18.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/48

1.1

Den danska versionen av flexicurity har visat sig vara ett exempel på hur man på ett socialt balanserat sätt kan uppnå ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och hållbara offentliga finanser. Denna utveckling ligger i linje med Lissabonprocessen, som syftar till att skapa hållbar tillväxt, hög sysselsättning och garantier för social välfärd.

1.2

Den danska av flexicuritymodellen, som bygger på tanken att en rörlig arbetsmarknad skapas genom sociala trygghetsskapande komponenter och en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik, bidrar av allt att döma till landets konkurrenskraft. Flexicuritysystemet i kombination med andra förhållanden i det danska samhället har gett den danska arbetsmarknaden styrka och flexibilitet som gör det danska samhället väl rustat att möta framtida utmaningar. Hög sysselsättning, höga arbetslöshetsunderstöd och optimism gör att både arbetsgivare och arbetstagare finner sig i den osäkerhet och de nackdelar som systemet medför, på grund av de fördelar som det innebär för respektive grupp.

1.3

För att kunna förstå vad som menas med flexicurity måste man först och främst inse att flexibilitet och trygghet inte nödvändigtvis är varandras motsatser. Arbetsgivarsidan kan ha intresse av stabila och trygga arbetsrelationer och motiverade arbetstagare, och på motsvarande sätt kan arbetstagarsidan ha intresse av flexibilitet när det gäller arbetstid, arbetsorganisationer och lönesystem.

1.4

I förhållande till globaliseringen och den internationella utlokaliseringen av arbetstillfällen ger flexicurity befolkningen en hög grad av ekonomisk och social trygghet genom paradigmskiftet från anställningstrygghet till sysselsättningstrygghet och nya personliga möjligheter med begränsad risk för förändringsbenägna. Den enskilde individen kan visserligen riskera att mista sitt arbete, men det sociala trygghetssystemet skapar garantier för att den arbetslöse på kort sikt har en grundläggande levnadsstandard. På längre sikt ökar aktiva insatser på arbetsmarknaden i kombination med den höga sysselsättningsgraden dessutom sannolikheten för att den drabbade skall få ett nytt arbete.

1.5

För den enskilde arbetstagaren innebär den danska versionen av flexicurity att arbetssituationen kan präglas av stor osäkerhet och att man kan mista sitt arbete flera gånger under arbetslivet. Trots det gör den inbyggda säkerheten i flexicurity-filosofin, som å ena sidan innebär höga arbetslöshetsunderstöd genom offentlig finansiering och allmänna skatteintäkter och å andra sidan sysselsättningsmöjligheter, att danskarna i allmänhet känner sig säkra och nöjda, (se bilaga 2).

1.6

Om man ser på den danska versionen av flexicurity i ett europeiskt perspektiv är det naturligtvis inte möjligt att kopiera systemet från ett land till ett annat på grund av skillnader i kultur, struktur och ekonomiska förhållanden. Som politisk strategi kan ett antal specifika komponenter övervägas i förhållande till andra medlemsländer. Det gäller främst i de länder där det sociala kapitalet, dvs. summan av normer, nätverk och tillit mellan individer och mellan organisationer, har utvecklats i samma riktning som det danska med samarbetstraditioner mellan regering och arbetsmarknadens parter, och där medborgarna är förändringsbenägna. Geografisk flexibilitet kan emellertid medföra allvarliga problem för familjer, partnerförhållanden och för barns skolgång och utbildning, särskilt i stora länder och i länder med federal struktur.

1.7

Flexicuritybegreppet bygger i stort på idén om att en kombination av flexibilitet och trygghet för arbetstagarna kan säkerställa både trygghet och konkurrenskraft. Den danska flexicuritymodellen skapar trygghet genom höga ersättningsnivåer till arbetslösa (och inkomstersättning i samband med andra förändringar i den enskilde individens yrkesliv) och flexibilitet genom liberala regler för uppsägning, exempelvis korta uppsägningstider. En kombination av social trygghet, stor rörlighet på arbetsmarknaden och en aktiv arbetsmarknadspolitik skapar garantier för att människor i praktiken är tillgängliga på arbetsmarknaden och genom utbildning och fortbildning anpassar sig till nya arbeten. Den danska arbetsmarknadspolitiken innehåller således både incitament och sanktioner, till exempel i form av krav på ett aktivt deltagande, där kvalitativa erbjudanden om kompetensutveckling dock har dominerat. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en förutsättning för att arbetsmarknadsmarknaden skall fungera effektivt och med höga arbetslöshetsunderstöd.

