52006DC0203

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 16.5.2006

KOM(2006) 203 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

om tillämpningen av rådets beslut nr 2001/470/EG om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område {SEK(2006) 579}

1. BAKGRUND

Föreliggande kommissionsrapport har utformats i enlighet med artikel 19 i rådets beslut (EG) nr 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område[1] (nedan kallat ”nätverket”). En studie som kommissionen beställt om hur nätverket fungerat finns tillgänglig på nätet[2]. En bilaga som bifogas rapporten innehåller också uppgifter om hur det fungerat.

I handlingsplanen från Wien (december 1998)[3] uttrycktes önskemål om att skapa ett civilrättsligt nätverk i likhet med det straffrättsliga nätverket, medan Europeiska rådet i Tampere 1999 uppmanade kommissionen att inrätta ”ett lättillgängligt informationssystem som underhålls och uppdateras via ett nätverk av behöriga nationella myndigheter”.

Kommissionen beslöt att låta dessa två uppdrag utmynna i ett enda initiativ. Knappt ett år efter kommissionens förslag antogs rådets beslut om att inrätta det europeiska rättsliga nätverket, som började tillämpas den 1 december 2002.

2. VAD SOM UTMÄRKER NÄTVERKET OCH HUR DET FUNGERAR

2.1. Nätverkets kontaktpunkter

Nätverket hade 424 medlemmar i oktober 2005, som fördelades på fyra kategorier:

a) Kontaktpunkterna (93 medlemmar).

b) Nationella myndigheter enligt gemenskapens rättsakter och internationella överenskommelser (159 medlemmar).

c) Domare och åklagare som är sambandspersoner (13 medlemmar).

d) Andra rättsliga eller administrativa myndigheter med ansvar för rättsligt samarbete (159 medlemmar).

Uppgifter om kontaktpunkterna spreds i alla medlemsstater 2003 och 2005 i form av en folder som kommissionen gett ut. De spreds olika väl till domstolarna i olika medlemsstater.

I beslutet föreskrivs att medlemsstaterna bara skall utse en kontaktpunkt var. De får dock utse flera, men i begränsad utsträckning.

93 kontaktpunkter har utsetts i 24 medlemsstater, dvs. i genomsnitt 3,8 per medlemsstat. De har utsett 2 till 5 kontaktpunkter var, med undantag av Grekland som utsett 9 och Tyskland som utsett 17. Finns det flera kontaktpunkter, skall medlemsstaten sörja för deras samordning.

Alla kontaktpunkter har moderna kommunikationsmedel men har oftast för lite personal. Dessutom har bara vissa kontaktpunkter ett intranät tillsammans med rättsväsendet och har lyckats skapa en nationell webbplats om nätverket. Av olika skäl, ofta beroende på rättsväsendets organisation, har kontaktpunkterna inte alltid kunnat upprätta direktkontakt med domarkåren.

Mindre än tio medlemsstater har genom val av nätverksmedlemmar enligt artikel 2.1 d inrättat nationella delnätverk. Kommissionen kan konstatera att spridningen av information till domstolar och knytandet av lokala domstolar till nätverkets verksamhet varit bättre i de medlemsstater som har sådana nationella nätverk.

Vissa kontaktpunkter har även andra uppgifter, antingen som nämnda nationella myndigheter (minst 8 av 24) eller med andra funktioner inom det nationella rättsväsendet, vilket gör att de också företräder sin medlemsstat vid förhandlingar i rådets arbetsgrupper. Vissa kontaktpunkter är därför bara delvis eller ibland föga tillgängliga för nätverket. Dessutom får de i varierande utsträckning nödvändigt stöd av andra organ under behöriga ministerier.

Kommissionen har skyndat på utvärderingen av hur nätverket fungerar och som nätverkets medlemmar i stor utsträckning bidragit till. Utvärderingen har visat att nätverkets effektivitet mycket beror av kontaktpunkternas begränsade resurser och att dessa resurser skulle behöva förstärkas.

2.2. Nätverkets möten

Mötena organiseras av kommissionen som också svarar för ordförande och sekretariat.

