52010DC0255

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 27.5.2010

KOM(2010)255 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Resultattavla för statligt stödRapport om den senaste utvecklingen för krisstöd till finanssektorn– Uppdatering våren 2010 –

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 4

1.1. Kommissionens politiska åtgärder till följd av finanskrisen 4

1.2. Totalt antal godkända åtgärder 6

2. Garantier för bankskulder 6

2.1 Bankernas utnyttjandegrad 7

2.2 Utveckling över tiden och tecken på att garantierna avvecklas 7

3. Rekapitaliseringsåtgärder 9

4. Värdeminskade tillgångar 10

5. Omstrukturering 10

6. Slutsats 11

BILAGA 1 – Tidsram för genomförande av garanti- och rekapitaliseringsåtgärder 13

BILAGA 2 – Utvecklingen för godkända garanti- och rekapitaliseringsåtgärder 14

BILAGA 3 – Typ av åtgärder som vidtagits i samband med finanskrisen 15

BILAGA 4 – Kompletterande information 16

1. Inledning

Resultattavlan för statligt stöd våren 2010 innehåller de senaste uppgifterna om krisstöd till finanssektorn. I rapporten anges omfattningen av det stöd som kommissionen godkänt från och med oktober 2008 till och med den 31 mars 2010. Den innehåller också en översikt över användningen av åtgärder i form av garantier och rekapitalisering samt en lägesrapport om omstruktureringsärenden och ärenden om värdeminskade tillgångar.

Kommissionens politiska åtgärder till följd av finanskrisen

Kommissionen antog flera meddelanden mellan oktober 2008 och juli 2009 för att hjälpa medlemsstaterna att vidta snabba åtgärder för att bevara den finansiella stabiliteten och rättssäkerheten. I meddelandena redogjorde kommissionen för hur den kommer att tillämpa reglerna för statligt stöd på statliga åtgärder till stöd för banksektorn i samband med den ekonomiska krisen. Syftet med kommissionens vägledning var i första hand att se till att akuta åtgärder som vidtas för att bevara den finansiella stabiliteten inte leder till olika konkurrensvillkor mellan finansinstitut som får offentligt stöd och finansinstitut som inte får det, samt mellan finansinstitut i olika medlemsstater. Bankmeddelandet[1] av den 13 oktober 2008 var kommissionens första svar på den allt allvarligare finanskrisen. I bankmeddelandet, som bygger på principerna i de gällande riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd[2], redogör kommissionen för de kriterier som gäller vid bedömning av om statligt stöd till förmån för finanssektorn är förenligt med kraven i artikel 107.3 b i EUF-fördraget i samband med de särskilda omständigheter som råder under krisen. Meddelandet omfattar bl.a. stöd i form av garantier, rekapitalisering, kontrollerad avveckling av finansinstitut och former av kapitalstöd. Det innehåller också ingående vägledning om statliga garantier för bankskulder, som var den vanligaste åtgärden i det första skedet av krisen, när det var nödvändigt att få igång marknaden för bankernas lån till varandra.

Den kraftiga konjunkturnedgången ledde dock till ökad oro på finansmarknaderna och nästa akuta problem var att säkra utlåningen till realekonomin, eftersom bankerna inledde en process med s.k. deleveraging, dvs. att minska sin skuldbörda genom att sälja tillgångar och betala skulder. Detta ledde till att många banker behövde stärka sin kapitalbas, också för att behålla sin roll som kreditgivare till ekonomin. Statlig rekapitalisering blev därför ett viktigt inslag i medlemsstaternas ansträngningar att stabilisera marknaderna. Den 8 december 2008 antog kommissionen rekapitaliseringsmeddelandet[3] för att ge medlemsstaterna ingående vägledning om hur rekapitalisering av banker bedöms i samband med den rådande krisen.

