25.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 248/118

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 89/666/EEG, 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister”

KOM(2011) 79 slutlig – 2011/0038 (COD)

2011/C 248/20

Föredragande: Miklós PÁSZTOR

Den 8 och den 16 mars 2011 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 50.2 g) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av direktiven 89/666/EEG, 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister”

KOM(2011) 79 slutlig – 2011/0038 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 maj 2011.

Vid sin 472:a plenarsession den 15–16 juni 2011 (sammanträdet den 15 juni) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 144 röster för, 2 röster emot och 4 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Kommittén välkomnar offentliggörandet av direktivet, som vi anser vara ett viktigt framsteg när det gäller genomförandet av den inre marknaden. Direktivet gör det möjligt att förverkliga de affärsdrivande företagens, de anställdas, konsumenternas och EU-medborgarnas övergripande mål, som lyfts fram i Europa 2020-strategin, samt initiativet till förmån för små och medelstora företag (”Small Business Act”). I sin nuvarande form, där målet är att standardisera de viktigaste upplysningarna och dokumenten och ersätta det frivilliga samarbetet med en lagstadgad förpliktelse i hela EU, uppfyller förslaget emellertid bara vissa av de grundläggande kraven.

1.2   Samtidigt innehåller förslaget en rad osäkerhetsmoment när det gäller genomförandet, och ansvaret för att lösa de olika frågor som kan uppstå i en framtida förordning överlåts till kommissionen. Vi hoppas att kommittén även kommer att involveras i det kommande lagstiftningsarbetet och delta i förberedelserna för den framtida lagstiftningen som partner till kommissionen.

1.3   EESK skulle ha föredragit att de tre ändrade direktiven konsoliderats genom förslaget, och att EU:s krav på detta område verkligen fastställts på ett entydigt sätt (1). Genom ändringen och de delegerade akter som kommer att antas senare skapas det oklarhet med avseende på genomförandet. Av denna anledning håller EESK fast vid de ståndpunkter som kommittén framförde i anslutning till grönboken och ser gärna att de kommer till uttryck i framtida lagstiftning.

1.4   Kommittén betraktar det som en allvarlig brist att regelverket inte tar upp frågan om flyttning av ett företags säte, något som får allt större betydelse på en allt mer integrerad marknad, vilket även påpekas i grönboken. Kommittén anser att lagstiftaren försummar en möjlighet då han inte använder sig av principen om insyn när det gäller värdepapper som en modell, trots att den omnämns i andra sammanhang.

1.5   EESK stöder de föreslagna ändringarna med avseende på direktiven 89/666/EEG och 2005/56/EG.

1.6   När det gäller ändringen av direktiv 2009/101/EG anser kommittén att följande punkter är viktiga:

—	Upplysningarna bör offentliggöras snarast möjligt, det vill säga med kortast möjliga tidsfrist beroende på vad som är tekniskt och juridiskt möjligt.

—	Begäran om grundläggande information via ett gemensamt europeiskt system bör vara kostnadsfri, vilket EESK redan rekommenderat.

—	Kostnaderna för utveckling och utnyttjande av systemet måste klargöras, vilket ännu inte skett. Kommittén beklagar avsaknaden av konsekvensanalyser i förslaget. Vi vill emellertid framhålla att EU måste avsätta medel för dessa kostnader.

—	Systemet bör ge så direkt tillgång som möjligt till informationen, och offentliggörandet av information i pappersformat bör minimeras.

1.7   EESK accepterar den 1 januari 2014 som tidsgräns för medlemsstaternas antagande av nödvändiga lagar och andra författningar. Vi anser emellertid att EU måste fastställa en intern tidsgräns för tillämpningen av de åtgärder som fastställs i delegerade akter.

2.   Innehållet i förslaget till direktiv

2.1   Syftet med direktivet är att förbättra insynen och öppenheten när det gäller de rättsliga och skattemässiga ramarna för företagen, vilka i allt högre grad utnyttjar de möjligheter som den inre marknaden erbjuder, och därigenom öka tilliten till denna marknad för att säkerställa att de konkurrensfördelar som uppstår genom förbindelserna mellan handelspartnerna används på bästa sätt.

2.2   På grundval av direktivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att inom hela EU underlätta bolagsmännens och tredje mans tillgång till dokument och annan information om företag och deras förbindelser med varandra. Hittills har det nämligen inte funnits något krav eller någon reell möjlighet i detta avseende. Problemet när det gäller insyn blir särskilt akut i samband med gränsöverskridande fusioner och delningar av företag eller när det gäller filialer till ett företag som lyder under en annan medlemsstats lagstiftning.

