Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010AR0330

Yttrande från Regionkommittén om ”På väg mot en inre marknadsakt”

EUT C 166, 7.6.2011, pp. 52–58 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

7.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 166/52


Yttrande från Regionkommittén om ”På väg mot en inre marknadsakt”

2011/C 166/09

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Vi beklagar djupt att det saknas jämvikt mellan de tre pelarna när det gäller antalet förslag till åtgärder, deras natur, hur tydligt deras innehåll är och även hur långt genomförandet av dem kommit. Vi uppmanar kommissionen att precisera sina förslag inom den andra och tredje pelaren, bland annat genom att lägga fram lagstiftningsförslag, för att uppnå samma grad av precision som i förslagen inom den första pelaren.

Kommittén rekommenderar kommissionen att inom ramen för inremarknadsakten realisera alla de framsteg som Lissabonfördraget innebär och som kan leda till att EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden återupprättas. Det gäller framför allt artikel 3 i EU-fördraget, där nya sociala mål för EU fastställs när det gäller att bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter, stadgan om de mänskliga rättigheterna, tillämpningen av den ”övergripande sociala klausulen” och allmän tillgång till grundläggande tjänster för EU-medborgarna där de lever och bor (artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll 26).

Regionkommittén rekommenderar Europeiska kommissionen att öka tydligheten, bl.a. för att återvinna européernas förtroende, genom att i det första åtgärdspaketet samla förslag som rör tillgången till grundläggande tjänster, något som är ett problem i många människors vardag, på grundval av de framsteg som gjordes i Lissabonfördraget. Kommittén rekommenderar därför att förslagen om tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (nr 29), en reform av systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer och införande av ett europeiskt färdighetspass (nr 33 och 35), en förbättring av genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare (nr 30), en förenkling av reglerna för offentlig upphandling och allmännyttiga tjänster (nr 17 och 25), socialt entreprenörskap (nr 36), undanröjande av skattehinder som EU:s invånare möter (nr 42) och tillträde till vissa grundläggande banktjänster (nr 40) ska inkluderas i det första åtgärdspaketet.

Kommittén föreslår att man skapar en praxis med territoriella pakter, där de lokala och regionala myndigheterna genom ett flexibelt och regionalt förfarande fokuserar sin verksamhet och finansiering på genomförandet av EU 2020-strategin och huvudinitiativen. Framför allt bör man lägga tonvikten på projekt som främjar samhälleliga innovationer i den aktuella regionen och som får så stor inverkan på samhället som möjligt. Praxisen med territoriella pakter och pakternas innehåll ingår bland kriterierna för fördelningen av EU-medlen.

Föredragande

Jean-Louis DESTANS (FR–PSE), ordförande i departementsstyrelsen i Eure

Referensdokument

Meddelande från kommissionen om På väg mot en inre marknadsakt

KOM(2010) 608 slutlig

I.   ALLMÄNNA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att inleda en omfattande offentlig debatt om förslaget till en ”inremarknadsakt” som grundas på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft och som förutsätter ett verkligt engagemang från EU-medborgarnas sida för detta projekt. Vi anser att detta dokument kan utgöra en färdplan för Europeiska kommissionen för tiden fram till 2014 när det gäller de centrala inslagen i unionens interna politik och att kommissionen kartläggning kan bedömas efter vilka resultat som uppnås på detta område.

2.

Kommittén ställer sig bakom kommissionens konstaterande – baserat på slutsatserna från Mario Montis rapport – om ett växande och oroande avståndstagande från EU-invånarnas sida vad gäller den inre marknaden. Vi framhåller att det är absolut nödvändigt att komma tillrätta med detta genom att förverkliga den inre marknaden, inte som ett mål i sig utan som ett verktyg för att uppnå målen i Lissabonfördraget.

3.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att den inre marknaden måste göra det möjligt för EU att dra fördel av globaliseringen, främja ny kunskap och innovation på grundval av den digitala ekonomin, möjliggöra en hållbar tillväxt för att skapa sysselsättning för alla och främja den sociala välfärden.

4.

Vi välkomnar därför kommissionens tillvägagångssätt, som bygger på en övergripande angreppsmetod för den inre marknaden och där man vill göra mer än att bara rätta till olika brister.

5.

