52011DC0528

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Typer av insatser som omfattas av EU-budgeten 3

3. Händelser sedan rapporten av den 30 juni 2010 4

3.1. Betalningsbalansstöd till medlemsstater utanför euroområdet 4

3.2. Makroekonomiskt stöd 4

3.3. Euratom 4

3.4. Garantier från EU:s budget för EIB:s utlåning till tredjeland 5

3.5. Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen 5

4. Uppgifter om risker som täcks av budgeten 6

4.1. Definition av risk 6

4.2. Det totala utestående kapital- och räntebelopp som täcks av budgeten 7

4.3. Total risk som täcks av budgeten 8

4.3.1. Risker som avser medlemsstater 8

4.3.2. Risk som avser tredjeländer 9

4.4. Riskutveckling 10

5. uteblivna betalningar, ianspråktagandet av garantier som belastar budgeten och utestående fordringar 12

5.1. Användning av likvida medel 12

5.2. Utbetalningar från budgeten 12

5.3. Utnyttjande av garantifonden för yttre åtgärder 12

6. Garantifond för åtgärder avseende tredjeland 12

6.1. Återvunna belopp 12

6.2. Tillgångar 12

6.3. Målbelopp 13

7. Riskbedömning: Ekonomiskt och finansiellt läge i tredjeländer med de största exponeringarna 13

7.1. Mål 13

7.2. Metoder för riskbedömning 13

Inledning

Den här rapporten ska kartlägga de kreditrisker som belastar Europeiska unionens budget till följd av de garantier som givits och de utlåningstransaktioner som genomförts direkt av Europeiska unionen eller indirekt via EIB:s externa mandat.

Denna rapport lämnas i enlighet med artikel 130 i budgetförordningen som kräver att kommissionen två gånger per år ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om situationen i fråga om de budgetgarantier som gemenskapen lämnar och de risker som är förenade med dessa [1]. Den kompletteras av ett arbetsdokument från kommissionen med ett antal detaljerade tabeller och förklarande anmärkningar (nedan kallat arbetsdokumentet ).

TYPER AV INSATSER SOM OMFATTAS AV EU-BUDGETEN

De risker som täcks av Europeiska unionens budget (nedan kallad budgeten ) hänför sig till flera olika typer av låne- och garantitransaktioner och kan delas in i två kategorier:

- Lån med makroekonomiska mål som beviljas av Europeiska unionen, dvs. lån för makroekonomiskt stöd[2] (”MFA”) till tredjeländer och, i samarbete med Bretton Woods-institutionerna, lån för att stötta betalningsbalansen[3] i medlemsstater utanför euroområdet som har drabbats av betalningsbalansproblem, lån för att stötta medlemsländer i euroområdet som upplever svårigheter som de inte råder över inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (nedan kallad EFSM )[4].

- Lån med mikroekonomiska mål, dvs. Euratom-lån och framför allt utlåning från Europeiska investeringsbanken (nedan kallad EIB ) avseende åtgärder i tredjeland[5] som täcks av EU-garantier[6].

EIB:s utlåning till tredjeland, Euratom-lån och makroekonomiskt stöd har sedan 1994 täckts av garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad fonden ),[7] medan betalningsbalanslån och EFSM-lån direkt täcks av budgeten.

Fonden täcker uteblivna betalningar på lån och lånegarantier som beviljats tredjeländer eller för projekt i tredjeländer. Den upprättades för att

- tillhandahålla en ”likviditetsbuffert” så att det inte är nödvändigt att utnyttja budgeten varje gång en betalning uteblir eller en betalning på ett garanterat lån försenas, och

- skapa ett instrument för budgetdisciplin genom att upprätta en finansiell ram för att utveckla EU-politiken när det gäller garantier för kommissionens och EIB:s lån till tredjeländer[8].

Fondens täckning upphör, om tredjeländer blir medlemsstater och risken överförs från fonden för att direkt bäras av budgeten. Fonden tillförs medel från EU:s budget och måste bibehållas på en nivå som motsvarar en viss procentandel av de utestående lån och lånegarantier som täcks av fonden. Denna procentandel, som kallas målsatsen, är för närvarande 9 %. Om fondmedlen är otillräckliga, kommer de nödvändiga medlen att tillhandahållas via budgeten.

