52007DC0578

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 8.10.2007

KOM(2007) 578 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

med anknytning till artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte {COM(2007)572}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Allmänt 4

1.1. Inledning 4

1.2. Bakgrund 4

1.3. EG-lagstiftning om transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte – kortfattad beskrivning av det nuvarande systemet 5

1.3.1. Allmänna bestämmelser 5

1.3.2. Rabies 6

1.3.2.1. Införsel till andra medlemsstater än Förenade kungariket, Malta, Irland och Sverige 6

1.3.2.2. Införsel till Förenade kungariket, Malta, Irland och Sverige 6

1.3.3. Eckinokockos 6

1.3.3.1. Införsel till Förenade kungariket och Irland (förutom sällskapsdjur från Förenade kungariket eller Irland) 6

1.3.3.2. Bestämmelser som gäller för införsel till Sverige, Finland och Malta: 7

1.3.4. Fästingar 8

1.3.4.1. Införsel till Förenade kungariket och Irland (förutom sällskapsdjur från Förenade kungariket eller Irland) 8

1.3.4.2. Införsel till Malta 8

2. resultat av medlemsstaternas samråd om erfarenheterna av tillämpningen av artiklarna 6, 8 och 16 i förordningen 8

2.1. Inledning 8

2.2. Centrala problemställningar 9

2.2.1. Kommentarer från andra medlemsstater än Förenade kungariket, Irland, Sverige, Finland och Malta 9

2.2.2. Kommentarer från medlemsstater som har bibehållit sina nationella krav 9

3. EFSA:s vetenskapliga rapporter – slutsatser 10

3.1. Risk för att eckinokockos införs till Förenade kungariket, Irland, Sverige och Malta om man avstår från serologiska tester för mätning av skyddande antikroppar mot rabies 10

3.1.1. Mandat och metod 10

3.1.2. Huvudpunkterna i Efsas slutsatser 10

3.2. Risk för att eckinokockos sprids till Förenade kungariket, Irland, Sverige, Malta och Finland om man avstår från nationella bestämmelser 11

3.2.1. Mandat och metod 11

3.2.2. Huvudpunkterna i yttrandet 12

3.3. Bedömning av risken för att fästingar sprids till Förenade kungariket, Irland och Malta om man avstår från nationella bestämmelser 13

3.3.1. Mandat och metod 13

3.3.2. Huvudinslag i yttrandet 13

4. Övergripande slutsatser 14

4.1. Kommissionens slutsatser efter samråd med medlemsstaterna 14

4.2. Kommissionens slutsatser utgående från Efsas yttranden 14

4.2.1. Rabies 14

4.2.2. Eckinokockos 15

4.2.3. Fästingar 15

4.3. Alternativen 16

4.4. Följande steg 16

5. BILAGOR 17

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

med anknytning till artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte

1. ALLMÄNT

1.1. Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003[1] om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG (nedan kallad ”förordningen”) offentliggjordes den 13 juni 2003 och trädde i kraft den 3 juli 2003.

Genom förordningen harmoniseras bestämmelserna om transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte mellan medlemsstaterna och från tredjeländer till EU för att göra det enklare att resa med sällskapsdjur.

Enligt förordningen får Irland, Malta, Sverige och Förenade kungariket under en övergångsperiod fram till den 3 juli 2008 dock bibehålla sina nationella krav avseende rabies vid införsel av sällskapsdjur, eftersom dessa bestämmelser var i kraft den dag då förordningen trädde i kraft. Det samma gäller för Finlands del avseende parasitbekämpning före införsel.

Enligt artikel 23 i förordningen ska kommissionen före den 1 februari 2007 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om huruvida det är nödvändigt att bibehålla serologiska tester, åtföljt av lämpliga förslag för att fastställa den ordning som ska tillämpas vid slutet av övergångsperioden för transporter mellan medlemsstater (artikel 6), införsel från tredjeländer (artikel 8) och parasitbekämpning före införsel (artikel 16).

Rapporten till Europaparlamentet och rådet ska grunda sig på de erfarenheter man fått av tillämpningen av dessa artiklar och en riskbedömning efter mottagande av ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

1.2. Bakgrund

Efsas bedömning av risken för att rabies införs till Förenade kungariket, Irland, Sverige och Malta om man avstår från serologiska tester för mätning av skyddande antikroppar mot rabies offentliggjordes den 28 februari 2007 [2] .

