52010DC0382

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 14.7.2010

KOM(2010) 382 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier-Årsrapport 2009

SEK(2010) 897 SEK(2010) 898

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier-Årsrapport 2009 1

Inledning 4

1. Resultat i kampen mot bedrägerier: statistik över bedrägerier och oegentligheter 5

1.1. Statistik över bedrägerier och oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna eller kommissionen 2009 5

1.2. Intäkter 6

1.2.1. Traditionella egna medel 6

1.3. Utgifter – övergripande analys 8

1.3.1. Jordbruksutgifter 8

1.3.2. Sammanhållningspolitik 11

1.3.3. Föranslutningsstöd 13

1.3.4. Statistik om utgifter som förvaltas direkt av kommissionen 15

1.4. Statistik över OLAF:s verksamhet 15

2. den internationella dimensionen av skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen 17

2.1. Multilaterala avtal om insatser mot korruption 17

2.2. Förhandling av bilaterala avtal om insatser mot bedrägerier 17

2.3. Förhandling om bestämmelser om bedrägeribekämpning som ska ingå i associeringsavtal och partnerskaps- och samarbetsavtal 18

2.4. Kampen mot internationell olaglig tobakshandel 19

2.5. Ratificeringsprocessen för verktygen för skydd av ekonomiska intressen 19

3. andra operativa stödåtgärder som kommissionen vidtagit 2009: tullfrågor 20

3.1. Den gemensamma tulloperationen Diabolo II 20

3.2. Inrättande av förbättrade databaser – registret för identifiering av tullutredningar (FIDE) 20

4. Resultat från enkäten om samarbete med medlemsstaterna vid kontroller på plats 21

4.1. Nationella villkor för tillgång till information 22

4.2. Nationella formella krav på kontroller på plats och utformning av administrativa inspektionsrapporter 23

4.3. Bistånd från nationella myndigheter vid motstånd från näringsidkare 24

4.4. Nationella försiktighetsåtgärder för att förebygga förlust eller förstöring av bevis 25

4.5. Allmänna slutsatser 25

5. Återvinning 25

5.1. Metoder för att säkra återvinning av inkorrekta belopp 25

5.1.1. Nationell lagstiftning om återvinning av EU-medel 25

5.1.2. Anmälan av oegentligheter och återvinning av skulder inom den nationella förvaltningen 26

5.1.3. Slutsatser 27

5.2. Återvinning av inkorrekta belopp 2009 27

5.2.1. Traditionella egna medel 27

5.2.2. Jordbruk 27

5.2.3. Sammanhållningspolitik 28

5.2.4. Föranslutningsstöd 30

5.2.5. Direkta utgifter 30

5.2.6. Återvinning sedan OLAF utrett ett ärende 31

INLEDNING

Europeiska unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för att skydda EU:s ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier. I samarbete med medlemsstaterna utarbetar kommissionen varje år en rapport, som presenterar statistik och de nya åtgärder som vidtagits med anledning av de skyldigheter som följer av artikel 325.5 i EUF-fördraget.

Denna rapport riktas till Europaparlamentet och rådet samt offentliggörs[1].

I rapporten analyseras också två ämnen som kommissionen och medlemsstaterna kom överens om att presentera i årsrapporten för 2009 och som medlemsstaterna har bidragit till genom en enkät[2]. Ämnena är ”Samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i fråga om kontroller på plats” och ”Åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för återkrav av inkorrekta belopp”. Båda ämnena är mycket viktiga för EU:s institutioner[3] och de behöriga nationella myndigheterna.

Den första delen innehåller en sammanfattning av statistiken över ärenden som anmälts av medlemsstaterna på de områden där medlemsstaterna har ansvaret både för att uppbära gemenskapens traditionella egna medel och för att genomföra budgeten (jordbruk, sammanhållningspolitik och föranslutningsstöd, d.v.s. områden som står för 80 % av budgeten). I den delen finns också en uppskattning av oegentligheter på områden där utgifterna förvaltas direkt av kommissionen, tillsammans med en översikt av den operativa verksamheten vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Statistiken bör behandlas med största försiktighet. De anmälda ärendena avser oftast inte bedrägeri i egentlig mening (som är ett uppsåtligt brott). En anmälan av misstänkta bedrägerier innebär dessutom inte att saken håller för prövning i domstol. Alla ärenden som nämns i rapporten håller på att utredas och leder till olika typer av uppföljning, som närmare beskrivs i del 1 och 5.

Den andra delen inriktas på den internationella dimensionen av skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och redogör för ratificeringsläget när det gäller instrumenten om skydd av ekonomiska intressen.

Rapportens tredje del handlar om vilka administrativa åtgärder som kommissionen har vidtagit för att bekämpa bedrägerier och oegentligheter inom tullområdet.

Del 4 ger en översikt över resultaten från enkäten om samarbetet mellan kommissionen (OLAF) och medlemsstaterna om kontroller på plats [4].

Den sista delen av rapporten handlar om återkrav gjorda under 2009 inom alla budgetområden och redogör för åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att återkräva felaktigt utbetalda belopp.

Rapporten åtföljs av två arbetsdokument från kommissionen[5].

RESULTAT I KAMPEN MOT BEDRÄGERIER: STATISTIK ÖVER BEDRÄGERIER OCH OEGENTLIGHETER

Statistik över bedrägerier och oegentligheter som anmälts av medlemsstaterna eller kommissionen 2009

Enligt EU-bestämmelserna är medlemsstaterna skyldiga att anmäla misstänkta bedrägerier och upptäckta oegentligheter som påverkar EU:s ekonomiska intressen på de områden där medlemsstaterna genomför budgeten och i fråga om uppbörden av de traditionella egna medlen.

Det är viktigt att skilja bedrägerier från så kallade oegentligheter. En oegentlighet är en överträdelse av en EU-bestämmelse av en ekonomisk aktör som har eller skulle ha kunnat skada EU:s ekonomiska intressen[6]. Bedrägeri är däremot en uppsåtlig handling som kan medföra straffrättsligt ansvar[7]. Det är medlemsstaterna som ska uppge i vilka fall misstanke om bedrägeri föreligger. De faktiska ekonomiska konsekvenserna av bedrägeri kan inte beräknas förrän de rättsliga förfarandena avslutats.

Kommissionens arbetsdokument Statistical evaluation of irregularities [8] [ej översatt till svenska] ger en djupanalys av medlemsstaternas uppgifter och innehåller statistik över bedrägerier och andra oegentligheter som kommissionens avdelningar upptäckt på de budgetområden som genomförs med centraliserad direkt förvaltning.

Tabell 1: Antal ärenden och belopp - 2009

Område | Antal anmälda ärenden | Beräknade ekonomiska konsekvenser totalt av oegentligheter och misstänkta bedrägerier (i miljoner euro) | Beräknade ekonomiska konsekvenser av misstänkta bedrägerier (i miljoner euro) |

2008[9] | 2009 | 2008[10] | 2009 | 2008 | 2009 |

Jordbruk | 1 133 | 1 621 | 102,3 (0,24 % av anslagen) | 125 (0,24 % av anslagen) | 4 (0,01 % av anslagen) | 13,3 (0,03 % av anslagen) |

Sammanhållningsfonden | 4 007 | 4 931 | 585,2 (~0,11 % av anslagen) | 1 223 (2,53 % av anslagen) | 57 (~0,11 % av anslagen) | 109 (~0,23 % av anslagen) |

Föranslutningsstöd | 523 | 706 | 61 (~0,9 % av anslagen) | 117 (~0,78 % av anslagen) | 13 (~0,9 % av anslagen) | 57 (~0,38 % av anslagen) |

Direkta utgifter | 932 | 705 | 34,7 (~0,17 % av anslagen) | 27,5 (~0,17 % av anslagen) | 3,2 (~0,02 % av anslagen) | 1,5 (~0,01 % av anslagen) |

Utgifter totalt | 6 595 | 7 963 | 783,2 (~0,07 % av utgifterna för de fyra områdena) | 1 492,5 (~1,13 % av utgifterna för de fyra områdena) | 77,2 (~0,07 % av utgifterna för de fyra områdena) | 180,8 (~0,13 % av utgifterna för de fyra områdena) |

Egna medel[11] | 6 075 | 4 648 | 375 (~0,46 % av de sammanlagda egna medlen)[12]) | 343 (~0, 23 % av de sammanlagda egna medlen) | 75 (~0,46 % av de sammanlagda egna medlen) | 99 (~0,68 % av de sammanlagda egna medlen) |

Intäkter

Traditionella egna medel

Under 2009 anmäldes 23 % färre ärenden än 2008 (4 648 ärenden 2009 att jämföra med 6 075 år 2008). De belopp som uppskattningsvis berörts är 8,5 % lägre (från 375 miljoner euro år 2008 till 343 miljoner euro år 2009). Antalet anmälningar från de tio nya medlemsstaterna visade på en stadig ökning från det att de gick med 2004 till 2007. År 2008 upphörde ökningen och 2009 uppvisar 2 % färre anmälda ärenden jämfört med 2008, trots att de traditionella egna medlen ökade med 20 % mellan 2008 och 2009.

Misstänkta bedrägerier stor för omkring 19 % av de anmälda ärendena, med beräknade ekonomiska konsekvenser av omkring 99 miljoner euro.

