52007DC0071

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 26.2.2007

KOM(2007) 71 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET SAMT EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

om det arbete som utförts av det gemensamma forumet för internprissättning i EU på området förfaranden för undvikande av tvister och tvistlösning och om riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning inom EU{SEK(2007) 246}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Målsättning och ramar 2

2. Arbetet inom det gemensamma forumet för internprissättning i EU från mars 2005 till september 2006 2

2.1. Samtidiga skatteutredningar 2

2.2. Expertutlåtande eller medling 2

2.3. Förhandsanmälan, samråd i förväg eller överenskommelse i förväg 2

2.4. Förhandsöverenskommelser om prissättning 2

2.5. Vilka är de framträdande dragen i EU:s riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning? 2

3. Skiljemannakonventionen och därmed sammanhängande frågor 2

4. Forumets framtida arbetsprogram 2

5. Kommissionens slutsatser 2

BILAGA 2

1. Regelverk 2

2. Genomförandet av medlemsstaternas förfaranden för förhandsöverenskommelser om prissättning 2

3. Deltagande i programmet för förhandsöverenskommelser om prissättning 2

4. Avgifter 2

5. Komplexitetströsklar 2

6. Dokumentation 2

7. Genomförandet av processen 2

7.1. Steget innan ansökan inges/informell ansökan 2

7.2. Formell ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning 2

7.3. Bedömning och överläggningar 2

7.4. Formellt avtal om en förhandsöverenskommelse om prissättning 2

8. Särskilda områden 2

8.1. Transaktioner och deltagare i förhandsöverenskommelsen om prissättning 2

8.2. Kritiska antaganden 2

8.3. Retroaktiv tillämpning 2

8.4. Offentliggörande av statistik 2

8.5. Unilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning 2

8.6. Underlätta för små och medelstora företag 2

Målsättning och ramar

1. Inom EU finns det olika nationella regler om internprissättning, vilket innebär att principen om att transaktioner mellan skattebetalare som kontrolleras av en och samma aktieägare skall beskattas som om de hade skett mellan oberoende skattebetalare regleras på olika sätt. Detta underminerar en väl fungerande inre marknad och medför betungande administration för skattebetalarna.

2. För att hitta pragmatiska lösningar på detta problem inrättade kommissionen i oktober 2002 det gemensamma forumet för internprissättning i EU (nedan kallat ”forumet”). Kommissionen har lagt fram två rapporter i form av två meddelanden om arbetet inom forumet. I det första meddelandet[1] lades det fram en uppförandekod[2] om konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning (”skiljemannakonventionen”[3]) för att denna skall fungera mer effektivt. I det andra meddelandet[4] lades det fram en uppförandekod[5] om dokumentationskrav för internprissättning för företag i intressegemenskap i EU. I den uppförandekoden anges regler för den mängd och typ av dokumentation som medlemsstaterna erfordrar och godtar för tillämpningen av de nationella reglerna om internprissättning.

3. Tvister rörande internprissättning mellan en skattebetalare och en skatteförvaltning leder ofta till dubbelbeskattning och därmed i sin tur till tvister mellan olika skatteförvaltningar när man skall komma till rätta med denna dubbelbeskattning. Uppförandekoden för ett effektivt genomförande av skiljemannakonventionen, som medlemsstaterna antog i december 2004, bör i princip bidra till att internprissättningsrelaterad dubbelbeskattning undanröjs i EU inom tre år, men det bästa vore om sådana tvister mellan skatteförvaltningar överhuvudtaget inte uppstod.

4. Den främsta målsättningen med detta tredje meddelande är därför att förebygga att tvister rörande internprissättning och den därmed sammanhängande dubbelbeskattningen överhuvudtaget uppstår genom att det införs riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning (Advance Pricing Agreements, APA) inom EU. Förhandsöverenskommelser om prissättning är avtal mellan skatteförvaltningarna i de berörda EU-medlemsstaterna där det fastställs hur kommande transaktioner mellan närstående skattebetalare som är etablerade i två eller flera medlemsstater kommer att beskattas. Riktlinjerna bygger på bästa praxis som identifierats av forumet.

5. Kommissionen anser att riktlinjer för sådana förhandsöverenskommelser gör att man på ett effektivt sätt kan undvika tvister, vilket är till stor fördel för skatteförvaltningar och skattebetalare. Dessa förhandsöverenskommelser innebär att man på förhand vet vilken metod för internprissättningen som skall tillämpas, vilket i sin tur förenklar eller förhindrar kostsamma och tidskrävande skatteutredningar beträffande de transaktioner som omfattas av förhandsöverenskommelsen. Detta bör leda till besparingar för alla parter som omfattas av en förhandsöverenskommelse.

6. I riktlinjerna beskrivs hur medlemsstaterna bör genomföra förfarandet för att ingå en förhandsöverenskommelse och de ger vägledning för skattebetalare som deltar i förfarandet. Följer man riktlinjerna kan förfarandet genomföras snabbt och effektivt, vilket i sin tur bör uppmuntra användningen av sådana förhandsöverenskommelser inom EU och leda till att tvister i högre utsträckning kan undvikas och dubbelbeskattningen minska.

ARBETET INOM DET GEMENSAMMA FORUMET FÖR INTERNPRISSÄTTNING I EU FRÅN MARS 2005 TILL SEPTEMBER 2006

7. Forumets hela rapport återfinns i ett arbetsdokument[6]. När det gäller frågan om att lösa och undvika tvister diskuterade forumet flera olika tänkbara förfaranden som kan minska internprissättningsrelaterade problem för skattebetalare inom EU. Man diskuterade samtidiga skatteutredningar, expertutlåtande eller medling, ett system med förhandsanmälan, samråd eller överenskommelser och olika förfaranden för förhandsöverenskommelser om prissättning.

Samtidiga skatteutredningar

8. Här rör det sig oftast om metoder där två eller flera länder samarbetar för att gemensamt kontrollera skattebetalare. Forumet konstaterade att detta visserligen kan vara till fördel för medlemsstaterna när det gäller efterlevnaden av reglerna, men man ansåg att möjligheterna att lösa tvister på detta sätt var färre än möjligheterna att skapa dem.

Expertutlåtande eller medling

9. Forumet diskuterade kommentaren till artikel 25 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet att länder kan be om ett expertutlåtande som hjälp för att komma till rätta med ärenden som rör dubbelbeskattning. Experter från skatteförvaltningarna ansåg inte det var ändamålsenligt att involvera en expert som tredje part som ett sätt att undvika dubbelbeskattning, eftersom det i skiljemannakonventionen redan föreskrivs att ärenden skall lösas genom medling av en oberoende kommitté.

Förhandsanmälan, samråd i förväg eller överenskommelse i förväg

10. Forumet undersökte om det skulle vara möjligt med överenskommelser eller åtminstone samråd innan skatteförvaltningarna justerar internpriser. Samarbetet skulle kunna begränsas till bara en anmälan av en internprisjustering (vilket kan påskynda tvistlösning), utökas till att även omfatta samråd i förväg mellan skatteförvaltningarna innan en justering av internpriset blir slutgiltig (vilket också kan påskynda en därpå följande tvistlösning eller innebära att det inte ens blir nödvändigt med någon senare lösning) eller omfatta ett system med överenskommelser i förväg (där en skatteförvaltning skulle behöva komma överens om att göra en motsvarande justering för att eliminera eventuell dubbelbeskattning innan den första justeringen blir slutgiltig) för att förhindra att en tvist överhuvudtaget uppstår.

