52009DC0096

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.2.2009

KOM(2009) 96 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Medlemsstaternas svar på revisionsrättens årsrapport 2007{SEC(2009) 257}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rapportens omfattning 3

2 Sammanfattning 3

3. Revisionsrättens allmänna granskningsresultat och granskningsresultat vad gäller delad förvaltning, enligt revisionsförklaringen för 2007 4

4. Uppföljning av fel 7

5. Medlemsstaternas åtgärder för att åtgärda bristerna på områdena ”Sammanhållning” och ”Jordbruk och naturresurser” 7

6. Hjälpa medlemsstaterna att förbättra förvaltningen av EU-finansierade projekt 10

7. Slutsatser 11

1. Rapportens omfattning

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt är Europeiska unionens externa revisor. I årsrapporten lämnar revisionsrätten sin revisionsförklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Huvudsyftet med revisionsförklaringen är att avge ett revisionsuttalande huruvida EU:s inkomster och utgifter har registrerats på ett korrekt sätt i bokföringen och hanterats i enlighet med samtliga kontraktsenliga och rättsliga skyldigheter[1].

Så snart revisionsrätten har översänt sin årsrapport ska kommissionen underrätta medlemsstaterna om de delar av rapporten som avser förvaltningen av gemenskapsmedel som de ansvarar för, och medlemsstaterna är skyldiga att svara inom 60 dagar[2]. Den 11 november 2008 översände kommissionen revisionsrättens granskningsresultat och uppmanade medlemsstaterna att fylla i ett frågeformulär i tre delar. Medlemsstaterna hade redan mottagit revisionsrättens granskningsresultat och diskuterat dem med revisionsrätten och kommissionen före antagandet av revisionsrättens rapport. Kommissionen kommer att översända en sammanfattning av medlemsstaternas svar i en rapport (åtföljd av kommissionens arbetsdokument) till revisionsrätten, rådet och Europaparlamentet före den 28 februari 2009.

2 SAMMANFATTNING

2007 års rapport är betydelsefull av två orsaker: För det första har revisionsrätten förändrat rapportens struktur så att den återspeglar den nya budgetramen. För det andra är detta den sista revisionsförklaring som läggs fram under kommissionens och Europaparlamentets nuvarande mandatperioder.

Kommissionens ansträngningar att ytterligare förbättra kontrollen börjar synas i revisionsrättens granskningsresultat. Revisionsrätten lämnade för första gången ett uttalande utan reservation i fråga om räkenskapernas tillförlitlighet. Även inom verksamhetsområdena ”ekonomi och finans” och ”administrativa och andra utgifter” avgav revisionsrätten ett uttalande utan reservation om transaktionernas laglighet och korrekthet när det gäller inkomster, åtaganden och betalningar. Revisionsrätten noterar att systemen för övervakning och kontroll inom de områdena som helhet fungerar ändamålsenligt. När det gäller den delade förvaltningen lämnar revisionsrätten däremot övervägande negativa uttalanden rörande lagligheten och korrektheten i transaktionerna. Dessutom är systemen för övervakning och kontroll inom dessa verksamhetsområden endast delvis ändamålsenliga. Beträffande verksamhetsområdet ”Jordbruk och naturresurser” konstaterade revisionsrätten en väsentlig felnivå avseende de transaktioner som låg till grund för utgifterna inom verksamhetsområdet som helhet, men beträffande Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) – som utgör 85 % av jordbruksutgifterna – ligger felnivån något under väsentlighetströskeln. Revisionsrätten identifierade ”sammanhållning” som det verksamhetsområde med mest fel, där uppskattningsvis 11 % av det totala beloppet utgjordes av ersättningar som inte borde ha betalats ut. De främsta bristerna uppenbarades av förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna i samband med de löpande kontrollerna samt av revisionsorganen i deras arbete. Det är värt att notera att de allra flesta transaktioner som granskats av revisionsrätten rör programperioden 2000–2006.

I november 2008, dagen efter föredragningen av årsrapporten, sände kommissionen detaljerad information till medlemsstaterna om de fel som revisionsrätten konstaterat vid revisionerna i varje enskild medlemsstat. De flesta medlemsstater inkom med svar till kommissionen inom en godtagbar tidsfrist och med tillräcklig noggrannhet.

