18.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/8

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Lissabondagordningen och inre marknaden”

(yttrande på eget initiativ)

(2010/C 347/02)

Föredragande: Edwin CALLEJA

Den 26 februari 2009 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Lissabondagordningen och inre marknaden”.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 februari 2010.

Vid sin 460:e plenarsession den 17–18 februari 2010 (sammanträdet den 17 februari 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 184 röster för, 16 röster emot och 34 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

Lissabonstrategins mål är att Europa före 2010 ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen, en högre grad av social sammanhållning och respekt för miljön. Efter översynen 2005 tog de nationella regeringarna ansvar för sina egna nationella reformprogram och de genomför varje år en översyn av de framsteg som gjorts i förhållande till de fastställda målen om hållbar utveckling. Även om målen inte kommer att uppnås före 2010 som planerat skulle ett bättre styre på europeisk nivå kunna bidra till att man vidtog de kortfristiga åtgärder som krävs. Nu är det hög tid för en ny översyn av Lissabonstrategin. Rådet kommer dock att ägna sitt vårtoppmöte till beslut i denna fråga. Kommissionens dokument ”Samråd om framtidsstrategin ’EU 2020’” (1) utgör ett bra beslutsunderlag.

1.1.1   EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga viktiga och avgörande åtgärderna för att fullborda inre marknaden och samtidigt värna om och vidareutveckla ekonomiska standarder, sociala standarder och miljöstandarder. Kommittén betonar den inneboende kopplingen mellan Lissabonstrategin och inre marknaden trots deras olika styresformer. En dynamisk inre marknad är både en förutsättning och ett stöd för en framgångsrik EU 2020-strategi.

1.2   EESK rekommenderar att medlemsstaterna ändrar sin strategi och sin inställning i fråga om bestämmelserna för inre marknaden, och kommittén skulle vilja se följande förbättringar:

—

Bättre bestämmelser: Det är av grundläggande betydelse att ha mer transparenta och entydiga bestämmelser som kan administreras bättre till lägre kostnad och utan tidsförluster för företagen och allmänheten. Dessa principer måste följas om man vill underlätta gränsöverskridande verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att problemen på finansmarknaderna, behovet av en grönare ekonomi och stärkandet av industri- och tjänstesektorn för att beakta de demografiska förändringarna kräver en ny strategi. Bättre regler betyder inte automatiskt färre regler eller avreglerade marknader, men de måste skapa de förutsättningar som krävs för att man ska kunna undanröja protektionism och konkurrerande system som ger vissa medlemsstater orättvisa fördelar. Reglerna måste beakta ekonomiska och sociala förhållanden och samtidigt skapa lika konkurrensvillkor för företagen, säkerställa sammanhållning och social rättvisa samt främja fri rörlighet för mänskliga och finansiella resurser.

—	Bättre genomförande: Bestämmelserna bör införlivas på samma sätt i alla medlemsstater, med en konsekvent tolkning och så få undantag som möjligt. Det ömsesidiga erkännandet på områden som inte är harmoniserade måste förbättras.

—

Bättre övervakning: Kommissionen fungerar som den inre marknadens väktare, och dess befogenheter bör därför stärkas. Övervakningen och kontrollen av efterlevnaden skulle kunna samordnas bättre om man skapar en enda instans i varje medlemsstat som utövar befogenheterna och gentemot kommissionen ansvarar för den enhetliga tillämpningen av inre marknadens bestämmelser.

—

Mer gränsöverskridande samarbete, information och bättre system för snabb hantering av klagomål: Ömsesidigt förtroende och förståelse måste byggas upp mellan medlemsstaternas ansvariga myndigheter genom att man skapar starkare arbetsrelationer mellan dem. De nätverk som redan inrättats av kommissionen bör utgöra grunden för samarbetet under förutsättning att man i alla medlemsstater får dem att fungera så att de skyddar och informerar medborgarna. Ett fullt fungerande nätverk ger effektiv övervakning och kommer att innebära en drastisk minskning av import som inte överensstämmer med EU:s standarder från tredjeländer, vilket dels förbättrar produktstandarder och konsumentsäkerhet, dels skapar lika konkurrensvillkor för företagen inom EU.

—

Ökad rättvisa för medborgarna: Det rättsliga genomförandet av inre marknadens bestämmelser kommer att förbättras om nationella domare får lämplig utbildning i EU-rätt. Arbetsmarknadens parter granskar för närvarande olika alternativ för att hantera spänningarna mellan friheterna på inre marknaden och de grundläggande rättigheterna. Tydliga principer behöver fastställas så att de fyra friheterna och arbetstagarnas kollektiva rättigheter inte hamnar i konflikt.

—

Fortsatt och stärkt övervakning av inre marknaden: Denna förväntas leda till de bästa sätten att ta itu med arbetet med att utforma och genomföra bättre lagstiftning och politiska åtgärder. Arbetssättet kommer att vara pragmatiskt och beröra specifika frågor på lands- och marknadsnivå. Man bör också undersöka och komma till rätta med handelshinder som rapporterats inom inre marknaden (2).

—	Frågor om inre marknaden bör prioriteras: EU:s prioriteringar bör ses över för de kommande åren eftersom kvarstående problem på dagordningen för inre marknaden kan bromsa framstegen mot Lissabonmålen.

