4.8.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/65

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa”

KOM(2008) 412 slutlig

(2009/C 182/14)

Föredragande: Evelyn REGNER

Medföredragande: Antonello PEZZINI

Den 2 juli 2008 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa”

KOM(2008) 412 slutlig.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 10 december 2008. Föredragande var Evelyn REGNER och medföredragande Antonello PEZZINI.

Vid sin 450:e plenarsession den 14–15 januari 2009 (sammanträdet den 14 januari 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 162 röster för, 21 emot och 25 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén ställer sig positiv till kommissionens meddelande om en förnyad social agenda, och ser detta mot bakgrund av de andra aktuella sociala initiativen som ett steg i rätt riktning för att modernisera den europeiska välfärdsstaten genom att fokusera på att ge enskilda personer bättre möjligheter att förverkliga hela sin potential och att ge EU en mer social framtoning.

1.2   Med tanke på den enorma finansiella och ekonomiska kris som drabbat hela världen är det särskilt viktigt att EU engagerar sig för ett starkt socialt och konkurrenskraftigt Europa. EESK förespråkar därför uttryckligen inte bara en förnyad social agenda utan också ett verkligt socialpolitiskt handlingsprogram.

1.3   Kommissionens meddelande handlar framför allt om hur man ska reagera på nya omständigheter. Mer specifikt handlar det om hur socialpolitiken bör anpassas efter omvandlingen i samhället, men framför allt efter omvandlingen i ekonomin och på arbetsmarknaden. EU behöver omgående en modern arbetsmarknadspolitik samt starka, hållbara och sysselsättningfrämjande sociala system.

1.4   EESK konstaterar att kommissionen har en avvaktande inställning till en vidareutveckling av arbetsrättsliga miniminormer. Dessa har i det förgångna utgjort själva kärnan i den europeiska socialpolitiken och i arbetet med att förbättra levnads- och arbetsförhållandena och borde i de fall där de är nödvändiga och meningsfulla även i framtiden vara en del i varje slags social agenda.

1.5   EESK konstaterar att den sociala dialogen fortfarande är en av de viktigaste pelarna i den europeiska sociala modellen: på både nationell och europeisk nivå. Arbetsmarknadsparterna har en central roll att spela i alla frågor rörande social omvandling och bör därför involveras i arbetet med att utarbeta, genomföra och granska alla de åtgärder som ingår i den förnyade sociala agendan. Dialogen med det civila samhället kommer i framtiden också att vara en bärande pelare.

1.6   Den öppna samordningsmetoden bör stärkas, i synnerhet genom ökad användning av kvantitativa och kvalitativa mål. EESK anser här att man i större utsträckning bör involvera Europaparlamentet och att det bör bli ett bindande krav att man tar hänsyn till sociala målsättningar t.ex. i riktlinjer i fråga om offentliga upphandlingar.

1.7   EESK anser att EU måste stödja medlemsstaterna – i nära samarbete med arbetsmarknadsparterna – i samband med tillämpningen, tillnärmningen och övervakningen av de gemensamma flexicurityprinciperna. EESK efterlyser därför en tätare koppling mellan flexicuritydebatten och arbetet med att stärka den sociala dialogen på alla nivåer samt avtalsförhandlingarna på de olika nivåerna.

1.8   De gemensamma åtgärderna för att främja jämställdhet, stödja människor med funktionshinder, bekämpa social utestängning och främja aktiv integration borde enligt kommittén kompletteras med förstärkta aktiva politiska åtgärder som också är inriktade på arbetstillfällen för äldre personer och på eftersatta befolkningsgrupper och arbetslösa. Kampen mot fattigdomen måste också vara en prioritering.

1.9   EESK anser att det krävs en lämplig reaktion på EG-domstolens aktuella avgöranden i fråga om utstationering av arbetstagare och fackliga åtgärder. Det diskussionsforum som kommissionen planerar är ett första steg. Man bör framför allt ta fram olika alternativ för att lösa samspelet mellan den inre marknadens friheter å ena sidan och de grundläggande rättigheterna å andra sidan. Om det är nödvändigt och lämpligt borde man så snabbt som möjligt anta lämpliga och konkreta åtgärder för att skydda arbetstagarna, och därvid klargöra att varken ekonomiska friheter eller konkurrensbestämmelser har företräde framför grundläggande sociala rättigheter.