Revisionsrätten klassificerar fel som antingen ”kvantifierbara” eller ”icke kvantifierbara”. Medlemsstaterna är ansvariga för över 90 % av det totala antalet kvantifierbara fel inom den delade förvaltningen. Av de 17 berörda medlemsstaterna besvarade 15 frågan om vilka åtgärder som vidtagits till följd av de kvantifierbara fel som iakttagits. De bifogade information om de vidtagna åtgärderna och det sannolika utfallet av dessa. Kommissionen kommer att övervaka dessa åtgärder i sin uppföljning av de fel som revisionsrätten iakttagit.

Medlemsstaterna ombads också att besvara sex särskilda frågor om jordbruk och sammanhållning. När det gäller jordbruk uttryckte revisionsrätten oro beträffande tillförlitligheten hos betalningarna inom systemet med samlat gårdsstöd. Nästan alla medlemsstater besvarade denna fråga och angav att vissa förbättringar hade gjorts. Frågorna om ”Sammanhållning” rörde antalet anställda i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna samt utbildningsinsatser riktade till dessa. Flera medlemsstater angav att ny personal hade anställts vid förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna under de senaste 12 månaderna. Över 70 % av medlemsstaterna svarade att personalen i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna hade utbildats i ekonomisk förvaltning och kontroll under de senaste 12 månaderna.

Medlemsstaterna ombads också att besvara två allmänna frågor. Den första frågan rörde de trepartsdiskussioner som ägt rum maj–juni 2008 mellan kommissionen, vissa medlemsstater och revisionsrätten angående enskilda fel som iakttagits. Sex medlemsstater angav att de hade deltagit i dessa trepartsdiskussioner. Av svaren framgick att de var belåtna med detta initiativ.

De andra frågan rörde hur kommissionen kunde stärka sin övervakande roll vid delad förvaltning. De främsta förbättringar som föreslogs var enklare regler och bestämmelser, förbättrad övervakning samt vägledning i frågor rörande offentlig upphandling.

3. Revisionsrättens allmänna granskningsresultat och granskningsresultat vad gäller delad förvaltning, enligt revisionsförklaringen för 2007

Kommissionens ansträngningar att ytterligare förbättra kontrollen börjar synas i revisionsrättens granskningsresultat. Även om vissa medlemsstater noterar denna tendens, betonar andra att detta är fjortonde året i rad som kommissionen inte har uppnått en positiv revisionsförklaring. I detta sammanhang har det framförts förslag på att se över det nuvarande upplägget beträffande revisionsförklaringen, och man välkomnar revisionsrättens rekommendation om att fastställa en gräns för en acceptabel risk för fel för att skapa balans mellan kontrollernas kostnad.

Revisionsrättens revisionsuttalande om de underliggande transaktionerna var snarlik den som lades fram 2006. Även om de uppskattade felfrekvenserna har fallit inom två verksamhetsområden som tidigare ingick i ”Inre politik” och ”Externa åtgärder”, har detta inte påverkat helhetsbilden. Revisionsrätten avgav emellertid ett uttalande utan reservation (ett rent uttalande) om räkenskapernas tillförlitlighet. Dessutom avgav revisionsrätten ett uttalande utan reservation om transaktionernas laglighet och korrekthet inom vissa områden, nämligen inkomster, åtaganden och betalningar rörande ”Ekonomi och finans” och ”Administrativa och andra utgifter”. Systemen för övervakning och kontroll på dessa områden som helhet fungerar ändamålsenligt, och provurvalet av transaktioner har konstaterats inte innehålla några väsentliga fel.

När det gäller den delade förvaltningen generellt lämnar revisionsrätten övervägande negativa uttalanden rörande lagligheten och korrektheten i transaktionerna.. Den konstaterar att dessa områden i varierande grad alltjämt uppvisar en väsentlig felnivå.

Tabell 1.1 nedan innehåller en sammanfattning av granskningsresultaten när det gäller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, uppdelad efter kapitel.

