52007DC0106

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.3.2007

KOM(2007) 106 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

enligt artikel 19.1 i rådets direktiv 2003/96/EG (lokal kollektivtrafik, personer med funktionshinder)

1. Inledning

I enlighet med artikel 19.1 i rådets direktiv 2003/96/EG[1] om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (nedan kallat ”energiskattedirektivet” eller ”direktivet”) får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen, ge varje medlemsstat (som begär det) tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar, utöver de bestämmelser som anges i direktivet, särskilt artiklarna 5, 15 och 17.

Kommissionen skall pröva en sådan begäran. Efteråt skall den antingen lägga fram ett förslag för rådet eller informera rådet om skälen till att den inte har föreslagit beviljandet av någon sådan åtgärd.

Inom ramen för en bredare översyn av undantag enligt energiskattedirektivet som löper ut i slutet av 2006 har Irland och Danmark begärt undantag från bestämmelserna i energiskattedirektivet från och med 2007. Dessa medlemsstater avser att tillämpa partiell eller total skattebefrielse för bränsle i samband med vissa typer av användning som anges i energiskattedirektivets artikel 5 tredje strecksatsen. De avsedda åtgärderna uppfyller inte det villkor i artikel 5 enligt vilket de ”minimiskattenivåer som föreskrivs” i energiskattedirektivet måste iakttas. Begäran har registrerats hos generaldirektoratet för skatter och tullar[2].

Syftet med detta meddelande är att informera rådet om skälen till att kommissionen inte har föreslagit att dessa åtgärder skall beviljas.

2. Sammanfattning av begäran

2.1. Irlands begäran

För det första vill Irland tillämpa en nedsatt punktskattesats (22,72 euro per 1000 liter) på dieselolja för vägfordon som används av transportföretag som utför persontransport på väg och som har fått tillstånd av den nationella tillståndsmyndigheten eller som på annat sätt har tillstånd för detta i lagstiftningen, av bussföretag, vid skolskjutsverksamhet och av turistbussföretag.

Syftet med åtgärden är enligt Irland att främja utvecklingen av den lokala kollektivtrafiken och mer övergripande att främja miljöskyddet.

Irland hävdar att en anpassning av systemet till de villkor som anges i artikel 5 skulle leda till höjda priser och innebära att gällande taxor måste anpassas. Detta skulle avskräcka människor från att åka kollektivt och därmed öka användningen av privata transportmedel. Detta skulle i sin tur leda till ännu mer trafik på vägarna och mer föroreningar.

Irland anser vidare att åtgärden skulle få särskilda konsekvenser för låginkomsttagare som oftare åker kollektivt och för mindre lönsamma rutter (rutter i glesbefolkade områden).

Enligt Irland skulle åtgärden särskilt beröra bussar, som är ett av de grundläggande kollektiva transportmedlen i Irland och det mest flexibla av dem.

För det andra vill Irland tillämpa en skattebefrielse på bränsle som används i fordon för befordran av personer med allvarliga fysiska funktionshinder, och då för en mängd på upp till högst 2 728 liter per år. Dessa mängder skulle ökas till 4 092 liter för organisationer som företräder personer med funktionshinder. Irland menar att det rör sig om en mycket restriktiv åtgärd och att den endast gäller personer som uppfyller vissa stränga kriterier. Syftet med åtgärden är att kompensera för de betydande kostnader för att förflytta sig som personer med allvarliga funktionshinder har. Irland framför också att många människor med allvarliga funktionshinder har låg inkomst. Slutligen menar Irland att åtgärden absolut inte inverkar på den inre marknadens funktion. Åtgärden ingår i ett större stimulanspaket i Irland för människor med allvarliga funktionshinder.

Begäran innehåller inget slutdatum för undantagen.

2.2. Danmarks begäran

Danmark vill tillämpa en skattebefrielse på motorgas (LPG) och dieselolja (lågsvavelhaltig eller fri från svavel) som används i fordon för lokal kollektivtrafik. Syftet med åtgärden är att främja miljöskyddet inte bara genom att gynna kollektivtrafiken, utan också genom att gynna mer miljövänliga bränslen.

I begäran anges den 31 december 2008 som slutdatum för undantaget.

3. Bakgrund till begäran

Enligt tredje strecksatsen i artikel 5 i energiskattedirektivet får medlemsstaterna tillämpa differentierade skattesatser i följande fall: lokal kollektivtrafik (inklusive taxibilar), avfallshantering, försvaret och den offentliga förvaltningen, personer med funktionshinder och ambulanstransporter. Huvudvillkoret som är knutet till detta alternativ är att minimiskattenivåerna som föreskrivs i direktivet måste iakttas.