1.10   Med hänsyn till farhågorna hos stora delar av Europas befolkning, att många människor om 20 år inte kommer att ha tillgång till en högkvalitativ hälso- och sjukvård (1), bör man utveckla lämpliga, tydliga och överskådliga mål och följa upp dem genom lämplig övervakning och information.

1.11   Migrationen skapar nya möjligheter och ökar den ekonomiska tillväxten och konkurrensförmågan men har också skuggsidor. Kommissionen borde i framtiden också behandla dessa negativa aspekter och utarbeta åtgärder för att förebygga dem.

1.12   Liksom kommissionen tillmäter också EESK tillämpningen och efterlevnaden av gällande rättsliga bestämmelser stor betydelse. Här räcker det inte med rena uppmaningar till medlemsstaterna, framför allt inte i fråga om direktivet om utstationering av arbetstagare. Mot den bakgrunden måste man framför allt också lägga större vikt vid att vidta effektiva verkställighetsåtgärder i gränsöverskridande sammanhang. Kommittén välkomnar också kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att ratificera och genomföra de ILO-konventioner som av den organisationen klassificeras som uppdaterade.

2.   Kommissionens förslag

2.1   Europeiska kommissionen lade den 2 juli 2008 fram ett meddelande om en förnyad social agenda (2). I detta meddelande konstaterar kommissionen att en ny social verklighet kräver nya slags strategier. Förändringen går snabbt. Politiken måste därför hålla jämna steg genom att på ett nytt och flexibelt sätt anta de utmaningar som följer av globaliseringen, den tekniska utvecklingen och befolkningsutvecklingen.

2.2   Kommissionen förklarar att det område där åtgärder behövs är stort och att man därför måste prioritera. Agendan är av den anledningen inriktad på en rad nyckelområden där EU:s åtgärder kan ge ett tydligt mervärde och samtidigt fullt ut respektera subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

—	Barn och unga – morgondagens Europa.

—	Investera i människor, fler och bättre jobb, ny kompetens.

—	Rörlighet.

—	Längre och friskare liv.

—	Bekämpa fattigdom och social utestängning.

—	Bekämpning av diskriminering.

—	Möjligheter, tillgång och solidaritet på det internationella planet.

2.3   Åtgärder på alla dessa områden bidrar till att uppnå de tre målen för agendan: möjligheter, tillgång och solidaritet.

2.4   Enligt kommissionen har kartläggningen av den sociala verkligheten bekräftat att medborgare och berörda parter förväntar sig att EU tillför ett mervärde i samhällsutvecklingen.

2.5   Kommissionen tänker fortsätta på denna väg med hjälp av de möjligheter EG-fördraget ger (lagstiftning, social dialog, gemenskapsmetoden den öppna samordningsmetoden, EU-stöd och medverkan av det civila samhället) och undersöka möjligheterna till synergieffekter mellan dessa olika alternativ i ett övergripande tillvägagångssätt samt med en ”smartare” kombination av politiska verktyg. I detta avseende fyller även samordningen och övervakningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken en viktig funktion.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommissionen konstaterar i den förnyade sociala agendan att EU-politiken redan i dag har en stark social dimension och positiva sociala konsekvenser. EESK anser också under alla omständigheter att EU bör ha en stark social dimension och positiv social inverkan, framför allt under en finanskris som den som nu pågår i den s.k. ”globala byn”. Denna finanskris håller på att leda till en ekonomisk kris och i EU:s medlemsstater har en recession börjat avteckna sig. Detta innebär i sin tur svårigheter för företagen och hårda tider för arbetstagarna och samhället som helhet. Trots att socialpolitiken till stor del ligger inom de nationella regeringarnas ansvarsområde ställer sig kommittén positiv till de initiativ som kommissionen tagit, med kartläggningen av den sociala verkligheten 2007 och nu med förslaget om den förnyade sociala agendan Vi tror att en gemensam strategi kan bidra till att minska oron i fråga om välfärdens utveckling i framtiden. Man bör dock vända sig till Europas medborgare med ett socialt budskap som är ännu starkare.

