19.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/11

1.1

Förfarandet för att utse företrädare för icke-statliga organisationer till det nationella rådet för europeisk integration (1) bör fastställas genom ett parlamentsbeslut och baseras på tydliga kriterier vad gäller trovärdighet och legitimitet hos organisationer med erfarenhet av EU-frågor.

1.2

Lagen om volontärer som ännu inte antagits bör avspegla de icke-statliga organisationernas synpunkter.

1.3

Kampen mot korruption bör trappas upp i enlighet med rekommendationen i kommissionens framstegsrapport. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett mycket allvarligt problem.

1.4

Genomförandet av den nationella strategi som antagits för samarbetet mellan regeringen i Montenegro och icke-statliga organisationer bör intensifieras. Tydliga mekanismer bör inrättas för att de icke-statliga organisationerna verkligen ska finnas representerade inom olika organ i den gällande förordningens anda, i synnerhet i det planerade rådet för samarbete med icke-statliga organisationer, där företrädarna för icke-statliga organisationer inte borde väljas av regeringen utan enbart kontrolleras utifrån behörighetskriterier.

1.5

Den befintliga byrån för samarbete med icke-statliga organisationer har mycket begränsade personalresurser och tekniska resurser när det gäller att ge organisationerna tillräckligt stöd och för att se till att de icke-statliga organisationerna vidareutvecklas i Montenegro. Planerna på att inrätta ett statligt råd för icke-statliga organisationer, med verkliga företrädare för icke-statliga organisationer, måste prioriteras.

1.6

Skattelagstiftningen borde vara tydligt utformad för icke-statliga organisationer och kompletterande lagstiftning bör införas vid behov. Icke-statliga organisationer borde på ett mer effektivt sätt delta i offentliga debatter om lagförslag i syfte att bidra till processen med att anpassa Montenegros lagstiftning till EU:s normer och bästa praxis. Samma sak gäller uppdateringarna av den nationella integrationsplanen och programplaneringen av instrumentet för stöd inför anslutningen.

1.7

Registret över icke-statliga organisationer borde uppdateras och offentliggöras på den behöriga myndighetens webbplats så att exakta uppgifter redovisas om antalet organisationer och så att man kommer till rätta med manipulationerna på detta område. Samtliga icke-statliga organisationer borde regelbundet publicera sina redogörande och ekonomiska rapporter för att på så sätt bidra till att öka öppenheten och insynen i samhället i stort och öka sin egen trovärdighet. En lämplig rättslig grund måste antas, det vill säga lagstiftning om företagsverksamhet som rör jordbruk, fiske och andra områden med egenföretagare, och rätten att bli medlem i en fackförening bör utvidgas till att omfatta alla, inte bara arbetstagare.

1.8

Lagförslaget om fackföreningarnas representativitet, som ännu inte har antagits, måste skapa en lagstiftningsram där tydliga och icke-diskriminerande kriterier fastställs för representativitet vad gäller fackföreningsorganisationer och främja ett brett utbud av fackföreningar i landet. Lagen borde också innehålla detaljerade kriterier för arbetsgivarorganisationers representativitet på samma sätt som för fackföreningar.

1.9

Det sociala rådets potential måste utnyttjas fullt ut, och rådet bör användas som ett effektivt verktyg för samråd med och information till arbetsmarknadsparterna i syfte att diskutera alla relevanta ekonomiska och sociala frågor.

1.10

Företrädare för arbetsmarknadsparterna måste ingå i den statliga kommissionen för EU-integration, och dessa bör gradvis involveras i processen för att integrera landet i EU.

1.11

Nya indikatorer bör tillämpas i övervakningsprocessen – en för utvecklingen av det civila samhället och en för den sociala dialogen – i syfte att se till att det civila samhället på ett bättre och mer effektivt sätt är delaktigt i anslutningsprocessen.

1.12

Kommissionen bör även fortsättningsvis stödja partnerskap med det civila samhället och kapacitetsutveckling samt låta det civila samhället delta i programplaneringen för instrumentet för stöd inför anslutningen samt främja inrättandet av en gemensam rådgivande kommitté EU–Montenegro så snart Montenegro har fått status som kandidatland.