I enlighet med artikel 16 i förordningen var de berörda medlemsstaterna skyldiga att sända en lägesrapport om eckinokockos och fästingar och eventuella sjukdomsfall med en motivering av varför tilläggsgarantier behövs för att förebygga risken för att sjukdomen införs i dessa länder.

Finland överlämnade sin rapport den 25 februari 2004, och en uppdaterad rapport den 1 december 2006, Sverige sin rapport den 22 november 2006, Irland den 7 december 2006 och Förenade kungariket sin den 11 december 2006. Till dags dato har ingen rapport inkommit från Malta.

Efsas bedömning av risken för att eckinokockos införs till Förenade kungariket, Irland, Sverige, Malta och Finland om man avstår från nationella bestämmelser antogs den 18 januari 2007[3].

Efsas bedömning av risken för att fästingar införs till Förenade kungariket, Irland och Malta om man avstår från nationella bestämmelser antogs den 8 mars 2007[4].

Eftersom vissa aspekter av dessa två mandat för bedömning av risken för spridning av rabies och eckinokockos gäller frågor som hör till behörighetsområdet för kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (CVMP), – såsom rabiesvaccinets effektivitet hos sällskapsdjur, läkemedels produktfakta samt den vetenskapliga grunden för att rekommendera ett visst behandlingsprogram – vände sig Efsa officiellt till Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA).

För att kunna ta fram en heltäckande rapport bad kommissionen medlemsstaterna den 20 oktober 2006 att lämna information om sina erfarenheter av tillämpningen av artiklarna 6, 8 och 16 i förordningen.

1.3. EG-lagstiftning om transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte – kortfattad beskrivning av det nuvarande systemet

1.3.1. Allmänna bestämmelser

Genom förordningen infördes ett pass för katter, hundar och illrar som förflyttas från en medlemsstat till en annan i vilket det styrks att djuret har vaccinerats mot rabies. Ett elektroniskt mikrochip (en transponder) – som medlemsstaterna inför gradvis - kommer att underlätta identifieringen av djuret och koppla passet till sällskapsdjuret i fråga. Under en övergångsperiod på 8 år (som löper ut 2011) får djuret märkas även med en tatuering, utom i vissa medlemsstater som redan nu kräver en transponder som enda tillåtna märkningssystem.

Passet utfärdas av en veterinär som godkänts av den behöriga myndigheten och som visar att djuret har giltig vaccination mot rabies med ett inaktiverat vaccin i enlighet med vaccintillverkarens rekommendationer.

Medlemsstaterna får tillåta transport av ovaccinerade katter, hundar och illrar som är under tre månader (artikel 5. 2).

Men enligt förordningen får Finland, Irland, Malta, Sverige och Förenade kungariket bibehålla sina åtgärder före införsel, t.ex. parasitbekämpning och blodprover. Avseende rabies utförs en titrering av neutraliserande antikroppar av ett laboratorium som godkänts av AFFSA i Nancy, Frankrike, som enligt rådets beslut 2000/258/EG utsetts till det särskilda institutet med ansvar för fastställande av de kriterier som behövs för att standardisera serologiska tester för kontroll av rabiesvaccinets effektivitet.

1.3.2. Rabies

1.3.2.1. Införsel till andra medlemsstater än Förenade kungariket, Malta, Irland och Sverige

Från medlemsstater, vissa europeiska länder (utanför EU) och tredjeländer där rabiessituationen är gynnsam (dessa länder förtecknas i del C i bilaga II till förordningen): giltig vaccination mot rabies – artikel 5.

Från tredjeländer som inte förtecknas i del C i bilaga II till förordningen: förutom en giltig vaccination mot rabies krävs även titrering av rabiesantikroppar som utförts på ett prov som tagits av ett godkänt laboratorium minst 30 dagar efter vaccinationen och tre månader före transporten – artikel 8.

1.3.2.2. Införsel till Förenade kungariket, Malta, Irland och Sverige

1.3.2.2.1 Från andra medlemsstater än Förenade kungariket, Malta, Irland och Sverige och de tredjeländer som förtecknas i del C i bilaga II till förordningen: nationell lagstiftning i dessa länder kräver förutom giltig vaccination mot rabies även titrering av rabiesantikroppar som utförts ett godkänt laboratorium sex månader före transporten när det gäller Förenade kungariket, Irland och Malta och 4–12 månader efter vaccineringen när det gäller Sverige.

