Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52005AG0003

    Gemensam ståndpunkt (EG) nr 3/2005 av den 7 oktober 2004, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser

    EUT C 25E, 1.2.2005, p. 29–40 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    1.2.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    CE 25/29

    GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 3/2005

    antagen av rådet den 7 oktober 2004

    inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/…/EG av den … om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser

    (Text av betydelse för EES)

    (2005/C 25E/03)

    EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

    med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

    med beaktande av kommissionens förslag,

    med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

    med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

    i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

    av följande skäl:

    (1)

    Gemenskapens sjösäkerhetspolitik syftar till att uppnå hög säkerhets- och miljöskyddsnivå och grundas på förutsättningen att alla parter som är inbegripna i godstransporter till sjöss ansvarar för att se till att de fartyg som används i gemenskapsvatten uppfyller gällande regler och normer.

    (2)

    De relevanta normerna för utsläpp av förorenande ämnen från fartyg i alla medlemsstater grundas på MARPOL-konventionen (MARPOL 73/78), dessa bestämmelser förbigås emellertid dagligen av ett mycket stort antal fartyg som trafikerar gemenskapsvatten, utan att korrigerande åtgärder vidtas.

    (3)

    Eftersom medlemsstaternas genomförande av MARPOL 73/78 skiljer sig åt, särskilt när det gäller deras praxis beträffande införandet av sanktioner för utsläpp av förorenande ämnen från fartyg, är det är nödvändigt att harmonisera genomförandet av MARPOL 73/78 på gemenskapsnivå.

    (4)

    Avskräckande åtgärder utgör en viktig del av gemenskapens sjösäkerhetspolitik, eftersom de garanterar en koppling mellan ansvaret hos var och en av de parter som är inbegripna i transporter av förorenande gods till sjöss och de sanktioner som kan utdömas. För att uppnå ett effektivt miljöskydd, krävs därför effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner.

    (5)

    Det är därför av avgörande betydelse att det görs en tillnärmning av befintliga rättsliga bestämmelser, särskilt avseende å ena sidan den exakta definitionen av överträdelsen i fråga och undantagen, vilket behandlas i detta direktiv, och å andra sidan minimibestämmelser för sanktioner, ansvar och domsrätt, vilket behandlas i rådets rambeslut 2005/…/RIF av den … om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för upprätthållande av lagen mot föroreningar orsakade av fartyg.

    (6)

    Syftet med detta direktiv är bland annat att definiera utsläpp och därigenom se till att genomförandet av rambeslut 2005/…/RIF blir effektivare så att sådana överträdelser kan förhindras.

    (7)

    Vare sig de internationella bestämmelserna om skadeståndsansvar och ersättning för oljeföroreningar eller de internationella bestämmelserna om förorening genom andra farliga eller skadliga ämnen är tillräckliga för att avskräcka de parter som är inbegripna i transporter av farliga laster till sjöss från att använda sig av undermåliga metoder. De avskräckande effekter som krävs kan uppnås endast genom införandet av sanktioner som skall gälla för alla personer som orsakar eller bidrar till havsföroreningar. Sanktionerna bör inte gälla enbart för redaren eller fartygets befälhavare, utan även för lastägaren, klassificeringssällskapet eller alla övriga inblandade.

    (8)

    Utsläpp av förorenande ämnen orsakade av fartyg bör betraktas som överträdelser om de skett uppsåtligen eller genom vårdslöshet eller grov oaktsamhet.

    (9)

    Sanktioner för utsläpp av förorenande ämnen från fartyg påverkar inte de berörda parternas skadeståndsansvar och omfattas därför inte av bestämmelser som rör begränsning eller fördelning av skadeståndsansvar. De begränsar inte heller möjligheterna att ge effektiv ersättning till de drabbade personerna vid föroreningsincidenter.

    (10)

    Ett effektivt närmare samarbete mellan medlemsstaterna krävs för att se till att utsläpp av förorenande ämnen från fartyg upptäcks i god tid och att lagbrytarna identifieras.

    (11)

    När det föreligger klara objektiva bevis på ett utsläpp som medfört omfattande skada eller hot om omfattande skada, bör medlemsstaterna överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter så att förfaranden kan inledas i enlighet med artikel 220 i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982.

    (12)

    Detta direktiv överensstämmer med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget. Införlivandet av de internationella normerna för föroreningar orsakade av fartyg i gemenskapslagstiftningen och införandet av sanktioner, som får innefatta straffrättsliga eller administrativa sanktioner, för överträdelser av dessa bestämmelser är en nödvändig åtgärd för att uppnå hög säkerhets- och miljöskyddsnivå vid sjötransporter. Dessa mål kan uppnås av gemenskapen på ett effektivt sätt enbart med hjälp av harmoniserade bestämmelser. Direktivet begränsas till det minsta antal åtgärder som krävs för att dessa mål skall kunna uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att vidta strängare åtgärder mot föroreningar orsakade av fartyg i överensstämmelse med internationell rätt.

