52009PC0459

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 11.9.2009

KOM(2009) 459 slutlig

2009/0128 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

MOTIVERING

1. Bakgrund

- Motiv och syfte

Syftet med den föreslagna förordningen är att fastställa förfaranden för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Genom rådets förordning (EG) nr 1338/2001 infördes de bestämmelser som krävs för att skydda euron mot förfalskning[1]. Förordningen fastställer bl.a. att kreditinstitut och ett antal andra inrättningar, som t.ex. värdetransportföretag, ska se till att eurosedlar och euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras och att förfalskningar upptäcks.

Äkthetskontrollen av euromynt har hittills baserats på metoder som lades fram i kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation[2]. Den föreslagna förordningen är det rättsligt bindande instrument som nu krävs för att införa en gemensam metod för den äkthetskontroll av euromynt som de berörda inrättningarna ska tillämpa och för att inrätta de kontroller som medlemsstaternas måste genomföra.

- Allmän bakgrund

i) Äkthetskontroll av euromynt

Förfalskning av euromynt är ett allvarligt hot, särskilt när det gäller de högsta valörerna. För att euromynten ska bli säkrare för användarna måste äktheten hos de mynt som är i omlopp kontrolleras regelbundet så att falska mynt upptäcks och tas ur omlopp. En uttrycklig skyldighet i detta hänseende infördes genom ändringen den 18 december 2008 av rådets förordning (EG) nr 1338/2001. De verkningsfulla metoderna för att upptäcka förfalskningar har blivit mer allmänt accepterade på grund av det stora antal medlemsstater som har antagit förfaranden för äkthetskontroll i enlighet med bestämmelserna i kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005.

Det finns dock avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om i vilken utsträckning man tillämpar metoderna för äkthetskontroll av mynt. I vissa medlemsstater kan avsaknaden av ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt hindra de berörda inrättningarna från att aktivt leta efter förfalskningar, vilket leder till förekomsten av skillnader i EU när det gäller i vilken utsträckning man skyddar valutan. Syftet med detta förslag är således att garantera en effektiv tillämpning i hela euroområdet av gemensamma förfaranden för äkthetskontroll av de euromynt som är i omlopp och av myndigheternas mekanismer för kontroll av dessa förfaranden.

ii) Euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Efter äkthetskontrollen bör endast äkta euromynt åter tas i omlopp. Följaktligen bör alla andra föremål förkastas, främst förfalskningar och äkta euromynt som inte längre är lämpliga för cirkulation. Därför bör det också fastställas hur de euromynt som inte är lämpliga ska behandlas. Euromynt kan bli olämpliga för cirkulation genom långvarig användning, olyckor eller skador. Om sådana mynt är i omlopp blir de svårare att använda, särskilt i myntstyrda maskiner. Detta kan skapa förvirring bland användarna i fråga om myntens äkthet. Därför måste dessa olämpliga mynt tas ur omlopp. Processen för att ta dessa mynt ur omlopp anses därför vara en del av de förfaranden vars syfte är att skydda euromynten mot bedrägeri och förfalskning.

Gemensamma regler för hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation krävs också eftersom medlemsstaterna behandlar sådana mynt på olika sätt vilket skapar snedvridningar. Trots att de relevanta bestämmelserna i ovannämnda rekommendation från kommissionen tillämpas skiljer sig fortfarande reglerna och villkoren åt mellan medlemsstaterna och i vissa fall finns inga regler alls. Slutligen måste man också se till att de olämpliga mynt som tagits ur omlopp förstörs, så att de inte kan användas för bedrägerier.

2. Samråd med berörda parter och konsekvensanalys

Behovet av bindande gemensamma regler för äkthetskontroll av euromynt och olämpliga euromynt underströks i samband med den utvärdering av ovannämnda rekommendation från kommissionen som utfördes i enlighet med artikel 12 i rekommendationen. Utvärderingen gjordes i samarbete med medlemsstaterna, som uttryckte ett brett stöd för de nu föreslagna bestämmelserna. I samband med utvärderingen organiserades en rad seminarier och möten, där också företrädare för den privata sektorn deltog.

