18.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/1

1.1

EESK välkomnar och stöder de insatser som genomförts i den tredje femårsbedömningen och den stora användningen av intellektuella resurser på så hög nivå. Vi hoppas att de rekommendationer som tagits fram av olika expertgrupper, i synnerhet av den panel som ansvarat för den övergripande bedömningen (1), skall utgöra en fast referenspunkt för genomförandet av ramprogrammen i utformningen av den framtida politiken för forskning och innovation och, mer allmänt, en politik som skall göra Lissabonstrategin operativ.

1.2

EESK har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för en avsevärd höjning av budgeten till EU:s FoTU-politik, och beklagar därför den föreslagna minskningen av beloppet eftersom detta står i strid mot den prioritering av utvecklingen som den globala konkurrensen och Lissabonstrategin kräver.

1.3

Kommittén understryker vikten av ett bredare engagemang från näringslivets sida i forskning och innovativ utveckling som ett led i arbetet med att uppfylla Barcelonamålet, och skulle gärna se en mer riktad satsning på att kommunicera med och involvera företag, organisationer och sammanslutningar av producenter, även i syfte att ta fram de strategiska temaområden där den europeiska forskningens höga kvalitet kan komma till sin rätt.

1.4

EESK efterlyser utveckling av lämpliga instrument för att stimulera privat finansiering av forskning och utveckling, från riskkapital till särskild EIB-finansiering och lån på goda villkor till forskning, för att främja övergången från forskningsresultat till konkreta företagsinitiativ.

1.5

Kommittén instämmer i panelens ståndpunkt att forskare måste erbjudas större självständighet och ansvar (förutsatt att etiska principer respekteras), att den vetenskapliga karriären måste få större uppmärksamhet att rörligheten bör ökas inte bara geografiskt utan också mellan forskningsområden och att Marie Curie-stipendierna bör integreras i de nationella och regionala programmen och även inriktas mer på ökad rörlighet mellan offentlig och privat forskning.

1.6

EESK anser att prioritet bör ges åt utarbetandet av en politik som syftar till att utveckla universitetsutbildningen på både det vetenskapliga och det ingenjörstekniska området, att öka andelen kvinnliga forskare, att göra den vetenskapliga karriären mer lockande och att få europeiska forskare som är verksamma utanför EU att flytta tillbaka. Det vore önskvärt om fler kurser inriktade på naturvetenskapliga och tekniska ämnen anordnades på gymnasienivå. Kommittén skulle också gärna se en politik som främjade naturvetenskaplig universitetsutbildning.

1.7

För ökad enkelhet önskar kommittén att det i samband med ansökningsomgångarna fastställs tydligt vilken typ av system, verksamhet och deltagarkategorier som avses, att det ges större flexibilitet och valfrihet för de sökande, och enkla handledningar till den administrativa och ekonomiska förvaltningen, särskilt för avtalen mellan deltagarna.

1.8

EESK föreslår en fortlöpande utvärdering av de tillvägagångssätt som används och av de formella kontroll- och utvärderingsförfarandena samt att man för väldefinierade utvecklingsprojekt inför kontroller av verksamhet och resultat vid givna tidpunkter som fastställts noggrant och i förväg i projektet, kopplade till utbetalningar och projektets fortsatta genomförande.

1.9

EESK föreslår att en särskild satsning görs på att få till stånd en rad indikatorer som gör det möjligt att mäta de verkliga resultaten i fråga om konkurrenskraft och utveckling. Med sådana resultatindikatorer för forskningen bör man mäta den finansierade verksamhetens effekter för den framtida vetenskapliga utvecklingen, EU:s totala utveckling och för att kunna fastställa prioriteringarna för den kommande verksamheten.

