26.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/11

A.

En tydlig definition av EU:s intressen är nödvändig för att målsättningarna för unionens yttre åtgärder, särskilt på det utrikespolitiska området, ska kunna nås.

B.

Ökad politisk enighet inom EU är nödvändig för att GUSP, baserad på värderingar, ska kunna stärkas och bli effektivare eftersom EU:s trovärdighet som en global aktör annars riskerar att undergrävas, vilket varit fallet när EU har hanterat frågor som rör Kina, Ryssland, Irak, Afghanistan, Kuba och trygg energiförsörjning. Lissabonfördraget och den höga representantens stärkta ställning kommer förhoppningsvis att bidra till en mer framtidsinriktad och långsiktig utrikespolitik och en mer övergripande strategi som stöds av alla medlemsstater.

C.

Genom Lissabonfördraget kommer de arrangemang för GUSP som för närvarande är i kraft att tydligt förbättras, vilket kommer att stärka unionens internationella profil och öka dess effektivitet. Ytterligare ansträngningar är dock nödvändiga för att harmonisera beslutsprocessen i utrikespolitiska frågor i syfte att avskaffa vetorätten och tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet.

D.

Hotet från kriser och konflikter utanför EU:s gränser och nödvändigheten av att hantera oroväckande nya utmaningar som förorsakas av den snabba klimatförändringen kräver vidare perspektiv för GUSP.

E.

För att GUSP och den framtida gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) ska vara trovärdiga måste de förses med medel som motsvarar deras ambitionsnivåer och särskilda mål, och i detta avseende anses det nödvändigt att öka medlen i betydande utsträckning under halvtidsöversynen av budgetramen under 2009 och från andra ekonomiska källor.

1.

Europaparlamentet anser att GUSP, inklusive ESFP, redan från början har bidragit till att stärka den europeiska identiteten och EU:s roll som en global aktör.

2.

Europaparlamentet anser dock att EU:s roll i världen inte står i proportion till dess potential och att den inte motsvarar EU-medborgarnas förväntningar. Detta beror på att medlemsstaterna inte vill genomföra de reformer som är nödvändiga och oumbärliga för att göra EU:s utrikespolitik mer effektiv och konsekvent och öka möjligheterna att utkräva ansvar.

3.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen, eftersom den är en värdegemenskap, för att kunna vara en trovärdig global aktör måste upprätthålla sina höga standarder för yttre förbindelser och att GUSP därför måste vila på de värden som Europeiska unionen och dess medlemsstater aktar som de huvudsakliga målen för GUSP, framför allt demokrati och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4.

Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att EU:s starka energiberoende av odemokratiska länder gör det svårt för EU att bedriva en konsekvent, resolut och stabil gemensam utrikespolitik.

5.

Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att Europeiska unionen kan påverka och åstadkomma en verklig, effektiv och trovärdig GUSP endast om unionen klart fastställer sina gemensamma mål, förser sig själv med ändamålsenliga instrument på ett sådant sätt att överensstämmelse mellan mål och medel kan säkerställas, intar en gemensam position och åtnjuter den starka demokratiska legitimitet som parlamentets kontroll medför. Samtidigt anser parlamentet att de viktigaste målen med GUSP kan uppnås endast om parlamentet å sin sida talar med en gemensam röst. Parlamentet uppmuntrar mot bakgrund av detta en tydligare avgränsning av befogenheterna mellan de specialiserade organ inom parlamentet som hanterar GUSP, ur ett tematiskt och geografiskt perspektiv.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att samråda med sina EU-partner och den höga representanten innan de antar strategiska beslut på området för utrikesfrågor, särskilt i multilaterala organisationer, så att deras ställningstaganden till strategiska beslut åtminstone är konsekventa, samordnade och kompatibla och inte påverkar samstämmigheten och sammanhållningen i EU:s yttre åtgärder eller underminerar EU:s trovärdighet som en global aktör gentemot tredjeländer.

7.

Europaparlamentet noterar rådets årliga rapport om GUSP för 2006.

8.

Samtidigt som Europaparlamentet ser vissa framsteg i rapportens struktur, särskilt i form av mer långsiktig planering och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits under det gångna året, förväntar sig parlamentet att rådet i samband med nästa års rapport beaktar parlamentets relevanta resolutioner och/eller rekommendationer.

9.

Europaparlamentet anser att det mer systematiskt bör anta ståndpunkter under varje enskild fas av beslutsfattandet inom GUSP och ESFP. Parlamentet rekommenderar att gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder för att få ökad demokratisk legitimitet i förekommande fall beaktar och omfattar hänvisningar till parlamentets ståndpunkter.

10.