HÄNDELSER SEDAN RAPPORTEN AV DEN 30 JUNI 2010

Betalningsbalansstöd till medlemsstater utanför euroområdet

Under andra halvåret 2010 utbetalades sammanlagt 1,35 miljarder euro genom två transaktioner. Den fjärde delen på 0,2 miljard euro av det betalningsbalansstöd som beviljats Lettland utbetalades den 20 oktober 2010. Lånet har finansierats till samma villkor (”back-to-back”) via en upplåningstransaktion med en bank som vände sig till en institutionell placerare (”private placement”). Den 22 september 2010 utbetalades den tredje delen på 1,15 miljarder euro av det lån som beviljats Rumänien. Dessa lån har finansierats ”back-to-back” genom utfärdandet av EU-referensobligationer. I genomsnitt har 83 % av de betalningsbalanslån som beviljats redan betalats ut.[9]

Makroekonomiskt stöd

Under det andra halvåret 2010 gjordes inga utbetalningar.

Rådet och Europaparlamentet antog i juli 2010 ett beslut att bevilja ett stöd på 500 miljoner euro till Ukraina[10] i form av ett lån. Tillsammans med ett lån på 110 miljoner euro från ett beslut som rådet antog år 2002 görs totalt 610 miljoner euro tillgängliga för Ukraina.

Euratom

Inga låneutbetalningar har ägt rum under rapportperioden.

Garantier från EU:s budget för EIB:s utlåning till tredjeland

Under det externa mandatet 2007–2013 ökade antalet undertecknade lån och låneutbetalningstakten under det andra halvåret 2010 och uppgick till 3 476 miljoner euro (undertecknade lån) respektive 1 642 miljoner (utbetalda lån). Det sammanlagda lånebelopp som betalades ut inom ramen för mandatet uppgick således till 6 129 miljoner euro per den 31 december 2010, en ökning med 37 % jämfört med situationen per den 30 juni 2010.

Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen

- Bakgrund

Som reaktion på den finansiella krisen beslutade rådet och medlemsstaterna i maj 2010 om ett åtgärdspaket för att bevara den finansiella stabiliteten i euroområdet och EU som helhet.

Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) [11] inrättades den 11 maj 2010 på grundval av artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)[12].

Unionens finansiella stöd inom ramen för EFSM utgår i form av lån eller kreditlimit, som beviljas medlemsstaten i fråga. Europeiska unionen har bemyndigat kommissionen att för detta ändamål låna upp medel på kapitalmarknaderna. Riskerna med EFSM-transaktioner tas helt av EU:s budget som garanterar återbetalningen av de upplånade medlen, om den berörda medlemsstaten ställer in sina betalningar.

Aktiveringen av finansiellt EFSM-stöd omfattas av stränga villkor inom ramen för ett gemensamt EU/IMF-stödprogram.

Som en del av krishanteringen har två andra mekanismer inrättats som till skillnad från EFSM inte medför någon risk för EU:s budget. Dessa mekanismer garanteras i stället av de deltagande medlemsstaterna på proportionell grund.

Europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet (EFSF) inrättades av medlemsstaterna i euroområdet i form av ett av dem ägt Luxemburgbaserat bolag, efter de beslut som fattades den 9 maj 2010 i samband med Ecofin-rådets möte. EFSF kan emittera obligationer som garanteras av medlemsstaterna i euroområdet med maximalt 440 miljarder euro för vidareutlåning till medlemsstater i euroområdet som har svårigheter, med förbehåll för villkor som förhandlas med europeiska kommissionen i samverkan med Europeiska centralbanken och IMF och som ska godkännas av eurogruppen.

Efter en begäran från de grekiska myndigheterna beslutade euroområdets ministrar den 2 maj 2010 enhälligt att aktivera stabilitetsstöd till Grekland i form av bilaterala lån från de andra medlemsstaterna i euroområdet, centralt administrerade av kommissionen. Stödet gavs inom ramen för ett treårigt gemensamt program tillsammans med IMF som innefattar ett finansiellt paket på 110 miljarder euro för att hjälpa Grekland att täcka sina finansieringsbehov. Programmet var förenat med stränga ekonomisk-politiska villkor[13] som kommissionen och IMF, i samråd med ECB, förhandlat fram med de grekiska myndigheterna. Medlemsstaterna i euroområdet bidrar själva med 80 miljarder euro[14], medan IMF stödjer programmet med ett standby-arrangemang på omkring 30 miljarder[15]. Företrädarna för EU-medlemsstaterna beslutade den 5 maj 2010 att anförtro kommissionen samordningen och förvaltningen av de sammanlagda bilaterala lånen. Denna roll medför ingen ökning av kommissionens utgifter eller av någon annan utgiftspost i EU-budgeten.