Tabell 1.1 – Sammanfattning av 2007 års granskningsresultat när det gäller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet[3], enligt kommissionens tolkning |

Uppskattad felprocent |

Inkomster | under 2 % |

Jordbruk och naturresurser – EGFJ* | under 2 % |

Jordbruk och naturresurser – ej EGFJ* | över 5 % |

Sammanhållning | över 5 % |

Forskning, energi och transport | mellan 2 % och 5 % |

Externa åtgärder | mellan 2 % och 5 % |

Utbildning och medborgarskap | mellan 2 % och 5 % |

Ekonomi och finans | under 2 % |

Administration | under 2 % |

Europeiska utvecklingsfonden (EUF) | mellan 2 % och 5 % |

* Enligt uppdelning i kapitel 5 i revisionsrättens årsrapport.

De högre felfrekvenser som uppskattats av revisionsrätten finns på områdena ”Sammanhållning” och ”Landsbygdsutveckling”. Inom det största utgiftsområdet, ”Jordbruk och naturresurser”, konstaterade revisionsrätten en väsentlig felnivå avseende de transaktioner som låg till grund för utgifterna inom verksamhetsområdet som helhet. Revisionsrätten angav också att systemen för övervakning och kontroll endast var delvis ändamålsenliga. EGFJ-utgifterna, som utgjorde 85 % av samtliga jordbruksutgifter, uppvisade en felprocent strax under 2 %, medan ”Landsbygdsutveckling” svarade för en stor del av den sammanlagda felprocenten. Dessutom noterade revisionsrätten i likhet med föregående års rapport att det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS) fungerade bra när det gällde att minska risken för oriktiga betalningar, om det genomfördes korrekt och på villkor att de uppgifter som matades in i systemet var riktiga och tillförlitliga. Därför rekommenderar revisionsrätten förbättringar i identifieringen, registreringen och förvaltningen av stödrättigheter.

Revisionsrätten identifierade ”Sammanhållning” som området med mest fel. Revisionsrätten uppskattar att minst 11% av det totala belopp som betalats i ersättningar till sammanhållningsprojekt inte borde ha betalats ut. Revisionsrätten bedömde för första gången 2007 systemen för övervakning och kontroll (kommissionen och medlemsstaterna) inom ”Sammanhållning” som delvis ändamålsenliga. Samtliga de transaktioner som granskats av revisionsrätten på verksamhetsområdet ”Sammanhållning” rör programperioden 2000–2006. Under 2007 konstaterade revisionsrätten återigen att de främsta bristerna låg i kontrollerna på primär nivå och inom revisionsorganen. Det rör sig om följande organ[4]:

Förvaltningsmyndigheter – Rutinkontrollerna av huruvida det rör sig om faktiska utgifter har varit otillräckliga, det har inte observerats när utgiftsdeklarationer saknar stöd i verifierande underlag och brister i upphandlingsförfarandena har inte observerats.

Utbetalande myndigheter – De har inte observerat när förvaltningsmyndigheterna underlåtit att göra tillräckliga rutinkontroller.

Revisionsorgan – De har inte gjort tillräckliga kontroller för att försäkra sig om att kontrollsystemen fungerar effektivt.

Revisionsrätten angav att komplexa eller vaga rättsliga krav fick allvarliga följder för lagligheten och korrektheten i transaktionerna inom områdena ”Sammanhållning” och ”Landsbygdsutveckling”.

Utgifterna på området ”Utbildning och medborgarskap” förvaltas delvis genom delad förvaltning. Revisionsrätten konstaterar att det fanns en väsentlig felnivå i de underliggande betalningarna på det här verksamhetsområdet. Även systemen för övervakning och kontroll bedömdes vara delvis ändamålsenliga.

4. Uppföljning av fel

Kommissionen sände i sin skrivelse till varje enskild medlemsstat detaljerad information om de fel som revisionsrätten konstaterat vid revisionerna i respektive medlemsstat. Medlemsstaterna uppmanades att utförligt beskriva vilka åtgärder som vidtagits för att åtgärda felen, liksom även val av tidpunkt, innehåll och förväntat resultat av åtgärderna. De flesta medlemsstaterna tillhandahöll den begärda informationen inom en godtagbar tidsfrist. Kvaliteten på svaren var generellt god, och vissa länder tillhandahöll mycket detaljerad information om de åtgärder som vidtagits till följd av granskningsresultaten. Kommissionen kommer att övervaka de vidtagna åtgärderna som en del av rutinuppföljningen av samtliga revisionsrättens rapporter.

