18.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/1

---

460:e PLENARSESSIONEN DEN 17 OCH18 FEBRUARI 2010

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå”

(förberedande yttrande)

(2010/C 347/01)

Föredragande: Marian KRZAKLEWSKI

Medföredragande: András SZŰCS

I ett brev av den 29 juni 2009 bad Europeiska kommissionens vice ordförande Margot Wallström Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget utarbeta ett förberedande yttrande om

”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå.”

Rådgivande utskottet för industriell omvandling, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 februari 2010.

Vid sin 460:e plenarsession den 17–18 februari 2010 (sammanträdet den 17 februari 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 149 röster för, 6 emot och 5 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ser med stort intresse på idén om att inrätta sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå. Sektorsspecifika råd som är organiserade och förvaltas på lämpligt sätt med olika berörda aktörer kan enligt kommittén vara ett viktigt stöd vid hanteringen av sektorsspecifika förändringar, framför allt när det handlar om att förutse behov av sysselsättning och färdigheter och anpassa färdigheter till utbud och efterfrågan.

1.2   Kommittén är övertygad om att de sektorsspecifika råden på europeisk nivå kan fungera som ett stöd vid hanteringen av förändringar inom sektorerna och bidra till att uppfylla målen för initiativet ”Ny kompetens – nya arbetstillfällen” samt att de vore ändamålsenliga vid framtida beslut om sektorsspecifika förändringar på europeisk nivå.

1.3   Kommittén har i en genomförbarhetsstudie undersökt fördelarna och nackdelarna med de politiska alternativen i fråga om rådens utformning och tenderar att stödja idén om sektorsspecifika råd som bygger på den europeiska sociala dialogen. De sektorsspecifika råden skulle (enligt samarbetsprincipen) kunna dra stor nytta av kontakten med strukturerna för den europeiska branschvisa sociala dialogen och deras politiska verksamhet.

Enligt kommittén kan de europeiska branschvisa dialogkommittéerna för arbetsmarknadens parter tjäna som operativ modell för de europeiska sektorsspecifika råden.

1.4.1   Man bör dock understryka att de europeiska sektorsspecifika råden kan täcka in ett bredare område om man ser till antalet berörda parter som ingår i dem och spela en mer självständig roll än de europeiska branschvisa dialogkommittéerna för arbetsmarknadens parter, genom att de är mer inriktade på färdigheter och arbetsmarknad än på social dialog.

1.4.2   Kommittén anser att europeiska sektorsspecifika råd bör kunna inrättas också för sådana sektorer där det inte finns någon dialogkommitté. Ett sådant råd skulle i så fall kunna fungera som inspirationskälla för en ny europeisk branschvis dialogkommitté för arbetsmarknadens parter.

1.5   Kommittén anser att framtidens sektorsspecifika råd på europeisk nivå bör bedriva ett nära och regelbundet samarbete med liknande råd på nationell nivå. Kommittén anser att de sektorsspecifika råden på europeisk nivå bör stödja arbetet med att inrätta nationella råd i de fall där det inte finns sådana genom att erbjuda råd och exempel på god praxis.

1.6   De sektorsspecifika råden på europeisk nivå skulle, vid sidan om stödet vid hantering av sektorsspecifika förändringar, som viktigaste uppgift kunna ha att

—	analysera kvantitativa och kvalitativa trender på arbetsmarknaden inom sektorn,

—	lägga fram rekommendationer för att fylla och eliminera kvantitativa och kvalitativa luckor på arbetsmarknaden samt driva igenom program och åtgärder för detta ändamål,

—	stödja samarbetet mellan företagen och de institutioner som tillhandahåller yrkesutbildning (VET (1)).

1.7   För att de ekonomiska sektorsspecifika råden ska fungera effektivt är följande viktigt:

—	De bör fungera som ett forum för arbetsmarknadsparter, utbildningsorganisationer och utbildningsinstitutioner, institutioner, organisationer och myndigheter, fackföreningar och organisationer som tillhandahåller yrkesutbildning och grundläggande yrkesutbildning.

—	De bör bara sektorsspecifika, dvs. vara inriktade på sektorer i bred bemärkelse och kunna ägna sig åt de yrken som är specifika för sektorerna.

—	De bör ta hänsyn till dynamiska förändringar i sektorernas verksamhetsområde och till att nya sektorer uppstår.