Genom meddelandena har medlemsstaterna fått den vägledning som behövs för att de ska kunna vidta effektiva åtgärder för att stabilisera finansmarknaderna och säkra fortsatt utlåning till realekonomin utan att det leder till otillbörlig snedvridning av konkurrensen. De krispaket som medlemsstaterna antagit sedan oktober 2008 har hindrat det finansiella systemet från att falla samman. Kommissionen har sett till att medlemsstaternas åtgärder har samordnats och att bankerna fått statligt stöd på samma villkor.

Trots de statliga garantierna och rekapitaliseringarna ökade inte investerarnas tilltro till systemet, utan minskningen av skuldbördan fortsatte. Det fanns en ökande enighet om att man måste ta itu med de grundläggande orsakerna till krisen, nämligen de värdeminskade tillgångarna i bankernas balansräkningar. Genom att man tog itu med detta flyttades uppmärksamheten från krisåtgärderna under krisens första månader till de åtgärder som krävs för att hela sektorn ska återfå sin lönsamhet. Detta innebär att många finansinstitut måste omstruktureras, bland annat genom att rensa balansräkningarna.

I meddelandet om värdeminskade tillgångar[4] av den 25 februari 2009 ger kommissionen vägledning om hur medlemsstaterna ska handlägga undsättningsåtgärder. Denna vägledning bygger på principerna om insyn och öppen redovisning, delat ansvar mellan staten och stödmottagaren och korrekt värdering av tillgångar utifrån deras verkliga ekonomiska värde.

Många av de finansinstitut som har fått statligt stöd måste se över sina affärsmodeller för att kunna återfå en långsiktig ekonomisk bärkraft utan statligt stöd. I kommissionens meddelanden om garantier, rekapitalisering och värdeminskade tillgångar beskrivs i detalj under vilka förhållanden ett finansinstitut behöver lägga fram en omstruktureringsplan. I kommissionens meddelande om omstrukturering[5] av den 22 juli förtydligas vissa aspekter av omstrukturering i samband med den rådande finanskrisen. Bland annat anges vilka åtgärder omstruktureringsplanen ska innehålla när det gäller långsiktig ekonomisk bärkraft, delat ansvar mellan banken, aktieägarna och staten samt den snedvridning av konkurrensen som stödet kan orsaka.

Även om krisen ännu inte är över har marknadsvillkoren stabiliserats betydligt så här två år efter det att krisen började. Eftersom finansmarknaderna och ekonomin i medlemsstaterna visar tecken på återhämtning ligger fokus nu på att gradvis minska bankernas behov av statligt stöd. För att man ska kunna undvika negativa spridningseffekter, måste stödet avvecklas gradvis, med insyn och samordning mellan medlemsstaterna. Samtidigt måste man ta hänsyn till situationen i varje enskild medlemsstat. Den 2 december 2009 enades Ekofinrådet[6] om att utarbeta en strategi för att avveckla stödåtgärderna. I princip bör man inleda med att avskaffa de statliga garantiordningarna för att uppmuntra banker med sunda finanser att avstå från statligt stöd och få andra banker att ta itu med sina svagheter. Den 18 maj 2010 välkomnade Ekofinrådet kommissionens preliminära analys av den faktiska användningen av garantiordningar liksom kommissionens planer på att införa särskilda krav för förnyade garantier efter den 30 juni. Bland dessa krav ingår höjda garantiavgifter grundade på bankernas kreditvärdighet för att gradvis anpassa finansieringskostnaderna till marknadsvillkoren och kraven på en översyn av den ekonomiska bärkraften hos banker som fortfarande i hög grad är beroende av statliga garantier[7].

Totalt antal godkända åtgärder

Under perioden oktober 2008 och den 31 mars 2010 antog kommissionen 161 beslut om finanssektorn grundade på artikel 107.3 b i EUF-fördraget. Av dessa beslut gällde 78 omkring 40 finansinstitut, medan 83 beslut avsåg i det närmaste 40 stödordningar.