Metoderna för att spåra oegentligheter varierar mellan medlemsstaterna, men under 2009 spårades de flesta ärendena (75 %) antingen genom nationella kontroller eller kontroller som görs när räkenskaperna avslutas. Många medlemsstater[13] använder främst ”efterhandsrevisioner” för att spåra oegentligheter. Förhandskontroller används särskilt i Danmark, Slovenien, Rumänien, Malta och Grekland.

Bild 1 visar med vilka metoder som ärenden OWNRES[14] – i belopp – upptäcktes av medlemsstaterna under 2009. Av översiktlighetsskäl ingår följande metoder i begreppet ”efterhandsrevisioner”: Granskning av räkenskaper, kommissionskontroller, kontroller av bedrägeribekämpningsorgan, kontrollbesök, nationella kontroller som görs när räkenskaperna avslutas och taxeringsrevisioner.

[pic]

Bild 1: Upptäckt av oegentligheter 2009 - metoder

De varor som är inblandade i oegentligheter och bedrägerier som kräver åtgärder från medlemsstaterna är mycket varierade. TV-apparater och skärmar, kläder och naturligtvis tobak har kvar sin ställning under 2009 och är liksom tidigare år de varor som oftast är inblandade i anmälda ärenden av oegentligheter eller bedrägeri. Varornas ursprung varierar också, även om vissa länder alltid ligger i topp på listan (Kina, USA och Japan).

Utgifter – övergripande analys

I rapporten analyseras fyra huvudområden av utgifter i EU:s budget: Jordbruk, sammanhållningspolitik, föranslutningsstöd och direkta utgifter, vilket omfattar olika politikområden från forskning och utveckling till humanitärt bistånd.

[pic]

Bild 2: Andelen anmälda oegentligheter och misstankar om bedrägeri (inre cirkeln) av ovannämnda fyra budgetområden samt aktuella belopp (yttre cirkeln) år 2009.

Sammanhållningspolitiken och föranslutningsstödet har en andel oegentligheter som med råge överstiger deras andel av den totala budgeten, vilket visar att det behövs ytterligare förbättringar av förvaltning och kontrollsystem för dessa sektorer.

När det gäller allmän anmälning av oegentligheter som rör utgifter i EU:s budget ska 2009 ses som ett övergångsår på grund av införandet av det internetbaserade anmälningssystemet IMS, som kan ha lett till problem med anmälning, registrering och överföring av oegentligheter i det nya systemet. Det nya anmälningssystemet har ändå generellt förbättrat villkoren för anmälning av oegentligheter. Det välkomnas därför av de flesta medlemsstaterna som redan har använt det under anmälningsåret 2009. Alla medlemsstater ska införa IMS fullt ut och vara klara att använda systemet för anmälningar under 2010.

Jordbruksutgifter

År 2009 anmälde medlemsstaterna 1 621 nya ärenden med ett sammanlagt berört belopp på runt 125 miljoner euro. Antalet registrerade anmälda ärenden ökade med 43 % jämfört med 2008, likaså ökade de belopp som anmälts som felaktigt utbetalade med 23 %. En orsak till ökningen var att IMS togs i drift, vilket gjorde att långt fler användare kunde behandla meddelanden, något som fick en direkt effekt på antalet anmälda ärenden. Spanien anmälde flest ärenden (404) och Italien anmälde de högsta berörda beloppen (54 miljoner euro).

Efterlevnaden hos medlemsstaterna har ökat med införandet av det nya internetbaserade anmälningssystemet, även om vissa områden fortfarande måste förbättras, t.ex. tidsfrister för anmälningar, personuppgifter och berörda åtgärder.

Kommissionen uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra efterlevnaden ytterligare, särskilt när det gäller nämnda områden, genom att använda det nya internetbaserade anmälningssystemet.

Bland utgifterna för budgetåren 2006–2009 har medlemsstaterna hittills anmält 2 086 ärenden med ett sammanlagt berört belopp på runt 97 miljoner euro. Spanien anmälde flest ärenden (377) och Italien anmälde de högsta beloppen som berördes av oegentligheter (14 miljoner euro). Frankrike hade de högsta utgifterna (20 %), medan antalet ärenden (127) och motsvarande belopp som berördes av oegentligheter (9 miljoner, motsvarande 0,09 % av utgifterna) som Frankrike meddelat var relativt låga i förhållande till utgifterna. För samma budgetår har medlemsstaterna hittills anmält 288 ärenden av misstänkt bedrägeri med ett sammanlagt berört belopp på runt 12 miljoner euro.

Sektorer med relativt hög andel oegentligheter är ”socker”, ”fläskkött, ägg och fjäderfä”, ”spannmål”, ”landsbygdsutveckling” och ”frukt och grönt”. Dessa siffror ska ses som provisoriska, eftersom ärenden som rör utgifterna 2006–2009 kommer att fortsätta att anmälas under kommande år.

Slutliga siffror kan fastställas för år som anses ha ”avslutats”. Budgetåret 2004 är det senaste budgetåret som anses ha avslutats. Kontrollplaner har genomförts, återkravsförfaranden har inletts och oegentligheter har anmälts.

De sammanlagda utgifterna för 2004 var runt 43 miljarder euro. Medlemsstaterna anmälde totalt 2 216 ärenden med ett sammanlagt berört belopp på runt 99 miljoner euro. Det innebär en andel oegentligheter på 0,23 %.

Bild 3 ger en översikt över andelen oegentligheter per medlemsstat[15] år 2004. andelen oegentligheter varierar mycket mellan medlemsstaterna. Detta kan ge en anvisning om hur effektiva de befintliga kontrollsystemen är och det är ett område som kräver ytterligare översyn. Medlemsstaterna upptäckte 37 ärenden av misstänkt bedrägeri, varav 23 ärenden (62 %) anmäldes av Italien.

[pic]

Bild 3: Andelen oegentligheter per medlemsstat i EU-25 år 2004

Sammanhållningspolitik

År 2009 anmäldes 4 931 ärenden som omfattade ett sammanlagt belopp på 1,22 miljarder euro. Anmälda oegentligheter och tillhörande belopp har ökat jämfört med 2008. Ökningen har varit tydlig både i fråga om antal anmälda ärenden (+23 %) och inkorrekta belopp (+109 %). Flera faktorer kan ligga bakom ökningarna. De anmälda ärendena berör tre olika programperioder (1994-99, 2000-06 och 2007-13); Rumänien och Bulgarien har båda anmält oegentligheter; programperioden 2000-06 avslutas snart och det medför ökade kontroller.

Särskilt det sistnämnda argumentet verkar relevant med tanke på att det rådde en liknande situation (med ännu högre skillnader jämfört med föregående år) när programperioden 1994-99 avslutades.

Med tanke på de fleråriga program som löper under sammanhållningspolitiken ger en analys av hela programperioden intressantare uppgifter än en analys som bygger på årsbudgetar.

Under programperioden 2000-2006 som snart avslutas (2010) är den sammanlagda andelen oegentligheter knappt 1,6 %, medan andelen bedrägerier runt 0,25 %. Dessa andelar utgör enbart den beräknade effekten på utbetalningar från kommissionen till medlemsstaterna av oegentligheter (inklusive misstänkta och konstaterade bedrägerier) och misstänkta bedrägerier (enbart). I båda fallen saknas därför uppgifter om den faktiska omfattningen av oegentligheter och bedrägerier. Andelarna motsvarar uppgifterna från de kontroller som behöriga nationella myndigheter gjort och ingen extrapolering tillåts, om inte storleken på det kontrollerade stickprovet är känd.

De högsta andelarna oegentligheter återfinns inom Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF)[16] och mål 2-program (syftar till att gjuta nytt liv i områden med strukturproblem). När det gäller ERUF är den troligaste förklaringen att fonden finansierar projekt med stora summor inblandade och därför blir de inkorrekta beloppen också högre. För Mål 2-programmen kan den mycket höga andelen för Storbritannien och Nederländerna, som får mest stöd från dessa program, ha påverkat den sammanlagda andelen.

När det gäller misstänkta bedrägerier är ERUF fortfarande den mest drabbade fonden (0,29 %). Mål 1-program (stöder utveckling i missgynnade regioner) har den högsta andelen (0,3 %), följda av mål 3-program (som stöder anpassning och modernisering av utbildnings- och sysselsättningssystem i områden som inte är mål 1-regioner) med 0,17 %[17].

Italien, Polen, Estland och Slovakien har den högsta andelen misstänkta bedrägerier bland medlemsstaterna, vilket illustreras i Bild 4:

[pic]

Bild 4: Andelen bedrägerier per medlemsstat (EU-25) för programperioden 2000–2006

En högre andel misstänkta bedrägerier behöver dock inte nödvändigtvis innebära att fler bedrägerier som drabbar EU:s ekonomiska intressen sker i vissa medlemsstater. Det tyder snarare på att de befintliga systemen för bedrägeribekämpning fungerar bra (kapacitet att spåra bedrägerier och vilja att anmäla dem), vilket alltid ger högre resultat. Kommissionen kommer att fortsätta att följa dessa resultat och analysera sambandet mellan de befintliga systemen för bedrägeribekämpning och anmälda andelar misstänkta bedrägerier.

Bland medlemsstaterna med mycket låg andel misstänka bedrägerier sticker Spanien och Frankrike ut (särskilt i förhållande till deras storlek och det ekonomiska stöd de får). Resultaten skulle kunna tyda på antingen en lägre kapacitet att spåra bedrägerier eller på att en del av spårade bedrägerier inte anmäls.