Kommittén rekommenderar att man snabbt avlägsnar hindren för en digital inre marknad. Man måste snarast göra det möjligt att skapa en växande, välfungerande och livskraftig marknad för produktion och spridning av lagligt digitalt innehåll och online-tjänster, som omfattar hela EU. Det skulle göra det möjligt att skapa nya globaliserade företag och stärka de befintliga, och därmed snabbt öka antalet arbetstillfällen inom kultur- och kunskapssektorn i Europa liksom de europeiska företagens andel av innehåll och tjänster på den globala digitala marknaden.

6.

Kommittén ger sitt stöd till kommissionens strävan att skapa balans på den inre marknaden på grundval av tre pelare: en ekonomisk pelare till stöd för företagens tillväxt, en social pelare för att återvinna EU-medborgarnas förtroende och en pelare som rör förbättrad styrning.

7.

Vi beklagar dock djupt att det saknas jämvikt mellan de tre pelarna när det gäller antalet förslag till åtgärder, deras natur, hur tydligt deras innehåll är och även hur långt genomförandet av dem kommit. Vi uppmanar kommissionen att precisera sina förslag inom den andra och tredje pelaren, bland annat genom att lägga fram lagstiftningsförslag, för att uppnå samma grad av precision som i förslagen inom den första pelaren.

8.

Vi framhåller att det krävs en strukturell koppling mellan inremarknadsakten och Europa 2020-strategin. Inremarknadsakten har inte Europa 2020-strategins status som plattform och uppfattas av kommissionen bara som en enkel ”hävstång” för Europa 2020-strategin, till skillnad från handelspolitiken och EU:s generella finansiella stöd. Vi måste dessutom tyvärr konstatera att prioriteringarna för företagens tillväxt (en ”dynamisk, hållbar och rättvis” tillväxt) inte överensstämmer med prioriteringarna för tillväxt inom Europa 2020-strategin.

9.

Kommittén rekommenderar kommissionen att inom ramen för inremarknadsakten realisera alla de framsteg som Lissabonfördraget innebär och som kan leda till att EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden återupprättas. Det gäller framför allt artikel 3 i EU-fördraget, där nya sociala mål för EU fastställs när det gäller att bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter, stadgan om de mänskliga rättigheterna, tillämpningen av den ”övergripande sociala klausulen” och allmän tillgång till grundläggande tjänster för EU-medborgarna där de lever och bor (artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll 26).

En dynamisk, hållbar och rättvis tillväxt med företagen

10.

Regionkommittén är övertygad om att den inre marknaden endast kan fungera som den ska om företagen är konkurrenskraftiga och om det skapas sociala fördelar för medborgarna.

11.

Vi beklagar att det avsnitt i meddelandet som rör företagens tillväxt endast förefaller beakta privata företag, trots att en nystart för den inre marknaden också är av största betydelse för den sociala ekonomin. Både de lokala och regionala myndigheternas situation och de lokala företagens utvecklingsvillkor behöver vägas in i de planerade åtgärderna.

12.

Vi anser att tjänstesektorn är en strategisk sektor för den ekonomiska återhämtningen i EU, eftersom den står för drygt 70 % av alla arbetstillfällen och hela nettojobbskapandet på den inre marknaden.

13.

Vi understryker att tjänstedirektivet också syftar till att förverkliga den inre marknaden men att det har visat sig vara svårt att genomföra direktivet i flera medlemsstater. Vi uppmanar kommissionen att – innan nya lagstiftningsåtgärder på detta område utarbetas – fullfölja den ömsesidiga utvärderingen i nära samarbete med de lokala och regionala myndigheter som organiserar och tillhandahåller viktigare tjänster.

14.

Vi erinrar om de lokala och regionala myndigheternas och kamrarnas roll i införandet av ”gemensamma kontaktpunkter”, som utgör ett viktigt inslag i tjänstedirektivet för att ge tjänsteleverantörerna möjlighet att ta del av relevant information och fullgöra samtliga förfaranden med utgångspunkt i en enda instans.

15.

Vi uppmanar kommissionen att prioritera en omfattande undersökning av de konsekvenser som en tjänsteliberalisering får på tjänsternas och arbetstillfällenas kvalitet, på säkerheten på arbetsplatsen och personalens kvalifikationsnivå, på priserna, på den regionala sammanhållningen och på tillgängligheten, samt att man föreslår en handlingsplan på basis av slutsatserna av denna undersökning och med hänsyn till Europa 2020-strategins målsättningar.

16.

Vi stöder kommissionens förslag att etablera en rättslig grund för stiftelser i Europa med tanke på den särskilda roll som stiftelser spelar i skapandet av en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

17.