1.3.2.2.2 Från tredjeländer som inte listas i del C i bilaga II till förordningen: karantän före införsel – artikel 8 .

1.3.2.2.3 Avseende införsel till Malta omfattar systemet för transport av sällskapsdjur endast medlemsstaterna i EU-15 och Cypern samt några tredjeländer som inte är rabiesfria, medan krav på karantän gäller för sällskapsdjur av annat ursprung[5].

1.3.3. Eckinokockos

De behöriga myndigheterna i de fem berörda medlemsstaterna har gjort den nationella lagstiftningen tillgänglig för allmänheten.

1.3.3.1. Införsel till Förenade kungariket och Irland (förutom sällskapsdjur från Förenade kungariket eller Irland)

Mellan 24 och 28 timmar före incheckning till godkänt transportbolag ska hundar och katter som transporteras eller återvänder till Förenade kungariket[6] eller Irland[7] behandlas av en veterinär mot dvärgbandmask ( Echinococcus multilocularis) enligt läkemedelstillverkarens anvisningar med en produkt som innehåller ämnet prazikvantel.

1.3.3.2. Bestämmelser som gäller för införsel till Sverige, Finland och Malta:

Sverige[8] kräver behandling mot dvärgbandmask ( Echinococcus ) 1–10 dagar före införsel till landet. Finland[9] kräver ett veterinärintyg på att djuret, senast 30 dagar före ankomst, administrerats med en lämplig dos av ett godkänt läkemedel som innehåller ämnet prazikvantel.

Läkemedelsbehandlingen krävs inte för djur som är yngre än tre månader eller för djur som införs direkt från Sverige, Norge (förutom Svalbard), Förenade kungariket eller Irland, eller om djuret återvänder till Finland inom 24 timmar.

Malta[10] kräver ett intyg på att djuret behandlats med en produkt som innehåller ämnet prazikvantel 24–48 timmar före avfärden.

1.3.4. Fästingar

De behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har gjort den nationella lagstiftningen tillgänglig för allmänheten.

1.3.4.1. Införsel till Förenade kungariket och Irland (förutom sällskapsdjur från Förenade kungariket eller Irland)

Före införsel eller återinförsel till Förenade kungariket eller Irland måste hundar och katter behandlas av en veterinär mot fästingsburna sjukdomar 24–48 timmar före incheckning.

Behandlingen mot fästingar måste vara ett veterinärmedicinskt läkemedel som godkänts för försäljning i det land där läkemedlet används, och det måste vara godkänt för användning vid behandling mot fästingar. Ett fästingshalsband godtas inte.

1.3.4.2. Införsel till Malta

Malta kräver ett intyg på att djuret behandlats med Fiprinol 24–48 timmar före avfärd till Malta.

2. RESULTAT AV MEDLEMSSTATERNAS SAMRÅD OM ERFARENHETERNA AV TILLÄMPNINGEN AV ARTIKLARNA 6, 8 OCH 16 I FÖRORDNINGEN

2.1. Inledning

Tjugo medlemsländer besvarade kommissionens begäran om information med anknytning till artikel 23 i förordningen, omfattande allt från utförliga rapporter som byggde på externa undersökningar till kortfattade uttalanden.

Vissa medlemsstater utnyttjade tillfället till att lyfta fram frågor som inte hade behandlats under samrådet (kommersiella transporter, identitetsmärkning, sällskapsdjur som är yngre än tre månader samt turordning för identifiering, vaccinering och pass). De ville att dessa frågor behandlas under den kommande översynen då man fastställer vilket system som ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

2.2. Centrala problemställningar

Även om förordningen generellt ses som en förbättring jämfört med den tidigare situationen, uppfattar resenärer de olika tilläggskrav som ställs av Förenade kungariket, Irland, Sverige, Finland och Malta som förvirrande och mödosamma.

2.2.1. Kommentarer från andra medlemsstater än Förenade kungariket, Irland, Sverige, Finland och Malta

Av samrådet med medlemsstaterna framgick det att följande frågor anses vara de viktigaste:

- Omotiverade skillnader i skyddsåtgärder mellan medlemsstater med olika tidigare erfarenheter av rabiesfrihet.