Slutligen är de uppgifter som rör Sammanhållningsfonden alltför splittrade för att ge en pålitlig bild. Kommissionen arbetar på att införa det internetbaserade anmälningssystemet IMS fullt ut också för Sammanhållningsfonden, vilket väntas förbättra situationen kommande år. Medlemsstater[18] som ännu inte har infört det nya anmälningssystemet uppmanas göra alla ansträngningar som krävs för att införa det.

För att förenkla anmälning och oegentligheter ändrades kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006[19] den 1 september 2009[20]. Huvudsyftena med ändringarna var att förtydliga de befintliga bestämmelserna utifrån den erfarenhet som kommissionen och medlemsstaterna har fått i fråga om tillämpningen av förordning (EG) nr 1681/94 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område[21], genom att förenkla anmälningarna och samtidigt se till att viktiga uppgifter för riskanalys inte försvinner, samt anpassa anmälningsbestämmelserna till de bestämmelser som gäller för jordbrukssektorn.

Föranslutningsstöd

År 2009 anmäldes 706 nya ärenden av oegentligheter med ett sammanlagt belopp på 117 miljoner euro av de nationella myndigheterna i 14 anmälande länder. Det innebär en ökning med 35 % av antalet ärenden. Det visar att spårningarna inom området föranslutningsstöd inte minskar, utan snarare förskjuts mot en mindre grupp länder, nämligen EU–2 och kandidatländerna. Bulgariens och Rumäniens oegentligheter utgör tillsammans 81 % av ärendena och 93 % av de sammanlagda anmälda beloppen för 2009. Den ökande tendensen gäller dock enbart Bulgarien, med en ökning av ärenden på 134 %. Trenderna påverkas följaktligen mycket av anmälningsmönstren och analysens inriktning specialiseras därför.

De berörda EU-beloppen fortsätter att öka och ackumuleras därför för hela programperioden, medan anslagen är fasta och utbetalningarna gradvis minskar. Följden blir att andelarna oegentligheter och misstänkta bedrägerier visar en ökande trend.

Fem medlemsstater (Bulgarien, Ungern, Polen, Rumänien och Slovakien) och Turkiet anmälde misstänkta bedrägerier under 2009. Antalet misstänkta bedrägerier var 262 med ekonomiska konsekvenser på 57 miljoner euro.

Det högsta antalet misstänkta bedrägerier anmäldes av Bulgarien. De flesta fallen av misstänkt bedrägeri återfinns inom Sapardfonden[22] . De utgör 67 % av alla ärenden från detta land. Bulgariens Sapardärenden står faktiskt för 92 % av alla misstänkta bedrägerier inom Sapard som anmäldes till OLAF under 2009. Kommissionen uppmanade de bulgariska myndigheterna att stärka kontrollsystemen och göra extra kontroller, vilket syns i de ökade siffrorna för spårade och anmälda misstänkta bedrägerier. De drastiskt ökade andelen misstänkta bedrägerier väntas sjunka efter att de rättsliga förfarandena slutförts och uppdaterade rapporter publicerats under de kommande åren.

Den sammanlagda andelen misstänkta bedrägerier för hela Sapards programperiod ligger på 2,8 %. Bulgariens bedrägeriandel för Sapard ligger på 20 %, medan Tjeckien, Estland, Lettland och Slovakien har en bedrägeriandel på noll, vilket gör att man kan ifrågasätta hur pålitliga de anmälda uppgifterna är om bedrägerispårningskapaciteten i Sapardsektorn.

Bild 5 visar bedrägeriandelen i Sapard land för land.

[pic]

Bild 5: Andelen misstänkta bedrägerier för Sapardprogrammet per medlemsstat och kandidatland 2009.

Kontrollerna verkar vara väl utspridda. Kontroller av dokument och granskning var de vanligaste metoderna för att spåra oegentligheter under 2009. De flesta misstänkta bedrägerierna i Bulgarien spårades genom granskning. Den exceptionella situationen i Bulgarien visar på svagheter i det nationella systemet för bedrägeribekämpning.

Medlemsstaterna och kandidatländerna uppmanas att anmäla oegentligheter i den nya modulen för föranslutningsstöd i det internetbaserade anmälningssystemet så snart modulen tas i drift[23].

Statistik om utgifter som förvaltas direkt av kommissionen

Årets analys av oegentligheter på området bygger på uppgifterna i kommissionens räkenskapssystem (ABAC) som är ett transversellt informationssystem i realtid där alla budget- och räkenskapsåtgärder kan utföras och övervakas av kommissionen. En av funktionerna i räkenskapssystemet är ”återvinning”, där det förs in detaljerad information om återvinningsbeslut som utfärdats av kommissionens avdelningar och registrerats i räkenskapssystemet. Återvinningen är en relativt ny funktion i systemet. Insamlingen av uppgifter från kommissionens avdelningar inleddes först nyligen och de aktuella uppgifter som är tillgängliga i räkenskapssystemet rör återvinningsbeslut som fattats från 2008. Uppgifterna bör alltså behandlas med försiktighet, och inte ses som empiriska bevis på antalet bedrägerier eller oegentligheter.

Återvinning av denna typ av utgifter skedde i 705 ärenden, med beräknade ekonomiska konsekvenser på 27,5 miljoner euro, varav 1,5 miljoner avsåg 15 anmälningar av misstänkta bedrägerier. På området yttre åtgärder berördes 4,4 miljoner euro och i fråga om inre politik berördes 23,1 miljoner euro.

Statistik över OLAF:s verksamhet

Efter en inledande bedömning av de uppgifter som kommer in kan OLAF besluta att inleda fem olika typer av ärenden: interna utredningar, externa utredningar, samordningsärenden, ärenden som avser ömsesidigt straffrättsligt bistånd eller ömsesidigt bistånd. Antalet ärenden som inleds ligger kvar på samma nivå (220 år 2009, 204 år 2008 och 201 år 2007). De ärenden som OLAF inleder på eget initiativ (interna och externa utredningar) har sedan 2004 kommit ikapp och därefter överskridit antalet samordningsärenden, där OLAF bistår nationella myndigheter (samordning eller straffrättsligt bistånd). Sedan 2005 har cirka 75 % av ärendena varit sådana ärenden som OLAF inleder på eget initiativ. Antalet pågående ärenden har ökat (och uppgick till 455 i slutet av 2009, jämfört med 425 i slutet av 2008). Tabellen nedan ger en bild av situationen i slutet av 2009. Den lilla ökningen av antalet pågående ärenden jämfört med 2008 beror delvis på att en införts en minimistrategi, som innebär att OLAF koncentrerar sina resurser på mer komplexa bedrägerier som till sin natur kräver längre utredningstider.

Tabell 2: Pågående ärenden den 31 december 2009 med angivande av sektor och beräknad ekonomisk konsekvens

Sektor | Pågående ärenden den 31 december 2009 | Beräknad ekonomisk konsekvens (i miljoner euro) |

Jordbruk | 79 | 106.48 |

Cigaretter | 32 | 65.31 |

Tull | 36 | 245.23 |

Direkta utgifter | 47 | 65,41 |

EU:s institutioner och organ | 133 | 25.07 |

Bistånd till tredjeland | 86 | 153.31 |

Strukturfonderna | 43 | 658.19 |

Handel | 1 | 0.29 |

Totalt | 457 | 1319.29 |

För närmare upplysningar och en jämförelse med tidigare år, se OLAF:s verksamhetsrapport.[24]

DEN INTERNATIONELLA DIMENSIONEN AV SKYDD AV EUROPEISKA UNIONENS EKONOMISKA INTRESSEN

Skydd av ekonomiska intressen och bekämpning av bedrägerier och korruption är uppgifter som sträcker sig utanför Europeiska unionens gränser vilket måste speglas i de internationella avtal som unionen sluter med tredjeländer eller i multilaterala konventioner som den undertecknar.

För att effektivt bekämpa bedrägerier, korruption, cigarettsmuggling och annan illegal verksamhet som skadar EU:s ekonomiska intressen förhandlar unionen fram avtal med tredjeländer och ansluter sig till multilaterala avtal och konventioner för sin egen och medlemsstaternas räkning.

Multilaterala avtal om insatser mot korruption

Europeiska kommissionen förhandlade för Europeiska unionen fram villkoren för genomförandet av Förenta nationernas konvention mot korruption vid tredje konferensen för parterna. Förutom medlemsstaterna är Europeiska unionen medlem i konventionen på de områden där den har behörighet (förebyggande åtgärder för den offentliga och privata sektorn, t.ex. inrättandet av organ för att bekämpa korruption samt öka insynen och ansvarstagandet för offentliga finanser, effektiv återvinning av tillgångarna och internationellt samarbete). Parterna är bland annat skyldiga att vidta åtgärder för att underlätta spårning, frysning, beslag och förverkande av behållning av korruption. Konferensen antog också behörighetsregler för konventionens granskningsmekanism. Den kräver att Europeiska unionen utvärderar hur den följer konventionens normer och förbereder sig inför de kommande årens granskning.

Kommissionen deltar också i det europeiska antikorruptionsnätverket som inrättades av rådet 2008[25]. Det inrättades formellt i november 2009 vid ett möte mellan de europeiska partnerna mot korruption (Epac) i Slovenien där arbetsordningen antogs och förvaltningsorgan inrättades. Kommissionen är genom OLAF formell medlem i Epac.