—	Det bör finnas möjlighet för företrädare för arbetsgivare och arbetstagare och i tillämpliga fall även för utbildningsorganisationer och politiska myndigheter att delta.

—	De bör ingå starka strategiska partnerskap. Detta innebär att de bygger upp kontakter med gymnasieskolor, institutioner för postgymnasial yrkesutbildning, högskolor, företag, sektorsspecifika råd och myndigheter på lokal och regional nivå.

—

De bör tillämpa förnuftiga och produktiva strategier i sitt arbete, med inriktning på de verkliga förhållandena inom branschen och de akuta behoven, t.ex. efterfrågan på information om arbetsmarknaden och sätt att locka till sig och hålla kvar arbetstagare inom sektorn, samt ta hänsyn till de små och medelstora företagens behov.

—	De bör i första hand ta hänsyn till situationen och behoven på arbetsmarknaden ur ett europeiskt perspektiv.

—	De främjar utarbetandet av en strategi (t.ex. Storbritanniens yrkesnormer) som använder en gemensam metod grundad på uppgifterna (resultaten) i företagen, för att skapa en tydlig verifieringskedja från uppgifterna på arbetsplatsen till den slutliga utbildningen och behörigheten.

1.8   För att de europeiska sektorsspecifika rådens förmåga att påverka förändringarna inom branscherna ska stärkas, bör de överväga frågan om fortlöpande utbildning på alla nivåer, framför allt fortlöpande yrkesutbildning (CVET) – tillsammans med grundläggande yrkesutbildning (IVET) – och andra former för utveckling och erkännande av färdigheter under hela livet.

1.9   Kommittén föreslår att sektorer med starka kunskapsbaserade komponenter ägnas särskild uppmärksamhet, helst i samband med sådana aspekter som ”en grön ekonomi”.

Inrättandet av de sektorsspecifika råden bör bygga vidare på vad som uppnåtts i de politiska processerna, t.ex. de europeiska ramarna för kvalifikationer (ERK), det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQARF) samt Europass, och bidra till att dessa stärks ytterligare.

1.10.1   När man tillämpar den öppna samordningsmetoden är det viktigt att röra sig mot en harmonisering av politiska strategier för fortlöpande utbildning.

1.11   De europeiska sektorsspecifika råd som planeras bör bedriva ett kontinuerligt samarbete med europeiska universitet och högskolor. Detta bör leda till en koppling mellan näringslivet och den vetenskapliga forskningen på utbildningsområdet. Forumet för dialog mellan universiteten och näringslivet har här visat vilka positiva effekter samarbetet mellan näringsliv och högskola kan ha (2).

1.12   När det gäller förhållandet mellan å ena sidan de europeiska sektorsspecifika råden och Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) å andra sidan anser kommittén att det strukturella stödet och informationsstödet från Cedefop och Eurofound till de sektorsspecifika rådens arbete bör tas med i uppgiftskatalogen för dessa institutioner. Detta innebär att dessa fonder måste få ytterligare medel.

1.13   Kommittén vill med eftertryck betona rekommendationen att de sektorsspecifika råden på både europeisk och nationell nivå bör samarbeta och till och med skapa kontakter med observationsgrupper för sysselsättning och färdigheter och nationella och europeiska nät för dessa. Detta gäller de råd där det inte finns några sådana observationsgrupper i den egna organisationen. Vi anser att man i de medlemsstater där det inrättas sektorsspecifika råd bör stödja arbetet med att inrätta sådana observationsgrupper och samarbetet i nätverk med territoriella observationsgrupper, om sådana ännu inte inrättats.

När det gäller finansieringen av de sektorsspecifika rådens inrättande och verksamhet på europeisk nivå anser kommittén att medlen för detta måste fastställas redan när råden börjar inrättas. Dessutom bör man avsätta medel för att stödja råden och utveckla de observationsgrupper för arbetsmarknad och färdigheter som ska samarbeta med eller ingå i dem.

1.14.1   Kommittén anser att kommissionen i samband med pilotprojektet med de europeiska sektorsspecifika råden bör överväga möjligheten att först inrätta ett begränsat antal råd och inte genast inrätta sådana för cirka 20 sektorer. Detta har att göra med budgetkraven. Det är lättare att finansiera inrättandet av 4–5 råd per år. Att det finns en sådan finansiell garanti på medellång sikt för projektet med de europeiska sektorsspecifika råden tycks vara en avgörande fråga.