1.13

Kommittén ska fortsätta att samarbeta med det organiserade civila samhället i Montenegro, tillhandahålla stöd i anslutningsprocessen och vidta konkreta åtgärder för att inrätta en gemensam rådgivande kommitté EU–Montenegro.

2.1

I samband med federationen Jugoslaviens upplösning efter 1989 hamnade Montenegro i en utsatt situation. Mellan 1991 och 1992 bröt sig Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien alla loss från Jugoslavien. Den 27 april 1992 gick Serbien och Montenegro samman och antog konstitutionen för Förbundsrepubliken Jugoslavien i Belgrad. Även om Montenegro på så sätt bekräftade sina politiska band till Serbien kom en distinkt montenegrinsk identitetskänsla att växa sig allt starkare. Den 4 februari 2003 antogs den konstitutionella stadgan för Statsförbundet Serbien och Montenegro.

2.2

Republiken Montenegro röstade den 21 maj 2006 ja i en folkomröstning om självständighet och förklarade sig självständigt den 3 juni.

2.3

Det är det minsta landet på västra Balkan med en yta på 13 812 km2 och en folkmängd på 620 145 invånare, vilket också påverkar landets position i det större regionala geostrategiska och politiska sammanhanget.

2.4

Samhällets multietniska karaktär har alltid betraktats som en av dess främsta tillgångar. Majoriteten utgörs av montenegriner (43,16 %), följda av serber (31,99 %), bosnier (7,77 %), albaner (5,03 %), muslimer (2) (3,97 %) och kroater (1,10 %).

2.5

År 2008 (3) låg BNP per invånare på 4 908 euro (43 % av genomsnittet i EU) och arbetslösheten på 16,8 %. Den genomsnittliga nettolönen var 416 (4) euro, men 12,2 % av invånarna hade mindre än 116 euro att leva på per månad, och 4,7 % levde i extrem fattigdom. Konsumentprisinflationen låg 2008 på 9 %. Statsskulden uppgick 2009 till 1 071,1 miljoner euro, vilket motsvarade 34,7 % av BNP (5), medan den inhemska skulden låg på 426 miljoner euro (13,8 %) och utlandsskulden på 645,2 miljoner euro (20,9 %). Andelen läs- och skrivkunniga vuxna var 97,5 %.

3.1

I dag är den viktigaste utmaningen för Montenegro att bygga upp staten och institutionerna, att uppfylla de standarder och kriterier som EU satt upp och därmed inrätta ett funktionellt rättsstatssystem där alla samhällsgrupper inkluderas fullt ut. Dessa utmaningar utgör delar av samma process och påverkar varandra i stor utsträckning. De måste därför ses mot bakgrund av detta samspel.

3.2

Förbindelserna mellan EU och Montenegro baseras på stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Montenegro och interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor som undertecknades i oktober 2007. Montenegro har gjort framsteg när det gäller att genomföra det europeiska partnerskapet.

3.3

Montenegro mottar sedan 2007 ekonomiskt stöd inför anslutningen inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Detta stöd administreras av EU:s nya delegation i Podgorica. För IPA-komponenterna I och II mottog Montenegro år 2007 31,4 miljoner euro, år 2008 32,6 miljoner euro och år 2009 33,3 miljoner euro.

3.4

Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är ett viktigt led i närmandet till EU. Montenegro deltar i arbetet med regionala initiativ, bland annat sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP), där landet kommer att inneha ordförandeskapet 2010–2011, och det regionala samarbetsrådet, som har ersatt stabilitetspakten för sydöstra Europa och som syftar till att skapa en ram med mer regionalt ansvar. Montenegro var 2009 ordförandeland i Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta) och deltar också i fördraget om energigemenskapen och avtalet om det gemensamma europeiska luftrummet.

