forskare. Framgången för Erasmus-praktiktjänstgöring som
infördes i Erasmusprogrammet 2007 bekräftar att det behövs möjligheter inom högskoleutbildningar
att skaffa sig praktisk erfarenhet av relevans för arbetet. Praktikplatser är
en viktig mekanism för att para ihop de utexaminerades färdigheter med
arbetsmarknadens behov samt för studenternas personliga utveckling. Emellertid
ger inte dagens praktiktjänstgöring alltid studenterna de rätta förutsättningarna
för att utveckla färdigheterna och få lämpligt erkännande för sin förvärvade erfarenhet.
Mer måste göras för att praktiktjänstgöringen ska bli bättre och mer
relevant. Europeiska kommissionen
kommer att göra följande: ·
Senast i slutet av 2011 anta ett strategiskt innovationsprogram
där man skisserar EIT:s framtid och prioriteringar samt förslag till nya kunskaps-
och innovationsgemenskaper. ·
Bygga vidare på det nyligen startade pilotprojektet
för att förstärka samverkan mellan högskolor och företag via kunskapsallianser. ·
Inom Marie Curie-insatserna förstärka ett system
för europeiska företagardoktorander för att stödja tillämpad forskning. ·
Föreslå en kvalitetsram för praktiktjänstgöring
för att hjälpa studenter och utexaminerade få den praktiska kunskap som behövs
på arbetsplatsen och få fler och bättre praktikplatser. Detta kommer också att
skapa en enda centraliserad plattform för praktikerbjudanden i Europa.
3.4.
Stöd till internationaliseringen av Europas högre
utbildning
Framtida samarbete inom högre utbildning inom
EU bör ingå i en bredare strategi för att samarbeta med partnerländer runtom i
världen, främja EU:s värderingar och sakkunskap och stödja högre utbildning i
utvecklingsländer som en del av EU:s biståndspolitik och ett övergripande
tillvägagångssätt inom utvecklingen av utbildningssektorn. Kommissionen kommer
via det strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och
teknik att främja enhetlighet mellan EU:s forskningsinsatser och insatserna på
nationell nivå. Att göra systemen för högre utbildning
internationella och öppna fordrar ett gemensamt tillvägagångssätt inom en bred
skala politikområden och av många olika intressenter för att man ska dra till
sig de bästa studenterna, anställda och forskare från hela världen, bättre nå
ut och vara mer synliga på det internationella planet och främja
internationella nätverk för spetskunskap. Kommissionen kommer att överväga om
det är möjligt att ta fram en specifik strategi för internationalisering
av den högre utbildningen[37]. Europeiska kommissionen
kommer att göra följande: ·
Främja EU som studie- och forskningsmål för de
bästa begåvningarna i hela världen genom att stödja inrättandet och
utvecklingen av de europeiska högskolornas internationaliseringsstrategier. ·
Utveckla förbindelser kring högre utbildning
med partner utanför unionen för att stärka de nationella utbildningssystemen,
den politiska dialogen, rörligheten och det akademiska erkännandet, bl.a. genom
utvidgningsstrategin, den europeiska grannskapspolitiken, den övergripande
strategin för migration och Bologna Policy Forum. ·
Använda de befintliga partnerskapen för
rörlighet för att utöka och underlätta student- och forskarutbyte. ·
Överväga att föreslå ändringar i direktiv som
gäller studenter och forskare [38],
för att göra EU ännu mer attraktivt för begåvningar från länder utanför EU och
undersöka om denna process och de rättigheter den innebär bör underlättas
och/eller förstärkas. ·
Förstärka spårandet av doktorander från länder
utanför EU som andel av alla doktorander, enligt vad som anges i resultattavlan
för forskning och innovation, för att mäta hur attraktiv forskningen och doktorandutbildningen
i EU är för resten av världen.
3.5.
