52004SC0414

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 7.4.2004

SEK(2004) 414/2

Förslag till

GEMENSAMMA REGLER

om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (framlagt av Kommissionen)

MOTIVERING

1. Ändringar som följer av bestämmelserna i de nya tjänsteföreskrifterna

Följande ändringar krävs med anledning av de ändrade tjänsteföreskrifterna, som träder i kraft den 1 maj 2004:

2. Ordet ”tjänsteman” måste ersättas med ”försäkrad”, eftersom det i artiklarna 28 och 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda enligt de nya tjänsteföreskrifterna föreskrivs att artikel 73 ska tillämpas såväl på tillfälligt anställda som på kontraktsanställda.

3. Artikel 5 första strecksatsen måste ändras så att den är förenlig med den nya lydelsen av artikel 40 i tjänsteföreskrifterna och med artikel 17 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

4. Artikel 8 första och andra stycket måste utgå efter antagandet av artikel 85a i tjänsteföreskrifterna.

5. Artikel 9 måste utgå, eftersom den inte längre gäller i förhållande till artikel 85a i tjänsteföreskrifterna.

6. Artikel 27 måste ändras så att utbetalningar av ersättningen fastställs i euro.

7. Artikel 30 om upphävande av de nuvarande reglerna läggs till. I artikel 30 andra stycket anges hur reglerna ska tillämpas om förslaget till beslut meddelas före den dag då reglerna ska börja tillämpas. Genom att man som kriterium väljer dagen för meddelandet enligt artikel 20.1 kan man på ett otvetydigt sätt begränsa den övergångsperiod under vilken de gamla bestämmelserna fortfarande gäller. De nya reglerna kommer därmed att tillämpas på alla ärenden om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom som varit föremål för ett förslag till beslut som antagits efter den dag då reglerna ska börja tillämpas, även på ärenden som tas upp på nytt.

8. Anpassningar som krävs med anledning av EG-domstolens rättspraxis

Andra ändringar har blivit nödvändiga genom de senaste årens utveckling av rättspraxis vid EG-domstolen.

9. För att den rättssäkerhetsprincip som fastslås i domen av den 20 september 2001 i mål T-171/00, Spruyt mot kommissionen, ska kunna garanteras har artikel 4.1 b andra strecksatsen utgått. Eftersom det är omöjligt att utifrån objektiva riskkriterier fastställa en förteckning över farliga sporter och eftersom sådana undantag numera saknas i de flesta avtal om försäkring mot olycksfall, har undantaget när det gäller utövande av sporter som anses som farliga utgått. Därför har också artikel 4.1 c–d utgått.

10. Artikel 20 (f.d. artikel 21) är uppdelad i olika punkter. Här föreskrivs att det i begäran om utlåtande från läkarkommittén ska finnas uppgift om namnet på den läkare som företräder den försäkrade och att den försäkrades läkare ska meddela institutionens läkare vilka medicinska frågor som är omtvistade. Syftet med denna ändring är att på ett tydligare sätt beskriva förfarandet, med beaktande av rättspraxis (jfr domen av den 15 juli 1997 i mål T-187/95, R mot kommissionen, REGP, s. II-729) och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter.

11. I artikel 22.1 (f.d. artikel 23.1) föreskrivs att en tredje läkare ska utses som sakkunnig för bedömningen av kroppsskadan och för fastställandet av ersättning för denna skada, så att en objektiv, enhetlig och tillräckligt underbyggd bedömning kan garanteras i de enskilda fallen. Ändringen ska också garantera tillhandahållandet av expertis med beaktande av olycksfalls- och arbetssjukdomsförsäkringens omfattning enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och att läkarkommitténs utlåtande och slutsatser är samstämmiga och följer etablerad rättspraxis (jfr domen av den 15 december 1999 i mål T-300/97, Latino mot kommissionen, REGP, s. II-1263, och domen av den 15 december 1999 i mål T-27/98, Nardone mot kommissionen, REGP, s. II-1293).

12. Förenkling och modernisering av försäkringstäckningen

Den tredje gruppen av ändringar syftar till att förenkla och modernisera försäkringstäckningen, bl.a. i följande avseenden:

13. Bestämmelserna i artikel 2.1 preciserar definitionen av olycksfall och de tre villkor som gäller för att de ska omfattas av försäkringen.

14. Självmord läggs till i artikel 2.2 och ersätter begreppet ”suicide inconscient” (självmord) [Ö.a. I den svenska versionen av gällande tjänsteföreskrifter översätts ”suicide inconscient” med ”självmord” och ”tentative de suicide inconscient” med ”självmordsförsök”], som redan omfattas av artikel 7.2 tredje strecksatsen. I sin nuvarande lydelse täcker artikel 7 i själva verket ”suicide inconscient” (självmord) och ”tentative de suicide inconscient” (självmordsförsök) vid eller i samband med tjänsteutövning, på väg till eller från arbetet eller till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom som redan omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Eftersom det varken ur juridisk eller medicinsk synvinkel finns någon exakt definition av ”suicide inconscient”, eller av självmord som begås vid eller i samband med tjänsteutövningen eller på väg till eller från arbetet (som för övrigt inte skiljer sig från självmord någon annanstans) anges att denna typ av olycksfall omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Detta motiveras också av det faktum att självmord i extrema fall kan vara en följd av negativ stress i samband med psykiskt lidande, mobbning eller hemlängtan. Eftersom det är svårt att förstå motivet ur medicinsk synvinkel är den enda lösningen att låta självmord omfattas av försäkringen för att de olika orsakerna ska täckas.

15. Närmare definitioner av avkylning, förfrysning och solsting och alla andra temperatureffekter så att dessa fall omfattas av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

16. I artikel 4.1 ersätts begreppet berusning, som är vagt, av specifika hänvisningar till alkoholkoncentration i blodet enligt kommissionens rekommendation av den 17 januari 2001 om högsta tillåtna blodalkoholkoncentration för förare av motorfordon [K(2000) 4397]. För andra olyckor är den högsta tillåtna alkoholkoncentrationen i blodet för att försäkringen ska gälla 1,4 mg/ml. Denna alkoholkoncentration innebär i själva verket en dubbelt så hög olycksrisk som för förare utan alkohol i blodet.

17. I artikel 4 läggs punkt 2 till för att precisera att undantagen måste ha en direkt koppling till en ökad risk för olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom. Denna bestämmelse har tagits från de tolkningsbestämmelser som antogs vid det 82:a sammanträdet i Kommittén för tjänsteföreskrifterna i Bryssel den 28 september 1984.

18. Artikel 7.2 tredje strecksatsen utgår, eftersom självmord omfattas av den nya bestämmelsen i artikel 2.2 och eftersom det har ansetts att sådan ofrivillig lemlästning eller skada som anges i texten är olycksfall som omfattas av definitionen i artikel 2.