11. Forumet konstaterade att det visserligen kan vara möjligt att göra allt detta inom ramen för befintliga mekanismer, men att det skulle ta lång tid att utforma verkningsfulla mekanismer och att det kanske skulle kräva genomgripande ändringar i nationell lagstiftning. Forumet menade att detta skulle ligga utanför dess mandat och att man borde koncentrera sin tid och sina resurser på att utveckla förfaranden för förhandsöverenskommelser om prissättning.

12. Kommissionen anser att ett system med överenskommelser i förväg skulle eliminera all dubbelbeskattning inom EU och menar därför att denna fråga med fördel kan undersökas närmare framöver.

Förhandsöverenskommelser om prissättning

13. En förhandsöverenskommelse om prissättning är en överenskommelse mellan skatteförvaltningar om hur vissa internpristransaktioner mellan skattebetalare kommer att beskattas i framtiden. Med en sådan överenskommelse kan man därmed ofta undvika en tvist mellan skatteförvaltningar om de transaktioner som omfattas av överenskommelsen. Sådana överenskommelser är en föredömlig metod för att undvika tvister.

14. Forumet undersökte grundligt för- och nackdelarna med sådana överenskommelser och kom fram till att det finns betydande fördelar för skattebetalare och skatteförvaltningar. Den främsta fördelen är att man vet hur transaktioner som omfattas av överenskommelsen kommer att beskattas, vilket är till fördel för både skatteförvaltningarna (som inte längre behöver göra någon kontroll för att fastställa det korrekta internpriset, man måste bara kontrollera att överenskommelsen har tillämpats korrekt) och skattebetalarna (som vet hur internprissättningen skall ske, eftersom detta har avtalats mellan de berörda skatteförvaltningarna).

15. Med tanke på de betydande fördelarna menade forumet att det vore lämpligt att identifiera bästa praxis för genomförandet av sådana förfaranden inom EU. Bästa praxis anges i riktlinjerna i bilagan till detta meddelande.

Vilka är de framträdande dragen i EU:s riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning?

16. I riktlinjerna anges hur ett effektivt förfarande för att ingå en överenskommelse bör genomföras samt vilka steg som vanligtvis ingår och vad som helst bör ske i varje steg.

17. Dessa riktlinjer avser i första hand bi- och multilaterala förhandsöverenskommelser, eftersom dessa anses mest effektiva för att undvika dubbelbeskattning. I riktlinjerna ingår dock även ett avsnitt om unilaterala överenskommelser.

18. I riktlinjerna anges en process i fyra steg och det beskrivs vad som bör ske i varje steg.

19. Processen inleds med skattebetalarens beslut om att ansöka om en förhandsöverenskommelse. I riktlinjerna föreslås att man vänder sig informellt till alla skatteförvaltningar som eventuellt kommer att beröras och det rekommenderas vad man bör göra i detta informella skede för att ansökan skall handläggas effektivt. Uppgifter om vilken typ av information som bör lämnas i den formella ansökan anges av det skälet att alla överenskommelser visserligen skiljer sig från varandra, men den typ av grundläggande information som sannolikt kommer att krävas är ofta densamma.

20. I riktlinjerna beskrivs det sedan vad som bör ske för att processen skall genomföras effektivt efter det att den formella ansökan har inkommit. Förhandsöverenskommelserna kommer att kräva att alla berörda skatteförvaltningar kontrollerar ansökan för att avgöra om den behandling av internprissättningen som föreslås i ansökan kan godtas. De exakta detaljerna kring hur internprissättningen skall behandlas måste man också förhandla och komma överens om mellan de berörda skatteförvaltningarna. Närmare uppgifter om hur dessa processer bör ske anges i riktlinjerna.

21. Förhandsöverenskommelserna kräver ett formellt avtal mellan de berörda skatteförvaltningarna, så att det står klart för både skatteförvaltningarna och de berörda skattebetalarna hur transaktionerna kommer att behandlas skattemässigt. I riktlinjerna anges vad som bör ingå i detta formella avtal för att denna klarhet skall föreligga.

22. I tillägget till riktlinjerna anges en typisk tidtabell för att visa hur processen kan genomföras.

23. I riktlinjerna beskrivs också vissa problem som ofta förekommer under – eller till och med före – förfarandet, och det anges hur man kan se till att dessa problem inte hämmar ett effektivt genomförande av själva processen. Forumet koncentrerade sig på sådana områden där erfarenheterna har visat att de flesta problem uppstår: retroaktiv tillämpning av den skattemässiga behandlingen i förhandsöverenskommelsen, avgifter och komplexitetströsklar (vilka kan vara ett oönskat hinder i processen) samt de typer av och mängden transaktioner som bör omfattas av förhandsöverenskommelsen.

SKILJEMANNAKONVENTIONEN OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

24. Forumet följer löpande upp sitt arbete med skiljemannakonventionen. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna följer skiljemannakonventionen och uppförandekoden som antogs i december 2004.

25. I slutet av september 2006 hade tolv medlemsstater ratificerat konventionen om anslutning till skiljemannakonventionen[7] och övriga medlemsstater hade angett att konventionen skulle ratificeras inom de närmaste månaderna.

26. Forumet har också övervakat genomförandet av den rekommendation som ingick i dess första uppförandekod om uppskov med skatteuppbörd. I slutet av september 2006 hade sexton medlemsstater bekräftat att de tillåter uppskov med skatteuppbörd under tvistlösningsförfarandet och övriga medlemsstater svarade att de höll på att utarbeta reviderade texter där denna möjlighet medges. Frågan behöver följas upp även framöver.

27. Slutligen visade det uppdaterade frågeformulär från 2005 om pågående förfaranden för ömsesidig överenskommelse inom ramen för EU:s skiljemannakonvention som medlemsstaternas skatteförvaltningar fyllt i att inget av de 24 fall där skattebetalaren hade lämnat in en begäran före den 1 januari 2000 hade skickats till en skiljenämnd.

28. Kommissionen anser att antalet långvariga olösta internprisrelaterade dubbelbeskattningsärenden tyder på att skiljemannakonventionen, av skäl som måste undersökas närmare, inte undanröjer internprissättningsrelaterad dubbelbeskattning i EU i en sådan utsträckning som det var tänkt. Detta hindrar den inre marknaden från att fungera väl. Kommissionen avser att ta upp hur detta misslyckande kan åtgärdas. Det kan vara så att det ur ett inremarknadsperspektiv krävs ett instrument som säkerställer att dubbelbeskattning undanröjs snabbare och effektivare. Kommissionen noterar också att skiljemannakonventionen bara gäller internprissättningsrelaterad dubbelbeskattning och att det nya innehållet i artikel 25 i OECD:s modellavtal och kommentarerna till detta går längre genom att avtalsparterna erbjuds ett bindande obligatoriskt skiljeförfarande för undanröjande av all dubbelbeskattning.