För att nätverket skulle kunna vara operativt när rådets beslut började tillämpas den 2 december 2002, organiserade kommissionen tre förberedande möten 2002. Nätverket kunde därför hålla sitt första ordinarie möte den 4 december 2002.

Enligt beslutet skall kontaktpunkterna sammanträda minst en gång varje halvår. Möten hölls fyra gånger om året 2003 och 2004 och fem gånger 2005. Kontaktpunkterna sammanträdde fjorton gånger mellan den 11 februari 2003 och 15 november 2005.

Närvaron på kontaktpunkternas möten var ordinär, dvs. i genomsnitt deltog två delegater av fyra möjliga på kontaktpunkternas åtta möten från juni 2004 till september 2005.

I december 2002 hölls det första årsmötet. Det var öppet för samtliga medlemmar och ägnades delvis åt inrättandet av nätverket. Det andra årsmötet hölls den 15–16 januari 2004 och ägnades åt att summera nätverkssamarbetets första år. Nätverksmedlemmarnas nästa och tredje årsmöte hölls för första gången i en medlemsstat, nämligen i Madrid den 13–14 december 2004, på inbjudan av Spaniens nationella domstolsmyndighet ( Consejo General del Poder Judicial ). På mötet kunde en ny rundabordsdiskussion hållas om att förbättra nätverkets funktion.

På kommissionens initiativ och i samma anda som diskussionerna tog nätverket 2004 fram ” Riktlinjer för verksamheten inom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område” , främst med en uppmaning till medlemsstaterna att ge nätverket tillräckliga resurser för att effektivt kunna utföra sina uppgifter. På kommissionens begäran och som svar på nätverksmedlemmarnas önskemål, organiserade det brittiska ordförandeskapet en diskussion om nätverkets i allmänhetens tjänst. Denna hölls under justitieministrarnas informella möte i Newcastle i september 2005.

2.3. Kommunikation inom nätverket

Nätverket har ett skyddat system för medlemmarnas informationsutbyte, ett ”CIRCA”-intranät som förvaltas av kommissionen.

Det har beslutats att kontaktpunkterna skall förse kommissionen med uppgifter om sitt rättsliga samarbete. Under 2003 och 2004 registrerade kommissionen 363 framställningar om rättsligt samarbete som förelagts nätverkets kontaktpunkter. Dessa omfattade 15 sökande länder och 7 tillfrågade länder, men berörde oftast bara 3 eller 4 medlemsstater (70 % av fallen gällde bara 2 länder). Siffrorna visar att utbytet inom nätverket fortfarande ligger på en relativt låg nivå.

I juni 2005 försåg kommissionen nätverkets kontaktpunkter med den mer användarvänliga realtidsdatabasen ”Registre”. Den 1 november 2005 var det dock bara 8 medlemsstater som använde registret och bara 115 nya fall hade inregistrerats.

2.4. Nätverkets webbplats

Enligt beslutet skall nätverket också främja rättslig information, särskilt genom att successivt införa och underhålla ett informationssystem riktat både mot allmänheten och specialister. Webbplatsen förbereddes redan innan beslutet började tillämpas och var därför tillgänglig redan i mars 2003.

Kommissionen förvaltar webbplatsen på Europaservern och den har följande adress:

http://europa.eu.int/civiljustice

För webbplatsens 18 juridiska teman har kommissionen utformat sidorna med allmän information, sidorna om gemenskapsrätten och sidorna om internationell rätt, men även den allmänna strukturen på den nationella informationen. Kontaktpunkternas möten under 2003 och 2004 ägnades i stor utsträckning åt diskussioner om hur informationen om nationell rätt skulle struktureras, som sedan medlemsstaterna redigerade enligt en gemensam modell.

Webbplatsen har en länk till en annan och kompletterande dataapplikation som kommissionen utvecklat: Europeisk civilrättsatlas . Denna underlättar tillgången till namn och adress till olika domstolar och behöriga myndigheter som i medlemsstaterna skall tillämpa olika EU-rättsliga instrument (översändning av rättsliga handlingar, bevisupptagning i utlandet, rättshjälp etc.). Här finns också olika formulär enligt olika EU-rättsakter, blanketter som kan fyllas i och skickas i realtid.