Europaparlamentet tillstår att stora framsteg gjorts i förbindelserna mellan rådet och parlamentet, särskilt genom inrättandet av nya och flexiblare kommunikationskanaler. Parlamentet anser dock att parlamentet måste ha en mer bestämd inställning till de diskuterade frågorna, som systematiskt bör granskas av rådet. Parlamentet påpekar att framsteg också har gjorts genom ökade kontakter mellan institutionerna, inbegripet i form av regelbundna diskussioner med den höga representanten och mer frekventa framträdanden av EU:s särskilda representanter och andra högre tjänstemän inför parlamentet. Ytterligare framsteg är emellertid möjliga, särskilt när det gäller valet av tidpunkt för dessa framträdanden, som även bör ta hänsyn till dagordningen för parlamentet och dess behöriga organ.

11.

Europaparlamentet välkomnar det allt större erkännandet att legitimiteten och samstämmigheten hos GUSP/ESFP till stor del beror på den växande viljan hos den höga representanten och dennes organisation att samarbeta med parlamentet samt beredvilligheten hos rådets ordförandeskap att göra parlamentet delaktigt.

12.

Europaparlamentet föreslår att man under 2008 prioriterar ett begränsat antal områden som i högre grad överensstämmer med unionsmedborgarnas önskemål och intressen och med deras förväntningar på EU:s roll i internationella frågor.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att gemensamt och på ett mer radikalt sätt ta itu med i nuläget mycket viktiga frågor för Europa, såsom terrorismen, den organiserade brottsligheten, ökad säkerhet genom samarbete och utveckling, trygg energiförsörjning, klimatförändringarna, en hållbar utveckling, ökad stabilitet i grannregionerna, krishantering, konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder, icke-spridning av massförstörelsevapen, migrationshanteringen och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Parlamentet välkomnar kommissionens och den höga representantens rapport till Europeiska rådet om klimatförändringarna och den internationella säkerheten. Parlamentet uppmanar rådet att granska rapporten och lämna in rekommendationer om lämpliga uppföljningsåtgärder, samt understryker vikten av den yttre dimensionen som ett väsentligt inslag i samband med inrättandet av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

14.

Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att utvärdera de framsteg som gjorts och analysera eventuella brister i genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin sedan 2003, inbegripet förslag om att förbättra och komplettera säkerhetsstrategin. Parlamentet anser att respekten för internationell rätt, effektiv multilateralism, människors säkerhet och medborgarnas rätt till skydd överallt i världen, konfliktförebyggande åtgärder, nedrustning och den roll som internationella institutioner spelar bör göras till vägledande principer för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet anser att en kommande utvärdering av den europeiska säkerhetsstrategin bör ligga till grund för en bredare offentlig politisk debatt, och understryker att den bör genomföras i nära samråd med alla EU-institutioner, inbegripet Europaparlamentet, och med de nationella parlamenten. Parlamentet anser att den europeiska säkerhetsstrategin bör ses över på ett sådant sätt att den innefattar en djupgående analys av Natos nuvarande uppdrag och framtida inriktning och av förhållandet mellan Nato och Europeiska unionen på strategisk och operativ nivå samt en analys av de säkerhetspolitiska följderna av en eventuell Natoutvidgning. Europeiska rådet uppmanas att för första gången inta en konsekvent hållning i EU–Nato-politiken. Detta skulle inte bara blåsa nytt liv i de transatlantiska förbindelserna utan även ge stöd till en tidig utveckling av ESFP, såsom den ska utformas enligt Lissabonfördraget.

15.

Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att inrätta lämpliga strukturer och förfaranden och att förbättra de nuvarande strukturernas och förfarandenas funktion, så att EU utvecklar sin förmåga att snabbt reagera i krissituationer. Parlamentet efterlyser också en lagstiftningsram inom vilken där man definierar rätten att ingripa och skyldigheten att skydda i krissituationer, inbegripet beslutsförfarandena och ansvarsområdena i sådana situationer.

16.

Europaparlamentet anser att den utrikespolitiska dimensionen av en trygg energiförsörjning, inbegripet när det gäller unionens beroende av energi och andra strategiska varor från instabila eller odemokratiska länder och regioner, kommer att fortsätta att bli allt viktigare. Parlamentet rekommenderar omfattande diversifiering av energikällorna och energitransportvägarna, ökad energieffektivitet samt solidaritet mellan EU-medlemsstaterna på det energipolitiska området. Parlamentet beklagar att medlemsstater undertecknar bilaterala energiavtal utan samordning, något som underminerar hela EU:s och även andra medlemsstaters intressen samt innebär ett ifrågasättande av unionens strategiska projekt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Nabucco-ledningen är strategiskt viktig för EU:s energiförsörjning, och uppmanar kommissionen och rådet att mobilisera alla insatser som syftar till att så snart som möjligt genomföra detta projekt på ett lyckat sätt. Parlamentet upprepar sin uppmaning om inrättande av en post som hög tjänsteman för yttre energipolitik som lyder under den dubbla post som den höga representanten/kommissionens vice ordförande kommer att beklädas med. Denna tjänsteman bör ansvara för samordningen av EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet beklagar att rådet och kommissionen inte har gett något svar på parlamentets ovannämnda resolution av den 26 september 2007.

17.

