52008DC0656

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 21.10.2008

KOM(2008) 656 slutlig

GSP+

Lägesrapport om ratificering och rekommendationer av övervakningsorgan för konventionerna i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (GSP-förordningen) i länder som beviljats den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) genom kommissionens beslut av den 21 december 2005 {SEK(2008) 2647}

(framlagt av kommissionen)

GSP+

Lägesrapport om ratificering och rekommendationer av övervakningsorgan för konventionerna i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (GSP-förordningen) i länder som beviljats den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) genom kommissionens beslut av den 21 december 2005 {SEK(2008) 2647}

EU:S ALLMÄNNA PREFERENSSYSTEM (GSP)

Europeiska unionens allmänna preferenssystem (GSP) är ett system av förmånliga handelsordningar genom vilka EU ger utvecklingsländer förmånlig tillgång till EU:s marknader. Det är ett viktigt redskap i EU:s handelspolitik som går ut på att hjälpa de här länderna att bekämpa fattigdom med intäkter från handel.

EU införde GSP i enlighet med rekommendationen från Förenta nationernas konferens om handel och utveckling (Unctad) 1968 om att inrätta en ordning med allmänna tullförmåner där de utvecklade länderna skulle ge alla utvecklingsländer handelsförmåner. Inom WTO/Gatt-systemet omfattas GSP av beslutet om differentierad och mer gynnsam behandling, reciprocitet och större medverkan av utvecklingsländer (den s.k. särbehandlingsklausulen).

EU:s allmänna preferenssystem är ett generellt, icke-ömsesidigt, ickediskriminerande system av förmåner för utvecklingsländerna som ska

- öka utvecklingsländernas exportintäkter,

- främja utvecklingsländernas industrialisering, och

- påskynda deras ekonomiska tillväxt.

EU:s system är det mest generösa av alla de utvecklade ländernas system. Det innebär tullfrihet eller nedsatt tull för omkring 6 400 varuslag som importeras från de 177 länder och territorier som omfattas av systemet.

EU:s nya, reviderade system trädde i kraft den 1 januari 2006. Det är enklare och öppnare, samtidigt som det är stabilt. Antalet ordningar inom GSP har minskat från fem till tre. Systemets räckvidd har utökats till fler varuslag av stort intresse för utvecklingsländerna, främst inom jordbruk och fiske. Giltighetstiden har förlängts för att skapa större förutsägbarhet.

En ny särskild stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) infördes för att gynna särskilt sårbara länder som har ratificerat och i praktiken tillämpar centrala internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljö och gott styre. Ordningen omfattar 6400 varuslag som får föras in tullfritt till EU. Handläggningen av GSP+ påskyndades så att den kunde börja tillämpas provisoriskt den 1 juli 2005. Förteckningen över länder inom GSP+ fastställdes före början av 2006 efter en bedömning av huruvida länderna i praktiken tillämpar de centrala internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljö och gott styre.

DEN SÄRSKILDA STIMULANSORDNINGEN FÖR HÅLLBAR UTVECKLING OCH GOTT STYRE (GSP +)

När Europeiska kommissionen inrättade den nya stimulansordningen GSP+ var målen följande:

- Världshandeln bör utnyttjas som ett sätt att främja ekonomisk tillväxt och bidra till en hållbar utveckling.

- GSP+ bör bli enklare, mer lättövervakat och öppnare än tidigare särskilda stimulansordningar inom GSP, utan att avkall görs på EU:s mål om hållbar utveckling och gott styre.

Därför är GSP+ utformat för att gynna sårbara länder som har ratificerat och i praktiken tillämpar centrala internationella konventioner om miljö, mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och gott styre. Handelsförmånerna i GSP+ ges till utvecklingsländer som har ratificerat och i praktiken tillämpar samtliga konventioner i del A i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 980/2005 (GSP-förordningen) (FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande arbetsnormer) och minst sju av de elva konventionerna i del B i bilaga III (miljö och gott styre), och som dessutom åtar sig att senast den 31 december 2008 ratificera och i praktiken tillämpa de konventioner i del B i bilaga III som de ännu inte har ratificerat och börjat tillämpa i praktiken.