19. I artikel 10.2 (f.d. artikel 11) har ordalydelsen setts över för att man ska undvika alla tvetydigheter när det gäller det kapital som ska betalas ut om den försäkrade avlider till följd av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom för vilket eller vilken det redan har betalats ut ett kapital. Dödsfallsersättning ska då betalas ut med mellanskillnaden i förhållande till det kapital som redan har betalats ut för partiell invaliditet. Alla andra tolkningar skulle leda till att de försäkrade behandlades på skilda sätt.

20. Artikel 11 innebär en grundläggande ändring av f.d. artikel 12, eftersom invaliditetstabellerna i bilagan till reglerna utgår. Denna ändring krävs med anledning av utvecklingen av den medicinska forskningen och kravet på att det endast ska finnas en referenstabell i stället för de två nuvarande (Procentskalan för bestående partiell invaliditet i bilagan till reglerna och Belgiens officiella invaliditetstabell – BOBI – enligt tredje stycket i samma bilaga).

Ändringen är också lämplig på grund av att få andra läkare än belgiska känner till BOBI (som endast finns i fransk version) och den bristande samstämmigheten mellan de två tabellerna när det gäller vissa sjukdomar. Eftersom BOBI är gammal har läkarna svårt att använda och tolka den, vilket kan leda till att tillsättningsmyndighetens två läkare fattar olika beslut i liknande situationer.

Den nya tabell som föreslås är de europeiska riktvärden för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga (Guide barème européen d’évaluation des atteintes à l’intégrité physique et psychique) som fogats till det förslag till rådets rekommendation som Europaparlamentet kommer att anta inom kort. Det rör sig om moderna riktvärden som är resultatet av mer än tre års arbete i en grupp med jurister och läkare från olika medlemsstater, som fick detta uppdrag av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. I bilaga B finns praktiska bestämmelser som ska garantera att riktvärdena tillämpas enhetligt vid bedömning av icke ekonomisk skada inom ramen för försäkringsavtal.

I princip kommer försäkringsförmånernas storlek inte att ändras, även om den mer enhetliga och organiska uppställningen av tabellen medför vissa justeringar av procentsatserna för invaliditetsgrad jämfört med det nuvarande systemet. Justeringarna är dock i regel balanserade och de beror på att man måste göra bedömningar som beaktar den medicinska utvecklingen och funktionella krav i moderna aktiviteter.

I punkt 1 anges därför att bestående invaliditet ska bestämmas på grundval av skadans inverkan på den fysiska och psykiska funktionsförmågan i enlighet med de europeiska riktvärdena för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga (Guide barème européen d’évaluation des atteintes à l’intégrité physique et psychique) , med undantag av ingressen i dessa. Hela artikeln ändras genom att det görs hänvisningar till den nya tabellen och genom att bestämmelserna i den gällande bilagan läggs till som punkterna 4–6. Texten i punkt 5 har tagits från den nuvarande bilagan till reglerna, men har setts över för att bestämmelsen ska bli så tydlig och exakt som möjligt. I likhet med vad som föreskrivs i försäkringar mot olycksfall i arbetet i medlemsstaterna utvidgas också försäkringsskyddet till att omfatta total eller partiell förlust av funktionsförmågan när det gäller kroppsdelar eller organ som fungerar i samverkan.

21. I artikel 12 (f.d. artikel 13) föreskrivs att uppgifter ska anges om hur livräntan ska betalas ut. Det är följden av nuvarande administrativa rutin, där den uppskjutna räntan beräknas efter den årliga betalningen.

22. I artikel 13 (f.d. artikel 14) ersätts ordet ”förtroendeläkarna” med ”de läkare som institutionerna utsett” för att texten ska bli samstämmig och för att man ska undvika sammanblandning med läkarna inom det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

I den modell som gäller för kompletterande ersättning anges att de skador som tas upp i den nya europeiska tabellen kan bli föremål för en särskild bedömning. Den nya definitionen är vidare, eftersom den även omfattar andra skador än fysiska och psykiska, och den är samstämmig med den tabell som avses i artikel 11.

Artikel 13 syftar till att erkänna en invaliditetsgrad när det gäller kosmetisk och sexuell skada (utom fortplantningsförmåga), exceptionella smärtor som är medicinskt tänkbara men som inte kan hänföras till något yttre orsak samt menlig inverkan på den försäkrades specifika fritidsaktiviteter. Bedömningen av denna kompletterande ersättning görs på grundval av en särskild tabell som återfinns i bilaga C till reglerna. Den utgörs av en skala från 1 till 7 med en procentsats från 0,5 till 7 %. Genom denna ändring försvinner analogin med de invaliditetstabeller enligt artikel 11 (f.d. artikel 12) som inte går att tillämpa på det medicinska planet.

23. I artikel 15 (f.d. artikel 16) föreskrivs att den försäkrade är skyldig att styrka olycksfallet. En försenad anmälan kan godtas om force majeure eller andra berättigade kan åberopas, under förutsättning att olycksfallet har konstaterats medicinskt eller att ett ovedersägligt bevis kan läggas fram.

24. I artikel 16 (f.d. artikel 17) anges det datum som ska beaktas vid beräkningen av grundlönen enligt artikel 73 när det gäller arbetssjukdom. I motsats till vid olycksfall, då dagen för olycksfallet är klart fastställd, fastställs datumet när det gäller arbetssjukdom efter ett läkarutlåtande (dom av den 4 januari 1993 i mål T-88/91, F mot kommissionen, REGP, s. II-13, punkterna 35–39). Om inget läkarutlåtande finns ska datumet för anmälan beaktas som referens för beräkningen av grundlönen.

25. I artikel 17 (f.d. artikel 18) anges att ärendet ska avslutas, såvida inte force majeure eller något annat berättigat skäl kan åberopas, om den försäkrade inte infinner sig efter kallelse från den läkare som utsetts, med beaktande av reglerna för proportionalitet och med en möjlighet till förnyad prövning enligt artikel 21 (f.d. artikel 22). Bestämmelsen är en ytterligare precisering i strävan efter en god administrativ handläggning.

26. Artikel 19 (f.d. artikel 20) är uppdelad i punkter. Den innehåller några preciseringar angående det slutliga fastställandet av skadorna, särskilt om skyldigheten att hålla administrationen underrättad om hur hälsotillståndet utvecklar sig.

Bestämmelsen om att ärendet ska avslutas om ingen information lämnas under mer än sex månader är ytterligare en precisering i strävan efter en god administrativ handläggning, med hänsyn till att en förnyad prövning kan göras enligt artikel 21 (f.d. artikel 22).

En definition av när tillståndet stabiliserats och skadorna slutligen kan fastställas införs i punkt 3. Den har tagits från de tolkningsbestämmelser som antogs vid det 82:a sammanträdet i Kommittén för tjänsteföreskrifterna i Bryssel den 28 september 1984.

För att de medicinska kraven ska tillgodoses anges att den läkare som institutioner utser ska ha möjlighet att yttra sig om stabiliseringen.

I punkt 4 föreskrivs en möjlighet att betala ut en preliminär invaliditetsersättning vid arbetssjukdom, eftersom begreppet stabilisering inte kan tillämpas här.