3.5

Montenegro har fortsatt att utveckla goda bilaterala förbindelser med grannländerna och EU-medlemsstaterna. Samarbetet med grannländerna har särskilt utvecklats vad gäller gränsöverskridande samarbete (fyra program för gränsöverskridande samarbete med Bosnien och Hercegovina, Albanien, Serbien respektive Kroatien), vetenskap och teknik (Albanien), skydd av minoriteter (Kroatien) och dubbelt medborgarskap (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien). Förbindelserna till Serbien påverkas fortfarande av Montenegros beslut att erkänna Kosovos självständighet (6). Förbindelserna med Turkiet är fortfarande goda. Avtal har undertecknats om frihandel och bilateralt försvarssamarbete. De bilaterala förbindelserna med Italien, som är Montenegros viktigaste handelspartner från EU, har utvecklats ytterligare. Montenegros viktigaste handelspartner i regionen är fortfarande Serbien, som står för en tredjedel av all Montenegros handel.

3.6

När det gäller Montenegros position på den internationella arenan går landet ständigt framåt. Det har blivit medlem i Förenta nationerna, OSSE, IMF, Europarådet och ett antal andra regionala och internationella organisationer. Regeringen har förklarat att ett EU-medlemskap är det slutliga målet, och det finns ett överväldigande stöd hos allmänheten för detta (7).

3.7

I framstegsrapporten för Montenegro 2009  (8) beskrivs förbindelserna mellan Montenegro och Europeiska unionen och de framsteg som Montenegro gjort när det gäller att uppfylla de politiska kriterier som angavs i Köpenhamn. Den ekonomiska situationen i Montenegro analyseras också liksom landets förmåga att tillämpa EU-standarder, dvs. att gradvis anpassa lagstiftning och politik till EU:s regelverk. Den tar också upp samtliga åtgärder som landet vidtagit för att hantera den finansiella och ekonomiska krisen.

3.8

Även om rapporten lyfter fram viktiga framsteg som gjorts på många områden återstår stora utmaningar för Montenegros offentliga förvaltning, rättsväsendet och vad gäller strategier för korruptionsbekämpning.

3.9

Regeringen har ytterligare effektiviserat sina insatser för europeisk integration genom att hålla en särskilt snabb takt när det gäller att anta ny lagstiftning. Man måste dock skilja mellan å ena sidan utarbetandet och antagandet av ny lagstiftning, vilket huvudsakligen sker inom en rimlig tid och i de flesta fall med god kvalitet, och å andra sidan genomförandet, där det ofta saknas resurser eller politisk vilja.

3.10

Liberalisering av viseringsbestämmelserna har varit huvudfrågan under 2009: Europeiska kommissionen föreslog den 15 juli att liberalisera systemet om Montenegro uppfyllde villkoren i färdplanen. Den 30 november 2009 enades EU-medlemsstaternas inrikesministrar formellt om att från och med den 19 december 2009 avskaffa visumkravet för medborgare i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro när de reser in i Schengenområdet.

3.11

När det gäller de ekonomiska kriterierna har det inhemska samförståndet när det gäller grunderna för den ekonomiska politiken upprätthållits. Marknadsmekanismens funktion hotades genom omfattande förskjutningar i bytesbalansen och den finansiella sektorn. De offentliga finanserna utsattes för ett ökat tryck under 2009. Den makroekonomiska politiken har i stor utsträckning styrts av finanskrisen. Fokus har legat på att bedriva en mer återhållsam finanspolitik och påskynda strukturella reformer.

4.1.1

Det civila samhället i Montenegro har generellt sett inga starka historiska rötter eller traditioner  (10). Den första ideella organisationen upprättades inte förrän i mitten av 1800-talet och var främst verksam på välgörenhetsområdet. De första fackförbunden och arbetstagarorganisationerna grundades i början av 1900-talet. I samband med att kommunistregimen kom till makten 1945 förbjöds oberoende medborgarorganisationer och de icke-vinstdrivande organisationernas verksamhet begränsades starkt.