    (13)

    Detta direktiv står helt i överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Syfte

    1.   Syftet med detta direktiv är att se till att de personer som är ansvariga för föroreningar orsakade av fartyg omfattas av lämpliga sanktioner för att förbättra sjösäkerheten och stärka skyddet av den marina miljön mot föroreningar orsakade av fartyg.

    2.   Detta direktiv hindrar inte att medlemsstaterna vidtar strängare åtgärder mot föroreningar orsakade av fartyg i överensstämmelse med internationell rätt.

    Artikel 2

    Definitioner

    I detta direktiv avses med

    1.

    MARPOL 73/78: 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och 1978 års protokoll till denna konvention med förekommande ändringar,

    2.

    förorenande ämnen: ämnen som omfattas av bilagorna I (olja) och II (skadliga flytande ämnen i bulk) till MARPOL 73/78,

    3.

    utsläpp: varje utsläpp, oavsett hur det orsakats, från ett fartyg, i enlighet med artikel 2 i MARPOL 73/78,

    4.

    fartyg: havsgående fartyg, oberoende av flagg, av alla slag som används i den marina miljön, däri inbegripet bärplansbåtar, svävare, undervattensfartyg och flytande farkoster.

    Artikel 3

    Räckvidd

    1.   Detta direktiv skall gälla i enlighet med internationell rätt för utsläpp av förorenande ämnen i

    a)

    en medlemsstats inre vatten, inbegripet hamnar, såvitt bestämmelserna i MARPOL är tillämpliga,

    b)

    en medlemsstats territorialhav,

    c)

    sund som används för internationell sjöfart och som omfattas av reglerna för genomfartstrafik, i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982, del III kapitel 2, i den mån en medlemsstat har jurisdiktion över sådana sund,

    d)

    en medlemsstats exklusiva ekonomiska zon eller likvärdig zon, som inrättats i enlighet med internationell rätt, och

    e)

    det fria havet.

    2.   Detta direktiv skall tillämpas på utsläpp av förorenande ämnen från alla fartyg, oberoende av deras flagg, med undantag av örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs och drivs av en stat och som för närvarande används endast i statlig, icke-kommersiell tjänst.

    Artikel 4

    Överträdelser

    Medlemsstaterna skall se till att utsläpp av förorenande ämnen orsakade av fartyg i något av de områden som avses i artikel 3.1 betraktas som överträdelser om de skett uppsåtligen eller genom vårdslöshet eller grov oaktsamhet.

    Artikel 5

    Undantag

    1.   Utsläpp av förorenande ämnen i något av de områden som avses i artikel 3.1 skall inte betraktas som överträdelser om de uppfyller kraven i regel 11 a eller 11 c i bilaga I eller regel 6 a eller 6 c i bilaga II till MARPOL 73/78.

    2.   Utsläpp av förorenande ämnen i något av de områden som avses i artikel 3.1 c–3.1 e skall inte betraktas som överträdelser när det gäller redaren, fartygets befälhavare eller besättningen, när denna handlar under befälhavarens ansvar, om dessa utsläpp uppfyller kraven i regel 11 b i bilaga I eller regel 6 b i bilaga II till MARPOL 73/78.

    3.   Utsläpp av förorenande ämnen i något av de områden som avses i artikel 3.1 skall inte betraktas som överträdelser om de uppfyller kraven i regel 9 eller regel 10 i bilaga I eller regel 5 i bilaga II till MARPOL 73/78.

    Artikel 6

    Verkställighetsåtgärder när det gäller fartyg inom en medlemsstats hamn

    1.   Om oegentligheter eller annan information ger upphov till misstankar om att ett fartyg som frivilligt ligger i en medlemsstats hamn eller offshore-terminal har gjort eller håller på att göra utsläpp av förorenande ämnen i något av de områden som avses i artikel 3.1, skall den medlemsstaten se till att en lämplig inspektion genomförs, med beaktande av de relevanta riktlinjer som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och i enlighet med den nationella lagstiftningen.

    2.   I den mån den inspektion som avses i punkt 1 avslöjar sådana fakta som skulle kunna tyda på en överträdelse enligt artikel 4, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten och i flaggstaten informeras.

    Artikel 7

    Kuststaternas verkställighetsåtgärder när det gäller fartyg i genomfartstrafik

    1.   Om det misstänkta utsläppet av förorenande ämnen äger rum i områden som avses i artikel 3.1 b–3.1 e och det fartyg som misstänks för utsläppet inte anlöper en hamn i den medlemsstat som förfogar över de uppgifter som rör det misstänkta utsläppet, skall följande gälla:

    a)

    Om fartygets nästa anlöpshamn ligger i en annan medlemsstat, skall de berörda medlemsstaterna vid den inspektion som avses i artikel 6.1 och vid besluten om vilka förvaltningsåtgärder som är lämpliga med hänsyn till sådana utsläpp ha ett nära samarbete.

    b)

    Om fartygets nästa anlöpshamn ligger i ett tredjeland, skall medlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att se till att den berörda hamnen informeras om det misstänkta utsläppet och begära att det berörda landet vidtar de åtgärder som är lämpliga med hänsyn till sådana utsläpp.