2.1

Den tredje femårsbedömningen av ramprogrammen för forskning (1999–2003) innehåller en omfattande analys vad avser omfång och innehållsligt djup (2). EESK delar i huvudsak den analys och de rekommendationer som lagts fram av expertpanelen och som kommissionen ställt sig bakom. Med tanke på den globala konkurrensen och de mål som fastställts i Lissabonstrategin och av Europeiska rådet i Barcelona vill EESK understryka det brådskande behovet av att diskutera de grundläggande prioriteringarna och målsättningarna för gemenskapens forskning, särskilt i syfte att uppnå ett bredare deltagande från de olika produktionssektorerna.

2.2

I vardagslag försiggår den teknisk-vetenskapliga utvecklingen och innovationen i allt större utsträckning också genom att olika forskningsområden stimulerar varandra i ett omfattande tvärvetenskapligt samspel mellan universitet, företag och världen utanför. Utvecklingen följer inte längre uteslutande en linjär modell där innovation leder till grundforskning (oftast på akademisk nivå), medan utveckling och tillämpning tillkommer industriell forskning, en modell som har använts för den vetenskapliga utvecklingen fram till de senaste åren (3). Grundläggande kännetecken för forskningsverksamheten är samarbete, ömsesidigt lärande, osäkerhet och risk.

2.3

Den interaktiva modellen gör det möjligt att förstå de regionala klustrens framgång: De utgör ett system som positivt påverkar företagens och universitetens beteende och som utgör ett lämpligt socialt och kulturellt sammanhang, en effektiv organisatorisk och institutionell ram, ett infrastrukturnätverk och ett adekvat regelsystem avpassat för den konkurrensmässiga utmaningen.

2.4.1

Europa står inför utmaningar av aldrig tidigare skådat slag när det gäller global konkurrens och tillväxtpotential. Europa visar sig här vara mindre effektivt inte bara än sina traditionella konkurrenter utan också i förhållande till de flesta tillväxtländer. I synnerhet Indien och Kina uppvisar mycket höga tillväxttal för FoU-utgifterna – i Kina närmare 20 % per år. Man beräknar att Kina år 2010 kommer att lägga lika stor andel av BNP på FoU som EU. Många europeiska företag investerar i Kina, inte bara för att kostnaderna där är lägre utan också för att där finns en gynnsam kombination av välutbildad personal och stora och dynamiska marknader för teknik och högteknologiska produkter (4). Eftersom forskning och innovation är nyckelfaktorer när det gäller att möta denna utmaning (5) måste Europa mobilisera adekvata ekonomiska resurser och hela sin intellektuella kapacitet för att främja vetenskap, teknik och innovation (6).

2.4.2

De senaste uppgifterna är emellertid oroväckande: Från 2001 ligger utgifterna för forskning i stort sett oförändrat på 1,9 % av BNP, och den årliga tillväxt på 0,7 % som registrerats för perioden 2000–2003 skulle om den extrapoleras innebära att man 2010 uppnår en andel av BNP på endast 2,2 %. Det finns dessutom skäl att påminna om att utgifterna för forskningsverksamheten i USA genom skillnaderna i BNP är mycket större i absoluta tal och att det därför är mycket lättare att uppnå den kritiska massan där. Skillnaderna i forskningsutgifter mellan Europa och dess huvudkonkurrenter beror i första hand på ett mindre bidrag från den privata sektorn (2002 bidrog denna sektor med 55,6 % till de totala utgifterna inom EU jämfört med 63,1 % i USA och 73,9 % i Japan). Mer oroväckande är att de privata forskningsinvesteringarna minskade under samma period och att de privata europeiska investeringarna tycktes söka sig till andra delar av världen, eftersom ramvillkoren var bättre där: Under perioden 1997–2002 ökade de europeiska företagen sina forskningsinvesteringar i USA med 54 % i reala termer, medan motsvarande flöde från USA till EU ökade med endast 38 % (7).

