EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52008IP0205

Utvärdering av Peace-programmet och strategier för framtiden Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2008 om utvärderingen av Peace-programmet och strategier för framtiden (2007/2150(INI))

EUT C 279E, 19.11.2009, p. 1–5 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/1


Utvärdering av Peace-programmet och strategier för framtiden

P6_TA(2008)0205

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2008 om utvärderingen av Peace-programmet och strategier för framtiden (2007/2150(INI))

(2009/C 279 E/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 158 i EG-fördraget,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (1),

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (2),

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (3),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 214/2000 av den 24 januari 2000 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland (4),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2236/2002 av den 10 december 2002 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland (2003–2004) (5),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1105/2003 av den 26 maj 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (6),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 173/2005 av den 24 januari 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna för en förlängning av Peace-programmet och beviljande av nya åtagandebemyndiganden (7),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 177/2005 av den 24 januari 2005 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2005–2006) (8),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1968/2006 av den 21 december 2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010) (9),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (10),

med beaktande av kommissionens meddelande om ett särskilt stödprogram för fred och försoning i Nordirland (KOM(1994)0607),

med beaktande av kommissionens meddelande om rapporten om Internationella fonden för Irland enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 177/2005 (KOM(2006)0563),

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2000 om Internationella fonden för Irland och särskilda stödprogrammet för fred och försoning i Nordirland och de angränsande grevskapen i Irland 1995–1999, samt kommissionens svar (punkt 58) (11),

med beaktande av den offentliga utfrågning om utvärderingen av Peace-programmet och strategier för framtiden som anordnades av Europaparlamentets utskott för regional utveckling den 20 november 2007,

med beaktande av arbetsgruppen TFNI (”Task Force for Northern Ireland”), som inrättades efter kommissionsordförande José Manuel Barrosos besök i Belfast i maj 2007,

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling A6-0133/2008, och av följande skäl:

A.

Syftet med EU-programmen Peace I och Peace II, som inrättades genom rådets förordningar (EG) nr 1105/2003 och nr 173/2005, var att säkra fred. Programmen bestod av två huvuddelar: att ta vara på de möjligheter som följer i fredsprocessens spår och ta itu med de ärvda konflikterna och våldet i Irland.

B.

EU:s deltagande i Peace-programmen är och var mycket värdefullt. Unionens koppling till sådana fredsskapande projekt har tillhandahållit ett finansiellt instrument och dessutom framhävt EU:s betydelse som neutral instans med den sakkunskap och de långsiktiga visioner som krävs för utformningen av programmet.

C.

Försoningsprocessen fungerar på olika nivåer, och försoning kan främjas aktivt men inte påtvingas parterna (12).

D.

Insatser för att skapa fred och försoning är riskabla till sin natur, men mycket viktiga för att lösa politiska, ekonomiska och sociala problem i regionen, och det bör finnas utrymme för experimenterande och innovation i samband med projekt för uppbyggande av förtroende, så man kommer igång.

E.

Konflikten i Nordirland skapade åtskilda samhällen, vilket har lett till djupa sociala, ekonomiska och politiska klyftor.

F.

Kontakt- och förtroendeskapande åtgärder kan förändra negativa åsikter. På samma sätt kommer främjandet av ömsesidig förståelse mellan unga att hjälpa framtidens ledare att förstå de båda befolkningsgruppernas historia och kultur.

G.

Arbetet med partnerskap på lokal nivå kan kräva mer tid, eftersom det omfattar flera deltagare och förfaranden, men det är klart att de extra vinster som uppnås är avgörande, eftersom delegering av administrationen till lägre nivå och ökat deltagande förbättrar kunskaperna om både programmet och EU.

H.

Tidigare marginaliserade grupper och personer som drabbats mycket hårt av konflikter och våld har kunnat delta aktivt i fredsskapande insatser inom ramen för Peace-programmen. Projekt inom Peace-programmen gynnar de mest marginaliserade samhällsgrupperna genom verksamheter för enskilda personer och grupper, t.ex. konfliktoffer, äldre och sårbara personer, funktionshindrade, offer för våld i hemmet, f.d. fångar och arbetslösa ungdomar (13).

I.

Många som har arbetat med fredsskapande och försoningsprojekt har gjort detta på frivillig grund.

J.

Det är synnerligen viktigt att fredsskapande program, särskilt sådana som omfattar samhälls- och frivilliggrupper, fortsätter att beviljas ekonomiskt stöd också efter det att finansieringen ur Peace-programmet har upphört.