    2.   När det föreligger klara objektiva bevis för att ett fartyg som färdas i de områden som anges i artikel 3.1 b eller 3.1 d har begått en överträdelse inom det område som avses i artikel 3.1 d som lett till ett utsläpp som medfört omfattande skada eller hot om omfattande skada på kusten eller därmed sammanhängande intressen i den berörda medlemsstaten eller på tillgångarna i de områden som avses i artikel 3.1 b eller 3.1 d, skall den staten, med förbehåll för del XII kapitel 7 i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 och förutsatt att det förefaller berättigat, överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter så att förfaranden kan inledas, däri inbegripet kvarhållande av fartyget, i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning.

    3.   I alla händelser skall myndigheterna i flaggstaten informeras.

    Artikel 8

    Sanktioner

    1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att de överträdelser som avses i artikel 4 omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, som får innefatta straffrättsliga eller administrativa sanktioner.

    2.   Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att de sanktioner som avses i punkt 1 tillämpas på den som befinns vara ansvarig för en sådan överträdelse som avses i artikel 4.

    Artikel 9

    Överensstämmelse med internationell rätt

    Medlemsstaterna skall tillämpa föreskrifterna i detta direktiv utan någon formell eller faktisk diskriminering av utländska fartyg och i enlighet med tillämplig internationell lagstiftning, bl.a. kapitel 7 i del XII i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982, och de skall omedelbart underrätta fartygets flaggstat och övriga berörda stater om de åtgärder som vidtagits i enlighet med detta direktiv.

    Artikel 10

    Kompletterande åtgärder

    För att uppnå syftet med detta direktiv skall medlemsstaterna och kommissionen vid behov samarbeta med varandra och med Europeiska sjösäkerhetsbyrån samt, i tillämpliga fall, inom ramen för det handlingsprogram som gäller insatser vid oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet och som upprättats genom beslut nr 2850/2000/EG (3) för att

    a)

    utveckla de informationssystem som krävs för ett effektivt genomförande av detta direktiv, och

    b)

    införa gemensamma metoder och riktlinjer på grundval av dem som finns på internationell nivå för i synnerhet

    —

    övervakning och tidig identifiering av fartyg som släpper ut förorenande ämnen i strid med detta direktiv, inbegripet eventuell övervakningsutrustning ombord,

    —

    tillförlitliga metoder för spårning av förorenande ämnen i havet till ett särskilt fartyg, och

    —

    effektiv tillämpning av detta direktiv.

    Artikel 11

    Rapportering

    Medlemsstaterna skall vart tredje år överlämna en rapport till kommissionen om de behöriga myndigheternas tillämpning av detta direktiv. Kommissionen skall med utgångspunkt i dessa rapporter lämna en gemenskapsrapport till Europaparlamentet och rådet.

    Artikel 12

    Kommitté

    1.   Kommissionen skall biträdas av Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) (4).

    2.   Kommissionen skall regelbundet informera den kommitté som inrättats genom beslut nr 2850/2000/EG om alla föreslagna åtgärder eller annan relevant verksamhet som rör insatser i händelse av havsföroreningar.

    Artikel 13

    Ändringsförfarande

    De ändringar av MARPOL 73/78 som avses i artikel 2.1 får undantas från detta direktivs räckvidd, i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.

    Artikel 14

    Genomförande

    Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … (5) och genast underrätta kommissionen om detta.

    När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

    Artikel 15

    Ikraftträdande

    Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Artikel 16

    Adressater

    Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

    Utfärdat i Bryssel den …

    På Europaparlamentets vägnar

    Ordförande

    På rådets vägnar

    Ordförande

    (1)  EUT C 220, 16.9.2003, s. 72.

    (2)  Europaparlamentets yttrande av den 13 januari 2004(EUT C 92 E, 21.4.2004, s. 77).

    (3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2850/2000/EG av den 20 december 2000 om upprättande av en gemenskapsram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet (EGT L 332, 28.12.2000, s. 1). Beslutet ändrat genom beslut nr 787/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 12).

    (4)  EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 415/2004 (EUT L 68, 6.3.2004, s. 10).

    (5)  18 månader från dagen för dess ikraftträdande.

    BILAGA

    Sammanfattning, i referenssyfte, av MARPOL 73/78 – reglerna om utsläpp som rör utsläpp av olja och skadliga flytande ämnen, i enlighet med artikel 2.2

    DEL I:   OLJA (BILAGA I TILL MARPOL 73/78)

    I bilaga I till MARPOL 73/78 avses med ”olja” petroleum i varje form, däri inbegripet råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter (med undantag av petrokemiska produkter i fråga om vilka bilaga II till MARPOL 73/78 gäller) och med ”oljehaltig blandning” avses blandning som innehåller olja.

    Utdrag ur de relevanta bestämmelserna i bilaga I till MARPOL 73/78:

    Regel 9:   Kontroll av oljeutsläpp

    1.