- Omotiverade skillnader i hygienkrav och tidsgränser för vaccinering och behandling gör det onödigt komplicerat att resa med sällskapsdjur och ökar kostnaderna.

- Olika vaccinationsprogram försvårar veterinärkontrollerna.

- Harmoniserade krav har effektivt hindrat spridningen av rabies till de flesta medlemsstaterna.

2.2.2. Kommentarer från medlemsstater som har bibehållit sina nationella krav

Förordningen anses vara ett populärt och framgångsrikt alternativ till karantän, och den har gjort det betydligt enklare att resa med sällskapsdjur.

Förenade kungariket, Finland och Irland vill att de nuvarande systemen som omfattas av artiklarna 6, 8 eller 16 i förordningen ska fortsätta som permanenta åtgärder. Malta har inte inkommit med synpunkter. Sverige ställer sig positivt till följande punkter:

- Att slopa blodtest för rabies inom EU och att godkänna andra lågriskländer om Efsa kommer fram till att det kan göras utan risk för spridning av rabies, och om oral vaccinering av rävar genomförs regelbundet under EU:s övervakning i de baltiska staterna, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien.

- Att bibehålla kravet på nationell karantän för sällskapsdjur från högriskländer tills det kan bevisas vetenskapligt att införsel utan karantän är möjlig utan ökad risk för rabies.

3. EFSA:S VETENSKAPLIGA RAPPORTER – SLUTSATSER

3.1. Risk för att eckinokockos införs till Förenade kungariket, Irland, Sverige och Malta om man avstår från serologiska tester för mätning av skyddande antikroppar mot rabies

3.1.1. Mandat och metod

I enlighet med mandatet på sid 8 i yttrandet genomförde Efsa en kvantitativ riskbedömning av i vilken grad program som antingen inbegriper eller inte inbegriper serologiska tester efter vaccinering minskar risken. Rabies hos fladdermöss har inte undersökts i riskbedömningen.

3.1.2. Huvudpunkterna i Efsas slutsatser

Rabiesvaccinering med ett godkänt vaccin som administreras enligt ett godkänt vaccineringsprogram anses vara ett väsentligt krav för transport av sällskapsdjur mellan och till medlemsstaterna, under förutsättning att skyddande immunitet har fastställts och kan upprätthållas.

Serologisk titrering av neutraliserande antikroppar med minst 0,5 IE/ml som utförts efter en viss period efter den första vaccinationen med en dos anses visa på hög sannolikhet för skydd och används som tröskelvärde.

Eftersom antagandet inte är knutet till ett visst vaccins effektivitet utan till definitionen av en viss risknivå bör hänsyn tas särskilt till följande faktorer:

- Som funktion av tiden har vaccinering av ett djur som redan är i inkubationsfas eventuellt endast begränsad eller ingen effekt på sjukdomens framskridande.

- Det finns ingen metod för att skilja på besmittade och icke-besmittade levande djur bland dem som vaccinerats.

- På grund av individuell biologisk variation kan det finnas en liten andel vaccinerade djur, särskilt djur som är yngre än ett år (djur som reagerar svagt på vaccinet), som inte når upp till tröskelvärdet efter en första vaccinering med en dos.

På grundval av dessa faktorer kan man se två riskscenarion som kräver ytterligare bekämpningsåtgärder för att hindra att sjukdomen sprids:

- Ett djur vaccineras under inkubationstiden (risk av typ A).

- Ett djur som reagerar svagt på vaccinet infekteras och inkuberar sjukdomen trots positivt vaccinationsintyg (risk av typ B).

Ett program med följande riskreduceringsåtgärder skulle vara det bästa sättet att bekämpa risken för spridning av rabies:

- En väntetid efter den första vaccineringen med en dos (tid mellan vaccinering och transport), under vilken den kliniska sjukdomen hinner bryta ut ifall djuret var infekterat före den första vaccineringen. I Efsas riskbedömning ingår en modell för vilken effekt väntetiden har på sannolikheten att kliniska tecken utvecklas innan väntetiden löpt ut för de två olika riskscenarierna. Ett djur har t.ex. 95,2 % sannolikhet att utveckla kliniska tecken före utgången av en väntetid på 60 dagar.

- Serologisk test eller administration av en andra vaccineringsinjektion 4–6 veckor efter den första vaccineringen för att lösa problemet med djur som reagerar för svagt, under förutsättning att det godkända vaccineringsprogrammet ändras så att det även omfattar detta alternativ i godkännandet för försäljning.