Vi välkomnar kommissionens åtagande att särskilt beakta de små och medelstora företagens behov, eftersom dessa utgör drivkraften bakom tillväxt och skapande av arbetstillfällen samt diversifiering av sysselsättningen. Vi uppmanar dock kommissionen att stärka instrumenten för att skapa nya företag, i synnerhet innovativa och teknikbaserade företag, och finansieringsinstrumenten för de små och medelstora företagen och säkerställa att garantimekanismen i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation bibehålls efter det att den innevarande finansieringsperioden löpt ut.

18.

Vi framhåller att målet att minska den byråkratiska bördan inte bara får gynna företagen utan också de lokala och regionala myndigheterna. Vi uppmanar Europeiska kommissionen att fullt ut beakta detta mål vid utarbetandet av lagstiftningsförslag, särskilt när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, offentlig upphandling och koncessioner i enlighet med principen om de lokala myndigheternas administrativa frihet samt proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna. När det gäller förslagen om en administrativ förenkling av förfarandena för offentlig upphandling hänvisar kommittén till sitt yttrande om kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad.

19.

Vi välkomnar kommissionens initiativ när det gäller bättre lagstiftning och minskad byråkratisk börda för företagen, särskilt via arbetet i den högnivågrupp under ledning av Edmund Stoiber i vilken ReK är representerad. Vi påpekar dock att bättre lagstiftning inte nödvändigtvis innebär avreglering och att detta arbete inte får ersätta den demokratiska processen.

20.

Vi begär att utvärderingen av småföretagsakten görs i nära samarbete med de ekonomiska aktörerna, arbetsmarknadens parter och de lokala och regionala myndigheterna för att kunna lyfta de bästa metoder som utvecklats på lokal och regional nivå. Vi rekommenderar att man med stöd av dessa utarbetar en övergripande färdplan kompletterad med en tydlig tidsplan och resurser för att garantera ett effektivt genomförande av småföretagsakten, trots att denna inte är rättsligt bindande, i linje med målen för Europa 2020-strategin. Vi understryker att införandet av en stadga för ett europeiskt privaträttsligt bolag är av vikt för att konkret integrera de små och medelstora företagen på den inre marknaden.

21.

Vi uppmanar kommissionen att beslutsamt arbeta vidare med frågan om ett skattesystem i EU, något som är ett grundläggande inslag i den övergripande idén om den inre marknaden och integrationen i EU. Det är särskilt viktigt att klargöra reglerna för moms och att lägga fram ett förslag om en gemensam företagsskattebas, så att företagens tillvaro förenklas. Kommittén välkomnar i detta sammanhang kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om denna fråga under andra halvåret 2011.

22.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att skyddet av de immateriella rättigheterna är en viktig beståndsdel i en fungerande inre marknad. Ett effektivt skydd av de immateriella rättigheterna främjar innovation och kreativitet, konkurrenskraft och nya arbetstillfällen. Vi uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande strategi för immateriell äganderätt – denna strategi måste utgöra en garanti för största möjliga spridning av verk och vetande, med respekt för upphovsmännens legitima rättigheter. I sammanhanget är det intressant att se på exempelvis Creative Commons-systemet och dess licensieringssystem som växer fram i den digitala och kreativa världen.

23.

Vi välkomnar att Europeiska kommissionen i december 2010 lade fram ett förslag som öppnar dörren för ett ”stärkt samarbete” mellan största möjliga antal medlemsstater i syfte att införa ett enhetligt patent i EU. Ett sådant enhetligt skyddssystem skulle ge de medlemsstater som så önskar möjlighet att införa ett patent som kräver endast en ansökan och som är giltigt i samtliga deltagande medlemsstater. Vi välkomnar också rådets beslut av den 10 mars 2011 om att tillåta ett fördjupat samarbete på detta område.

24.

Europaparlamentet framhåller vikten av att successivt upprätta en grön inre marknad för nya koldioxidsnåla miljötekniker, varor och tjänster genom att ta fram EU-omfattande normer för koldioxidutsläppen. Det måste successivt bli obligatoriskt i hela unionen med tydliga standarder och en tydlig märkning för energieffektiva produkter. I detta arbete med EU-omfattande normer måste hänsyn tas till de ökade kostnader detta kan medföra för små och medelstora företag.

25.