Denna frivilliga bestämmelse infördes i energiskattedirektivet på grundval av de erfarenheter som gjordes under 1990-talet med de många undantag som beviljades av rådet enligt artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG[3]. Syftet var att ge medlemsstaterna flexibilitet inom vissa områden, samtidigt som man garanterade att full hänsyn togs till skälen som låg till grund för fastställandet av minimiskattenivåer i direktivet. Avsikten framgår tydligast när det gäller kollektivtrafik . I sin rapport som offentliggjordes 1996 om de undantag som beviljades enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG[4], drog kommissionen slutsatsen att undantagen skall gälla till dess en allmän regel införs som ett led i en gemensam rättslig ram inom gemenskapen för beskattning av energiprodukter, och åtminstone till den 31 december 1998.[5]

Denna strategi framgår också av förslaget från 1997[6] som ledde till antagandet av energiskattedirektivet 2003. Förslaget syftade till att ge medlemsstaterna viss flexibilitet när det gäller att eftersträva nationella politiska mål, samtidigt som man garanterar att gemenskapens intressen respekteras. Utöver hänsynen till den inre marknaden återspeglar kravet att respektera minimiskattenivåerna även nödvändigheten av att behålla åtgärder som stimulerar till energieffektivitet och miljöskydd, en nödvändighet som också gäller kollektivtrafik. Under rådets förhandlingar om energiskattedirektivet förtydligades bestämmelsernas räckvidd ytterligare, men den underliggande principen och därmed kravet på att iaktta minimiskattenivåerna bibehölls.

I sitt meddelande från juni 2006 Översikt över de undantag i bilagorna II och III till rådets direktiv 2003/96/EG som upphör att gälla vid utgången av 2006 (nedan kallat ”meddelandet från 2006”)[7] gav kommissionen en översikt över den omfattande flexibilitet som energiskattedirektivet innebar och bekräftade att undantagen för bränsle som används i ovanstående fall inte längre behövs, eftersom en bestämmelse som direkt avser detta ingår i direktivets artikel 5 tredje strecksatsen.

4. Kommissionens bedömning

Nedan följer kommissionens bedömning av ländernas begäran i den utsträckning som åtgärderna som de ansökande länderna tänker vidta inte omfattas av artikel 15.1 i i energiskattedirektivet (se även synpunkterna i slutet av detta meddelande).

Kommissionen anser att de flesta av de argument som lagts fram av de två ansökande medlemsstaterna för att motivera behovet av de begärda tillstånden är exakt desamma som ledde till införandet av artikel 5 tredje strecksatsen i energiskattedirektivet.

De kan därför inte betraktas som ”särskilda politiska hänsyn” för tillämpningen av artikel 5. Denna bestämmelse, som antogs med stöd av artikel 93 i EG-fördraget, skapar redan en balans mellan å ena sidan politiska hänsynstaganden till förmån för en mer gynnsam skattebehandling för bränsle som används inom de aktuella områdena och å andra sidan argument som talar för en tillämpning av vissa minimiskattenivåer. Sistnämnda hänsyn avser gemenskapens intressen och politiska mål som uttryckligen nämns i artikel 19.1 tredje stycket i energiskattedirektivet, där det särskilt anges att det är motiverat med stimulansåtgärder för ökad energieffektivitet och bättre miljöskydd. Ett undantag enligt artikel 19 kan därför inte beviljas enbart på grundval av samma argument som ledde till att artikel 5 i direktivet infördes. En utförlig redogörelse för detta återfinns redan i kommissionens meddelande om liknande begäran som antogs den 30 november 2006[8].

Detta resonemang gäller även Irlands begäran där det hänvisas till personer med funktionshinder. Deras situation beaktas faktiskt uttryckligen i artikel 5 i energiskattedirektivet. Denna hänvisning avspeglar det undantag som Irland utnyttjat enligt det tidigare regelverket.

När det gäller sådana sociala hänsyn som Irland framför vill kommissionen påminna om att Irland själv bekräftar att inte alla människor med allvarliga funktionshinder nödvändigtvis har behov av socialt stöd, och en generell fullständig skattebefrielse som alla kan utnyttja stämmer inte överens med detta. Mer specifika behov som rör dessa personers ekonomiska resurser kan tillgodoses på ett bättre sätt genom målinriktade åtgärder som inte inverkar på de minimiskattenivåer som anges i energiskattedirektivet.