    Om annat inte följer av föreskrifterna i reglerna 10 och 11 i denna bilaga och punkt 2 i denna regel, skall utsläpp i havet av olja eller oljehaltig blandning från fartyg i fråga om vilket denna bilaga äger tillämpning vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    I fråga om oljetankfartyg, med de undantag som anges i b,

    i)

    får fartyget inte befinna sig inom ett specialområde,

    ii)

    måste fartyget befinna sig mer än 50 nautiska mil från närmaste land,

    iii)

    skall fartyget vara under gång,

    iv)

    får den utsläppta mängden olja inte i något ögonblick överstiga 30 liter per nautisk mil,

    v)

    får den sammanlagda mängd olja som släpps ut i havet inte överstiga, i fråga om existerande fartyg 1/15 000 och i fråga om nya fartyg 1/30 000, av den sammanlagda mängden av den särskilda last i vilken lastresten ingick, och

    vi)

    skall fartyget ha i drift ett övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp och ett sloptanksarrangemang enligt vad som föreskrivs i regel 15 i denna bilaga.

    b)

    I fråga om fartyg som inte är oljetankfartyg och som har en bruttodräktighet av minst 400 ton samt i fråga om länsvatten från maskinutrymmen, undantaget länsvatten från lastpumprum i oljetankfartyg, såvida blandning inte skett med oljelastrester,

    i)

    får fartyget inte befinna sig inom ett specialområde,

    ii)

    skall fartyget vara under gång,

    iii)

    får oljeinnehållet i utflödet utan utspädning inte överstiga 15 ppm (miljondelar), och

    iv)

    skall fartyget ha i drift [ett övervaknings-, kontroll- och filtreringssystem] enligt vad som föreskrivs i regel 16 i denna bilaga.

    2.

    I fråga om fartyg som inte är oljetankfartyg och som har en bruttodräktighet understigande 400 ton skall [flaggstatens] administration när fartyget befinner sig utanför specialområdet se till att det är utrustat, så långt det är möjligt och rimligt, med anordningar som säkerställer att oljerester behålls ombord och att de avlämnas till mottagningsanordningar eller släpps ut i havet i enlighet med föreskrifterna i punkt 1 b i denna regel.

    […]

    3.

    Föreskrifterna i punkt 1 i denna regel skall inte tillämpas på utsläpp av ren eller segregerad barlast eller obehandlad oljehaltig blandning som utan utspädning har ett oljeinnehåll som inte överstiger 15 ppm och som inte kommer från lastpumprum och inte blandats med oljelastrester.

    4.

    Inget utsläpp i havet får innehålla kemikalier eller andra ämnen i mängder eller koncentrationer som innebär risker för den marina miljön, inte heller kemikalier eller andra ämnen som tillsätts i syfte att kringgå de villkor för utsläpp som anges i denna regel.

    5.

    De oljerester som inte kan släppas ut i havet med iakttagande av föreskrifterna i punkterna 1, 2 och 4 i denna regel skall behållas ombord eller avlämnas till mottagningsanordningar.

    […]

    Regel 10:   Metoder för förebyggande av oljeförorening från fartyg i specialområden

    1.

    I denna bilaga förstås med specialområde Medelhavsområdet, Östersjöområdet, Svartahavsområdet, Rödahavsområdet, Gulfområdet, Adenvikområdet, Antarktisområdet och nordvästeuropeiska havsområdet, [vilka definieras och specificeras enligt följande:]

    2.

    Om annat inte följer av föreskrifterna i regel 11 i denna bilaga,

    a)

    skall utsläpp i havet av olja eller oljehaltig blandning från oljetankfartyg och från fartyg som inte är oljetankfartyg och som har en bruttodräktighet av minst 400 ton vara förbjudet när fartyget befinner sig i ett specialområde, […]

    b)

    […] skall utsläpp i havet av olja eller oljehaltig blandning från ett fartyg som inte är oljetankfartyg och som har en bruttodräktighet understigande 400 ton vara förbjudet när det befinner sig i ett specialområde utom när utflödets oljeinnehåll utan utspädning inte överstiger 15 ppm.

    3.

    a)

    Föreskrifterna i punkt 2 i denna regel skall inte tillämpas på utsläpp av ren eller segregerad barlast.

    b)

    Föreskrifterna i punkt 2 a i denna regel skall inte tillämpas på utsläpp av behandlat länsvatten från maskinutrymmen, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

    i)

    Länsvattnet får inte komma från lastpumprum.

    ii)

    Länsvattnet har inte blandats med oljelastrester.

    iii)

    Fartyget skall vara under gång.

    iv)

    Oljeinnehållet i utflödet utan utspädning får inte överstiga 15 ppm.

    v)

    Fartyget skall ha i drift ett system för behandling av länsvatten enligt vad som föreskrivs i regel 16.5 i denna bilaga.

    vi)

    Länsvattenseparatorsystemet skall vara utrustat med en automatisk stoppanordning som ser till att utsläppet avbryts när utflödets oljeinnehåll överstiger 15 ppm.