Förhandling av bilaterala avtal om insatser mot bedrägerier

I samband med att EU och G-20 förstärkte sina insatser för att inrätta ett omfattande internationellt samarbete med finanscentrum och skatteparadis i tredjeländer som uppfyller OECD:s normer för skattesamarbete och efter mötet i Ecofinrådet i februari 2009 ändrade kommissionen sitt förslag, som antogs den 10 december 2008, till rådets beslut om att ingå ett avtal om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen.

Det ändrade förslagen[26] antogs i november 2009 och omfattar de senaste normerna för bestämmelser om informationsutbyte på beskattningsområdet och de ändringar som krävs efter att Lissabonfördraget trätt i kraft.

Detta avtal kommer att medföra stora förbättringar såtillvida att det inte bara omfattar skatteflykt, skattebedrägerier och annan illegal verksamhet som drabbar parternas ekonomiska intressen, utan också informationsutbyte i skatteärenden, i linje med OECD:s norm, vilket förhindrar att banksekretessen används som ett undantag som hindrar informationsutbyte. Avtalet innehåller bestämmelser om administrativt bistånd, särskilt bistånd på begäran (begäran om information, övervakning och utredningar) och särskilda former av samarbete och återvinning. Det öppnar också för ömsesidigt rättsligt bistånd i alla ärenden som rör skattebrott.

Avtalet är av största betydelse eftersom det också ska tjäna som modell för avtal om bedrägeribekämpning med andra tredjeländer (Andorra, Monaco, San Marino och Schweiz), i enlighet med kommissionens rekommendation i juni 2009. Avtalet ska därför undertecknas utan dröjsmål och rådet bör ge sitt godkännande.

Förhandling om bestämmelser om bedrägeribekämpning som ska ingå i associeringsavtal och partnerskaps- och samarbetsavtal

I linje med den utökade europeiska grannskapspolitiken förhandlar Europeiska kommissionen nu om ett nytt, omfattande avtal med Ukraina, ett prioriterat partnerland i europeiska grannskapspolitiken. Relationerna mellan EU och Ukraina har sedan 1998 byggt på partnerskaps- och samarbetsavtalet som ger omfattande ramar för samarbetet mellan de båda parterna.

Vid toppmötet i Paris mellan EU och Ukraina i september 2008 slöts ett avtal om att inleda förhandlingar om ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina som ska ersätta partnerskaps- och samarbetsavtalet. Associeringsavtalet ska ge EU och Ukraina nya gemensamma institutionella ramar och underlätta djupare relationer på alla områden, däribland skydd av EU:s ekonomiska intressen och bekämpning av bedrägerier och korruption som drabbat EU-medel.

Bestämmelserna i kapitlet om ekonomiskt samarbete som förhandlats fram med Ukraina utgör de mest omfattande och de bredaste bestämmelserna om bedrägeribekämpning och kontroll som är möjliga enligt kommissionens befogenhet på området. Kapitlet består av en rad föreskrifter om informationsutbyte och utökat samarbete på operationell nivå, förebyggande av oegentligheter, bedrägeri och korruption, kontroller på plats, administrativa åtgärder och straff, osv.

Kommissionen, genom OLAF, genomför för närvarande flera förhandlingar om partnerskaps- och samarbetsavtal och associeringsavtal[27] som rör ekonomiskt samarbete och skydd av EU:s och partnerländernas ekonomiska intressen. Kapitlet om ekonomiskt samarbete i associeringsavtalet mellan EU och Ukraina skulle kunna användas som en solid grund för framtida förhandlingar.

Kampen mot internationell olaglig tobakshandel

Olaglig handel med tobaksprodukter är en brottslig verksamhet med många synnerligen negativa konsekvenser. Kommissionen genom OLAF inte bara stödjer de rättstillämpande myndigheterna i EU med deras operativa ärenden, utan samordnar också större skatte- och brottsutredningar mellan medlemsstaterna och tredjeländer. OLAF organiserar och samordnar europeiska och internationella tulloperationer för att komma åt särskilda problem, såsom operation Diabolo 2007 (med syfte att stoppa förfalskade varor från Kina som smugglas in i fartygskontainrar i EU); operation Mudan 2008 (för att komma åt det växande problemet med cigarettsmuggling per post), och Diabolo II (med samma syfte som den första Diabolo-operationen) i september 2009.

År 2009 fortsatte kommissionen att spela en ledande roll i förhandlingarna om ett protokoll för att stoppa olaglig handel med tobaksvaror. Protokollet bygger på Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, ett internationellt avtal med för närvarande 168 parter. Kommission (företrädd av OLAF och DG SANCO) har samarbetat nära och effektivt med medlemsstaterna och rådet inom ramen för arbetsgruppen för tullunionen (tullagstiftning och tullpolitik) med att samordna EU:s position i dessa mellanstatliga förhandlingar. Centralt för denna samordnande position är bestämmelsen i artikel 7 (spårning och lokalisering). Kommissionen betraktar denna särskilda bestämmelse som kärnan i protokollet och ett grundläggande instrument i kampen mot olaglig handel.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att fortsätta de gemensamma ansträngningarna för att förhandlingarna ska bli framgångsrika.

Ratificeringsprocessen för verktygen för skydd av ekonomiska intressen

Det andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen[28], som särskilt innehåller bestämmelser om juridiska personers ansvar, förverkande och penningtvätt, trädde i kraft den 19 maj 2009, efter att de berörda medlemsstaterna ratificerat det[29].

Ungern ratificerade konventionen och dess protokoll[30] den 18 januari 2010, med en enda försäkran i fråga om protokollet om tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av Europeiska gemenskapernas domstol (ECJ). Estland har ännu inte ratificerat det sistnämnda protokollet. Tjeckien och Malta är de enda medlemsstater som ännu inte har ratificerat vare sig konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen eller dess protokoll. När det gäller uppföljningen av den andra rapporten om medlemsstaternas genomförande av dess instrument[31], fortsätter kommissionen att analysera de nationella bestämmelsernas överensstämmelse, i synnerhet för Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien och Luxemburg.

Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta med sin ratificering av dessa rättsliga instrument utan dröjsmål.

ANDRA OPERATIVA STÖDÅTGÄRDER SOM KOMMISSIONEN VIDTAGIT 2009: TULLFRÅGOR

Ytterligare framsteg gjordes på tullområdet 2009 med införandet, i enlighet med den nya förordningen 766/2008[32], av en ny tulldatabas och den gemensamma tulloperationen Diabolo II.

Den gemensamma tulloperationen Diabolo II

Denna gemensamma tulloperation ledde till att över 65 miljoner förfalskade cigaretter och 369 000 andra förfalskade föremål beslagtogs (skor, leksaker, kameror, hörlurar, mössor, kepsar, handskar, handväskor, osv.). Över 20 olika varumärken berördes. Den ledde också till ytterligare internationella utredningar om brottslig verksamhet. Operationen som samordnades av Europeiska kommissionen genom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) kallades Diabolo II efter den framgångsrika gemensamma tulloperationen Diabolo I.

Framgången med denna gemensamma operation visar på vikten av att ha ett nära samarbete mellan alla parter för att bekämpa den globala handeln med förfalskade varor och för att skydda den lagliga handeln med äkta produkter. Operationen är en utmärkt modell för framtida operationellt samarbete som baseras på förtroende och tillit, och som omfattar alla deltagare i ASEM (Asien-Europa-mötet)[33] .

ASEM med sina 45 europeiska och asiatiska medlemmar visade sig ännu en gång vara ett effektivt forum för samarbete mellan tullmyndigheterna. Diabolo II inriktades på smugglingen av förfalskade cigaretter och andra förfalskade varor. Operationen genomfördes under september/oktober 2009 och samordnades av OLAF med stöd från Europol och Interpol.

Framgången med operationen beror på samarbete och effektiva insatser med deltagande av tulltjänstemän från 13 asiatiska länder och 27 EU-länder. Den uppmuntrar till fler gemensamma operationer i framtiden.

Inrättande av förbättrade databaser – registret för identifiering av tullutredningar (FIDE)

Syftet med FIDE (en ny databas som används av medlemsstaternas tullmyndigheter) är att bidra till att förhindra brott mot tull- och jordbrukslagstiftning som rör varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde samt underlätta och påskynda spårning och lagföring av brotten. Den 30 november 2009 antog rådet ett beslut som ersatte såväl TIS-konventionen som dess FIDE-protokoll[34].

FIDE möjliggör för de nationella myndigheter som ansvarar för tullutredningar när ett ärende inleds eller vid utredning av en eller flera personer eller företag att fastställa behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utreder eller har utrett dessa personer eller företag för att samordna utredningarna. FIDE fungerar som ett register över personer och företag som omfattas av utredningar utan att detaljer om utredningen avslöjas.

Medlemsstater som ännu inte använder FIDE-registret uppmanas att göra det för att bättre kunna samordna sina utredningar.

RESULTAT FRÅN ENKÄTEN OM SAMARBETE MED MEDLEMSSTATERNA VID KONTROLLER PÅ PLATS

Kontroller på plats och inspektioner är ett av de effektivaste verktygen som kommissionen har för att utföra administrativa utredningar utanför EU:s institutioner och organ för att nå målet att bekämpa bedrägeri och annan olaglig verksamhet som skadar EU:s ekonomiska intressen. En kontroll på plats är en inspektion som utförs i en näringsidkares lokaler. Kommissionen fick befogenhet att utföra sådana kontroller genom förordning 2185/1996[35]. Ansvaret bekräftades sedan av EU:s lagstiftande myndigheter genom inrättande av OLAF, som utövar de befogenheter som kommissionen har enligt förordning 2185/1996[36].