Sammanlagt har kommissionen godkänt ett belopp på 4 131,1 miljarder euro för olika stödåtgärder i form av stödordningar och stöd för särskilda ändamål som medlemsstaterna infört på grund av finanskrisen. I följande tabell redovisas fördelningen mellan stödordningar och stöd för särskilda ändamål.

Belopp | % av EU-27 BNP[8] |

Stödordningar godkända av kommissionen | 3 181 miljarder euro | 25 % |

garantiordningar | 2 747 miljarder euro | 22 % |

rekapitaliseringsåtgärder | 338,2 miljarder euro | 2,7 % |

värdeminskade tillgångar | 54 miljarder euro | 0,4 % |

likviditetsåtgärder som inte ingår i garantiordningar | 41,9 miljarder euro | 0,3 % |

Stöd för särskilda ändamål till enskilda finansinstitut | 950,1 miljarder euro | 7,6 % |

2. Garantier för bankskulder

I bankmeddelandet påpekade kommissionen att det finns en risk för att statligt stöd leder till snedvridning av konkurrensen och betonade att sådana stödåtgärder endast tillåts tillfälligt.

Garantiordningar har visat sig vara ett passande och effektivt redskap för att lösa likviditetsproblem som bankerna ställs inför på grund av en systemkris. De har spelat en viktig roll för att hindra att det finansiella systemet kollapsar. Garantierna utnyttjades fortfarande flitigt under första halvåret 2009, men därefter minskade användningen betydligt. Redan själva möjligheten att få sådana garantier lugnade marknaden, trots att de inte användes i särskilt stor omfattning efter sommaren 2009.

De godkända garantiordningarna har oftast avsett perioder om sex månader med möjlighet till förlängning. Sedan hösten 2008 har kommissionen godkänt och senare förlängt sammanlagt 19 garantiordningar. Italien, Frankrike och Storbritannien beslutade att avskaffa sina garantiordningar i slutet av 2009 och början av 2010. Nederländerna införde nya avgifter i sin garantiordning från och med den 1 januari för att uppmuntra finansinstituten att söka andra finansieringsmöjligheter. Kommissionen har godkänt de 16 kvarvarande garantiordningarna som längst till och med den 30 juni 2010. Kommissionen och medlemsstaterna överväger för närvarande på vilka villkor de garantiordningarna skulle kunna förlängas även efter det datumet.

Värdet av de garantier som kommissionen beviljat enligt garantiordningar mellan hösten 2008 och den 31 maj 2010 uppgår till 2 747 miljarder euro. Förutom garantiordningar som kommissionen godkänt har vissa medlemsstater också beviljat garantier till enskilda finansinstitut i form av undsättningsåtgärder för att bevara den finansiella stabiliteten i det egna landet. Den 31 mars 2010 uppgick de garantier för särskilda ändamål som kommissionen godkänt till sammanlagt 402,8 miljarder euro, av vilka 240,8 miljarder euro avsåg Belgien[9], följt av Frankrike (54,8 miljarder euro), Storbritannien (53,8 miljarder euro) och Tyskland (47,8 miljarder euro). Analyser av nyligen emitterade, statligt garanterade obligationer på grundval av emittenternas ratingkategorier visar att det nästan enbart är banker med sämre rating (kategori A eller sämre) eller banker som inte har någon rating alls som utnyttjat garantiordningarna.

2.1 Bankernas utnyttjandegrad

Utnyttjandegraden för garantier, dvs. den faktiska användningen av åtgärden i förhållande till den godkända budgeten, uppgår till 32 %, inbegripet individuella åtgärder vid sidan av garantiordningarna. Detta motsvarar 993,6 miljarder euro av sammanlagt 3 150 miljarder euro i godkända garantier.

Utnyttjandegraden varierar betydligt mellan olika medlemsstater. Den är över 50 % i Portugal (51 %), Luxemburg (51 %) och Cypern (73 %). Den är under 20 % i Slovenien (17 %), Sverige (16 %), Belgien (13 % – endast stöd för särskilda ändamål), Lettland (12 %) och Grekland (7 %)[10].