1.8

Den danska flexicuritymodellen kan emellertid inte ses skilt från ramarna för välfärdsstaten och ett starkt föreningssystem. Det sätt på vilket den danska arbetsmarknaden fungerar är beroende av en rad andra faktorer i samhället. Det gäller exempelvis den centrala ställning som arbetsmarknadens parter har i det politiska beslutsfattandet och genomförandet av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, det omfattande offentlig finansierade välfärdssystemet, befolkningens kompetensnivå och den makroekonomiska policymixen som genomförts under det senaste årtiondet.

1.9

I utvecklingen av den danska flexicuritymodellen har arbetsmarknadsparterna haft en central placering både i beslutsprocesserna och i genomförandet av bland annat utbildningspolitiken och strukturreformer på arbetsmarknaden. Inom en rad områden är utvecklingen baserad på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Det gäller exempelvis införandet av privata, arbetsmarknadsrelaterade pensioner. Arbetsmarknadsparternas roll är ett resultat av den historiska utvecklingen och parternas höga organisationsgrad. På grund av arbetsmarknadsparternas inflytande har man ofta kunnat finna kreativa lösningar med bred förankring. Ett starkt inflytande från arbetsmarknadens parter och andra grupperingar inom det civila samhället kräver dock att de är flexibla, samarbetsvilliga och beredda att betrakta verkligheten från nya och breda perspektiv. Ett aktivt deltagande och stort inflytande från arbetsmarknadsparternas sida kan således vara avgörande för samhället och dess möjligheter att konkurrera och anpassa sig. I dessa processer är också stöd, medverkan och kritiska synpunkter från andra organisationer i det civila samhället, t.ex. sociala organisationer, informations- och utbildningsorgan etc. av stor betydelse.

1.10

En förutsättning för att de höga ersättningsnivåerna skall fungera är att befolkningens kompetensnivå generellt är hög; annars kommer det att finnas en stor grupp som har en inkomst som är lägre än arbetslöshetsunderstödet. Hög kompetensnivå och en vilja att omskola sig – även bland dem med lägst formell utbildning – är en viktig orsak till den danska flexicuritymodellens framgång.

1.11

Under andra halvan av 1990-talet, när Danmark genomförde genomgripande strukturella reformer, gick åtstramningar på arbetsmarknaden hand i hand med en expansiv ekonomisk politik som ledde till ökad tillväxt och sysselsättning. Utöver den inkomsttrygghet som den höga ersättningsnivån ger försöker Danmark garantera sina medborgare sysselsättningstrygghet. Man kan aldrig vara säker på att få behålla sitt arbete, men sannolikheten att man skall få ett nytt är stor tack vare de offentliga hjälpinsatserna. Strukturella reformer som företas i optimistisk och sysselsättningsfrämjande anda är dessutom lättare att genomföra och förankra. Den danska flexicuritymodellen grundar sig således på en makroekonomisk policymix som främjar tillväxt och sysselsättning.

1.12

Den danska versionen av flexicurity är under ständig diskussion och förändring. Det finns både för- och nackdelar med systemet, och även om flexibilitet, trygghet och aktiv arbetsmarknadspolitik hänger samman, diskuteras ständigt hur den rätta jämvikten mellan dessa komponenter skall kunna uppnås.

1.12.1

De höga skatteintäkterna är en förutsättning för det danska flexicurity-systemet och andra faktorer som har betydelse för en välfungerande arbetsmarknad. De offentliga utgifterna till arbetsmarknadspolitiken uppgick således till 4,4 % av BNP (år 2003), vilket är högst i Europa (1). Det höga skattetrycket på omkring 49 % av BNP accepteras å ena sidan av den danska befolkningen, men å andra sidan diskuteras skatterna ständigt och sannolikt kommer beskattningen av arbete att sänkas i framtiden. En orsak till det höga skattetrycket är just den höga sysselsättningsgraden, som i sig på ett positivt sätt bidrar till de offentliga finanserna. Genom att öka sysselsättningen kan man öka skatteintäkterna ytterligare.

1.13

Betydelsen av ”flexicurity efter danskt mönster” ligger för EU i den beredvillighet som detta försök har skapat till en proaktiv anpassning till nya förhållanden genom ett välavvägt ekonomiskt paradigmskifte som är resultatet av ingående förhandlingar mellan berörda parter där full hänsyn har tagits till de grundläggande värdena i den europeiska sociala modellen.