- Verksamhet under andra halvåret 2010

Den 7 december 2010 beslutade rådet att bevilja finansiellt EU-bistånd till Irland inom ramen för ett treårigt gemensamt EU/IMF-program på 85 miljarder euro. Av dessa kommer maximalt 22,5 miljarder euro att beviljas inom ramen för EFSM (för närmare uppgifter om denna transaktion hänvisas till punkt 4.4 Riskutveckling).

UPPGIFTER OM RISKER SOM TÄCKS AV BUDGETEN

Definition av risk

Riskerna för budgeten härrör från utestående kapital och ränta för transaktioner som täcks av garantier.

Icke återbetalade lån kommer att täckas av fonden när de avser tredjeländer (55 % av det totala utestående belopp som täcks av garantier per den 31 december 2010) och direkt av budgeten när de avser medlemsstater (betalningsbalanslån och lån till eller för projekt i medlemsstater står för återstående 45 % av det totala utestående garanterade beloppet per den 31 december 2010). Den stora andelen garanterade lån med koppling till medlemsstaterna är en följd av de senaste utvidgningarna[16] och ianspråktagandet av EU-systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd till de medlemsstater som inte antagit euron (systemet för betalningsbalansstöd).

I denna rapport används två metoder för att bedöma riskerna för budgeten (antingen direkt eller indirekt genom fonden):

- Beräkning av det totala utestående kapitalet för de berörda transaktionerna vid en given tidpunkt inbegripet upplupen ränta. Denna metod gör det möjligt att beräkna det totala belopp som riskerar att belasta budgeten vid en given tidpunkt för alla framtida betalningsåtaganden, oberoende av när i framtiden dessa betalningar förfaller till betalning och om de täcks av fonden eller ej.

- Den budgetmetod som definieras som ”den årliga risken för budgeten”, som baseras på beräkningen av det högsta årliga belopp som EU skulle behöva betala ut under ett budgetår, under förutsättning att inga garanterade lån återbetalas[17].

- Resultatet av dessa båda metoder presenteras i de två följande avsnitten. Slutligen ingår ett avsnitt om riskutvecklingen.

Det totala utestående kapital- och räntebelopp som täcks av budgeten

Den totala risk som belastade budgeten per den 31 december 2010 anges i följande tabell 1.

Tabell 1: Totala utestående belopp som täcks a budgeten per den 31 december 2010 (i miljoner euro) |

Utestående kapitalbelopp | Upplupen ränta | Totalt | % |

Medlemsstater* |

Makroekonomiskt stöd | 38 | 0 | 38 | <1 % |

Euratom | 417 | 3 | 420 | 1 % |

Betalningsbalansstöd | 12 050 | 197 | 12 247 | 35 % |

EIB*** | 3 240 | 30 | 3 269 | 9 % |

Delsumma medlemsstater | 15 744 | 230 | 15 974 | 45 % |

Tredjeländer** |

Makroekonomiskt stöd | 463 | 2 | 465 | 1 % |

Euratom | 49 | 0 | 49 | <1 % |

EIB*** | 18 747 | 135 | 18 882 | 53 % |

Delsumma tredjeländer | 19 256 | 137 | 19 396 | 55 % |

Summa | 35 002 | 367 | 35 370 | 100 % |

* Denna risk täcks direkt av budgeten. Omfattar även makroekonomiskt stöd samt Euratom- och EIB-lån som beviljats före EU-anslutning. ** Denna risk täcks av fonden. *** Omkring 83 % av EIB:s utlåningstransaktioner (utlåning till stater och deras underenheter) täcks av en heltäckande garanti, medan EIB:s övriga lånetransaktioner endast omfattas av risktäckning för politiska risker. |

I tabellerna A1, A2, A3 och A4 i arbetsdokumentet återfinns närmare uppgifter om dessa utestående belopp, särskilt i fråga om tak, utbetalade belopp eller garantinivåer.