Utnyttjandegraden är dock inte något mått på hur väl garantiordningarna fungerar. En hög utnyttjandegrad i en viss medlemsstat är inte nödvändigtvis en indikation på att åtgärden är adekvat. Att garantierna utnyttjats i liten omfattning i vissa medlemsstater beror delvis på att garantiordningarna i vissa fall omfattat större belopp än vad som faktiskt behövts. Individuella garantier är i allmänhet mer skräddarsydda till mottagarnas faktiska behov.

En garantiordning kan emellertid fungera väl när det gäller att återställa den finansiella stabiliteten även om utnyttjandegraden är låg, eftersom den ofta är en del av en mer allmän strategi för att visa finansmarknaden att medlemsstaterna är beredda att stödja bankerna. Detta är fallet i t.ex. Finland, Polen och Slovakien, vars garantiordningar ännu inte har utnyttjats.

2.2 Utveckling över tiden och tecken på att garantierna avvecklas

Som nämndes ovan har Frankrike, Italien och Storbritannien redan valt att inte förlänga sina garantiordningar. Nederländerna har i sin tur höjt garantiavgifterna.

Bankernas utnyttjande av statliga garantier har under alla omständigheter minskat sedan sommaren 2009, både i antal och storlek. Av diagram 1 nedan framgår att skuldförbindelser i euro som utfärdats av banker i EU och som omfattas av statliga garantier till större delen utfärdades under det första kvartalet 2009, då nyemitterade garanterade skuldförbindelser i genomsnitt utgjorde 30 % av bankernas totala finansiering. Det totala antalet nyemitterade garanterade skuldförbindelser minskade sedan gradvis till december 2009, då de utgjorde i genomsnitt 4 % av bankernas totala finansiering.

Diagram 1: Utvecklingen för garanterade skuldförbindelser i euro av bankernas totala finansiering i euro (oktober 2008–december 2009).

[pic]

Källa: Kommissionens avdelningar

Oprioriterade fordringar Oprioriterade fordringar

3. Rekapitaliseringsåtgärder

Medlemsstaterna reagerade snabbt på hotet mot bankernas kapitaliseringsgrad genom att införa rekapitaliseringsordningar eller bevilja statligt stöd för särskilda ändamål. I slutet av mars 2010 hade rekapitaliseringsåtgärder för totalt 503,1 miljarder euro godkänts (både rekapitaliseringsordningar och stöd för särskilda ändamål), vilket motsvarar omkring 4 % av EU:s BNP. Av detta belopp hade 241,6 miljarder euro utnyttjats, vilket motsvarar 2 % av BNP i EU-27. Den genomsnittliga utnyttjandegraden för rekapitaliseringsåtgärder är således omkring 48 %.

Den 31 mars 2010 omfattade de rekapitaliseringsordningar som godkänts sedan hösten 2008 ett belopp på 338,2 miljarder euro. Vid utgången av 2009 uppgick beloppet till 229 miljarder euro. Av beloppet på 338,2 miljarder euro, vilket motsvarar 2,7 % av BNP i EU-27, utnyttjades omkring 92,3 miljarder euro. Under samma period godkändes 164,9 miljarder euro i stöd för särskilda ändamål. Av detta stöd utnyttjades 149,2 miljarder euro. Av dessa siffror framgår att stöd för särskilda ändamål har en mycket högre utnyttjandegrad (27 % för rekapitaliseringsordningar och 90 % för stöd till särskilda ändamål). Den högre utnyttjandegraden beror främst på att stöd för särskilda ändamål utformas direkt för ett visst finansinstitut och i de flesta fall måste genomföras fullt ut.

Sedan slutet av 2008 har 14 medlemsstater infört rekapitaliseringsordningar. Åtta av dessa medlemsstater antog rena rekapitaliseringsordningar, medan de återstående valde heltäckande ordningar som också omfattade garantier eller likviditetsåtgärder. Fem av de 14 rekapitaliseringsordningarna har nu upphört att gälla.

