25.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/54

1.1

I enlighet med artikel 12.3 a andra stycket i direktiv 77/388/EEG fastställde rådet, på kommissionens förslag och efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, enhälligt nivån på normalskattesatsen för mervärdesskatt. I januari 1993 hade kommissionen lagt fram ett antal förslag som syftade till att införa ett slutligt harmoniserat mervärdesskattesystem. Rådet kunde dock inte anta detta eftersom man inte lyckades nå den nödvändiga enhälligheten.

1.2

I stället enades man om en tillnärmning av skattesatserna och införde med direktiv 92/77/EEG en minimiskattesats på 15 %. Giltighetstiden för detta beslut, vars slutdatum ursprungligen fastställdes till den 31 december 1996, har förlängts tre gånger. Beslutet gäller nu till den 31 december 2005.

2.1

Eftersom direktivet snart löper ut har kommissionen lagt fram ett förslag om förlängning av det gällande direktivet till den 31 december 2010. De befintliga bestämmelserna förblir dock oförändrade: Normalskattesatsen får inte vara lägre än 15 % och beskattningsunderlaget är detsamma för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster.

3.1

Mot bakgrund av den nuvarande politiska situationen i medlemsstaterna på skatteområdet och särskilt på mervärdesskatteområdet ställer sig kommittén helt bakom kommissionens initiativ som är nödvändigt rent praktiskt.

3.2

Kommittén tar också tillfället i akt att formulera några kompletterande synpunkter i förhoppningen om att medlemsstaterna skall uppmärksamma dem.

3.3

Medlemsstaternas bristande vilja till samförstånd på skatteområdet och särskilt på mervärdesskatteområdet är förvisso ingen nyhet. Den har existerat sedan EU grundades, och de på varandra följande utvidgningarna från de ursprungliga 6 medlemsstaterna till de nuvarande 25 har bara ökat oenigheten. Under åren har man heller inte lyckats godta kommissionens förslag om att åtminstone införa ett intervall mellan den lägsta och den högsta skatten på 15 % till 25 % (även om ett sådant intervall existerar i praktiken). Vidare har man varken lyckats komma överens om en enhetlig tillämpning av principen för momsbetalning i ursprungslandet eller på allvar tagit upp frågan om att avskaffa de många undantag och avvikelser som från gång till gång med olika motiveringar beviljats samtliga medlemsstater med olika tidsfrister – om sådana alls anges – som nästan aldrig respekteras.

3.4

Att under dessa omständigheter tala om en ”övergångsordning” för mervärdesskatten med hänsyftning till en ordning som har funnits i decennier i väntan på en synnerligen problematisk ”slutgiltig ordning” är ett bedrägeri som EESK inte längre är beredd att acceptera. Med hänsyn till den öppenhet gentemot medborgarna som ofta har anförts och åberopats borde rådet förklara sig villigt att fortsätta att driva det strategiska målet om en harmonisering av mervärdesskatten, som det för övrigt inte är realistiskt att uppnå på kort eller medellång sikt. På så vis skulle man undvika att slösa kraft och resurser på ett fåfängt försök att uppnå samförstånd på områden som är av vital betydelse för skatte- och socialpolitiken i de enskilda medlemsstaterna, och som de var och en har för avsikt att bibehålla utan eftergifter.