Det totala utestående kapital plus ränta som täcks av budgeten ökade till 35,4 miljarder euro (en ökning med 2,6 miljarder euro jämfört med situationen per den 30 juni 2010). Den genomsnittliga ökningstakten var 8 %. Ökningen beror främst på de 1,4 miljarder euro som utbetalades inom systemet för betalningsbalansstöd och på att EIB-utbetalningarna till tredjeländer ökat (1,2 miljarder euro under andra halvåret 2010).

Total risk som täcks av budgeten

Under 2011 kommer budgeten att täcka 4,8 miljarder euro (direkt och via fonden), vilket motsvarar det belopp som under denna period förfaller till betalning av det totala utestående beloppet per den 31 december 2010.

Härav avser omkring 3 miljarder euro medlemsstaterna (63 %), medan återstoden avser tredjeländer.

Risker som avser medlemsstater

De risker som avser medlemsstater gäller a) EIB-lån och makroekonomiskt stöd och Euratom-lån som beviljades före EU-anslutningen samt b) lån efter anslutningen som beviljats genom systemet för betalningsbalansstöd.

Under 2011 kommer den maximala direkta risk som avser medlemsstater att belasta budgeten med 3 miljarder euro[18] (63 % av den totala årliga risken).

Av tabell 2 framgår det att Ungern och Rumänien är rangordnade som nummer ett och två bland medlemsstaterna när det gäller utestående belopp.

Tabell 2: Rangordning av de medlemsstater som innebär de största riskerna för budgeten under 2011 (i miljoner euro) |

Rangordning | Land | Maximal risk | % av den totala maximala risken |

1 | Ungern | 2 209,6 | 73,3 % |

2 | Rumänien | 383,9 | 12,7 % |

3 | Lettland | 98,3 | 3,3 % |

4 | Polen | 81,9 | 2,7 % |

5 | Bulgarien | 76,9 | 2,6 % |

6 | Tjeckien | 73,6 | 2,4 % |

7 | Slovakien | 58,1 | 1,9 % |

8 | Slovenien | 14,3 | 0,5 % |

9 | Cypern | 9,8 | 0,3 % |

10 | Litauen | 5,5 | 0,2 % |

11 | Estland | 1,0 | 0 % |

12 | Malta | 0,7 | 0 % |

Summa | 3 013,7 | 100,0 % |

Risk som avser tredjeländer

Fonden täcker de garanterade lån till tredjeländer med löptider som sträcker sig fram till 2040. Under 2011 kommer den maximala årliga risk som belastar fonden och som avser tredjeländer att uppgå till 1,8 miljarder euro[19] (37 % av den totala årliga risken).

Nedan rangordnas de tio tredjeländer (av totalt fyrtiofyra) som står för de största totala utestående beloppen. Dessa länder står för 1 387,2 miljoner euro eller 79 % av den årliga risken för fonden. Den ekonomiska situationen i dessa länder analyseras och kommenteras i arbetsdokumentet.

Tabell 3: Rangordning av de 10 tredjeländer som svarar för den största riskexponeringen för fonden under 2011 (i miljoner euro) |

Rangord-ning | Land | Maximal risk | % av den totala maximala risken | Kreditriskrankning enligt Euromoney[20] |

03/2010 | 09/2010 |

1 | Turkiet | 395,9 | 28,5 % | 59/185 | 50/185 |

2 | Egypten | 211,4 | 15,2 % | 69/185 | 64/185 |

3 | Marocko | 171,3 | 12,3 % | 57/185 | 62/185 |

4 | Tunisien | 166,3 | 12 % | 71/185 | 69/185 |

5 | Sydafrika | 99,5 | 7,2 % | 53/185 | 44/185 |

6 | Serbien | 88,0 | 6,3 % | 76/185 | 70/185 |

7 | Syrien | 76,8 | 5,5 % | 140/185 | 128/185 |

8 | Libanon | 76,0 | 5,5 % | 82/185 | 76/185 |

9 | Brasilien | 55,0 | 4,0 % | 51/185 | 42/185 |

10 | Jordanien | 47,1 | 3,4 % | 72/185 | 67/185 |

Summan för dessa 10 länder | 1 387,2 | 100,0 % |

Riskutveckling

Spänningar som har konstaterats på vissa marknader för statspapper i EU är fortfarande stora, trots en uppmuntrande ökad ekonomisk optimism under andra halvåret 2010.

- Systemet för betalningsbalansstöd

I december 2008 användes EU:s system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans och hjälpte Ungern, Lettland och Rumänien att återfå marknadens förtroende. Den första låneåterbetalningen kommer att ske i december 2011.