Europaparlamentet beklagar avsaknaden av framsteg på vägen mot att skapa en gemensam europeisk utrikespolitik i energifrågor, och beklagar de bilaterala åtgärder som vidtagits av vissa medlemsstater eftersom dessa åtgärder kraftigt försvagar EU:s samlade förhandlingsmöjligheter och dess ansträngningar på vägen mot en gemensam utrikespolitik i energifrågor. Parlamentet vidhåller att en sådan politik måste bygga på solidaritet och stödjas av en effektiv och väl sammankopplad inre marknad som utrustats med alla de verktyg som behövs för att motverka monopolinriktade och politiskt motiverade icke-kommersiella beteenden som kan utgöra ett hot mot gemenskapens energiförsörjning. Parlamentet välkomnar därför den tredjelandsklausul som införts i det tredje energipaketet och ger sitt starka stöd till denna.

18.

Europaparlamentet upprepar att terrorismen i händerna på odemokratiska stater och terroristorganisationer utgör ett av de största hoten mot EU:s säkerhet, och välkomnar de insatser som gjorts av EU:s samordnare för kampen mot terrorism i syfte att befästa genomförandet av EU:s strategi mot terrorism. Parlamentet konstaterar att kampen mot terrorismen måste föras med vederbörlig respekt för de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och skyddet av dessa värden, i nära samarbete med internationella partner och i enlighet med den strategi som fastställts av Förenta nationerna. Parlamentet anser att den effektiva kampen mot terrorismen måste vara en av de viktigaste frågorna i unionens kontakter med tredjeländer.

19.

Europaparlamentet understryker på nytt vikten av en kontrollerad hantering av migrationsströmmarna. Det är därför mycket viktigt att samarbeta med både ursprungs- och transitländerna och att uppmuntra detta samarbete genom att tillämpa en politik med positiva betingelser. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att sätta stopp för den illegala invandringen och att bekämpa de grupper som ägnar sig åt människohandel.

20.

Europaparlamentet upprepar att stärkandet av de globala styrelseformerna, de internationella institutionerna och den internationella rättens värderingar förblir centrala intressen för unionens yttre åtgärder. Parlamentet understryker i detta sammanhang den avgörande roll som Förenta nationerna spelar när det gäller att främja en effektiv multilateralism, och betonar att unionen måste stå enad när den uppmanar sina partner att arbeta för att utveckla och stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen som en gemensam grund för en välmående och säker värld. Parlamentet står fast vid sitt åtagande för FN:s millennieutvecklingsmål, särskilt den globala kampen mot fattigdomen.

21.

Europaparlamentet anser att man i strävan efter globala styrelseformer särskilt måste beakta den roll som spelas av statsägda förmögenhetsfonder och motsvarande statliga aktörer på det ekonomiska området; dessa bör uppmuntras att arbeta under så insynsvänliga och ansvarsfulla former som möjligt.

22.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU gör en större insats för att förbättra och befästa sin politik för globalt främjande av demokratin. Parlamentet anser därför att det är mycket viktigt att sätta främjandet av demokratin i centrum för GUSP och att säkerställa samstämmigheten i åtgärderna från EU-institutionernas och medlemsstaternas sida.

23.

Europaparlamentet framhåller behovet av att effektivt tillämpa klausulerna om de mänskliga rättigheterna, icke-spridning och terroristbekämpning och att inkludera trygg energiförsörjning i avtal som ingås med tredjeländer, för att säkerställa samstämmighet och effektivitet i EU:s utrikespolitik.

24.

Europaparlamentet insisterar med eftertryck på att man måste fortsätta att på internationell nivå arbeta för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen och aktivt engagera sig för att upprätthålla det befintliga systemet för rustningskontroll och nedrustning, särskilt för att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar ska träda i kraft, för att konventionen om förbud mot kemiska vapen konsekvent ska genomföras och övervakas, för att klustervapenammunition ska förbjudas internationellt och för att Ottawakonventionen om förbud mot landminor ska tillämpas överallt. Vidare måste man tydligare lyfta fram initiativ för att kontrollera handeln med handeldvapen, andra nedrustningsinitiativ och frågor i samband med icke-spridning, stärka de multilaterala överenskommelser som rör icke-spridningsfrågor och tillhandahålla de resurser som krävs för att EU:s strategi i fråga om massförstörelsevapen ska kunna genomföras. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att när det gäller att få ett slut på den ihållande blockeringen i nedrustningskonferensen i Genève spela en positiv och effektiv roll och verka för att det vid förhandlingarnas slut ska finnas en icke-diskriminerande, multilateral, internationell och effektivt påvisbar överenskommelse som förbjuder framställning av klyvbart material för kärnvapen.

25.

Europaparlamentet anser att unionens utvidgningsprocess baserat på artikel 49 i EU-fördraget även fortsatt är en prioriterad fråga i utrikespolitiken och att den bör bygga på unionens förmåga att integrera nya medlemsstater (med beaktande av konsekvenserna av utvidgningen för unionens institutioner, dess ekonomiska resurser och förmåga att eftersträva sina politiska mål).