2.5.1

EESK delar den analys som har lett fram till de fyra grundläggande målen:

2.5.2

Den grundläggande utmaning som Europeiska rådet presenterade i Barcelona, dvs. att avsätta 3 % av BNP till forskning senast 2010 och att därvid öka den privata sektorns andel av forskningsfinansieringen till två tredjedelar, nödvändiggör en granskning av och en samordning mellan forskningspolitiken på gemenskapsnivå och på nationell nivå. Detta mål kan uppnås endast om Europa blir mer attraktivt för forskningsinvesteringar, om forskningssystemets effektivitet förbättras genom lämpliga ramvillkor, om de offentliga investeringarnas hävstångseffekt på den privata forskningen ökas, och om forskningspolitiken på gemenskapsnivå och på nationell nivå blir mer effektiv och sammanhängande (8).

2.5.3

Med utgångspunkt i de analyser som genomförts under utvärderingsprocessen och de ståndpunkter som många aktörer uttryckt anser EESK att det krävs kraftiga åtgärder med samordnade satsningar från kommissionen och medlemsstaterna när det gäller ramvillkoren, som inte är tillräckligt gynnsamma för forskningsverksamheten. Det gäller att finna olika sätt att direkt stimulera innovation och konkurrenskraft i systemet på europeisk nivå: Fragmenteringen och bristen på samordning mellan insatser gör det svårare att uppnå en kritisk massa och den fokusering som krävs. Det krävs ett helt annat åtagande i fråga om att jämföra och samordna forskningspolitiken på nationell nivå, men också utbildningspolitiken och politiken för utveckling av mänskliga resurser, det immaterialrättsliga skyddet, främjande av innovationer via skattesystemet, konstruktivt samarbete för att uppnå samverkanseffekter mellan universitet och företag osv.

2.6.1

EESK har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för en avsevärd höjning av den europeiska forskningsbudgeten, och har med kraft stött kommissionens förslag att öka anslagen till det sjunde ramprogrammet samt på sikt ytterligare höja beloppet (9). Däremot ställer sig kommittén negativ till rådets planer på att kraftigt minska beloppet och sänka det till cirka 5 % av EU:s allmänna budget jämfört med 8 % enligt kommissionens förslag. Denna minskning står i strid mot den prioritering av utvecklingen som den globala konkurrensen och Lissabonstrategin kräver.

2.6.2

EESK har hela tiden stött inrättandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet (10) och har ställt sig bakom planerna på att inrätta ett europeiskt forskningsråd, som skulle kunna spela en central roll när det gäller att främja avancerad forskning via en frontlinjeforskning som bygger på en nerifrån och upp-process. EESK uttrycker sin tillfredsställelse över att dess rekommendationer har följts, framför allt när det gäller det europeiska forskningsrådets oberoende och sammansättningen av dess vetenskapliga kommitté. Vi vill påpeka att det även är viktigt att involvera vetenskapsmän som är framstående inom industriforskningen (11).

2.6.3

EESK håller med om att det behövs en stor uppsättning samordnade åtgärder för att integrera de nya medlemsstaterna på bästa möjliga sätt, men vi anser att det saknas instrument för detta. Den övergång som dessa länder har genomgått under utvärderingsperioden gör det svårt att fastställa vilka åtgärder som är bäst lämpade att skapa en ekonomi som bygger på en solid grund av kunskaps- och forskningsutveckling. Det angreppssätt som är inriktat på målet att stärka forskningen är särskilt betydelsefullt i dessa länder, men det bör också inriktas på att skapa specifika innovationer i syfte att kunna införa de utvecklingsdrivkrafter som behövs.

3.1.1

EESK stöder panelens rekommendationer och vill särskilt framhålla vikten av ett bredare deltagande och ett större engagemang från industrin, eftersom det är en förutsättning för att målsättningen från rådets möte i Barcelona skall kunna uppfyllas. Detta mål kan uppnås lättare om den ekonomiska världen bidrar mer aktivt till olika strategiska beslut och till kartläggningen av strategiska temaområden där europeisk högkvalitativ forskning bäst kan tas till vara.