    4.

    a)

    Inget utsläpp i havet får innehålla kemikalier eller andra ämnen i mängder eller koncentrationer som innebär risker för den marina miljön, inte heller kemikalier eller andra ämnen som tillsätts i syfte att kringgå de villkor för utsläpp som anges i denna regel.

    b)

    De oljerester som inte kan släppas ut i havet med iakttagande av föreskrifterna i punkterna 2 eller 3 i denna regel skall behållas ombord eller avlämnas till mottagningsanordningar.

    5.

    Denna regel skall inte utgöra hinder för ett fartyg, vars resa endast till en del sker inom ett specialområde, att utanför specialområdet göra utsläpp enligt föreskrifterna i regel 9 i denna bilaga.

    […]

    Regel 11:   Undantag

    Reglerna 9 och 10 i denna bilaga skall inte tillämpas i fråga om

    a)

    sådant utsläpp i havet av olja eller oljehaltig blandning som är nödvändigt för ett fartygs säkerhet eller för räddande av människoliv till sjöss, eller

    b)

    utsläpp i havet av olja eller oljehaltig blandning, om utsläppet är en följd av en skada på fartyget eller dess utrustning,

    i)

    förutsatt att alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter det att skadan inträffat eller utsläppet upptäckts, i syfte att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet, och

    ii)

    utom när ägaren eller befälhavaren handlat antingen i avsikt att orsaka skada eller vårdslöst och med kännedom om att en skada troligen skulle bli följden, eller

    c)

    utsläpp i havet av ämnen som innehåller olja och som godkänts av [flaggstatens] administration, när de användes i syfte att bekämpa särskilda föroreningsincidenter för att så långt som möjligt begränsa skada på grund av förorening. Sådant utsläpp kräver godkännande av varje regering inom vars jurisdiktion utsläpp avses äga rum.

    DEL II:   SKADLIGA FLYTANDE ÄMNEN (BILAGA II TILL MARPOL 73/78)

    Utdrag ur de relevanta bestämmelserna i bilaga II till MARPOL 73/78:

    Regel 3:   Kategoriindelning av och förteckning över skadliga flytande ämnen

    1.

    Vid tillämpning av reglerna i denna bilaga indelas skadliga flytande ämnen i fyra kategorier enligt följande:

    a)

    Kategori A: Skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, skulle utgöra en allvarlig risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller medföra allvarlig skada på skönhets- och rekreationsvärden eller medföra allvarlig störning av annat behörigt utnyttjande av havet och som därför berättigar till vidtagande av stränga åtgärder till förhindrande av förorening.

    b)

    Kategori B: Skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, skulle utgöra en risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller medföra skada på skönhets- och rekreationsvärden eller medföra störning av annat behörigt utnyttjande av havet och som därför berättigar till vidtagande av särskilda åtgärder till förhindrande av förorening.

    c)

    Kategori C: Skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, skulle utgöra en mindre risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller medföra mindre skada på skönhets- och rekreationsvärden eller medföra mindre störning av annat behörigt utnyttjande av havet och som därför kräver särskilda förhållningsregler.

    d)

    Kategori D: Skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, skulle utgöra en mätbar risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller medföra obetydlig skada på skönhets- och rekreationsvärden eller medföra obetydlig störning av annat behörigt utnyttjande av havet och som därför kräver viss uppmärksamhet i fråga om förhållningsregler.

    […]

    [Ytterligare riktlinjer för kategoriindelningen av skadliga flytande ämnen, inbegripet en förteckning över kategoriserade ämnen, finns i regel 3.2 och 3.4 samt regel 4 och i tilläggen till bilaga II till MARPOL 73/78]

    […]

    Regel 5:   Utsläpp av skadliga flytande ämnen

    Ämnen av kategori A, B eller C utanför specialområden och ämnen av kategori D inom alla områden

    Om annat inte följer av föreskrifterna i regel 6 i denna bilaga, gäller följande:

    1.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori A, såsom dessa är definierade i regel 3.1 a i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet. Om tankar som innehåller sådana ämnen eller blandningar skall spolas rena, skall därvid uppkommande rester avlämnas till en mottagningsanordning till dess ämnets koncentration i utflödet till sådan anordning är lika med eller mindre än 0,1viktprocent och till dess tanken är tom, med undantag av gul eller vit fosfor för vilken restkoncentrationen skall vara 0,01 viktprocent. Allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i havet när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri,

    b)

    utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen, och

    c)

    utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    2.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori B, såsom dessa är definierade i regel 3.1 b i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri,

    b)

    metoder och anordningar för utsläpp skall vara godkända av [flaggstatens] administration, varvid dessa metoder och anordningar skall vara grundade på normer, som utvecklats av [IMO], och skall säkerställa att koncentrationen i utflödet och utsläppshastigheten är sådana att koncentrationen av ämnet i kölvattnet akter om fartyget inte överstiger 1 ppm,

    c)