—

Det är särskilt viktigt att tjänstedirektivet genomförs helt i enlighet med andan och reglerna på inre marknaden. Ett stort problem i sammanhanget är att det fortfarande inte råder fri rörlighet för arbetskraft från några av de medlemsstater som tillkom genom den senaste utvidgningen. Det krävs effektiva och tydliga nationella tillämpningsföreskrifter för att direktivet om utstationering av arbetstagare ska kunna tillämpas korrekt, och för att målen i det, nämligen rättvis konkurrens mellan företag, respekt för arbetstagarnas rättigheter och undvikande av social dumpning, ska kunna uppnås.

—	Ett av problemen med den europeiska inre marknaden är att löner och arbetsvillkor har förvandlats till konkurrensfaktorer. Det kommer att bli allt viktigare att skydda arbetsmarknadsnormer, en fråga som måste ingå i den nya EU 2020-strategin.

—	Onödiga och miljöskadliga långväga transporter gynnas på den inre marknaden. Detta strider mot ökade krav från miljöpolitiken och politiken om hållbar utveckling.

—	EESK stöder slutsatserna från rådet (miljö) (3), där man understryker behovet av internalisering av externa kostnader för att fastställa korrekta priser, av att bli medveten om kostnaderna för att inte göra något och värdet av ekosystemtjänster. Kommittén har avgett ett yttrande i frågan (4).

1.3   Strategin EU 2020 är beroende av att inre marknaden fungerar effektivt. I nästa översyn av Lissabonprocessen måste EU ta djärva steg mot ett globalt ledarskap på området ekonomisk och social utveckling. Detta bör göras genom att unionen använder de olika ekonomiska konkurrensfördelar som finns i olika regioner som agerar på en effektiv och väl fungerande inre marknad.

1.4   Strategin EU 2020 måste ta itu med de mest brådskande frågorna:

—

Genomföra återhämtningsplanen för att hjälpa EU ur krisen och medlemsstaterna att nå de mål som fastställts. Denna strategi måste utgöra ett stöd för de förändringar som krävs för att man ska få industrin att satsa på en grönare strategi samtidigt som man påverkar konsumentbeteendet till stöd för en grönare ekonomi.

—	Fastställa konkreta åtgärder och utarbeta riktlinjer för miljöeffektivitet med en integrerad strategi och en handlingsplan för främjande av miljöinnovation under detta år samt den kommande europeiska innovationsplanen för att skapa en konkurrenskraftig och harmoniserad inre marknad på detta område.

—

Utveckla en verklig exitstrategi för statligt ingripande i bank-, försäkrings- och finanssektorn samtidigt som övervakning och reglering stärks. Denna bör omfatta en strategisk metod för gradvis minskning av statens stöd till skapandet av en livskraftig finanssektor och innehålla tydliga mål för att säkerställa effektivitet inom sektorn, minska den offentliga skuldbördan och samtidigt garantera de finansiella aktiviteternas bidrag till ekonomisk stabilitet och tillväxt.

—	Större fokus på nödvändiga strukturella anpassningar som tar hänsyn till demografiska förändringar och därtill kopplade frågor. Konkreta åtgärder bör nu vidtas för att praktiskt omsätta Small Business Act i medlemsstaterna.

1.5   En strategi för fortsatt utvidgning av EU. Fortsatt utvidgning bör endast äga rum om kandidatländerna på förhand uppnår rättslig anpassning till gemenskapslagstiftningen och uppfyller samtliga krav i fråga om gott styresskick, rättsstat och en långsiktigt hållbar ekonomi.

1.6   Att klara av finanskrisen:

—	Eftersom finanskrisen hotar grundvalarna för de ekonomiska och sociala framstegen måste den lösas så snabbt och smidigt som möjligt. Att finansiera företag och stimulera investeringar i FoU är av central betydelse om sysselsättningsnivåerna och det ekonomiska välståndet ska kunna upprätthållas.

—

En del av lösningen ligger i att återställa förtroendet för den europeiska finanssektorn. Detta kan bara åstadkommas genom en grundlig översyn av den offentliga tillsynen och en stramare lagstiftning som tar hänsyn till finansmarknadernas globala dimension och verksamhet. Det är också mycket önskvärt att bindande finanslagstiftning och övervakning samordnas på global nivå på grund av de snabba och massiva spridningseffekter som en finansiell kris i ett land kan få i en värld där alla i allt större utsträckning är beroende av varandra.

—

Medlemsstaterna bör stödja Europeiska centralbankens strategi som beaktar den ekonomiska dimensionen och sysselsättningsdimensionen parallellt med prisstabiliteten, och där banken ansvarar för fortlöpande övervakning av ekonomin i euroområdet och för att lämna rekommendationer till ekofinrådet. Man bör också ompröva eurogruppens ansvarsområde och effektivitet och dess bidrag till utformningen av den monetära politiken i euroområdet.

—

För att inte den finansiella och ekonomiska krisen ska förvärra läget ytterligare vad avser sysselsättning och sociala frågor måste alla nödvändiga åtgärder på nationell nivå och EU-nivå vidtas för att anpassa socialpolitiken till de nuvarande omständigheterna. Man bör också försöka undvika att undergräva de sociala trygghetssystemen och försämra arbetstagarnas köpkraft. Sammanhållningen på den inre marknaden bör bevaras med hänsyn till hållbarheten i de sociala systemen och behovet av en sund skattepolitik. Samtidigt måste arbetsmarknaderna i avvaktan på en ekonomisk uppgång stabiliseras genom fortsatta och intensiva heltäckande åtgärder för utbildning av arbetstagare och åtgärder för kunskapsbaserad utbildning som leder till mer produktiva jobb av högre kvalitet.