FORUMETS FRAMTIDA ARBETSPROGRAM

29. Med beaktande av dels dessa nya resultat när det gäller internprissättning inom EU, dels behovet att säkerställa en övervakning av hur de nya redskapen genomförs, men också för att fortsätta att undersöka flera frågor, har kommissionen beslutat att förlänga forumets mandat med två år.

30. Forumet har börjat undersöka det eventuellt nya arbetsprogrammet för 2007–2008.

31. Inom ramen för forumets nuvarande arbetsprogram behöver fortfarande i synnerhet påföljder och ränta vid justeringar av internpriser granskas.

32. I framtiden kommer utan tvekan undvikande av tvister samt tvistlösning att tas upp på nytt, eftersom detta är av stor betydelse för skattebetalare och skatteförvaltningar.

33. Forumet bör också hjälpa kommissionen att följa upp hur medlemsstaterna genomför de uppförandekoder och riktlinjer som utfärdats på grundval av forumets slutsatser. Medlemsstaterna kommer att behöva rapportera om hur de olika instrumenten genomförs och vilka praktiska problem som uppstår i samband med detta. Detta kommer att göra det möjligt att bedöma hur effektiva dessa instrument är när det gäller att undanröja dubbelbeskattning i samband med justeringar av vinster hos företag i intressegemenskap.

34. Vad beträffar skiljemannakonventionen har kommissionen fått ytterligare feedback sedan uppförandekoden antogs och vill utifrån detta framhålla följande frågor som bör klargöras för att konventionen skall fungera bättre: tidsfristen för att inrätta skiljenämnden, en samsyn vad beträffar definitionen av allvarliga påföljder, en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet till fler än två medlemsstater, tidsfristen för genomförande av det slutgiltiga beslutet, skattebetalarens roll, vad som exakt omfattas av en internprisjustering (t.ex. om underkapitalisering skall beaktas). Slutligen har kommissionen fått synpunkter om att ett permanent och oberoende sekretariat bör upprättas.

KOMMISSIONENS SLUTSATSER

35. Kommissionen gratulerar forumet för det arbete man bedrivit och det bidrag man lämnat till förmån för ett bättre företagsklimat inom EU med färre regler för internprissättning i allmänhet och undvikande av tvister samt tvistlösningsförfaranden i synnerhet. Forumets arbete sedan oktober 2002 har lett till en rad förbättringar som har underlättat handeln över nationsgränserna och därmed förbättrat den inre marknadens funktion.

36. Vad beträffar forumets arbete för undvikande av tvister samt tvistlösningsförfaranden stöder kommissionen fullt ut forumets slutsatser och förslag om förhandsöverenskommelser om prissättning. Kommissionen har på grundval av detta arbete tagit fram bifogade riktlinjer för sådana förhandsöverenskommelser inom EU.

37. Riktlinjerna är en bra utgångspunkt för dessa processer inom EU. Genom att följa riktlinjerna främjar medlemsstaterna användningen av förhandsöverenskommelser om prissättning, vilket kommer att leda till att man på ett bättre sätt kan undvika tvister, till färre tvister och minskad dubbelbeskattning. Detta kommer att bidra till att skattehinder undanröjs samt till huvudmålen för den inre marknaden, nämligen bättre ramvillkor för investeringar, ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat, tillväxt och sysselsättning.

38. Kommissionen uppmanar rådet att godkänna förslaget till riktlinjer om förhandsöverenskommelser om prissättning i EU och uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra rekommendationerna i riktlinjerna i sin nationella lagstiftning eller i sina förvaltningsföreskrifter.

39. Medlemsstaterna uppmanas att varje år rapportera till kommissionen om alla åtgärder som de har vidtagit med anledning av dessa riktlinjer och deras praktiska tillämpning. På grundval av dessa rapporter kommer kommissionen att regelbundet se över riktlinjerna.

BILAGA

RIKTLINJER FÖR FÖRHANDSÖVERENSKOMMELSER OM PRISSÄTTNING I EUROPEISKA UNIONEN

REGELVERK

40. Enligt artikel 25.3 i OECD:s modellavtal får länder ingå förhandsöverenskommelser om prissättning.

41. En förhandsöverenskommelse om prissättning är ett arrangemang där det, innan kontrollerade transaktioner genomförs, uppställs en lämplig uppsättning kriterier (t.ex. metod, jämförelsetransaktioner och lämpliga justeringar, kritiska antaganden om framtida händelser) för att bestämma internpriserna för dessa transaktioner under en bestämd tidsperiod.

42. I förhandsöverenskommelsen bör det inte fastställas exakt vilken vinst som skall beskattas i framtiden.

I förhandsöverenskommelsen bör det i enlighet med armlängdsprincipen fastställas hur internpriserna för de framtida transaktioner som omfattas av förhandsöverenskommelsen skall fastställas.

43. Förhandsöverenskommelser måste sörja för säkerhet för skattebetalare och skatteförvaltningar. Exakt hur detta uppnås kan variera beroende på lagstiftningen i den medlemsstat där skattebetalaren erlägger skatt.

44. Skattebetalaren omfattas alltid av skatteförvaltningens normala regler. Även om det finns en förhandsöverenskommelse har en skatteförvaltning fortfarande rätt att genomföra en kontroll. Under normala omständigheter genomförs kontrollen dock bara för att kontrollera och övervaka förhandsöverenskommelsen genom att man granskar de villkor och kritiska antaganden som ligger till grund för förhandsöverenskommelsen.

45. Bilaterala och multilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning kräver avtal mellan skatteförvaltningarna och samförstånd mellan varje skatteförvaltning och den berörda skattebetalaren. Unilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning kräver endast samförstånd mellan en skatteförvaltning och den berörda skattebetalaren.

GENOMFÖRANDET AV MEDLEMSSTATERNAS FÖRFARANDEN FÖR FÖRHANDSÖVERENSKOMMELSER OM PRISSÄTTNING

46. Skatteförvaltningarna bör ha möjlighet att utnyttja all sin kunskap och alla adekvata resurser för att genomföra en förhandsöverenskommelse om prissättning.

Program för förhandsöverenskommelser om prissättning bör samordnas centralt.

Skatteförvaltningarna har två uppgifter att utföra när man handlägger en ansökan om en förhandsöverenskommelse, nämligen för det första att utvärdera ansökan och för det andra att förhandla fram ett avtal med den andra skatteförvaltningen.

47. Överläggningarna mellan skatteförvaltningarna bör skötas av de behöriga myndigheterna. Det är de behöriga myndigheternas ansvar att se till att kontrollen och utvärderingen av förhandsöverenskommelsen och överläggningarna med andra länder genomförs. Detta gäller även om de behöriga myndigheterna ber att andra delar av skatteförvaltningen skall tillhandahålla specialistkunskaper.

DELTAGANDE I PROGRAMMET FÖR FÖRHANDSÖVERENSKOMMELSER OM PRISSÄTTNING

48. Det är skattebetalarens sak att först bestämma vilka transaktioner som bör ingå i ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning.