Systemet med betalningsbalansstöd med dess sammanlagda tak på 50 miljarder euro har en återstående kapacitet på 36,4 miljarder euro för att vid behov tillhandahålla ytterligare betalningsbalansstöd[21].

- Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)

I slutsatserna från Ekofinrådet sätts ett tak för mekanismen på 60 miljarder euro[22], men den rättsliga gränsen anges i artikel 2.2 i rådets förordning som begränsar utlåningsutrymmet under taket för egna medel[23].

Som svar på de irländska myndigheternas begäran den 21 november 2010 kommer EU och IMF att tillhandahålla ett treårigt gemensamt ekonomiskt stöd. Det totala programmet för Irland kommer att uppgå till 85 miljarder euro. Därav kommer 17,5 miljarder euro att finansieras genom ett bidrag från den irländska statskassans kassareserv och investeringar från den nationella pensionsfonden. Återstoden av det totala paketet kommer att finansieras av följande aktörer:

- Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) med upp till 22,5 miljarder euro[24] som täcks av EU-budgeten.

- Det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet (EFSF) med 17,7 miljarder euro (som inte täcks av EU-budgetgarantin).

- Internationella valutafonden (IMF) med 22,5 miljarder euro.

- Bilaterala lån från Förenade kungariket (3,8 miljarder euro), Sverige (0,6 miljarder euro) och Danmark (0,4 miljarder euro).

- Lån för makroekonomiskt stöd

Lån för makroekonomiskt stöd till tredjeländer har genom enskilda beslut godkänts av rådet[25] och, sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, av Europaparlamentet och rådet.

Rådsbesluten för att bevilja makroekonomiskt stöd till Armenien[26], Serbien[27] och Bosnien och Hercegovina[28] har per den 31 december 2010 ännu inte genomförts.

Under andra halvåret 2010 genomfördes inga lånetransaktioner som avsåg makroekonomiskt stöd.

Euratom-lån

Euratoms utlåning till medlemsstater eller transaktioner i vissa berättigade tredjeländer (Ryska federationen, Armenien, Ukraina) har ett tak på 4 miljarder euro och omkring 85 % av dessa har redan används. Det återstående utlåningsutrymmet uppgår till omkring 600 miljoner euro och kan utbetalas till nya projekt i medlemsstaterna och Ukraina.

- EIB-lån

Det allmänna EIB-mandatet för perioden 2000–2007 löpte ut den 31 juli 2007. Vid detta datum hade låneavtal undertecknats på sammantaget 98 % av det totala taket enligt mandatet (20 060 miljoner euro – se tabell A5 i arbetsdokumentet). Per den 31 december 2010 återstod totalt 3 022 miljoner euro som kunde utbetalas inom ramen för mandatet och som beräknas utbetalas inom 10 år från det att mandatet löpt ut, eftersom EU-garantin för eventuellt ej utbetalade belopp då förfaller.

Som ett resultat av kommissionens förslag att ändra den rättsliga grunden för EIB:s externa mandat för återstoden av den nuvarande budgetplanen för 2007–2013[29], väntas parlamentet och rådet fatta ett beslut om det före den 31 oktober 2011. EU-garantin är begränsad till 65 % av det sammanlagda beloppet av utbetalda lån och beviljade lånegarantier inom ramen för EIB:s finansiella transaktioner, minus återbetalda belopp och alla därmed förbundna belopp, dock med ett tak på högst 27 800 miljoner euro[30]. Låneavtal på totalt 16 600 miljoner euro hade undertecknats den 31 december 2010 inom ramen för detta mandat och av det beloppet hade 10 603 miljoner euro ännu inte betalats ut vid den tidpunkten (se tabell A6 i arbetsdokumentet).

UTEBLIVNA BETALNINGAR, IANSPRÅKTAGANDET AV GARANTIER SOM BELASTAR BUDGETEN OCH UTESTÅENDE FORDRINGAR

Användning av likvida medel

I de fall en låntagares återbetalning till EU är försenad, använder kommissionen sina likvida medel för att undvika förseningar med åtföljande kostnader för den egna upplåningsverksamheten[31].