3.2   Kommittén ställer sig i princip också positiv till att agendan inte bara begränsas till socialpolitikens traditionella områden utan också täcker andra områden, t.ex. utbildning, hälsa och interkulturell dialog.

3.3   Just nu räcker det enligt kommittén dock inte med en ”traditionell” gemensam ansats, även om den förnyats och utvidgats även till andra områden. Man får inte glömma frågan om den makroekonomiska politikens grundläggande inriktning. Annars finns det risk för att det i fortsättningen saknas en märkbar social dimension inför viktiga vägval.

3.4   Kommittén anser att Europas sociala dimension bland annat bör komma till uttryck i ett verkligt socialt handlingsprogram. Det räcker inte med bara en förnyad social agenda. Handlingsprogrammet måste grunda sig på ett positivt samarbete mellan medlemsstaterna, inte på en konkurrens som utgår från de lägst ställda kraven när det gäller sociala rättigheter, socialt skydd och arbetsvillkor (3). Det måste riktas in på de aspekter som ger resultat i form av förbättrade levnads- och arbetsvillkor, starkare, hållbara och sysselsättningsfrämjande system för social trygghet, ökad konkurrenskraft, företag och arbetstagare med bättre anpassningsförmåga samt fler och bättre arbetstillfällen.

3.5   Man måste aktivt gripa sig an de sociala målsättningarna. Det räcker inte med en reaktiv inställning som går ut på att socialpolitiken har till uppgift att reagera på förändringar och se till att människor anpassar sig till nya krav från näringslivet. Människan och satsningarna på människorna måste stå i centrum. Målet måste vara att förbättra levnads- och arbetsvillkoren, och tydliga, effektiva och bindande instrument måste utgöra själva kärnan i en europeisk socialpolitik.

3.6   Just med tanke på den kris som pågår får man nämligen inte glömma att hela samhället har ett ansvar för de enskilda människornas välbefinnande. Det handlar framför allt om en rättvis inkomstfördelning, tillräckliga sysselsättningsmöjligheter i konkurrenskraftiga företag, socialt skydd med avseende på sjukdom, invaliditet, arbetslöshet, ålder, stöd till familjer, möjligheter till utbildning för alla, skydd mot fattigdom samt högkvalitativa och överkomliga tjänster av allmänt intresse.

3.7   Ekonomisk dynamik och sociala framsteg är inte motpoler utan kompletterar varandra. En social marknadsekonomi kombinerar konkurrenskraft och social rättvisa. Det är viktigt att sociala, ekonomiska och miljörelaterade frågor likställs med varandra.

4.   Mål och prioriteringar

4.1   EESK anser det vara ändamålsenligt och nödvändigt att EU – i nära samarbete med arbetsmarknadsparterna – stöder medlemsstaterna vid tillämpningen, tillnärmningen och övervakningen av de gemensamma flexicurityprinciperna. I första hand bör det handla om att stödja människorna och förbättra deras levnads- och arbetsförhållanden. Man måste ta särskild hänsyn till sociala aspekter. Kommissionen och medlemsstaterna bör anstränga sig för att koppla diskussionerna om möjliga reformer till en förstärkning och modernisering av relationerna mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer. EESK önskar därför ett starkare samband mellan debatten om flexicurity och en förstärkning av den sociala dialogen på alla nivåer, samt kollektivförhandlingar på lämplig nivå. Flexicuritykonceptet bör på ett balanserat sätt förbättra både flexibiliteten och säkerheten. Kommittén vill klargöra att flexicuritykonceptet inte får innebära att arbetstagarnas rättigheter försämras på ett ensidigt och olagligt sätt (4).