Skatteförvaltningarna kan granska ansökan och ändra eller avvisa den.

Skatteförvaltningen bör godta ansökan om alla krav har uppfyllts.

I praktiken bör skattebetalaren och skatteförvaltningen samarbeta för att fastställa ömsesidigt godtagbara villkor för en förhandsöverenskommelse om prissättning.

Om en ansökan om en förhandsöverenskommelse dras tillbaka bör detta inte automatiskt leda till en kontroll.

49. Inhemska överväganden kommer rimligtvis att påverka hur en skatteförvaltning handlägger förhandsöverenskommelser om prissättning.

50. Skatteförvaltningarna kan använda regler om avgifter och komplexitetströsklar för att se till att förhandsöverenskommelser om prissättning bara ingås om de anses ändamålsenliga av dessa skatteförvaltningar.

AVGIFTER

51. Det är medlemsstaternas sak att avgöra om det är lämpligt med ett avgiftssystem.

En avgift bör inte vara en förutsättning för effektiv handläggning, vilket är något som bör ske som en självklarhet.

52. Om avgifter används bör de tas ut i form av ett engångsbelopp när förfarandet inleds och/eller stå i samband med de extra kostnader som uppstår för skatteförvaltningen till följd av förhandsöverenskommelsen om prissättning.

53. Avgifter är särskilt adekvata om en skatteförvaltning inte skulle kunna handlägga förhandsöverenskommelser om prissättning om man inte tog ut några avgifter. De bör emellertid inte vara så höga att de avskräcker från att ansöka om en förhandsöverenskommelse om prissättning.

KOMPLEXITETSTRÖSKLAR

54. Om komplexitetströsklar används bör de fungera som en vägledning till huruvida en förhandsöverenskommelse om prissättning är ändamålsenlig; de bör utgå från de konkreta omständigheter som föreligger i det aktuella fallet och därmed inte vara alltför föreskrivande.

Komplexitetströsklar bör tillämpas konsekvent för alla skattebetalare.

55. Om en komplexitetströskel tillämpas bör man ta hänsyn till hur övriga direkt berörda skatteförvaltningar sannolikt ställer sig till detta; en tröskel kan sänkas om andra skatteförvaltningar är beredda att godta en ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning.

Frågan om huruvida en komplexitetströskel kommer att innebära att en skattebetalare inte kan delta i ett program för förhandsöverenskommelser om prissättning bör diskuteras vid ett eventuellt möte innan ansökan inges.

56. Antalet eller omfattningen av transaktionerna bör inte vara något absolut kriterium för bedömningen av osäkerheten eller risken i samband med internpriser. Komplexitetströsklar bör ta hänsyn till transaktionernas relativa omfattning och den relativa risken i samband med internpriser (för skattebetalaren).

DOKUMENTATION

57. Om ett multinationellt företag använder sig av ”dokumentation av internprissättning i EU” är detta ett bra underlag för en ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning.

Underlag av alla slag om den internprissättningspolicy som ansökan gäller och eventuella rapporter som lämnats in som stöd för ansökan kan vara ändamålsenliga komplement. Dokumentationskraven bör inte vara onödigt betungande för skattebetalarna, men skatteförvaltningen måste kunna göra en fullständig bedömning av de transaktioner som omfattas av förhandsöverenskommelsen om prissättning.

I tillägg A och B återfinns en förteckning över dokumentation som kan vara användbar vid en ansökan om en förhandsöverenskommelse. Man bör komma överens om vad som verkligen krävs i den formella ansökan innan ansökan inges.

58. Vid överläggningarna om en förhandsöverenskommelse bör man alltid komma överens om vilka särskilda upplysningar som krävs för att kontrollera tillämpningen av förhandsöverenskommelsen. Skattebetalaren måste arkivera dokumentationen under förhandsöverenskommelsens hela löptid så att skattemyndigheten kan kontrollera hur förhandsöverenskommelsen tillämpas.

GENOMFÖRANDET AV PROCESSEN

59. Skatteförvaltningar och skattebetalare bör samarbeta så nära som möjligt för att se till att förhandsöverenskommelsen om prissättning genomförs på effektivast möjliga sätt.

En ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning bör i normalfallet innefatta följande fyra olika steg:

60. Steget innan ansökan inges/informell ansökan

61. Formell ansökan.

62. Bedömning av och överläggningar om förhandsöverenskommelsen om prissättning.

63. Formellt avtal.

Steget innan ansökan inges/informell ansökan

64. Vid det informella mötet innan ansökan inges bör alla parter få möjlighet att bedöma hur sannolikt det är att förhandsöverenskommelsen kommer att leda till ett gott resultat. Skatteförvaltningen bör få tillräckligt med information för att man skall kunna göra denna bedömning. Dessa uppgifter bör åtminstone inbegripa en beskrivning av vilken verksamhet och vilka transaktioner som skall omfattas, vilka skattebetalare som berörs, vilken metod som föredras, hur länge man vill att förhandsöverenskommelsen skall gälla, eventuell retroaktiv tillämpning och vilka länder som berörs.

I detta skede måste skatteförvaltningen få möjlighet att göra en välgrundad bedömning av om ansökan godkänns för handläggning.

När skattebetalare överväger en förhandsöverenskommelse om prissättning bör de så snart som möjligt vända sig till skatteförvaltningarna när de har bestämt sig för hur de vill agera.

65. Skatteförvaltningarna kan överväga att skattebetalare kontaktar dem anonymt, men ingenting bindande kan avtalas på anonym basis. Skattebetalarens avsikt bör under alla omständigheter vara relativt klar vid det anonyma mötet och anonyma kontakter bör inte fortgå under någon längre tid.

66. Skatteförvaltningen bör så snart som möjligt klart ange om det är sannolikt att en skattebetalares senare formella ansökan kommer att godtas och om möjligt vilka aspekter som kan vara mer kontroversiella.

67. Skattebetalaren bör kontakta alla medlemsstater som direkt berörs av den planerade förhandsöverenskommelsen. Om fler än en skatteförvaltning kontaktas bör samma information lämnas till var och en av dessa (detta bör gälla under hela förfarandet).

68. Under det skede som föregår den formella ansökan bör de behöriga myndigheterna vid behov samråda. Om ett samråd anses nödvändigt bör det ske snarast möjligt.

Innan den formella ansökan inges bör skattebetalaren och skatteförvaltningen diskutera vilken dokumentation som bör ingå i den formella ansökan. En eventuell komplexitetströskel bör också diskuteras. Skatteförvaltningen bör i detta skede även ta tillfället i akt för att påverka innehållet i ansökan om detta främjar en effektiv handläggning.

Formell ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning

69. En formell ansökan om en förhandsöverenskommelse om prissättning bör göras så snart som möjligt med beaktande av vilka år som skall omfattas av överenskommelsen och den bör framför allt göras kort efter en eventuell informell kontakt. Skattebetalaren bör inge den formella ansökan till den skatteförvaltning där man erlägger skatt och samtidigt till övriga länder som berörs. Om de administrativa eller juridiska förfarandena för förhandsöverenskommelser om prissättning skiljer sig åt mellan medlemsstaterna ansvarar skattebetalaren för att alla ansökningar görs i tid. Skatteförvaltningen bör sträva efter att så snart som möjligt informera skattebetalaren om ansökan har godkänts formellt för handläggning och att så snart som möjligt begära in eventuell kompletterande dokumentation som krävs för att göra en bedömning av förhandsöverenskommelsen och formulera en ståndpunkt.