Förstärka de långsiktiga effekterna av och komplementariteten
i EU:s finansiering
EU:s investeringar
i högre utbildning föreslås gå via de tre huvudsakliga finansieringsmekanismerna
i den fleråriga budgetramen för 2014-2020: 1. Utbildning Europa: ett enda program för allmän och yrkesinriktad utbildning och för
ungdomar För att bidra till Europa 2020-målen kommer kommissionen
att föreslå ett enda program för allmän och yrkesinriktad utbildning och för
ungdomar, med enklare tillträde och förvaltning. Programmet kommer prioritera
utgifter på kvalitet och innovation i undervisning, mer koppling till arbetslivet
och bättre erkännande av färdigheter som förvärvats tack vare rörlighet. Programmet
kommer att bidra till det mål på 20 % rörlighet som fastställs i Bolognaprocessen
och resurserna kommer att inriktas på möjligheter till rörlighet grundad på
kvalitet och spetskunskap (inbegripet via rörlighet för en Erasmus-mastersexamen),
intensivt samarbete och partnerskap för uppbyggande av kapacitet i alla
medlemsstater och med partner i hela världen, specifika initiativ för att
erkänna och belöna framstående undervisning och uppmuntra till företagande
bland studenter och innovativt samarbete mellan högskolor och näringslivet. 2. Horisont
2020: ramprogrammet för forskning och innovation Det nya programmet Horisont 2020 kommer att
täcka all relevant EU-finansiering av forskning och
innovation som för närvarade tillhandahålls via det sjunde ramprogrammet, programmet
för konkurrenskraft och innovation och andra EU-initiativ inom innovation, till
exempel EIT. Syftet med Horisont 2020 är att EU-finansieringen ska bli mer
attraktiv och lättare tillgänglig. Programmet kommer att säkerställa att det
finns en hög grad av samordning av de politiska insatserna och största möjliga
synergieffekter mellan initiativen, och kommer att möjliggöra enklare och mer
effektiva finansieringsinstrument som täcker hela innovationscykeln. 3. Instrument
för sammanhållningspolitiken Under finansieringsperioden 2007–2013 kommer
cirka 72,5 miljarder euro ur sammanhållningsmedlen att användas till
allmän och yrkesinriktad utbildning, och 60 miljarder euro till forskning och innovation.
En strategisk användning av EU:s sammanhållningspolitik kan avsevärt öka
den högre utbildningens sociala, ekonomiska och territoriella bidrag. Europeiska
regionala utvecklingsfonden kan investera i byggandet eller renoveringen av
högskolor genom att tillhandahålla utrustning och främja digitalisering och
stödja företagskuvöser, avknoppningar och andra former av partnerskap mellan
högskolor och företag. Europeiska socialfonden kan finansiera
moderniseringen, öka deltagandet och resultaten, särskilt för studenter från underrepresenterade
bakgrunder, förbättra utbildningsinnehållet och bättre matcha kursprogram och
arbetsmarknadens behov. I förslaget till budgetramen för 2014–2020 anslås minst
84 miljarder euro till socialfonden, av vilka erfarenheten visar att mer
än 40 miljarder kan förväntas göras tillgängliga för allmän och
yrkesinriktad utbildning.
3.6.
Nästa steg mot smart och hållbar europeisk högre
utbildning för alla
Vid utarbetandet av detta meddelande genomförde
kommissionen ett brett samråd med högskolornas ledning, med lärare, forskare
och studenter, med företag och arbetsmarknadens parter, med regeringar och
internationella organ. Kommissionen kommer att även framöver arbeta med dessa
intressenter tillsammans med Europaparlamentet, regionkommittén och
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska investeringsbanken och
Eurostat för att föra denna handlingsplan vidare[39]. Kommissionen kommer också att använda sig av
extern sakkunskap för utarbetandet av progressiva politiska åtgärder och
karlägga innovativa lösningar. Som ett första steg kommer den att 2012 inrätta en
högnivågrupp med ett rullande mandat för att analysera de centrala ämnena när
det gäller modernisering av högre utbildning, med början 2013 med
främjandet av kvalitet i undervisning och rapportering. Moderna och genomslagskraftiga system för
högre utbildning utgör grunden till ett öppet och hållbart samhälle med
framtidstro, och för en kreativ, innovativ och företagande kunskapsbaserad
ekonomi. Gemensamma ansträngningar av medlemsstaternas myndigheter, högskolor,
intressenter och Europeiska unionen kommer att vara avgörande för att man ska
uppnå de mål som fastställs i detta meddelande och stödja Europas framgångar i
bredare bemärkelse. [1] Med högskolor avses här alla slags anstalter för högre