Vi framhåller att kommissionens förslag på transportområdet, bl.a. den kommande vitboken om transportpolitiken, inte får begränsas till att avlägsna konstaterade kvarvarande hinder mellan olika transportslag och mellan de olika nationella transportsystemen. Man måste också sätta upp ett miljömål och beakta frågan om tillgänglighet och transportnätets struktur i hela regionen. Man bör också särskilt uppmärksamma situationen i de mer avlägsna regionerna och att en reell och effektiv inre marknad kräver att deras nät kopplas till de europeiska huvudnäten och är driftskompatibla och integrerade i de europeiska näten. Framför allt bör man främja innovationer på området intelligenta transporter som utnyttjar digitalteknik samt gynna pilotprojekt med dessa innovationer och ett omfattande utnyttjande av dem på basis av resultaten.

26.

Vi understryker att den transeuropeiska infrastrukturen i de flesta fall är ett resultat av den politik och de utrustningsprogram som utformas nationellt av medlemsstaterna och därför är alltför begränsade till de nationella geografiska förutsättningarna.

27.

Vi anser att det är oerhört viktigt att kunna ta upp europeiska obligationslån för projekt (”project bonds”) för finansiering av större byggarbeten vars ekonomiska fördelar kan realiseras först på medellång eller lång sikt. En sådan mekanism skulle kunna ge ökad synlighet åt EU:s insatser, men framför allt öka deras effektivitet. Den kan få stora positiva hävstångseffekter på den inre marknadens dynamik och bidra till att stärka den territoriella sammanhållningen.

28.

Vi betonar dock att obligationslån för projekt (projektobligationer) inte får ersätta strukturfondernas roll utan bör fungera på ett kompletterande sätt.

29.

Kommittén vill uppmana kommissionen att skyndsamt komma med förslag på hur sammanlänkade EU-vida distributionsnät för energi kan realiseras, för att på så sätt säkra en tillförlitlig energiförsörjning till EU:s alla medborgare. Det är önskvärt att dessa förslag ska innehålla föreskrifter om hur EU:s geografiskt missgynnade områden, t.ex. öar och bergsområden, ska täckas.

30.

Vi efterlyser en ingående undersökning av förslaget om euroobligationer (”Euro-bonds”) som genom en partiell sammanslagning av den offentliga skulden skulle ge samtliga medlemsstater i euroområdet möjlighet att åtnjuta räntesatser i närheten av dem som de i nuläget bäst presterande länderna har, begränsa spekulation mot nationella lån och leda till ett kvalitativt språng i samordningen av de olika ländernas budgetpolitik.

31.

Vi anser att förslagen om e-handel och e-upphandling måste beakta frågan om tillgång till bredband med stor och mycket stor kapacitet och frågan om finansiering av denna infrastruktur inom hela EU:s territorium. Man bör lägga särskild vikt vid att täcka de geografiskt missgynnade områdena, vars ekonomiska tillväxt i särskilt hög grad borde gynnas av utvecklingen av dessa nät.

32.

Vi erinrar om att samarbete mellan lokala och regionala myndigheter har en stor effektivitetspotential till nytta för medborgarna, och vi uppmanar Europeiska kommissionen att, med respekt för principerna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, betrakta det administrativa samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter som en inomstatlig organisationslösning som inte omfattas av upphandlingsrätten.

33.

Vi betonar att den europeiska upphandlingsrätten är av stor betydelse framför allt för de lokala och regionala myndigheterna och beklagar att tolkningsmeddelandet om upphandlingar under tröskelvärdet tyvärr visar på en bristande förståelse från kommissionens sida för de lokala och regionala myndigheternas intressen. I framtida diskussioner om denna fråga är det nödvändigt att hitta lösningar som garanterar rättssäkerheten för de lokala och regionala myndigheterna, gör urvals- och upphandlingsförfaranden transparenta och så enkla som möjligt, särskilt när de upphandlande myndigheterna vill utnyttja möjligheten att begränsa antalet kandidater i anbudsinfordran.

34.

Vi anser att det är viktigt att stärka den inre marknadens externa dimension, på grundval av principen om ömsesidighet, för att kunna förvandla den till en bas för att klara globaliseringen och förbereda företagen för internationell konkurrens. Vi stöder därför varje initiativ från kommissionen som syftar till att anpassa internationella normer till EU:s normer, särskilt när det gäller den sociala dimensionen och miljön, eftersom man annars kan få uppfattningen att dessa båda områden medför en förlust av konkurrenskraft för EU:s ekonomi.

35.