4.1.2

Det civila samhället och de icke-statliga organisationerna är i Montenegros fall synonyma begrepp – de icke-statliga organisationerna utgör en del av det civila samhället som, enligt den metod som tagits fram av Civicus (11), omfattar ytterligare 19 beståndsdelar. Även om vi försöker tillämpa bredare kategorier är det ändå nödvändigt att erkänna att det civila samhället också representeras genom religiösa samfund, fackförbund, media, branschorganisationer, stiftelser, sociala rörelser etc. I den montenegrinska allmänhetens ögon är dock icke-statliga organisationer identiska med det civila samhället. Detta motsvarar i hög grad de icke-statliga organisationernas verkliga bidrag till fastställandet av principer för ett öppet civilt samhälle och en sund maktbalans, men det pekar också på oroväckande låga nivåer av socialt engagemang, potential och initiativ inom andra delar av det civila samhället.

4.2.1

Det finns en stabil rättslig ram för de icke-statliga organisationernas verksamhet – Upprättandet av icke-statliga organisationer baseras på den konstitutionella mötesfriheten (12) och beskrivs närmare i lagen om icke-statliga organisationer (13) liksom i ett antal andra rättsakter. Det finns dock fortfarande vissa aspekter av de icke-statliga organisationernas verksamhet som inte är tydligt definierade, särskilt vad gäller skattesystemet, och det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Dessutom erkänns inte statusen som företrädare för icke-statliga organisationer i det lagförslag om volontärarbete som regeringen antog den 14 januari 2010, vilket gör att hela grundidén för denna lag kan ifrågasättas.

4.2.2

Registrering av icke-statliga organisationer – Förfarandet är enkelt, vilket under vissa perioder har lett till att ett stort antal organisationer registrerats. Registret fördes fram till 2006 av justitieministeriet då det, i samband med att befogenheterna inom regeringen förändrades, flyttades över till ministeriet för inrikesfrågor och offentlig förvaltning. Den ungefärliga siffra på 4 500 registrerade icke-statliga organisationer som ofta anges i offentliga sammanhang är inte tillförlitlig, eftersom registret inte sköts ordentligt. Detta innebär att nya organisationer läggs till medan sådana som har försvunnit inte stryks från det totala antal som anges. Regeringen har meddelat att man snart kommer att införa en programvara som kommer att lösa dessa kontroversiella problem. Dessutom står branschorganisationer som jordbrukar- och fiskarorganisationer också registrerade som icke-statliga organisationer, eftersom det inte finns någon annan rättslig grund eller form för deras verksamhet.

4.2.3

Offentlig finansiering – Icke-statliga organisationer har under många år arbetat för att få tillgång till offentlig finansiering, och detta har resulterat i att det i dag formellt finns relativt omfattande medel tillgängliga för icke-statliga organisationer på lokal nivå (i budgeten för lokala myndigheter, cirka 883 900 euro (14)) och på nationell nivå (via parlamentsutskottet för tilldelning av medel till icke-statliga organisationer, cirka 200 000 (15) euro, och via utskottet för fördelning av en del av lotteriintäkterna, cirka 3 440 000 euro (16)). Vissa ministerier har också avsatt särskilda medel för organisationer inom deras respektive områden (17). Sammantaget skulle dessa medel kunna bidra stort till utvecklingen av det civila samhället. På grund av att den största andelen av finansieringen går till ett begränsat antal områden där icke-statliga organisationer är verksamma, särskilt via den största fonden för lotteriintäkter (18), och genom att det generellt sett saknas insyn i utskottets arbete samt att utskottet gjort sig skyldigt till allvarliga fel vid fördelningen av medlen (19) når dessa medel i praktiken emellertid inte de flesta av de aktiva och verkliga icke-statliga organisationerna eller de program som syftar till att öka demokratin i samhället. Förordningen om tilldelningen av dessa medel utarbetades av en arbetsgrupp bestående av regeringstjänstemän och företrädare för icke-statliga organisationer och antogs av regeringen 2008. Förordningen utgör en stabil ram, men tillämpningen är fortfarande föremål för mycket manipulation, vilket är djupt oroande (20). En ny sektorsövergripande grupp kommer att inrättas 2010 för att ta fram nya förordningar i ett försök att komma till rätta med dessa problem.