De föreslagna åtgärderna har utformats på så sätt att verksamheten i de berörda inrättningarna inte ska utsättas för avbrott. Särskilt föreslås att äkthetskontrollen av euromynt ska utföras antingen med lämpliga myntsorteringsmaskiner eller av utbildad personal. Man noterade att de berörda huvudaktörerna, nämligen värdetransportföretagen, redan är utrustade med maskiner med hög prestanda, som antingen är anpassade eller lätt kan anpassas för att upptäcka förfalskningar. I fall där inrättningarna använder manuella metoder för äkthetskontroll har den berörda personalen (kassapersonal) som regel fått lämplig utbildning.

Genom användning av befintliga rutiner och befintlig utrustning för myntsortering kan äkthetskontroll av euromynt genomföras utan att kontanthanteringscykeln störs och utan att betydande investeringsbehov skapas.

3. Rättsliga aspekter

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

De föreslagna förfarandena grundar sig på de metoder som fastställts i kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation[3], varvid bedömningen av hur den fungerar också har beaktats.

Den föreslagna förordningen innehåller bestämmelser om:

i) Äkthetskontroll av euromynt

De berörda inrättningarna ska se till att äkthetskontrollen av euromynt utförs med hjälp av myntsorteringsutrustning som kan upptäcka förfalskningar eller manuellt av utbildad personal. Myntsorteringsutrustningen ska anpassas på grundval av ett detekteringstest, enligt metoder som fastställs av Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC). Möjligheter att testa dessa maskiner ska beredas vid de nationella centrumen för myntanalys och vid ETSC och kommissionen kommer att offentliggöra en förteckning över maskiner som klarat testet. Medlemsstaterna kommer att ansvara för övervakningen av systemet för äkthetskontroll av euromynt.

ii) Hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Medlemsstaterna tar inte endast falska euromynt ur omlopp, utan även sådana äkta euromynt som inte längre är lämpliga för cirkulation. Medlemsstaterna betalar ersättning för de mynt som blivit olämpliga på grund av lång cirkulation eller genom en olyckshändelse, men skulle vägra att betala ersättning för mynt som blivit olämpliga till följd av manipulering. De myndigheter som utsetts i medlemsstaterna kommer att ta ut en avgift på 5 % av värdet på de olämpliga mynt som lämnats in, men har möjlighet att erbjuda breda undantag till företag som samarbetar nära med myndigheterna för att rensa ut falska och olämpliga mynt från marknaden. Särskilda förpackningar kommer att krävas för inlämningen och medlemsstaterna kommer att förstöra de olämpliga mynt som tagits ur omlopp.

Bestämmelser införs för rapportering och kommunikation i syfte att lägga fram en översikt av den relevanta verksamheten för medlemsstaterna.

De föreslagna förfarandena för euromynten kompletterar de förfaranden som Europeiska centralbanken föreslagit för detektering av falska eurosedlar och kvalitetssortering av eurosedlar.

De föreslagna bestämmelserna har utformats för medlemsstater som använder euron som sin enda valuta. Orsaken till detta är att metoder för äkthetskontroll av euromynt, i en mindre fullständig form, redan inrättats för medlemsstater som inte ingår i euroområdet genom den ändrade förordning (EG) nr 1338/2001.

- Rättslig grund

Den rättsliga grunden är artikel 123.4, särskilt tredje meningen, i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

- Subsidiaritetsprincipen

Ansvaret för att ge ut mynt enligt artikel 106.2 i EG-fördraget ligger visserligen på medlemsstaterna, men åtgärder som ska tillämpas enhetligt i de medlemsstater som har euron som sin enda valuta har vidtagits på gemenskapsnivå, i allmänhet av rådet. Sådana åtgärder rör antingen harmonisering av valörer och tekniska specifikationer, på grundval av artikel 106.2 eller, oftare, skyddet av euron, på grundval av artikel 123.4 tredje meningen. Särskilt i fråga om falska euromynt ledde behovet av åtgärder på gemenskapsnivå till antagandet av rådets beslut 2003/861/EG[4], genom vilket medlemsstaterna uppdrar åt kommissionen att samordna behöriga fackmyndigheters verksamhet för att skydda euromynt mot förfalskning.