Vi menar att man i gemenskapsrätten måste beakta de åtaganden om marknadstillträde som EU har undertecknat inom ramen för WTO:s avtal om offentlig upphandling. Detta skulle skapa den rättsliga klarhet och säkerhet som de upphandlande myndigheterna behöver.

36.

Vi erinrar om att den inre marknaden erbjuder utvecklingsmöjligheter när det gäller sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft – särskilt när det gäller tjänstehandeln – och att man för att utnyttja dessa möjligheter fullt ut måste genomföra kraftfulla strukturpolitiska åtgärder. Vi hävdar bestämt att denna dimension skyndsamt måste integreras i den akt som ska leda till en nystart för den inre marknaden på basis av en förstärkt sammanhållningspolitik, som också utgör en politik för att öka EU:s konkurrenskraft. Det är ett nödvändigt komplement till den inre marknaden och ett konvergensinstrument för höjd levnadsstandard samt ett viktigt verktyg för att koppla regionernas utvecklingsstrategier till EU:s politiska prioriteringar i enlighet med Europa 2020-strategin.

37.

Vi understryker industrins betydelse för ekonomin i EU, som på egen hand står för 85 % av företagens forsknings- och utvecklingskostnader och utgör den viktigaste drivkraften bakom efterfrågan på tjänster. Kommissionen bör stärka detta inslag i sitt förslag till inremarknadsakt och göra en lämplig koppling till huvudinitiativet ”Industripolitik för en globaliserad tid”.

38.

Vi anser också att konkurrenspolitiken spelar en avgörande roll för företagens förmåga att hantera globaliseringens utmaningar, t.ex. när det gäller företagssammanslagningar och koncentrationer, företagssamarbete, överföring av kunskap och teknik, export- och innovationsstöd samt byråkratiska och administrativa bördor på de små och medelstora företagen. Vi beklagar att varken konkurrenspolitiken eller banden mellan de konkurrenspolitiska målen och inremarknadsakten nämns i meddelandet. Konkurrenspolitiken måste användas för att främja en social ekonomi med hög konkurrenskraft.

39.

Fördelarna med den inre marknaden är ojämnt fördelade i Europas olika regioner. De yttersta randområdena påverkas av det, eftersom deras speciella förhållanden gör det svårare för dem att utnyttja fördelarna av den inre marknaden. Kommittén förespråkar därför en differentiering av EU:s politik avseende inre marknaden i enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt när det gäller tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse och tydliggörandet av vilken ram som ska tillämpas i momsfrågor.

Människorna i centrum för den inre marknaden

40.

Regionkommittén beklagar både att denna del i meddelandet inte är tillräckligt fokuserad på EU-medborgarnas vardagsproblem där de bor (sysselsättning, bostäder, utbildning, hälsovård, transporter, osv.) och att Europeiska kommissionen inte drar fördel av de framsteg som Lissabonfördraget innebär.

41.

Vi anser att den europeiska modellen, särskilt dess sociala dimension, utgör en källa till långsiktig konkurrenskraft: Rörligheten för kvalificerade, motiverade och välmående arbetstagare samt entreprenörer, företagare och forskare kommer i allt högre grad att vara nyckeln till en långsiktig konkurrenskraft baserad på innovation och kvalitet.

42.

Regionkommittén framhåller utbildningens och kvalifikationernas stora betydelse för att skapa företag med förmåga att generera välstånd, nya arbetstillfällen och social integration, som utgör förutsättningarna för en lyckad inre marknad.

43.

Vi stöder förslaget att utarbeta en kvalitetsram för praktikplacering som kan vara av avgörande betydelse för ungdomars integration på arbetsmarknaden och rörlighet i Europa. En sådan ram som utarbetats med stöd av arbetsmarknadens parter bör utgöra en miniminivå för rättigheter och skyldigheter som rör arbetsvillkor och socialt skydd och omfatta bestämmelser om lön eller andra former av ersättningar för praktikanterna som kan anpassas till inkomstnivån i varje medlemsstat.

44.

Vi anser att man absolut måste främja övergångsmöjligheter och erkännande av utbildningsbevis mellan medlemsstaterna, utan att därför gå i riktning mot en enhetlig europeisk utbildningsmodell. Vi anser emellertid att Europeiska kommissionens målsättning att uppdatera direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktiv 2005/36/EG) endast bör genomföras efter en grundlig bedömning av det gällande systemet. Målet bör vara att förenkla gällande regler och att i högre grad integrera yrkena i inre marknaden.