Utbetalningar från budgeten

Eftersom inga uteblivna betalningar registrerades under andra halvåret 2010, begärdes inga anslag inom ramen för budgetpost 01 04 01” Europeiska unionens lånegarantier för upptagna EU-lån och Euratomlån samt för EIB:s utlåning” (symbolisk (p.m) budgetpost).

Utnyttjande av garantifonden för yttre åtgärder[32]

Om en låntagare (tredjeland) överskrider en förfallodag för betalning av ett lån som beviljats eller garanterats av EU, ska fonden täcka den uteblivna betalningen inom tre månader från förfallodagen[33].

Inga anspråk gjordes på fonden under andra halvåret 2010.

GARANTIFOND FÖR ÅTGÄRDER AVSEENDE TREDJELAND

Återvunna belopp[34]

Den 31 december 2010 hade fonden inte några eftersläpande betalningar att återvinna.

Tillgångar

Den 31 december 2010 uppgick fondens nettotillgångar[35] till 1 485 464 411 euro.

Målbelopp

Fonden måste nå en lämplig nivå (målbelopp) som fastställts till 9 % av insatsernas sammanlagda åtaganden i form av kapitalbelopp och upplupen ränta. Relationen mellan fondens egna medel (1 485 464 411 euro) och de totala utestående låneåtagandena[36] (19 395 882 340 euro) i den mening som avses i fondförordningen har minskat från 8,21 % per den 30 juni 2010 till 7,7 % per den 31 december 2010.

Vid utgången av 2010 var fondmedlen lägre än målbeloppet. Enligt bestämmelserna om garantifondens avsättning infördes en avsättning på 260 170 000 euro i budgetförslaget för 2012. Detta belopp kommer att utbetalas från budgeten till fonden i februari 2012.

RISKBEDÖMNING: EKONOMISKT OCH FINANSIELLT LÄGE I TREDJELÄNDER MED DE STÖRSTA EXPONERINGARNA

Mål

I rapportens föregående avsnitt redogörs för de kvantitativa aspekterna på den risk som belastar budgeten med avseende på tredjeländer. De kvalitativa riskaspekterna är beroende av transaktionsslag och låntagarens ställning (se avsnitt 4.3 ovan) och bör också bedömas.

Metoder för riskbedömning

Riskbedömningen i arbetsdokumentet baseras på uppgifter om den ekonomiska och finansiella situationen, kreditvärdighetsbetyg och andra kända fakta om de länder som har erhållit garanterade lån. I denna bedömning ingår inte uppskattningar av förväntade förluster och återvunna belopp vilka nödvändigtvis är mycket osäkra.

Landriskindikatorer i tabellerna i arbetsdokumentet anger hur risken för uteblivna betalningar har utvecklats. Denna analys återfinns i avsnitt 3 i arbetsdokumentet för de länder som under 2011 utgör störst risk för och som har störst exponering mot budgeten (inklusive makroekonomiskt stöd och Euratom-lån).

[1] KOM(2011) 150 och SEK(2011) 371 utgör den föregående rapporten om de garantier som täcks av budgeten per den 30 juni 2010.

[2] Lån för makroekonomiskt stöd kan också beviljas i form av bidrag till tredjeländer. För ytterligare information om sådant stöd hänvisas till kommissionens rapport KOM(2010) 513 och SEK(2010) 1117.

[3] Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

[4] EFSM inrättades den 11 maj 2010 på grundval av rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1). Den fungerar på ett liknande sätt som betalningsbalansfaciliteten men är tillgänglig för alla medlemsstater, dvs. inklusive medlemsstater i euroområdet.

[5] De siffror som avser EIB-mandaten anges i tabell A1 och hänvisningar till rättsliga grunder anges i tabell A4 i arbetsdokumentet.

[6] Senast fastställd för perioden 1 februari 2007 – 31 oktober 2011 genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 633/2009/EG av den 13 juli 2009 (EUT L 190, 22.7.2009, s. 1) (”beslutet om mandatet för utlåning till tredje land”), som ersätter rådets beslut nr 2006/1016/EG av den 19 december 2006.

[7] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredjeland (kodifierad version), kallad ”garantifondsförordningen” (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

[8] Även om externa risker sammanfattningsvis täcks av garantier från EU-budgeten, fungerar garantifonden som ett instrument för att skydda EU-budgeten från riskerna med uteblivna betalningar. För en utförlig rapport om hur fonden fungerar hänvisas till KOM(2010) 418 och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen (SEK(2010) 968).