2.3   Kommissionen föreslår följaktligen att tidigare direktiv ändras:

—	Direktiv 89/666/EEG om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (det elfte direktivet).

—	Direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av bolag.

—	Direktiv 2009/101/EG om skyddsåtgärder för bolagsmän och tredje man (nytt direktiv om tillgång till information om företag som ersätter det första direktivet).

Ovannämnda direktiv tillgodosåg endast delvis det ökande kravet på information.

2.4   De ändringar som gjorts i det nya direktivet innebär att befintliga krav och förfaranden utvidgas, preciseras och utvecklas, och kommissionen får befogenhet att införa ytterligare preciseringar och utvidgningar i samband med genomförandet. Det huvudsakliga syftet med denna åtgärd är att samtliga företag, filialer och grupper av ekonomiska aktörer tydligt och så snabbt som möjligt ska kunna identifieras, och att eventuella förändringar omedelbart ska registreras och finnas tillgängliga. Det bästa sättet att uppnå detta är att lagra och offentliggöra dokument och upplysningar elektroniskt. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa digitaliseringen och tillgången till uppgifterna via den planerade enda europeiska plattformen.

2.5   De flesta av de ändringar kommissionen föreslår berör direktiv 2009/101/EG.

—	Tidsfristen för offentliggörande av uppgifterna har fastställts till högst 15 kalenderdagar.

—	Alla företag ska ha en unik identifikationskod som gör det möjligt att entydigt identifiera företaget inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

—	De förfaranden som föreskrivs av medlemsstaterna måste vara förenliga med tillgängligheten via den enda europeiska plattformen.

—	Medlemsstaterna ska garantera dokumentens och upplysningarnas trovärdighet.

—	Kostnaderna för offentliggörande bör inte överskrida de nödvändiga administrativa kostnaderna.

—

I syfte att genomföra dessa bestämmelser kan kommissionen, på grundval av sina delegerade befogenheter, fastställa tekniska förfaranden när det gäller förvaltning, säkerhet, utformningen av den unika identifikationskoden, språkanvändning, metoder och tekniska normer för offentliggörande och eventuella sanktioner i händelse av att bestämmelserna inte följs.

2.6   Beträffande direktiven från 1989 och 2005 gäller ändringen den unika identifieringen av filialer och bolag med begränsat ansvar som har varit föremål för en gränsöverskridande fusion, samt kravet på elektronisk kompatibilitet med andra typer av registrering.

2.7   Direktivet, som träder i kraft tjugo dagar efter offentliggörandet, riktar sig till medlemsstaterna, som ska genomföra det senast den 1 januari 2014.

3.   Den rättsliga bakgrunden till yttrandet

3.1   Insynen i handelsregistren är inte enbart ett viktigt mål i sig utan även en av förutsättningarna för ytterligare harmonisering av bolagsrätten. Samverkan mellan de nationella registren är till största delen en IT-relaterad och ekonomisk fråga, men förslaget ska offentliggöras i juridisk form och av detta skäl kan man inte bortse från de rättsliga kraven. Förutom behovet av att finna rätt juridisk form bör man även ingående granska den juridiska bakgrunden till harmoniseringen.

3.1.1   I detta sammanhang bör man i första hand fråga sig hur man ska förena intressena mellan traditionellt sett kapitalexporterande respektive kapitalimporterande länder. Tabellen nedan visar huvuddragen i deras strategier. På grundval av dessa utgör medlemsstaternas underliggande intressen på lång sikt ett väsentligt hinder för en genomgripande harmonisering, även om denna fråga inte tycks vara viktig i debatten om handelsregistrens kompatibilitet som är en teknisk fråga.

	Kapitalexporterande medlemsstat	Kapitalimporterande medlemsstat
1. Konstituering av företag (status som juridisk person)	Fiktionsprincipen (universalitet)	Realitetsprincipen (partikularism)
2. Den juridiska personens identifierbarhet	Registreringsort	Bolagets säte
3. Jurisdiktion	Individualitetsprincipen	Territorialitetsprincipen
4. Principen om ekonomisk lagstiftning	Rättssäkerhet	Förebyggande av missbruk av rättigheter
5. Principen om EU-lagstiftning (politiken för inre marknaden)	Förbud mot att begränsa de grundläggande rättigheterna	Förbud mot diskriminerande behandling

3.2   Hindren för nationell registrering av företag är betydligt färre i de länder som använder fiktionsprincipen (där erkännandet av företag på nationell nivå i princip sker automatiskt förutsatt att de uppfyller vissa villkor) än i andra (där man även vill skydda de lokalsamhällen där företagen är verksamma), eftersom ett företag som ansöker om registrering här bär ett större ansvar än staten; när det gäller företagsregistrering väger med andra ord privaträtten tyngre än den offentliga rätten.