Med nätverkets hjälp har kommissionen tagit fram olika typer av informationsmaterial om webbplatsen. En broschyr med titeln ”Civilrätten inom räckhåll” spreds under 2003 i mer än 500 000 exemplar till allmänheten i EU. Under 2003 distribuerades det på offentliga platser i alla medlemsstater 3 865 affischer på flera språk och med nätverkets webbplatsadress. Informationsmaterialet översattes och spreds även i de nya medlemsstaterna. Inom ramen för Europeiska civilrättsdagen (instiftad av kommissionen och Europarådet) har nätverket från oktober 2003 aktivt deltagit i informationsinsatser i medlemsstaterna om hur civilrätten fungerar.

3. NÄTVERKETS MÅL

Beslutet om nätverket innehåller tre huvudmål:

- På alla sätt förbättra och underlätta det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna på privaträttens område.

- Förbättra den ändamålsenliga praktiska tillämpningen av gemenskapens rättsakter eller gällande konventioner mellan två eller flera medlemsstater.

- Främja medborgarnas verkliga möjligheter att få sin sak prövad i domstol.

3.1. Förbättra det rättsliga samarbetet

Mot bakgrund av insamlade uppgifter menar kommissionen att beslutets tillämpning generellt förbättrat och påskyndat det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna. Nätverket har underlättat det rättsliga samarbetet mellan domstolarna i unionen och minskat handläggningstiden för framställningar genom kontaktpunkternas system med direkta kontakter. Dessutom har nätverket visat sig väsentligt påverka behandlingen av vilande framställningar om ömsesidig rättslig hjälp.

Med tanke på den pågående harmoniseringen av lagvalsreglerna inom unionen borde nätverket kunna spela en viktig roll genom att bistå när medlemsstaternas domstolar skall tillämpa andra medlemsstaters lagstiftning.

Utvärderingen av hur nätverket fungerat har dock även påvisat vissa brister, särskilt vad gäller kontaktpunkternas resurser. Det har visat sig att nätverkets effektivitet är mycket beroende av kontaktpunkternas fortfarande begränsade resurser att utföra sina uppgifter och att dessa resurser skulle behöva förstärkas.

3.2. Effektiv och konkret tillämpning av gemenskapens rättsakter

En viktig uppgift för nätverket är att främja god tillämpning av gemenskapens rättsakter. På nätverkets tre årsmöten har yrkesutövare och experter avhandlat ett årligt diskussionsämne. Diskuterats har i tur och ordning tillämpningen av förordningen om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden[4], förordningen om insolvensförfaranden i EU[5] och tillämpningen av förordningen om bevisupptagning i medlemsstaterna[6].

På vissa kontaktpunktsmöten diskuterades och avslutades två handledningar som kommissionen tagit fram i samarbete med oberoende experter. Handledningarna är avsedda för domare och andra rättstillämpare i EU och avser dels den nya förordningen ”Bryssel II” om föräldraansvar[7], dels nämnda förordning om bevisupptagning. De finns tillgängliga i realtid på nätverkets webbplats (den förstnämnda har också blivit föremål för en broschyr).

För att förbättra det rättsliga samarbetet och tillämpningen av gemenskapens rättsakter blir det i framtiden mer nödvändigt att från domstolarna sprida information till nätverket om tillämpningsproblemen i samband med konkreta ärenden. Mer nödvändigt blir också att inrikta nätverkets arbete, särskilt kontaktpunkternas möten, på att analysera dessa konkreta ärenden för att på så sätt fastställa god praxis.

Nätverket borde alltså användas som ett ”ständigt diskussionsforum” om hur gemenskapens regelverk konkret bör tillämpas på det civilrättsliga området. Nätverkets har förvisso en central roll när det gäller att sprida information på domstolsområdet, men det är lika viktigt att se till att information om problem i konkreta ärenden kan kanaliseras från domstolarna till kontaktpunkterna. Det måste tyvärr konstateras att situationen fortfarande är långt ifrån tillfredsställande på dessa områden.