4.2   Framför allt unga arbetssökande stöter på stora problem när de söker arbete. ”Praktikplatsgenerationen” har ofta inget annat att vänta sig på arbetsmarknaden än atypiska anställningsformer, som i vissa fall kan leda till osäkra anställningar (5). Man bör uttryckligen välkomna åtgärder för aktiv integration och stöd till livslångt lärande. Det finns ett starkt samband mellan högkvalitativa och trygga arbetstillfällen och en god och bred utbildning. Europeiska unionen och framför allt medlemsstaterna måste härutöver utveckla en policymix för att bättre stämma av färdigheter och kvalifikationer mot företagens krav. Man bör se till att höja ”anställbarheten” hos dem som utexamineras och förbättra ramvillkoren för företagen för att skapa högkvalitativa arbetstillfällen. Vidare bör åtgärder genomföras så att osäkra anställningsförhållanden undviks. Inför utvärderingen av den europeiska ungdomspakten (2005) vore det bra om man äntligen kunde vidta sådana åtgärder.

4.3   Det vore också lämpligt med ett gemenskapsinitiativ för att främja högkvalitativa arbetstillfällen för ungdomar. Detta borde inriktas på att med aktivt stöd från arbetsmarknadsparterna värdesätta de utexaminerades kvalitet och prestationer med hjälp av en ny kontaktpunkt inom ramen för programmet Jasmine-mikrokrediter (6).

4.4   EESK anser att det är viktigt att främja företagande, förmedla företagarkompetens och stödja finansiell utbildning i EU. Företagande i bred bemärkelse – som kan stimulera och främja en innovativ och kreativ inställning – är ett viktigt instrument i Lissabonagendan, med vars hjälp tillväxten kan ökas, bättre arbetstillfällen skapas, social sammanhållning skapas och social utestängning bekämpas (7).

4.5   Inom ramen för sysselsättningsstrategin och den öppna samordningsmetoden borde man fastställa mycket ambitiösare, effektivare och mer mätbara mål där Europeiska kommissionen har mer genomförandebefogenheter. Även här måste man rikta in sig på kvantitativa europeiska mål, framför allt inom aktivering, utbildning och livslångt lärande, sysselsättning av ungdomar, tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård och likabehandling av män och kvinnor (8).

4.6   Vid stöd till livslångt lärande bör den utbildningspolitiska paradoxen, dvs. att personer som är mindre kvalificerade missgynnas i samband med vidareutbildning, ägnas särskild uppmärksamhet.

4.7   Man bör bekämpa långtids- och ungdomsarbetslösheten, främja jämställdhet mellan män och kvinnor och en högre förvärvsfrekvens bland kvinnorsamt stärka gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet – Progress 2007–2013 (9) – framför allt för att öka kapaciteten hos EU:s viktigaste nätverk vars syfte är att främja och stödja gemenskapens politiska strategier samt för att införa progressiva instrument för att undersöka behoven och framtidsutsikterna med hjälp av medverkansbaserade processer enligt ”bottom up”-strategin.

4.8   Ramvillkoren för den sociala dialogen måste förbättras. I detta sammanhang konstaterar kommittén att man ännu inte skapat en möjlighet till frivilliga kollektivförhandlingar över gränserna som ett led i den socialpolitiska agendan 2005 (10). och arbete

4.9   EESK delar kommissionens uppfattning att det är mycket viktigt att man snabbt når fram till en positiv överenskommelse om förslagen till direktiv om arbetstid (11) i bemanningsföretag (12). Så till vida ställer sig kommittén positiv till att rådet antagit direktivet om arbete i bemanningsföretag.

4.10   Flera domar som EG-domstolen avkunnat på senare tid (målen Laval (13), Viking (14) och Rüffert (15)) har på ett brisant sätt pekat på spänningsförhållandet mellan å ena sidan de rättigheter som den inre marknaden ger och å andra sidan de grundläggande rättigheterna – framför allt de fackliga rättigheterna – och föranlett ett antal grundläggande frågor. Detta innebär att det finns ett handlingsbehov. Det diskussionsforum som kommissionen planerar är ett första steg. Nu borde kommissionen göra en ingående granskning av konsekvenserna av den inre marknaden för arbetstagarnas rättigheter och avtalsförhandlingarna. Om det är nödvändigt och motiverat borde man så snabbt som möjligt anta lämpliga och konkreta åtgärder för att skydda arbetstagarna, och därvid klargöra att varken ekonomiska friheter eller konkurrensbestämmelser har företräde framför grundläggande sociala rättigheter.