Definition och behandling av fel

”Fel kan gälla ett villkor för betalning” eller en ”annan regelefterlevnadsaspekt”, enligt revisionsrätten. Revisionsrätten klassificerar numera fel som antingen ”kvantifierbara” eller ”icke kvantifierbara”[5]. Endast kvantifierbara fel beaktas vid fastställandet av den ekonomiska inverkan av felen på hela populationen och på den totala felprocent som ska offentliggöras.

Medlemsstaterna är ansvariga för över 90 % av det totala antalet kvantifierbara fel inom den delade förvaltningen (100 % inom ”Sammanhållning”). Alla medlemsstater inkom åtminstone med ett partiellt svar rörande alla kvantifierbara fel med 100 % felprocent. I vart och ett av fallen angav de om felet hade godtagits eller inte godtagits och vilka åtgärder som hade vidtagits. Flera medlemsstater (Tjeckien, Tyskland, Irland, Spanien, Grekland och Förenade kungariket) godtog de flesta fel som påtalats av revisionsrätten. Av de 17 berörda medlemsstaterna besvarade 15 frågan vilka åtgärder som vidtagits till följd av de kvantifierbara fel som iakttagits. De bifogade information om de vidtagna åtgärderna och det sannolika utfallet av dessa. Vissa medlemsstater underströk att belopp antingen hade börjat återvinnas eller redan återvunnits, och de belopp som återvunnits angavs. I fallet Grekland reducerades gemenskapsbidraget för varje godtaget fel till noll.

5. Medlemsstaternas åtgärder för att åtgärda bristerna på områdena ”Sammanhållning” och ”Jordbruk och naturresurser”

Det frågeformulär som sändes till medlemsstaterna innehöll en fråga om kapitlet ”jordbruk och naturresurser” med inriktning på förbättringar av systemet med samlat gårdsstöd. I 2007 års rapport hade revisionsrätten uttryckt oro beträffande tillförlitligheten hos de betalningar som gjorts inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd. Enligt revisionsrätten var det mest brådskande att ta itu med stödrättigheter, information om jordlotter samt förtydligande och förenkling av reglerna till grund för åtgärderna, särskilt användningen av den nationella reserven. Nästan alla medlemsstater besvarade denna fråga och angav att vissa förbättringar hade gjorts. Flera medlemsstater angav att de för närvarande inte tillämpade systemet med samlat gårdsstöd. De medlemsstater som redan hade infört ett sådant system angav dock att systemet nyligen granskats och godkänts av den behöriga nationella myndigheten. Alla revisionsrättens anmärkningar hade beaktats. Flera av de medlemsstater som redan tillämpade systemet meddelade att förbättringar gjordes fortlöpande, särskilt inom ortofotografering och stödrättigheter. Dessutom skedde i flera fall en uppdatering och omstrukturering av databaser.

De fyra frågorna om ”sammanhållning” rörde antalet anställda i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna samt utbildningsinsatser riktade till dessa. Flertalet medlemsstater besvarade frågan om antalet nyanställningar i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna under de senaste 12 månaderna. Ny personal anställdes i samband med omstrukturering och, i vissa fall, för att avsluta programperioden 2000–2006 samt för att samordna programmen under den nya programperioden 2007–2013. Särskilt i de nya medlemsstaterna kunde en allmän trend av stora personalökningar urskiljas – i Bulgariens fall upp till 88 %.

Över 70 % av medlemsstaterna svarade att personalen i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna hade utbildats i ekonomisk förvaltning och kontroll under de senaste 12 månaderna. De flesta medlemsstaterna förde något slags statistik över personal som erhållit utbildning, och flera betonade att fortlöpande utbildning i ekonomisk förvaltning och kontroll samt i program- och kontraktsförvaltning i form av seminarier, informationsträffar och konferenser ingick som standardkurser i deras utbildningsprogram. Introduktionskurser (i ett fall upp till tre dagar) och startpaket är en integrerad del i de flesta medlemsstaters utbildningspaket. Dessutom erbjöds startpaket åt nyanställda i 80 % av medlemsstaterna. Dessa paket bestod av flera grundläggande dokument, bland annat checklistor, anvisningar och handböcker. Flera medlemsstater angav att förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna hade webbplatser och att spridning av information via intranät var praxis. I ett fåtal fall fanns inte handlingar för offentlig upphandling lätt tillgängliga, och Litauen angav att ökat stöd från kommissionen behövdes på detta område. Svårigheterna när det gäller offentlig upphandling och därmed sammanhängande problem med upphandlingsförfaranden låg bakom ett av de vanligaste felen i revisionsrättens iakttagelser.