Tillämpningen av denna förordning bygger på nära samarbete mellan OLAF och de behöriga nationella myndigheterna[37]. Det är önskvärt att medlemsstaternas utredande myndigheter deltar, eftersom det underlättar och effektiviserar kontroller och inspektioner, särskilt om näringsidkare gör motstånd. Då kan bindande åtgärder i nationell lagstiftning och åtgärder i nödsituationer tillämpas. Samarbete är grundläggande, från inspektionens övergångsfas när de behöriga nationella myndigheterna ska underrättas av OLAF om mål, syfte och rättslig grund för den kontroll som OLAF avser att utföra. OLAF måste därför kunna fastställa rätt behörig nationell myndighet och detta har ibland visat sig vara en utmaning, särskilt på området direkta utgifter.

För att lösa detta problem har medlemsstaterna i en enkät överlämnat kompletta kontaktuppgifter till OLAF för de nationella myndigheterna inom alla utgiftsområden, däribland direkta utgifter[38], vilket gör att OLAF:s utredare kan fastställa och kontakta behörig myndighet i god tid före kontrollen. OLAF kommer att fortsättningsvis ha nära kontakt med medlemsstaterna för att löpande uppdatera informationen.

Det rekommenderas starkt att alla medlemsstater utser en nationell administrativ och rättslig myndighet med befogenheter även för området direkta utgifter.

För att en inspektion ska lyckas krävs att förberedelserna inför inspektionen genomförs, att de nationella behöriga myndigheterna på plats involveras på ett effektivt sätt och att OLAF:s utredare får bistånd om näringsidkarna gör motstånd. Under kontroller på plats och i de fall EU:s lagstiftning inte innehåller några särskilda bestämmelser måste OLAF:s utredare följa den arbetsordning som fastslås i den berörda medlemsstatens lagstiftning. Det är därför viktigt att kommissionen får bättre förståelse för nationella lagar, metoder och administrativa förfaranden vid genomförandet av kontrollerna och för detta syfte har medlemsstaterna lämnat information om dessa områden i en enkät. De fullständiga svar som medlemsstaterna har gett i enkäten återfinns i arbetsdokumentet[39] som bifogas denna rapport och som innehåller nyttig bakgrundsinformation om nationella krav och metoder för OLAF:s utredare när de förbereder kontrollerna på plats i medlemsstaterna.

Nationella villkor för tillgång till information

Enligt artikel 7 i förordning 2185/1996 ska kommissionens inspektörer ha tillgång till all information och dokumentation om den berörda verksamheten på samma villkor som de nationella förvaltningsinspektörerna. Alla medlemsstater har meddelat att den nationella lagstiftningen garanterar inspektörer full tillgång till tillgänglig information och dokumentation om den berörda verksamheten. I ärenden där näringsidkaren är mottagare av EU-stöd ingår kravet att ge tillgång till dokumentation och information som ett krav i stödavtalet[40] vilket alltså är en viktig förebyggande åtgärd. Särskilda villkor gäller för verkställighetsåtgärder som husrannsakan eller beslagtagande där det krävs en husrannsakningsorder utfärdad av ett brottsbekämpande organ[41]. Som en allmän regel har nationella inspektörer också tillgång till information som finns på annan plats än i näringsidkarens lokaler och de kan kontrollera sådana platser. kontroller i privatbostäder kan dock inte utföras utan en husrannsakningsorder, i linje med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och konstitutionella bestämmelser[42] om grundläggande rättigheter och friheter. I vissa medlemsstater[43], utgörs de främsta nationella rättsliga begränsningarna för att få information som är relevant för kontroller på plats från dokument, elektroniska källor eller intervjuer av krav på skydd av uppgifter, lagar om banksekretess och tystnadsplikt.

För att bevara kontrollkedjan och kontinuiteten av innehavet av de handlingar som valts ut under kontrollerna på plats kan de nationella inspektörerna göra kopior av handlingarna (antingen på papper eller elektroniska handlingar) och föremål kan fotograferas eller filmas. I många medlemsstater har inspektörerna rätt att beslagta och behålla originaldokument som motsvarar kontrollens omfattning, i motiverade fall, om det finns risk för att bevis kan gömmas eller förstöras eller om det är nödvändigt att behålla originalen för ytterligare utredning[44].

I allmänhet kräver inte den nationella lagstiftningen att en advokat närvarar under de administrativa kontrollerna på plats. Därför tillåter inte de nationella bestämmelserna att den näringsidkare som berörs av kontrollen förhalar tillgången till information tills han har kontaktat sin advokat. I de flesta nationella lagstiftningar[45] erkänns dock sekretessen mellan en advokat och klient i samband med administrativa kontroller, medan villkoren kan variera från en medlemsstat till en annan[46]. I alla medlemsstater har de nationella inspektörerna tillgång till information och dokumentation som rör kontrollerna på plats och de kan behålla originaldokument eller ta kopior av originalen. Vissa begränsningar gäller för kravet på husrannsakningsorder för undersökning och beslagtagande.

När det gäller kriminaltekniska undersökningar av datorer har OLAF nyligen tagit fram en informationsbroschyr för näringsidkare. Broschyren informerar näringsidkare om deras rättigheter och ger detaljer om hur kriminaltekniska undersökningar av datorer går till under OLAF:s kontroller på plats. Broschyren är särskilt viktig i de medlemsstater som inte har någon särskild lagstiftning som reglerar detta förfarande.

Om näringsidkaren som berörs av kontrollen på plats är mottagare av EU-stöd ska stödavtalet i regel innehålla ett krav för näringsidkaren att ge OLAF:s inspektörer tillgång till information för att underlätta kontrollen.

Nationella formella krav på kontroller på plats och utformning av administrativa inspektionsrapporter

Enligt artikel 6.1 i förordning 2185/1996 måste kommissionens inspektörer under kontrollerna på plats följa den arbetsordning som är fastställd i lag i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna har angett att dessa förfaranden vanligen överlämnas till de nationella inspektörerna i form av handledningar och anvisningar. Bland de formella kraven har medlemsstaterna angett: Att inte avisera kontroller om det inte är nödvändigt, att begränsa tillgången till privatbostäder (se ovan), att följa lagen om språkanvändning[47]. Inspektörer ska uppvisa ett skriftligt tillstånd eller inspektionsbeslut och särskilt id-kort[48]; kontrollen ska ske i den berörda näringsidkarens närvaro[49] och under vissa tider, beroende på nationell lagstiftning[50]. En inspektionsrapport måste skrivas och i vissa fall ska en slutdiskussion hållas med den ansvariga parten innan rapporten färdigställs[51]. Vissa formella krav gäller för de nationella administrativa rapporterna: I de flesta medlemsstater använder de nationella inspektörerna en standardmall och innehållet rör vanligen de oegentligheter som noterats, de rättsliga bestämmelser som har överträtts och resultatet av kontrollen. Rapporten måste alltid undertecknas av de nationella inspektörer som utför kontrollen och i vissa fall av näringsidkaren. Om näringsidkaren vägrar att underteckna ska detta anges i rapporten. Rapporten ska vanligen godkännas av chefen för den inspektör som utför kontrollen. I allmänhet har medlemsstaterna angett att det inte finns några begränsningar för att använda administrativa rapporter i administrativa eller rättsliga förfaranden. Undantag gäller om oegentligheterna har begåtts medan informationen i rapporten samlades in[52] och där nationell lagstiftning säger att bevis som samlats in under administrativa rutiner inte kan användas i brottmål[53].

För att nationella administrativa rapporter som skrivits efter kontroller på plats ska kunna användas i administrativa eller rättsliga förfaranden måste de också uppfylla vissa krav, däribland vara undertecknade av de nationella inspektörerna. Det är OLAF:s erfarenhet att undertecknandet av rapporten från den nationella inspektören ibland har försenats eller förvägrats utan särskilda skäl vid gemensamma inspektioner.

Det är därför grundläggande att den nationella inspektör som deltar i en av OLAF:s kontroller på plats också undertecknar OLAF:s rapport utan oskäligt dröjsmål, för att undvika risken att den inte kan användas eller har lägre bevisvärde i administrativa eller rättsliga förfaranden.

Bistånd från nationella myndigheter vid motstånd från näringsidkare

Bistånd från nationella myndigheter är viktigt och det är inte ett villkor att den nationella myndigheten deltar i kontrollen. Behovet av stöd från de nationella myndigheterna är ännu viktigare i fall där näringsidkaren motsätter sig en kontroll från kommissionens inspektörer. Bistånd och stöd från de nationella myndigheterna är oerhört viktigt oavsett vilken typ av EU-utgift det gäller (direkta utgifter eller delad förvaltning av EU-medel). Samma slags stöd, särskilt för att säkerställa bevis, måste ges när kontroller som rör direkta utgifter utförs, för att garantera samma skyddsnivå för EU-medel på alla utgiftsområden.