Det är helt obefogat att tillämpa en väntetid som är längre än den under vilken skyddande immunitet nås hos djur som kommer från länder med försumbar rabiesincidens bland sällskapsdjur (mindre än ett fall per en miljon sällskapsdjur årligen). Enligt Efsas yttrande var rabiesprevalensen högst bland sällskapsdjur i EU 2005 i de baltiska staterna.

Det finns väldigt få offentliggjorda uppgifter till stöd för nyttan av en andra injektion, och antagandet bygger främst på expertråd från auktoriserade laboratorier som utför serologiska tester. Följaktligen anses antalet verkligt icke-reaktiva djur efter två injektioner vara försumbar.

3.2. Risk för att eckinokockos sprids till Förenade kungariket, Irland, Sverige, Malta och Finland om man avstår från nationella bestämmelser

3.2.1. Mandat och metod

I enlighet med mandatet på sid 5 i yttrandet genomförde Efsa riskbedömningen med hänsyn till Finlands, Irlands, Förenade kungarikets och Sveriges rapporter. I dessa rapporter skulle man motivera varför det behövs ytterligare garantier för att förebygga risken för sjukdomsspridning.

Efsa tog hänsyn till den epidemiologiska situationen i de berörda medlemsstaterna och det faktum att det inte klart angavs i mandatet vilka särskilda arter som skulle vara föremål för riskbedömningen, och föreslog därför att bedömningen begränsas till E. multilocularis. Kommissionen godtog detta förslag.

Eftersom det inte finns några harmoniserade övervakningsprogram för E. multilocularis hos sällskapsdjur och vilda djur i EU (stor variation mellan olika provtagningsstrategier och diagnostiska metoder) och endast begränsade uppgifter om prevalens och incidens av infektioner med E. multilocularis hos sällskapsdjur, och med anledning av den typ av uppgifter som medlemsstaterna lämnade, har Efsa gjort en kvalitativ riskbedömning.

Efsa tog även hänsyn till sin rapport om trender för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen, antimikrobiell resistens och livsmedelsburna utbrott i EU under 2005 ( Community Summary Report on Trends and Sources of Zoonoses, Zoonotic agents, Antimicrobial Resistance and Foodborne Outbreaks in the European Union in 2005 )[11] som bygger på medlemsstaternas årsrapporter.

3.2.2. Huvudpunkterna i yttrandet

Flera separat utförda undersökningar av vilda djur visar stor variation mellan länderna och även mellan olika regioner i länderna. Därför är det ytterst svårt att jämföra de olika epidemiologiska situationerna. Hänsyn bör tas till denna variation vid fastställande av status (fri från sjukdom/endemisk) för ett land, vilket beror på flera faktorer som fortfarande är öppna.

Hittills har undersökningar i Finland för spårande av E. multilocularis hos hundar (vilken provtagningsstrategi som använts har inte angivits) gett negativa resultat. Förenade kungariket, Irland, Sverige och Malta har inte lämnat in några uppgifter om övervakning av husdjur.

På grundval av ett mindre antal offentliggjorda undersökningar om infektioner hos sällskapsdjur i Europa verkar infektioner förekomma endast sällan hos köttätande husdjur, sannolikt för att dessa sällan exponeras för parasiten och på grund av rutinmässig avmaskning av sällskapsdjur. Hundar och katter verkar spela en sekundär roll i parasitens livscykel jämfört med vilda djur. Men eftersom hundar och katter lever i nära kontakt med människor kan sjukdomen hos dem få allvarliga konsekvenser. Kattens roll som slutvärd för parasiten är osäker.

På grundval av erfarenheterna av de tre behandlingsprogram som för närvarande följs i Förenade kungariket, Irland, Malta, Finland och Sverige har man kommit fram till att sannolikheten för återinfektering i ursprungslandet och spridning av livsdugliga ägg i det importerande landet är försvinnande liten om lämplig behandling ges med prazikvantel 24–48 timmar före avfärden.