utbildning, universitet i olika former, tekniska högskolor, franska elitskolor
(grandes écoles), handelshögskolor, tekniska skolor, yrkeshögskolor,
polytekniska institut m.m., för att ta hänsyn till mångfalden i språk och
nationella utbildningssystem. [2] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 2. [3] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 7.2. [4] Se KOM(2010)
682 slutlig. [5] MORE-undersökningen av EU-forskarnas rörlighet och
karriärer, kommissionen 2010. [6] KOM(2006) 208 slutlig. [7] Fram till 2020 bör 40 % av 30–34-åringarna i EU ha
avslutat högre utbildning eller motsvarande. [8] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 3.4 [9] Att minska andelen 18–24-åringar utan studentexamen och
som inte läser vidare till högst 10 %. [10] Se rådets rekommendation om politiska strategier för att minska
andelen elever som lämnar skolan i förtid (antagen den 7 juni 2011). [11] KOM (2010) 546 slutlig. [12] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 4.1. [13] KOM (2010) 245 slutlig. [14] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 4.3. [15] I dessa principer, som utarbetades med stöd av det
europeiska forskningsområdets styrgrupp för mänskliga resurser och rörlighet, efterlyses
spetskunskap och kreativitet inom forskning, en attraktiv institutionsmiljö med
en kritisk massa och efterlevnad av stadgan och de etiska reglerna för
attraktiva arbetsförhållanden för forskare, möjligheter till tvärvetenskaplig
forskning, kontakter med näringslivet och andra relevanta yrkessektorer,
internationellt nätverksarbete och rörlighet, utbildning i överförbara färdigheter
och kvalitetssäkring. [16] Bland annat i enlighet med den europeiska stadgan för
forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare. [17] Se SEK(2011) 670 slutlig. [18] Detta innebär att man byter land vid övergång mellan
kandidat-, masters- och doktorsnivån. [19] Rådets rekommendation om att främja ungdomars rörlighet i
utbildningssyfte, 28 juni 2011. [20] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 7.1. [21] Ibid. [22] Rådets direktiv 2004/114/EG och rådets direktiv
2005/71/EG. [23] Vistelser på högst tre månader under ett halvår. [24] Rådets slutsatser om kunskapstriangeln, 20 oktober 2009. [25] Se rekommendationen om förvaltning av immateriella
rättigheter K(2008) 1329 slutlig, 10.4.2008. [26] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, avsnitt
6.1. [27] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 6.2. [28] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
avsnitt 6.3. [29] Frågan om kvalitet hos högskolorna med avseende på EU:s
forskningsmål kommer att övervägas ytterligare. [30] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar,
kapitel 1.1. Ett U-Multirank-verktyg skulle göra det möjligt för
användarna att profilera högskolor med ledning av uppgifter om undervisningens
kvalitet (till exempel resultat vad gäller anställbarhet), forskningsresultat,
förmågan att överföra kunskap och stödja regionalutveckling samt graden av
internationalisering. [31] Överenskommet i rådets rekommendation om att främja
ungdomars rörlighet i utbildningssyfte, 28 juni 2011. [32] Se KOM(2010)206, 13.4.2011. [33] Erasmus stöder rörlighet för anskaffning av studiepoäng
snarare rörlighet för hela utbildningar, medan Erasmus Mundus stöder enbart
utbyte av studenter som deltar i specifika Erasmus Mundus-masterutbildningar. [34] Mål C-73/08, Nicolas Bressol och Céline Chaverot med flera
mot Gouvernement de la Communauté française. [35] Gemensamma profiler (grundnivå/erkänd/etablerad/ledande
forskare) för alla sektorer och deltagarländer, enligt vad som efterlystes i
Innovationsunionen (2010). Rapport antagen av det europeiska forskningsområdets
styrgrupp för mänskliga resurser och rörlighet, maj 2011. [36] I enlighet med etiska regler för rekrytering av forskare
och den europeiska stadgan för forskare. [37] Enligt vad som efterlyses i rådet slutsatser om internationaliseringen
av den högre utbildningen, 11 maj 2010. [38] Samt rekommendation 2005/761/EG för att underlätta
medlemsstaternas utfärdande av enhetliga visum för korta vistelser för forskare
från tredje länder som reser inom gemenskapen i forskningssyfte. [39] Till exempel kan man arbeta tillsammans med Europeiska
investeringsbanken om en europeisk studielånsgaranti, med Regionkommittén om
den högre utbildningens roll för regionalutveckling och med medlemsstaterna via
den tematiska arbetsgruppen för moderniseringen av högre utbildning.