Den formella ansökans innehåll

70. Skattebetalaren bör i den första formella ansökan försöka bifoga all information som är nödvändig för att skatteförvaltningen skall kunna bedöma ansökan och komma fram till vilken metod som skall användas senare för att beräkna armlängdspriset. I tillägg A och B anges vilken typ av information som under alla omständigheter brukar behövas, men det anges inte nödvändigtvis som ett minimum och inte heller ett maximum. Exakt vilka uppgifter som krävs för den formella ansökan bör avgöras från fall till fall.

71. En skatteförvaltning har rätt att be om kompletterande information för att kunna bedöma ansökan.

Bedömning och överläggningar

72. Målen med bedömningen och överläggningarna är olika även om det ibland kan vara lämpligt att dessa arbetsuppgifter till viss del sammanfaller. Man bör gå till väga på ett sätt som gör att bedömningen sker så snabbt som möjligt och att överläggningarna inleds så snart som möjligt.

Skatteförvaltningen bör vid sin bedömning formulera vilka villkor man föredrar skall gälla för förhandsöverenskommelsen. Vid överläggningarna med övriga skatteförvaltningar som berörs bör eventuella meningsskiljaktigheter som uppstår mellan skatteförvaltningarna lösas så att en uppsättning villkor kan presenteras för alla berörda skattebetalare.

73. Så snart som möjligt efter det att en formell ansökan har mottagits bör de behöriga myndigheterna inom de berörda skatteförvaltningarna kontakta varandra och lägga fast en tidtabell för förhandsöverenskommelsen. Skattebetalaren bör delta i arbetet med att upprätta tidtabellen. I tillägg C återfinns en mall för en tidtabell. I multilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning kan de behöriga myndigheterna komma överens om att en behörig myndighet leder arbetet med att organisera förfarandet.

74. Skattebetalaren bör hjälpa skatteförvaltningen i deras arbete med att bedöma ansökan genom att lämna upplysningar. Bedömningen bör slutföras så snart som möjligt så att överläggningarna kan inledas.

75. Skatteförvaltningarna bör vidta alla åtgärder för att underlätta bedömningen genom att bara kräva relevant information. Skattebetalaren måste i sin tur lämna all information som erfordras så snabbt som möjligt. Man bör kunna enas om vilken information som är relevant.

76. All information som lämnas till en skatteförvaltning bör även lämnas till övriga berörda skatteförvaltningar. Uppgifter om vilken information som har begärts in bör också utväxlas. Man bör också för varje förhandsöverenskommelse om prissättning fastställa rutiner som lägger fast om det är skattebetalaren eller i undantagsfall skatteförvaltningen som ansvarar för detta informationsutbyte.

77. Om en skatteförvaltning gör en annan bedömning än vad som anges i skattebetalarens ansökan, bör denna bedömning diskuteras med skattebetalaren.

78. Skatteförvaltningen bör som ett led i sin bedömning sträva efter att skattebetalaren skall vara införstådd med skatteförvaltningens ståndpunkt. Det är till fördel för skatteförvaltningen och skattebetalaren om de samarbetar för att komma fram till en slutsats som båda parter kan godta.

79. Skatteförvaltningar och skattebetalare bör samarbeta i samband med en förhandsöverenskommelse om prissättning för att minimera eventuella förseningar, i synnerhet genom att i tid begära nödvändiga upplysningar och lämna upplysningar i tid. Skatteförvaltningar bör alltid överväga en gemensam begäran om upplysningar om detta minimerar förseningar ytterligare.

80. Så snart en skatteförvaltning har gjort sin bedömning bör den försöka inleda överläggningarna, och övriga berörda skatteförvaltningar bör vid behov försöka slutföra sina bedömningar så att överläggningarna kan inledas.

81. I det skede när bedömningen görs bör de behöriga myndigheterna samråda med varandra om detta kan bidra till att en förhandsöverenskommelse om prissättning kan ingås. En preliminär överenskommelse bör ingås när detta är möjligt. Det är dock att föredra att skatteförvaltningen har gjort åtminstone en preliminär bedömning innan de konkreta överläggningarna mellan de behöriga myndigheterna inleds.

82. Om det bidrar till förfarandet bör de preliminära överläggningarna inledas innan bedömningen har slutförts, men detta bör inte ge skatteförvaltningarna anledning att skjuta upp bedömningen i onödan.

83. För de flesta förhandsöverenskommelser bör varje behörig myndighet ta fram ett positionsdokument med skatteförvaltningens bedömning. Det formella utbytet av ståndpunkter bör ske genom ett utbyte av de behöriga myndigheternas positionsdokument. Detta bör ske så snart som möjligt efter det att ansökan har mottagits.

84. De behöriga myndigheterna behöver inte utbyta positionsdokument om processen i så fall blir effektivare och går snabbare. Om alla behöriga myndigheter utarbetar positionsdokument innan de egentliga överläggningarna inleds bidrar detta dock i de flesta fall till att man kan identifiera och därmed lösa eventuella tvistefrågor snabbt och effektivt. Om en behörig myndighet har utarbetat ett positionsdokument bör andra behöriga myndigheter som deltar i överläggningarna åtminstone ange på vilka punkter man har en avvikande mening.

Innehållet i behöriga myndigheters positionsdokument

85. Den berörda skatteförvaltningens åsikt bör anges i ett positionsdokument. I tillägg D återfinns några av de uppgifter som sannolikt krävs i ett positionsdokument.

86. Överläggningarna bör inledas genom att ståndpunktsdokument skickas ut. En tidtabell bör fastställas för överläggningarna. Skattebetalarna bör underrättas om alla väsentliga händelser.

Om de behöriga myndigheterna samtycker bör skattebetalarna få delta i de behöriga myndigheternas möten för att ta upp faktiska omständigheter genom att hålla en presentation.

87. De behöriga myndigheterna bör vid behov anordna regelbundna möten för att hålla hela programmet för förhandsöverenskommelser aktuellt, men detta bör inte hindra att man anordnar och genomför möten i enskilda fall.

Formellt avtal om en förhandsöverenskommelse om prissättning

88. Den formella överenskommelsen om prissättning bör ges effekt genom formella avtal mellan de berörda skatteförvaltningarna (vid en multilateral förhandsöverenskommelse kan detta vara ett enda avtal mellan alla skatteförvaltningar eller ett antal bilaterala avtal mellan de olika skatteförvaltningarna).

Villkoren i förhandsöverenskommelsen bör anges i alla avtal.

89. Dessa avtal bör skapa klarhet för dem som omfattas av förhandsöverenskommelsen, och förutsatt att de relevanta villkoren i förhandsöverenskommelsen uppfylls skall internprissättningen för transaktionerna vara den som fastställs i förhandsöverenskommelsen och transaktionerna skall inte tolkas på något annat sätt av skatteförvaltningen. Skatteförvaltningarna bör se till att de kan skapa denna klarhet.