3.1.2

För att säkerställa detta deltagande anser EESK att det finns behov av en mer riktad satsning på att kommunicera med och involvera företag, organisationer och sammanslutningar av producenter. Det skulle också göra det lättare för små och medelstora företag att delta och därmed höja deltagandenivån som för närvarande ligger på 13 %, vilket är otillfredsställande. Det sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation bör inte uppfattas som alternativ utan som komplement till varandra som kan skapa samverkanseffekter.

3.1.3

För att undvika att det oavsiktligt skapas nya tillgänglighetshinder (i likhet med dem som sakkunniga konstaterade vid genomförandet av det sjätte ramprogrammet) anser EESK att varken de traditionella finansieringsinstrumenten (12) eller de nya instrument som planeras för det sjätte ramprogrammet bör ändras påtagligt. De bör i stället anpassas mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits så att de blir lättare att använda.

3.1.4

De integrerade projekten (Integrated Projects, IPs) och de särskilda målinriktade projekten (Specific Targeted Research Projects, STREPs), som främst riktar sig till små och medelstora företag, bör vidareutvecklas för att ytterligare förenkla dessa företags deltagande. Teknikplattformarna och de gemensamma teknikinitiativen (Joint Technology Initiatives) är utan tvekan instrument som kan främja denna målsättning. Spetskompetensnätverken (Network of Excellence), som uppskattas och i stor utsträckning används av universitet och offentliga forskningscentrum, bör utvecklas så att de ytterligare kan bidra till näringslivets deltagande och främja rörligheten bland forskare genom ett eftersträvat utökat utbyte mellan den privata och offentliga sektorn.

3.2.1

Förenklingen av förvaltningen och förfarandena är en fråga som återkommer i anslutning till varje nytt ramprogram. Många förbättringar har gjorts under åren, alltifrån de olika förenklingsdokumenten till den lilla samrådsgrupp (sounding board) som bildas av kommissionär Janez Potočnik och som består av företrädare för mindre forskningsinstitutioner, men de konkreta förslagen tycks inte har löst de svårigheter och problem som deltagarna stött på.

3.2.2

Mot bakgrund av de erfarenheter som de sakkunniga och de berörda parterna samlat in föreslår EESK att de svårigheter som deltagarna stött på inom ramen för det aktuella ramprogrammet systematiskt skall registreras och analyseras för att man skall kunna föreslå mekanismer som är bättre anpassade till den aktuella situationen. Detta skulle kunna underlätta fortlöpande utvärdering av effektiviteten av de använda förfarandena och de formella kontroll- och utvärderingsförfarandena.

3.2.3

Det vore lämpligt att för väldefinierade utvecklingsprojekt införa regelbunden kontroll av verksamhet och väntade resultat. Dessa kontroller borde vara en förutsättning för utbetalningar och ett projekts fortsatta genomförande, och bör ske på bestämda och på förhand fastställda tidpunkter i projektet.

3.2.4

När det gäller villkoren för deltagande och administrativ och finansiell förvaltning vore det användbart att ha tillgång till tydligt formulerade riktlinjer och en entydig tolkning av avtalen mellan deltagarna (Contractual Agreement), större flexibilitet och valfrihet för de sökande samt ansökningsomgångar där det tydligare fastställs vilken typ av system, verksamhet och deltagarkategorier som avses.

3.2.5

Det har visat sig att en relativt begränsad kärna av organisationer flera gånger har deltagit i ansökningsomgångar och program, ofta som huvudkontraktor. Detta är fallet i nära en femtedel av projekten (13). En sådan koncentration ger anledning till viss oro: Å ena sidan visar det hur svårt det är att delta, framför allt för dem som deltar i en ansökningsomgång för första gången. Å andra sidan hindrar det genomförandet av nya projekt med starkare betoning på radikal innovation och risktagande (vilket efterlyses i rekommendation 2).

