26.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/23

A.

Under 2007 och i början av 2008 fattade rådet viktiga operativa beslut när det gäller ESFP och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

B.

Under 2007 och i början av 2008 har ytterligare utveckling ägt rum avseende ESFP:s kapacitetsbehov och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

C.

Under 2007 och i början av 2008 uppmärksammades även fortsatta brister hos ESFP och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

D.

Lissabonfördraget kommer att medföra omfattande förändringar av ESFP.

E.

Kontinuerliga insatser behöver göras för att undvika dubblering och öka kompatibiliteten inom EU, och det mest kostnadseffektiva sättet att göra detta på är att dela och gemensamt utnyttja försvarsresurser för att maximera Europas försvarsförmåga.

1.

Europaparlamentet bekräftar återigen slutsatserna i parlamentets tidigare resolutioner om ESS och ESFP.

2.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av Lissabonfördraget, som kommer att medföra omfattande förändringar av ESFP, särskilt genom att stärka den höge representantens mandat, inrätta en europeisk avdelning för yttre åtgärder och införa en artikel om ömsesidigt försvarsbistånd, en solidaritetsklausul, ett permanent strukturerat samarbete på försvarsområdet och en utvidgning av ”Petersbergsuppdragen”. Parlamentet hoppas att ratificeringsprocessen kommer att slutföras med framgång och i god tid i alla medlemsstater. Parlamentet gratulerar de medlemsstater som redan har ratificerat Lissabonfördraget. Parlamentet påpekar att det kommer att genomföra sina skyldigheter enligt det gällande fördraget och att det noga kommer att övervaka genomförandet av alla förändringar.

3.

Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, enligt Lissabonfördraget, undersöka möjligheterna till och de möjliga konsekvenserna av att inkludera de befintliga multinationella styrkorna, t.ex. Eurocorps, Eurofor, Euromarfor, den europeiska gendarmeristyrkan, den spansk-italienska amfibiestyrkan, European Air Group, European Air Coordinations avdelning i Eindhoven, Athens Multinational Sealift Coordination Centre och alla relevanta styrkor och strukturer för ESFP-uppdrag.

4.

Europaparlamentet uppmanar den höge representanten att i en vitbok utvärdera de framsteg som har gjorts, samt eventuella brister, i samband med genomförandet av ESS sedan 2003, inbegripet de lärdomar man har dragit av ESFP-uppdrag, kopplingen mellan yttre och inre säkerhetsaspekter (kampen mot terrorismen), skyddet av gränser och viktig infrastruktur, inbegripet skydd mot angrepp via Internet, trygg energiförsörjning och de civila, ekonomiska, tekniska och diplomatiska insatser som krävs inom detta område, olösta regionala tvister i EU:s närområde, nämligen i Transnistrien, Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach, utmaningar på det humanitära området och på säkerhetsområdet i Afrika, konsekvenserna av klimatförändringarna och naturkatastrofer för civilskyddet och mänsklig säkerhet samt spridning av massförstörelsevapen. Parlamentet uppmanar dessutom den höge representanten att utvärdera om dessa hot, risker och utmaningar är direkt relevanta för en bred förståelse av europeisk säkerhet eller om de bara har en säkerhetsdimension.

5.

Europaparlamentet uppmanar den höge representanten att i denna vitbok inbegripa förslag till förbättringar och kompletteringar av ESS, som t.ex. definitionen av gemensamma europeiska säkerhetsintressen och kriterier för inledande av ESFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar även den höge representanten att fastställa nya mål för civil och militär kapacitet (inbegripet strukturer för ledning och kontroll samt transporter för alla europeiska aktörer i krishantering för både ESFP- och katastrofhjälpsyften) och att reflektera över konsekvenserna av Lissabonfördraget med hänsyn till ESFP och förslag till ett nytt partnerskap mellan EU och Nato.

6.

Europaparlamentet uppmanar också den höge representanten att ta itu med frågan om ”invändningar” i vitboken. Även om denna fråga faller under varje medlemsstats nationella suveränitet anser parlamentet att invändningarna bör harmoniseras för att garantera säkerheten för de olika medlemsstaternas styrkor på fältet.

7.

Europaparlamentet anser att en sådan vitbok bör utgöra grunden för en bredare offentlig politisk debatt särskilt eftersom ESS definierar unionens grundläggande värderingar och mål och förtydligar vad den står för. Parlamentet betonar att en framtida utvärdering av ESS måste genomföras med större demokratisk kontroll och därför göras i nära samråd med alla EU-institutioner, inbegripet Europaparlamentet och nationella parlament.