—	Bättre metoder för att bedöma framsteg på det sociala, ekonomiska och miljömässiga området. Andra indikatorer än BNP bör utarbetas för att man ska få bättre förståelse för de framsteg som görs inom hållbar utveckling och välfärd.

1.7   Att förbättra Europas läge på den globala marknaden

1.7.1   Europas ställning på den internationella scenen måste förbättras. Det kan uppnås genom att man vidtar åtgärder för att möta interna ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar och stärka den europeiska integrationen och det internationella samarbetet.

1.7.2   EU:s industri bör uppmuntras att ge sig in i teknikintensiva branscher som i första hand har ett inbyggt klimatvänligt arbetssätt. Detta kommer att ge EU en konkurrensfördel, förbättra utrikeshandeln och skapa ”gröna” jobb för arbetstagarna samtidigt som unionen siktar på och säkerställer långsiktig ekonomisk hållbarhet.

1.7.3   Innovativt tänkande krävs för att uppnå denna balans så att sociala och miljömässiga framsteg kan bidra till konkurrenskraften.

1.7.4   Om man kunde begränsa de ekonomiska och rättsliga hindren ytterligare skulle detta bidra avsevärt till att integrationen inom marknaden intensifierades med den generella effekten att Europas konkurrenskraft (5). skulle stärkas. Om arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället i högre grad medverkar i den nya EU 2020-strategin kan framsteg uppnås snabbare.

1.7.5   Den globala dimensionen kräver ytterligare gemensamma insatser. Varje medlemsstat bör ta itu med sin egen nationella dagordning och samtidigt samarbeta med övriga medlemsstater för att uppnå de gemensamma mål som fastställts. De bör omfatta följande:

—	Ett åtagande att spela en framträdande roll i världen samtidigt som vi måste ta hänsyn till att tyngdpunkten förskjuts mot Asien och tillväxtekonomierna.

—	En strategisk energipolitik som främjas genom bilaterala avtal mellan EU och andra länder, tillsammans med utvecklingen av en ny, decentraliserad och intelligent energiinfrastruktur som präglas av låga koldioxidutsläpp.

—

EU bör insistera på att de länder som unionen har handelsutbyte med ska ansluta sig till och efterleva relevanta internationella avtal och konventioner som utarbetats av FN och dess underorgan, t.ex. ILO, och andra internationella organ som fastställer miljöstandarder och arbetstagares rättigheter, inbegripet lika lön för lika arbete och förbud mot barnarbete.

2.   Inledning

2.1   Lissabonmålen

2.1.1   När Lissabondagordningen lanserades våren 2000 fastställde Europeiska rådet ett strategiskt mål som unionen skulle uppnå senast år 2010 i sina ansträngningar för att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning och respekt för miljön. EU var fast beslutet om att även fortsättningsvis anpassa den befintliga politiken på ett flertal områden, liksom institutionella och finansiella instrument, till de strategiska prioriteringarna. Kommittén har understrukit Lissabonstrategins betydelse och framhållit att den har varit till stor nytta för att hålla farten uppe i de reformer som behövts för att stärka inre marknaden och se till att den utvecklas ytterligare och befästs (6). Reformer på marknaderna för varor och tjänster, kapital och arbetskraft förväntas bidra till att inre marknaden fungerar fullt ut och på ett effektivt sätt och till en ytterligare integrering av medlemsstaterna efter år 2010 i ett ekonomiskt område som är mer konkurrenskraftigt och har kommit närmare Lissabondagordningens mål, samtidigt som en balans upprätthålls mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga pelarna för hållbar utveckling.

2.2   Lissabondagordningens andra etapp

2.2.1   Den andra etappen inleddes med halvtidsöversynen 2005 då varje medlemsstat blev ansvarig för genomförandet på nationell nivå. Prioriteringarna behövde klargöras och nya politiska och finansiella instrument lanserades. Nya integrerade riktlinjer antogs för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, och de skulle inarbetats i nationella reformprogram.

2.3   Lissabonstrategin efter 2010

2.3.1   I mars 2008 fastställde Europeiska rådet också uppgiften att inleda en diskussion om Lissabondagordningens framtid efter 2010, med inriktning på följande:

—	Investera i människor och modernisera arbetsmarknader.

—	Frigöra företagens potential.

—	Investera i kunskap och innovation.

—	Klimatförändringar, energi och därtill hörande investering i infrastrukturer.

2.4   Europa dras in i finanskrisen

2.4.1   EU befinner sig nu mitt i den globala finanskris som startade i USA men som har antagit pandemiska proportioner och påverkar den globala ekonomin, skadar investeringarna, berövar företagen de krediter de behöver och bidrar till en minskning av världshandeln i en utsträckning som inte har upplevts sedan senaste världskriget. I hela unionen når de sociala konsekvenserna i fråga om förlorade arbetstillfällen och minskad köpkraft för arbetstagarna oroväckande dimensioner, och det tycks inte finnas några omedelbara utsikter till återhämtning. Europeiska centralbanken (ECB) har hittills vidtagit åtgärder för att skydda euron mot inflation och deflation. Medlemsstaterna bör stödja Europeiska centralbankens synsätt, där den ekonomiska dimensionen och sysselsättningsdimensionen beaktas parallellt med prisstabiliteten och där banken ges ansvar för en fortlöpande övervakning av ekonomin i euroområdet och för att lämna rekommendationer till ekofinrådet. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att se över eurogruppens ansvarsområde och effektivitet och dess bidrag till fastställandet av den monetära politiken i euroområdet. Öppnandet av marknaderna inom finanssektorn var ett steg framåt. Den offentliga tillsynen och lagstiftningen höll emellertid inte jämna steg med finansmarknadernas globala dimension. Dessa nya utmaningar måste Europa ta itu med och övervinna genom att se över och stärka lagstiftningen.