45.

I detta sammanhang vill vi erinra om att den internationella konkurrensen och inriktningen på kunskaps- och tjänsteekonomier skapar nya utmaningar för kompetensutveckling och utbildning. En ny grupp av ”fattiga arbetstagare” får inte skapas genom okvalificerade och lågbetalda arbeten. Därför måste sociala tjänster särskilt inriktas på att hjälpa dem som berörs genom utbildning, anständiga löner och arbetsförhållanden för alla, och genom bestämmelser för ökad social rörlighet.

46.

Vi understryker att det är absolut nödvändigt att ta hänsyn till den specifika prägel som uppdragen att verka i allmänhetens tjänst har. Det företräde som ges tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (inbegripet sociala tjänster) i egenskap av kollektiva nyttigheter utgör en tillgång för en lyckad uppbyggnad av en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Vi vill lyfta fram att den lokala och regional nivån spelar en strategisk roll i utvecklingen av Europas tillväxt, framför allt med tanke på att den subnationella offentliga sektorn står för 17,2 % av EU:s BNP och investeringar på 221 miljarder euro, och att utvecklingen av dem därför måste stödjas av EU.

47.

Vi erinrar om att såväl protokollet ”om tjänster av allmänt intresse” som artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innebär ett erkännande av särdragen hos och mångfalden av tjänster av allmänt intresse, inklusive sociala tjänster av allmänt intresse, och av att det framför allt faller inom medlemsstaternas behörighet att tillhandahålla, leverera och organisera dem. Vi understryker ändå att den stora frihet som de lokala och regionala myndigheternas bör ha enligt Lissabonfördraget kräver en rättslig grund inom sekundärrätten som fastställer samverkan med EU:s övriga politikområden. Kommittén beklagar att kommissionen ännu inte har tagit initiativ i denna riktning på basis av artikel 14 i EUF-fördraget och låtit Europeiska unionens domstol uttala sig om dessa frågor, som bör klargöras av lagstiftaren enligt principen om demokratisk ansvarsskyldighet.

48.

Regionkommittén vill framhålla att EU-rätten på många olika sätt påverkar de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna. Tidigare har man kunnat observera att EU med sina bestämmelser om upphandling, konkurrens och stöd också haft stor inverkan på hur de kommunala tjänsterna av allmänt intresse utformats, utan att man skapar någon verklig rättslig säkerhet för dem som tillhandahåller och använder dessa tjänster.

49.

Vi erinrar om att det tredje forumet för sociala tjänster av allmänt intresse, anordnat av det belgiska ordförandeskapet i EU, har lagt fram tjugofem konkreta förslag till anpassning av gemenskapsrätten till de särdrag som karaktäriserar organisation och finansiering av sådana tjänster, särskilt när det gäller kontroll av statligt stöd och avtalsvillkor. Vi rekommenderar att kommissionen tar till sig dessa förslag, särskilt i samband med översynen av Monti-Kroes-paketet och i avsikt att förenkla gällande gemenskapsrätt med hänsyn tagen till dessa tjänsters väsentligen lokala karaktär och den invecklade väv av aktörer som har i uppgift att främja dem lokalt till lokalbefolkningen.

50.

Kommittén beklagar att inremarknadsakten inte innehåller någon hänvisning till den europeiska stadgan för föreningar eftersom dessa är viktiga sociala och ekonomiska aktörer, framför allt på området sociala tjänster av allmänt intresse.

51.

Kommittén understryker att tjänstekoncessioner enligt EU-domstolens rättspraxis inte faller inom tillämpningsområdet för direktiven om offentlig upphandling. De ska dock respektera de allmänna principerna i fördraget om EU:s funktionssätt (förbud mot diskriminering, principen om likabehandling och öppenhet). De upphandlande myndigheterna har rätt att säkerställa tillhandahållandet av tjänster genom en koncession om de anser att det är det bästa sättet att säkerställa den berörda tjänsten i allmänhetens intresse och att verksamhetsrisken (även om den är begränsad) helt har överförts (1). ReK anser därför att denna rättspraxis erbjuder det underlag som behövs för en konsolidering av lagstiftningen i syfte att upprätthålla detta status quo. ReK motsätter sig ett gemensamt anbudsförfarande som skulle hämma de lokala och regionala myndigheternas frihet i fråga om organisation och administration, t.ex. genom att införa krav på adekvat föregående offentliggörande.

52.