Liksom garantiordningarna infördes de flesta rekapitaliseringsordningarna mellan utgången av 2008 och mitten av 2009. Från mitten av juli 2009 till den 31 mars 2010 anmäldes ganska få nya rekapitaliseringsordningar till kommissionen. Under denna period godkände kommissionen tre rekapitaliseringsordningar och en ordning som omfattade både garantier och rekapitalisering. Under samma period förlängdes nio befintliga ordningar. Under första kvartalet 2010 godkändes endast en ny rekapitaliseringsordning och ett fåtal stöd för särskilda ändamål. Hittills har 13 medlemsstater valt att inte införa rekapitaliseringsordningar. Åtta medlemsstater har inte antagit några rekapitaliseringsåtgärder överhuvudtaget (rekapitaliseringsordningar eller stöd för särskilda ändamål).

4. Värdeminskade tillgångar

Många banker har tvingats vidta åtgärder för sina värdeminskade tillgångar, ofta i samband med andra omstruktureringsåtgärder. Den 31 mars 2010 hade sju medlemsstater infört åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar (Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Storbritannien). Värdet på de tillgångar som omfattades av dessa åtgärder uppgick till ett nominellt belopp på 376 miljarder euro[11]. De godkända åtgärderna för övertagande av värdeminskade tillgångar omfattar både stödordningar och stöd för särskilda ändamål.

Den 31 mars 2010 utgjorde de godkända åtgärderna för övertagande av värdeminskade tillgångar i genomsnitt 3 % av EU:s BNP (jämfört med 0,8 % i juli 2009). Att detta tal ökat så kraftigt beror på att kommissionen godkände en omfattande stödordning för övertagande av värdeminskade tillgångar i Irland och ett individuellt omstruktureringsärende i Storbritannien. Dessa två åtgärder stod för omkring 80 % av totalbeloppet för de godkända åtgärderna för övertagande av värdeminskade tillgångar.

Sedan hösten 2008 har endast Tyskland och Irland infört stödordningar för övertagande av värdeminskade tillgångar. I det tyska systemet fastställdes inte något visst belopp, och systemet upphörde att gälla vid utgången av januari 2010 utan att ha utnyttjats. Totalbeloppet för de åtgärder som godkändes enligt det irländska systemet uppgår till 54 miljarder euro, vilket motsvarar 29 % av Irlands BNP.

Sedan finanskrisens början har sex medlemsstater (Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien) begärt godkännande för individuella åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar. Dessa åtgärder ingår inte i någon stödordning. Totalbeloppet för godkända individuella åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar uppgick den 31 mars 2010 till 322 miljarder euro, av vilka 77 % beviljades av Storbritannien och 10 % av Tyskland. I relativa tal utgör de godkända individuella åtgärderna för övertagande av värdeminskade tillgångar 14 % av BNP i Storbritannien, medan genomsnittet för de medlemsstater som beviljat stöd för särskilda ändamål är 2,6 %.

5. Omstrukturering

Allmänt sett har tillfälliga åtgärder visat sig vara effektiva för att ta sig ur krisen. Det finns dock många enskilda banker som måste genomgå mycket mer omfattande strukturella reformer. Detta är nödvändigt för finanssektorn inom EU som helhet, för att enskilda banker ska kunna återfå sin lönsamhet, för att återställa normala konkurrensvillkor för finansinstituten och för att den inre marknaden ska fungera väl.

Kriterier och omständigheter som ger skyldighet att lägga fram en omstruktureringsplan

De kriterier och särskilda omständigheter som ger skyldighet att lägga fram en omstruktureringsplan redovisas i detalj i bankmeddelandet, rekapitaliseringsmeddelandet och meddelandet om värdeminskade tillgångar.

Det handlar bland annat om situationer där en bank i svårigheter har rekapitaliserats av staten eller där en bank som omfattas av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar redan fått statligt stöd i någon form som bidrar till att täcka eller undvika förluster (med undantag för deltagande i garantiordningar) vilka sammanlagt överstiger 2 % av bankens totala riskvägda tillgångar. Hur omfattande omstrukturering som behövs beror på hur allvarliga problem den berörda banken har.