2.5   Ett bakslag för inre marknaden och Lissabondagordningen

2.5.1   Globaliseringens utmaningar. Med tanke på situationen i EU är det uppenbart att inre marknaden och Lissabondagordningen kommer att påverkas kraftigt. Globaliseringen och dess utmaningar kommer att finnas kvar efter krisen. Europa behöver därför ett bättre läge på den internationella scenen och måste göra framsteg när det gäller att lösa de interna ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna och stärka den europeiska integrationen och det internationella samarbetet. Om den strategin ska bli effektiv och ligga i linje med Lissabondagordningens reviderade prioriteringar måste en jämvikt uppnås mellan utvecklingens ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner.

2.5.2   Social sammanhållning

2.5.2.1   När Lissabonstrategin lanserades år 2000 var den sociala sammanhållningen en viktig fråga – och det är den fortfarande. Men sett till situationen både mellan och i medlemsstaterna har det inte gjorts några större framsteg när det gäller att bekämpa fattigdom och ojämlikhet. Fattigdom och ojämlikhet hör fortfarande till de största problemen i Europa. Vid revideringen av Lissabonstrategin måste fattigdom och social sammanhållning tas på större allvar, och det behövs ambitiösare mål för en ekonomisk och social utveckling för att få till stånd en drastisk minskning av fattigdom och ojämlikhet.

2.5.2.2   Skillnaderna inom EU när det gäller välfärdssystem är påtagliga. Vissa av dem beror på att beskattningssystemen ser helt olika ut, eller på skattekonkurrens. Bolagsskatten och skatten på utdelning och ränta är i vissa länder hög, i andra låg. Modeller med platt skatt har ökat skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller inkomstskatt och inkomster. De sociala utgifterna ligger uttryckt i procent av BNP på över 30 i vissa länder och på under 15 i andra länder med en låg enhetlig skattesats. För samtliga länder ser välfärdssystemens framtid problematisk ut.

2.5.2.3   Högre utbildningsstandarder, bättre och mer marknadsanpassade färdigheter och fler forskare bör vara hörnstenarna i en högre grad av konkurrenskraft för en grönare industri i EU som ska ta ledningen inom innovation, med hjälp av högteknologi, ökad produktivitet och högre mervärde. Detta bör skapa fler och bättre arbetstillfällen och en snabbare ekonomisk och social utveckling, vilket leder till minskad fattigdom och ojämlikhet.

2.5.2.4   Den öppna samordningsmetoden och en stark betoning på samtidiga och interaktiva insatser på EU-nivå, nationell och regional nivå rekommenderas. Medverkan av de nationella parlamenten och arbetsmarknadsparterna och det övriga organiserade civila samhället på medlemsstatsnivå bör leda till förståelse och egenansvar för de viktigaste problemområdena och de insatser som måste göras.

2.5.2.5   Leverantörer av offentliga tjänster är en del av svaret på problemen med den sociala sammanhållningen och den pågående ekonomiska och finansiella krisen, eftersom de fyller en viktig uppgift i regeringarnas ansträngningar för att stabilisera såväl ekonomin som arbetsmarknaderna. Den offentliga sektorn fungerar som en katalysator för ekonomisk tillväxt och tillhandahåller infrastruktur för ett välfungerande privat företagande. Bättre offentliga tjänster (utbildning, hälso- och sjukvård och sociala trygghetstjänster) bör vara grundläggande i den nya EU-strategin för ekonomisk tillväxt och sysselsättning och för alla EU-medborgare.

2.6   Att vända den nedåtgående trenden

2.6.1   En effektivare inre marknad bör bidra till EU:s utveckling på medellång sikt och till en snabbare återhämtning från den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen. Strukturreformer bör utformas med sikte på en sund och långsiktig återhämtning. Utan att man tappar den nödvändiga sociala balansen ur sikte bör de också syfta till att vända den nuvarande nedåtgående trenden och hindra en fortsatt försämring av EU:s produktionsförmåga. Om medlemsstaterna kan samverka och komma överens om att agera tillsammans för att på nytt styra ekonomierna mot hållbar tillväxt skulle detta i stor utsträckning stärka känslan av mål och mening. Medlemsstaterna bör vara redo att stimulera efterfrågan på inre marknaden och återställa konsumenternas köpkraft i takt med de framsteg som görs för att stoppa den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och den åtföljande recessionen.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   I detta yttrande identifieras vissa områden där inre marknaden skulle kunna bidra till Lissabondagordningen efter 2010. Dessa behandlas nedan.

3.2   Inre marknadens storlek

3.2.1   Handeln med varor inom EU:s inre marknad är nästan dubbelt så stor som handelsutbytet med resten av världen, vilket återspeglar de integreringssatsningar som har gjorts under åren (7). EU:s inre marknad för varor anses ha stora konkurrensfördelar och ger medlemsstaterna en god grund för att nå framgång på marknader utanför EU och för att skapa mer välstånd och arbetstillfällen för medborgarna. En fortsatt utvidgning av EU kommer i sinom tid att övervägas, och inre marknadens storlek kommer därmed att öka.