2.1

Danmark har stabil tillväxt och kontroll över sina offentliga finanser. Åren 2000–2005 uppgick den genomsnittliga tillväxten till 1,7 %, den genomsnittliga sysselsättningsgraden till 77,5 % och det genomsnittliga överskottet i statskassan till 1,4 % av BNP. Den sammanlagda statsskulden uppgick till 42,7 % av BNP år 2004 och överskottet i statskassan till 2,8 % av BNP. Överskottet i de offentliga finanserna förklaras bland annat av den rekordhöga sysselsättningen som ger stora skatteintäkter via inkomstskatterna.

2.2

Omsättningen på den danska arbetsmarknaden är mycket hög, eftersom mer än 10 % av alla arbetstillfällen försvinner på ett år och ungefär lika många skapas. Omkring 30 % av de anställda byter arbete varje år och förvärvsarbetande i Danmark har, efter Storbritannien, det näst lägsta genomsnittliga antalet tjänsteår inom en och samma arbetsplats i EU. Detta skall ses mot bakgrund av både gällande bestämmelser och den danska företagsstrukturen med många små och medelstora företag.

2.3

Resultatet av den policymix av makroekonomiska incitament och de strukturreformer som Danmark har genomdrivit bland annat på arbetsmarknaden, kan illustreras med hjälp av Phillipskurvan, som visar sambandet mellan arbetslöshet och löneökningstakten. Kurvan för Danmark återges i bilaga 1. Sedan 1993 har man lyckats minska arbetslösheten väsentligt utan att det har lett till ökad inflation. Phillipskurvan har förblivit nära nog vågrät under denna period. Arbetsmarknads- och utbildningsinsatserna motverkar de anpassningssvårigheter och hinder som annars kan leda till löne- och prisökningar.

2.4

Danmark placeras alltid högt i undersökningar om hur attraktiva länder är att investera i. I Economic Intelligens Units undersökning från mars 2005 låg Danmark på första plats. I bilaga 2 återges Danmarks placering i förhållande till övriga EU-länder utifrån en rad olika parametrar.

3.1

Begreppet ”flexicurity” har blivit mycket populärt under senare år, men betydelsen är ofta oklar och begreppet tolkas på olika sätt i olika länder.

3.2

I arbetsmarknadshänseende beskrivs den danska modellen som den gyllene triangeln mellan anställningsbestämmelser (som leder till hög numerisk flexibilitet), ett generöst ersättningssystem (som ger social trygghet) och aktiva deltagar- och utbildningsinsatser (som både motiverar arbetslösa att söka arbete och ökar kompetensen hos arbetslösa, så att de på nytt kan träda in på den öppna arbetsmarknaden).

3.2.1

Det danska flexicuritysystemet bidrar till att de arbetstillfällen som skapas är av hög kvalitet och uppfyller krav som kan ställas på ett anständigt arbete. Högt arbetslöshetsunderstöd resulterar i hög reservinkomst, vilket gör det möjligt för danskarna att leva av den lön de uppbär. Därmed kan man på den formella arbetsmarknaden endast urskilja svaga tendenser till ”arbetande fattiga”, även bland danskar av annat etniskt ursprung.

3.3

Den gyllene triangeln illustreras nedan. Det danska systemet med ersättningar och en aktiv arbetsmarknadspolitik genomgås kortfattat i bilaga 3.

Huvuddragen i det danska flexicurity-systemet.

3.4

Flexibiliteten på den danska arbetsmarknaden har emellertid flera dimensioner och har inte enbart uppnåtts genom liberala regler för uppsägning, utan även genom flexibla arbetstider som gör det möjligt att i enlighet med gällande avtal beräkna arbetstiden över ett år och under kortare perioder införa arbetsdelning. Genom att i högre grad fastställa slutlönen på företagsnivå, säkerställs dessutom en viss grad av löneflexibilitet inom kollektivavtalen. Flexibiliteten är också ett resultat av arbetskraftens breda kompetens, som säkerställer att arbetstagare är självständiga, öppna för förändring och medvetna om sitt ansvar och därmed lätt kan anpassa sig till förändringar i produktionskedjan eller till ett nytt arbete.