90. I tillägg E återfinns uppgifter som sannolikt kommer att krävas för alla formella avtal om förhandsöverenskommelser.

SÄRSKILDA OMRÅDEN

Transaktioner och deltagare i förhandsöverenskommelsen om prissättning

91. Det är skattebetalarens sak att inledningsvis avgöra vilka transaktioner och vilka enheter i en företagsgrupp som skattebetalaren vill skall omfattas av förhandsöverenskommelsen. Men det är skatteförvaltningen som beslutar om den skall godta skattebetalarens ansökan.

92. Det är viktigt att skatteförvaltningarna är så flexibla som möjligt när man fattar beslut om vad man skall låta skattebetalaren införliva i förhandsöverenskommelsen. Det rekommenderas att skattebetalarens skäl för att exkludera respektive inkludera företag och transaktioner anges i ansökan.

93. Om inte annat föreskrivs i den nationella lagstiftningen bör en skatteförvaltning spontant med andra skatteförvaltningar utbyta information som den första skatteförvaltningen anser bör ingå i förhandsöverenskommelsen. Skattebetalaren måste tillfrågas om vilka skatteförvaltningar som skall omfattas av förhandsöverenskommelsen, eftersom skattebetalaren måste ge sitt samtycke till villkoren i förhandsöverenskommelsen.

Kritiska antaganden

94. Skattebetalaren bör i sin ansökan beskriva vilka antaganden som med den valda metoden gör det möjligt att på ett korrekt sätt beräkna framtida transaktioners armlängdspriser.

95. Kritiska antaganden är per definition väsentliga för förhandsöverenskommelsen och bör utformas omsorgsfullt så att det garanteras att förhandsöverenskommelsen avspeglar armlängdspriser.

96. Skattebetalare och skatteförvaltningar bör sträva efter att fastställa kritiska antaganden som så långt som möjligt bygger på observerbara, tillförlitliga och oberoende uppgifter.

97. Kritiska antaganden bör vara anpassade efter skattebetalarens speciella omständigheter, affärsmiljön, metod och typ av transaktioner som omfattas.

98. De kritiska antagandena får inte utformas så snävt att den säkerhet som skapas genom förhandsöverenskommelsen äventyras, utan de bör omfatta ett spektrum av underliggande fakta som är så brett att de som omfattas av förhandsöverenskommelsen känner sig nöjda.

99. Förhandsöverenskommelsen bör från början innehålla parametrar för bestämning av en acceptabel nivå av avvikelse för vissa antaganden och endast om dessa parametrar överskrids bör det krävas en omförhandling.

100. Skattebetalarna bör informera sina skatteförvaltningar om kritiska antaganden inte uppfylls.

Alla som omfattas av förhandsöverenskommelsen bör samråda med varandra för att undersöka varför ett kritiskt antagande inte har uppfyllts och om den metod som fastställts i förhandsöverenskommelsen fortfarande är adekvat.

Man bör försöka omförhandla förhandsöverenskommelsen om detta är möjligt.

Retroaktiv tillämpning

101. Retroaktiv tillämpning kan – om detta medges enligt den nationella lagstiftningen – övervägas om tvister på så sätt kan lösas eller om eventuella tvister på så sätt kan uteslutas för tidigare tidsperioder.

102. En retroaktiv tillämpning bör bara vara ett sekundärt resultat av förhandsöverenskommelsen och bör bara ske om detta är lämpligt i det aktuella fallet. För att en retroaktiv tillämpning skall vara lämplig bör de fakta och omständigheter som förelåg under de tidigare tidsperioderna vara jämförbara med dem som föreligger i förhandsöverenskommelsen.

103. Förhandsöverenskommelsen bör bara tillämpas retroaktivt om skattebetalaren ger sitt samtycke.

104. En skatteförvaltning får vidta tillämpliga nationella åtgärder om man under den process som leder till en förhandsöverenskommelse upptäcker information som kan påverka beskattningen under tidigare tidsperioder. Skatteförvaltningarna bör dock underrätta skattebetalaren om att man tänker vidta dessa åtgärder så att skattebetalaren får möjlighet att redogöra för eventuell bristande överensstämmelse innan beskattningen omprövas för tidigare tidsperioder.

Offentliggörande av statistik

105. Det är värdefullt om varje skatteförvaltning offentliggör statistik över förhandsöverenskommelser.

Unilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning

106. Även om det kan finnas omständigheter då skattebetalaren har goda skäl för att anse att en unilateral förhandsöverenskommelse är mer adekvat än en bilateral, är bilaterala förhandsöverenskommelser att föredra framför unilaterala. Om en unilateral förhandsöverenskommelse kan minska risken för dubbelbeskattning i någon utsträckning, måste det säkerställas att unilaterala förhandsöverenskommelser följer armlängdsprincipen på samma sätt som bilaterala eller multilaterala förhandsöverenskommelser.

107. I första hand är det skattebetalaren som bör avgöra om det krävs en unilateral eller en bilateral förhandsöverenskommelse.

108. En medlemsstat som arbetar med en unilateral förhandsöverenskommelse kan överväga alternativet att låta en annan medlemsstat omfattas av förhandsöverenskommelsen. Skattebetalare bör dock inte tvingas in i en bilateral förhandsöverenskommelse.

109. Skatteförvaltningarna har rätt att avvisa ansökningar om unilaterala förhandsöverenskommelser om skatteförvaltningen anser att det vore lämpligare med en bilateral eller multilateral förhandsöverenskommelse eller om den anser att det inte är lämpligt med någon förhandsöverenskommelse alls.

110. Andra skatteförvaltningars och skattebetalares rättigheter bör inte påverkas av att det föreligger en unilateral förhandsöverenskommelse. Om en unilateral förhandsöverenskommelse ingås utesluter detta inte att det genomförs ett förfarande för ömsesidig överenskommelse efteråt.

111. Med uppförandekoden för företagsbeskattning har medlemsstaterna förpliktat sig att spontant utväxla uppgifter om unilaterala förhandsöverenskommelser som ingåtts. Informationsutbytet bör ske med alla andra skatteförvaltningar som direkt berörs av den unilaterala förhandsöverenskommelsen och detta bör ske snarast möjligt efter det att förhandsöverenskommelsen har ingåtts.

Underlätta för små och medelstora företag

112. Skatteförvaltningarna bör använda sin erfarenhet av de problem som små och medelstora företag ställs inför för att göra det enklare för dessa företag att ingå förhandsöverenskommelser om detta innebär att man kan undvika eller lösa tvister.

Tillägg A – Förteckning över uppgifter som sannolikt krävs i en formell ansökan om en bilateral eller multilateral överenskommelse om prissättning

Uppgifterna kommer att variera beroende på det aktuella ärendet och måste diskuteras mellan skattebetalarna och skatteförvaltningarna, helst vid mötet innan ansökan inges.