När det gäller den specifika frågan om äkthetskontroll av euromynt inleddes åtgärderna på EU-nivå genom kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005. Vissa medlemsstater har antagit särskild lagstiftning på grundval av rekommendationen, medan de flesta genomför dess bestämmelser utifrån generiska nationella bestämmelser. Efter antagandet av det uttryckliga kravet på kvalitetskontroll av mynt i förordning (EG) nr 1338/2001 framgår klart att det krävs ett enhetligt förfarande för kvalitetskontroll av euromynt. För detta fordras förfaranden på EU-nivå[5].

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Bestämmelserna i förslaget går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen att skydda euromynt mot förfalskning och hantera euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Dessutom har de föreslagna åtgärderna utformats på så sätt att verksamheten i de berörda inrättningarna inte ska utsätts för avbrott.

- Val av regleringsform

Förordningen har valts eftersom den är det lämpligaste instrumentet för att se till att euromynt får samma skydd mot förfalskning i hela EU. Detta beror på att den föreslagna metoden är mycket specifik och måste vara direkt tillämplig, eftersom den inte ger upphov till nationella skillnader.

4. Budgetkonsekvenser

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

2009/0128 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 123.4 tredje meningen,

med beaktande av kommissionens förslag[6],

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande[7],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[8], och

av följande skäl:

(1) Enligt rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning[9] ska kreditinstitut och andra leverantörer av betalningstjänster, inom gränserna för sin betalningsverksamhet, samt eventuella övriga inrättningar som hanterar sedlar och mynt och distribuerar dem till allmänheten se till att eurosedlar och euromynt som de har mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras och att förfalskningar upptäcks.

(2) I kommissionens rekommendation 2005/504/EG av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation[10] föreskrivs metoder för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Bristen på ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt leder till att medlemsstaterna tillämpar olika metoder och därför inte kan garantera ett enhetligt skydd av valutan i hela gemenskapen.

(3) För att uppnå en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i euroområdet måste därför bindande regler införas för genomförandet av gemensamma bestämmelser för äkthetskontroll av de euromynt som är i omlopp och av de nationella myndigheternas mekanismer för kontroll av dessa förfaranden.

(4) Under äkthetskontrollen identifieras också äkta euromynt som inte längre är lämpliga för cirkulation. Om sådana mynt är i omlopp blir de svårare att använda, särskilt i myntstyrda maskiner. Detta kan skapa förvirring bland användarna i fråga om myntens äkthet. Dessa olämpliga mynt bör tas ur omlopp. Gemensamma bindande regler är därför nödvändiga för att medlemsstaterna ska kunna hantera och betala ersättning för dessa äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

(5) För att uppnå erforderlig samordning vid genomförandet av förfarandena för äkthetskontroll bör detaljerna i kraven för testerna vid äkthetskontrollen och specifikationerna för kontrollen av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ytterligare fastställas av Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) som inrättades genom kommissionens beslut 2005/37/EG av den 29 oktober 2004[11].

(6) Eftersom medlemsstaterna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnå en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i hela euroområdet på grund av skillnader i nationell praxis och detta mål därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I: Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas de förfaranden som krävs för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1. äkthetskontroll av euromynt förfarandet för att kontrollera att euromynt är äkta och lämpliga för cirkulation,

2. euromynt som inte är lämpliga för cirkulation äkta euromynt som avvisats under äkthetskontrollen eller vars utseende har ändrats avsevärt,

3. utsedd nationell myndighet det nationella centrumet för myntanalys eller den myndighet som utsetts av den berörda medlemsstaten,

4. inrättningar de inrättningar som avses i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1338/2001.

Kapitel II: Äkthetskontroll av euromynt

Artikel 3

Äkthetskontroll av euromynt

1. Inrättningarna ska se till att de euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras. Denna skyldighet ska fullgöras

5. främst genom användning av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning över myntsorteringsmaskiner som avses i artikel 5.3, eller

6. av utbildad personal.

2. Efter äkthetskontrollen ska alla falska euromynt och alla euromynt som inte är lämpliga för cirkulation sändas till de utsedda nationella myndigheterna. För euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ska bestämmelserna i kapitel III tillämpas.