När det gäller beslut som rör olycksfall återkommer i punkt 5 den bestämmelse som redan finns i f.d. artikel 20 om utbetalning av preliminär invaliditetsersättning när invaliditetsgraden uppgår till minst 20 %.

27. I artikel 22.1 (f.d. artikel 23.1) kastas ordningsföljden om när det gäller hur läkare ska utses för att man ska undvika alla missförstånd med anledning av att institutionen utser sin läkare efter det att tjänstemannen utser den läkare som begär att ärendet ska lämnas till läkarkommittén. För en god administrativ handläggning och för att undvika alltför höga läkararvoden föreskrivs i samma artikel att ett detaljerat kostnadsförslag ska begäras in från läkarna innan de utses.

Den nya punkten 2 gäller läkarkommitténs uppdrag och syftar till att beakta de medicinska frågor som tas upp av den försäkrades läkare, med iakttagande av rättspraxis (jfr domen av den 15 juli 1997 i mål T-187/95, R mot kommissionen). I denna punkt föreskrivs också att tillsättningsmyndigheten ska kontrollera läkararvoden som är alltför höga, vilket är nödvändigt eftersom de läkararvoden som begärs är alltmer oförutsägbara (upp till 18 000 euro för ett sammanträde i läkarkommittén).

Punkt 3 innehåller en tydligare beskrivning av förfarandet och av läkarkommitténs arbetssätt samt en beskrivning av den tredje läkarens uppgifter, med iakttagande av domstolens rättspraxis (jfr domen av den 15 december 1999 i mål T–27/98, Nardone mot kommissionen, REGP, s. II-1293, punkterna 68–69). Bestämmelsen om att läkarkommitténs utlåtande ska överlämnas till tjänstemannen utgår, eftersom detta förfarande strider mot artikel 20 i samma regler (f.d. artikel 21). När läkarkommittén på begäran av tjänstemannen eller dennes rättsinnehavare överlämnar sitt utlåtande avslutas förfarandet, vilket följer bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter.

I punkt 4 förenklas texten samtidigt som den blir mer samstämmig. I likhet med i artikel 23 (f.d. artikel 24) föreskrivs det att utgifterna för läkarkommittén ska ersättas enligt ett enhetligt förfarande oavsett vilken typ av olycksfall det gäller (i arbetet eller under fritiden). Den åtskillnad som nu görs mellan olycksfall i arbetet och arbetssjukdom enligt den gällande bestämmelsen utgår.

28. Artikel 24 om tystnadsplikt införs. I likhet med i de gemensamma reglerna för sjukförsäkringen måste tystnadsplikt gälla för anställda som arbetar med handläggningen av reglerna för olycksfall i arbetet och arbetssjukdom.

Förslag till

GEMENSAMMA REGLER

om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

INSTITUTIONEN (1) HAR FASTSTÄLLT FÖLJANDE REGLER

med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper, som fastställts genom förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(2), senast ändrade genom förordning (EEG, Euratom) nr XXXX/XX(3), särskilt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och artikel 28 i anställningsvillkoren,

med beaktande av de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, senast ändrade den 18 juli 1997,

med beaktande av yttrandet från Kommittén för tjänsteföreskrifterna,

med beaktande av överenskommelsen mellan Europeiska gemenskapernas institutioner(4), och

av följande skäl:

Det tillkommer Europeiska gemenskapernas institutioner att genom en gemensam överenskommelse fastställa regler om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för dessa gemenskapers tjänstemän.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Syfte

Genom dessa regler fastställs, enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskapernas tjänstemän, villkoren för när den försäkrade är försäkrad mot olycksfall och arbetssjukdom i hela världen.

Följande personer är försäkrade enligt dessa regler:

- Tjänstemän.

- Tillfälligt anställda.

- Kontraktsanställda.

Artikel 2Olycksfall

29. Om inte annat följer av artikel 7 skall som olycksfall betraktas varje plötslig händelse som vållar den försäkrade fysisk eller psykisk skada och som helt eller delvis förorsakats av yttre faktorer utan den drabbade personens egen förskyllan.

30. Som olycksfall betraktas bland annat

31. förgiftning,

32. infektioner, sjukdomar och skador och alla andra följder av djurbett eller insektsbett,

33. stukningar, sprickor och muskel- och senbristningar till följd av en ansträngning,

34. en försäkrads oförklarliga försvinnande, om han vid utgången av en period på ett år och efter undersökning av omständigheterna kring försvinnandet förmodas vara avliden, om det inte finns skäl att förmoda att dödsfallet inte beror på ett olycksfall.

Artikel 3Arbetssjukdomar

35. Som arbetssjukdomar skall anses de sjukdomar som anges i den ”europeiska förteckningen över arbetssjukdomar” som bifogats kommissionens rekommendation av den 19 september 2003(5) och eventuella kompletteringar av denna, i den mån den försäkrade vid sin tjänsteutövning i Europeiska gemenskaperna har varit utsatt för risken att ådra sig dessa sjukdomar.

36. Som arbetssjukdomar skall också anses varje sjukdom eller försämring av en redan befintlig sjukdom som inte återfinns i den förteckning som anges i punkt 1, om det är tillräckligt klarlagt att den har sitt ursprung i tjänsteutövningen i gemenskaperna, eller hänger samman med denna.

Artikel 4 Undantag

37. Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna omfattar inte olycksfall som orsakats av att den försäkrade

38. frivilligt deltagit i slagsmål, om inte annat följer av punkt 3,

39. utfört uppenbart våghalsiga handlingar eller deltagit med motordriven utrustning i idrottstävlingar, racerlopp och officiella försök,

40. vid skadetillfället hade en blodalkoholkoncentration på över 0,5 promille vid olyckor till följd av framförande av motorfordon, och en blodalkoholkoncentration på över 1,4 promille vid alla andra olyckor,

41. använt narkotika som inte ordinerats medicinskt, om det inte skett av misstag,

42. medvetet hanterat militära vapen eller ammunition, utom i nödsituationer.

43. Undantagen i punkt 1 skall ha en direkt koppling till att risken eller riskerna förvärras.

44. De olycksfall som nämns i punkt 1 a skall täckas när de har inträffat under eller i samband med tjänsteutövningen eller på väg till eller från arbetet, utom vid oursäktligt fel från den försäkrades sida.

Artikel 5 Uppehåll i försäkringen

I de fall som avses i artikel 40 i tjänsteföreskrifterna och artikel 17 i anställningsvillkoren för övriga anställda skall försäkringen enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna tillfälligt upphöra att gälla.

Artikel 6 Avdrag för förmåner från annat håll

Om den försäkrade råkar ut för en olycka eller ådrar sig en sjukdom under en period då han är placerad i icke aktiv tjänst eller är ledig för militärtjänstgöring enligt artikel 41 respektive 42 i tjänsteföreskrifterna, skall förmåner av samma slag som utgår från annat håll dras från dem som betalas enligt dessa regler.

Artikel 7Fall där inga förmåner utbetalas

45. De förmåner som anges i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna skall inte betalas ut när olycksfallet eller sjukdomen avsiktligt har förorsakats av den försäkrade.