4.11   Människors rörlighet skapar många olika möjligheter och bidrar till att öka den ekonomiska tillväxten och konkurrensförmågan. Vid sidan om dessa positiva aspekter anser kommittén dock att rörlighetens negativa sidor måste belysas framför allt i samband med större migrationsströmmar. Här avser vi framför allt de sociala konsekvenserna, t.ex. invandrarnas och deras familjemedlemmars sociala situation och familjesituation, den sociala dumpning som framför allt förekommer i samband med illegalt arbete, invandrarnas bostadsförhållanden och de möjliga effekterna på arbetsmarknaden. Vidare bör man också belysa effekterna på medellång och lång sikt på utbildningssystemet i ursprungslandet och på kompetensflykten (16). Resultaten bör sedan ligga till grund för åtgärder för att motverka sådana effekter.

4.12   Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen vill verka för högkvalitativa, lättillgängliga och bärkraftiga sociala tjänster. Vi vill understryka att det allmänna intresset av dessa tjänster även i fortsättningen måste prioriteras framför bestämmelserna om den inre marknaden och de konkurrensrättsliga bestämmelserna. Man måste under alla omständigheter klargöra begreppen och bestämmelserna. Kommittén föreslår därför ett flerspårigt och progressivt upplägg där sektorsdimensionen kombineras med en tematisk dimension och som kan göra att lagstiftningsinitiativ antas på områden där de är nödvändiga samt att dessa principer och villkor anpassas till de olika berörda sektorerna (en övergripande metod med frågespecifik inriktning) (17).

4.13   Med hänsyn till farhågorna hos stora delar av Europas befolkning, att många människor om 20 år inte kommer att ha tillgång till en högkvalitativ hälso- och sjukvård (18), bör man utveckla lämpliga, tydliga och överskådliga mål och följa upp dem genom lämplig övervakning och information.

4.14   Att just i samband med upphandlingsrätten tala om att EU redan ”i stor utsträckning [tar] hänsyn till sociala aspekter” (19) är mot bakgrund av EG-domstolens dom i Rüffertmålet djärvt. Man får inte heller glömma att de europeiska direktiven om offentlig upphandling huvudsakligen och de offentliga avtal som tilldelas i verkligheten nästan alltid är inriktade på ekonomiska aspekter. För att på lämpligt sätt kunna ta hänsyn till sociala aspekter behöver de upphandlande myndigheterna tydliga och bindande ramvillkor. De offentliga upphandlingarna skulle dessutom få en social framtoning om man inte bara gjorde det möjligt utan till ett bindande krav att ta hänsyn till vissa sociala aspekter. EESK anser därför att kommissionen bör inleda konkreta diskussioner om detta. Man skulle exempelvis kunna utarbeta sociala riktlinjer på grundval av europeiska riktlinjer och på så sätt i större utsträckning utnyttja den potential som den öppna samordningsmetoden har.

4.15   EESK beklagade redan i sitt yttrande om arbetstidsdirektivet (20) att EU går miste om en chans om unionen inte också tar hänsyn till privatlivets förenlighet med yrkeslivet. Kommittén välkomnar därför uttryckligen resultaten av kommissionens samråd med arbetsmarknadsparterna om förenligheten mellan privat- och yrkesliv och de förslag som nu offentliggjorts om bättre villkor i samband med mammaledighet (21) och om mer rättigheter för kvinnliga egenföretagare (22). Kommittén ställer sig också positiv till att arbetsmarknadsparterna i EU tagit itu med en översyn av direktivet om föräldraledighet.