    den största mängd last som släpps ut från varje tank med tillhörande rörledningar får inte överstiga den största mängd som tillåts enligt den metod som avses i b i denna punkt och som inte i något fall får överstiga det större av värdena 1 kubikmeter eller 1/3000 av tankens lastförmåga i kubikmeter,

    d)

    utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen, och

    e)

    utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    3.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori C, såsom dessa är definierade i regel 3.1 c i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri,

    b)

    metoder och anordningar för utsläpp skall vara godkända av [flaggstatens] administration, varvid dessa metoder och anordningar skall vara grundade på normer, som utvecklats av [IMO], och skall säkerställa att koncentrationen i utflödet och utsläppshastigheten är sådana att koncentrationen av ämnet i kölvattnet akter om fartyget inte överstiger 10 ppm,

    c)

    den största mängd last som släpps ut från varje tank med tillhörande rörledningar får inte överstiga den största mängd som tillåts enligt den metod som avses i b i denna punkt och som inte i något fall får överstiga det större av värdena 3 kubikmeter eller 1/1000 av tankens lastförmåga i kubikmeter,

    d)

    utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen, och

    e)

    utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    4.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori D såsom dessa är definierade i regel 3.1 d i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri,

    b)

    sådana blandningar skall ha en koncentration på högst en del av ämnet på tio delar vatten, och

    c)

    utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land.

    5.

    Av [flaggstatens] administration godkända ventilationsmetoder får användas för att avlägsna lastrester från en tank. Sådana metoder skall vara grundade på normer som utvecklats av [IMO]. Allt vatten som därefter tillförs tanken skall anses vara rent och inte omfattas av punkterna 1–4 i denna regel.

    6.

    Utsläpp i havet av ämnen som inte blivit kategoriserade, provisoriskt bedömda eller utvärderade såsom anges i regel 4.1 i denna bilaga eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet.

    Ämnen av kategori A, B eller C inom specialområden [enligt definitionen i regel 1 i bilaga II till MARPOL 73/78, inbegripet Östersjön]

    Om annat inte följer av föreskrifterna i punkt 14 i denna regel och regel 6 i denna bilaga, gäller följande:

    7.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori A, såsom dessa är definierade i regel 3.1 a i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet. Om tankar som innehåller sådana ämnen eller blandningar skall spolas rena, skall därvid uppkommande rester avlämnas till en mottagningsanordning, som de stater som gränsar till specialområdet skall anordna enligt föreskrifterna i regel 7 i denna bilaga, till dess ämnets koncentration i utflödet till sådan anordning är lika med eller mindre än 0,05 viktprocent och till dess tanken är tom, med undantag av gul eller vit fosfor för vilken restkoncentrationen skall vara 0,005 viktprocent. Allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i havet när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    Fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri.

    b)

    Utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen.

    c)

    Utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    8.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori B, såsom dessa är definierade i regel 3.1 b i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    Tanken skall ha förspolats i enlighet med det förfarande som godkänts av [flaggstatens] administration och grundade på normer som utvecklats av [IMO] och därvid uppkommande tankspolvätska skall ha avlämnats till en mottagningsanordning.

    b)

    Fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri.

    c)

    Metoder och anordningar för utsläpp och spolning skall vara godkända av [flaggstatens] administration, varvid dessa metoder och anordningar skall vara grundade på normer, som utvecklats av [IMO], och skall säkerställa att koncentrationen i utflödet och utsläppshastigheten är sådana att koncentrationen av ämnet i kölvattnet akter om fartyget inte överstiger 1 ppm.

    d)

    Utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen.

    e)

    Utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    9.

    Utsläpp i havet av ämnen av kategori C, såsom dessa är definierade i regel 3.1 c i denna bilaga, eller av ämnen som provisoriskt bedömts som sådana eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet utom när samtliga följande villkor är uppfyllda:

    a)

    Fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri.

    b)

    Metoder och anordningar för utsläpp skall vara godkända av [flaggstatens] administration, varvid dessa metoder och anordningar skall vara grundade på normer, som utvecklats av [IMO], och skall säkerställa att koncentrationen i utflödet och utsläppshastigheten är sådana att koncentrationen av ämnet i kölvattnet akter om fartyget inte överstiger 1 ppm.

    c)

    Den största mängd last som släpps ut från varje tank med tillhörande rörledningar får inte överstiga den största mängd som tillåts enligt den metod som avses i b i denna punkt och som inte i något fall får överstiga det större av värdena 1 kubikmeter eller 1/3000 av tankens lastförmåga i kubikmeter.

    d)

    Utsläppet, med beaktande av vattenintagets placering, skall göras under vattenlinjen.

    e)

    Utsläppet skall göras på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land och där vattendjupet är minst 25 meter.

    10.

    Av [flaggstatens] administration godkända ventilationsmetoder får användas för att avlägsna lastrester från en tank. Sådana metoder skall vara grundade på normer som utvecklats av [IMO]. Allt vatten som därefter tillförs tanken skall anses vara rent och inte omfattas av punkterna 7–9 i denna regel.

    11.