Kommittén anser att fri rörlighet för arbetstagare och tjänster inte får leda till social dumpning. De fyra friheterna på inre marknaden bör kunna förenas med den övergripande sociala klausulen i Lissabonfördraget (artikel 9 i EUF-fördraget).

53.

Kommittén uppmanar kommissionen att utan dröjsmål, i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och förslag nr 29 i inremarknadsakten, i förväg göra en fördjupad analys av de sociala konsekvenserna av alla lagstiftningsförslag rörande den inre marknaden. Kommittén förklarar sig redo att bistå kommissionen vad avser regional sakkunskap i konsekvensanalyserna, bl.a. genom att mobilisera sin plattform för övervakning av Europa 2020-strategin och sitt subsidiaritetsnätverk.

54.

ReK konstaterar att tolkningen och den nuvarande tillämpningen av direktivet om utstationering av arbetstagare vållar problem både vad gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och principerna om arbetstagarnas fria rörlighet. Kommittén ser positivt på att kommissionens tjänsteavdelningar tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna som observatörer ingår i en expertgrupp på hög nivå om genomförandet av detta direktiv, där man granskar problemen. Kommittén anser att man vid översynen av direktivet bör ta hänsyn till slutsatserna från expertgruppen och göra det möjligt att klargöra vilken skyddsnivå som bedöms vara tillräcklig och hur stor handlingsfrihet arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna bör ha när det gäller tillfällig rörlighet för arbetstagare.

Verktyg för en god styrning av inre marknaden

55.

Kommittén beklagar djupt glappet mellan det mål som finns rörande goda styresformer och de åtgärder som föreslås. Ett samlat arbete som syftar till att stärka den inre marknaden måste självklart väga in förhållandet till den lokala och regionala nivån och inte i huvudsak inriktas på relationerna mellan de nationella respektive europeiska förvaltningarna.

56.

Regionkommittén understryker att de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller inre marknaden är dubbel: Dels innebär deras befogenheter, behörigheter och politiska åtgärder att de spelar en huvudroll i genomförandet av inre marknaden, dels är de verksamma på en nivå som ligger nära medborgarna med avseende på de olika allmänna tjänster de tillhandahåller. De kan alltså identifiera vilka problem som inre marknaden lider av, och dessutom föra vidare allmänhetens förväntningar. De lokala och regionala myndigheterna bör därför inte betraktas enbart som förmedlare nedåt (genomförandet av inre marknaden), utan bör också spela en roll som förmedlare uppåt (vidarebefordra medborgarnas förväntningar) för att bidra till att fastställa en jämvikt på inre marknaden och säkerställa att medborgarna står bakom projektet. Detta gäller vid fastställandet av den övergripande strategin för nystarten för inre marknaden, och det ska också gälla i samband med den granskning som ska göras senare av de 50 förslag som kommissionen sagt att de ska presentera.

57.

ReK anser att genomförandet av inremarknadsakten – på grund av de många aktörer och olika styresnivåer som är inblandade och på grund av diversiteten i de rättsliga instrumenten – utgör ett politiskt område där det är lämpligt att i praktiken genomföra principerna om flernivåstyre.

58.

Kommittén stöder kommissionens vilja att utvidga den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet till annan lagstiftning som är central för inre marknaden. Processen bör systematiskt utvidgas till att omfatta de deltagande parterna, inbegripet de lokala och regionala myndigheterna i de frågor som berör dem, så att den blir multilateral. ReK rekommenderar att processen i första hand utvidgas till alla kommissionsinitiativ för inre marknaden, till tjänstekoncessioner, tjänster i allmänhetens intresse, genomförandet av stadgan om grundläggande rättigheter samt arbetstagarnas rörlighet.

59.

Vi föreslår att det anordnas territoriella forum om den inre marknaden med fokus på EU-medborgarnas viktigaste behov och på deras förutsättningar att där de bor få tillgång till vad som är av vikt för dem: sysselsättning, utbildning, bostäder, transporter, hälsovård, osv.

60.

Vi anser att EGTS är särskilt lämpade för gränsöverskridande försök med nyskapande konkret verksamhet i fråga om den inre marknaden och uppfyllande av EU-medborgarnas viktigaste behov.

61.

ReK erinrar om att de informella verktygen för konfliktlösning, bl.a. nätverket Solvit, fortfarande inte är tillräckligt kända bland företag och allmänhet. Det är alltså viktigt att inleda en strukturerad kommunikationskampanj för att upplysa småföretagen om medborgarna om dessa verktyg och de möjligheter till tvistlösning utanför domstol som de erbjuder, och att se till att ytterligare resurser och personal sätts in.