3.3.1

Formerna för att stimulera privat FoTU-finansiering fortsätter att vara bristfälligt definierade, och de marknadsincitament som skulle vara lämpade för att skapa en god cirkel präglad av samverkanseffekter förefaller inte vara väldefinierade. Därför kan de heller inte komma till användning på kort sikt, vilket vore önskvärt. Skatteincitament, förstärkning av immaterialrätten och underlättande av riskkapitalanvändning tycks vara målsättningar snarare än operativa instrument.

3.3.2

Kommittén önskar särskilt att lämpliga instrument skall utvecklas för att stärka företagarandan bland de europeiska forskarna, och att instrument skall inrättas (från riskkapital till särskild EIB-finansiering och lån på goda villkor till forskning) för att främja övergången från forskningsresultat till konkreta företagsinitiativ.

3.3.3

Rekommendationen att se till att de små och medelstora högteknologiska företagen i högre grad deltar, vilket för övrigt fått ett brett stöd från EESK i flera tidigare yttranden, bör vid sidan av gemensamma tekniska initiativ, teknikplattformar och de möjligheter som programmet ”Idéer” ger även ta stöd av andra specifika instrument. EESK hoppas att detta blir en prioriterad målsättning som får särskild uppmärksamhet vid tillämpningen av den öppna samordningsmetoden.

3.3.4

För att stimulera forskning som är mer innovativ och inriktad på konkurrenskraftiga resultat anser EESK att man snarast möjligt måste ta itu med de kvarvarande problemen i fråga om immaterialrätt, i synnerhet inrättandet av ett gemenskapspatent, möjligheterna att ta patent på IT-uppfinningar och uppfinningar inom nya kunskapsområden samt fullständig tillämpning av direktivet om patent på biotekniska uppfinningar.

3.4.1

EESK anser att det är en central fråga att göra vetenskapliga och tekniska karriärer mer lockande genom att uppvärdera forskaryrket såväl socialt som ekonomiskt. Den ökande tendensen att komplettera forskarstudierna och bedriva forskningsverksamhet i andra länder, antingen det sker inom den akademiska sfären eller inte, är utan tvivel en rörlighet som utgör ett positivt inslag i utbildningen av forskare, eftersom utbytet av kunskaper och arbetsmetoder är en oersättlig och berikande källa. Detta blir emellertid problematiskt om rörligheten bara avser en riktning, om ursprungslandet inte erbjuder arbetsvillkor, karriärmöjligheter, en social ställning och en adekvat ekonomisk ersättning som får forskarna att återvända (14). Samtliga medlemsstater måste vara lockande för unga som påbörjar en forskarkarriär. Framför allt bör resurser från tillväxtländerna, bland annat Kina och Indien, lättar få tillträde till EU, exempelvis genom olika pilotprojekt för utbyten.

3.4.2

Programmen för mänskliga resurser och rörlighet tycks inte vara tillräckliga för att göra det kvalitetssprång som skulle kunna ”locka till sig och belöna de största begåvningarna”, vilket anges som det första av de grundläggande målen. Det finns inget tydligt perspektiv i riktning mot den ”europeiska forskarstatus” som borde utgöra hörnstenen i en sådan åtgärd.

3.4.3

Innovativ politik bör tillämpas för att lösa denna problematiska situation. Det krävs investeringar för att utveckla universitets- och högskoleutbildningen på både det vetenskapliga och det ingenjörstekniska området, vilket förutsätter att fler kurser inriktade på naturvetenskapliga ämnen anordnades på gymnasienivå och ett främjande av naturvetenskaplig universitetsutbildning. Samtidigt bör man minska andelen aktiva som har examen inom ett område men arbeten som inte motsvarar deras utbildning (tyvärr en vanligt förekommande situation i de nya medlemsstaterna liksom i Italien, Portugal och Österrike), öka andelen kvinnliga forskare (kvinnorna utgör lite mer än en tredjedel av det totala antalet forskare, trots att 63 % av dem som har en akademisk examen från en vetenskaplig eller ingenjörsteknisk utbildning är kvinnor) (15) och göra de vetenskapliga karriärerna mer lockande.