3.3   I vissa länder är en ändring av företagens rättsliga ställning överhuvudtaget inte möjlig. I andra länder däremot måste den bolagsrättsligt identifierbara identiteten och därmed även registreringen ändras om bolagets säte flyttas. Detta har skapat en rad problem på den inre marknaden (se till exempel Überseering-målet), och det utesluter varken dubbel identitet eller mardrömsscenariot dubbel avsaknad av identitet (till exempel i fallet med en tysk-irländsk sammanslutning).

3.4   I vissa länder betraktas världen globalt, och på samma sätt ser man på företagens verksamhet, oavsett om denna verksamhet utövas på deras territorium eller i utlandet (individualitetsprincipen). I andra länder baseras jurisdiktionen på territorialitetsprincipen, eller åtminstone beaktas denna faktor i viss utsträckning, och man gör följaktligen en grundläggande skillnad mellan det egna territoriet och utlandet. Harmonisering är således mycket viktigt. I det första fallet (individualitetsprincipen) lyder frågan om kompatibilitet mellan handelsregister huvudsakligen under privaträtten, och bolagsrätten behandlar företagens egna intressen. I det andra fallet krävs det offentliga åtgärder. I det första fallet, som avser kapitalexporterande länder, kan Brite-projektet (”Business Register Interoperability Throughout Europe”) vara en bättre lösning än positiv harmonisering.

3.5   Det är kännetecknande för kapitalexporterande länder att de är ovilliga att i samband med registrering ändra den identifikationskod som erhållits i enlighet med bolagsrätten, eftersom rättssäkerheten är viktigare än allt annat för dem. Andra länder däremot anser att skyddet av de lokalsamhällen där företagen är verksamma är av grundläggande betydelse och tvekar om det blir aktuellt inte att ifrågasätta ett företags rättsliga ställning. Det är därför som artikel 11 i det ursprungliga direktivet (12 i det nya), där det i detalj redogörs för motiven till ett företags avveckling, kan genomföras på mycket olika sätt i de olika länderna beroende på deras syn på företagsbildning (se t.ex. Ubbink- och Marleasing-målen).

3.6   De länder som i princip inte gör någon åtskillnad mellan intern och extern verksamhet drar i allmänhet större nytta av de möjligheter som inre marknaden ger, och de företag som är registrerade där kan därför lätt dra slutsatsen att de åtgärder som vidtas av värdlandet är till skada för dem eftersom de begränsar EU:s friheter. När det gäller praxis i de medlemsstater som erkänner realitets-, dvs. territorialitetsprincipen, kan däremot problemet med en diskriminerande behandling av utländska företag i högre grad betonas. Uppenbarligen är det främst de kapitalexporterande länderna som gynnas av enhetliga handelsregister, eftersom regelverket på detta område innebär en större utmaning för de kapitalimporterande länderna.

4.   Allmänna kommentarer

4.1   Kommittén välkomnar direktivet som vi anser vara ett viktigt framsteg för genomförandet av den inre marknaden. Direktivet gör det möjligt att förverkliga de affärsdrivande företagens, de anställdas, konsumenternas och EU-medborgarnas övergripande mål, något som kommittén tidigare påpekat i anslutning till grönboken: Målsättningarna för sammankoppling av företagsregister bör vara i linje med de strategiska dokumenten Europa 2020 och Small Business Act. Sammankopplingen av företagsregister måste leda till ökad öppenhet och underlätta samarbetet mellan företag samt minska hindren för gränsöverskridande verksamhet och den administrativa bördan, i synnerhet för små och medelstora företag. Alla dessa aspekter är viktiga för en stabilare inre marknad och för balanserade och hållbara ekonomiska och sociala framsteg i enlighet med vad som lyfts fram i Europeiska kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först – En ’Small Business Act’ för Europa” (KOM(2008) 394 slutlig) (2).