26.

Europaparlamentet anser att stabilitet i västra Balkan bör vara den högst prioriterade frågan för EU under 2008, i linje med rådets uppfattning enligt dess årliga rapport för 2006. Parlamentet anser därför att ökade ansträngningar att föra västra Balkan närmare EU är av yttersta vikt, inbegripet i form av införandet av en viseringsfri ordning, ett intensifierat regionalt samarbete på områden som handel, transport och energi samt deltagande för länderna på västra Balkan i gemenskapsprogram. Parlamentet anser att det tydligare fokus på ekonomiska och sociala frågor som dessa åtgärder skulle innebära skulle underlätta och utgöra ett stöd för dessa länder i deras förberedelser inför anslutningen till EU, i linje med Thessalonikiagendan. Parlamentet betonar att det är viktigt att det civila samhället involveras i anslutningsprocessen.

27.

Europaparlamentet anser att dialogen med Serbien bör intensifieras och att konkreta åtgärder bör vidtas för att på nytt bekräfta landets europeiska perspektiv. Parlamentet betraktar undertecknandet av stabilitets- och associeringsavtalet som ett konkret steg mot en framtida EU-anslutning för Serbien. Parlamentet uppmuntrar till betydande stöd, genomförande av ömsesidiga åtaganden och samarbetsåtgärder, inklusive en färdplan för avregleringen av viseringssystemet, och betonar vikten av stärkandet av kontakterna med alla demokratiska parter och det civila samhället på områden av gemensamt intresse. Parlamentet anser att EU bör utveckla ändamålsenliga strategier och inleda lämpliga förfaranden för att avhjälpa Serbiens isolering.

28.

Europaparlamentet hänvisar till slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18 februari 2008, vid vilket rådet noterade att Kosovos parlament den 17 februari 2008 antagit en resolution med en självständighetsförklaring för Kosovo, och vid vilket rådet även uppgav att medlemsstaterna beslutar om sina förbindelser med Kosovo i enlighet med nationell praxis och internationell rätt.

29.

Europaparlamentet anser att Kosovo (Eulex) måste skydda nationella minoriteters intressen, i enlighet med Ahtisaariplanen, för att bevara territoriets multietniska karaktär, bygga upp ett förtroende mellan etniska grupperingar, skydda det kulturella, religiösa och historiska arvet, befästa rättsstatsprincipen och främja den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet påpekar att det är det lokala egenansvaret i dessa ansträngningar som kommer att trygga en framgångsrik övergång och en hållbar social, politisk och ekonomisk utveckling i Kosovo. Parlamentet är oroat över dödläget i förhandlingarna om överföringen av befogenheter från FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) till Eulex. EU:s medlemsstater uppmanas att vidta samordnade åtgärder i FN i syfte att trygga ett erkännande av Eulex Kosovo som en del av den internationella civila närvaron i Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999).

30.

Europaparlamentet betonar att situationen för minoriteter i alla länderna i västra Balkan bör bli föremål för ytterligare noggrann övervakning från EU:s sida för att man ska kunna trygga ett effektivt skydd av alla minoritetsgrupper och deras rättigheter, och att ytterligare framsteg bör göras på detta område i linje med europeiska standarder. Parlamentet anser att man bör utnyttja Europeiska året för interkulturell dialog 2008 för att främja ömsesidig förståelse och utbildning som syftar till ökad tolerans.

31.

31 Europaparlamentet understryker vidare att stärkandet av den europeiska grannskapspolitiken bör betraktas som ett huvudmål för 2008 och att detta bör leda till en mer differentierad strategi gentemot våra grannar vilken tar vederbörlig hänsyn till deras förväntningar och unionens strategiska intressen. Parlamentet anser att denna moderniserade politik bör utnyttja befintliga gemenskapsinstrument på bättre sätt och i större utsträckning.

32.

Europaparlamentet påpekar på nytt att de ihållande olösta konflikterna i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken utgör en stor utmaning för säkerheten vid EU:s yttre gränser och för ett effektivt genomförande av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker att EU:s gränser till följd av 2007 års utvidgning ligger ännu närmare dessa konfliktdrabbade områden, och uppmanar därför till ett aktivare och mer omfattande EU-engagemang i de pågående ansträngningarna att finna en lösning på dessa konflikter, särskilt den i regionen Transnistrien i Republiken Moldavien, i enlighet med internationell rätt och med principerna om territoriell integritet, och även till ett djupare engagemang från EU:s sida när det gäller konflikthantering.

33.

Europaparlamentet anser att unionen bör inrikta sig på att utveckla det ekonomiska samarbetet, den politiska stabiliteten och demokratin i de tre huvudområdena för regionalt samarbete, nämligen områdena kring Medelhavet, Östersjön och Svarta havet, genom att utnyttja strukturer för samarbete på dessa områden, befästa synergin mellan institutionell politik och regionalpolitik samt stödja länderna i dessa regioner i integrationsprocessen. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets avsikt att ge Barcelonaprocessen en skjuts framåt, som det gav uttryck för under mötet den 13-14 mars 2007. Parlamentet betonar på nytt vikten av att uppnå konkreta resultat i arbetet med att skapa ett Europa-Medelhavsområde där man främjar respekten för de mänskliga rättigheterna och den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna utmed Medelhavets södra strand och där man ägnar större uppmärksamhet åt utmaningarna på energi- och miljöområdet.