3.3   Framsteg i det fortsatta arbetet och genomförandet av inre marknaden

3.3.1   Inre marknaden är ett ”pågående projekt”, men vissa viktiga frågor kräver snabba åtgärder. En korrekt tillämpning av bestämmelserna för inre marknaden är av central betydelse. Konsekvens och balans mellan de olika intressena måste upprätthållas. Dessutom bör konkurrensen mellan medlemsstaterna på inre marknaden inriktas på att ge EU:s konsumenter förbättrad kvalitet och säkrare produkter till bästa möjliga pris, samtidigt som industrin får en starkare och mer effektiv grundval för expansion i utrikeshandeln. I en rapport som publicerades i januari 2009 (8) framhålls vissa aspekter ur 1992 års program för inre marknaden som ännu inte har uppnåtts. Av rapporten framgår att de nuvarande bestämmelserna leder till skillnader i tolkning och genomförande samt bristande harmonisering. Där nämns också höga administrativa kostnader och där framförs förslag på hur de befintliga hindren för företag skulle kunna undanröjas helt.

3.3.2   EU har infört ett nytt koncept för internalisering av alla externa kostnader för samtliga transportsätt. EESK har redan haft tillfälle att kommentera detta (9) och upprepar sina rekommendationer att den önskade effekten endast kan uppnås om denna princip tillämpas i samma utsträckning överallt där externa kostnader förekommer. I rådets slutsatser från den 23 oktober 2009 betonades behovet av att tillämpa denna princip som ett medel för att fastställa korrekta priser, och medlemsstaterna uppmanades att intensifiera diskussionerna om hur man på bästa sätt kan använda kostnadseffektiva ekonomiska instrument för att bättre avspegla de verkliga miljökostnaderna och nyttoeffekterna för miljön samt ange ett förutsägbart pris på koldioxidutsläppen. Rådet uppmanade också kommissionen att peka på konkreta åtgärder och utarbeta riktlinjer för eko-effektivitet i den nya EU 2020-strategin och att lägga fram en integrerad strategi och en handlingsplan för främjande av miljöinnovation under loppet av detta år och den kommande europeiska planen för innovation för att skapa en konkurrenskraftig och harmoniserad inre marknad på detta område. För närvarande belastar inte de externa kostnaderna de enskilda transportsätten och deras användare. Detta kan innebära en konkurrensfördel för de transportsätt som orsakar stora kostnader för samhället. Internalisering skulle få bort denna snedvridning av konkurrensen, vilket skulle medföra en övergång till miljövänligare transportsätt. Det är viktigt att tillämpa denna princip mer effektivt, eftersom den också skulle kunna leda till en ändrad struktur vad avser operatörer och användare inom transportsektorn.

3.4   Tjänstesektorn

3.4.1   Inre marknaden för tjänster visar fortfarande tecken på svaghet. Det finns förhoppningar om att framsteg kommer att ske då tjänstedirektivet träder i kraft i början av detta år. Gränsöverskridande frågor är fortfarande mycket känsliga, särskilt inom sektorer som energi, postväsende och finans. I vissa frågor saknas europeiska lösningar på grund av medlemsstaternas motstånd, och det finns spänningar och tecken på ökad protektionism. Regeringarna måste motstå sådana kortsiktiga och kortsynta åtgärder. De bör övervaka situationen och se till att sociala normer och kvalitets-, miljö- och säkerhetsstandarder inte försämras på ovannämnda områden. EESK uppmanar medlemsstaterna att låta förvaltningspersonal få nödvändig utbildning så att genomförandet av tjänstedirektivet sker så smidigt som möjligt. Tjänstesektorn måste utvecklas för att möta utmaningarna med de demografiska förändringarna, som också kommer att bli en utmaning för inre marknaden – vissa sociala tjänster omfattas nämligen inte av tjänstedirektivet.

3.5   Den monetära unionen

3.5.1   Den monetära unionen och eurons framgång är av grundläggande betydelse för fördjupad integration och förstärkning av den inre marknaden för kapital. Under perioder av ekonomisk nedgång har inre marknaden och euroområdet visat att de bidrar till stabilitet för företagen eftersom handeln inom området minskar mindre än handeln med länder utanför EU. Dessa indikationer pekar på att det finns en potential för fortsatt integration.

3.6   Eurons externa effekter

3.6.1   Handeln bedöms ha ökat med nästan 5 % sedan euron infördes (10). Marknaderna kommer att gynnas ytterligare av ett fördjupat samarbete inom euroområdet, inbegripet samordning av den makroekonomiska politiken, representationen utåt och regleringen av finansmarknaderna, i synnerhet mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska nedgången.

3.7   Hinder för genomförandet av de fyra friheterna

3.7.1   Den fria rörligheten har bidragit till att stärka ekonomin i EU:s medlemsstater eftersom den förbättrar konkurrensen och förser konsumenterna med ett bredare urval av produkter av högre kvalitet och till lägre priser. Den hjälper också företagen i EU att konkurrera på marknaden i tredjeländer. Det finns emellertid belägg för att otydliga tillämpningsföreskrifter av direktivet för utstationering av arbetstagare leder till illojal konkurrens mellan företag, bristande respekt för arbetstagarnas rättigheter och social dumpning.

3.7.2   Under de senaste åren har sysselsättningsriktlinjerna i huvudsak inriktat sig på arbetskraftens rörlighet som ett sätt att förbättra arbetsmarknadens struktur. Att främja aktiv arbetsmarknadspolitik, flexicuritysystem som förhandlats fram mellan arbetsmarknadsparterna och staten, livslångt lärande, stabila, lämpliga och hållbara sociala trygghetssystem, lika möjligheter, jämställdhet mellan könen, möjligheter att förena arbete och privat- och familjeliv och eliminera alla typer av diskriminering är väsentliga faktorer om arbetsmarknaden ska kunna bidra mer till Lissabonmålen.