8.

Europaparlamentet understryker att Nato är det transatlantiska forum där säkerhetsfrågor bör tas upp av de flesta EU-medlemsstater, Förenta staterna och Kanada. Parlamentet uppmanar ändå rådet och den höge representanten att ta initiativ till en direkt säkerhetsdialog med den kommande amerikanska regeringen och Kanadas regering på områden där EU har behörighet. Parlamentet föreslår att en sådan dialog bör koncentreras på konkreta frågor, exempelvis en ökad trovärdighet för västerlandets värderingar i kampen mot terrorismen, samt stabilisering och återuppbyggnad.

9.

Europaparlamentet välkomnar det nya civila övergripande målet för 2010 av den 1 januari 2008, i vilket man tar hänsyn till erfarenheter från tidigare civila ESFP-uppdrag.

10.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet inom rådets sekretariat av CPCC, som kommer att tjäna som den civila motsvarigheten till ett operativt högkvarter i EU och kommer att tillhandahålla hjälp och stöd vid planering och genomförande av civila ESFP-uppdrag och därmed säkerställa en civil befälsgång. Parlamentet uppmanar till att en sådan balans avspeglas i rollen och den administrativa strukturen för den civila/militära cellen.

11.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka möjligheterna till en lämpligare organisatorisk miljö, såsom en specialiserad enhet inom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, så att man säkrar en mer sammanhängande och mångsidig strategi för civil krishantering, överbryggar institutionella klyftor och på så sätt möjliggör bättre samordning av interna EU-instrument samt samarbete mellan EU och externa och icke-statliga organisationer.

12.

Europaparlamentet uppmanar rådet att, mot bakgrund av otillfredsställande planering och utplacering av Eupol Afghanistan, omgående genomföra en översyn av aspekter som rör beslutsfattande, finansiering och utplacering i samband med civila ESFP-uppdrag och lägga fram konkreta förslag som har utformats för att undvika en upprepning av denna situation i framtiden.

13.

Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas insatser för att göra personal tillgänglig för civila ESFP-uppdrag inom områden avseende civilskydd, övervakning, stöd till EU:s särskilda representanter och uppdragsstöd. Parlamentet uppmärksammar emellertid fortsatta brister inom polisområdet, rättssäkerhet och civilförvaltning. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla kompetent och mycket yrkeskunnig personal för ESFP-uppdrag.

14.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka sitt samarbete inom området civila ESFP-uppdrag och EU:s gränsuppdrag där uppdelningen av behörigheten mellan de två institutionerna är oklar. Den europeiska avdelning för yttre åtgärder som föreslås i Lissabonfördraget bör underlätta denna uppgift. Även om Lissabonfördraget träder i kraft tror emellertid parlamentet att det ändå skulle uppkomma behörighetskonflikter som kräver beslut från den höge representanten.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att regelbundet se över personaltillgången för civila ESFP uppdrag och föra samman sina behöriga nationella myndigheter i syfte att upprätta nationella handlingsplaner avseende möjliga bidrag, som man gör i Finland, inbegripet upprättandet av förfaranden för att säkerställa karriärmöjligheterna för deltagarna i denna typ av uppdrag och på ett lämpligt sätt bekata FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnors representation i mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Parlamentet efterlyser dessutom särskild utbildning i skydd av barn, i linje med EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter.

16.

Europaparlamentet ser det som viktigt att stärka den civila förmågan till konfliktlösning, och uppmanar därför rådet och kommissionen att inrätta en civil fredskår i EU för krishantering och konfliktförebyggande i enlighet med parlamentets önskemål.

17.

Europaparlamentet uppmärksammar bristen på användning av det värdefulla instrument för den civila insatsgruppen (CRT) och beklagar att CRT-experterna har utplacerats nästan uteslutande på individuell grund istället för, som planerat, inom ramen för en grupp som de är utbildade för.

18.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism (4) och rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (5), som är utformat för att förbättra mobiliseringen och samordningen av civilskyddet i händelse av omfattande krissituationer i eller utanför EU.

19.

Europaparlamentet påminner rådet om dess ansvar enligt folkrätten för att se till att all civil och militär personal har fullgod utbildning i överensstämmelse med internationella humanitära normer, och att riktlinjer granskas och utvecklas för att säkerställa respekten för lokalbefolkningar, kulturer och kön.