1.15   EESK efterlyser en bättre professionell hantering i fråga om innovation på utbildningsområdet. En förbättring av EU:s olika utbildningssystem är en förutsättning för ökad anställbarhet och minskade orättvisor. De institutionella förändringarna på utbildningsområdet går inte så fort som samhället skulle behöva. Institutionerna måste ta hänsyn till behovet av en stark koppling mellan förändringar, innovation och utbildning.

1.16   EESK anser att utbildning återigen måste bli en del av det verkliga livet och att utbildningen i högre grad måste motsvara både allmänhetens behov och vanorna hos den nya generationen inlärare.

2.   Bakgrund till det förberedande yttrandet

I en skrivelse av den 29 juni 2009 bad kommissionens vice ordförande Margot Wallström EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om ”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå”.

2.1.1   I denna skrivelse talar hon om den rådande krisen och om vilka åtgärder man kan vidta på arbetsmarknaden för att anpassa den till produktionens behov. Hon talar också om att införa en mer socialt inriktad hantering av förändringarna inom tjänstesektorn och näringslivet.

2.1.2   För att uppnå detta mål måste man i dag och i framtiden ge arbetstagarna de färdigheter som företagen behöver och som gör det möjligt för dem att anpassa sig till förändringarna. Denna fråga behandlades nyligen i kommissionens meddelande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” (KOM(2008) 868 slutlig), som syftade till att identifiera och bedöma behoven av färdigheter i Europa fram till 2020 och att förbättra förmågan att förutse behoven och matcha färdigheter och arbetstillfällen i EU.

2.1.3   Den 4 november 2009 antog EESK ett yttrande om detta meddelande (3).

2.2   Till följd av meddelandet, och på kommissionens rekommendation, pågår just nu en genomförbarhetsstudie om förslaget att inrätta sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå. Under arbetet med detta yttrande har kommittén haft tillgång till en preliminär version av genomförbarhetsstudien (4).

3.   Trender och nyheter på utbildningsområdet i EU

a)   Behovet av innovation i systemen för inlärning

3.1   För att till fullo kunna utnyttja den europeiska arbetskraftens potential måste humankapitalet stärkas. Detta är viktigt med tanke på anställbarheten och arbetstillfällena, förmågan att anpassa sig till förändringar – framför allt mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen – och den sociala sammanhållningen.

3.2   Medborgarnas behov av större rörlighet inom unionen är ett viktigt mål som fastställts i Lissabonfördraget. För att arbetstagarna ska kunna vara rörliga över gränser och mellan olika branscher måste arbetsgivarna kunna kontrollera om en potentiell ny arbetstagares kunskaper (resultat) motsvarar företagets behov. Detta är huvudprincipen bakom kommissionens begäran om ett yttrande om ”Anpassning av kompetens till behoven inom olika branscher”.

3.3   De sektorsspecifika råd på europeisk nivå som ska inrättas bör främja utarbetandet av en strategi som använder en gemensam metod grundad på uppgifterna (resultaten) i företagen, för att skapa en tydlig verifieringskedja från uppgifterna på arbetsplatsen till den slutliga utbildningen och behörigheten.

3.4   EESK efterlyser en bättre professionell hantering i fråga om innovation på utbildningsområdet. En förbättring av EU:s olika utbildningssystem är en förutsättning för ökad anställbarhet och minskade orättvisor. De institutionella förändringarna på utbildningsområdet går inte så fort som samhället skulle behöva. Institutionerna måste ta hänsyn till behovet av en stark koppling mellan förändringar, innovation och utbildning.

3.5   Det finns vikiga samband mellan innovation på utbildningsområdet och kunskaps- och informationssamhället. Utbildningsinstitutionerna bör överväga nya former av inlärning och inse vikten av dessa. Med nya inlärningsmetoder, bl.a. samarbetsmodeller med IKT-stöd, borde man kunna underlätta samordningen mellan olika områden av livslångt lärande – t.ex. vuxenutbildning, högskoleutbildning, skolutbildning och informellt lärande – och på så sätt minska den institutionella splittringen.