34.

Europaparlamentet påminner om att Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön är av strategisk betydelse för EU och därför förtjänar en mer konsekvent strategi, motsvarande den som utvecklats för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja det regionala samarbetet med Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön. Parlamentet anser att en jämn fördelning av den uppmärksamhet som riktas mot dessa tre viktiga områden och en balans mellan områdena bäst skulle uppnås genom inrättande av nya organisatoriska strukturer för regionalt samarbete i Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön, kombinerat med stärkta förbindelser med befintliga multilaterala församlingar, såsom den parlamentariska församlingen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet.

35.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka den transatlantiska alliansen och intensifiera kontakterna med Förenta staterna, bland annat genom ett mer avancerat och omfattande transatlantiskt partnerskapsavtal, vars potential bör utnyttjas till fullo och som bör inbegripa samråd och samarbete i frågor av ömsesidigt intresse samt civil konfliktförebyggande verksamhet, den internationella rättsordningen, fred och nedrustning, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet välkomnar inrättandet av det transatlantiska ekonomiska rådet samt understryker vikten av den parlamentariska dimensionen inom ramen för den så kallade transatlantiska lagstiftningsdialogen och vikten av att inleda en nära dialog med den amerikanska kongressen om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, Natos framtid och reformeringen av FN.

36.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för unionen att under 2008 se över sina förbindelser med Ryssland. Parlamentet anser att dessa förbindelser bör bygga på ett balanserat partnerskap som inbegriper att ta itu med globala utmaningar, såsom icke-spridning av massförstörelsevapen, regional säkerhet och trygg energiförsörjning, och som främjar en konsolidering av demokratin, skyddet av de mänskliga rättigheterna, fri handel och, framför allt, respekten för rättsstatsprincipen. Parlamentet påminner om att ett verkligt partnerskap måste bygga på lika behandling av alla medlemsstater och goda förbindelser med grannstaterna, öppenhet och möjligheten till ansvarsutkrävande. Medlemsstaterna uppmanas att samordna förbindelserna med Ryssland på grundval av unionens gemensamma intressen. Rådet och kommissionen uppmanas att se till att mandat för ett eventuellt framtida avtal inte bara understryker dessa gemensamma intressen utan även förutsätter en mekanism för övervakning av dess genomförande.

37.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen, både inom ramen för Mellanösternkvartetten och ute på fältet, till fortsatta insatser när det gäller att stödja förhandlingarna mellan israeler och palestinier så att man kan komma fram till en omfattande, varaktig och rättvis fredslösning med två säkra och livskraftiga stater, i linje med de åtaganden som fastställs i Annapolisagendan. Parlamentet anser att unionen bör maximera sitt ekonomiska, handelsrelaterade och politiska inflytande på bägge sidor för att uppnå denna fredslösning, och att unionen inom de relevanta forumen bör spela en roll som står i proportion till unionens ekonomiska och politiska bidrag.

38.

Europaparlamentet anser att systemet för icke-spridning av kärnvapen enligt icke-spridningsfördraget står inför fara, och uppmanar rådet och särskilt de två medlemsstater som förfogar över kärnvapen att lägga fram ett europeiskt initiativ om genomförandet av de åtaganden på nedrustningsområdet som ingår i artikel VI i icke-spridningsfördraget, särskilt när det gäller 2010 års konferens om översyn av fördraget. Parlamentet motsätter sig starkt produktion och spridning av massförstörelsevapen, något som hotar att bli förekommande inslag i ett allt större antal länder till följd av svårigheten att klart och tydligt göra en skillnad mellan användning av kärnteknik i energisyfte, å ena sidan, och inom vapenindustrin, å andra sidan. I detta sammanhang framhåller parlamentet särskilt oklarheterna när det gäller målen med Irans kärnenergiprogram. Parlamentet uppmanar Iran att aktivt verka för öppenhet i landets förbindelser med Internationella atomenergiorganet (IAEA) och att försöka återupprätta världssamfundets förtroende. Medlemmarna i FN:s säkerhetsråd uppmanas att hänskjuta Iranfrågan tillbaka till IAEA och att inleda förhandlingar utan förhandsvillkor. Medlemsstaterna uppmanas att förbjuda all export av kärnteknik till länder som inte har ratificerat tilläggsprotokollen till icke-spridningsfördraget.

39.

Europaparlamentet anser att EU skulle kunna bidra med förtroendeskapande åtgärder gentemot länder med vilka unionen inte har några avtalsfästa förbindelser respektive har begränsade avtalsfästa förbindelser, genom att främja personliga kontakter, exempelvis genom vänorts- eller Eurasmus Mundus-program.