20.

Europaparlamentet erinrar om vikten att iaktta de mänskliga rättigheterna och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och uppmanar till nominering av fler kvinnliga kandidater till chefspositioner inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP/ESFP), inbegripet till EU:s särskilda representanter och till ESFP-uppdrag i allmänhet.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att arbeta för att uppnå målet att införa ett internationellt förbud mot multipelvapen, ytterligare utveckla sätt att hitta och förstöra blindgångare, ge finansiellt och tekniskt stöd till berörda länder samt fortsatt verka för att de pågående förhandlingarna om att stärka det globala förbudet mot landminor, om ett globalt förbud mot uranvapen och om ett globalt förbud i syfte att kontrollera överföring av konventionella vapen slutförs. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att det är besvärande att EU:s uppförandekod för vapenexport – trots att det kommer att fira tioårsjubileum 2008 – ännu inte är rättsligt bindande och att det fortfarande och utan större hinder verkar förekomma okontrollerade vapenexporter från EU-medlemsstater, till och med till regeringar i länder där EU håller på att inleda eller överväger ESFP-operationer. Parlamentet noterare vidare risken att vapen kan överföras till tredjeländer genom EU via medlemsstater med mindre sträng exportkontroll och/eller genom en oansvarigt flexibel användning av internationella importlicenser. Parlamentet betonar därför att det är viktigt för alla medlemsstater att tillämpa högsta möjliga standarder för kontroll av vapenexport, så att man förhindrar att EU-vapen underblåser konflikter.

22.

Europaparlamentet bekräftar sin farhåga om den pågående spridningen av handeldvapen och lätta vapen, vilka orsakar onödigt mänskligt lidande, förvärrar väpnade konflikter och instabilitet, underlättar terrorism, undergräver hållbar utveckling, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen, och bidrar till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet anser att den samordning som krävs mellan minskning av handeldvapen och lätta vapen respektive kontrollstrategier måste bli en integrerad del i internationella program för konfliktförebyggande och fredsbyggande efter konflikter. Medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppmanas att förmå regeringar att enas om bindande bestämmelser för att kontrollera handeldvapen och lätta vapen (inklusive förmedling och överföring) genom internationell, regional och nationell lagstiftning.

23.

Europaparlamentet betonar att EU måste överta initiativet för att stärka det internationella systemet för vapenkontroll och därmed bidra till en förstärkt effektiv multilateralism inom den internationella ordningen. Parlamentet noterar dessutom samstämmigheten mellan insatser för att integrera icke-spridningsaspekter inom den europeiska grannskapspolitiken och insatser för att uppnå det allmänna strategiska målet att skapa säkerhet i Europeiska unionens grannstater.

24.

Europaparlamentet anser att avväpning, demobilisering och återanpassning bör vara en integrerad del av ESFP-uppdragen och uppmanar rådet att närhelst detta är lämpligt i ESFP-uppdrag inbegripa förstörelse och säker förvaring av nedmonterade vapen och undvika olaglig överföring av sådana vapen i enlighet med erfarenheterna från Natos multinationella stabiliseringsstyrka (SFOR) Eufor Althea-uppdraget i Bosnien och Hercegovina.

25.

Europaparlamentet välkomnar det första gemensamma mötet någonsin mellan EU:s försvars- och utvecklingsministrar den 19 november 2007, vilket var ett viktigt steg när det gäller att se över problemen i utvecklingsländerna och därmed stärka sammanhållningen och följdriktigheten hos EU:s kortsiktiga åtgärder för säkerhet och långsiktiga åtgärder för utveckling gentemot de berörda länderna. Parlamentet välkomnar också rådets slutsatser om säkerhet och utveckling av den 19 november 2007, särskilt den tonvikt som där läggs på konfliktanalys och konfliktkänslighet, och uppmuntrar med kraft rådet och kommissionen att genomföra dessa slutsatser.

26.

Europaparlamentet anser att 40-årsdagen för fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT) den 1 juli 2008 måste ses som ett tillfälle för EU att främja behovet av kärnvapennedrustning i sin strategi mot spridning av massförstörelsevapen, med hänvisning till de förberedande kommittéerna för den kommande konferensen för översyn av icke spridningsavtalet. Parlamentet upprepar att detta bland annat innebär att de ”erkända” kärnvapenmakterna behöver lägga fram nedrustningsinitiativ, att man gör Europa till en kärnvapenfri zon och att man ingår en global konvention om förbud mot kärnvapen.