    Utsläpp i havet av ämnen som inte blivit kategoriserade, provisoriskt bedömda eller utvärderade såsom anges i regel 4.1 i denna bilaga eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar som innehåller sådana ämnen skall vara förbjudet.

    12.

    Denna regel skall inte utgöra hinder för ett fartyg att behålla ombord lastrester av kategori B eller C och släppa ut sådana rester i havet utanför ett specialområde i enlighet med punkt 2 respektive 3 i denna regel.

    Regel 6:   Undantag

    Regel 5 i denna bilaga skall inte tillämpas i fråga om

    a)

    utsläpp i havet av skadliga flytande ämnen eller blandningar som innehåller sådana ämnen, om utsläppet är nödvändigt för ett fartygs säkerhet eller för räddande av människoliv till sjöss, eller

    b)

    utsläpp i havet av skadliga flytande ämnen eller blandningar som innehåller sådana ämnen, om utsläppet är en följd av en skada på fartyget eller dess utrustning,

    i)

    förutsatt att alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter det att skadan inträffat eller utsläppet upptäckts, i syfte att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet, och

    ii)

    utom när ägaren eller befälhavaren handlat antingen i avsikt att orsaka skada eller vårdslöst och med kännedom om att en skada troligen skulle bli följden, eller

    c)

    utsläpp i havet av skadliga flytande ämnen eller blandningar som innehåller sådana ämnen, om de godkänts av [flaggstatens] administration och användes i syfte att bekämpa särskilda föroreningsincidenter för att så långt som möjligt begränsa skada på grund av förorening. Sådant utsläpp kräver godkännande av varje regering inom vars jurisdiktion utsläpp avses äga rum.

    RÅDETS MOTIVERING

    I.   INLEDNING

    Inom ramen för medbeslutandeförfarandet (artikel 251 i EG-fördraget) nådde rådet den 11 juni 2004 en politisk överenskommelse om utkastet till Europaparlamentets och rådets direktiv om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av påföljder för överträdelser (1). Efter juristlingvisternas slutgranskning antog rådet sin gemensamma ståndpunkt den 7 oktober 2004.

    När rådet antog sin ståndpunkt tog det hänsyn till Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen den 13 januari 2004 (2) och Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3)  (4).

    Syftet med direktivet är att införliva MARPOL-konventionens internationella bestämmelser om föroreningar förorsakade av fartyg med gemenskapsrätten genom att fastställa att kränkningar av bestämmelserna om utsläpp är överträdelser och att upprätta harmoniserade regler för deras tillämpning. Det syftar också till att utvidga bestämmelserna dels för att se till att de omfattar utsläpp av olja till följd av skador när detta sker uppsåtligen, genom vårdslöshet eller genom grov oaktsamhet, dels för att garantera så bred tillämpning som möjligt enligt FN:s havsrättskonvention (UNCLOS).

    II.   ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

    Efter olyckan med oljetankern Prestige betonade rådet inte bara betydelsen av sjösäkerhetspolitiken utan också nödvändigheten av att se till att alla som har orsakat eller bidragit till en föroreningsolycka genom grov oaktsamhet blir föremål för lämpliga påföljder. Rådets inställning till detta kommissionsförslag, som lades fram i mars 2003 och backades upp av Europeiska rådets slutsatser samma månad där man framhävde valet av lämplig rättslig grund, bygger på principen att till fullo utnyttja gemenskapens rättigheter enligt Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS) och samtidigt uppfylla medlemsstaternas skyldigheter enligt den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL).

    Rådet anser att införlivande av MARPOL-bestämmelserna om föroreningar förorsakade av fartyg i gemenskapsrätten kommer att garantera större stränghet och enhetlighet beträffande tillämpning och verkställighet i medlemsstaterna. Det håller med om att det är nödvändigt att fastställa att alla utsläpp av förorenande ämnen skall betraktas som överträdelser om de sker uppsåtligen eller genom vårdslöshet eller grov oaktsamhet.

    Enligt principen om att respektera MARPOL-bestämmelserna har det fastställts undantag när utsläpp görs för att rädda liv eller för att rädda fartyget. Undantaget enligt MARPOL-konventionen beträffande redaren och befälhavaren vid utsläpp till följd av olyckor gäller på internationellt hav och i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zon eller motsvarande zon. I sådana fall är besättningen, som en logisk följd av MARPOL-konventionen, skyddad om den handlar under befälhavarens ansvar. I medlemsstaternas inre vatten och territorialhav däremot anser rådet det lämpligt att utöva gemenskapens rättigheter enligt artikel 211.4 i UNCLOS för att förstärka skyddet för kusterna, och avskaffa undantaget för utsläpp som följer av olyckor.

    Rådet anser att påföljder för överträdelser i fråga om föroreningar förorsakade av fartyg bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande och kan inbegripa brottspåföljder eller administrativa påföljder. Det håller också med om att dessa påföljder skall tillämpas på alla som befunnits skyldiga till havsförorening, dvs. att de skall omfatta hela ansvarskedjan. Medan överträdelserna definieras i direktivet anser rådet att bindande minimiregler om brottspåföljder, skadeståndsansvar och domstols behörighet bör fastställas i det parallella rambeslut till vilket kommissionen lagt fram ett förslag som behandlas av rådet (rättsliga och inrikes frågor).