3.8   Lagstiftningsmässiga hinder

3.8.1   Sedan 1980-talet har EU:s lagstiftning varit inriktad på den fria rörligheten för varor, tjänster, arbetskraft och kapital. Den regleringsmiljö som företag verkar i är en viktig beståndsdel i deras konkurrenskraft och förmåga att växa och skapa jobb. Genom bestämmelser kan rättvis konkurrens skapas, men bestämmelserna kan också hämma ett gott företagsklimat. Lagstiftningen behöver därför ses över och förenklas så att företagen snabbt kan anpassa sig till förändringar samtidigt som marknaderna förblir rättvisa och tämligen säkra. Alla 27 medlemsstater bör vidta samordnade åtgärder för att effektivt stabilisera Europas marknadssystem. Det behövs också snabba åtgärder för att se till att bankerna fokuserar mer effektivt på sin kärnverksamhet och tillhandahåller likviditet till den reala ekonomin med användning av stabila finansieringskällor som skapas genom sparande i ekonomin själv – mer riskabla och spekulativa aktiviteter på finansmarknaden ska överlämnas till separata operatörer med specialkunskaper på detta område.

3.8.2   Under de senaste fem åren har inre marknaden förbättrats betydligt när det gäller lagstiftningsramen för den fria rörligheten för varor och tjänster. Dessa förbättringar berodde i huvudsak på förordningen om ömsesidigt erkännande, med gemensamma tekniska bestämmelser som håller nere administrationen och produktionskostnaderna. Förordningen om krav för ackreditering och marknadsövervakning har också i princip förbättrat den fria rörligheten genom att främja bättre standarder till förmån för konsumenterna och genom att främja bättre produktsäkerhet.

3.8.3   Det är viktigt att skapa harmoniserade normer för fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor. Vissa begränsningar hindrar fortfarande inre marknaden från att fungera fullt ut.

3.8.4   Det finns nätverk som redan inrättats av kommissionen. De bör fungera i alla medlemsstater och ges tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sin funktion. EESK syftar särskilt på informationssystemet för den inre marknaden (IMI), systemet för snabbt informationsutbyte om farliga konsumtionsvaror (RAPEX), systemet för tidig varning för livsmedel och foder (RASFF) samt SOLVIT. Dessa instrument ger information och skydd i EU-medborgarnas intresse, och säkerställer en smidigare användning och övervakning av inre marknadens bestämmelser. Ökad medvetenhet bland allmänheten borde generellt sett underlätta genomförandet av värdefulla reformer för en förbättring av inre marknaden.

3.9   Externa miljöeffekter

3.9.1   På medellång till lång sikt måste EU som gemenskap bli det mest energi- och resurseffektiva ekonomiska området, och klimatpolitiken måste inriktas på hållbarhet. Alla möjligheter att spara energi måste granskas, och lokala, förnybara och regionala strukturer måste utnyttjas. Att förbättra energi- och resurseffektiviteten kommer att vara en av de viktigaste beståndsdelarna i en ny strategi.

3.9.2   En bättre hållbar ekonomisk utveckling kräver en starkare koppling till EU:s externa åtgärder så att man kan påverka globaliseringen och främja internationell strategisk konvergens mot hållbar utveckling.

3.9.3   Om varumarknaden mot den bakgrunden ska kunna bidra mer till att uppnå Lissabonmålen måste EU enträget och konsekvent tala med en röst i internationella förhandlingar.

3.9.4   Det krävs ytterligare investeringar i forskning om energi och klimatförändringar. Framtida industriinvesteringar inom EU bör baseras på en strategisk energipolitik som underbyggs av bilaterala överenskommelser mellan EU och andra länder. Utvecklingen av en ny, decentraliserad och intelligent energiinfrastruktur som präglas av låga koldioxidutsläpp är också viktig.

3.10   Försörjningstrygghet i fråga om energiprodukter och basvaror

3.10.1   Det är mycket viktigt att EU:s ekonomi har en fortlöpande och säker tillgång till energi och basvaror, vilket innebär att EU bör eftersträva en högre självförsörjningsgrad i detta avseende.

3.10.2   Mot bakgrund av de stora fluktuationerna i energi- och varupriserna under de senaste åren har euron gett skydd mot instabiliteten på finansmarknaderna. Eurons styrka har också lindrat en del av effekterna av de höjda priser som den ökade efterfrågan på de globala livsmedels- och energimarknaderna ledde till.

3.10.3   Kapitalmarknadernas öppenhet är också viktig i detta avseende, särskilt mellan medlemsstater. Detta bör uppmuntras i syfte att finansiera handel med energitillgångar och främja investeringar i energisektorn.

3.10.4   EU:s interna energimarknad måste också omvandlas så att den blir ett verkligt sammanhängande system som fungerar inom enhetliga politiska ramar med fullständiga möjligheter till sammankoppling och driftskompatibilitet som säkerställer fri konkurrens och värnar om konsumenternas rättigheter och intressen. EU:s konkurrenspolitik, stärkta nationella tillsynsmyndigheter och en politik för tjänster i allmänhetens intresse skulle garantera konsumenterna en tillräcklig, säker och oavbruten distribution av en energimix som är både hållbar och överkomlig.