27.

Europaparlamentet betonar EU:s ledande diplomatiska roll när det gäller Irans kärnenergiprogram, vilken inte bara inbegriper den höge representanten som företräder EU och EU3 (Frankrike, Tyskland och Storbritannien), utan även Förenta staterna, Ryssland och Kina och sammanför olika intressen och strategier i strävan efter ett gemensamt mål. Parlamentet bekräftar att spridningsriskerna i samband med Irans kärnenergiprogram ger fortsatt anledning till oro för EU och det internationella samfundet. Parlamentet lyfter därför fram sin resolution av den 31 januari 2008 om Iran (6) och stöder FN:s säkerhetsråds resolution 1803 (2008) av den 3 mars 2008 samt det erbjudande som Iran fått av EU3 och Förenta staterna, Ryssland och Kina om fredlig användning av kärnenergi, politiskt och ekonomiskt samarbete, energipartnerskap, jordbruk, miljö och infrastruktur, civil luftfart och utvecklingssamarbete på områdena för ekonomi och för socialt och humanitärt bistånd.

28.

Europaparlamentet beklagar leveransförseningen och de stigande kostnaderna för flygplanet A400M för långväga transporter och bristen på driftklara helikoptrar för kortväga transporter.

29.

Europaparlamentet stöder Europeiska försvarsbyråns (EDA) arbete om strategiska transporter och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att täcka bristerna. Parlamentet välkomnar interimistiska åtgärder som t.ex. Salis (tillfällig lösning i fråga om strategiska flygtransporter) och uppmuntrar till utvecklandet av ett system för gemensamt utnyttjande av resurser.

30.

Europaparlamentet välkomnar förslaget från Storbritannien att dela med sig av information om tillgången på helikoptrar för EU uppdrag, så att helikopterflottorna kan samordnas bättre.

31.

Europaparlamentet välkomnar det fransk-tyska helikopterprojektet för tunga transporter, men är också medvetet om de komplicerade skälen till bristen på tillgängliga och driftklara helikoptrar som främst har att göra med de höga kostnaderna för flygtimmar och underhåll. Parlamentet uppmanar rådet att undersöka möjligheterna att överbrygga klyftan under den närmaste framtiden, antingen genom en gemensam insats eller genom att stödja medlemsstaterna i renoveringen och förbättringen av ryskbyggda helikoptrar samt att inrätta ett helikopterutbildningscentrum. Parlamentet upprepar att allmänt sett är ett av de viktigaste hindren för att modernisera och omforma europeiska styrkor så att de effektivt kan hantera 2000-talets säkerhetsutmaningar inte nivån på försvarsutgifterna, utan snarare bristen på samarbete, avsaknaden av en klar uppdelning av arbete och specialiseringar, samt dubblering och fragmentering i vapenproduktion och införskaffande av vapen, vilket ökar risken för att arméerna inte kommer att kunna utföra gemensamma operationer. Parlamentet uppmanar dock med kraft medlemsstaterna att planera för en ökning av försvarsutgifterna i syfte att kunna utnyttja befintliga helikoptrar på ett effektivt sätt.

32.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att hålla parlamentet underrättat om rådande initiativ och ta itu med kapacitetsbrister på viktiga områden som t.ex. helikoptrar och sjukvårdsenheter, och lägga fram gemensamma finansiella förslag för en garanterad tillgång till sådana kapaciteter för både humanitära och ESFP-syften.

33.

Europaparlamentet välkomnar EDA:s projekt om programvarustyrd radio, vilket har potential att förbättra kommunikationen mellan civila och militära myndigheter i händelse av en krissituation.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka utbytet av underrättelser genom EU:s gemensamma lägescentral. Parlamentet anser att särskilda åtgärder behöver tas med i beräkningen när det gäller nya hot som inte omfattas av ESS, t.ex. trygg energiförsörjning och klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser.

35.

Europaparlamentet anser att stridsgrupperna är ett instrument som hjälper medlemsstaterna att omvandla sina väpnade styrkor, att stärka samverkansförmågan och upprätta en gemensam försvarsstrategisk kultur. Parlamentet konstaterar att stridsenheterna hittills inte har använts, bl.a. beroende på snävt definierade villkor för mobilisering, och beklagar att den rådande stridsgruppsprincipen därför inte har löst problemen med styrkebidrag för konkreta uppdrag. Parlamentet anser att ett snabbt förtydligande krävs för att undvika en kostsam överlappning vid militärt strukturbyggande.