K.

Frivilligsektorn och samhällssektorn är kända för att nå resultat i arbetet mot socialt förfall och umbäranden och är väl rustade för att utveckla och tillhandahålla hjälpinsatser ute på fältet, särskilt insatser som riktas till samhällets mest missgynnade. Kvinnorna spelar också en mycket viktig roll i fredsskapandet.

L.

Peace-programmen har bidragit till utvecklingen av ekonomiska projekt i eftersatta områden genom att det har etablerats nya företag.

M.

Flera samhällsinitiativ och frivilliga initiativ som finansieras inom ramen för Peace II pågår kontinuerligt, och genom dessa tillhandahålls i synnerhet marginaliserade grupper viktiga samhällstjänster. Man väntar på bekräftelse om bidrag för att kunna fortsätta att tillhandahålla dessa tjänster.

N.

En aspekt av den ekonomiska utvecklingen, som är ett resultat av stödet från Peace-programmen, var att den gynnade både stads- och landsbygdsområden.

O.

Finansieringen inom Internationella fonden för Irland (IFI) är oftast av kompletterande art, och de båda programmen, dvs. IFI och Peace-programmet, gjorde det möjligt för projekten att uppnå en nivå där de kunde få tillgång till andra EU-stöd, exempelvis från Interreg.

P.

Många åtgärder inom Peace-underprogrammen, IFI-programmen och gemenskapsinitiativet Interreg har ändå varit mycket likartade, och det har i viss mån funnits överlappande åtgärder inom vissa områden.

Q.

Ansvarsskyldighet och öppenhet, deltagande, erkännande av alla folks ömsesidiga beroende, undanröjande av orättvisor, främjande av mångfald, hänsyn till sårbara grupper samt lika möjligheter är viktiga delar av fredsskapande och försoning.

R.

I rapporten från interimskommissionären för offer och överlevande (14) påpekades det att stödgrupper för offer och överlevande är beroende av engångsfinansiering ur Peace-programmet. Det konstaterades också att det råder oklarhet kring hur projekt för offer och överlevande kan framskrida när Peace-finansieringen faller bort. Den nordirländska premiärministern och vice premiärministern har nyligen utsett fyra nya kommissionärer för offer.

S.

Skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna är en integrerad del av fredsskapande åtgärder och återuppbyggande av samhällen efter konflikter.

1.

Europaparlamentet betonar att lokalt medbestämmande är en nödvändig del av det fredsskapande arbetet och att utformningen av politik och samhällsstyrningen förbättras om det civila samhället deltar.

2.

Europaparlamentet påpekar att de genomförandemekanismer som tagits fram tillsammans med frivilligsektorn, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter har gett en bred erfarenhet av hur EU-medel bör hanteras. Parlamentet hoppas att sådana ”nedifrån och upp”-strategier även kan tillämpas vid genomförandet av andra finansieringsprogram.

3.

Europaparlamentet välkomnar Peace och IFI-programmens bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet konstaterar även att ett företagarcentrum som hade inrättats i ett eftersatt område innan IFI började genomföras nu har utvecklats till ett nätverk med 32 företagarcentrum med IFI:s och den lokala distriktsförvaltningens hjälp, vilket bidragit till att öka självförtroendet och ingett hopp hos de deltagande.

4.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att samarbetet mellan deltagarna i de program som finansieras genom Peace-programmet och IFI inte upphör när programmet avslutas. Parlamentet uppmanar regeringsdepartementen att fortsätta detta arbete, som har visat sig vara effektivt och värdefullt, för att se till att det fortsätter att finansieras när Peace-finansieringen upphör.

5.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i både Förenade kungariket och Irland att särskilt upprätta tillfälliga finansieringsarrangemang för samhälls- och frivilliggrupper i syfte att minska klyftan mellan avslutandet av Peace II-programmet och inledandet av Peace III-finansieringsprogrammet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i Förenade kungariket och Irland att samarbeta med kommissionärerna för offer och överlevande i syfte att finna ett sätt på vilket stödgrupper för offer och överlevande kan fortsätta att erhålla ekonomiskt stöd efter det att all Peace-finansiering upphört.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inrättade arbetsgruppen tillämpar strategin för aktivt medborgarskap inom ramen för Peace I- och Peace II-programmen när den utarbetar framtida initiativ. Parlamentet erinrar om hur viktig en balanserad regional utveckling är för stabiliseringen av fredsprocessen, medräknat hänsyn till infrastrukturen, som är underutvecklad jämfört med infrastrukturen i andra EU-regioner, och uppmanar arbetsgruppen att vara mer positiv när den stödjer bättre infrastrukturer.

