4.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/11

1.

Regionkommittén anser att den tredje interimsrapporten är ett viktigt dokument för att fortsätta debatten om den framtida utformningen av sammanhållningspolitiken i Europa.

2.

Kommittén konstaterar att de regionala skillnaderna i den utvidgade unionen fortfarande är stora och att BNP i de tio mest välmående regionerna låg 153 % över BNP i de tio minst välmående regionerna.

3.

Kommittén konstaterar att totalt 64 regioner i unionen efter utvidgningen har en BNP som understiger 75 % av genomsnittet i gemenskapen och att detta även gäller 90 % av invånarna i de nya medlemsstaterna.

4.

Vi ställer därför återigen kravet att dessa regioner skall få särskilt stöd från EU:s strukturpolitiska medel.

5.

Vi vill peka på att 3,5 % av EU:s invånare lever i regioner som drabbas av den s.k. statistiska effekten, och understryker vårt krav på en rättvis gemensam lösning för dessa regioner, en lösning i överensstämmelse med konvergensmålen enligt den tredje sammanhållningsrapporten.

6.

Kommittén konstaterar också att 4 % av EU-invånarna lever i områden som på grund av sin positiva ekonomiska utveckling har överskridit 75-procentströskeln. Vi stöder dessa regioners krav på en rimlig övergångsfas till det nya konkurrensmålet.

7.

Kommittén stöder rapportens konstaterande att en högre och mer anpassad ökning av produktivitet och sysselsättning är nödvändig för att skapa konvergens, trots de senaste årens starka produktivitetstillväxt.

8.

Vi finner det oroande att de regionala skillnaderna har ökat i vissa medlemsstater och kräver i detta sammanhang kraftigare ansträngningar på både europeisk och nationell nivå. Vi vill samtidigt understryka att skillnaderna har minskat i EU sedan 1995 och att minskningen har skett snabbare mellan länder än mellan regioner.

9.

Kommittén vill understryka rapportens konstaterande att det i många nya medlemsstater kommer att behövas en kontinuerlig hög tillväxt under flera generationer om de nuvarande skillnaderna skall minskas.

10.

Vi välkomnar därför rapportens konstaterande att behovet av en aktiv sammanhållningspolitik är uppenbart mot bakgrund av de nuvarande skillnadernas omfattning i EU.

11.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att regioner med särskilda socioekonomiska problem också måste få stöd för att genomföra övergången till ett kunskapssamhälle.

12.

Kommittén stöder kommissionens åsikt att en aktiv sammanhållningspolitik måste upprätthållas även utanför de minst välmående regionerna för att tillväxt och sysselsättning skall kunna främjas.

13.

Kommittén framhåller att man måste föra en sammanhållningspolitik i regioner med naturbetingade strukturella nackdelar, t.ex. öar, bergsområden och glesbefolkade områden.

14.

ReK välkomnar rapportens konstaterande att andelen åtgärder för att genomföra Lissabonagendan ligger över 50 % i många program.

15.

Kommittén betonar programplaneringsprocessens roll för utveckling av centrala regionala stödområden och innovationsstrategier, och menar att lokala och regionala myndigheter bör få en starkare roll i genomförandet och tillämpningen av strukturfondsstödet.

16.

Kommittén välkomnar att man i många halvtidsöversyner har genomfört en starkare inriktning av strukturfondernas insatser på åtgärder för att främja tillväxt och sysselsättning. Vi vill emellertid samtidigt påpeka att förfarandena för att rikta om och finjustera strukturfondsprogrammen måste förenklas.

17.

Kommittén vill i detta sammanhang bekräfta sin kritik mot kommissionens aktuella förslag om att omarbeta förfarandet för tilldelning av medel till prestationsreserven och för hur rådet skall dela ut dessa till medlemsstaterna år 2011. Kommittén anser att det är medlemsstaterna som i nära samarbete med kommissionen bör bedöma resultaten i mitten av programplaneringsperioden och bevilja åtagandebemyndiganden för de operativa programmen och de prioriteringar som anses vara mest effektiva.

18.

ReK instämmer i kommissionens bedömning att strukturfondsstödet fått en framgångsrik start i de nya medlemsstaterna och bekräftar sitt intresse av att absorptionstaket på 4 % bibehålls för strukturfondernas insatser i medlemsstaterna.

19.

Kommittén konstaterar att endast nio av de tretton medlemsstater som åtminstone delvis faller under mål 1 har tagit hänsyn till additionalitetsprincipen. Vi vill påpeka att vid bedömning av additionaliteten i enlighet med artikel 11 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (7) måste man beakta de för finansieringen relevanta allmänna makroekonomiska förhållandena, specifika ekonomiska förhållanden, privatiseringar och ovanligt höga offentliga utgifter för medlemsstatens strukturåtgärder under den föregående programperioden. Det skall också framhållas att strukturfonderna har en betydande hävstångseffekt i städer och på landsbygden vad gäller att upprätthålla en hög offentlig investeringsnivå som är förenlig med medlemsstaternas strävan efter sunda offentliga finanser.

20.

Kommittén understryker därför sitt krav på att privata medel för medfinansiering även i framtiden skall räknas in för att pressen på de regionala och kommunala budgetarna inte skall bli ännu högre, samtidigt som man bibehåller en hög offentlig investeringsnivå på regional och lokal nivå.

21.

Regionkommittén konstaterar att dess syn på den framtida utformningen av strukturpolitiken i stor utsträckning stöds av Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

22.

Kommittén understryker att det är nödvändigt att mobilisera de lokala och regionala aktörerna för det framtida genomförandet av strukturpolitiken, och betonar åter sitt intresse av att även i framtiden delta aktivt i debatten om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att genomföra gemensamma evenemang och konferenser.

23.

Efter rådets toppmöte den 16–17 juni ser vi med oro på att medlemsstaternas synpunkter på den framtida finansieringen av EU ännu ligger så långt i från varandra, och framför allt på att nästa stödperiod riskerar att inte få en smidig start genom att besluten försenas och att detta kan leda till ekonomisk instabilitet för de lokala och regionala myndigheterna i EU. Den aktuella krisen kommer också att få negativa ekonomiska konsekvenser, i synnerhet i medlemsstaterna.

24.

Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att fatta ett snabbt beslut om unionens framtida finansiering.

25.

Kommittén varnar för att förlora de sammanhållningspolitiska målen ur sikte om den allmänna nivån för statligt stöd sänks, och understryker åter sitt intresse av en balanserad och anpassad stödpolitik inom EU. I detta sammanhang måste slutsatserna från Europeiska rådet i Stockholm den 23–24 mars 2001 beaktas.

26.

Regionkommittén välkomnar att de strategiska riktlinjerna för programplaneringen av de nya stödprogrammen lagts fram tidigt och hänvisar till att kommittén kommer att ta ställning till dem i ett separat yttrande.