36.

Europaparlamentet är medvetet om att upprättandet av styrkor främst är en fråga om politisk vilja och gemensam bedömning. Parlamentet uppmanar rådet att undersöka alternativ för att förbättra styrkebidraget, t.ex. genom ytterligare utveckling av stridgruppsprincipen som resulterar i en större permanent gemensam EU-insatsstyrka eller genom ett mer omfattande urval av tillgänglig kapacitet inom ramen för det övergripande målet, för att komma i ett läge där man snabbt kan sammankalla en styrka som är lämplig för ett specifikt uppdrag.

37.

Europaparlamentet uppmanar till inrättandet inom ramen för EU:s operativa centrum av en permanent planerings- och driftscentral för ledning av militära uppdrag inom ESFP.

38.

Europaparlamentet föreslår att man placerar Eurocorps som en permanent styrka under EU:s ledning och uppmanar alla medlemsstater att bidra till denna.

39.

Europaparlamentet uppmanar till en fortsatt förbättring av samverkansförmågan mellan EU:s nationella väpnade styrkor. Parlamentet beklagar den rådande heterogeniteten avseende utbildning och utrustning mellan olika väpnade styrkor i medlemsstaterna och uppmanar till ett militärt ”Erasmusprogram” som omfattar gemensam utbildning för militär personal som kan utplaceras i uppdrag.

40.

Europaparlamentet erinrar om att ESFP-uppdragens framgång är beroende av huruvida de militära styrkorna är tillräckligt utrustade och har tillräckliga resurser. Rådet uppmanas att utveckla gemensamma standarder för sjukvård och fungerande omsorg. Parlamentet anser att sådana gemensamma standarder och ett regelbundet utbyte av bästa praxis, samordnat till exempel av EU:s militärstab, skulle stödja de enskilda medlemsstaterna i deras kapacitetsutveckling och på så sätt hjälpa dem att successivt tillhandahålla tillräckliga styrkor.

41.

Europaparlamentet beklagar att inrättandet av EDA ägde rum för sent för att förhindra framväxten av tre olika nationella program för den obemannade luftfarkosten, istället för ett gemensamt europeiskt program, som skulle göra det möjligt för vissa företag att delta i mer än ett projekt och därmed spara skattebetalarnas pengar flera gånger om, vilket inte ger EDA något annat alternativ än att arbeta med införandet av obemannade luftfarkoster i det reglerade luftrummet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för ett gemensamt europeiskt satellitprojekt, oberoende av om det sker inom underrättelse- eller kommunikationsområdet.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens försvarspaket, särskilt dess förslag till direktiv om offentlig upphandling på försvarsområdet och förslag till direktiv om överföring av försvarsutrustning inom gemenskapen. Parlamentet anser att detta är nödvändiga steg för att kunna ge personal på nationell och EU-nivå tillgång till bästa möjliga interoperativa utrustning.

43.

Europaparlamentet välkomnar uttalandet från EDA:s styrelse av den 14 maj 2007, särskilt uppmaningen att minska beroendet av icke-europeiska källor för viktig försvarsteknik och betoningen av behovet av att EU uppnår oberoende och operationell suveränitet.

44.

Europaparlamentet påpekar att EU:s allt större roll, särskilt genom civila ESFP-uppdrag, skapar en efterfrågan på en ständigt större GUSP-budget och kräver därför ett större och mer aktuellt informationsflöde från rådet för att ge parlamentet möjlighet att utarbeta sina beslut om den årliga budgeten.

45.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta förslag som möjliggör flexibla upphandlingsförfaranden som är lämpliga för civila ESFP uppdrag – som mycket ofta kräver snabba beslut – som ska granskas och godkännas av parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet välkomnar att kommissionen nyligen har öppnat sin utbildning i upphandling och finansieringsförfaranden för personal från ESFP uppdrag.

46.

Europaparlamentet beklagar att uppställningen i artikel 28 i EU fördraget med avseende på snabb finansiering av ESFP-verksamhet utanför EU:s budget är onödigt komplicerad. Parlamentet insisterar på att det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (7) och den strukturerade dialogen mellan rådet och parlamentet som föreslås där, genomförs till fullo. Parlamentet anser att Athena-mekanismen på sikt bör överföras till GUSP-budgeten, dock med bibehållen flexibilitet.