8.

Europaparlamentet uppmanar till ytterligare utveckling av det gränsöverskridande arbetet, eftersom detta arbete har varit centralt för förnyelsen av stads- och landsbygdssamhällena i gränsområden. Parlamentet uppmanar enträget att samarbetet mellan lokala handelskamrar och offentliga myndigheter ska utvecklas, liksom samarbetet mellan olika fora för frivilligsektorn och samhällssektorn på bägge sidor om gränsen samt frivilligorganisationer som redan arbetar på ett gränsöverskridande sätt.

9.

Europaparlamentet uppmanar den irländska regeringen att genomföra förordning (EG) nr 1082/2006 utan dröjsmål.

10.

Europaparlamentet framhåller att samrådet om olika finansieringsprogram, både stor- och småskaliga och lokalt inriktade, måste utvidgas, och betonar att det är viktigt att garantera system som gör det möjligt att godkänna småskaligt stöd för finansiering av arbete som krävs på kort sikt och arbete vars resultat inte är lätta att kvantifiera samt system som tryggar långsiktig hållbarhet och kan lämna ett bidrag till lokalsamhällena.

11.

Europaparlamentet uppmanar att byråkratin bör minskas för att garantera att små projekt inte överbelastas.

12.

Europaparlamentet konstaterar att fredsskapande är en långsiktig utvecklingsprocess och att en hållbar utveckling mot fred och försoning tar tid. Parlamentet efterlyser en längre tidsram för enskilda stöd för att projekten ska få genomslagskraft. Parlamentet erkänner att inte endast ekonomiska initiativ, utan också kultur- och idrottsrelaterade initiativ kan lämna ett viktigt bidrag till fred och försoning, och att de därför fortsättningsvis bör främjas.

13.

Europaparlamentet påpekar att den sociala ekonomin är en undersektor till frivilligsektorn och samhällssektorn, och att det därför är viktigt att samråda med dessa vid utformningen av lokala strategier och åtgärdsområden. Parlamentet konstaterar att andra lokala företag också är inflytelserika deltagare.

14.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen i landsbygdsområden kräver mer omfattande synergier mellan finansieringen av jordbruket och landsbygdens utveckling samt den regionala utvecklingen, liksom mellan naturvård, grön turism samt produktion och utnyttjande av förnybar energi än vad som hittills varit fallet.

15.

Europaparlamentet betonar att informationen om lyckade projekt som finansierats genom Peace I- och Peace II-programmen samt IFI måste vara lätt tillgänglig för alla. Parlamentet anser att erfarenheten från dessa projekt bör delas med dem som ägnar sig åt internationellt fredsskapande arbete. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att det inrättas en databas som ett utbildningsverktyg för freds- och försoningsarbetet både inom och utanför EU. Dessutom framhåller parlamentet betydelsen av att samtliga nivåer deltar i insatserna för att skapa ett nätverk för regioner och städer.

16.

Europaparlamentet rekommenderar att heltäckande strategier utarbetas för att sprida exempel på god praxis, och att de tillämpas i alla skeden av projektcykeln, dvs. under utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EGT L 161, 26.6.1999, s. 1.

(2)  EGT L 193, 31.7.1993, s. 5.

(3)  EGT L 193, 31.7.1993, s. 20.

(4)  EGT L 24, 29.1.2000, s. 7.

(5)  EGT L 341, 17.12.2002, s. 6.

(6)  EUT L 158, 27.6.2003, s. 3.

(7)  EUT L 29, 2.2.2005, s. 3.

(8)  EUT L 30, 3.2.2005, s. 1.

(9)  EUT L 409, 30.12.2006, s. 86.

(10)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.

(11)  EGT C 146, 25.5.2000, s. 1.

(12)  ”Reconciliation after Violent Conflict: A Handbook.” International IDEA– Institutet för demokrati- och valstöd (2003), Stockholm.

(13)  EU:s program för fred och försoning – ”The impact: SEUPB”.

(14)  Support for Victims and Survivors – Addressing the Human legacy, januari 2007.


Top