I fall där näringsidkaren motsätter sig kontrollen anger vissa medlemsstater[54] att kommissionens inspektörer kan gå in i den berörda näringsidkarens lokaler även utan att denna först gett sitt medgivande vid en kontroll på plats. I fall där näringsidkarens motstånd hindrar kontrollen kan medlemsstaternas behöriga myndigheter bistå kommissionens inspektörer genom att utfärda en husrannsakningsorder[55], eller vid behov bistå dem, med rimligt tvång, att få tillgång till näringsidkarens lokaler. I sådana fall där näringsidkaren gör motstånd kan polis eller nationella inspektörer ingripa och bistå kommissionens inspektörer[56]. Andra åtgärder som medlemsstaterna kan vidta är att hålla inne eller upphäva utbetalningar av EU-stöd om sådana beviljats eller tillämpa böter. Om den berörda näringsidkaren vägrar att ge tillgång till information kan inspektörerna spärra av lokalerna[57] och beslagta och ta i förvar både böcker och andra papper eller elektroniska handlingar, med stöd av en husrannsakningsorder[58]. De kan tillämpa ett formellt utfrågningsförfarande på näringsidkarens företrädare[59]. Rättsliga påföljder som böter eller innehållna betalningar till mottagaren av EU-stöd kan tillämpas om näringsidkaren vägrar att ge tillgång till information.

Medlemsstaterna har antagit bindande bestämmelser i sin nationella lagstiftning för att garantera att OLAF:s inspektörer som utför kontroller på plats kan få bistånd från de behöriga nationella myndigheterna i fall där näringsidkaren motsätter sig kontrollen. Vissa av dessa bestämmelser, som att utfärda tillstånd till husrannsakning, beslagtagande av dokument eller utfrågningsförfaranden, ger omedelbart resultat och bör gynnas i nationell lagstiftning.

Att nationella myndigheter deltar aktivt på plats kan bidra mycket till att en operation lyckas. De nationella inspektörerna bör därför delta aktivt i inspektionen snarare än att delta enbart som observatörer, vilket vissa nationella myndigheter väljer som status under kontroller på plats i vissa OLAF-ärenden. Samma nivå av bistånd till OLAF:s inspektörer ska ges för delad förvaltning som för direkta utgifter.

Nationella försiktighetsåtgärder för att förebygga förlust eller förstöring av bevis

Nödåtgärder som att spärra av näringslokaler och fotografera eller filma installationer, kretsar och andra föremål tillåts i de flesta nationella lagstiftningar. Ibland kan dessa åtgärder enbart vidtas i samband med en rättsprocess[60]. Andra försiktighetsåtgärder kan vara att ta stickprov, att med rättsligt tillstånd beslagta dokument eller att vid behov be om handräckning från polisen. Dessa åtgärder kan vidtas i fall där det finns risk för att dokument avlägsnas, döljs eller ändras, eller där det finns misstankar om att ett brott har begåtts[61]. Skälen till att sådana åtgärder vidtas måste anges. I de flesta medlemsstater är det möjligt att överklaga sådana åtgärder.

Allmänna slutsatser

Mot bakgrund av detta förfarande kan slutsatsen dras att medlemsstaterna har vidtagit en rad åtgärder för att konsolidera tillämpningen av förordning 2185/1996. I själva verket finns det fortfarande förbättringar att göra på området, däribland angående samarbetet mellan OLAF och de nationella myndigheterna, enligt ovan.

Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka tillämpningen av dessa rekommendationer i kommande rapporter.

ÅTERVINNING

Metoder för att säkra återvinning av inkorrekta belopp

Medlemsstaterna tillfrågades om sina nationella bestämmelser om återvinning av inkorrekta belopp, med fokus på rättsliga instrument och åtgärder mot ekonomiska förluster och skador, och om anmälan av oegentligheter och återvinning av skulder. I sin resolution av den 24 april 2009 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport 2007 (2008/2242(INI) noterade Europaparlamentet att återvinningsgraden är fortsatt låg, särskilt inom områden där medlemsstaterna sköter återvinningen. Europaparlamentet ansåg att det krävs bättre anpassade och snabbare förfaranden för återvinning och att bindande, förebyggande faktorer bör införas i framtida lagstiftning om delad förvaltning, så att inkorrekta belopp kan återvinnas i slutet av återvinningsförfarandet. På så sätt kan skattebetalarnas pengar återvinnas på ett effektivare sätt.

Nationell lagstiftning om återvinning av EU-medel

Medlemsstaternas svar visar att alla medlemsstater har bestämmelser i sin nationella lagstiftning för att återvinna inkorrekta belopp när det gäller intäkter och utgifter i EU:s budget på områden där det inte finns några bestämmelser om återvinning i EU:s lagstiftning. Bestämmelserna gäller mekanismer för avräkning, förebyggande rättstillämpning, beslagtagande och indrivning.

För att se till att inkorrekta betalningar som gjorts för avtal som omfattar EU-medel återvinns använder de flesta medlemsstater[62] i fråga om utgifter rättsliga instrument, såsom olika typer av garantier, skuldebrev, borgen, personliga eller gemensamma säkerheter, avräkning, bankobligationer, hypotek eller försäkringar.

Två tredjedelar av medlemsstaterna[63] använder rättsliga instrument och åtgärder som garantier på begäran, avräkning och indragning av betalningar för att snabba på återvinningen av inkorrekt utbetalda belopp.

Den nationella lagstiftningen i de flesta medlemsstater[64] innehåller bestämmelser om skyddande och förebyggande åtgärder som kan vidtas efter att misstänkt inkorrekta belopp har spårats (intäkter och utgifter). Exempel på sådana åtgärder är: förverkande, administrativt beslag, förvar av skattepliktiga varor, ekonomiska sanktioner, indragning, avslag eller ändring av framtida utbetalningar, avslutande av ett finansieringsprojekt och återbetalning av de utbetalda medlen, minskad finansiering.

Medlemsstaternas nationella lagstiftning ger möjlighet (inte nödvändigtvis skyldighet) för den nationella förvaltningen att agera som kärande i rättsprocesser för bedrägeri mot EU:s budget.

Anmälan av oegentligheter och återvinning av skulder inom den nationella förvaltningen

Även om enskilda fel inte helt kan uteslutas kan medlemsstaterna enligt den information de lämnat i enkäten i princip garantera att alla egentligheter anmäls.

I alla medlemsstater granskas återvinningssiffrorna på nationell nivå efter att återvinningen genomförts. Kontroller och revisioner görs främst av olika nationella myndigheter, som avdelningar för interrevision på respektive institutioner (förvaltningsmyndighet, attesterande myndighet, förmedlande organ, genomförandeorgan), tullmyndigheter och nationella revisionsorgan.

När det gäller EU:s intäkter och utgifter har två tredjedelar av medlemsstaterna[65] ett rättsligt fastställt tröskelvärde på nationell nivå, under detta fattas inget återvinningsbeslut. Tröskelvärdet varierar mellan 3 och 100 euro, ibland varierar det inom ett land för olika fonder eller områden (jordbruk, strukturfonder och tullar).

I vissa medlemsstater[66] är inte återvinningsbeslutet verkställbart.

Endast ett fåtal medlemsstater[67] skulle i viss utsträckning använda en intäktsberäkning som metod för att göra en preliminär bedömning av det potentiella beloppet för oegentligheter som ska återvinnas innan själva återvinningen inleds. I detta fall anges normalt beräkningarna i de övervaknings- och räkenskapssystem som används för förvaltningen av EU-medel.

Slutsatser

När det gäller återvinning av inkorrekta belopp är rättsliga instrument och åtgärder mot ekonomiska förluster och skador, anmälan av oegentligheter och återvinning av skulder av princip införlivade i de nationella rättssystemen. Härigenom ätt kan medlemsstaterna visa att säkerhetsåtgärder har införts, men det behöver fortfarande göras vissa förbättringar.

Medlemsstaternas lagstiftning bör prioritera att återvinningsbeslut kan verkställas, vilket är viktigt för att snabba upp återvinningsförfarandena. För att se till att inkorrekta betalningar som gjorts för avtal som omfattar EU-medel återvinns bör alla medlemsstater bereda väg för rättsliga instrument, såsom olika typer av garantier, skuldebrev, borgen, personliga eller gemensamma säkerheter, avräkning, bankobligationer, hypotek eller försäkringar i sina avtal.

Som stöd för snabbare förfaranden för återvinning bör bindande, förebyggande faktorer övervägas i framtida EU-lagstiftning om delad förvaltning.

Återvinning av inkorrekta belopp 2009

Traditionella egna medel

Det är medlemsstaterna som ska driva in de fastställda beloppen, däribland sådana som registreras i den gemensamma databasen OWNRES. Det belopp som ska återvinnas på grund av upptäckta oegentligheter uppgick 2009 till cirka 343 miljoner euro.

Vissa fastställda belopp kan trots medlemsstaternas insatser inte drivas in i sin helhet. Fastställda belopp kan förändras med anledning av ytterligare upplysningar eller rättslig prövning, eller så kan fordran anses omöjlig att uppbära därför att gäldenären har ekonomiska problem.

Återvinningsgraden för oegentligheter som ägde rum under 2009 ligger för närvarande på 44 % (omkring 152 miljoner euro). Detta är genomsnittligt men något högre än förra årets 38 %. Återvinningsgraden för alla åren (1989–2009) ligger på 45,1 %.