3.5

Tryggheten på den danska arbetsmarknaden ligger inte uteslutande i den relativt högra ersättningsnivån, utan även i att den höga sysselsättningsgraden och omsättningen på arbetsmarknaden skapar en viss sysselsättningstrygghet. Sysselsättningstryggheten kompletteras dessutom av ett brett spektrum av fortbildnings- och vidareutbildningsinsatser som de offentliga myndigheterna och arbetsmarknadens parter ansvarar för och administrerar. Det danska samhället ger dessutom familjer en viss trygghet i form av attraktiva föräldraledighets- och barnpassningsmöjligheter, så att de kan kombinera familje- och yrkesliv.

3.6

För att kunna förstå vad som menas med flexicurity måste man först och främst inse att flexibilitet och trygghet inte nödvändigtvis är varandras motsatser. Traditionellt har arbetsgivarsidans önskemål om större flexibilitet varit oförenligt med arbetstagarsidans önskemål om trygghet i arbetet och hög ekonomisk ersättning vid arbetslöshet och sjukdom.

3.7

Flexicurity-begreppet bryter mot detta tankesätt. Arbetsgivarsidan kan ha intresse av stabila och trygga arbetsrelationer och motiverade arbetstagare, och på motsvarande sätt kan arbetstagarsidan ha intresse av flexibilitet när det gäller arbetstid, arbetsorganisation och lönesystem. Moderna former av arbetsmarknader kan följaktligen skapa ett nytt samspel mellan flexibilitet och trygghet.

3.8

På arbetsmarknaden innebär det danska flexicuritysystemet att dynamiken i en liberal marknadsekonomi kombineras med den sociala tryggheten i en skandinavisk välfärdsstat genom tillhandahållande av allmänna tjänster och inkomstutjämning. Utifrån ett brett perspektiv är detta ett av resultaten av den politiska målsättningen att ge människor möjligheter i arbetslivet och omfördela resurserna via den offentliga budgeten och verksamheten. Det skapar sammanhållning i samhället genom påtagliga inkomstutjämningar och åtgärder för att avvärja starka sociala spänningar, samtidigt som det ger arbetstagarna trygghet att anpassa sig i sin yrkesroll och hantera flexibiliteten.

4.1

Arbetsmarknadsparterna har traditionellt haft en central ställning i beslut om och administration av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Arbetsmarknadsparternas inflytande har bidragit till att skapa kreativa och välavvägda lösningar på marknads- och innovationsproblem och till att rusta landet för att möta de anpassnings- och utvecklingsbehov som globaliseringen medför, eftersom de har möjlighet att bedöma behov och garantera justeringar. Genom en tät dialog mellan aktörerna utvecklas dessutom gradvis socialt kapital i form av större tillit, ansvar och ömsesidig förståelse.

4.2

Den nuvarande situationen har historiska rötter som går mer än 100 år tillbaka i tiden. Den speciella danska regleringsmodellen för arbetsmarknaden går tillbaka till det så kallade ”Septemberforlig” (septemberavtalet) från 1899, som ingicks mellan de nyligen etablerade landsorganisationerna LO (arbetstagarsidan) och DA (arbetsgivarsidan), och som blev världens första ramavtal. Septemberavtalet har sedan dess utgjort ramen för avtal och för samspelet mellan parterna på arbetsmarknaden.

4.2.1

Arbetsgivarsidan accepterade fackföreningarnas huvudorganisation som förhandlingspart, och samtidigt accepterade arbetstagarsidan att arbetsgivarna hade rätt att anställa och avskeda arbetskraft. Därmed erkändes uppsägningsrätten. Denna grundregel har bidragit till den liberala synen på uppsägningsbestämmelser i Danmark. Ett viktigt led i septemberavtalen var också goda förbindelser mellan parterna under avtalsperioden. Frivillig arbetsmarknadsreglering, parternas egna konfliktlösningsmetod, var det sätt man löste konflikter på fram till 2003. Det var först när EU inte ville godkänna den suveräna rätten att genomföra direktivavtalsvägen som kompletterande lagstiftning infördes i Danmark. Bilaga 4 innehåller mer information om den historiska utvecklingen av arbetsmarknadsparternas roll och införandet av den danska modellen.