Eckinokockos hos människa är anmälningspliktig i de medlemsstater som lämnat uppgifter, med undantag för Danmark, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket. Cypern, Luxemburg, Malta och Polen har inte meddelat om eckinokockos hos människa är anmälningspliktig i dessa länder. Dessa uppgifter har samlats in och offentliggjorts i Efsas sammanfattande gemenskapsrapport om trender för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen, antimikrobiell resistens och livsmedelsburna utbrott i EU ( Community Summary Report on Trends and Sources of Zoonoses, Zoonotic agents, Antimicrobial Resistance and Foodborne Outbreaks in the European Union ). Länderna Luxemburg, Malta, Belgien, Estland, Finland, Grekland, Irland, Italien och Slovenien lämnade dock inte några uppgifter för 2005 till rapporten (Efsa, 2006).

Eckinokockos hos djur är anmälningspliktig i de flesta medlemsstaterna, utom i Tjeckien, Ungern och Förenade kungariket. Cypern, Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg, Malta och Polen har inte lämnat några uppgifter om detta (Efsa, 2006). Anmälningsplikt anses vara nödvändig för att påvisa att autoktona djur- eller människopopulationer inte är angripna.

3.3. Bedömning av risken för att fästingar sprids till Förenade kungariket, Irland och Malta om man avstår från nationella bestämmelser

3.3.1. Mandat och metod

I enlighet med mandatet på sid 4 i yttrandet genomförde Efsa riskbedömningen med hänsyn till rapporter från Förenade kungarikets miljö- och jordbruksdepartement (Defra) och Irland. Enligt Efsa behövs en heltäckande översyn av situationen på Malta och Irland.

Efsa tog inte upp fästingar och fästingburna sjukdomar hos boskap och djur på gårdar utan granskade främst fästingar hos sällskapsdjur. Rapporten granskar den geografiska fördelningen av fästingar, bl.a. det aktuella läget i Förenade kungariket, Irland och Malta samt fästingarnas roll som spridare av smittämnen som kan orsaka allvarliga exotiska sjukdomar, eventuellt med zoonotiska följder.

3.3.2. Huvudinslag i yttrandet

Fästingar hör vid sidan om loppor till de ektoparasiter i världen som mest hotar sällskapsdjur. Hittills har 866 fästingarter påträffats i världen, och 54 av dessa angriper husdjur. Fästingar kan klassificeras efter antalet djurarter som de infekterar. De flesta fästingarterna i världen som angriper hundar och katter är telotrofa (dvs. de snyltar på tre värddjur) arter som angriper små köttätare, får, boskap och hästar.

Vissa fästingarter är antagligen mer utbredda än vad man tror eftersom omfattande studier och artsamlingar saknas, vilket ytterligare försvåras av att arterna är svåra att identifiera. En del av uppgifterna är dessutom obekräftade eller föråldrade. På grundval av detta kan man dra slutsatsen att bristen på bevis inte innebär att fästingar inte förekommer på vissa områden.

Fästingarter på sällskapsdjur (dvs. hundar, katter och illrar) och deras spridning i Europa har katalogiserats. Uppgifter om förekomst eller spridning av fästingarter på Malta saknas. Enligt befintliga rapporter och litteratur förekommer vissa fästingarter i Förenade kungariket och Irland, medan uppgifter för Malta saknas.

Fästingar som blodsugande parasiter överför bevisligen en rad olika patogener till värddjuret, och dessa patogener kan orsaka fästingburna sjukdomar hos vilda djur, husdjur – däribland sällskapsdjur – och människor.

I flera länder är dessa fästingburna sjukdomar dock inte anmälnings- eller rapporteringspliktiga, och därför saknas övergripande uppgifter. Det finns många fästingburna sjukdomar som utgör en risk för människors och djurs hälsa. De flesta av dessa sjukdomar underskattas eftersom de uppvisar samma kliniska tecken och symtom som många andra sjukdomar. Dessutom förekommer samtidig infektion med många av dessa sjukdomar. För de flesta fästingburna sjukdomarna saknas tillförlitliga diagnosförfaranden.

I rapporterna från Förenade kungariket och Irland ingick inte omfattande bedömningar för fastställande av risken för spridning av fästingar till dessa länder eftersom tillräckligt underlag saknades. Utvärderingen av hur effektivt en behandling förebygger fästinginfestering förutsätter kunskap om fördelningen av fästingar, men eftersom uppgifterna i rapporterna är för begränsade kan en sådan utvärdering inte göras.