4.2.4

Internationella finansieringskällor – De icke-statliga organisationerna i Montenegro har framför allt kunnat bedriva sin verksamhet genom stöd från internationella biståndsgivare. Denna finansiering har under senare tid blivit problematisk på grund av att många bilaterala givare har dragit sig tillbaka i linje med sina egna prioriteringar och att USA:s stöd har minskat drastiskt. Detta har lett till att sektorn för icke-statliga organisationer har blivit beroende av EU-medel, för vilka förfarandena är relativt komplicerade. Detta leder redan nu till en situation där endast de största organisationerna kommer att överleva och utvecklas medan andra kommer att begränsas i sin verksamhet och utveckling.

4.2.5

Kapacitetsuppbyggnad inom icke-statliga organisationer – Icke-statliga organisationer har en hög personalomsättning och bristande tillgång till institutionella bidrag, vilket är en begränsande faktor även för utvecklade icke-statliga organisationer. CRNVO (21) erbjöd tidigare ett stort antal program för kapacitetsuppbyggnad, men i och med att de givare som stött dessa verksamheter dragit sig tillbaka har organisationens kvantitativa utbud påverkats i mycket stor utsträckning. Nya EU-finansierade tekniska stödåtgärder till det civila samhällets organisationer på västra Balkan (22) håller för närvarande på att utvecklas. Generellt sett behövs program för kontinuerlig kapacitetsuppbyggnad och utveckling av specifika kunskaper och färdigheter inom olika områden samt institutionella bidrag som syftar till att främja individuell kapacitetsuppbyggnad. Dessutom bör icke-statliga organisationer satsa mer på ämnesinriktade frågor via de tillfälliga eller mer permanenta plattformarna och nätverken för att på så sätt göra sin verksamhet effektivare och få större genomslagskraft bland intressenter.

4.2.6

Självreglering av icke-statliga organisationer – Inom ramen för ”Mot målet genom samarbete”, en sammanslutning av icke-statliga organisationer och den största i sitt slag med omkring 200 icke-statliga organisationer som medlemmar i Montenegro (23), har ett självreglerande organ inrättats, och en uppförandekodex har tagits fram och godkänts av de flesta större icke-statliga organisationer samt ett antal övriga, som har offentliggjort sina redogörande och ekonomiska rapporter i enlighet med denna uppförandekodex. Detta är avgörande för att öka öppenheten och insynen i de icke-statliga organisationerna och därmed allmänhetens förtroende.

4.2.7

Representation i de råd som företräder olika samhällsintressen – I linje med ny lagstiftning som föreskriver att alla intressenter ska delta har icke-statliga organisationer fått en rättsligt skyddad ställning i RTCG:s råd (24), rådet för samhällskontroll av polismakten (25), det nationella rådet för EU-integration (26), den nationella kommissionen för kamp mot korruption och organiserad brottslighet, rådet för vård av funktionshindrade, barnomsorgsrådet osv., liksom i vissa organ på lokal nivå. I många av dessa fall har framsteg gjorts efter flera år av målmedvetna insatser från de icke-statliga organisationernas sida, men det nationella rådet för EU-integration är fortfarande ett allvarligt bekymmer vad gäller legitimiteten och legaliteten hos företrädarna för icke-statliga organisationer.

4.2.8

Hållbarheten hos de icke-statliga organisationerna i Montenegro – Sektorn för icke-statliga organisationer har en svag tradition och en osäker framtid (27) beroende på en generellt sett outvecklad politisk kultur och kultur för mänskliga rättigheter. Den är starkt beroende av utländskt bistånd och sina egna viktiga förgrundsfigurer, vilket gör sektorn sårbar när personer byts ut eller givare drar sig tillbaka. Vissa steg har tagits inom den största organisationen när det gäller intern omorganisation och strategisk planering samt införande av tjänster som bidrar till budgeten, men detta utgör ingen grundmurad garanti för sektorns allmänna hållbarhet.

4.3.1

I arbetsrättslagen, som antogs 2008 (28), regleras bestämmelserna för kollektivavtal, förfarandet för att ändra de ömsesidiga förbindelserna mellan parterna i kollektivförhandlingar och andra frågor som är viktiga för arbetsgivare och arbetstagare. Ett allmänt kollektivavtal ska slutas mellan den behöriga myndigheten inom den relevanta fackföreningen, arbetsgivarorganisationen och regeringen.