3.11   Transport- och kommunikationsinfrastruktur

3.11.1   Med tanke på globaliseringen är transporterna en viktig faktor för att inre marknaden ska kunna fungera korrekt. De ökar det gränsöverskridande samarbetet och handelsutbytet mellan medlemsstaterna. Effektiva transportsystem möjliggör ekonomisk effektivitet genom ett större utbud av varor till konkurrenskraftiga priser. Järnvägsinfrastrukturen inom Europa möjliggör ett effektivt och miljövänligt sätt att frakta varor, i motsats till vägtransporter, som bidrar till större utsläpp.

3.11.2   Sjötransportstrategin för 2009–2018 kommer också att bidra till en hållbar ekonomisk utveckling. När antalet fartyg inom närsjöfart och internationell handel ökar måste emellertid frågan om klimatförändringar och andra miljöproblem tas upp till behandling.

3.11.3   Förändringar i EU:s transportsystem förväntas minska belastningen på infrastrukturen samtidigt som de bidrar till att EU:s ekonomi anpassar sig till globaliseringens utmaningar. Ett effektivt transportsystem förbättrar affärsmöjligheterna och sysselsättningen samtidigt som långsiktig konkurrenskraft inom och utom EU säkerställs. Transporter främjar också innovation och uppmuntrar ekonomisk tillväxt.

3.11.4   Frågor om möjligheter till sammankoppling och driftskompatibilitet mellan medlemsländerna måste utvärderas, särskilt med avseende på energinät och alla medborgares tillgång till internet via bredband. Dessa frågor påverkar särskilt perifera områden.

3.11.5   Avlägsna regioner är fortfarande mycket eftersatta i fråga om luftfartstjänster. EU borde angripa detta problem på ett nytt sätt och verka för att ge medborgarna i dessa regioner samma möjligheter som finns på det europeiska fastlandet.

3.12   Konkurrenskraft på inre marknaden

3.12.1   Lissabonstrategin har varit tämligen framgångsrik när det gäller vissa aspekter av marknaden för varor. EU:s inre marknad har underlättat handeln med varor, och konsumenterna erbjuds ett mycket bredare utbud av produkter till mycket konkurrenskraftiga priser. Det krävs emellertid lojal konkurrens, något som skulle kunna uppnås med hjälp av effektiv övervakning på nationell nivå genom samarbete mellan medlemsstaterna.

3.12.2   Det tycks emellertid finnas en klyfta mellan mål och resultat när det gäller åtagandena på nationell och europeisk nivå. I takt med att den internationella konkurrensen när det gäller varor och tjänster ökar, blir det allt viktigare att förbättra konkurrenskraften också på europeisk nivå. Det finns starka belägg för att en bättre samordning av FoU-verksamheten mellan kluster av små och medelstora företag samt storföretag ökar konkurrenskraften också bortom inre marknaden.

3.12.3   Det är också viktigt att notera att valutaunionen har bidragit till att EU:s marknad blivit mer konkurrenskraftig genom lägre kostnader och ökad öppenhet i fråga om kostnaderna i samband med gränsöverskridande verksamhet. Detta har också underlättat för nya företag att komma in på den europeiska marknaden, samtidigt som de minst effektiva företagen har försvunnit eller köpts upp. Det finns emellertid fortfarande utrymme för förbättringar när det gäller flexibiliteten på inre marknaden och arbetskraftens rörlighet. Den största svagheten för alla marknader är att EU:s inre marknad måste säkerställa att de kvarvarande interna hindren avlägsnas.

3.13   Den inre marknadens externa dimension

3.13.1   Öppenheten gentemot resten av världen har bidragit till EU:s välstånd. Det ligger därför i unionens intresse att utveckla den externa dagordningen, att skydda och tjäna EU-befolkningens intressen. I framtiden bör politiken utvecklas bort från den inåtvändhet som har stått i centrum sedan Romfördraget 1957. EU bör i stället rikta blicken mot den globaliserade ekonomin, där vi bör vara beslutna att spela en framträdande roll samtidigt som vi måste ta hänsyn till att tyngdpunkten förskjuts mot Asien och tillväxtekonomierna, särskilt de så kallade BRIK-länderna (dvs. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). EU bör också utveckla det ekonomiska samarbetet med grannländerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, inbegripet det östliga partnerskapet och Medelhavsunionen, i syfte att utvidga frihandelsområdet. Principerna om en öppen marknad bör vara en förutsättning för sådana partnerskap. Att samtidigt fördjupa och förbättra inre marknaden är av största vikt om EU ska kunna behålla sin ledande roll på världsmarknaden.

3.13.2   Europa har också en skyldighet att ta itu med globala problem och bidra till att bestämma i vilken takt och på vilket sätt globaliseringen ska ske. EU har följt de övriga stora handelsblocken i sin strävan efter en liberalisering av handeln på den globala marknaden för varor och tjänster. Unionen förhandlar om bilaterala frihandelsavtal med Korea, Asean och Indien. Framstegen i det transatlantiska ekonomiska rådet har också varit positiva. Denna strategi återspeglar delvis en bristande tro på att Doharundans förhandlingar kommer att krönas med framgång inom kort. Sådana bilaterala uppgörelser kan emellertid motverka hela syftet med multilaterala förhandlingar. De politiska fördelarna med ömsesidighet i öppnandet av internationella marknader måste framhävas, och ett avslut på Doha-rundan bör fortfarande vara en prioritering. EESK vädjar till kommissionen och stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna att i förhandlingar om handelsavregleringar kräva att tredjeländers regeringar respekterar de mänskliga rättigheterna, ILO-konventionerna och skyddet av naturresurser samt ekonomiska och kulturella resurser.