GSP+ har blivit överskådligare genom att kriteriet för deltagande är att de aktuella länderna har ratificerat och i praktiken tillämpar internationella konventioner. GSP+ är enklare att övervaka eftersom det finns tillförlitliga mekanismer för att övervaka genomförandet av de här konventionerna. GSP+ är dessutom öppnare eftersom övervakningen av att dess krav följs bygger på de ansvariga internationella organisationernas offentliga rapporter och anmärkningar. Det måste dock erinras om att bedömningen förutsätter att det finns rapporter tillgängliga för den period som förordningen gäller.

Enligt GSP-förordningen bygger GSP+ på en helhetssyn på hållbar utveckling i överensstämmelse med internationella konventioner och instrument, bl.a. 1986 års FN-deklaration om rätten till utveckling, 1992 års Riodeklaration om miljö och utveckling, 1998 års ILO-deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, FN:s millenniedeklaration från 2000 samt 2002 års Johannesburgdeklaration om hållbar utveckling. Därför kan utvecklingsländer som på grund av bristande diversifiering och otillräcklig integration i världshandel är sårbara (sårbarhet bedöms efter objektiva kriterier, se nedan) men ändå tar på sig skyldigheter och ansvar genom att ratificera och i praktiken tillämpa centrala internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och gott styre komma att omfattas av ytterligare handelsförmåner. Förmånerna är utformade för att främja ekonomisk tillväxt och på så sätt underlätta en hållbar utveckling.

Beredningen av GSP+ påskyndades så att ordningen kunde träda i kraft provisoriskt den 1 juli 2005. Därigenom kunde utvecklingsländer som i enlighet med GSP-förordningen redan uppfyllde kraven i GSP+ när GSP-förordningen trädde i kraft dra nytta av ordningen från och med juli 2005. De länderna förtecknades därför provisoriskt som deltagande länder. De fortsatte att omfattas av förmånerna sedan kommissionen efter deras formella ansökan bekräftat att de uppfyllde de kraven på medverkan i GSP+ den 15 december 2005.

I artikel 9.1 i GSP-förordningen anges kraven för att ett land ska få vara med i GSP+:

- Landet ska ha ratificerat och ska i praktiken tillämpa konventionerna i del A i bilaga III.

- Landet ska ha ratificerat och ska i praktiken tillämpa minst sju av konventionerna i del B i bilaga III.

- Landet ska åta sig att senast den 31 december 2008 ratificera och i praktiken tillämpa de konventioner i del B i bilaga III som ännu inte ratificerats och börjat tillämpas i praktiken.

- Landet ska åta sig att fullfölja ratificeringen av konventionerna, att iaktta genomförandelagstiftningen och genomförandeåtgärderna och godta regelbunden övervakning och översyn av genomförandet av ordningen i enlighet med genomförandebestämmelserna i de konventioner landet ratificerat.

- Landet ska anses vara ett sårbart land.

Vad som menas med ett sårbart land anges i artikel 9.3 i GSP-förordningen:

- Landet har inte klassificerats som ett höginkomstland av Världsbanken under tre år i följd och de fem största avdelningarna av dess import till gemenskapen enligt det allmänna preferenssystemet svarar för mer än 75 % av värdet av dess totala import till gemenskapen enligt det allmänna preferenssystemet.

- Landets import till gemenskapen enligt det allmänna preferenssystemet svarar för mindre än 1 % av värdet av dess totala import till gemenskapen enligt det allmänna preferenssystemet.

De uppgifter som användes för att avgöra om länderna ifråga var sårbara var de som fanns tillgängliga den 1 september 2004 som genomsnitt tre år i följd.