När det gäller just turistbussar som anges i Irlands begäran om undantag för ”fordon i lokal kollektivtrafik” vill kommissionen framhålla att resonemanget ovan gäller denna del av begäran i den utsträckning som sådana turistbussar kan anses omfattas av begreppet ”lokal kollektivtrafik”. Vad beträffar situationer som går utöver detta begrepp vill kommissionen hänvisa till artikel 7 i direktivet, som tillåter medlemsstaterna att under vissa omständigheter införa differentierade skattesatser för dieselolja som används i vissa fordon för passagerartransport (se särskilt punkt 2 och punkt 3 b). Irland har inte framfört några särskilda politiska hänsyn som skulle motivera att skatteförmåner beviljas som går utöver det som medges i artikel 7 i direktivet. Kommissionen noterar i detta hänseende att kravet i punkt 2 i denna bestämmelse, om att minimiskattesatserna skall respekteras, svarar mot den norm som gäller enligt artikel 5 i direktivet, i samband med i synnerhet lokal kollektivtrafik.

Vad beträffar Danmarks begäran för kollektivtrafiken anser kommissionen att begäran i lika hög utsträckning hänvisar till mål om att främja kollektivtrafik som mer miljövänliga bränslen, närmare bestämt dieselolja som inte innehåller svavel eller bara mycket låga halter av svavel[9]. Vad beträffar det första målet hänvisar kommissionen till de argument som anges ovan och i meddelandet från november 2006. Liknande överväganden gäller målet om att främja bränslen av högre kvalitet. I detta sammanhang kan det tilläggas att sunda konkurrensvillkor är ännu ett argument för att gemenskapens minimiskattenivåer bör respekteras.

5. Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att ingen av ansökningarna, när det gäller lokal kollektivtrafik eller personer med funktionshinder, innehåller specifika politiska hänsyn som skulle skilja sig från dem som ledde till att artikel 5 tredje strecksatsen infördes i energiskattedirektivet. I artikel 5 uttrycks behovet av att förena dessa hänsyn med de hänsyn som ligger bakom minimiskattenivåerna, dvs. att skapa förutsättningar för att konkurrera på lika villkor på den inre marknaden och uppmuntra till ökad energieffektivitet och ökat miljöskydd. Dessa aspekter är en del av gemenskapens intressen och politiska mål som uttryckligen nämns i artikel 19.3 tredje strecksatsen. Till följd av artikel 7 i energiskattedirektivet och eftersom Irland inte framför några särskilda argument, gäller ett liknande resonemang för den medlemsstatens begäran med avseende på annan passagerartransport än lokala transporter.

Medlemsstaterna i fråga har haft tillräckligt med tid på sig för att anpassa sig efter de avvägningar som gjorts av gemenskapens lagstiftare. För mycket specifika sociala eller lokala behov förefaller andra instrument än punktskatter (och som inte strider mot minimikraven i energiskattedirektivet) vara en betydligt lämpligare åtgärd[10].

Kommissionen anser därför att de villkor som anges i artikel 19 inte har uppfyllts. Följaktligen föreslår kommissionen inte ett beviljande av de åtgärder som föreslås av de två medlemsstaterna.

I den utsträckning som Danmarks begäran avser användning av alternativa bränslen som gynnas särskilt enligt artikel 15.1 i bör det påpekas att befrielse eller nedsättning kan beviljas av medlemsstaten enligt denna bestämmelse utan något ingripande från kommissionen och rådet. Följaktligen, och enligt utformningen av och andan i artikel 19, ligger sådana befrielser eller nedsättningar inte inom denna bestämmelses tillämpningsområde. De omfattas således inte heller av slutsatserna som anges ovan.

[1] Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/74/EG och 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 87 och s. 100).

[2] Skrivelserna registrerades den 13 november 2006 (Danmark) och den 14 december 2006 (Irland).

[3] Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, 31.10.1992). Direktivet upphävdes tillsammans med rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor per den 31 december 2003 genom rådets direktiv 2003/96/EG.

[4] KOM(96) 549 av den 14 november 1996.

[5] Avsnitt 5.5 i rapporten.

[6] KOM(97) 30 av den 12 mars.1997. Se framför allt förslaget till artikel 5.

[7] KOM(2006) 342 av den 30 juni 2006, Översikt över de undantag i bilagorna II och III till rådets direktiv 2003/96/EG som upphör att gälla vid utgången av 2006 .

[8] KOM(2006) 741 av den 30 november 2006, Meddelande från kommissionen till rådet enligt artikel 19.1 i rådets direktiv 2003/96/EG (lokal kollektivtrafik, försvaret, den offentliga förvaltningen och ambulanstransporter) .

[9] Motorgas som används som drivmedel omfattas av de särskilda bestämmelserna i artikel 15.1 i i energiskattedirektivet. Se anmärkningarna i slutet av detta meddelande.

[10] Om inte annat följer av andra gemenskapsregler, framför allt fördragets regler om statligt stöd.