Ingen förmån utbetalas till den rättsinnehavare som avsiktligt har framkallat den försäkrades död.

46. Följande händelser skall dock anses som olycksfall i dessa reglers mening:

47. Självmord.

48. Fysiska eller psykiska skador som uppstått i nödsituationer, vid nödvärn eller vid räddning av liv och egendom.

49. Följderna av överfall eller angrepp på den försäkrades person, även vid strejker eller uppror; förutom vid fall av nödvärn gäller detta dock inte om det är bevisat att den försäkrade frivilligt har deltagit i de våldsamma aktioner under vilka han skadats.

Artikel 8Gemenskapernas övertagande av rättigheter

Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall förse den institution som den försäkrade tillhör med sådana upplysningar och bevis som de förfogar över för att institutionen i förekommande fall skall kunna vidta rättsliga åtgärder mot ansvarig tredje man, samt på nödvändigt sätt bistå institutionen för detta ändamål. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall erhålla samtycke från den institution som den försäkrade tillhör för uppgörelse i godo eller förlikning med skadevållande tredje man.

KAPITEL IIFÖRMÅNER

Artikel 9Ersättning för kostnader

50. En försäkrad som råkar ut för ett olycksfall eller en arbetssjukdom har rätt till ersättning för alla de kostnader som är nödvändiga för att hans fysiska eller psykiska hälsa skall återställas så fullständigt som möjligt och för all den vård och behandling som är nödvändig till följd av skadorna och deras symtom, samt vid behov för de kostnader som är nödvändiga för en funktionell och arbetsinriktad rehabilitering.

Om tillsättningsmyndigheten vid den institution som den försäkrade tillhör anser att vissa kostnader är orimliga eller onödiga, kan den efter utlåtande av den läkare som den utsett minska dem till ett belopp som bedöms rimligt eller i förekommande fall vägra ersättning.

Den tillsättningsmyndighet under vilken den försäkrade lyder skall enligt dessa regler ersätta den försäkrade för de kostnader som anges i föregående stycken, efter det att det sjukförsäkringssystem som föreskrivs i artikel 72 i tjänsteföreskrifterna har åtagit sig den del som omfattas av detta system enligt de villkor som föreskrivs i den artikeln.

51. Institutionens tillsättningsmyndighet kan på begäran av den försäkrade, efter utlåtande från den läkare som utsetts av myndigheten, bevilja ersättning för resekostnader när det förefaller nödvändigt att den försäkrade behandlas, tillbringar sin konvalescenstid eller genomgår sin kurbehandling i sitt ursprungsland.

I undantagsfall, när den försäkrades hälsotillstånd kräver det, kan tillsättningsmyndigheten efter utlåtande från den läkare som utsetts av myndigheten bevilja ersättning för resekostnader, så att den försäkrade skall kunna genomgå de behandlingar som är nödvändiga för hans tillstånd i ett annat land än ursprungslandet.

Dessa resekostnader skall ersättas enligt artikel 12 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

Artikel 10Utbetalning av engångsbelopp

52. Om en försäkrad avlider till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom skall den institution som den försäkrade tillhört betala det belopp som föreskrivs i artikel 73.2 a i tjänsteföreskrifterna till de rättsinnehavare som där anges.

Om den försäkrade har återfunnits vid liv efter det att hela eller en del av beloppet utbetalats till rättsinnehavarna i det fall som anges i artikel 2.2 sista strecksatsen, skall det belopp som utbetalats återbetalas av rättsinnehavarna. Lättnader för återbetalning kan beviljas.

53. Om den försäkrade efter betalningen av det belopp som föreskrivs i artikel 11 avlider till följd av samma olycksfall eller samma arbetssjukdom skall det engångsbelopp som anges i denna artikel endast betalas ut i den mån det överstiger det belopp som betalas ut med stöd av artikel 11.

Artikel 11Bestående invaliditet

54. Graden av total eller partiell bestående invaliditet skall bedömas efter de fysiska eller psykiska skadorna enligt den europeiska procentskalan för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga i bilaga A till dessa regler.

Hur bedömningsskalan skall tillämpas i praktiken framgår av bilaga B.

Rådets rekommendation om antagande av en europeisk bedömningsskala för fysiska och psykiska skador och eventuella tillägg till denna rekommendation, med undantag för ingressen, skall ersätta bilaga A i dessa regler så snart den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

55. Om den försäkrade invalidiseras totalt och bestående till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom, är den fysiska och psykiska skadan 100 %, och det engångsbelopp som föreskrivs i artikel 73.2 b i tjänsteföreskrifterna skall betalas ut till honom.

56. Om den försäkrade invalidiseras partiellt och bestående till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom, skall det belopp som avses i artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna fastställas enligt procentskalorna i den tabell som avses i punkt 1 och betalas ut till honom.

57. Skador på kroppsdelar eller organ som tidigare var skadade skall endast ersättas med skillnaden mellan tillståndet före och efter olycksfallet.

58. Bedömningen av skador på friska kroppsdelar eller organ, som skadats vid olycksfallet, skall göras med hänsyn till den nedsatta funktionen hos andra kroppsdelar eller organ som inte påverkades av olycksfallet, i den mån som dessa kroppsdelar eller organ samverkar med dem som skadats vid olycksfallet. I sådana fall skall ersättning ges med hänsyn till den partiella eller totala förlusten av funktionsförmågan.

59. Den totala ersättningen vid invaliditet i flera avseenden till följd av samma olycksfall skall erhållas genom att de olika ersättningarna läggs samman, utan att totalbeloppet dock får överstiga vare sig det samlade försäkringsbeloppet för bestående total invaliditet eller delbeloppet för total eller fullständig förlust av funktionsförmågan i den skadade kroppsdelen eller det skadade organet.

Artikel 12Livränta

På begäran av den försäkrade eller rättsinnehavarna kan de betalningar som avses i artiklarna 10 och 11 ersättas med en livränta.

Denna begäran skall göras inom tre månader räknat från meddelandet av det beslut som föreskrivs i artikel 18.

Omvandling till livränta med omedelbar eller uppskjuten verkan skall göras på grundval av de tabeller som avses i artikel 8 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna i fråga om pensioner. Livräntan skall betalas ut årsvis i efterskott.

Artikel 13Kompletterande ersättning

Efter utlåtande från de läkare som institutionerna utsett eller från den läkarkommitté som avses i artikel 22 skall en kompletterande ersättning medges den försäkrade vid bestående partiell invaliditet för kosmetiska eller sexuella skador (utöver själva reproduktionen), osedvanliga smärtor som är medicinskt möjliga men inte kunnat påvisas objektivt samt negativ inverkan på den försäkrades särskilda fritidsaktiviteter.

Denna ersättning skall fastställas med hjälp av bedömningsskalan för särskilda typer av men i bilaga C.