3.13.3   Det är önskvärt, och faktiskt hög tid, att EU inför ett gemensamt och harmoniserat skydd i form av ett gemenskapspatent. De immateriella rättigheterna behöver ett starkt skydd, och handel med piratkopior av märkesprodukter måste bekämpas effektivt (11)

3.13.4   Frånvaron av en effektiv kontroll och övervakning av marknaden inom EU har understrukits under senare år i rapporter om undermåliga livsmedel och leksaker som importeras från tredje land. På grund av bristande övervakning av varor som importeras från tredje land utsätts EU:s konsumenter för eventuell hälsofara genom produkter som är undermåliga och av låg kvalitet. Konkurrensen snedvrids också, vilket kan få negativa effekter på framtida investeringar och sysselsättning i Europa.

3.13.5   En strikt och samordnad strategi bör också beaktas som ett sätt att skydda EU:s konsumenter mot import av varor och tjänster från tredje land som inte respekterar tekniska, sociala och miljömässiga standarder och arbetsvillkor. Medlemsstaterna bör se till att de länder som de har handelsutbyte med respekterar de standarder som utarbetats av ILO, FN och dess underorgan och andra internationella organ om individuella rättigheter, fackföreningsfrihet, organisationsrätt, rätt till kollektiva förhandlingar samt avskaffande av barnarbete och tvångsarbete.

3.13.6   Den nuvarande krisen har visat på ett ökat ömsesidigt beroende mellan länder på de globala finansmarknaderna och handelsmarknaderna. Världens finanssystem måste stärkas med regler som uppmuntrar till försiktighet och leder till bättre samordning och kommunikation mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker och inte bara skapar ökad insyn utan också striktare kontroll av flöden av svarta pengar med koppling till narkotika, brottslighet och olaglig vapenhandel.

3.13.7   Mot den bakgrunden bör EU:s modell för social dialog fungera som förebild för länder utanför unionen, och EESK bör öka satsningarna på att främja detta arbetssätt.

3.14   Den sociala dimensionen

3.14.1   En förutsättning för att den inre marknaden ska kunna vidareutvecklas är att den accepteras av EU-medborgarna. Inre marknadens sociala dimension har nu stärkts genom stadgan för grundläggande rättigheter som införlivats i Lissabonfördraget. Detta bör öka det organiserade civila samhällets betydelse i arbetet med att vidareutveckla inre marknaden.

3.14.2   EU:s strategi för tiden efter 2010 bör främja ett rättvisare och rättfärdigare samhälle genom att säkerställa och utveckla den europeiska samhällsmodellen i linje med en integrerad utvecklingspolitik. Alla medlemsstater bör anpassa sig till globaliseringen och de tekniska förändringarna genom att förbättra kvaliteten och tillgängligheten när det gäller fortbildning. Den nuvarande krisen bör användas för att uppmuntra ett kunskapslyft som förbereder arbetskraften för framtiden. Arbetslösa bör ges möjlighet till omskolning och plats i utbildningsprogram, inbegripet högre utbildning, som ger dem möjlighet att komma tillbaka på arbetsmarknaden med utsikter till bättre arbetsvillkor för dem själva och mer uppmuntran för arbetsgivarna att investera i nya marknadsbehov som framtida teknik kan ge upphov till. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska socialfonden bör användas bättre och anpassas till utmaningar av detta slaget på inre marknaden. Mot bakgrund av den ekonomiska krisens följder bör man snarast prioritera en anpassning av de program som särskilt syftar till fattigdomsbekämpning.

4.   Avslutande kommentarer

4.1   I den nuvarande krisen måste EU anpassa Lissabonstrategins åtgärder på medellång och lång sikt. Kortfristiga åtgärder måste införas i den strukturella reformagendan, samtidigt som man fortsätter att investera i framtiden. Detta bör huvudsakligen ske genom ytterligare investeringar i FoU, innovation och utbildning, genom att aktivt uppmuntra fritt kunskapsutbyte mellan medlemsstater och genom att stödja företagen (särskilt småföretagen) så att de kan bidra till en mer dynamisk inre marknad. Åtgärder för en grönare ekonomi är också viktiga som ett sätt att skapa nya arbetstillfällen och ny teknik, samtidigt som man utvecklar ett alternativt energiutbud och uppnår miljömålen. Detta kan ske om det europeiska styresskicket stärks så att EU:s kollektiva dimension förbättras och så att man undviker onödigt dubbelarbete och resursslöseri.

---

(1)  KOM(2009) 647 slutlig, 24.11.2009.

(2)  För en översikt över de återstående hindren för den inre marknaden, se den studie som EESK:s observationsgrupp för inre marknaden har utarbetat: http://www.eesc.europa.eu/smo/news/index_en.asp (finns ej översatt till svenska).

(3)  14891/09, 23.10.2009.

(4)  EUT C 317, 23.12.2009, s. 80.

(5)  EUT C 277, 17.11.2009, s. 6.

(6)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 15.

(7)  Resultattavlan för den inre marknaden, december 2008.

(8)  When will it really be 1992 – Specific Proposals for Completing the Internal Market, offentliggjord av de nederländska arbetsgivarorganisationerna VNO – NCW, MKB (se http://www.eesc.europa.eu/smo/prism/moreinformation/literature/7/index_en.asp).

(9)  EUT C 317, 23.12.2009, s. 80, och CESE 1947/2009, 17.12.2009 (TEN/356).

(10)  Study on the Impact of the Euro on Trade and Foreign Direct Investment (http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/publication12590_en.pdf).

(11)  EGT C 116, 28.4.1999, s. 35 och EGT C 221, 7.8.2001, s. 20.

---

---