3. Inga hanteringsavgifter eller andra avgifter ska betalas för falska euromynt som levererats till de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 1338/2001.

Artikel 4

Erforderliga tester

1. De utsedda nationella myndigheterna eller Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) ska testa inrättningarnas myntsorteringsmaskiner genom detekteringstest. Sådana test ska utformas så att myntsorteringsmaskinerna kan avvisa de kända typerna av falska mynt och alla andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt.

2. ETSC ska fastställa de tekniska specifikationerna för detekteringstestet och de relevanta tröskelvärdena för godtagande av äkta mynt.

Artikel 5

Justering av myntsorteringsmaskiner

1. För att tillverkare av myntsorteringsmaskiner ska få de upplysningar som krävs för att de ska kunna justera sina maskiner för detektering av falska euromynt, kan tester i enlighet med artikel 4 genomföras i de nationella centrumen för myntanalys, ETSC eller, genom ett bilateralt avtal, tillverkarens anläggning.

2. När en myntsorteringsmaskin har testats med positivt resultat ska en sammanfattande testrapport utarbetas och ställas till maskinens tillverkare med kopia till ETSC.

3. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en konsoliderad förteckning över alla myntsorteringsmaskiner för vilka en positiv och giltig sammanfattande testrapport har mottagits eller utarbetats av ETSC.

Artikel 6

Medlemsstaternas kontroll och revision

1. Medlemsstaterna ska inrätta de kontroller som krävs för att se till att kraven på äkthetskontroll utförs av inrättningarna.

2. Medlemsstaterna ska varje år utföra kontroller på plats i inrättningarna för att genom detekteringstest verifiera att ett representativt urval av myntsorteringsmaskiner fungerar korrekt. Vid behov ska de försäkra sig om att den personal som förväntas kontrollera euromyntens äkthet är lämpligt utbildad i manuell äkthetskontroll.

3. Hur många maskiner som ska kontrolleras i varje medlemsstat under ett år beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst en tredjedel av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. Det antal maskiner som ska kontrolleras beräknas utifrån mängden av de tre högsta valörerna av de euromynt som enligt planerna ska sättas i omlopp.

4. Som ett led i dessa årskontroller ska medlemsstaterna också övervaka inrättningarnas förmåga att äkthetskontrollera euromynt, vilket förutsätter

7. att det finns en skriftlig strategi och en organisation för detektering av förfalskningar,

8. att lämpliga mänskliga resurser har tilldelats,

9. att det finns en skriftlig underhållsplan som syftar till att bibehålla en lämplig resultatnivå för maskinerna och

10. att det finns skriftliga förfaranden för överlämning av falska euromynt och andra euromyntliknande föremål samt mynt som inte är lämpliga för cirkulation till de utsedda nationella myndigheterna.

Kapitel III: Hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Artikel 7

Indragning av och betalning av ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1. Medlemsstaterna ska dra in euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

2. Medlemsstaterna ska betala ersättning för eller byta ut euromynt som blivit olämpliga på grund av lång cirkulation eller genom en olyckshändelse. Medlemsstaterna kan vägra att betala ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och som har ändrats antingen avsiktligen eller genom en process som på goda grunder kan antas ändra dem. Dock ersätts mynt som samlats in för välgörande ändamål, som t.ex. mynt som kastats i fontäner.

3. Medlemsstaterna ska se till att euromynt som inte är lämpliga för cirkulation efter indragningen förstörs genom fysisk eller bestående deformering, så att de inte åter kan tas i omlopp eller lämnas in för utbetalning av ersättning.

Artikel 8

Hanteringsavgifter

1. En hanteringsavgift på 5 % av värdet dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Till hanteringsavgiften läggs en ytterligare avgift på 15 % av de inlämnade euromyntens värde om hela påsen eller lådan kontrolleras enligt artikel 10.