4.16   De gemensamma åtgärderna för att främja jämställdhet, stödja människor med funktionshinder, bekämpa social utestängning och främja aktiv integration borde enligt kommittén kompletteras med förstärkta aktiva politiska åtgärder som också är inriktade på sysselsättning av äldre personer och på eftersatta befolkningsgrupper och arbetslösa. Kampen mot fattigdomen måste också vara en prioritering. Kvinnor och ensamstående föräldrar bör här ägnas särskild uppmärksamhet. Samtidigt bör man också sträva efter att intensifiera de politiska åtgärderna för en balanserad integration av invandrare. EESK kan genom observationsgruppen för arbetsmarknaden aktivt bidra till dessa analyser.

5.   Verktyg

5.1   EU har under de senaste årtiondena skapat rättsliga miniminormer för jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering samt på vissa områden som rör arbetsförhållanden och kollektiv förvaltning av arbetstagarnas rättigheter. Dessa rättsliga bestämmelser är en mycket viktig del av den europeiska socialpolitiken. Även om man tagit vissa steg framåt finns det fortfarande ett stort utrymme kvar för ytterligare förbättringar.

5.2   EESK anser att man bör använda hela spektrumet av socialpolitiska verktyg (lagstiftning, den öppna samordningsmetoden, autonoma överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna) och sätta in det verktyg som lämpar sig bäst för ämnet i fråga. Faktum är att många områden inte alls behandlas på EU-nivå, t.ex. fortsatt utbetalning av lön vid sjukdom, definitionen av ”arbetstagarstatus” eller skydd vid förflyttning. Andra områden omfattas endast delvis, t.ex. frågan om yrkes- och familjelivets förenlighet och anställningsskyddet.

5.3   Det är utan tvekan viktigt att faktiskt införliva gällande rättsliga bestämmelser i nationell rätt och att tillämpa och genomföra dem. Såtillvida håller EESK med kommissionen. Det är också viktigt att man vid införlivandet av miniminormerna betraktar dessa som en språngbräda för en faktisk förbättring av arbets- och levnadsförhållandena och inte som en ändpunkt i utvecklingen. För ett framgångsrikt införlivande krävs det verksamma och lämpliga verktyg och stöd vid framför allt gränsöverskridande frågor. Det senare har framför allt visat sig vid införlivandet och tillämpningen av direktivet om utstationering av arbetstagare (23). Det räcker inte med bara en uppmaning till samarbete, utan det krävs ramvillkor som är bindande för hela Europa. Mot den bakgrunden måste man framför allt också lägga större vikt vid att vidta effektiva verkställighetsåtgärder i gränsöverskridande sammanhang.

5.4   Den sociala dialogen mellan sektorer, inom sektorer och över gränserna är fortfarande en av de bärande pelarna i den sociala modellen i medlemsstaterna och på EU-nivå. Arbetsgivarna och fackföreningarna spelar en central roll när det handlar om att ta itu med de socialpolitiska utmaningarna, eftersom de är den drivande kraften bakom de ekonomiska och sociala framstegen (24).

5.5   Dialogen med det civila samhället, där en tydlig åtskillnad måste göras gentemot den sociala dialogen, kommer i framtiden också att vara en bärande pelare. Det kommer att vara en verklig utmaning att involvera alla medborgare och deras organisationer på samtliga nivåer i arbetet med att bygga upp ett socialt Europa (25).

5.6   EESK delar kommissionens uppfattning att den öppna samordningsmetodens potential måste utökas och att man i samband med detta bör använda både kvantitativa och kvalitativa mål. Vi bekräftar att den öppna samordningsmetoden i större utsträckning bör tillämpas lokalt och därigenom återspegla den medverkansbaserade ”bottom up”-strategin och leda till den samordning som krävs mellan partnerna och de politiska åtgärderna (26). Vi vill dock dessutom rekommendera att Europaparlamentet involveras mer i den öppna samordningsmetoden. Härigenom skulle man kunna öka metodens demokratiska legitimitet.

5.7   Vi ställer oss positiva till arbetet med att utveckla mål för medborgarnas välfärd som sträcker sig längre än BNP per invånare, den indikator som brukar användas. Detta arbete kan bidra till att relativisera det i huvudsak ekonomiska sättet att betrakta samhällsekonomiernas prestationer (27).