3.6   Att fästa större vikt vid tidigare inlärning och vid att denna erkänns är av strategisk betydelse, framför allt när det handlar om att motivera arbetstagare att utnyttja möjligheterna till livslångt lärande. Ackrediteringssystemen och yrkeskvalifikationerna bör i större utsträckning kopplas till inlärningsresultaten, de byråkratiska hindren bör minskas.

3.7   I de politiska strategierna bör man föra samman informellt och icke-formellt lärande och ta hänsyn till att livslångt lärande håller på att bli en realitet, bland annat tack vare inlärningen i digitala och sociala nätverk.

b)   Strävan efter ett starkare engagemang från de berörda aktörernas sida

3.8   Den pågående globaliseringen och de snabba tekniska förändringarna leder till problem på grund av luckor i arbetstagarnas färdigheter och behovet av en bättre integrering av utbildning och arbete. Genom att göra de berörda aktörerna mer delaktiga i det livslånga lärandet borde man kunna förbättra villkoren för arbetet med att utforma, genomföra och bedöma innovationen i inlärningssystemen och för att på ett effektivt sätt förvalta den föränderliga portföljen av färdigheter och kompetens. Företagens kunskaper och medvetenhet om och deras engagemang i denna process måste öka.

3.9   Arbetsgivarna måste i högre grad inse att utbildning av arbetstagarna inte bara bidrar till att tillgodose de ekonomiska krav som finns i dag utan också är ett stöd för att öka humankapitalet på medellång och lång sikt.

3.10   Man bör i större utsträckning tänka på värdet av att utveckla företagarandan. I åtgärderna för att stärka arbetsmarknaderna bör man tänka mer på fri rörlighet för arbetstagare och insatserna för att öka arbetskraftens rörlighet. Det borde finnas mer och bättre information om arbetsmarknaderna, om trenderna på dessa och om kompetenskraven samt bättre vägledning och stödtjänster för de arbetssökande.

c)   Utbildning med större anknytning till det verkliga livet

3.11   EESK anser att utbildning återigen måste bli en del av det verkliga livet och att utbildningen i högre grad måste motsvara både allmänhetens behov och vanorna hos den nya generationen inlärare. Innovativa former av utbildning bör leda till effektiva investeringar i utbildning och att inlärningen anpassas till företagens behov.

3.12   Det behövs en övergång från en kursorienterad utbildning till en utbildning med inriktning på inlärningsresultat och yrkeskvalifikationer.

3.13   Det blir allt vanligare med överlappningar mellan arbete och inlärning i kunskapssamhället. Alla former av inlärning på arbetsplatsen bör därför uppmuntras. Att öka den enskilda individens motivation att lära sig och företagens beslutsamhet att motivera arbetstagarna att lära sig bör här prioriteras.

4.   Bakgrund: sektorsspecifika och sektorsövergripande råd på olika nivåer (5)

4.1   De sektorsspecifika och sektorsövergripande råden  (6) har som mål att få insikt i hur behoven av sysselsättning och färdigheter förmodligen kommer att utvecklas. Syftet är att kunna ge stöd vid utformningen av politiken. Råden kan begränsa sig till analytiskt arbete men de kan också ägna sig åt anpassnings- och genomförandestrategier.

4.2   Dessa råd fungerar organiserat och permanent. De är också ett forum för olika berörda parter, som deltar i rådets ledning. De berörda aktörerna utgörs framför allt av offentliga organ, institutioner och myndigheter, arbetsmarknadsparter, utbildningsinstitutioner och forskningsinstitutioner.

De sektorsspecifika råden kan vara organiserade på olika geografiska nivåer. De har till uppgift att studera förändringar i efterfrågan på färdigheterna hos en eller fler yrkesgrupper, inom branscher eller (sektoriella) kluster. I vissa fall har det sektorsspecifika rådet på nationell nivå regionala avdelningar.

4.3.1   Enligt Dublinfonden är den regionala nivån eller klusternivån avgörande för rådens utformning. Fonden betonar att råden på nationell och europeisk nivå bör agera i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. För att underlätta kommunikationen mellan de regionala rådens/klusterrådens ledningsorgan bör man försöka utnyttja möjliga samverkanseffekter, till exempel i samband med övervakning och vetenskaplig forskning.