Artikel 14Schablonersättning

Om den försäkrade till följd av ett olycksfall eller en arbetssjukdom är så invalidiserad att han inte kan klara sig utan ständig hjälp av en annan person, kan tillsättningsmyndigheten vid institutionen efter inhämtande av utlåtande från de läkare som utsetts av myndigheten eller läkarkommittén enligt artikel 22 bevilja honom en schablonmässig månatlig ersättning, som motsvarar de bestyrkta kostnaderna, och vars storlek inte får överstiga 150 % av det existensminimum som anges i artikel 6 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, med beaktande av den korrigeringskoefficient som avses i artikel 64 i tjänsteföreskrifterna.

Denna schablonersättning skall betalas ut först när de ersättningar som eventuellt kan utgå enligt tillämpningen av artikel 72 i tjänsteföreskrifterna har uttömts och som ett komplement till dessa.

Beslutet om beviljande av sådan ersättning skall omprövas inom de tidsfrister som fastställts av institutionen, dock minst vart tredje år.

KAPITEL IIIFÖRFARANDE

Artikel 15 Anmälan av olycksfall

60. En försäkrad som råkar ut för ett olycksfall eller dennes rättsinnehavare skall anmäla olycksfallet till förvaltningen vid den institution dit den försäkrade hör.

Vid ett olycksfall med dödlig utgång liksom i övriga fall där det är omöjligt för den försäkrade eller dennes rättsinnehavare att anmäla olycksfallet, kan denna anmälan göras av en medlem i hans familj eller av en annan person som fått kännedom om det.

Anmälan om olycksfallet bör innehålla detaljerade uppgifter om dag och tidpunkt, orsakerna till och omständigheterna kring olycksfallet samt namn på vittnen och eventuellt ansvarig tredje man. I ett bifogat läkarintyg skall skadornas art och troliga följder av olycksfallet anges.

61. Anmälan skall göras inom tio arbetsdagar från den dag då olycksfallet inträffade. Denna tidsfrist får emellertid överskridas vid force majeure eller av andra giltiga skäl, om den försäkrade kan styrka att olycksfallet inträffat och visa att det har ett samband med hans fysiska och psykiska skador.

62. Förvaltningen kan inleda en undersökning.

Arti kel 16 Anmälan av arbetssjukdom

63. En försäkrad som på grund av arbetssjukdom begär att dessa regler skall tillämpas skall göra en anmälan till förvaltningen vid den institution han tillhör inom rimlig tid efter sjukdomens utbrott eller dagen då den först diagnostiserades. Denna anmälan kan lämnas in av den försäkrade eller den före detta försäkrade, om den förmodade arbetssjukdomen uppträder efter det att han lämnat tjänsten; anmälan kan också lämnas in av rättsinnehavarna när den försäkrade avlidit till följd av en sjukdom som förmodas ha haft samband med hans arbete.

Anmälan skall ange sjukdomens art och åtföljas av läkarintyg eller annan styrkande handling.

Vid en erkänd arbetssjukdom skall de förmåner som anges i artikel 73.2 beräknas på grundval av månadslönen under de tolv månaderna före dagen då sjukdomen först diagnostiserades, eller första dagen då den försäkrade var oförmögen att arbeta på grund av sjukdomen, eller dagen då anmälan gjordes.

64. Förvaltningen skall inleda en undersökning för att samla in alla fakta för att fastställa sjukdomens art, dess samband med arbetet samt de förhållanden under vilka den uppkommit.

En undersökning kan inledas automatiskt när en försäkrad har ådragit sig en sjukdom eller skador genom att han vid sin tjänsteutövning utsatts för skadliga ämnen eller särskilda sjukdomsframkallande faktorer.

På grundval av undersökningsrapporten skall den eller de läkare som utsetts av institutionerna lägga fram sina slutsatser enligt artikel 18.

Artikel 17Läkarutlåtanden

Förvaltningen kan begära in alla läkarutlåtanden som krävs för tillämpningen av dessa regler.

Om den försäkrade uteblir efter en kallelse från den läkare som institutionen utsett, medför detta att ärendet avslutas, utom vid force majeure eller av annat giltigt skäl och om inte annat följer av tillämpningen av artikel 21.

Artikel 18Beslut

Beslut om att erkänna en händelse som olycksfall, inräknat beslut om huruvida orsaken varit av arbetsrelaterad eller privat art, eller om erkännande av en arbetssjukdom liksom fastställande av graden av bestående invaliditet skall fattas av tillsättningsmyndigheten enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 20

- på grundval av de slutsatser som utfärdats av den eller de läkare som utsetts av institutionerna och

- om den försäkrade kräver det, efter samråd med den läkarkommitté som föreskrivs i artikel 22.

Artikel 19Slutligt fastställande av skador

65. Den försäkrade skall på eget initiativ underrätta förvaltningen om utvecklingen av sitt hälsotillstånd genom att uppvisa läkarintyg.

66. Om den försäkrade inte inkommer med den information som avses i punkt 1 under mer än sex månader, antas han ha tillfrisknat och ärendet avslutas, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 21.

67. Beslutet om graden av invaliditet skall fattas efter det att den försäkrades skador slutligen har fastställts. Följdtillstånden efter arbetssjukdomen eller olycksfallet kan fastställas då dessa följdtillstånd stabiliserats eller besvären endast avtar mycket långsamt eller i ytterst begränsad omfattning. Den försäkrade skall för detta ändamål överlämna en medicinsk rapport där det konstateras att hans tillstånd stabiliserats och där skadornas art anges. Den eller de läkare som utsetts av institutionen eller den läkarkommitté som föreskrivs i artikel 22 kan emellertid yttra sig om stabiliseringen även utan medicinsk rapport.

Om graden av invaliditet efter avslutad medicinsk behandling ännu inte kan fastställas definitivt, skall det i utlåtandet från den eller de läkare som avses i artikel 18 eller i förkommande fall rapporten från läkarkommittén enligt artikel 22 anges när den försäkrades ärende senast bör behandlas på nytt.

68. Vid fastställd arbetssjukdom skall tillsättningsmyndigheten bevilja en preliminär ersättning som motsvarar den oomtvistade delen av procentsatsen för bestående invaliditet. Denna ersättning skall dras av från den slutliga utbetalningen.

69. Bestämmelsen i punkt 4 skall gälla för beslut där invaliditetsgraden till följd av ett olycksfall är minst 20 %.

Artikel 20Förslag till beslut och begäran om utlåtande från läkarkommittén

70. Tillsättningsmyndigheten skall innan den fattar beslut med stöd av artikel 18 meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare förslaget till beslut, åtföljt av slutsatserna från den eller de läkare som utsetts av institutionen. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan begära att få ta del av den fullständiga medicinska rapporten eller att den överlämnas till valfri läkare.

71. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan inom en tidsfrist på sextio dagar begära att den läkarkommitté som avses i artikel 22 avger sitt utlåtande. Begäran om utlåtande från läkarkommittén skall innehålla namnet på den läkare som företräder den försäkrade eller dennes rättsinnehavare samt denna läkares rapport där det anges på vilka punkter han dragit andra medicinska slutsatser än den eller de läkare som utsetts av institutionen med avseende på tillämpningen av dessa regler.

72. Om det vid utgången av denna tidsfrist inte har inkommit någon begäran om att höra läkarkommittén skall tillsättningsmyndigheten fatta beslut i enlighet med förslaget.