40.

Europaparlamentet förväntar sig att strategin för Centralasien tillämpas snabbt och på ett fullständigt sätt.

41.

Europaparlamentet upprepar att främjandet av internationell solidaritet, stabilitet, fred och demokratisk, mänsklig och ekonomisk utveckling samt av rättsstatsprincipen och kampen mot narkotika måste fortsätta att vara prioriterade frågor i EU:s politik gentemot Afghanistan under 2008. Parlamentet betonar behovet av att återställa säkerheten i Afghanistan, något som inte kan åstadkommas med uteslutande militära medel. Parlamentet understryker att det därför är lika viktigt att göra polisen starkare för att inrätta rättsstatsprincipen, och att öka utvecklingsansträngningarna. Parlamentet konstaterar bekymrat att narkotikaproduktionen gradvis har ökat, vilket har lett till att Afghanistan återigen har blivit världens största producent. Parlamentet välkomnar utnyttjandet av EU:s polisuppdrag i Afghanistan (Eupol) och uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att förse uppdraget med erfaren och välförberedd personal och att så småningom utvidga det. Parlamentet befarar att bristfällig samordning, såväl inom världssamfundet (särskilt mellan EU och Nato) som i kontakterna med myndigheterna i Afghanistan, i hög grad begränsar effektiviteten i verksamheten ute på fältet, och uppmanar alla aktörer att göra ansträngningar för att avhjälpa denna situation. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utnämningen av Kai Eide till FN:s generalsekreterares särskilde representant för Afghanistan.

42.

Europaparlamentet rekommenderar att de politiska och ekonomiska förbindelserna med Kina fördjupas under 2008, förutsatt att betydande framsteg görs på demokratiserings- och människorättsområdet och att Kina tar hänsyn till EU:s starka oro när det gäller Kinas förehavanden i Tibet. En konstruktiv dialog bör föras med myndigheterna om dessa frågor, framför allt under tiden inför olympiska spelen i Peking. Kina uppmanas att utarbeta en framtidsinriktad och övergripande strategi för återuppbyggnaden av landet med större respekt för dess olika folkslag och deras kultur och traditioner. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att EU–Kina-dialogen om mänskliga rättigheter inte lett till några faktiska resultat.

43.

Europaparlamentet rekommenderar att de politiska och ekonomiska förbindelserna med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) fördjupas under 2008 på grundval av betydande framsteg på demokratiserings- och människorättsområdet. Parlamentet erkänner Aseans allt viktigare roll som en kraft för stabilitet och välstånd i regionen, och anser att EU och Asean har goda möjligheter till ökat samarbete delvis till följd av de framsteg som Asean gjort när det gäller regional integration och demokratiserings- och människorättsfrågor. Parlamentet anser dock att situationen i Burma fortfarande är ytterst oroväckande.

44.

Europaparlamentet betonar att det under 2008 är nödvändigt att noggrant följa upp besluten från det toppmöte mellan EU och Afrika som hölls i december 2007 i Lissabon. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utnämningen av en särskild representant för EU/chef för Europeiska kommissionens delegation till Afrikanska unionen med dubbla funktioner, stationerad i Addis Abeba, och anser att unionen i samarbete med FN bör göra sitt yttersta för att stärka den fredsskapande och fredsbevarande kapaciteten i Afrikanska unionen. Parlamentet välkomnar i detta avseende Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo och i Republiken Guinea-Bissau och uppmanar till en samordnad användning av GUSP och gemenskapsinstrument som stabilitetsinstrumentet.

45.

Europaparlamentet förväntar sig att det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika och Västindien, i Lima i maj 2008, kommer att leda till att innehållet i den biregionala associeringen fördjupas, inbegripet parlamentets förslag om att inrätta en biregional solidaritetsfond, samt att förhandlingarna om unionens associeringsavtal med Mercosur, Andinska gemenskapen och Centralamerika slutförs före årsslutet 2008.

46.

Europaparlamentet hänvisar till sina omfattande resolutioner och betänkanden om de olika geografiska områden som är av intresse, eftersom de innehåller värdefulla inlägg i debatten om hur unionens politik gentemot de olika geografiska områdena bör utvecklas.

47.

Europaparlamentet rekommenderar att unionen stärker sin politiska dialog med tredjeländer och tredjeregioner, särskilt med EU:s viktiga partner, och upprepar i detta sammanhang att den parlamentariska diplomatin fyller en viktig funktion som ett kompletterande verktyg i unionens förbindelser med tredjeländer och tredjeregioner, särskilt genom de tre stora multilaterala interparlamentariska församlingarna (den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (Euromed) och den gemensamma parlamentariska EU–Latinamerika-församlingen (Eurolat)). Parlamentet åtar sig att senast 2009 inrätta en parlamentarisk församling för partnerländerna i öst (Euronest) i syfte att stärka den parlamentariska dimensionen i det politiska partnerskapet mellan Europaparlamentet och de partnerländer i öst som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

48.