Fråga 6 grundades på revisionsrättens iakttagelse beträffande revisionsorganen[6]. Syftet med frågan var att fastställa skälet till att revisionsorganen inte gjorde tillräckliga kontroller. Nästan alla medlemsstater tolkade termen ”revisionsorgan” som det nationella revisionsorganet och angav att denna institution var oberoende och utförde ett arbete av mycket hög kvalitet. Revisionsrätten avsåg emellertid andra revisionsorgan som utför revisioner inom ramen för projektledning, såsom anges i punkt 6.29 i revisionsrättens årsrapport. Det är därför inte möjligt att beakta svaren från medlemsstaterna.

Fråga 7, slutligen, behandlade minskningen av antalet fel totalt i varje medlemsstat under det senaste året. De flesta medlemsstater kunde inte göra jämförelser, eftersom revisionsrätten inte utförde revisioner i samma land under två på varandra följande år. Fyra länder (Ungern, Förenade Kungariket, Polen och Spanien) noterade dock att antalet fel hade sjunkit som helhet jämfört med de år då tidigare revisioner utförts.

Tabell 1.2 innehåller en sammanfattning av det totala antalet svar på frågeformuläret samt detaljerad information om personalökningar, personalutbildning samt vilka dokument som ingår i startpaketen i medlemsstaterna.

Tabell 1.2

Fråga | Totalt antal svar | Totalt antal uteblivna svar |

1) Jordbruk | 24 | 3 |

2) Personalökning i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna | 25 | 2 |

% personalökning (i de fall sifferuppgifter angavs) |

5–24 % | 4 |

25–49 % | 8 |

50–100 % | 5 |

3) Utbildning i förvaltningsmyndigheterna | 24 | 3 |

% personal som utbildades (i de fall sifferuppgifter angavs) |

5–24% | 3 |

25–49% | 5 |

50–100% | 5 |

4) Utbildning i de utbetalande myndigheterna | 24 | 3 |

% personal som utbildades (i de fall sifferuppgifter angavs) |

5–24 % | 1 |

25–49 % | 2 |

50–100 % | 9 |

5) Innehåll i startpaket | 22 | 5 |

ja | nej | inget svar |

Checklistor | 20 | 2 | 5 |

Anvisningar om kontrollstrategier | 17 | 5 | 5 |

Anvisningar om rapportering av kontrollresultat och felfrekvens | 20 | 2 | 5 |

Sammanfattning av reglerna för stödberättigande för kontroll av ansökningar om ersättning | 19 | 3 | 5 |

Bestämmelser om offentlig upphandling | 19 | 3 | 5 |

Slutbetalningar – regler och kontroller som ska göras | 20 | 2 | 5 |

Oegentligheter – konsekvenserna | 19 | 3 | 5 |

Övriga handböcker | 19 | 3 | 5 |

6) Revisionsorgan | 23 | 4 |

7) Minskning av antalet fel | 23 | 4 |

8) Trepartsdiskussioner | 24 | 3 |

6. Hjälpa medlemsstaterna att förbättra förvaltningen av EU-finansierade projekt

Två av frågorna i frågeformuläret syftade till att utröna hur kommissionen kan bidra till ytterligare förbättringar i medlemsstaternas förvaltning av EU-finansierade projekt.

Den första frågan rörde trepartsdiskussionerna mellan revisionsrätten, vissa medlemsstater och kommissionen före mötena inom det kontradiktoriska förfarandet i juli 2008. Trepartsdiskussionerna hölls för att diskutera revisionsrättens undersökningsresultat från de granskade programmen och projekten, och låg till grund för mötena inom det kontradiktoriska förfarandet. Frågan gällde framför allt hur nyttiga dessa diskussioner var enligt de berörda medlemsstaterna. De andra frågan rörde hur kommissionen kunde stärka sin övervakande roll vid delad förvaltning.