4.3.2

Arbetsrättslagen innehåller också bestämmelser om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Arbetsgivare och arbetstagare kan fritt välja att upprätta sina organisationer och bli medlemmar utan att något förhandstillstånd krävs och i enlighet med villkoren i organisationernas stadgor och regler.

4.3.3

Frihet att organisera ett fackförbund. Arbetstagare garanteras frihet att organisera fackförbund och delta i facklig verksamhet utan att något förhandstillstånd krävs. Fackförbunden är upptagna i registret över fackförbund vid ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social välfärd. Med ett representativt fackförbund avses enligt arbetsrättslagen det fackförbund som har störst antal medlemmar och som är registrerat som sådant vid ministeriet. Detta innebär i praktiken att endast ett fackförbund kan vara representativt på nationell nivå, oavsett hur många andra fackförbund det finns och hur representativa dessa faktiskt är. På det sociala rådets dagordning finns det ett lagförslag om fackförbundens representativitet.

4.3.4

Fackförbunden representeras av Montenegros fackliga samorganisation (CTUM) och unionen av fria fackförbund i Montenegro (UFTUM). CTUM är medlem i ITUC (29) och håller på att upptas i EFS (30) som observatör. UFTUM är en ny organisation som brutit sig loss från CTUM och som officiellt inrättades i november 2008. Organisationen är därför ännu inte medlem i den internationella (ITUC) eller den europeiska (EFS) fackliga samorganisationen, även om den har kontakter med båda samorganisationerna. CTUM har getts status som arbetsmarknadspart trots att inga fackförbund i praktiken har genomgått något rättsligt förfarande för att erkännas som representativa i enlighet med den nya arbetsrättslagen.

4.3.5

Arbetsgivarorganisationer. Enligt arbetsrättslagen anses en arbetsgivarorganisation vara representativ om dess medlemmar sysselsätter 25 % av arbetstagarna i Montenegros ekonomi och bidrar till minst 25 % av landets BNP. För att registren ska hållas uppdaterade har arbetsgivarorganisationer en skyldighet att registrera sig vid ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social välfärd. Ministeriet beslutar hur register över arbetsgivarorganisationer ska föras samt fastställer mer detaljerade kriterier för att avgöra hur representativa arbetsgivarorganisationerna är.

4.3.6

Arbetsgivarna i Montenegro representeras av Montenegros arbetsgivarförbund (MEF) i Podgorica. MEF är en mycket aktiv medlem i Internationella arbetsgivarorganisationen i Genève och deltar i många projekt. MEF är också medlem i Businesseurope  (31) som observatör.

4.3.7

Montenegro har också en handelskammare, en obligatorisk organisation inrättad 1928. På europeisk nivå är handelskammaren medlem i Eurochambers och Eurocommerce som observatör. Handelskammaren har inte status som arbetsmarknadspart. På nationell nivå är handelskammaren medlem i det nationella rådet för undanröjande av handelshinder och ökad konkurrenskraft samt i den statliga kommissionen för europeisk integration.

4.3.8

Det sociala rådet är det högsta trepartsorganet och inrättades i juni 2008 på grundval av den lag som antogs 2007 (lagen om det sociala rådet). Rådet omfattar 11 företrädare för regeringen, 11 företrädare för de behöriga fackförbunden och 11 företrädare för arbetsgivarorganisationen. Inom det sociala rådet finns en rad arbetsutskott som ansvarar för olika ekonomiska och sociala frågor.

4.3.9

Meddelandet om socialt partnerskap mot bakgrund av den globala ekonomiska krisen undertecknades i april 2009. Arbetsmarknadsparterna är öppna och tar till vara olika tillfällen för formella och informella samråd under den pågående globala ekonomiska krisen.