3.3. Främja information om civilrätt

En av nätverkets uppgifter har varit att förbereda och uppdatera information om det privaträttsliga samarbetet och om det informationssystem om medlemsstaternas rättssystem som finns tillgängligt på Internet.

Nätverkets webbplats finns sedan mars 2003 och erbjuder på 20 EU-språk redan drygt 2 000 sidor för allmänheten, på 18 ämnesområden som rör medborgarnas vardag och företagens verksamhet. Webbplatsen besöktes i genomsnitt 100 000 gånger i månaden mellan juli och november 2005, vilket är en otvivelaktig framgång.

European Information Association (EIA, http://www.eia.org.uk) har gett nätverkets webbplats följande utmärkelse: ” Award 2003 for excellence in European information provision (electronic sources category )”.

Den för allmänheten tillgängliga webbplatsen bedömdes vara lättillgänglig och användarvänlig och ansågs erbjuda juridisk information som annars skulle varit mycket svårtillgänglig. Olika användare ansåg informationen vara av hög kvalitet, nyttig, relativt fullständig och aktuell.

Flera kontaktpunkter har dock haft svårt att i utsatt tid lämna nationella temasidor, vilket försenat tillhandahållandet av dessa uppgifter på webbplatsen. Kommissionen har fortfarande inte fått in samtliga nationella temasidor. Å andra sidan har kommissionen inte snabbt kunnat få alla sidor översatta till de 20 officiella EU-språken.

4. SÄRSKILDA FRÅGOR ENLIGT ARTIKEL 19 I BESLUTET

4.1. Allmänhetens direkta tillgång till nätverket

Nätverksmedlemmarna anser allmänt att det ännu är för tidigt att ge allmänheten direkt tillgång till nätverkets kontaktpunkter, så länge medlemsstaterna inte väsentligt förstärker deras resurser.

Vissa kontaktpunkter i nätverket besvarar dock redan vissa framställningar från allmänheten. Nätverket verkar successivt behöva öppnas för allmänheten för att konkret förstärka medborgarnas kontakter med rättsväsendet.

Det bör utredas hur allmänheten skulle kunna få direkt tillgång till nätverkets kontaktpunkter genom elektronisk kommunikation, inspirerat av t.ex. god praxis när det gäller tvistlösning på den inre marknaden (nätverket SOLVIT[8]).

4.2. Juristers tillgång till nätverket

I beslutet föreskrivs att nätverkets kontaktpunkter inte skall vara direkt tillgängliga annat än för medlemsstaternas rättsliga och administrativa myndigheter. Frågan om andra rättsliga aktörer eventuellt borde få direkt tillgång till nätverkets kontaktpunkter, liksom frågan om att dra in jurister i dess arbete, var något som nätverkets kontaktpunkter diskuterade mycket under 2005.

Det har uttryckts farhågor om att en sådan öppning skulle få negativa konsekvenser för de begränsade resurser som nätverkets kontaktpunkter har. Detsamma gäller etiska problem genom att kontaktpunkternas information är gratis medan advokater arvoderas av sina klienter. Det har å andra sidan föreslagits att göra informationsinsatser för dessa yrkesgrupper om att nätverket existerar och kan agera, om att utveckla ett utbyte (gemensamma konferenser, inbjudningar till nätverkets årsmöten etc.) och att främja att rättstillämpare använder nätverkets webbplats.

Medlemmar i nätverket har däremot visat sig mer positiva till att öppna nätverket för jurister, exempelvis genom att ge deras sammanslutningar direkt tillgång till nätverkets kontaktpunkter. Kommissionen kan konstatera att vissa kontaktpunkter redan ger dem information och att en medlemsstat (Tjeckien) till och med utsett en advokatförening till nätverksmedlem, med hänvisning till artikel 2.1 d i beslutet. För vissa rättsregler har vissa medlemsstater behandlat nationella sammanslutningar av utmätningsmän eller notarier som nationella myndigheter (och alltså nätverksmedlemmar).

Eftersom civilprocesser i hög grad hanteras av parterna, är jurister definitivt viktiga aktörer inom det civilrättsliga samarbetet i EU. De kommer också att bli det mer och mer genom att nya EU-rättsregler antas, till exempel förordningen om att införa ett europeiskt betalningsföreläggande eller förordningen om ett ”småmålsförfarande”.