Trepartsmöten

Sex medlemsstater angav att de hade deltagit i trepartsdiskussionerna. Av svaren framgick att resultaten av dessa inte alltid gagnade den berörda medlemsstaten, men i stort rådde det tillfredsställelse med detta initiativ, och det ansågs mycket framgångsrikt av Irland, Grekland, Slovakien och Tjeckien. Särskilt Irland angav att förfarandet och erfarenheten var mycket användbara för både förvaltningsmyndigheten och medlemsstaten av följande skäl:

Ökad inblick i revisionsrättens processer och förfaranden.

Beaktande av revisionsrättens kontroller vid medlemsstatens egna kontroller och inspektioner.

Direkt kommunikation mellan parterna , vilken resulterade i en överenskommelse om många fler punkter än vad som skulle ha åstadkommits vid ett skriftligt meddelande.

Motiven till att vissa punkter togs med i rapporten förklarades utförligt av revisionsrätten, och förstods och godkändes av medlemsstaterna.

Detta gjorde det möjligt att lösa de kvarstående problemen, ge slutrapporten en ändamålsenlig utformning och avge den i tid.

Förbättra kommissionens övervakande roll

Medlemsstaterna uppgav generellt att de var nöjda med hur kommissionen utförde sin övervakande roll, och två medlemsstater refererade till de förtroendekontrakt som hade slutits med kommissionen inom de regionalpolitiska fonderna och sammanhållningsfonden. Dessutom välkomnade medlemsstaterna att kommissionen hade stärkt sin roll genom att ge ut riktlinjer för programperioden 2007–2013. Emellertid föreslog endast något över hälften av medlemsstaterna, särskilt de nya medlemsstaterna, att kommissionen skulle stärka sin roll. De områden för förbättringar som lyftes fram var bland annat följande:

- Bestämmelser och föreskrifter : Utarbetande av riktlinjer, bästa praxis och utbildning av de anställda i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna. Förenkling av bestämmelserna och föreskrifterna för att öka effektiviteten när det gäller genomförandet av projekten.

- Övervakning : Stärka kommissionens övervakande roll, med mer information om de metoder som används vid kommissionens inspektionsbesök.

- Offentlig upphandling : Bättre övervakning på området offentlig upphandling och utbildning i gemenskapsrätt. Riktlinjer för offentlig upphandling.

7. SLUTSATSER

- Kommissionen är generellt nöjd med kvaliteten på medlemsstaternas svar på frågeformuläret och med att den snäva tidsfristen beaktades i så gott som samtliga fall. Dessutom lämnade vissa medlemsstater utförlig dokumentation om de korrigerande åtgärder som vidtagits.

- Medlemsstaterna kommenterade förbättringarna i 2007 års revisionsförklaring, som för första gången innehöll ett uttalande utan reservation om räkenskapernas tillförlitlighet. När det gäller den delade förvaltningen fortsätter medlemsstaterna sina ansträngningar att förbättra sina system och minska antalet fel. Svaren på frågeformuläret tyder på en generellt positiv attityd bland medlemsstaterna, vilket framgår av det ökade antalet anställda, och av nyanställning och utbildning av personal i förvaltningsmyndigheterna och de utbetalande myndigheterna. Det fel som konstaterats av revisionsrätten har ofta godkänts av medlemsstaterna, och i ett stort antal fall har åtgärder redan vidtagits. De kommer att följas upp av kommissionen.

- Medlemsstaterna uppgav generellt att de var nöjda med hur kommissionen utförde sin övervakande roll. De pekade på behovet av förenklingar av bestämmelserna och föreskrifterna. Dessutom har det framförts önskemål om att kommissionen stärker och vidareutvecklar sina riktlinjer och sitt stöd. Medlemsstaterna efterlyser slutligen förtydliganden från kommissionen och revisionsrätten, i synnerhet i fråga om bästa praxis.

[1] Europeiska gemenskapernas revisionsrätt – årsrapport om EU:s budget för 2007 – informationsmeddelande s. 7.

[2] Budgetförordningen artikel 143.6.

[3] Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för

budgetåret

2007, samt institutionernas svar, EUT C 286, 10.11.2008, s. 29.

[4] Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret

2007, samt institutionernas svar, EUT C 286, 10.11.2008, s. 150.

[5] Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret

2007, samt institutionernas svar, EUT C 286, 10.11.2008, s. 28.

[6] Se fotnot 4 ovan.