    Rådet välkomnar effektiva och strikta verkställighetsåtgärder mot fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat, i enlighet med relevanta internationella riktlinjer. Det stöder det ökade utbytet av information mellan medlemsstaterna och tredjeländer, i egenskap av hamn- eller flaggstater, om misstänkta utsläpp, i syfte att underlätta verkställandet av lämpliga åtgärder.

    Slutligen anser rådet att alla möjligheter enligt UNCLOS-konventionen för att skydda kusterna och resurserna där bör utnyttjas, inklusive genomförandeåtgärder av kuststaterna när det gäller fartyg i transitering i territorialhavet eller den exklusiva ekonomiska zonen eller motsvarande zonen i enlighet med artikel 220.6 i UNCLOS, när det finns tydliga objektiva bevis på ett utsläpp som förorsakar allvarlig skada eller risk för allvarlig skada på kustlinjen eller resurser i territorialhavet eller exklusiva ekonomiska eller motsvarande zonen. I detta fall skall den berörda medlemsstaten lägga fram saken för de behöriga myndigheterna i syfte att inleda rättsliga åtgärder, inbegripet kvarhållande av fartyget, i enlighet med nationell rätt.

    III.   ÄNDRINGAR

    Med hänsyn till att rådet, såsom påpekas ovan, har en avsevärt annorlunda inställning till detta utkast till direktiv jämfört med den text som ursprungligen föreslogs var det inte möjligt att låta den gemensamma ståndpunkten avspegla flertalet av de ändringar som Europaparlamentet föreslog vid första behandlingen.

    —

    Tanken att inrätta en europeisk kustbevakning (ändringarna 6 och 22) ingick inte i kommissionens ursprungliga förslag. Rådet anser det visserligen viktigt att behandla metoder för att öka skyddet av de europeiska kusterna men vill inte föregripa kommissionens initiativ i detta hänseende, som eventuellt kan leda till en skild rättsakt som rådet kommer att studera med intresse.

    —

    Rådet delar Europaparlamentets farhågor när det gäller genomförandet av gemenskapslagstiftningen om sjösäkerhet (ändringarna 3, 19, 20 och 31) men anser att genomförandet av befintliga rättsakter, t.ex. direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn, faller under medlemsstaternas behörighet och att övervakningen av detta hör till kommissionens uppgifter enligt fördraget.

    —

    Eftersom syftet med direktivet är att tydligt definiera utsläpp av förorenande ämnen från fartyg som överträdelser enligt gemenskapsrätten anser rådet att andra tekniska bestämmelser, t.ex. övervakningsutrustning ombord eller register över oljeutsläpp (ändringarna 30 och 32), faller utanför förslagets räckvidd.

    —

    Enligt den grundläggande principen i rådets ovan angivna inställning skall MARPOL -bestämmelserna om utsläpp, inklusive undantaget beträffande redaren och befälhavaren vid utsläpp förorsakade av olyckor (ändring 10), tillämpas på internationellt hav och i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zon eller motsvarande zon. I dessa fall utesluts besättningen också uttryckligen om den handlar under befälhavarens ansvar. I inre vatten och i medlemsstaternas territorialhav däremot godkänns detta undantag inte, i enlighet med möjligheterna i artikel 211.4 i UNCLOS.

    —

    När det gäller direktivets räckvidd anser rådet det lämpligt att behandla alla fartyg, oberoende av flagg, inom ett visst havsområde på samma sätt i syfte att undvika en ogynnsam ställning för fartyg som seglar under en medlemsstats flagg (ändringarna 11 och 13).

    —

    Den gemensamma ståndpunkten innehåller inga detaljerade bestämmelser om påföljderna (artikel 8.4–6 har strukits/ ändringarna 17 och 18), eftersom minimiregler för harmonisering av brottspåföljder är föremål för ett parallellt rambeslut, men det hänvisas i artikel 7.2 till kuststaternas genomförandeåtgärder enligt UNCLOS 220.6, inbegripet kvarhållande av fartyget i de särskilda fall som avses i den artikeln.

    Den gemensamma ståndpunkten omfattar ytterligare några smärre ändringar och förtydliganden av kommissionsförslaget. På ett par punkter har ändringar som föreslagits av Europaparlamentet helt eller delvis införlivats i syfte att garantera en konsekvent rättsakt.

    (1)  Kommissionen lade fram sitt förslag den 7 mars 2003 (EUT C 76, 25.3.2004, s. 5) med titeln ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av påföljder, inbegripet brottspåföljder, för föroreningsbrott”.

    (2)  Dok. 5181/04 CODEC 24 MAR 2 ENV 8 DROIPEN 1 (ännu ej offentliggjort i EUT).

    (3)  EUT C 220, 16.9.2003, s. 72.

    (4)  Regionkommittén beslutade att inte avge något yttrande.

    Top