4.3

Efter många år av hög inflation, men mycket fluktuerande reallöneökningar, erkände arbetsmarknadens parter från 1987–1988 och framåt att man i avtalen även bör beakta överordnade samhällsekonomiska aspekter. Naturligtvis skiljer sig arbetsgivares, arbetstagares och regeringens åsikter åt i Danmark, men det finns också en grundläggande dialog- och konsensuskultur som bör ses som en del av det sociala kapitalet. Öppna hierarkiska strukturer på alla nivåer i samhället bidrar till att upprätthålla denna konsensusstruktur.

4.4

På det politiska planet har Danmark sedan 1960-talet utvecklat ett omfattande offentligt system för yrkesinriktad fort- och vidareutbildning för både förvärvsarbetande och arbetslösa. Det har bidragit till att främja hela arbetsstyrkans förmåga till anpassning. Dessutom har arbetsmarknadernas parter under hela 1900-talet intagit en central plats i de offentliga besluts- och genomförandestrukturerna. I motsats till de flesta andra europeiska länder har denna roll stärkts efter 1993/1994.

4.5

Innehållsmässigt lades arbetsmarknadspolitiken om från ett regelstyrt perspektiv till ett behovsorienterat perspektiv med individuellt anpassade insatser. Arbetsmarknadens parter blev centrala aktörer tillsammans med kommunerna i 14 regionala arbetsmarknadsråd som både fick behörighet och offentliga medel för att prioritera arbetslöshetsinsatser och regional arbetsmarknadspolitik.

4.6

Arbetsmarknadens parter har därmed under många år byggt upp en stark kollektiv medvetenhet om samhällets ansvar, och de offentliga parterna har lärt sig att använda sina resurser och sitt inflytande. Arbetsmarknadens parter har unik kännedom och kunskap om arbetsmarknaden och kan därför snabbt reagera på olika behov. De bidrar med gratis resurser till den offentliga sektorn genom att samarbeta med näringslivet, de finner kreativa lösningar på gemensamma problem genom diskussioner och samråd, och organisationerna är avgörande för att politiska riktlinjer skall kunna antas, genomföras och inte minst accepteras. De offentliga myndigheterna är således beroende av arbetsmarknadsparternas medverkan i flexicuritysystemet.

5.1

För att helt och hållet kunna förstå det danska flexicuritysystemet måste man betrakta det samhällsperspektiv som systemet ingår i. Både den ekonomiska politiken och den offentliga sektorn påverkar arbetsmarknaden, och tillsammans utgör komponenterna det man kallar ”den danska modellen”. Detta samspel illustreras i figuren i bilaga 7.

5.2

Under den sista hälften av 1980-talet och första hälften av 1990-talet präglades den danska ekonomin av ekonomisk lågkonjunktur. Åren 1987–1993 uppgick den genomsnittliga tillväxten till 0,8 % per år och arbetslösheten steg från 5 % år 1987 till 9,6 % år 1993. Krisen var bland annat ett resultat av de ekonomiska åtstramningar som gjorts till följd av stora offentliga underskott åren dessförinnan.

5.3

Från 1993 stärktes den aktiva arbetsmarknadspolitiken och samtidigt fick ekonomin också medvind i form av låg ränta och expansiv ekonomisk politik. I början av tillväxtperioden från mitten av 1990-talet hade Danmark så stora underskott i de offentliga finanserna att landet skulle ha överträtt bestämmelserna i tillväxt- och stabilitetspakten om denna hade funnits då. Dessutom ändrades reglerna för finansiering av fast egendom (längre avbetalningsperiod på lån och möjlighet till omkonvertering) så att medborgarna fick mer pengar att röra sig med. Den höga tillväxten, den sjunkande arbetslösheten och den spirande optimismen betydde att befolkningen lättare kunde godta strängare bestämmelser på arbetsmarknaden.

5.4

De extra offentliga utgifterna användes bland annat till en massiv insats för att förbättra barntillsynsåtgärder, så att kvinnor med små barn skulle kunna delta på arbetsmarknaden.

5.5

Den ökade inriktningen på arbetsmarknadspolitiken innebar också en ökad insats inom utbildning och vidareutbildning. Staten anslog stora medel så att både förvärvsarbetande och arbetslösa skulle kunna fortbilda sig. Tillskotten utbetalades dels i form av betalning av utbildning, dels som ersättning för löneförluster. Samtidigt ökade man på alla nivåer antalet utbildningsplatser för unga.