Artikel 21Förnyad prövning

Den försäkrade kan när som helst göra en anmälan åtföljd av rapport från den behandlande läkaren om att skadorna eller invaliditeten förvärrats eller om ärendet avslutats i enlighet med artikel 17 andra stycket eller artikel 19.2.

Om den läkare som har utsetts av tillsättningsmyndigheten bedömer att en försämring föreligger skall myndigheten fatta beslut enligt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 18 och 20.

Artikel 22Läkarkommittén

73. Läkarkommittén skall bestå av tre läkare varav

74. den första skall utses av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare,

75. den andra skall utses av tillsättningsmyndigheten,

76. den tredje skall utses gemensamt av dessa två läkare.

Om ingen överenskommelse nåtts om att utse den tredje läkaren inom en tidsfrist på två månader räknat från det att den andra läkaren utsetts, skall den tredje läkaren utses av ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol, på initiativ av en av parterna.

Den tredje läkaren skall, oberoende av hur han utses, ha styrkt erfarenhet från bedömning av och ersättning för kroppsskada.

77. Institutionen skall besluta om läkarkommitténs uppgifter. Uppgifterna skall bestå i att behandla de medicinska frågor som tas upp i rapporten från den läkare som företräder den försäkrade eller dennes rättsinnehavare och andra relevanta läkarrapporter som översänds i enlighet med artikel 20.2.

Innan arbetet inleds, och inom femton arbetsdagar från det att läkarkommittén tillsatts, skall den läkare som utsetts av tjänstemannen samt den tredje läkaren lämna in ett kostnadsförslag på arvoden och kostnader. Tillsättningsmyndigheten skall godkänna dessa arvoden och kostnader. Institutionen kan fastställa olika maximibelopp beroende på hur omfattande kommitténs uppgift är. Om den tredje läkarens arvoden och kostnader inte godkänns av institutionen skall de översändas för godkännande till den försäkrade person som har begärt utlåtande från läkarkommittén eller den försäkrades rättsinnehavare. Om den tredje läkarens arvoden och kostnader inte heller godtas av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall en ny utnämning göras enligt punkt 1. Om den försäkrade eller dennes rättsinnehavare godtar arvodena och kostnaderna skall läkaren tilldelas uppdraget.

Innan läkarna tilldelas uppdraget skall institutionen underrätta den försäkrade eller dennes rättsinnehavare om de arvoden och kostnader som troligen kommer att åläggas dem enligt punkt 4. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare får inte under några omständigheter ifrågasätta den tredje läkaren med hänvisning till dennes arvode och kostnader. De kan emellertid när som helst avbryta förfarandet med läkarkommittén. I sådana fall skall den försäkrade eller dennes rättsinnehavare stå för arvodena och extrakostnaderna för den läkare som de utsett samt hälften av arvodena och extrakostnaderna för den tredje läkaren, för den del av arbetet som redan utförts.

Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare skall betala de belopp som överenskommits med läkaren, oberoende av hur mycket institutionen är villig att betala.

78. Läkarkommittén skall gemensamt granska alla tillgängliga handlingar som kan vara till hjälp vid bedömningen, och alla beslut skall fattas med majoritet. Läkarkommittén skall själv fastställa sina förfaranden och sin arbetsgång. Den tredje läkaren skall ansvara för sekretariatsfunktionen och sammanställa rapporten. Läkarkommittén kan begära ytterligare undersökningar och samråda med experter för att komplettera informationen eller inhämta utlåtanden som hjälper den att utföra sin uppgift.

Läkarkommittén får avge medicinska yttranden endast i de ärenden som tillställs den eller som bringas till dess kännedom.

Om läkarkommittén, vars uppgift endast skall vara att yttra sig om ärendets rent medicinska aspekter, bedömer att det rör sig om en tvist av rättslig natur, skall den förklara sig obehörig.

När läkarkommittén har avslutat sitt arbete skall den lägga fram sina slutsatser i en rapport ställd till tillsättningsmyndigheten.

På grundval av denna rapport skall tillsättningsmyndigheten meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare sitt beslut och bifoga läkarkommitténs slutsatser. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan begära att få ta del av kommitténs fullständiga rapport eller att den överlämnas till en läkare efter eget val.

79. Kostnaderna för läkarkommitténs arbete skall bäras av den institution som den försäkrade tillhör.

Om läkarkommitténs utlåtande överensstämmer med tillsättningsmyndighetens förslag till beslut skall emellertid den försäkrade eller dennes rättsinnehavare stå för de arvoden och extrakostnader för den läkare de har valt samt hälften av arvodena och extrakostnaderna för den tredje läkaren, medan återstoden skall betalas av institutionen.

80. I undantagsfall och genom beslut av tillsättningsmyndigheten efter utlåtande från den läkare som utsetts av denna kan alla kostnader som anges i föregående stycke bäras av institutionen.

Artikel 23Konsultation av en annan läkare

81. När ett beslut, i andra fall än dem som anges i artikel 18, skall fattas efter utlåtande av den läkare som utsetts av tillsättningsmyndigheten, skall myndigheten innan detta beslut fattas meddela den försäkrade eller dennes rättsinnehavare förslaget till beslut åtföljt av läkarens slutsatser. Den försäkrade eller dennes rättsinnehavare kan inom en tidsfrist av trettio dagar begära konsultation av en annan läkare som skall utses gemensamt av den läkare som utsetts av denna myndighet och av den som utsetts av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare. Om ingen begäran om konsultation har framställts efter utgången av denna tidsfrist skall nämnda myndighet fatta beslut i enlighet med förslaget.

Myndigheten skall överlämna utlåtandet från den läkare som avses i första stycket till den försäkrade eller dennes rättsinnehavare.

82. Kostnaderna för konsultation av den läkare som valts genom en gemensam överenskommelse skall bäras av den institution som den försäkrade tillhör.

Om utlåtandet från denna läkare överensstämmer med tillsättningsmyndighetens förslag till beslut, skall den försäkrade eller dennes rättsinnehavare dock bära de arvoden och de extra kostnader som denna konsultation medför.

Artikel 24Tystnadsplikt

Den personal som har till uppgift att tillämpa dessa regler har tystnadsplikt i fråga om handlingar och kostnader som de får kännedom om i samband med tjänsteutövningen.

De skall vara bundna av denna tystnadsplikt även efter det att de inte längre utför sina uppgifter enligt dessa regler.

Artikel 25Oavhängighet för artikel 73

Erkännandet av total eller partiell bestående invaliditet genom tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och dessa regler skall på intet sätt påverka tillämpningen av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna och vice versa.

KAPITEL IVSKADEREGLERING OCH UTBETALNING AV FÖRMÅNER

Artikel 26Skadereglering

Skaderegleringen enligt dessa regler till förmån för en försäkrad som har drabbats av ett olycksfall eller en arbetssjukdom eller dennes rättsinnehavare åligger den institution som den försäkrade tillhör vid olycksfallet eller arbetssjukdomen. Den beräknade ersättningen skall meddelas den försäkrade eller dennes rättsinnehavare samt Europeiska gemenskapernas kommission, som ansvarar för utbetalningen av de förmåner som föreskrivs i dessa regler.