4.4   De nationella råden kan delas upp i råd för grundläggande yrkesutbildning (IVET) och råd för fortlöpande yrkesutbildning (CVET). I vissa länder är de aktiva på båda områdena. Detta skapar samverkanseffekter och gör det möjligt att undvika dubbelarbete.

4.5   De råd som behandlas i genomförbarhetsstudien har ett liknande allmänt mål: att åstadkomma en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden, både kvantitativt (arbetstillfällen) och kvalitativt (färdigheter och kompetens). Det finns dock skillnader om man ser till hur detta allmänna mål förverkligas och även till om råden koncentrerar sig på IVET å ena sidan och CVET å andra sidan (detta gäller de länder där det finns en uppdelning i utbildningen mellan IVET och CVET).

4.6   Det främsta målet för de nationella sektorsövergripande råden i de flesta av medlemsstaterna är att identifiera, kvantitativt analysera och förutse långsiktiga trender på arbetsmarknaden och föreslå aktiva åtgärder som svar på nya utvecklingstendenser.

4.7   I många fall ägnar sig de sektorsövergripande råden inte bara åt kvantitativa utan också åt kvalitativa frågor. Medlemmarna i dessa råd, t.ex. medlemmarna i Danmarks rådgivande kommitté för utbildning och yrkesutbildning, studerar trenderna på arbetsmarknaden och ger därefter råd till utbildningsministern inte bara om identifiering av nya kvalifikationer eller sammanslagning eller avskaffande av befintliga kvalifikationer utan också om allmänna aspekter på yrkesutbildningen, t.ex. om samordning av utbildningsprogram.

4.8   I en del medlemsstater finns det sektorsövergripande råd på regional nivå som har samma mål som sina nationella motsvarigheter. De förser forskningsinstitut med regionala data för att antalet framtida arbetstillfällen och behoven av färdigheter ska kunna förutses. Ett intressant konstaterande är att vissa sektorsövergripande råd på regional nivå gör allt vad de kan för att matcha framtida kvalitetsbehov i fråga om färdigheter och aktuella kvantitativa data om unga människor som söker sig till grundläggande yrkesutbildning (IVET).

4.9   De sektorsspecifika råd på nationell nivå som ägnar sig åt grundläggande yrkesutbildning har som främsta mål att nya arbetstagare ska ha den grundläggande kompetens som krävs.

4.10   Det främsta målet för de nationella sektorsspecifika råd som ägnar sig åt fortlöpande yrkesutbildning (CVT) är att höja kompetensen hos dem som redan befinner sig på arbetsmarknaden. Råden identifierar därför arbetstagarnas utbildningsbehov och genomför utbildningar genom att antingen anordna dem själva eller finansiera kurser som ges av andra.

Råden på nationell och regional nivå skiljer sig åt med avseende på sina uppgifter. Här följer några exempel på uppgifter som utförs av sektorsspecifika och sektorsövergripande råd:

—	Analys av kvantitativa trender på arbetsmarknaden.

—	Analys av kvalitativa trender på arbetsmarknaden.

—	Förslag till politiska strategier för att fylla kvantitativa luckor.

—	Förslag till politiska strategier för att eliminera kvalitativa luckor.

—	Förslag till hur kvalifikationer och certifieringar kan uppdateras.

—	Stöd till samarbete mellan företag och organisationer som tillhandahåller yrkesutbildning (VET).

—	Genomförande av program och åtgärder för att eliminera (kvantitativa och kvalitativa) luckor.

4.11.1   Endast ett fåtal sektorsspecifika råd i medlemsstaterna ägnar sig åt alla dessa uppgifter. Nästan alla sektorsspecifika och sektorsövergripande råd analyserar kvalitativa och kvantitativa trender på arbetsmarknaden. I något mindre utsträckning lägger de sektorsspecifika och sektorsövergripande råden också fram politiska förslag. De flesta av dem genomför eller beställer däremot undersökningar.

4.11.2   Råden ägnar sig mycket oftare åt att analysera kvalitativa trender på arbetsmarknaden, att utarbeta förslag om politiska strategier, bland annat för att utveckla inlärningsprofiler för olika yrken, och att ange hur man kan fylla kvalitativa luckor. Många råd stöder samarbete mellan företag och organisationer som tillhandahåller yrkesutbildning (VET).