När en fastställd fordran inte kunnat drivas in trots erforderliga insatser från medlemsstaten, kan beloppet på medlemsstatens begäran förklaras omöjligt att återvinna. Under 2009 vägrade kommissionen bevilja medlemsstaternas ansökan om avskrivning i 61 ärenden som tillsammans avsåg cirka 11,5 miljoner euro, eftersom kommissionen ansåg att det var medlemsstaterna som bar ansvaret för att beloppet inte hade kunnat återvinnas.

Vissa medlemsstater ålades vidare ekonomiskt ansvar för över 43 miljoner euro sammanlagt därför att de i strid med sina ålägganden inte hade fastställt tullskulder på vederbörligt sätt.

Jordbruk

Med artikel 32 i förordning (EG) nr 1290/2005 infördes ett system för att automatiskt avsluta misslyckade återvinningsförsök av felaktigt utbetalda belopp. Om det felaktigt utbetalda beloppet inte kan återvinnas från den slutliga mottagaren inom fyra år från det första administrativa eller rättsliga konstaterandet (eller inom åtta år i ärenden som prövas av nationell domstol) belastas den berörda medlemsstatens budget automatiskt med 50 % av beloppet, i samband med det årliga avslutandet av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU. Även efter det att medlemsstaterna belastats är de skyldiga att fortsätta sina nationella förfaranden för att försöka återvinna återstoden, och sedan överföra hälften av de faktiskt återvunna beloppen till gemenskapsbudgeten. Om de inte visat tillräcklig omsorg, får kommissionen besluta att belasta den berörda medlemsstaten med hela beloppet.

Felaktiga betalningar som beror på administrativa misstag från de nationella myndigheternas sida ska dras av i de utbetalande organens årsredovisning, varför de inte längre belastar EU:s budget.

Under 2009 användes femtioprocentssystemet vid avslutandet av räkenskaperna för budgetåret 2008[68] då man samtidigt avslutade den utestående återvinningen i alla pågående ärenden från 2004 eller 2000 (dvs. fyra respektive åtta år gamla ärenden). Medlemsstaterna belastades därmed sammanlagt med 31,4 miljoner euro och 20,1 miljoner euro som inte kunde återvinnas belastade EU:s budget. Medlemsstaterna belastades med ytterligare 0,8 miljoner euro genom ett senare beslut[69] som avslutade räkenskaperna för utbetalande organ vars räkenskaper för 2008 behandlas separat från april 2009.

Under budgetåret 2009 återvann medlemsstaterna 167,3 miljoner euro, och det belopp som återstod att återvinna från mottagarna vid budgetårets slut uppgick till 1 136,2 miljoner euro för.

De belopp som inte kunnat återvinnas i ärenden från 2005 eller 2001 fördelades enligt den ovan beskrivna femtioprocentsregeln, varigenom de berörda medlemsstaterna belastades med 22,8 miljoner euro[70]. Ytterligare 20,3 miljoner euro belastade EU:s budget för belopp som inte gick att återvinna under budgetåret 2009. De utbetalande organ vars räkenskaper för 2009 behandlades separat från avslutandet av räkenskaperna kommer att belastas med ytterligare 11,9 miljoner euro genom senare kommissionsbeslut.

På grund av att femtioprocentsregeln tillämpats sedan den infördes 2006 har det utestående beloppet från medlemsstaterna i EU:s budget minskat till 830 miljoner euro[71].

Under åren 2007–2009 granskade kommissionen att det nya systemet för att avsluta räkenskaperna tillämpats korrekt genom 15 kontroller på plats som omfattade 14 utbetalande organ i 11 medlemsstater.

I allmänhet har medlemsstaternas myndigheter infört lämpliga förfaranden för att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen. Brister som upptäckts under kontrollerna på plats följs upp i samband med förfarandena för kontroll av överensstämmelse.

Sammanhållningspolitik

Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för att vid bedrägerier eller oegentligheter återvinna felaktigt utbetalda belopp från de slutliga mottagarna. Medlemsstaterna måste också dra av alla belopp som tidigare har utbetalats felaktigt från EU:s budget från framtida betalningsansökningar.

De program som samfinansieras via strukturfonderna är fleråriga och bygger på mellanliggande betalningar. Återvinning av felaktigt utbetalda belopp kan göras innan eller efter det att programmet har avslutats.

Den 31 mars 2003 var sista datum för att begära slutlig utbetalning från kommissionen för programperioden 1994-99 . Under den perioden samfinansierade EU cirka 1 000 program med sammanlagt cirka 159 miljarder euro[72]. Kommissionens utanordnare och förvaltare är ansvariga för den administrativa och ekonomiska uppföljningen så snart dessa program avslutats, och får stöd av OLAF.

För programperioden 1994–1999 anmälde medlemsstaterna 11 046 ärenden (21 år 2009) med ekonomiska konsekvenser som beräknas till 1,51 miljarder euro[73] för EU:s bidrag (1,84 miljoner euro för 2009).

Av dessa ärenden har 7 049 ärenden avslutats hos kommissionen och ett belopp på 742 miljoner euro har antingen lett till slutbetalning, till annullering av åtagandena efter det att räkenskaperna avslutats eller till återvinning till EU:s budget. Medlemsstaterna uppgav att nationella administrativa eller rättsliga förfaranden slutförts i ytterligare 566 ärenden, med ekonomiska konsekvenser på 52 miljoner euro under samma period. Kommissionen har börjat göra en avstämning för att dessa ärenden ska kunna avslutas.

Under 2009 antog kommissionen sju beslut om de 241 ärenden där medlemsstaterna ansökte om att kommissionen skulle bära de ekonomiska konsekvenserna av de belopp som inte kunnat återvinnas. Tre beslut om 217 ärenden som finansierats med 1 773 541 euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden och fyra beslut om finansiering med 130 785 euro från Europeiska socialfonden fick belasta gemenskapens budget.

För programperioden 2000–2006 har medlemsstaterna hittills anmält 20 991 ärenden (4 676 år 2009) med ekonomiska konsekvenser som beräknas till 3,49 miljarder euro för EU:s bidrag (1,12 miljarder euro för 2009).

Medlemsstaterna har upplyst kommissionen om att nationella administrativa eller rättsliga förfaranden slutförts i 10 655 av dessa ärenden och att cirka 1,73 miljarder euro återvunnits.

Återvinningsgraden för programperioden 2000–2006 är bra (över 50 % - nästan lika bra som för programperioden 1994–1999 som var 53 %), men kan påverkas kraftigt av metoden att utesluta projekt som uppvisat oegentligheter från kommissionens utgiftsdeklaration. På så sätt kan EU:s resurser återanvändas för att finansiera andra stödberättigande projekt och återvinningsbördan flyttas över till de nationella budgetarna.

Medlemsstaterna bör göra ytterligare ansträngningar för att återvinna inkorrekta belopp.

I slutet av 2009 gjordes ekonomiska justeringar för programperioden 1994–1999 med 2 510 miljoner euro (515 miljoner euro år 2009) samt för programperioden 2000–2006 med 5 119 miljoner euro (1 806 miljoner euro år 2009). Detta var resultatet av kommissionens och Europeiska revisionsrättens kontroller, OLAF:s utredningar och avslutandet av räkenskaperna för de båda programperioderna. Beloppen avser utgifter behäftade med fel och som därför inte kunnat samfinansieras via EU:s budget. Därutöver gör medlemsstaterna också korrigeringar efter sina egna kontroller eller efter kommissionens och Europeiska revisionsrättens kontroller. Dessa korrigeringar registreras inte i kommissionens bokföringssystem, men medlemsstaterna rapporterar in detta till kommissionen en gång om året.

Föranslutningsstöd

År 2009 ökade de belopp som ska återvinnas med 135 %. Det största beloppet som ska återvinnas kommer från Sapard (61,6 miljoner euro, varav 41 miljoner ska återvinnas av Bulgarien). För Phare ska nära 7 miljoner euro återvinnas och för Ispa 4 miljoner euro. Återvinningsgraden minskade jämfört med 2008 och uppgick till endast 27,2 % år 2009.

En analys av återvinningsgraden för misstänkta bedrägerier visar en grad på endast 4,6 % för hela programperioden. Återvinningsprocessen i ärenden där åtal pågår är komplex och utdragen. Förvaltning och brottsutredningar går inte hand i hand i de flesta länder, vilket påverkar återvinningsgraderna.

Eftersom återvinningsgraderna är låga bör skyddsåtgärder vidtas för ärenden med misstänkta bedrägerier (beslag av tillgångar, indragning av betalningar, bankgarantier, osv., se punkt 5.1.3. ovan) för att säkerställa att återvinning kan göras efter den slutliga domen. Medlemsstaterna ska ägna särskild uppmärksamhet åt återvinning av föranslutningsstöd.

Direkta utgifter

På områden med direkt förvaltning är det EU-institutionerna själva som återvinner belopp som betalats ut felaktigt, utan inblandning av medlemsstaterna. Enligt budgetförordningen och genomförandebestämmelserna sker återvinningen i olika etapper.

– Utanordnaren beräknar och fastställer fordran (och kontrollerar att den är säker, likvid och förfallen till betalning).

– Ett betalningskrav upprättas (utanordnaren ger räkenskapsföraren instruktion att inkassera den fordran som har fastställts) varefter gäldenären tillställs en debetnota.

– Räkenskapsföraren inkasserar om möjligt fordran genom avräkning om gäldenären i sin tur har en fordran på gemenskaperna som är säker, likvid och förfallen till betalning.