3.4.4

EESK anser att denna politik, som i första hand medlemsstaterna är ansvariga för, bör ges särskild uppmärksamhet inom ramen för den öppna samordningsmetoden. Denna metod skulle med fördel kunna tillämpas inom den högre utbildningen och forskningen i syfte att fastställa bästa praxis, lämpliga former för kvalitetsgranskning (peer review), samordnade åtgärder mellan medlemsstater och regioner samt prioriterade områden för gränsöverskridande forskning.

3.4.5

Andelen forskare i förhållande till den aktiva befolkningen är mycket mindre än i konkurrentländerna (5,4 % i EU mot 9 % i USA och 10,1 % i Japan; i de nya medlems-staterna och länderna i Sydeuropa är andelen mindre än 5 %), och åldern på dem som arbetar inom den vetenskapliga och tekniska sektorn börjar ge anledning till oro (35 % tillhör åldersgruppen 45–64 år, i vissa medlemsstater utgör de över 40 %, medan 31 % tillhör åldersgruppen 25–34 år) (16). En annan oroväckande faktor är uppskattningen att 150 000 europeiska forskare för närvarande är verksamma i USA, och att det för att uppfylla Barcelonamålet under det kommande decenniet krävs ytterligare 500 000–700 000 forskare (17).

3.4.6

Kommittén instämmer i panelens ståndpunkt att forskare måste erbjudas större självständighet och ansvar (förutsatt att etiska principer respekteras), att den vetenskapliga karriären måste få större uppmärksamhet, liksom möjligheten till ökad rörlighet inte bara geografiskt utan också mellan forskningsområden och att Marie Curie-stipendierna bör integreras i de nationella och regionala programmen och inriktas mer på ökad rörlighet mellan offentlig och privat forskning.

3.4.7

EESK har ställt sig bakom kommissionens satsning på att skapa en ”europeisk forskarstadga” (18), men anser att en större och mer samordnad insats borde göras av medlemsstaterna för att uppnå system för utbildning, karriär och lön (inklusive sociala avgiftssystem, pensions- och skattesystem) som är både effektivare och mer harmoniserade (19).

3.4.8

Att lösa problemet när det gäller tilliten till vetenskap och teknik och berättigandet av detta område i Europa – ett problem som EESK fäster stor vikt vid – är en av förutsättningarna för att legitimera forskarna och ge dem ett ekonomiskt erkännande. Om inte annat är det därför viktigt att omgående fastställa en aktiv och samordnad politik mellan kommissionen och medlemsstaterna och förse den med lämpliga instrument och resurser.

3.5.1

EESK noterar den anmärkningsvärda insats som kommissionen har gjort för att förbättra utvärderingsprocessen, och som har utmynnat i en rad dokument om utvärderingsarbetet. Det centrala problemet är emellertid utvärderingen i efterhand. Om den begränsas till en granskning av den formella överensstämmelsen med målen, finns det risk för att man förlorar det egentliga strategiska målet ur sikte, dvs. bedömningen av ramprogrammets strukturella konsekvenser för EU:s ekonomi och forskning som helhet, vilka prioriteringar som gäller och hur medlen skall fördelas i enlighet med dessa.

3.5.2

EESK föreslår att en särskild satsning görs för att få till stånd en rad indikatorer som skulle göra det möjligt att mäta de verkliga resultaten i fråga om konkurrenskraft och utveckling. Sådana resultatindikatorer för forskningen bör utformas så att det går att mäta effektiviteten i den finansierade verksamheten för EU:s totala utveckling och rikta in den kommande verksamheten efter de fastställda prioriteringarna. Kommittén är emellertid medveten om att ingen automatisk undersökning kan ersätta den nyanserade och situationsanpassade bedömning som experter på området kan göra.