4. ÖVERGRIPANDE SLUTSATSER

4.1. Kommissionens slutsatser efter samråd med medlemsstaterna

De flesta medlemsstaterna, utom Förenade kungariket, Irland, Malta, Sverige och Finland, förhåller sig positivt till fullt harmoniserade regler för transport av sällskapsdjur till medlemsstaterna. De vill göra resande med djur så okomplicerat som möjligt utan att äventyra kontrollen av sjukdomen.

Förenade kungariket, Irland och Finland vill hellre behålla de nuvarande reglerna. Sverige är berett att se över de nuvarande reglerna under förutsättning att Efsas riskbedömning utfaller positivt.

4.2. Kommissionens slutsatser utgående från Efsas yttranden

4.2.1. Rabies

Under förutsättning att skyddande immunitet har fastställts och kan upprätthållas genom administrering av ett godkänt vaccin enligt ett godkänt vaccineringsprogram, bör en giltig vaccinering vara det enda kravet för införsel av sällskapsdjur till alla medlemsstater.

För att minska risken för att oskyddade djur transporteras under inkubationstiden är det dessutom nödvändigt att införa kompletterande åtgärder för att minska risken efter den första vaccineringen med en dos. Sådana åtgärder är bl.a. följande:

- Tillämpningen av en väntetid inom vilken kliniska tecken hinner inträda om djuret infekterats innan skyddande immunitet utvecklats.

- Ett förfarande för att garantera skyddande immunitet antingen med ett test av gränsvärdet på minst 0,5 IE/ml av neutraliserande antikroppar eller med en boostervaccinering, förutsatt att godkända vaccineringsprogram som utgör en del av godkännandet för försäljning av vaccinet ändras.

4.2.2. Eckinokockos

Risken för att E. multilocularis sprids från endemiska områden till länder där mellanvärdar (gnagare) förekommer, men som enligt nationella studier anses vara sjukdomsfria, är större än ”försumbar” och kan minskas om sällskapsdjur behandlas före transporten.

Bedömningen av risken försvåras dock av bristen på tillförlitliga uppgifter, trots sjukdomens zoonotiska potential. Eftersom olika övervakningsstrategier är i bruk, och sjukdomen hos människor och djur inte är anmälningspliktig i de flesta länderna, kan varje epidemiologisk utvärdering endast vara riktgivande.

Vissa länder gränsar dessutom till smittade länder och utsätts därför för en större risk för spridning av E. multilocularis via vilda djur som rör sig över gränserna än genom transport av smittade sällskapsdjur.

4.2.3. Fästingar

Fästingar på sällskapsdjur förekommer utbrett i Europa, bl.a. i Förenade kungariket, Irland och sannolikt på Malta. De är urskillningslösa parasiter som angriper många olika mindre däggdjur, sällskapsdjur, handelsdjur och människor.

Övervakningssystem för fästingar och fästingburna sjukdomar förekommer i begränsad utsträckning och är inte heltäckande. Enligt tillgängliga uppgifter råder det brist på systematisk insamling av olika fästingarter, epidemiologisk bakgrundsinformation och effektiva kontrollåtgärder.

I Efsas yttrande sammankopplar man inte den geografiska fördelningen av många fästingarter med ökade transporter av hundar och katter, utan ser snarare ett eventuellt samband med klimatförändringar.

Yttrandet visar tydligt att det inte finns tillräckligt med bevis för den epidemiologiska situationen i Förenade kungariket, Irland och Malta som underlag för att bestrida eller godta motiveringarna till varför ytterligare skyddsgarantier behövs i dessa länder.

4.3. Alternativen

För att avgöra om det nuvarande systemet ska ses över granskar kommissionen för närvarande de tillgängliga alternativen, vilka kan sammanfattas enligt följande:

1. Fortsättning på permanent basis av de nuvarande kraven på åtgärder före införsel till Förenade kungariket, Irland, Malta, Finland och Sverige. Detta alternativ tar inte hänsyn till Efsas vetenskapliga yttrande, som inte påvisar särskild status för de fem medlemsstaterna avseende de berörda sjukdomarna. Detta alternativ skulle inte minska den förvirring och det besvär som vissa resande upplever, och svarar inte mot andra medlemsstaters strävan till harmonisering och förenkling med hänsyn till att djurhälsoläget för dessa sjukdomar är relativt homogent i EU.