Det rör sig i huvudsak om två olika typer av uppgifter, nämligen information om tidigare tidsperioder som kanske redan finns i någon form, men som behöver sammanställas, och information som kan behöva samlas in speciellt för förhandsöverenskommelsen.

När medlemsstaterna fastställer vilka uppgifter om tidigare tidsperioder som krävs bör man tänka på att förhandsöverenskommelser om prissättning gäller framtiden och att uppgifter om vad som har varit kan vara mindre relevanta för kommande perioder. Man behöver emellertid information om tidigare tidsperioder för att sätta förhandsöverenskommelsen i ett sammanhang och för att kunna göra bättre bedömningar av framtiden.

Innan ansökan inges kan skatteförvaltningen och skattebetalaren ta tillfället i akt för att bestämma vilka uppgifter som skall lämnas i den formella ansökan. Man bör försöka få en balans så att skatteförvaltningen får tillräckligt med information för att kunna bedöma ansökan ordentligt, samtidigt som skattebetalaren inte skall behöva lämna en mängd uppgifter i onödan.

Skatteförvaltningen har alltid rätt att begära in ytterligare uppgifter och skattebetalaren har alltid rätt att lämna ytterligare uppgifter.

113. Namn och adress för alla företag i intressegemenskap (inklusive alla fasta driftställen) som omfattas av förhandsöverenskommelsen.

114. En översikt över företagsgruppens struktur som visar alla enheter som ingår i de företags affärsverksamhet som omfattas av förhandsöverenskommelsen.

115. En analys av bransch- och marknadstendenser som väntas påverka företaget. Om detta är relevant bör även eventuella marknadsundersökningar eller finansiella studier som ligger till grund för dessa prognoser läggas fram. En sammanfattning av den affärsstrategi som man tänker använda under den tidsperiod som förhandsöverenskommelsen avser bör läggas fram, samt strategin för tidigare perioder om den är annorlunda. Detta kan bl.a. omfatta prognoser som ligger till grund för framtidsstrategin, budgetar, uppgifter om förväntad affärsutveckling och konkurrens, framtidsstrategier för försäljning, produktion och forskning och utveckling. Uppgifter kan lämnas om vem som är behörig och ansvarar för att utveckla och lägga fast affärsstrategin.

116. Uppgift om den tidsperiod som skattebetalaren vill att förhandsöverenskommelsen skall täcka, i förekommande fall även för retroaktiv tillämpning.

117. En funktionsanalys (se tillägg B) avseende de parter och transaktioner som skall omfattas av förhandsöverenskommelsen.

118. Skälet till varför skattebetalaren anser att en förhandsöverenskommelse om prissättning är lämplig för just dessa transaktioner.

119. De kritiska antaganden som ligger till grund för förhandsöverenskommelsen.

120. Uppgifter om vilken metod som föreslås för de berörda transaktionerna och underlag som styrker uppfattningen att metoden leder till resultat som stämmer överens med armlängdsprincipen. Beroende på metoden och hur den skall tillämpas kan dessa underlag bl.a. utgöras av följande:

121. En genomgång av OECD:s fem faktorer för att fastställa jämförbarheten, inklusive jämförelsetransaktioner och eventuella justeringar som gjorts för att uppnå jämförbarhet.

122. Skälen till varför man valt den metod som anges i ansökan.

123. Uppgifter med stöd av finansiell information som visar hur den föreslagna metoden skall genomföras.

124. En förteckning över eventuella förhandsöverenskommelser om prissättning som redan ingåtts av något av de företag i intressegemenskap som omfattas av förhandsöverenskommelsen och som avser samma eller liknande transaktioner, om skattemyndigheterna inte redan har en sådan förteckning.

125. Närmare finansiell information om de enheter som förhandsöverenskommelsen kommer att omfatta för de tre år som närmast föregår överenskommelsen. Detta kan omfatta följande:

126. Lagstadgade räkenskaper för dessa tre år.

127. En analys av produkt-/tjänstegrupperna som visar brutto- och nettomarginaler samt därtill hörande kostnader för de produkter/tjänster som kommer att omfattas av förhandsöverenskommelsen, om en sådan analys föreligger och är ändamålsenlig.

128. En förteckning över eventuella juridiska avtal mellan företag i intressegemenskap som påverkar transaktionerna i förhandsöverenskommelsen, t.ex. licensavtal, köpeavtal, distributionsavtal, FoU-avtal.

129. För år som man ansöker om en retroaktiv tillämpning för – om detta medges enligt nationell lagstiftning – uppgifter om skattesituationen för alla berörda enheter, t.ex. skattedeklarationer (godkänd, inlämnad men inte godkänd, inlämnad och under handläggning osv.) samt uppgifter om eventuella pågående förfaranden för ömsesidig överenskommelse och en analys av bestämmelserna om tidsfrister inom varje berörd jurisdiktion så att det framgår om en retroaktiv tillämpning kan komma i fråga för de aktuella åren.

Tillägg B: Funktionsanalys

Funktionsanalysen är central för allt arbete med internprissättning. Innehållet bör anpassas efter skattebetalaren i fråga och transaktionerna inom ramen för förhandsöverenskommelsen. Beroende på den aktuella situationen bör ansökan i viss utsträckning även visa vilken enhet som utför vilka funktioner i det multinationella företagets samlade verksamhet. Skatteförvaltningarna bör dock komma ihåg att de inte skall bedöma transaktioner som inte omfattas av förhandsöverenskommelsen. Denna information måste vara tillräcklig för att de skall få en omfattande inblick i de aktuella transaktionerna.

Verksamhet och funktioner

All verksamhet som har att göra med de transaktioner som omfattas av förhandsöverenskommelsen bör beskrivas (forskning och utveckling, tillverkning, distribution, marknadsföring, typen av tjänsteverksamhet osv.). Det ekonomiska och företagsmässiga värdet på dessa verksamheter bör klart framgå liksom även hur dessa verksamheter samspelar med verksamheter som bedrivs av andra enheter i företagsgruppen. Den marknad som enheten är verksam på och enhetens marknadsställning bör beskrivas samt typen av kund, vilken produkt som säljs, hur den utvecklas eller förvärvas, vem den förvärvas från och till vem den säljs.

Risker

De risker som bärs av enheten när det gäller transaktionerna inom ramen för förhandsöverenskommelsen bör beskrivas och värderas. Typiska risker kan bl.a. vara produktrisker, teknikrelaterade risker, risker i samband med föråldring, marknadsrisker, kreditrisker, valutarisker och juridiska risker.

Tillgångar som utnyttjas

Omfattningen och typen av rörelsekapital och materiella och immateriella tillgångar som används inom ramen för förhandsöverenskommelsen bör beskrivas. Även här bör deras relativa betydelse för handeln om möjligt analyseras.

Ytterligare uppgifter krävs om immateriella rättigheter tas i anspråk vid de transaktioner som innefattas i förhandsöverenskommelsen. Information bör lämnas om hur de immateriella rättigheterna utvecklades inom företagsgruppen eller förvärvades av företagsgruppen. Det bör klart framgå vilken enhet som nu äger de immateriella rättigheterna och hur detta skedde, hur de används och vilket värde de tillför företaget.