4.11.3   Ett fåtal nationella råd genomför program och åtgärder för att minska kvalifikationsbristerna på arbetsmarknaden. Framför allt de regionala sektorsövergripande råden i de nya medlemsstaterna ägnar sig åt att formulera förslag om hur kvalitetsbrister på arbetsmarknaden kan åtgärdas.

Vilka instrument olika råd använder beror i stor utsträckning på deras mål och uppgifter. Råden fäster stor vikt vid uppgifter om kvalitativa och kvantitativa trender på arbetsmarknaden. En allmän tendens är att uppgifter samlas in och analyseras av externa organisationer, utom i de fall där det exempelvis finns en observationsgrupp för arbetsmarknaden i rådets egen organisation.

4.12.1   Man bör skilja på insamling och analys av uppgifter om arbetsmarknaden, å ena sidan, och politiska beslut om hur man ska reagera på trenderna på arbetsmarknaden, å andra sidan.

När det gäller ledningen för de sektorsspecifika råd som för närvarande finns i och utanför EU har man sett till att det i rådets styrelse ingår företrädare för arbetsgivarna (vanligtvis med en ledande roll), arbetstagarna och i tillämpliga fall för utbildningsorganisationer och för regeringen (för de lokala myndigheterna i råd med regional räckvidd). De har antingen en liten styrelse (för att stärka beslutsprocessen) eller en tämligen stor styrelse (för att rådet ska vara så representativt som möjligt). Medlemmarna i rådets styrelse bör som regel komma från näringslivet och måste åtnjuta stor prestige inom branschen och trovärdighet.

4.13.1   I en bedömning av rådens styrning betonas att frågor om arbetsmarknadsrelationerna inte bör föras upp på rådets dagordning. Dessa faller inom de branschvisa dialogkommittéernas uppgiftsområde. Genom att ta upp många andra frågor av stor vikt för arbetsgivare och arbetstagare bidrar å andra sidan råden till att minska spänningen i den sociala dialogen.

4.13.2   De sektorsspecifika råden samarbetar ofta organisatoriskt sinsemellan. I Kanada sker detta samarbete genom Alliance of Sector Councils (de sektorsspecifika rådens förbund), där ett utbyte sker av information och instrument och där gemensamma procedurer utarbetas, t.ex. om hur nationella yrkesnormer ska utvecklas.

5.   Särskilda kommentarer

Observationsgrupperna för arbetsmarknaden är ett viktigt stöd för de sektorsspecifika rådens effektivitet

I EU:s medlemsstater finns det olika slags observationsgrupper för arbetsmarknaden på nationell, sektoriell och regional nivå. Ibland finns det observationsgrupper inom redan existerande sysselsättningsråd. I andra fall verkar de under ett annat namn.

5.1.1   Observationsgrupperna inrättas för att

—	följa trender och politiska strategier på arbetsmarknaden,

—	samla in, analysera och tolka uppgifter,

—	tillhandahålla användarna uppgifter efter behov.

5.1.2   Det är viktigt att observationsgrupperna förs samman i nationella och gränsöverskridande nät. På den europeiska och den globala marknaden, som kännetecknas av flexibilitet, får observationsgrupperna inte vara isolerade från varandra.

5.1.3   Som ett prognosinstrument med uppgift att bättre föregripa förändringar på arbetsmarknaden kommer varje observationsgrupp att utvecklas och bli viktigare om den koncentrerar sig på de egna målen men samtidigt också har regelbundna och systematiska kontakter med andra observationsgrupper.

5.2   Observationsgrupperna för sysselsättning och färdigheter har till uppgift att förse de olika aktörerna i förändringsarbetet med strategisk information. Det handlar inte bara om arbetsmarknadsparter och statliga myndigheter utan också om små och medelstora företag, utbildningsinstitutioner, lokala myndigheter, arbetsförmedlingar och stödtjänster för företag.

5.3   Följande moment bör ingå i verksamheten för en observationsgrupp för arbetsmarknaden:

—	Att identifiera utbildningsprioriteringar och verka för ett mer effektivt samspel mellan utveckling av färdigheter och skapande av arbetstillfällen.

—	Att följa förändringar och efterfrågeläget på arbetsmarknaden.

—	Att analysera statistiska uppgifter om arbete och utbildning.