Europaparlamentet uppmanar återigen de medlemsstater som även är medlemmar i FN:s säkerhetsråd att förbättra sin samordning inom denna ram för att se till att unionens åtgärder på global nivå blir effektivare, och för att eftersträva, på lång sikt, tryggandet av en plats för EU i säkerhetsrådet i samband med en övergripande reform av FN-systemet. De ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd som även är EU-medlemsstater uppmanas att intensifiera sitt samarbete med EU-medlemsstater som inte är ständiga medlemmar.

49.

Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som Lissabonfördraget medför när det gäller yttre åtgärder, GUSP och ESFP, som ska bli den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och anser att det nya fördraget avsevärt bidrar till att förstärka unionens yttre åtgärder och roll i de internationella förbindelserna och stärka unionens synlighet och profil, samtidigt som även unionens förmåga att agera effektivt på global nivå stärks.

50.

Europaparlamentet hoppas att medlemsstaterna skyndsammast ratificerar Lissabonfördraget, så att det kan träda i kraft i tid. Parlamentet lyckönskar de medlemsstater som redan har ratificerat Lissabonfördraget.

51.

Europaparlamentet välkomnar de förbättringar av EU:s institutionella ram som har gjorts på det utrikes- och säkerhetspolitiska området, huvudsakligen genom

52.

Europaparlamentet välkomnar att unionens yttre verksamhetsfält breddas, inbegripet genom en ny rättslig grund och instrument som berör GUSP-relaterade områden, till exempel en uttrycklig rättslig grund för den europeiska grannskapspolitiken, tilldelning av status som juridisk person för unionen, omedelbart finansiellt bistånd till tredjeländer, humanitärt bistånd, sanktioner mot enheter som inte är stater, rymdpolitik, trygg energiförsörjning, bekämpning av klimatförändringarna, förebyggande av internationell terrorism samt skydd av personuppgifter.

53.

Europaparlamentet betonar vikten av att skapa politisk samstämmighet mellan unionens yttre åtgärder, framför allt mellan GUSP, GSFP och utvecklings- och handelspolitiken. Parlamentet betonar i detta sammanhang att den höga representanten och EEAS bör inta en viktig roll när det gäller att skapa samstämmighet i politiken.

54.

Europaparlamentet påminner om att frågan om unionens status i internationella organisationer som FN måste ställas med anledning av tilldelningen av status som juridisk person. Parlamentet anser att unionens framtida status i FN bör stå i proportion till dess ekonomiska och politiska bidrag.

55.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att ordföranden för Europeiska rådet, kommissionens ordförande, den höga representanten och det roterande ordförandeskapet samarbetar så nära som möjligt för att säkerställa att deras olika funktioner bidrar till samstämmigheten och effektiviteten.

56.

Europaparlamentet uppmanar rådet att tydligt reagera på de önskemål och farhågor som framförts i formella meddelanden från parlamentet, framför allt när det gäller resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.

57.

Europaparlamentet uppmanar rådet att se över i vad mån dess sanktionspolitik gentemot vissa förhatliga regimer, som Mugabes regim i Zimbabwe och militärjuntan i Burma, är effektiv och vidta åtgärder för att förbättra sanktionerna inbegripet genom nödvändiga mekanismer för en fullständig efterlevnad och ett fullständigt genomförande av dessa.

58.

Europaparlamentet uppmanar den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande att bygga vidare på erfarenheterna av regelbundna framträdanden av höga representanter och kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser inför parlamentet i plenum och parlamentets utskott för utrikesfrågor, och på rutinen med informella möten, för att etablera regelbundna, systematiska och innehållsmässigt givande samråd med parlamentet och dess behöriga organ samt att involvera parlamentet i beslutsprocessen för att öka insynen i och möjligheten till ansvarsutkrävande i samband med viktiga beslut rörande GUSP. Parlamentet betonar att den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande kommer att härleda sin legitimitet direkt för parlamentet.

59.

Europaparlamentet understryker dessutom att även förbindelserna mellan rådet och parlamentet måste tas under förnyat övervägande för att ta hänsyn till de omfattande reformerna av den framtida GSFP och parlamentets stärkta kontrollbefogenheter efter det att Västeuropeiska unionens (VEU) återstående befogenheter överförts till EU. Parlamentet emotser i detta sammanhang bestämmelser om ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

60.

Europaparlamentet anser att ett interinstitutionellt avtal bör ingås mellan parlamentet och rådet när Lissabonfördraget träder i kraft, där dessa institutioners arbetsrelationer på området för yttre åtgärder fastställs, inbegripet utbyte av konfidentiell information. Parlamentet anser att ramavtalet mellan kommissionen och parlamentet måste aktualiseras för att ta hänsyn till bestämmelserna i Lissabonfördraget.

61.