Tillägg C: Preliminär tidsram för en förhandsöverenskommelse om prissättning

Alla förhandsöverenskommelser om prissättning är olika, vilket innebär att det är svårt att fastställa en tidsram som kan gälla för alla förhandsöverenskommelser. Bäst är att alla parter får lägga fram en tidtabell så tidigt som möjligt efter det att ansökan har inkommit. Skatteförvaltningarna kan bidra till att tidsåtgången för förhandlingarna om en förhandsöverenskommelse blir så kort som möjlig genom att granska uppgifterna snabbt och effektivt. Skattebetalarna kan bidra till att tidsåtgången blir så kort som möjlig genom att lämna fullständiga uppgifter snabbt. Tidtabellen nedan är ett exempel, men den omfattar alla steg som normalt ingår vid förhandsöverenskommelser.

Skedet innan ansökan inges– informell ansökan – månad 0

En skattebetalare kontaktar informellt två skatteförvaltningar med en förfrågan om en förhandsöverenskommelse om prissättning. Skatteförvaltningarna lyssnar på vad som framförs och anger om just det ärendet lämpar sig för en förhandsöverenskommelse. Skatteförvaltningarna rådgör med varandra så att båda parter är överens. Var och en diskuterar kort med skattebetalaren vilka uppgifter som bör lämnas i en första omgång och undersöker vilken metod som är lämplig.

Månad 1–3

Den formella ansökan inkommer till båda skatteförvaltningarna. Under månad 1 fastställer de behöriga myndigheterna en tidtabell för bedömningen av och förhandlingarna om förhandsöverenskommelsen. Båda skatteförvaltningarna genomför var för sig en första granskning och begär vid behov in information.

Månad 4–12

Skatteförvaltningarna fortsätter var för sig bedömningen med fullständigt samarbete från skattebetalarens sidan. Ett första möte kan anordnas där skattebetalaren håller en presentation för alla berörda parter. De behöriga myndigheterna samråder vid behov. Skattebetalaren deltar i bedömningen och rådfrågas. I slutet av denna period har båda skatteförvaltningarna formulerat sin ståndpunkt. De behöriga myndigheterna kan utbyta positionsdokument. De kommer överens om att sammanträda för att diskutera dessa under månad 14.

Månad 13

Varje behörig myndighet granskar de andra behöriga myndigheternas positionsdokument och får vid behov ytterligare information. (Alternativt utfärdar en behörig myndighet ett positionsdokument under månad 12 och under månad 13 utfärdar den andra behöriga myndigheten ett positionsdokument som avvisar ståndpunkten och föreslår alternativ.)

Månad 14–16

Diskussioner förs mellan de behöriga myndigheterna. Ytterligare klargöranden erhålls från skattebetalaren som hålls underrättad om de behöriga myndigheternas överläggningar.

Månad 17

De behöriga myndigheterna når en överenskommelse. Skattebetalaren hörs och anger att man samtycker till överenskommelsen.

Månad 18

Förhandsöverenskommelsen ingås formellt av de behöriga myndigheterna. Formella handlingar utväxlas. Skattebetalaren får försäkringar om att förhandsöverenskommelsen godtas.

Mer komplicerade fall kan ta längre tid, men om alla parter samarbetar och planerar arbetet bör tiden för att ingå en förhandsöverenskommelse kunna hållas till ett minimum.

Tillägg D: Innehållet i de behöriga myndigheternas positionsdokument

Eftersom alla ärenden är olika kommer positionsdokumenten att se olika ut. Nedan ges en allmän vägledning som bör kunna tillämpas för innehållet i alla positionsdokument. För att man skall kunna avsluta ett förfarande för en förhandsöverenskommelse utan onödiga dröjsmål måste de behöriga myndigheternas överläggningar oftast inledas genom ett positionsdokument snarast möjligt efter det att ansökan har inkommit.

Ofta är det lämpligt att ett positionsdokument innehåller följande:

130. De behöriga myndigheternas slutsats tillsammans med en motivering. Här bör uppgifter ingå om den metod som föredras och skälen för detta.

131. Om man har avvisat eller ändrat den metod som skattebetalaren inledningsvis föredrog skall skälen för detta anges.

132. Uppgifter om de fakta som man ansett vara mest relevanta när man kommit fram till sin slutsats. I förekommande fall bör särskild hänsyn tas till omständigheter som framkommit under processens gång och som inte framgick av ursprungsansökan.

133. Uppgifter om de kritiska antaganden som ligger till grund för förhandsöverenskommelsen.

134. En ståndpunkt om eventuella retroaktiva aspekter och om förhandsöverenskommelsens framtida varaktighet.

135. Förslag till hur förhandsöverenskommelsen bör övervakas.

136. En beskrivning av de dubbelbeskattningsavtal och den nationella lagstiftning som kommer att gälla för förhandsöverenskommelsen och sörja för klarhet för skattebetalaren.

Tillägg E: Uppgifter som sannolikt kommer att krävas i en formell överenskommelse

137. Förhandsöverenskommelsens varaktighet och dagen för ikraftträdande.

138. Uppgifter om vilken metod som godtas för internprissättningen och de kritiska antaganden (se tillägg F) som måste förverkligas för att förhandsöverenskommelsen skall vara giltig.

139. Bestämmelser om att förhandsöverenskommelsen är bindande för de berörda skatteförvaltningarna.

140. Bestämmelser om hur förhandsöverenskommelsen skall övervakas.

141. Bestämmelser om vilken dokumentation som skall föreligga under den tid som förhandsöverenskommelsen löper för att övervakning skall kunna ske, t.ex. en årsrapport.

142. Avtal om eventuella retroaktiva aspekter.

143. Eventuella omständigheter som kan kräva att förhandsöverenskommelsen revideras.

144. Eventuella omständigheter som kan leda till att förhandsöverenskommelsen upphävs i framtiden eller till och med retroaktivt (t.ex. om felaktiga uppgifter har lämnats).

Tillägg F – Kritiska antaganden

De kritiska antagandena kommer att variera mellan olika förhandsöverenskommelser, men antaganden kommer i regel att göras på några av följande områden:

145. Relevant nationell skattelagstiftning och relevanta dubbelbeskattningsavtal.

146. Avgifter, tullar, importrestriktioner och statliga föreskrifter.

147. Ekonomiska villkor, marknadsandel, marknadsvillkor, pris i detaljled och försäljningsvolym.

148. Funktionerna hos och riskerna för de företag som är involverade i transaktionerna.

149. Valutakurser, räntesatser, kreditvärdighet och kapitalstruktur.

150. Internredovisning, affärsredovisning och klassificering av inkomster och utgifter.

151. De företag som kommer att vara verksamma inom varje jurisdiktion och den form i vilken de kommer att vara det.

[1] EGT C 122, 30.4.2004, s. 4.

[2] EUT C 176, 28.7.2006, s. 8.

[3] EGT L 225, 20.8.1990, konvention 90/436/EEG.

[4] EUT C 49, 28.2.2006, s. 23.

[5] EUT C 176, 28.7.2006, s. 1.

[6] Ännu ej offentliggjort.

[7] EUT C 160, 30.6.2005, s. 1-22.