5.6

Generellt kan sägas att det danska systemet med höga arbetslöshetsunderstöd, och därmed hög reservinkomst, förutsätter kompetent och produktiv arbetskraft. Ett land med många lågutbildade som inte kan matcha den lönenivå som de höga ersättningsnivåerna kräver skulle drabbas av hög arbetslöshet.

5.7

Den ekonomiska strategi som med framgång infördes i mitten av 1990-talet var en investeringsstrategi som byggde på att offensiva reformer och investeringar i utbildning och offentliga tjänster skapar tillväxt. En positiv tilltro till framtiden och stark inkomsttrygghet främjar konsumtionslusten och säkerställer stor inhemsk efterfrågan.

5.8

Den nuvarande ekonomiska strategin är en reaktion på den ekonomiska lågkonjunktur som Danmark befann sig i från år 1987 då regeringen vidtog åtgärder för att minska det stora underskottet i de offentliga finanserna och betalningsbalansen genom besparingar och nedskärningar. Nedskärningsstrategin löste visserligen balansproblemen, men resulterade i låg tillväxt och växande arbetslöshet. Den nuvarande strategin säkerställer av allt att döma tillväxt och sysselsättning samtidigt som balansen i de offentliga finanserna och betalningsbalansen också säkerställs. Det är ett resultat som inte har uppnåtts i Danmark sedan före oljekrisen under 1970-talet.

6.1

Även om den danska flexicuritymodellen under senare år har lett till goda resultat finns det naturligtvis utmaningar som bör diskuteras.

6.2

Globaliseringen och den tekniska utvecklingen sätter viss press på den danska arbetsmarknaden. Det är i synnerhet de lågutbildade som sätts under press i form av konkurrens från tredje land med lägre lönenivåer och automatiserad tillverkning.

6.2.1

Hittills har Danmark klarat pressen genom att antalet lågutbildade på arbetsmarknaden har minskat i och med att de äldre som lämnar arbetsmarknaden i större utsträckning är lågutbildade än de unga som inträder på arbetsmarknaden. För närvarande finns emellertid många unga som inte har någon yrkesutbildning, vilket på längre sikt kan underminera det danska flexicuritysystemet. Om utbudet av kvalificerad arbetskraft inte någorlunda anpassas till efterfrågan kommer de offentliga utgifterna för arbetslöshetsunderstöd och andra ersättningar att bli alltför höga.

6.2.2

I Danmark förekommer det att företag lägger ner eller flyttar en del av produktionen till länder med lägre lönenivå. Detta är en stor utmaning i synnerhet för avsides belägna regioner som påverkas starkt av varje nedlagt företag. Den danska arbetsmarknaden, som strukturellt domineras av små och medelstora företag, betraktas som en dynamisk enhet, så i stället för att försöka hålla fast vid befintliga arbetstillfällen försöker politiker i samarbete med arbetsmarknadens parter att skapa nya, mer konkurrenskraftiga arbetstillfällen.

6.3

Den stora omsättningen på arbetsmarknaden innebär att arbetsgivarna inte är särskilt benägna att betala för de anställdas utbildning, eftersom de inte vet hur länge personalen kommer att stanna. Problemet gäller i synnerhet lågutbildad arbetskraft, eftersom arbetsgivarna ofta gör mer för att utbilda och hålla kvar eftertraktad specialiserad arbetskraft och eftersom lågutbildade inte alltid är motiverade att vidareutbilda sig. Av den anledningen, och eftersom kompetent arbetskraft är en förutsättning för att det danska flexicuritysystemet skall fungera, har man etablerat ett omfattande statligt subventionerat system med obligatoriska bidrag från arbetsgivarna för utbildning och vidareutbildning till lågutbildad och utbildad arbetskraft. Dessutom är breda kompetensutvecklingsåtgärder önskvärda utifrån ett politiskt perspektiv.

6.4

Många invandrare har svårt att få fotfäste på den danska arbetsmarknaden, vilket också begränsar möjligheterna till integration. Problemen på arbetsmarknaden förklaras bland annat med att invandrargrupper och deras efterkommande inte har den kompetens som motsvarar den höga arbetslöshetsunderstöds- och lönenivån i Danmark. Utbildningsnivån hos invandrare är således lägre än hos etniska danskar, de förvärvsarbetar i mindre utsträckning och har i genomsnitt högre arbetslöshet än resten av befolkningen. Problemen kan vara både språkliga, sociala och utbildningsmässiga.