Europaparlamentet begär att den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande tillträder sin tjänst samtidigt som den nya kommissionen tillträder den 1 november 2009, att man hittar en övergångslösning för tiden mellan Lissabonfördragets ikraftträdande och den 1 november 2009 och att ett fullständigt samråd med parlamentet genomförs när Europeiska rådet, i samförstånd med kommissionens ordförande, för första gången utser den höga representanten/kommissionens vice ordförande samt när det gäller alla andra tillfälliga utnämningar. Parlamentet anser i samband med detta att ett ad hoc-förfarande behöver inrättas för samråd om utnämningen av den höga representanten/kommissionens vice ordförande, med utskottet för utrikesfrågor som ansvarigt utskott.

62.

Europaparlamentet understryker den stora inverkan som inrättandet av EEAS kommer att ha på unionens yttre förbindelser och betonar behovet av öppenhet och demokratiska bidrag till denna process. Parlamentet påminner om sin rätt att rådfrågas om inrättandet av EEAS i enlighet med artikel 13a.3 i EU-fördraget såsom ändrat genom Lissabonfördraget och begär att det görs fullt ut delaktigt i det förberedande arbetet i detta avseende samt hänvisar till det betänkande som för närvarande utarbetas av parlamentet om denna fråga. Inrättandet av EEAS kommer förhoppningsvis att skapa större klarhet i fråga om kriterierna för och utnämningen och utvärderingen av EU:s särskilda representanter, inbegripet fastställandet av och syftet med deras uppdrag, mandatets längd samt samordning med och funktion som komplement till kommissionens delegationer.

63.

Europaparlamentet uppmanar den framtida höga representanten/vice ordföranden för kommissionen samt rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med befintliga multilaterala parlamentariska församlingar (AVS–EU-församlingen, Euromed, EU-Latinamerika-församlingen och Euronest när denna inrättas), där Europaparlamentariker får tillfälle att sammanträffa med några av sina viktigaste motparter, eftersom detta ger ett tydligt mervärde för samstämmigheten och effektiviteten i unionens yttre åtgärder.

64.

Europaparlamentet anser att parlamentarisk kontroll är av avgörande betydelse för ESFP. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att tillsammans med parlamentet inrätta en mekanism för konfidentiell information om nya kriser eller internationella händelser på säkerhetsområdet i likhet med de mekanismer som finns inom flera medlemsstaters nationella parlament vilket – beroende på hur pass konfidentiell informationen är – skulle omfatta allt från slutna utskottssammanträden till möten med Kusp och utvalda medlemmar av berörda utskott och underutskott.

65.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ordföranden för utskottet för utrikesfrågor deltar i de inofficiella mötena för medlemsstaternas utrikesministrar (Gymnich-möten), i enlighet med redan befintlig praxis för rådets informella möten inom andra politikområden.

66.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet och insyn i samband med Europeiska försvarsbyråns verksamhet.

67.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att dess budgetära befogenheter över alla EU-utgifter – inklusive EEAS – stärks genom Lissabonfördraget, varigenom parlamentet görs jämbördigt med rådet, att åtskillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter avskaffas och att den fleråriga budgetramen blir rättsligt bindande.

68.

Europaparlamentet beklagar att förfarandena för brådskande finansiering av GSFP-verksamhet utanför unionens budget är onödigt komplicerade, och insisterar på att alla unionens yttre åtgärder (inklusive framtida GSFP-åtgärder men exklusive alla militära utgifter) i framtiden finansieras med hjälp av EU:s allmänna budget.

69.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att övervaka civil krishantering där resurser och olika ansvarsområden från rådet, kommissionen och medlemsstaterna slås samman, för att säkerställa högsta möjliga grad av effektivitet och samordning.

70.

Europaparlamentet inser vikten av att de gemensamma samrådsmötena hålls mellan presidierna för utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet och ordföranden för Kusp, i enlighet med ovannämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006. Parlamentet stöder samtidigt tanken att ordförandena och/eller föredragandena för parlamentets utskott med ansvar för yttre åtgärder görs delaktiga i verksamheten inom den nya förlikningskommittén inom ramen för det nya budgetförfarandet om detta anses nödvändigt i samband med det årliga förfarandet.

71.

Europaparlamentet uppmanar – i andan av ovannämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006, som föreskriver en strukturerad dialog mellan rådet och parlamentet – rådet att före antagandet av beslut som medför GUSP-utgifter informera parlamentet om detta.

72.

Europaparlamentet anser att det totala anslag på 1 740 000 000 euro som avsatts för GUSP för perioden 2007–2013 är otillräckligt för att man ska kunna uppnå unionens ambitioner och särskilda mål att bli en global aktör, men medger att det anslag på 285 000 000 euro som beviljats för GUSP för 2008 utgör ett betydande framsteg i jämförelse med tidigare budgetår (en ökning med 125 000 000 euro jämfört med 2007). Parlamentet betonar att denna ökning bör åtföljas av förstärkta åtgärder för parlamentarisk kontroll och förbättrat samarbete från rådets sida.

73.

Europaparlamentet kommer att lägga fram särskilda förslag om finansieringen och budgetkontrollen av EEAS i samband med sitt kommande betänkande om denna fråga.

74.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.