Kommissionen anser följaktligen att ett successivt öppnande för jurister skulle främja nätverkets syften mycket på det europeiska rättsområdet. Övervägas bör också hur nätverkets arbete skulle kunna samfinansieras av dessa jurister.

4.3. Synergieffekter med nätverket European Consumer Centre (ECC-Net)

I artikel 19 i beslutet föreskrivs att rapporten skall studera synergieffekter med det gemenskapstäckande nätverket för utomrättslig reglering av konsumenttvister (EEJ.NET). Nätverket ECC-Net (” European Consumer Centres ”) inrättades i början av 2005 genom att det tidigare ” Euroguichets ” slogs samman med det europeiska utomrättsliga nätverket (EEJ.NET), där Euroguichets bidrog med information och hjälp vid gränsöverskridande konsumentproblem. Nätverket EEJ-NET var direkt tillgängligt för allmänheten och syftet var att konkret handlägga konsumenters klagomål utanför domstol genom att bereda dem tillgång till andra medlemsstaters system för reglering av tvistemål utanför domstol. Syftet med att inrätta nätverket ECC-Net är att förenkla situationen genom att ge konsumenterna möjlighet att direkt få information och hjälp från en enda kontaktpunkt i varje medlemsstat[9].

På vissa kontaktpunkters initiativ förekom under 2004 kontakter mellan nätverket och det gamla nätverket EEJ-NET, både på EU-nivå och i medlemsstaterna.

Möjligheterna till synergieffekter mellan de två nätverken borde utnyttjas bättre. Vid tvistemål som inte kunnat lösas inom nätverket ECC-Net skulle exempelvis det rättsliga nätverket kunna bistå konsumenten genom att, om denne så önskar, underlätta att väcka talan vid domstol. Till exempel kunde det framtida europeiska ”småmålsförfarandet” tillämpas här.

4.4. Kontakter mellan nätverkets medlemmar

Kommissionen konstaterar att synergieffekterna mellan nätverkets medlemmar i respektive medlemsstat uppfattas som små. Frågan om kontakterna mellan nätverkets olika delar har länge diskuterats internt och flera rekommendationer har lagts fram för att åstadkomma synergieffekter mellan nationella myndigheter, mellan dessa och kontaktpunkterna samt mellan de senare och lokala domstolar. Nätverket har framför allt rekommenderat att det i varje medlemsstat utses en central kontaktpunkt för informationsutbytet inom nätverket. Det har också rekommenderat att om en domare inte utsetts till kontaktpunkt, bör en representant för domarkåren utses till den nationella kontaktpunktens primära kontaktpunkt.

Det har visat sig att flera medlemsstater utsett nationella myndigheter till kontaktpunkter. Medlemsstaternas främsta motiv till dessa dubbla uppdrag är en strävan att hushålla med resurser, men motiveras i vissa fall med det relativt ringa antalet framställningar om rättsligt samarbete. Att uppdraget som kontaktpunkt i nätverket förenas med uppdraget som nationell myndighet i en medlemsstat kan skapa problem. När det gäller rollerna som kontaktpunkt respektive nationell myndighet enligt artiklarna 5 och 6 i beslutet har det rekommenderats att de preciseras och att goda arbetsrelationer dem emellan främjas.

Kontaktpunkterna har också önskat ta fram information om nätverkets verksamhet i medlemsstaterna.

Genom att medlemmarna möts och utbyter erfarenheter inom nätverket, bidrar det naturligtvis till att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan domstolar i EU. Detta är också kärnan i EU:s bestämmelser för att främja det civilrättsliga samarbetet. Följaktligen bör nätverket ha kontakter med andra rättsliga organisationers eller domares nätverk i Europa som bidrar till samma mål. Exempel på sådana är som nätverket för tillsynsmyndigheter för domstolsväsendet ( European Network of the Councils for the Judiciary ), det europeiska nätverket av överdomstolar ( European Network of Supreme Courts ) och det europeiska nätverket för rättslig utbildning ( European Judicial Training Network ).