---

(1)  Se ”Expectations of European citizens regarding the social reality in 20 years' time, Analytic Report”, maj 2008, punkt 2.9, Flash Eurobarometer Series #227.

(2)  KOM(2008) 412 slutlig. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa.

(3)  EESK:s yttrande om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 27, 3.2.2009), punkt 4.1, s. 99.

(4)  EESK:s yttrande om ”Flexicurity (kollektivförhandlingar och den sociala dialogens roll)”, föredragande: Thomas Janson, EUT C 256, 27.10.2007, punkt 1.4, s. 108.

(5)  Se i detta sammanhang det åtgärdspaket som EESK har föreslagit för att ge ungdomar framtidsperspektiv vid sidan av osäkra arbetstillfällen i initiativyttrandet ”Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin av den 12 juli 2007, föredragande: Greif, punkt 5 Effektiv bekämpning av ungdomsarbetslösheten”, EUT C 256, 27.10.2007, s. 93.

(6)  Se yttrande CESE om ”Mikrokrediter”, föredragande: Antonello Pezzini, EUT C 77, 31.3.2009, s. 23.

(7)  Se EESK:s yttrande om ”Entreprenörsanda och Lissabonagendan”, föredragande: Madi Sharma, medföredragande: Jan Olsson, EUT C 44, 16.2.2008, punkt 1.1, s. 84.

(8)  Se yttrande CESE om ”Riktlinjer för sysselsättningen”, föredragande: Wolfgang Greif, EUT C 162, 25.6.2008, punkt 2.1, s. 92.

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1672/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av ett gemenskapsprogram för sysselsättning och social solidaritet – Progress (EUT L 315, 15.11.2006).

(10)  Meddelande från kommissionen, ”Den socialpolitiska agendan” av den 9 februari 2005, KOM(2005) 33 slutlig.

(11)  Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, KOM(2005) 246 slutlig.

(12)  Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag, KOM(2002) 701 slutlig.

(13)  EG-domstolen mål C-341/05: Laval un Partneri Ltd/Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

(14)  EG-domstolen mål C-438/05: International Transport Workers’ Federation m.fl../. Viking Line ABP m.fl.

(15)  EG-domstolen mål C-346/06: Dirk Rüffert, i egenskap av likvidator för Bauregie GmbH & Co. KG mot delstaten Niedersachsen.

(16)  Emigration av särskilt välutbildade eller begåvade människor från ett land.

(17)  Se EESK:s yttrande om ”En inre marknad för framtidens Europa”, föredragande: Bryan Cassidy, medföredragande: Raymond Hencks och Claudio Cappellini, punkterna 1.13 och 1.15. (EUT C 77, 31.3.2009, s. 15)

(18)  Se ”Expectations of European citizens regarding the social reality in 20 years' time, Analytic Report”, maj 2008, punkt 2.9, Flash Eurobarometer Series #227. En undersökning utförd av The Gallup Organization Hungary på begäran av Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik.

(19)  KOM(2008) 412 slutlig, punkt 5.6.

(20)  Se EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden”, föredragande: Ursula Engelen-Kefer (EUT C 267, 27.10.2005, s. 16).

(21)  Förslag om ändring av direktiv 92/85/EEG av den 3 oktober 2008, KOM(2008) 600/4.

(22)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG, KOM(2008) 636 slutlig.

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster av den 16 december 1996. EGT L 18, 21.1.1997.

(24)  Se EESK:s yttrande av den 9 juli 2008 om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 27, 3.2.2009, s. 99), punkt 5.6.

(25)  Se EESK:s yttrande av den 9 juli 2008 om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 27, 3.2.2009, s. 99), punkt 5.7.

(26)  Se EESK:s yttrande av den 9 juli 2008 om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 27, 3.2.2009, s. 99), punkt 7.9.3.

(27)  Se EESK:s yttrande av den 9 juli 2008 om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 27, 3.2.2009, s. 99), punkt 7.9.2.

---