2. Förlängning av övergångsperioden för de nuvarande kraven på åtgärder före införsel till Förenade kungariket, Irland, Malta, Finland och Sverige i avvaktan på vetenskapliga belägg för att de nuvarande åtgärderna kan återkallas utan ökad risk för spridning av sjukdomarna. Man bör välja detta alternativ om man anser att Efsas yttrande inte ger tillräckliga underlag för att motivera en ändring av åtgärderna innan mer vetenskapliga bevis kan läggas fram.

3. Upphävande av de nuvarande kraven på åtgärder före införsel till Förenade kungariket, Irland, Malta, Finland och Sverige. Detta alternativ skulle innebära full harmonisering av bestämmelserna i EU, men det skulle inte ta hänsyn till de problem som Förenade kungariket, Irland, Finland, Malta och Sverige har presenterat, och inte heller ta hänsyn till alla aspekter i Efsas yttrande.

4. Anpassning av de nuvarande bestämmelserna som gäller för alla medlemsstater, utom Förenade kungariket, Irland, Finland, Malta och Sverige, i linje med samråden med medlemsstaterna och Efsas yttranden. Ett återkallande av de särskilda villkor som tillämpas i dessa fem länder skulle vara till nytta för alla EU-medborgare som reser med sällskapsdjur inom EU:s territorium och utomlands samtidigt som dessa transporter blir säkrare.

4.4. Följande steg

Enligt artikel 23 i förordningen ska kommissionen lägga fram lämpliga förslag för fastställande av den ordning som ska tillämpas vid slutet av övergångsperioden för artiklarna 6, 8 och 16 i förordningen.

Eftersom den vetenskapliga utvärderingen har tagit längre tid i anspråk än planerat, vilket fördröjde sammanställandet av kommissionens rapport, och då kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 998/2003 kommer att diskuteras inom ramen för medbeslutandeförfarandet, är det sannolikt att tidsfristen inte kommer att kunna hållas.

Därför kommer kommissionen, innan man tar ställning till de olika alternativen i denna rapport, att lägga fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 998/2003 om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte avseende förlängning av övergångsperioden.

5. BILAGOR

5.1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 av den 26 maj 2003 om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG.

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/consleg/2003/R/02003R0998-20061025-sv.pdf

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/oj/2007/l_073/l_07320070313sv00090009.pdf

5.2. Bedömning av risken för att rabies sprids till Förenade kungariket, Irland, Sverige och Malta om man avstår från serologiska tester för mätning av skyddande antikroppar mot rabies (EFSA-Q-2006-014)

http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620772660.htm

5.3. Bedömning av risken för att eckinokockos sprids till Förenade kungariket, Irland, Sverige, Malta och Finland om man avstår från nationella bestämmelser (EFSA-Q-2006-112)

http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620772901.htm

5.4. Bedömning av risken för att fästingar sprids till Förenade kungariket, Irland och Malta om man avstår från nationella bestämmelser (EFSA-Q-2006-326)

http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620771045.htm

[1] EUT L 146, 13.6.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1467/2006 (EUT L 274, 5.10.2006, s. 3).

[2] http://www.efsa.europa.eu/etc/medialib/efsa/science/ahaw/ahaw_opinions/ej436_rabies.Par.0001.File.dat/ahaw op_ej436_rabies_en.pdf

[3] http://www.efsa.europa.eu/en/science/ahaw/ahaw_opinions/ej441_echinoccocus.html

[4] http://www.efsa.europa.eu/en/science/ahaw/ahaw_opinions/ej469_ticks.Par.001.File.dat/ahaw op ej469 ticks en.pdf

[5] http://www.veterinary.gov.mt/page.asp?p=6107&l=1

[6] http://www.defra.gov.uk/animalh/quarantine/pets/procedures/support-info/treatment.htm

[7] http://www.agriculture.gov.ie/index.jsp?file=pets/travel.xml

[8] http://www.sjv.se/download/18.1adbfde10e558aac1580002148/Ny+broschyr+fr%C3%A5n+3+juli+2004+OVR76ENG.pdf

[9] http://www.evira.fi/portal/en/animals_and_health/import_and_export/dogs__cats_and_ferrets/import_from_eu_countries_and_norway/

[10] http://www.veterinary.gov.mt/page.asp?n=documentation&l=1

[11] http://www.efsa.europa.eu/en/science/monitoring_zoonoses/reports/zoonoses_report_2005.html