Artikel 27Utbetalning av förmåner

De belopp som avses i artiklarna 10 och 11 samt den livränta som avses i artikel 12 skall utbetalas i euro.

KAPITEL VÖVERKLAGANDE

Artikel 28Överklagande

Beslut som fattats genom tillämpning av dessa regler kan överklagas enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna av den försäkrade eller dennes rättsinnehavare hos tillsättningsmyndigheten vid den institution till vilken den försäkrade hör, eller vid Europeiska gemenskapernas domstol enligt de villkor som föreskrivs i de fördrag som inrättar gemenskaperna och i artikel 91 i tjänsteföreskrifterna.

KAPITEL VISLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29 Regelbundna överläggningar

Kommittén för tjänsteföreskrifterna skall regelbundet se över tillämpningen av dessa regler.

Artikel 30Upphävande

De gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, senast ändrade den 18 juli 1997, skall upphöra att gälla.

De skall dock fortsätta att gälla för de förslag till beslut som antagits i enlighet med artikel 20.1 före den 1 XXX 2004, med undantag för förnyad prövning av ärenden i enlighet med artikel 21.

Artikel 31Ikraftträdande

Dessa regler träder i kraft den första dagen i den månad som följer på den månad under vilken den gemensamma överenskommelse mellan institutionerna som avses i artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna fastställdes av domstolens ordförande.

Dessa regler gäller från samma datum.

BILAGA A

Vägledande europeiskt tabellverk över skadors inverkan på den fysiska och

mentala integriteten

25 maj 2003

INNEHÅLL

83. Nervsystemet

Neurologi

Psykiatri

Sensomotoriska funktionsförluster

84. Sinnesorgan och stomatologi

Oftalmologi

Otorinolaryngologi

Stomatologi

85. Ben och leder

Övre extremitet

Nedre extremitet

Ryggrad

Bäcken

86. Hjärta och andningsorgan

Hjärtat

Andningsorganen

87. Kärlsystem

Arteriella

Venösa

Lymfatiska

Mjälten

88. Matsmältningsorganen

Hepatit

Urinorganen

Reproduktionssystemet

Endokrina organ

Hudskador

Djupa brännskador eller patologisk ärrbildning

I. NERV SYSTEMET |

I – NERVSYSTEMET

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

Om procentsatsen i tabellverket endast avser fullständig funktionsförlust skall partiella funktionsförluster bedömas utifrån det följdtillstånd som noterats, med hänsyn till procentsatsen för den totala förlusten.

NEUROLOGI

Motoriska och sensomotoriska följdtillstånd

Total tetraplegi, beroende på nivå mellan C2 och C6 nedanför C6 | 95 % 85 % |

Total hemiplegi med afasi utan afasi | 90 % 75 % |

Total paraplegi, beroende på nivå | 70 – 75 % |

Totalt cauda equina-syndrom, beroende på nivå | 25 – 50 % |

Kognitiva svårigheter

- Analys av neuropsykologiska bristsyndrom skall hänvisa till en exakt semiologi. Det s k frontallobssyndromet utgörs av numera väl definierade inslag, där de tillhörande funktionsförsämringarna, som kan vara mer eller mindre uttalade, ger en mycket mångskiftande klinisk bild. Bedömningen av invaliditetsgraden bör därför absolut grundas på mycket noggranna jämförelser mellan den ursprungliga skadan och kliniska och parakliniska undersökningar.

Äkta frontallobssyndrom

Mycket svår form med apragmatism och stora anpassningssvårigheter, socialt och i familjesammanhang | 60 – 85 % |

Svår form med förändringar i instinktivt beteende, förlust av initiativförmåga, humörproblem, varierande svårigheter socialt och i familjesammanhang | 35 – 60 % |

Medelsvår form med relativt förlångsammade psykiska funktioner, minnessvårigheter, humörproblem och återverkningar på anpassningen, socialt och i familjesammanhang | 20 – 35% |

Lindrig form med koncentrationssvårigheter, långsamhet, minnessvårigheter och problem med att utarbeta komplexa strategier. Få eller inga problem med anpassningen socialt och i familjesammanhang | 10 – 20 % |

2) Kommunikationsproblem

Svår afasi med jargongafasi, alexi och förståelsesvårigheter | 70 % |

Lindrig form: problem med benämning och repetition, parafasier. Bevarad förståelseförmåga | 10 – 30 % |

3) Minnesproblem

Fullständigt Korsakoffs syndrom | 60 % |

Associerade problem: ofta förekommande glömska som stör det dagliga livet och kräver minneshjälp, felaktigt erkännande, eventuell konfabulation, inlärningssvårigheter, problem med sänkt vakenhet | 10 – 60 % |

Total eller partiell förlust av inlärda kunskaper: Motsvarande procentsatser skall bedömas enligt samma skala som minnesproblem. |

4) Lindriga kognitiva svårigheter

Även om äkta frontallobssyndrom eller isolerad nedsättning av en kognitiv funktion inte föreligger kan vissa mer eller mindre allvarliga skalltrauman leda till kvarstående besvär som kan bedömas objektivt och som utgör ett syndrom som skiljer sig från det postkommotionella syndromet och innehåller en kombination av:

fluktuerande uppmärksamhet, förlångsammad tankeverksamhet, minnessvårigheter, intellektuell uttröttbarhet, överkänslighet mot buller, instabilt humör, problemen kvarstår efter 2 år | 5 – 10 % |

5) Demens

Det finns inga belägg för att posttraumatisk demens existerar. Demens av Alzheimertyp och senildemens är aldrig posttraumatiska

Kombination av kognitiva och sensomotoriska svårigheter

Kombinationer av dessa svårigheter utgör följdtillstånd som är karaktäristiska för allvarliga skalltrauman. De är oftast kopplade till frontala dysfunktioner med kognitiva svårigheter, beteendeproblem, pyramidala och/eller cerebellära syndrom, sensoriska problem (hemianopsi, ögonmuskelförlamningar...) som motsvarar skador som kan visualiseras med olika avbildningstekniker.

Dessa kopplingar ger en klinisk bild som skiljer sig från en patient till en annan, vilket innebär att man inte kan föreslå exakta procentsatser som vid fullständigt individualiserade följdtillstånd. Svårigheterna måste därför vägas in i en total bedömning.

Det är emellertid möjligt att i anslutning till den medikolegala bedömningen fastställa flera skadenivåer beroende på den totala funktionsnedsättningen .