5. SLUTSATSER

Kommissionen anser att nätverket allmänt sett har uppnått sina uppställda mål. Samtidigt konstaterar kommissionen att nätverket inte på långt när har uttömt sina möjligheter. För att kunna göra detta är det viktigt att det har tillräckliga resurser för att utföra sitt uppdrag som kommer att utvidgas de närmaste åren. Kommissionen vill understryka att nätverket har en viktig roll i förverkligandet av ett europeiskt område med rättvisa.

Mot denna bakgrund har kommissionen följande önskemål:

1. Medlemsstaternas centrala kontaktpunkter bör helt kunna ägna sig åt verksamheten inom nätverket och medlemsstaterna bör ge dem motsvarande befogenheter och resurser.

2. Om en utsedd central kontaktpunkt inte är domare, bör en domare genomgående utses till biträdande kontaktpunkt.

3. Alla kontaktpunkter bör ha tillgång till ett intranätverk av nationella domstolar, ha egna sidor på justitieministeriernas webbplatser och direkt kunna kontakta varje lokal domstol.

4. I varje medlemsstat bör det på domstolarna utses lokala kontaktpunkter för kontaktpunkterna.

5. Större ansträngningar bör göras för att utveckla nätverkets webbplats vad gäller innehåll och antal språk.

6. I alla medlemsstater bör åtgärder vidtas för att informera de nationella domstolarna om nätverkets verksamhet och om instrumenten för rättsligt samarbete.

7. Nätverket bör fortsätta sitt informationsarbete och arbetet med att ta fram handledningar, men bör främst satsa på att diskutera konkreta ärenden och sprida god praxis som detta kan resultera i.

8. Det bör i nätverket skapas möjligheter till dialog i realtid.

9. Allmänheten bör successivt beredas tillgång till kontaktpunkterna i realtid.

10. Nätverket bör successivt öppnas för andra jurister som är verksamma inom rättsväsendet. Exempelvis bör i varje medlemsstat en företrädare för olika berörda juristyrken ingå i nätverket eller åtminstone ha tillgång till en kontaktpunkt.

11. I samband med tidigare rekommendation bör det med juristkåren avtalas om att dela nätverkets eventuella kostnader för ett sådant öppnande.

12. Ett samarbete bör utvecklas mellan det rättsliga nätverket och nätverket ”ECC-Net” för att åtgärda konkreta ärenden.

13. I medlemsstaterna bör nätverkets kontaktpunkter och de behöriga myndigheterna ha uppgifter som klart hålls isär eller också bör åtgärder vidtas för att kontaktpunkterna fritt skall kunna utöva sitt uppdrag.

14. Medlemsstaternas nationella myndigheter bör ha regelbundna kontakter med nätverkets kontaktpunkter och komma överens om ett minsta antal möten per år.

15. Nätverket bör ha kontakter med andra europeiska nätverk för rättsliga organ och domare och därvid bidra till att stärka det ömsesidiga förtroendet.

****************

Kommissionen föreslår att den från 2006 vartannat år tar fram en rapport om nätverkets verksamhet.

[1] EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.

[2] http://europa.eu.int/comm/justice_home/doc_centre/civil/doc_civil_intro_en.htm

[3] EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.

[4] Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur [EGT L 160, 30.6.2000, s. 37].

[5] Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden.

[6] Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natu.

[7] Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. Handledningen finns också tillgänglig via följande länk: http://europa.eu.int/comm/justice_home/ejn/parental_resp/parental_resp_ec_vdm_en_rev.pdf

[8] SOLVIT är ett realtidsnätverk som kommissionen inrättat för att lösa problem till följd av att myndigheter felaktigt tillämpar lagstiftningen om den inre marknaden. I varje medlemsstat finns ett SOLVIT-center med uppgift att inom tio veckor kostnadsfritt komma fram till konkreta lösningar på sådana konkreta problem (http://europa.eu.int/solvit/site/index.htm).

[9] En fullständig beskrivning av nätverkets verksamhet (ECC-Net) och en förteckning över dess kontaktpunkter finns på följande webbplats:http://europa.eu.int/comm/consumers/redress/ecc_network/index_en.htm