Enligt meddelandena (se särskilt punkt 40 i rekapitaliseringsmeddelandet och bilaga V till meddelandet om värdeminskade tillgångar) gäller däremot att om det givits ett begränsat stöd till banker som är sunda i grunden ska medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen om användningen av de statliga medlen. Den ska innehålla all den information som är nödvändig för att bedöma bankens bärkraft, användningen av det tillskjutna kapitalet och vägen bort från beroendet av statligt kapital. Lönsamhetsöversynen bör innehålla information om bankernas riskprofil och kapitaltäckning och en bedömning av deras affärsmodeller.

Fram till den 31 mars 2010 hade kommissionen handlagt nästan 40 omstruktureringsärenden i 13 medlemsstater. Två av ärendena gällde två olika medlemsstater och ett ärende gällde tre. 13 av dessa omstruktureringsärenden har avslutats genom ett kommissionsbeslut.

Kommissionen kräver inte att någon viss omstruktureringsåtgärd vidtas redan från början och det finns inte någon viss affärsmodell som i princip alltid underkänns. Utgångspunkten för analysen är alltid den omstruktureringsplan som medlemsstaten lämnat in. Den främsta prioriteringen vid omstrukturering av banker är att se till att de återfår lönsamheten utan statligt stöd. Målet att nå långsiktig lönsamhet kan kräva olika lösningar för olika banker, från en begränsad omstrukturering utan avyttringar till en kontrollerad avveckling av olönsamma enheter.

Varje omstruktureringsplan ska innehålla åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen. Med beaktande av marknadsförhållandena i varje enskilt ärende och det statliga stödets omfattning, kan dessa åtgärder bestå av avyttringar, tillfälliga begränsningar för stödmottagarna när det gäller förvärv och andra begränsningar för stödmottagarnas verksamhet.

Kommissionen har i alla omstruktureringsärenden tillämpat principerna i meddelandet om omstrukturering, men också tagit hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. För att man på ett korrekt sätt ska kunna avväga de många olika aspekterna av ett omstruktureringsärende krävs en ingående kännedom om förhållandena för varje enskild bank. De principer som styr kommissionens handläggning är dock klara och tydliga och tillämpas konsekvent i alla ärenden.

6. Slutsats

Konkurrenspolitiken och särskilt en konsekvent och förutsägbar tillämpning av reglerna om statligt stöd har spelat en viktig roll vid valet av åtgärder för att motarbeta krisen. De unika undsättningsåtgärderna i början av krisen har varit framgångsrika, eftersom de har återställt den finansiella stabiliteten och främjat den ekonomiska återhämtningen. Även om den ekonomiska återhämtningen förefaller att fortsätta, är den dock fortfarande bräcklig, och det är därför viktigt att gå vidare med den nödvändiga omstruktureringen av banksektorn. Detta innebär bland annat att man fortsätter att rensa balansräkningarna och förstärka bankernas riskvillighet för att utlåningen till realekonomin ska fungera utan statligt stöd. Samtidigt som ekonomin fortsätter att stabiliseras bör man rikta in sig på en öppen och samordnad avveckling av de olika stödordningarna, till att börja med de statliga garantierna, för att skapa möjligheter för en gradvis återgång till en normalt fungerande marknad.

BILAGA 1 – Tidsram för genomförande av garanti- och rekapitaliseringsåtgärder

[pic]

BILAGA 2 – Utvecklingen för godkända garanti- och rekapitaliseringsåtgärder

[pic][pic]

BILAGA 3 – Typ av åtgärder som vidtagits i samband med finanskrisen

Godkända finanskrisåtgärder t.o.m. 31 mars 2010 (belopp i miljarder euro)

[pic]

Källa: GD Konkurrens.