Om gäldenären trots påminnelser och formell underrättelse om betalningskravet inte reglerat fordran och räkenskapsföraren inte kunnat inkassera fordran genom avräkning eller en bankgaranti som tidigare utställts av gäldenären, ska utanordnaren utan onödigt dröjsmål begära indrivning.

Det finns två inbördes oförenliga sätt att erhålla en exekutionstitel:

– Antingen kan man anta ett beslut som utgör en sådan exekutionstitel som avses i artikel 256 i EG-fördraget (ett formellt förfarande för att fastställa fordran och få en exekutionstitel).

– Eller så kan man på rättslig väg utverka en exekutionstitel vid nationell domstol eller vid EG-domstolen. Detta omfattar även skadeståndstalan i brottmål i de rättssystem där detta är möjligt.

I ärenden där betalningskrav upprättats under 2009 på grund av oegentligheter eller bedrägerier kunde beloppet helt eller delvis återvinnas i 478 ärenden. Kommissionen återvann 15,5 miljoner euro. I 463 ärenden kunde hela det berörda beloppet återvinnas. Ett belopp på 12 miljoner är fortfarande utestående, och avser 242 ärenden.

Kommissionen kommer att fortsätta att driva ärendena för att återvinna dessa belopp fullständigt.

Återvinning sedan OLAF utrett ett ärende

När det i en slutlig rapport om ett ärende som utretts av OLAF fastställs att vissa belopp troligen betalats ut felaktigt till en mottagare, eller aldrig kommit fram, är det ansvariga myndigheter, vanligen medlemsstaternas eller tredjelands myndigheter, som ska återvinna beloppen. OLAF bevakar återvinningsförfarandena.

År 2009 avslutade OLAF formellt den ekonomiska uppföljningen av över 249,2 miljoner euro. Sammanlagt återvanns 137,2 miljoner euro inom jordbruksområdet och 49,1 miljoner euro inom strukturfonderna.

OLAF kommer att fortsätta att samarbeta med de utanordnande generaldirektoraten inom kommissionen som ansvarar för de berörda budgetområdena för att ytterligare förbättra återvinningen sedan OLAF utrett ett ärende.

[pic][pic][pic]

[1] Tidigare årsrapporter: http://ec.europa.eu/anti_fraud/reports/anti-fraud_en.html.

[2] De fullständiga resultaten av enkäten presenteras i dokumentet ”Implementation of Article 325 TFEU in 2009 by the Member States” (bilaga 1 till denna rapport).

[3] Se även Europaparlamentets resolution av den 24 april 2009 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport 2007 (2008/2242(INI)).

[4] Se bilaga 1 ”Implementation of Article 325 TFEU in 2009 by the Member States”.

[5] Hänvisningar finns på rapportens titelsida.

[6] Artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995).

[7] Artikel 1.1a i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 (EGT C 316, 27.11.1995).

[8] Andra bilagan till denna rapport.

[9] Siffrorna har uppdaterats för vissa sektorer sedan 2008 års rapport.

[10] Idem.

[11] Tullar och jordbruksavgifter.

[12] Procentsatsen har beräknats med hjälp av prognosen för de traditionella egna medlen i 2009 års allmänna budget, och inte utifrån räkenskaperna.

[13] BG, CY, AT, SE, HU, SK, BE, EE, LT, DE, ES, PT, FR, IE, UK.

[14] OWNRES är en förkortning av egna medel (own resources). OWNRES databas är ett nyckelverktyg för att få uppgifter för allmän analys av bedrägerier och oegentligheter som påverkar traditionella egna medel.

[15] CY och MT är inte med på kartan, orsaken är att de inte hade några utgifter för denna sektor under 2004.

[16] ERUF finansierar direktstöd till investeringar i företag (främst små och medelstora) för att skapa hållbara jobb; infrastrukturprojekt knutna till forskning och innovation, telekom, miljö, energi och transport; finansiella instrument (riskkapitalfonder, lokala utvecklingsfonder, m.m.) för att stödja regional och lokal utveckling och främja samarbete mellan städer och regioner; tekniska stödåtgärder.

[17] Med tanke på att regioner som får stöd från mål 1-program är de fattigaste regionerna och de som får stöd från mål 3 är de rikaste verkar behov och begär vara de främsta drivkrafterna bakom bedrägerier.

[18] Spanien och Frankrike använde inte IMS 2009 och Sverige och Irland har inte infört det fullt ut.

[19] EUT L 371, 27.12.2006.

[20] EUT L 250, 23.9.2009.

[21] EGT L 172, 7.7.1994.

[22] Detta program har gett stöd till jordbruk och landsbygdsutveckling i kandidatländer.

[23] När modulen har tagits i drift fullt ut kommer den att ge en rad fördelar, som förbättrad överensstämmelse, färre tekniska misstag, möjlighet för anmälande myndigheter på olika nivåer att få information om alla de (öppna) oegentligheter som redan anmälts.

[24] http://ec.europa.eu/comm/anti_fraud/reports/index_en.html.

[25] Rådets beslut 2008/852/RIF av den 24 oktober 2008 om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter (EUT L 301, 12.11.2008).

[26] KOM(2009) 644 slutlig, 23.11.2009 och KOM(2009) 648 slutlig, 2.12.2009.

[27] Armenien, Azerbajdzjan, Brunei, Kina, Georgien, Irak, Libyen, Malaysia, Moldavien, Mongoliet, Filippinerna, Ryssland, Ukraina och Vietnam.

[28] EGT C 316, 27.11.1995.

[29] Se också meddelandet från kommissionen om ikraftträdandet den 19 maj 2009 av det andra protokollet till konventionen om skyddet av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, EUT C 210, 12.9.2009.

[30] Första protokollet av den 27 september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996), protokollet av den 29 november 1996 om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen (EGT C 151, 20.5.1997) och det andra protokollet av den 19 juni 1997 (EGT C 221, 19.7.1997).

[31] KOM(2008) 77 slutlig, 14.2.2008.

[32] EUT L 218, 13.8.2008.

[33] Medlemmar i ASEM: Brunei, Kambodja, Kina, Indien, Indonesien, Japan, Korea, Laos, Malaysia, Mongoliet, Myanmar, Pakistan, Filippinerna, Singapore, Thailand, Vietnam, ASEAN-sekretariatet, alla EU:s medlemsstater och Europeiska kommissionen.

[34] Beslut 2009/917/RIF, EUT L 323, 10.12.2009.

[35] Förordning 2185/1996 om kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996).

[36] Enligt artikel 3.1 i förordningarna 1073/1999 och 1074/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

[37] Se artikel 4 i förordning 2185/1996.

[38] Alla medlemsstater har inte utsett en central myndighet för direkta utgifter, men de flesta har rapporterat att de har en utredningsansvarig enhet för området, med undantag för Tyskland, Spanien och Förenade kungariket.

[39] Se bilaga 1 ”Implementation of Article 325 TFEU in 2009 by the Member States”.

[40] LT, UK, AT.

[41] DE, LU.

[42] Detta har särskilt understrukits av DE.

[43] BE, CZ, DE, EE, IE, EL, IT, CY, HU, PL, RO, SK, SE, UK.

[44] BE, IE, EL, FR, CY, HU, MT, AT, PT, RO, LU, SI, SK, FI, UK.

[45] Undantag: ES, LV, LT, PL.

[46] Se dokumentet ”Implementation of Article 325 TFEU in 2009 by the Member States” (bilaga 1 till denna rapport).

[47] Detta har särskilt understrukits av BE.

[48] CY, IE.

[49] PL.

[50] PL, HU.

[51] SI.

[52] HU, BE, UK.

[53] EE.

[54] BE, CZ, IT, CY, LT, MT.

[55] BE, BG, CZ, DE, FR, CY, LV, LU, PT, UK.

[56] DK, RO, PL, UK.

[57] BE, BG, CZ, IE, EL, ES, FR, IT, CY, LT, AT.

[58] BE, BG, CZ, DK, IE, EL, ES, FR, CY, LV, LT, LU, AT, SI, UK.

[59] CZ, IE, EL, FR, MT, ES, CY, LT, AT.

[60] BE.

[61] DE, LV, AT, SK.

[62] BE, BG, CZ, DK, DE, EE, IE, EL, ES, FR, IT, LV, HU, PL, PT, RO, SI, SK, FI, UK.

[63] BE, BG, CZ, EE, EL, ES, FR, IE, LV, LT, LU, HU, NL, AT, PL, PT, RO, SI, UK.

[64] BE, BG, CZ, DK, EE, IE, EL, ES, FR, IT, CY, LV, LT, HU, MT, AT, PL, PT, RO, SI, SK, UK.

[65] BE, DK, DE, EE, ES, FR, IT, CY, LV, LT, LU, MT, NL, AT, PL, PT, SI, SK, FI.

[66] BG, DE, CY, MT, AT, PL, SI, SE.

[67] BE, CZ, AT, PT, SK.

[68] Kommissionens beslut 2009/367/EG (EUT L 111, 5.5.2009).

[69] Kommissionens beslut 2010/56/EG (EUT L 32, 4.2.2010).

[70] Kommissionens beslut 2010/258/EG (EUT L 112, 5.5.2010).

[71] I beloppet ingår uppdaterade ekonomiska uppgifter som medlemsstaterna har uppgett för budgetåret 2009.

[72] Detta är fleråriga program. Siffran omfattar inte projekt med direktfinansiering via strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden.

[73] Enligt uppgifterna i ECR-databasen per den 15 april 2009.