2. Medlemsstaterna får bestämma om allmänna undantag från hanteringsavgifter i fall då inlämnande juridiska eller fysiska personer samarbetar nära och regelbundet med de utsedda nationella myndigheterna genom att dra in falska euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

3. Transporter och relaterade kostnader ska betalas av den inlämnande juridiska eller fysiska personen.

4. Utan att det påverkar undantaget i punkt 2 kan en juridisk eller fysisk person varje år och för varje valör slippa hanteringsavgift för högst ett kilo inlämnade euromynt ej lämpliga för cirkulation.

Artikel 9

Paketering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1. Den juridiska eller fysiska person som lämnar in euromynt för utbetalning av ersättning eller utbyte ska sortera dessa efter valör i standardiserade påsar eller lådor enligt följande:

11. Påsarna eller lådorna ska innehålla

12. 500 mynt i valörerna 2 euro och 1 euro,

13. 1 000 mynt i valörerna 0,50 euro, 0,20 euro och 0,10 euro,

14. 2 000 mynt i valörerna 0,05 euro, 0,02 euro och 0,01 euro, och

15. för mindre mängder, 100 mynt i varje valör.

16. Varje påse eller låda ska vara märkt med uppgifter om inlämnare, värde och valör, liksom vikt, paketeringsdatum och påsens/lådans löpnummer. Inlämnaren ska tillhandahålla en paketeringslista över inlämnade påsar eller lådor.

17. Om det totala antalet euromynt som inte är lämpliga för cirkulation är mindre än vad som anges i punkt a, ska dessa mynt sorteras efter valör och får lämnas in i förpackningar som inte är standardiserade.

2. Genom undantag från punkt 1 kan medlemsstaterna behålla olika paketeringskrav i enlighet med nationell lagstiftning när denna förordning träder i kraft.

Artikel 10

Kontroll av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1. Medlemsstaterna ska kontrollera de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation på följande sätt:

18. Den angivna mängden ska kontrolleras genom vägning av varje påse eller låda.

19. Äktheten och utseendet ska kontrolleras för ett urval av minst 10 % av de inlämnade mynten.

2. Om anomalier fastställs efter dessa kontroller eller avvikelser från bestämmelserna i artikel 9 ska hela påsen eller lådan kontrolleras.

Artikel 11

Informations- och kommunikationsflöde

Medlemsstaterna ska se till att det finns information på webbplatser och i relevanta publikationer om de myndigheter som ansvarar för utbetalning av ersättning för eller utbyte av mynt, samt om särskilda bestämmelser som paketeringskrav och avgifter.

Kapitel IV: Slutbestämmelser

Artikel 12

Rapportering och kommunikation

1. Medlemsstaterna ska en gång om året lämna in rapporter till kommissionen om sina äkthetskontroller av euromynt Rapporterna ska innehålla uppgifter om antalet kontroller som utförts enligt artikel 6.2 och antalet myntsorteringsmaskiner som testats, testresultaten, mängden mynt som de berörda inrättningarna behandlat, antalet misstänkta euromynt som analyserats och antalet euromynt för vilka det betalats ersättning och som inte är lämpliga för cirkulation.

2. Kommissionen ska rapportera till Ekonomiska och finansiella kommittén om utvecklingen när det gäller äkthetskontroll av euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Artikel 13

Tillämpning

Denna förordning ska tillämpas i de deltagande medlemsstater som förtecknats i bilagan tillförordning (EG) nr 974/1998.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordföranden

[1] Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning, EGT L 181, 4.7.2001, s. 6. Förordningen ändrades senast genom rådets förordning (EG) nr 44/2009, EUT L 17, 22.1.2009, s. 1.

[2] EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.

[3] EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.

[4] Rådets beslut av den 8 december 2003 om analys av och samarbete om falska euromynt, EUT L 325, 12.12.2003, s. 44.

[5] De nationella bestämmelserna om kvalitetskontroll av euromynt överensstämmer med de föreslagna gemensamma reglerna, eftersom båda grundar sig på kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005.

[6] EUT C , , s. .

[7] EUT C , , s. .

[8] EUT C , , s. .

[9] Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning, EGT L 181, 4.7.2001, s. 6. Förordningen ändrades senast genom rådets förordning (EG) nr 44/2009, EUT L 17, 22.1.2009, s. 1.

[10] EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.

[11] EUT L 19, 21.1.2005, s. 73.