* De höga beloppen för godkända garantier i Danmark och Irland beror på generella garantier för bankernas skuldförbindelser. De godkända beloppen för den irländska garantiordningen, se rådets rapport av den 9 juni 2009.

** I vissa totalbelopp ingår uppskattade och ungefärliga belopp.

BILAGA 4 – Kompletterande information

Kompletterande information, statistik och indikatorer samt tidigare resultattavlor för statligt stöd finns tillgängliga på nätet.

För närmare upplysningar om utvecklingen av EU:s politik för statligt stöd, fakta och siffror, se GD Konkurrens resultattavla för statligt stöd, som offentliggörs två gånger per år, under våren och hösten, på följande webbsida:

http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/studies_reports/studies_reports.html

Ärenden om statligt stöd (registret över statligt stöd)

Kommissionens register över statligt stöd innehåller detaljerade uppgifter om alla ärenden om statligt stöd som har blivit föremål för ett slutligt kommissionsbeslut sedan den 1 januari 2000 och om gruppundantagsåtgärder som medlemsstaterna anmält. Registret uppdateras dagligen, vilket innebär att allmänheten snabbt kan få information om de senaste besluten om statligt stöd. http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/register/

Årlig rapport om konkurrenspolitiken

Kommissionen offentliggör en årlig rapport om konkurrenspolitiken som innehåller en sammanfattning av konkurrenspolitikens och konkurrenslagstiftningens utveckling samt senaste rättspraxis. http://ec.europa.eu/comm/competition/annual_reports/

Competition Policy Newsletter

GD Konkurrens Competition Policy Newsletter ges ut tre gånger per år och innehåller bland annat en rad artiklar om utvecklingen i fråga om specifik lagstiftning och rättspraxis av särskilt intresse. http://ec.europa.eu/comm/competition/publications/cpn/

State aid Weekly e-News

GD Konkurrens State Aid Weekly e-News, som startades 2006, distribueras gratis till över 3 500 prenumeranter. Där beskrivs kommissionens verksamhet på området statligt stöd, bland annat den senaste utvecklingen av lagstiftningen, kommissionsbeslut, nyheter, kommande händelser, rapporter och studier. http://ec.europa.eu/competition/state_aid/newsletter/index.html

Eftas resultattavla för statligt stöd

Eftas övervakningsmyndighet offentliggör en årlig resultattavla över det statliga stöd som beviljats i Island, Liechtenstein och Norge.http://www.eftasurv.int/information/pressreleases/2008pr/dbaFile14074.html

[1] Se Meddelande från kommissionen – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8).

[2] Meddelande från kommissionen – Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, EUT C 244, 1.10.2004, s. 2, som förlängts genom EUT C 156, 9.7.2009, s. 3.

[3] Meddelande från kommissionen – Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen, begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen, EUT C 10, 15.1.2009, s. 2.

[4] Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor, EUT C 72, 26.3.2009, s. 1.

[5] Kommissionens meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd, EUT C 195, 19.8.2009, s. 9.

[6] Se 2981:a mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 2 december 2009, 16838/09, (pressmeddelande 352): http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/sv/ecofin/111776.pdf

[7] Se 3015:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 18 maj 2010), http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/114495.pdf, arbetsdokument från GD Konkurrens, The application of State aid rules to government guarantee schemes covering bank debt to be issued after 30 June 2010 , 30 april 2010, http://ec.europa.eu/competition/state_aid/studies_reports/phase_out_bank_guarantees.pdf

[8] BNP per medlemsstat i miljoner euro, 1992–2008.

[9] Belgien beslutade att inte införa någon garantiordning, utan i stället vidta åtgärder genom beslut från fall till fall.

[10] Utnyttjandegraden avser endast garantier som beviljats för bankernas nyemitterade skuldförbindelser och inte de generella garantier för bankernas skuldsättning som vissa medlemsstater beviljat.

[11] De nominella tillgångar som omfattas av åtgärden minus den tranche som är i första förlustläge som banken tagit på sig.