4.2   Kommittén noterar att förslaget i sin nuvarande form endast uppfyller vissa av de grundläggande krav som uttryckts i syfte att standardisera de viktigaste uppgifterna och dokumenten och ersätta det frivilliga samarbetet med en lagstadgad förpliktelse i hela EU. Vi anser att inriktningen när det gäller bestämmelserna avseende administrativa kostnader och uppgiftsskydd är acceptabel, men däremot måste ett stort antal punkter klargöras.

4.3   Det finns emellertid anledning att konstatera att förslaget innehåller en rad osäkerhetsmoment när det gäller genomförandet. Övergripande sett innebär förslaget att ansvaret för genomförandet överlåts till en framtida förordning. Det hade emellertid varit lämpligt att få information om detta redan nu. Det förslag som nu granskas skulle exempelvis ha kunnat innehålla mer information om vissa normer och visst innehåll med hänsyn till att en del av detta tas upp i grönboken och att det förväntas ett svar. Det skulle ha varit värdefullt att få information om de praktiska aspekterna. Av denna anledning håller EESK fast vid de ståndpunkter som kommittén framförde i anslutning till grönboken och ser gärna att de kommer till uttryck i framtida lagstiftning.

4.4   EESK erfar att EU genom detta har gått miste om tillfället att ta ett större steg i riktning mot en mer omfattande harmonisering av bolagsrätten såsom beskrivs i punkt 3. Kommittén är medveten om att de betydande rättsliga och institutionella skillnaderna försvårar framsteg i denna omfattande fråga och att harmoniseringen av bolagsrätten är ett decennielångt arbete. Registreringen utgör emellertid en del av detta arbete, och genom att inte granska frågan i detalj har vi gått miste om ett tillfälle att söka gemensamma utformningar och inleda en debatt. Brite-projektet illustrerar väl det faktum att de berörda aktörerna till de flestas belåtenhet kan lösa ett stort antal detaljfrågor med hjälp av självreglering.

4.5   Kommittén betraktar det som en allvarlig brist att regelverket inte omfattar omlokalisering av företagssäten, vilket, såsom påpekas i grönboken, får allt större betydelse på en allt mer integrerad marknad. Kommittén ser det faktum att lagstiftaren som modell inte använder sig av principen om insyn när det gäller värdepapper, trots att den omnämns i andra sammanhang, som en förlorad möjlighet.

4.6   Inom ramen för denna process skulle det kunna ha betraktats som angeläget att de tre ändrade direktiven konsoliderats genom förslaget, och att EU:s krav på detta område verkligen fastställts på ett entydigt sätt (3). Med de ändringar och delegerade akter som senare kommer att antas kommer genomförandet att bli alltmer oklart, i synnerhet som det förslag som granskas inte närmare fastställer problemen i anslutning till registreringen när det gäller förvaltning av och samarbete mellan medlemsstaternas handelsregister.

4.7   Kommittén anser att nya problem kommer att uppstå när dessa målsättningar ska uppfyllas, eftersom det med utgångspunkt i förslaget – och förhoppningsvis inte i det ursprungliga mål som eftersträvades – inom ramen för det nya samarbetet inte kommer att finnas utrymme för de samarbetsinstanser för registrering som hittills varit aktiva på EU nivå – antingen de varit officiella, verksamma på frivillig basis eller inrättats av marknaden. EESK håller också med om att den europeiska e-juridikportalen bör utgöra den viktigaste ingången till juridisk information, men vi anser att det är viktigt att avsätta tillräckligt med utrymme för initiativ som rör andra och eventuellt bredare målsättningar. Kommittén understryker också att ”Nationella och europeiska institutioners samarbete på detta område med arbetsmarknadens parter och det civila samhället är särskilt viktigt” (4). Vi hoppas att kommittén även kommer att involveras i det kommande lagstiftningsarbetet, och att vi också fortsättningsvis som kommissionens partner kommer att delta i förberedelserna beträffande den framtida lagstiftningen.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   EESK stöder ändringarna i förslaget med avseende på direktiven 89/666/EEG och 2005/56/EG.

5.2   När det gäller ändringen av direktiv 2009/101/EG anser kommittén att det är viktigt att uppgifterna offentliggörs snarast, dvs. med kortast möjliga tidsfrist beroende på vad som är tekniskt och juridiskt möjligt. EESK är av uppfattningen att det är möjligt att på kort sikt kraftigt reducera den föreslagna tidsfristen. Vi vill emellertid fästa uppmärksamheten på att denna tidsgräns kan visa sig vara lång i vissa fall och att det eventuellt kan bli nödvändigt att rapportera ändringar mycket snabbare, dvs. via en enda europeisk plattform och i form av ett offentliggörande (5) som sker omedelbart efter en lokal anmälan och som kan godkännas senare. De befintliga datasystemen ger möjlighet till detta.