4.3.10

Trots att vissa framsteg gjorts inom trepartsdialogen är den bilaterala sociala dialogen fortfarande mycket svag och främst inriktad på förhandlingar i samband med kollektivavtal inom olika sektorer. Även om målet på nationell nivå är att sluta ett allmänt kollektivavtal som undertecknas av fackförbunden, arbetsgivarna och regeringen diskuteras möjligheten att införa två allmänna kollektivavtal – ett för näringslivet och ett för den offentliga förvaltningen. Beslut i denna fråga bör fattas med utgångspunkt i mer djupgående analyser. Upprättandet av ett resurscentrum för social tvåpartsdialog skulle kunna få stor betydelse för den övergripande sociala dialogen och gemensamma analyser av arbetsmarknadsparterna.

5.1

Kommissionens fjärde framstegsrapport för Montenegro vittnar inte om några begränsningar av mötes- och föreningsfriheten. Vissa framsteg har gjorts när det gäller de civila samhällsorganisationernas roll. Flera icke-statliga organisationer har en fortsatt framträdande offentlig och politisk profil. På nationell nivå finns en statlig strategi för samarbete med icke-statliga organisationer, men genomförandet av den släpar efter och de icke-statliga organisationernas verkliga inflytande på politikens utformning är mycket begränsat trots den sakkunskap och de resurser som finns tillgängliga inom sektorn för icke-statliga organisationer. Regeringen välkomnar icke-statliga organisationer när de passar politiken eller när de tillhandahåller olika tjänster, men problemen på detta område uppstår inom kontroll- och övervakningsprogram samt i samband med faktiskt samråd och deltagande i samband med utarbetande av politik och beslutsfattande.

5.2

Uppgiften för den befintliga byrån för samarbete med icke-statliga organisationer, som är en del av generalsekretariatet för Montenegros regering, bör vara att bistå icke-statliga organisationer och se till att de får en sund utveckling i landet. Verkligheten är att byrån för närvarande har mycket begränsad kapacitet och utrustning. Trots personalens insatser är kontorets verksamhet inte synlig för företrädarna för de icke-statliga organisationerna. Man håller för närvarande på att förbereda inrättandet av det statliga rådet för samarbete med icke-statliga organisationer, och byrån kommer att fungera som rådets sekretariat. Detta skulle kunna vara ett bra steg mot att förbättra situationen.

5.3

Det civila samhället har också två företrädare i det nationella rådet för EU-integration. Legitimiteten och legaliteten i utnämningen av de nuvarande medlemmarna har emellertid allvarligt ifrågasatts av trovärdiga icke-statliga organisationer. Tydliga kriterier bör fastställas genom ett parlamentsbeslut och utformas så att de garanterar öppenhet, representativitet och kvalitet hos företrädarna. Det nationella rådet för EU-integration skulle kunna vara ett lovande instrument för ett fördjupat och mer effektivt deltagande för det civila samhället i EU-integrationsprocessen. Rådets potential bör frigöras.

5.4

Trots regeringens och de berörda ministeriernas förklaringar om samråd med det civila samhället som en del av processen för att upprätta en rättslig ram är det civila samhällets deltagande fortfarande otillräckligt.

5.5

Förutsättningarna (särskilt de finansiella förutsättningarna) för att det civila samhällets organisationer ska fungera ordentligt måste förbättras och deras kapacitet måste utökas genom att de får fler olika samt hållbara finansieringskällor.

5.6

Det civila samhällets deltagande i förberedelserna inför EU-anslutningen är också begränsat. Lämpliga strukturer och mekanismer har redan upprättats, men de används inte i tillräckligt stor utsträckning. Det civila samhällets aktiva deltagande kan bidra till att underlätta förhandlingsprocessen med EU och utgöra en verklig förbindelselänk mellan det civila samhället och EU-institutionerna.

5.7

Trepartsdialogen inom det sociala rådet pågår. Potentialen hos arbetsmarknadsparternas organisationer och deras roll är dock fortfarande underskattad. Det sociala rådet skulle kunna bli en mycket kraftfull aktör i EU-anslutningsprocessen och bidra till att man kan hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna.