—

Att tillhandahålla information och se till att det i observationsgruppen finns en instans som ska stödja övergången från ”utbildning till arbete”, där det främsta målet är — att övervaka de utbildningsvägar som leder till arbete, — att identifiera förändringar och inbördes samband mellan utbud och efterfrågan inom ekonomiska sektorer och mellan olika yrken.

—	Att samordna undersökningar och delta i arbetet för att främja innovation och utvecklingspolitik.

—	Att sprida information om sysselsättning och färdigheter bland olika målgrupper.

5.4   Observationsgruppen kan erbjuda systematiska undersökningar av arbetsmarknaden på nationell, lokal och sektoriell nivå. Gruppen gör jämförande undersökningar inom sektorn och undersöker efterfrågan på olika yrken och inriktningar på territoriell, sektoriell och lokal nivå i syfte att förutsäga den framtida efterfrågan på färdigheter.

5.5   Observationsgrupperna kan också utföra följande stöduppgifter och komplettera arbetet i de sektorsspecifika och sektorsövergripande råden för arbetsmarknad och färdigheter:

—	Att göra och analysera prognoser om sociala och ekonomiska förändringar på nationell, sektoriell eller regional nivå, vilket gör det möjligt att identifiera och ge form åt nya arbetstillfällen inom sektorer eller regioner där risken är särskilt stor.

—	Att aktualisera definitionerna av mönstren inom traditionella sektorer för att göra arbetstagarnas färdigheter mer avpassade.

—

Att stimulera partnerskap på området förändringar och innovation genom — att skapa nät som omfattar andra observationsgrupper och även berörda parter, — att utveckla strategier för fortlöpande utbildning, — att tillhandahålla yrkesrådgivning, — att utforma utbildningar där företag, sektorer och lokala initiativ på sysselsättningsområdet involveras.

5.6   Observationsgrupperna för arbetsmarknaden som för samman olika berörda parter bör också delta i diskussionen mellan relevanta aktörer, t.ex. de sektorsspecifika och sektorsövergripande råden för sysselsättning, om den europeiska, nationella, sektoriella, regionala och lokala ekonomins utveckling. Observationsgrupperna är särskilt viktiga när det handlar om att identifiera nya arbetstillfällen och få förståelse för nya ekonomiska aktiviteter, nya sysselsättningsmönster och nya färdigheter.

När det gäller de aktuella förbindelserna mellan branschråd och observationscentra för arbetsmarknaden finns det i flera EU-länder (t.ex. Frankrike och Sverige) branschvisa observationscentra för arbetsmarknaden som fastställer utbildningsbehov inom sektorn för de nationella branschvisa yrkesfortbildningsråden (i Frankrike genomför observationsgruppen sådan forskning för kommissionen för branschutbildningsfonderna (5)).

5.7.1   På begäran av regionala övergripande råd identifierar i vissa medlemsstater regionala observationscentra för arbetsmarknaden vilka sektorer som ökar eller minskar. Resultatet av denna undersökning är mer omfattande och enhetliga uppgifter som beaktas av de regionala myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och utbildningsanordnarna i diskussionerna om vilka typer av kurser inom grundläggande yrkesutbildning (IVET) och yrkesutbildning (VET) som behövs i de regionala utbildningsinrättningarnas utbud.

5.7.2   I fråga om de planerade ekonomiska och sociala råden kan den roll som spelas av de europeiska observationscentra som samarbetar med dem också spelas av Dublinfonden (Eurofund) och Cedefop, särskilt vad gäller pilotprojekt. I framtiden kan de ekonomiska och sociala råden samarbeta med överstatliga nätverk av observationscentra för arbetsmarknaden.

---

(1)  VET – vocational education and training.

(2)  Kommissionens meddelande ”Ett nytt partnerskap för modernisering av universiteten: EU-forumet för dialogen mellan universiteten och näringslivet”, KOM(2009) 158 slutlig, 2.4.2009.

(3)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 74.

(4)  Feasibility study on the setup of Sectoral Councils on Employment and Skills at the European Level, genomförd av ECORYS / KBA (2009) för Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter.

(5)  Bygger på genomförbarhetsstudien (se fotnot 4).

(6)  Om alla arbetstagare eller alla företag på ett visst territorium omfattas av rådets verksamhet talar vi om ett ”sektorsövergripande” råd.

---