5.3   När det gäller kostnader kopplade till denna informationstjänst, bör det tydligt fastställas om samtliga kostnader ska täckas av det belopp som betalats av anmälande part eller om den som begär information också ska betala. På denna punkt skiljer sig medlemsstaternas system åt. Enligt gällande praxis rör det sig endast om en betaltjänst om den begärda informationen måste hämtas från företagsregister i andra länder. Kommittén håller fast vid sina önskemål om att grundläggande information bör vara kostnadsfri inom ramen för ett gemensamt europeiskt system (6).

5.3.1   Kommittén anser att det finns särskild anledning att som grundläggande information för affärsdrivande företag och andra affärspartner, bolagsmän, kreditgivare och anställda betrakta information som rör driftsställe, ägare och företagsledning, företagets ekonomiska och rättsliga situation, dess motståndskraft samt bokföringsuppgifter och exakta balansräkningar.

5.3.2   I detta sammanhang vill kommittén understryka att frågan om systemets konstruktions- och driftkostnader inte har klargjorts. Vi beklagar att det i förslaget saknas konsekvensanalyser som gör det möjligt att göra en uppskattning av dessa kostnader. Vi vill emellertid framhålla att EU måste avsätta medel för dessa kostnader.

5.4   EESK välkomnar det faktum att uppgifterna kommer att finnas tillgängliga elektroniskt. Vi hoppas att systemet kommer att medge en så direkt tillgång som möjligt till informationen. Vi inser dock att det är viktigt att finna en jämvikt mellan rapporteringskraven och ett snabbt och säkert system. Kommittén är övertygad om att det är möjligt att uppnå en tillfredsställande kompromiss och att det i slutänden kommer att innebära större insyn. En annan viktig förväntning på det enhetliga systemet från kommitténs sida är att det gör det möjligt att minimera informationen på papper och därmed kan minska publiceringskostnaderna.

5.4.1   EESK vill fästa uppmärksamheten på att det kan uppstå motsägelser mellan de europeiska anmälningskraven å ena sidan och de rättsliga bestämmelser som faller under medlemsstaternas behörighet (t.ex. frågan om rättsakters tillförlitlighet) å den andra. Denna situation är inte hållbar på längre sikt.

5.5   Kommittén anser även att det finns enkla tekniska lösningar på språkproblemen, under förutsättning att ett omfattande förberedande arbete har utförts. Dagens översättningsprogram gör det möjligt att på vilket språk som helst och på ett enkelt sätt publicera standardtexter. En förutsättning är att dessa är åtkomliga och har godkänts efter lämpliga samråd. En sådan standardisering skulle framför allt vara möjlig med avseende på grundläggande information och redovisningsdokument.

5.6   I fråga om uppgiftsskyddet anser EESK att man när det gäller företagsregister bör tillämpa bestämmelserna i direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter.

5.7   EESK godtar den 1 januari 2014 som tidsgräns för medlemsstaternas antagande av lagar och andra författningar som är nödvändiga. Vi anser emellertid att EU måste fastställa en intern tidsgräns för tillämpningen av de åtgärder som fastställs i delegerade akter. En väl fungerande struktur skulle innebära en snabb och enhetlig tillgång till företagsinformation inom hela EU.

---

(1)  Det första och det elfte direktivet kan i praktiken lätt kombineras eftersom de behandlar samma fråga (bolagens skyldighet att offentliggöra uppgifter), medan direktivet om fusioner över nationsgränserna begränsas till en specifik aspekt, nämligen handelsregistrens tydlighet när det gäller gränsöverskridande transaktioner.

(2)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 120, punkt 1.2.

(3)  Det första och det elfte direktivet kan i praktiken lätt kombineras eftersom de behandlar samma fråga (bolagens skyldighet att offentliggöra uppgifter), medan direktivet om fusioner över nationsgränserna begränsas till en specifik aspekt, nämligen handelsregistrens tydlighet när det gäller gränsöverskridande transaktioner.

(4)  Se EUT C 48, 15.2.2011, s. 120, punkt 6.7.

(5)  Det rör sig om meddelanden eller information som offentliggörs på det europeiska elektroniska nätverket och som är direkt åtkomliga för berörda aktörer.

(6)  Se EUT C 48, 15.2.2011, s. 120, punkt 1.5.

---