5.8

Bestämmelserna i den befintliga arbetsrättslagen som fastställer villkoren för att erkänna fackföreningars representativitet på nationell nivå diskriminerar de små föreningarna och hämmar utvecklingen mot en verklig mångfald bland fackföreningarna. Även om UFTUM deltar i regeringens arbetsgrupp som förhandlar om det nya lagförslaget om fackföreningarnas representativitet har unionen inte lyckats påverka arbetet. Regeringen har ensidigt beslutat om en tröskel på 20 %, vilket innebär att 20 % av alla arbetstagare i Montenegro måste vara organiserade i fackförbunden för att de ska uppfylla kriterierna för representativitet på nationell nivå. Kriterierna bör emellertid också återspegla andra aspekter som till exempel regional struktur och branschstruktur och förmåga att effektivt försvara arbetstagarnas rättigheter.

5.9

Arbetsmarknadens parter var inte så delaktiga som de borde ha varit i arbetet med EU:s frågeformulär. Endast Montenegros arbetsgivarförbund och handelskammare bidrog till att svara på frågeformuläret inom ramen för statliga arbetsgrupper. Enligt instruktionerna från EU borde alla arbetsmarknadsparter ha rådfrågats om relevanta delar av frågeformuläret.

5.10

Den statliga kommissionen för EU-integration, som arbetar under överinseende av ministeriet för europeisk integration, samordnar den statliga administrationen i arbetet med att integrera landet i EU. Bara handelskammaren är företrädd i detta organ. Arbetsmarknadens parter deltar inte.

5.11

Arbetsmarknadsparternas kapacitet måste vidareutvecklas. Alla former av stöd på alla nivåer välkomnas. I detta sammanhang uppskattar EESK den roll som Internationella arbetsgivarorganisationen och ITUC spelar på internationell nivå och Businesseurope och EFS på europeisk. Många integrerade program och projekt har inletts i syfte att stärka kapaciteten hos arbetsmarknadsparternas organisationer och förbättra den sociala dialogen.

5.12

EESK välkomnar också det finansiella och tekniska stöd som Europeiska kommissionen tillhandahåller inom ramen för sin utvidgningsstrategi och sina tillgängliga resurser. Ett ökat deltagande av det civila samhällets organisationer ökar demokratins kvalitet och bidrar till försoning. Kommissionen har finansierat inrättandet av kontor för tekniskt stöd i varje mottagarland, fler och fler korta besök vid EU:s institutioner och runt 800 personers deltagande i workshopar på västra Balkan och i Turkiet genom finansieringsmekanismen för det civila samhället inom ramen för IPA.

6.1

EU:s utvidgning och de framsteg som länderna på västa Balkan har gjort för att närma sig ett EU-medlemskap är en av EESK:s prioriteringar när det gäller yttre förbindelser. REX-sektionen har tagit fram effektiva verktyg för att uppnå sitt huvudmål att stödja det civila samhället på västra Balkan och stärka dess kapacitet att fungera som partner för regeringarna på vägen mot EU-medlemskap.

6.2

Kontaktgruppen för västra Balkan inledde sitt arbete i oktober 2004. Geografiskt omfattar gruppen Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Kosovo (enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244). Det är EESK:s permanenta och särskilda grupp med ansvar för denna region.

6.3

Två forum för det civila samhället på västra Balkan har anordnats i Bryssel (2006) och i Ljubljana (2008), vilket visade det civila samhällets vilja att samlas över gränserna för att diskutera en bättre framtid tillsammans. Det tredje forumet för det civila samhället på västra Balkan kommer att anordnas i Bryssel den 18–19 maj 2010.

6.4

Det andra mycket viktiga verktyget för att skapa en förbindelse mellan det civila samhället i EU och det civila samhället på västra Balkan är de gemensamma rådgivande kommittéerna. I EESK:s förberedande yttrande från 2006 om det civila samhällets situation på västra Balkan  (32) betonades EESK:s ställning och resurser i form av personal och stor sakkunskap, och de gemensamma rådgivande kommittéernas betydelse för hela utvidgningsprocessen lyftes fram.

6.5

Av denna anledning föreslår EESK att det inrättas en gemensam rådgivande kommitté EU–Montenegro så snart Montenegro har fått status som kandidatland. I denna gemensamma rådgivande kommitté kan civila samhällsorganisationer från båda sidor föra mer djupgående diskussioner och övervaka landets framsteg i riktning mot EU-medlemskap.