LÄGET I APRIL 2008

Enligt artikel 9.4 i GSP-förordningen ska kommissionen följa ratificeringen och tillämpningen i praktiken av konventionerna i bilaga III. Innan förordningen upphör att vara tillämplig och i god tid före diskussionen om nästa förordning ska kommissionen lägga fram en rapport till rådet om hur ratificeringen av dessa konventioner framskrider, inbegripet rekommendationer från övervakningsorgan.

Således anges här läget (i april 2008) när det gäller ratificering och tillämpning i praktiken av konventionerna i bilaga III till GSP-förordningen av de 15 länder som ingår i GSP+.

Övervakningen av att GSP+ följs bör utgå från konstateranden från den övervakning som äger rum under överinseende av de relevanta internationella organen, bl.a. FN och ILO, samt från den övervakning som föreskrivs i konventionerna själva och som dessa organ offentliggör. På så sätt garanteras en entydig och opartisk granskning. Denna granskning bygger på rapporter som de här organen lagt fram mellan december 2005 och april 2008.

Kommissionen fattade den 21 december 2005 beslut om vilka länder som ska ingå i GSP+[1]. GSP+ beviljades för åren 2006–2008 till länder som ansökt om det senast den 31 oktober 2005 och som uppfyllde villkoren i GSP-förordningen.

Följande 15 länder ingår i GSP+:

- I Latinamerika: fyra länder från Andinska gemenskapen: Bolivia , Colombia , Ecuador och Peru ; sex länder från Centralamerika: Costa Rica , El Salvador[2] , Guatemala , Honduras , Nicaragua och Panama; samt Venezuela.

- I Östeuropa: Moldavien[3] och Georgien.

- I Asien: Sri Lanka och Mongoliet.

A. Ratificering

Knappt tre år efter det att länderna gick med i GSP+ är läget när det gäller ratificering följande:

- Alla länder i GSP+ har nu ratificerat alla konventioner i del A i bilaga III.

- Några länder som inte hade ratificerat konventionerna i del B i bilaga III håller på att göra det. I juli 2005 hade inga av de 15 länderna i GSP+ ratificerat alla elva konventionerna i del B. I april 2008 hade tio länder (Bolivia, Costa Rica, Ecuador, Sri Lanka, Mongoliet, Nicaragua, Panama, Peru, El Salvador och Moldavien) ratificerat alla konventioner i del B, medan fyra länder (Colombia, Guatemala, Honduras och Venezuela) hade ratificerat alla konventioner utom en och Georgien hade två konventioner kvar att ratificera.

B. Tillämpning i praktiken

När det gäller tillämpning i praktiken visar rekommendationerna från ILO:s och FN:s övervakningsorgan, som återges i bilaga IV till kommissionens arbetsdokument som bifogas denna rapport, visserligen olika tillkortakommanden i fråga om tillämpningen, men läget är på det hela taget tillfredsställande.

[1] Kommissionens beslut 2005/924/EG av den 21 december 2005 om förteckningen, i enlighet med artikel 26 e i rådets förordning (EG) nr 980/2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet, över förmånsländer som får omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre, EUT L 337, 22.12.2005, s. 50.

[2] När El Salvador den 24 oktober 2005 ansökte om att upptas på den slutliga förteckningen över länder i GSP+ var det det enda landet som med stöd av GSP-förordningen hänvisade till att bestämmelser i ILO-konventionerna nr 87 och 98 var oförenliga med landets författning. Landet ratificerade de kvarstående konventionerna i september 2006.

[3] Den 21 januari 2008 antog rådet förordning (EG) nr 55/2008 och införde därigenom autonoma handelsförmåner för Moldavien, varigenom de GSP-förmåner som Moldavien tidigare omfattades av ersattes. Åtagandena rörande ratificering och tillämpning i praktiken av avtalen, konventionerna och protokollen i bilaga III till GSP-förordningen ersattes av förordning (EG) nr 55/2008.