6.4.1

En del av förklaringen ligger kanske också i kulturskillnader och invanda mönster. Av erfarenhet vet man att arbetslösheten inom dessa grupper varierar mer än inom andra grupper. När arbetslösheten minskar väljer arbetsgivare att i större utsträckning anställa personer av annan etnisk bakgrund. Genom enbart hög sysselsättning och låg arbetslöshet får invandrare och deras efterkommande följaktligen bättre tillgång till sysselsättning, även om hela integrationsproblemet naturligtvis inte kan lösas på det sättet. Den demografiska utvecklingen innebär att danska arbetsplatser sannolikt kommer att vara mer tillgängliga för invandrare under kommande år.

6.5

Välfärdsmodellen i Danmark grundar sig på hög sysselsättning bland kvinnor, dels för att dessa ansvarar för en stor del av tjänsteförsörjningen, dels för att de säkerställer stora skatteintäkter för staten. Det innebär att kvinnor är mer ekonomiskt oberoende, samtidigt som de ställs inför utmaningen att kombinera familj och arbetsliv. I jämförelse med många europeiska länder har Danmark kommit långt på detta område. Mycket kvarstår dock att göra, exempelvis när det gäller att säkerställa lika karriärmöjligheter för män och kvinnor.

6.6

Det danska systemet är dyrt för staten, eftersom det är staten som till stor del täcker kostnaderna för arbetslöshetsunderstödet. Utgifterna för passiv arbetsmarknadspolitik uppgick således till 2,7 % av BNP (år 2003), vilket är högst i EU. I framtiden kommer finansieringen av det danska välfärdssamhället att komma under press från flera håll. Om man skall kunna upprätthålla finansieringen av välfärdsstaten utan skattehöjningar krävs att befolkningen i aktiv ålder uppnår en högre sysselsättningsgrad.

6.6.1

Skattetrycket i Danmark är bland de högsta i EU – omkring 49 % av BNP jämfört med genomsnittet på omkring 40 % i EU. Det är främst konsumtionsbeskattningen som är hög. Skatten på arbete däremot ligger inte högst. Inkomstskatten är hög och utpräglat progressiv samtidigt som arbetsgivarna i stort sett inte åläggs några sociala kostnader. Beskattningsstrukturen i Danmark beskrivs närmare i bilaga 5. I och med globaliseringen kan en del skatteintäkter sättas under press i framtiden.

6.6.2

Den demografiska utvecklingen innebär att antalet äldre stiger och antalet förvärvsarbetande sjunker. Orsakerna till detta är små ungdomskullar, stora efterkrigsgenerationer och ökande livslängd. I debatten om möjliga reformer av välfärdssamhället spelar arbetsmarknadspolitiken, och då även arbetslöshetsunderstödet, en roll. Det danska pensionssystemet är dock i viss utsträckning redan anpassat till dessa förändringar, (se bilaga 6). Det kan bli brist på arbetskraft, och eftersom kvinnor redan förvärvsarbetar i stor utsträckning måste man komma på andra sätt att öka sysselsättningen. Det kan man exempelvis göra genom att höja pensionsåldern eller öka invandringen av specialiserad arbetskraft.

6.7

Ungefär en fjärdedel av befolkningen i förvärvsaktiv ålder är utan arbete och erhåller en eller annan form av offentliga bidrag (arbetslöshet, aktiveringsinsatser, förtidspension etc.). Ungefär hälften av dessa har permanent dragit sig tillbaka på grund av utslitning, arbetslöshet eller av andra skäl, medan den andra hälften enbart tillfälligt är utan arbete. Offentliga bidrag till dessa människor utgör en av välfärdssamhällets grundpelare, men dessa utgifter utgör en utmaning för framtidens finansiering av välfärdssamhället. Den andel av befolkningen som förtidspensioneras måste reduceras för att finansieringen av välfärdssystemet skall kunna garanteras på lång sikt.

6.8

En allt större del av arbetsmarknadspolitiken anpassas successivt till EU:s bestämmelser och villkor. I Danmark är det tradition att arbetsmarknadsvillkor avtalas mellan arbetsmarknadens parter och inte fastställs i lagstiftning. Om EU-bestämmelserna blir alltför detaljerade riskerar man att medborgarnas inställning till förändringar försämras och att utvecklingen går i en annan riktning än vad arbetsmarknadsparterna önskar. Med EU:s öppna samordningsmetod kommer man sannolikt att kunna kombinera danska traditioner och samordning med EU:s sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.