47.

Europaparlamentet uppmanar till en halvtidsöversyn enligt budgetramen för 2007–2013 avseende sammanhållningen och komplementariteten vid användningen av EU:s yttre instrument (GUSP-budgeten, stabilitetsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för den europeiska grannskapspolitiken) i samband med åtgärder inom EU:s krishantering (militära och civila).

48.

Europaparlamentet påpekar att parlamentet, genom sina kontakter med nationella parlament (konferensen för ordförande i utskott för utrikesfrågor, konferensen för ordförande i utskott för försvarsfrågor samt Natos parlamentariska församling) och genom det framtida genomförandet av protokollet till Lissabonfördraget om de nationella parlamentens roll, är det legitima organ på EU nivå inom vilket den parlamentariska granskningen, övervakningen och kontrollen av ESFP bör ske.

49.

I ljuset av de nya möjligheter som Lissabonfördraget öppnar för GUSP och ESFP, som kommer att bli den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vill Europaparlamentet uppmuntra till närmare samarbete mellan relevanta utskott i Europaparlamentet, de nationella parlamenten och Natos parlamentariska församling.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att tillsammans med parlamentet inrätta en mekanism för konfidentiell information om framväxande kriser eller internationella händelser på säkerhetsområdet, i likhet med de mekanismer som finns inom flera medlemsstaters nationella parlament, vilket – beroende på hur pass konfidentiell informationen är – skulle omfatta allt från slutna utskottssammanträden till möten med Kusp och utvalda medlemmar av berörda utskott och underutskott.

51.

Europaparlamentet betonar att parlamentet bör fortsätta med att anta en rekommendation eller resolution före inledandet av varje form av ESFP-uppdrag (inbegripet användandet av en stridsgrupp) i nära samråd med de nationella parlamenten, för att före en ESFP-insats ha tillgång till en ståndpunkt från Europaparlamentet. Parlamentet anser att arbetsordningen, för att säkerställa flexibilitet när parlamentet inte sammanträder i plenum eller när snabb utplacering bedöms vara nödvändigt, bör anpassas för att bemyndiga dess ansvariga utskott att anta en sådan rekommendation eller resolution på parlamentets vägnar.

52.

Europaparlamentet uppmanar rådet att infoga en hänvisning till den rekommendation eller resolution som parlamentet har antagit i den gemensamma åtgärd som bemyndigar ett ESFP uppdrag, vilket skulle visa att rådet eftersträvar ytterligare demokratisk legitimitet genom parlamentsbeslut för sina yttre åtgärder.

53.

Europaparlamentet beklagar Turkiets invändningar mot ett strategiskt samarbete mellan EU och Nato som baserar sig på men går längre än Berlin Plus-avtalet. Parlamentet är bekymrat över de negativa konsekvenserna för EU:s utstationerade personal, särskilt Eupol-uppdraget i Afghanistan och Eulex-uppdraget i Kosovo, och begär att Turkiet drar tillbaka sina invändningar så snart som möjligt.

54.

Europaparlamentet anser att Förenta staternas planer på att inrätta ett missilförsvarssystem i Europa vid denna tidpunkt skulle kunna hindra internationella nedrustningsinsatser. Parlamentet är oroat över att Ryssland skjutit upp genomförandet av landets skyldigheter enligt avtalet om konventionella styrkor i Europa, vilket har skapat oro kring den strategiska balansen i Europa. Parlamentet betonar att båda dessa frågor påverkar alla europeiska länders säkerhet och bör därför inte vara föremål enbart för rent bilaterala samtal mellan Förenta staterna och enskilda europeiska länder. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att tillsammans med Nato skapa en ram som omfattar så många europeiska länder som möjligt i denna debatt. Parlamentet uppmanar rådet och Nato att utvärdera förväntade framtida kärnvapenhot från vissa länder och faran för en ny rustningskapplöpning i Europa, och att föreslå en lämplig multilateral reaktion på dem.

55.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och Nato stärker varandra ömsesidigt, och förespråkar med eftertryck ett nära samarbete dem emellan.

56.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos parlamentariska församling samt Förenta nationernas, Natos, Afrikanska unionens, OSSE:s, OECD:s och Europarådets generalsekreterare.