[9] Se tabell A3a i arbetsdokumentet.

[10] Europaparlamentets och rådets beslut nr 388/2010/EU av den 7 juli 2010 om makroekonomiskt stöd till Ukraina (EUT L 179, 14.7.2010, s. 1).

[11] Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

[12] Enligt artikel 122.2 i EUF-fördraget kan medlemsstater som har svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför deras kontroll beviljas ekonomiskt bistånd.

[13] Rådets beslut 2010/320/EU av den 10 maj 2010 riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 145, 11.6.2010, s. 6). Dessa villkor specificerades i ett samförståndsavtal som ingicks mellan de grekiska myndigheterna och kommissionen på euroområdets medlemsstaters vägnar.

[14] Av vilka 38 miljarder euro har frisläppts till och med mars 2011.

[15] Av vilka 14,6 miljarder euro har frisläppts till och med mars 2011.

[16] Enligt artikel 1 tredje stycket i garantifondförordningen överförs lånerisken från fonden till budgeten först när ett land anslutits till EU.

[17] I denna beräkning antas det att nödlidande lån inte avräknas i förtid, dvs. att endast lån som förfallit till betalning medräknas (se även avsnitt 2 i arbetsdokumentet).

[18] Motsvarande de belopp som förfaller till betalning under 2011 (av totalt utestående lånebelopp per den 31 december 2010), under förutsättning att nödlidande lån inte ökar. För närmare uppgifter hänvisas till tabell A2 i arbetsdokumentet.

[19] Motsvarande de belopp som förfaller till betalning under 2011 (av totalt utestående lånebelopp per den 31 december 2010) under förutsättning att nödlidande lån inte ökar. För närmare uppgifter hänvisas till tabell A2 i arbetsdokumentet.

[20] Ju högre rankningsnummer desto lägre är landets kreditvärdighet. Länder rangordnas på en skala från noll till 185. Rankningsnummer 185 utgör den högsta risken för betalningsinställelse. Ett visst land kan förbättra sitt kreditbetyg och ända försämra sin rankning, om alla bedömda länders genomsnittliga globala kreditvärdighet förbättras.

[21] Notera att under första halvåret 2011 har det återstående taket sänkts till 35 miljarder euro på grund av det nya förebyggande biståndsprogrammet för Rumänien på 1,4 miljarder euro som beslutades den 27 maj 2011.

[22] Se pressmeddelandet från det extrainkallade mötet i Ekofinrådet den 9–10 maj 2010(http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cmsdata/docs/pressdata/en/ecofin/114324.pdf)

[23] Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

[24] En första del på 5 miljarder euro utbetalades den 12 januari 2011. Fram till juni 2011 hade 11,4 miljarder utbetalats.

[25] Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft är medbeslutandeförfarandet det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

[26] Rådets beslut 2009/890/EG av den 30 november 2009 om att bevilja makroekonomiskt stöd till Armenien (högst 65 miljoner euro i lån och 35 miljoner i bidrag).

[27] Rådets beslut 2009/892/EG av den 30 november 2009 om att bevilja makroekonomiskt stöd till Serbien (lånefacilitet med ett maximibelopp på 200 miljoner euro).

[28] Rådets beslut 2009/891/EG av den 30 november 2009 om att bevilja makroekonomiskt stöd till Bosnien och Hercegovina (lånefacilitet med ett maximibelopp på 100 miljoner euro).

[29] KOM(2010) 174 av den 21 april 2010.

[30] Uppdelat i ett nedre tak med ett fast högst belopp på 25 800 miljoner euro och ett fakultativt mandat på 2 000 miljoner.

[31] Se artikel 12 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförandet av beslut 2007/436/EG, Euratom, om systemet för gemenskapens egna medel (EGT L 130, 31.5.2000, s. 1).

[32] Sedan inrättandet 1994 har fonden tagits i anspråk för sammanlagt 478 miljoner euro.

[33] För närmare uppgifter se avsnitt 1.4.3 i arbetsdokumentet.

[34] Sedan den inrättades 1994 har fonden återvunnit sammanlagt 576 miljoner euro (detta inkluderar återbetalda kapital- och räntebelopp, plus straffräntor för betalningsförseningar, plus konstaterade växelkursvinster och -förluster).

[35] Fondens totala tillgångar minus upplupna skulder (EIB-avgifter och revisionsavgifter).

[36] Inklusive upplupen ränta.