62.

Kommittén uppmanar alla lokala och regionala myndigheter att ansluta sig till informationssystemet för den inre marknaden. Detta bidrar till en välfungerande inre marknad genom att erbjuda möjligheter till samarbete och diskussion mellan myndigheter i olika medlemsstater. Vi uppmuntrar kommissionen att utvidga tillämpningen av systemet till andra direktiv än tjänstedirektivet och direktivet om erkännandet av yrkeskvalifikationer.

II.   SLUTSATSER

På väg mot en pakt för att ta itu med de stora strategiska utmaningarna

63.

Regionkommittén anser att den strategiska dimensionen i de utmaningar vi står inför gör att vi måste gå utöver kommissionens förslag och – i enlighet med det förslag som Mario Monti framförde i sin rapport till ordförande José Manuel Barroso – skapa en verklig pakt mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna, EU-medborgarna och företagen i syfte att tillsammans skapa en social marknadsekonomi som är mycket konkurrenskraftig och det enda sättet att skapa hållbara lösningar.

64.

Kommittén föreslår att pakten sluts på grundval av de principer om jämvikt som fastställs i fördraget mellan ett konkret utövande av de grundläggande friheterna på inre marknaden, EU-invånarnas grundläggande rättigheter, respekten för principerna om sammanhållning och solidaritet mellan de europeiska folken och ett effektivt fullföljande av de offentliga myndigheternas uppgifter, inbegripet de regionala och lokala myndigheterna, i fråga om tjänster av allmänt intresse så att alla har tillgång till nödvändiga tjänster.

65.

Vi anser att det är nödvändigt att denna pakt för EU-medborgarna och småföretagen är tydlig, och att den bör leda till att kommissionen i sitt paket om 50 åtgärdsförslag fastställer ett begränsat antal huvudåtgärder som EU-medborgarna och småföretagen uppmärksammar. De bör framför allt röra de dagliga livs- och arbetsvillkoren ute i regionerna inom allmänhetens vanliga verksamhetsområden.

66.

Kommittén föreslår att dessa huvudåtgärder får en särskild uppföljning vad gäller genomförande och verkligt genomslag i allmänhetens och småföretagens liv. Det krävs också en stor kommunikationskampanj riktad till allmänheten för att öka paktens tydlighet och visa på huvudinriktningen i genomförandet.

67.

Regionkommittén rekommenderar Europeiska kommissionen att öka tydligheten, bl.a. för att återvinna européernas förtroende, genom att i det första åtgärdspaketet samla förslag som rör tillgången till grundläggande tjänster, något som är ett problem i många människors vardag, på grundval av de framsteg som gjordes i Lissabonfördraget. Kommittén rekommenderar därför att förslagen om tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (nr 29), en reform av systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer och införande av ett europeiskt färdighetspass (nr 33 och 35), en förbättring av genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare (nr 30), en förenkling av reglerna för offentlig upphandling och allmännyttiga tjänster (nr 17 och 25), socialt entreprenörskap (nr 36), undanröjande av skattehinder som EU:s invånare möter (nr 42) och tillträde till vissa grundläggande banktjänster (nr 40) ska inkluderas i det första åtgärdspaketet.

68.

Kommittén föreslår att man parallellt med den pakt som beskrivs ovan och som omfattar alla aktörer skapar en praxis med territoriella pakter, där de lokala och regionala myndigheterna genom ett flexibelt och regionalt förfarande fokuserar sin verksamhet och finansiering på genomförandet av EU 2020-strategin och huvudinitiativen. Framför allt bör man lägga tonvikten på projekt som främjar samhälleliga innovationer i den aktuella regionen och som får så stor inverkan på samhället som möjligt. Praxisen med territoriella pakter och pakternas innehåll ingår bland kriterierna för fördelningen av EU-medlen.

69.

Regionkommittén anser att kommissionen, mot bakgrund av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och för att uppfylla målen i 2020-strategin, på ett realistiskt sätt även i fortsättningen bör ta hänsyn till nackdelarna och svårigheterna för de yttersta randområdena att delta i och försöka utnyttja fördelarna med EU:s inre marknad.

Bryssel den 1 april 2011

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  Beslut av den 10 september 2009 i målet C–206/08 punkterna 72–75.


Top