Avsaknad av all meningsfull frivillig aktivitet, förlust av all identifierbar möjlighet till relationer med andra | 100 % |

Omfattande sensomotoriska svårigheter som allvarligt begränsar självständigheten, tillsammans med kognitiva svårigheter som är oförenliga med normala relationer till andra | 85 – 95 % |

Omfattande kognitiva svårigheter som i första hand gäller disinhibition och allvarliga beteendeförändringar som försvårar all socialisation, med sensomotoriska svårigheter som är förenliga med autonomi i grundläggande aktiviteter i det dagliga livet | 60 – 85 % |

Kognitiva svårigheter som kombinerar permanent störning i uppmärksamhet och minnesfunktion, relativ eller fullständig förlust av initiativ och/eller självkritik, oförmåga att hantera komplexa situationer med uppenbara sensomotoriska svårigheter men med autonomi för det dagliga livets aktiviteter | 40 – 60 % |

Kognitiva svårigheter som kombinerar uppenbart förlångsammad tankeverksamhet, uppenbara minnessvårigheter och svårigheter att utarbeta komplexa strategier med mindre omfattande sensomotoriska svårigheter | 20 – 40 % |

Epilepsi

Det är inte möjligt att föreslå en procentsats för funktionsnedsättning utan belägg för att skalltrauma verkligen förekommit och information om hur attackerna ser ut, och det kan inte heller ske förrän efter en viss tid när tillståndet stabiliserats och rätt inställning av medicineringen kunnat göras.

1) Epilepsi med medvetandepåverkan

(Generaliserad epilepsi och partiell komplex epilepsi)

Okontrollerad epilepsi trots anpassad behandling där patienten följt ordinationen, med förvärrade anfall som i stort sett sker varje dag | 35 – 70 % |

Svårkontrollerad epilepsi med ofta återkommande anfall (flera per månad) och biverkningar av behandlingen | 15 – 35 % |

Välkontrollerad epilepsi med behandling som tolereras väl | 10 – 15 % |

Epilepsi utan medvetandepåverkan

Enkel partiell epilepsi som på vederbörligt sätt styrkts med utgångspunkt från anfallens typ och frekvens samt behandlingens biverkningar | 10 – 30 % |

Om inte anfallen förvärras innebär inte isolerade EEG-avvikelser att diagnosen posttraumatisk epilepsi kan ställas

Postkommotionellt syndrom

Besvär som ej kunnat bedömas objektivt, efter fastställd medvetandeförlust | 2 % |

Deafferenteringssmärta:

Smärtor i anslutning till en skada i det perifera nervsystemet, som upplevs oberoende av nociceptiv stimulering och som kan påverka flera kliniska typer:

anaesthesia dolorosa, smärtblixtar, hyperpati (exempelvis smärta i amputerad extremitet av samma typ som fantomsmärtor vid amputation eller trigeminusneuralgi)

Detta är ”exceptionella smärtor” som inte ingår i den normala bilden av följdtillstånd och som därför inte ingår i AIPP-procentsatsen. De utgör ett tillägg till övriga men.

Det förefaller emellertid berättigat att väga in dem genom att höja AIPP-procentsatsen för den aktuella funktionsnedsättningen med 5 – 10 procent

***

PSYKIATRI

(Genom hänvisning till klassifikationerna ICD-X och DSM-IV)

a)Varaktig förändring av stämningsläget

Vid posttraumatiska fysiska skador som kräver en komplex behandling under lång tid och medför allvarliga följdtillstånd kan ett permanent smärtsamt psykiskt tillstånd kvarstå i form av varaktiga förändringar i stämningsläget (depressivt tillstånd):

Ofta förekommande medicinsk uppföljning av specialist, omfattande behandlingsbehov med eller utan sjukhusvistelse | 10 – 20 % |

Regelbunden medicinsk uppföljning av specialist och sporadisk specifik behandling | 3 – 10 % |

Behov av medicinsk uppföljning ibland, med periodvis behandling | Upp till 3 % |

89. Traumatiska neuroser (posttraumatisk stress, skräckneuros)

Dessa följer på psykiska symtom som orsakas av plötslig och oförutsebar skräck på grund av en traumatiserande händelse som överskrider individens försvarsförmåga.

Stressfaktorn skall vara intensiv och/eller pågå under längre tid.

Händelsen skall ha memoriserats.

Symtomtomatologin omfattar besvär med ångest av fobityp, undvikande beteende, upprepningssyndrom och besvär med personlighetsförändring. Vid mycket tidigt insatt behandling kan bedömningen inte göras förrän efter ca 2 års utveckling.

Omfattande fobisyndrom | 12 – 20 % |

Fobisk ångest med panikattacker, undvikande beteende och upprepningssyndrom | 8 – 12 % |

Fobiska ångestmanifestationer med undvikande beteende och upprepningssyndrom | 3 – 8 % |

Mindre omfattande fobiska ångestmanifestationer | Upp till 3 % |

90. Psykotiska besvär

Dessa ingår inte i tabellverket eftersom det i stort sett aldrig kan bevisas att de beror på en skada.

***

SENSOMOTORISKA FUNKTIONSFÖRLUSTER

Nervskada som medför total förlamning (total lesion) eller pares. Skall bedömas utifrån objektiva kliniska och tekniska följder

a) Ansikte

Förlamning av nervus trigeminus unilateral bilateral | 15 % 30 % |

Förlamning av nervus facialis unilateral bilateral | 20 % 45 % |

Förlamning av nervus glossopharyngeus unilateral | 8 % |

Förlamning av nervus hypoglossus unilateral | 10 % |

- b) Övre extremitet

D | ND |

Total förlamning (total lesion av plexus brachialis) | 65 % | 60 % |

Förlamning av nervus medianus och nervus ulnaris | 45 % | 40 % |

Förlamning av nervus radialis ovanför tricepsgrenen nedanför tricepsgrenen | 40 % 30 % | 35 % 25 % |

Förlamning av nervus medianus i armen i handen | 35 % 25 % | 30 % 20 % |

Förlamning av nervus ulnaris | 20 % | 15 % |

Förlamning av nervus axillaris | 15 % | 12 % |

Förlamning av nervus musculocutaneus | 10 % | 8 % |

Beroende på hur dessa skador påverkar den övre extremiteten

har de placerats i detta kapitel:

D | ND |

Förlamning av nervus spinalis | 12 % | 10 % |

Förlamning av nervus thoracicus longus | 5 % | 4 % |

91. Nedre extremitet

Total förlamning av nervus ischiadicus (total lesion) hög form, före nervens delning (med förlamning av sätesregionen) låg form, under knät | 45 % 35 % |

Förlamning av nervus femoralis | 35 % |

Förlamning av nervus fibularis | 22 % |

Förlamning av nervus tibialis | 22 % |

Förlamning av nervus obturatorius | 5 % |

- ***

II. SINNESORGAN och STOMATOLOGI |

II. SINNESORGAN OCH STOMATOLOGI

I - OFTALMOLOGI

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

A) SYNSKÄRPA

a) Total synförlust

Bilateral förlust av synen (blindhet) | 85 % |

Unilateral synförlust | 25 % |

b) Nedsättning av synskärpan på båda ögonen, synförmåga på långt och nära håll

Kvadrantanopsi beroende på typ | Upp till 30 % |

Centralt skotom bilateralt unilateralt | Upp till 70 % Upp till 20 % |

Juxtacentrala eller paracentrala skotom beroende på om de förekommer på ett öga eller båda ögonen och med bibehållen synskärpa | Upp till 15 % |

- C) ÖGONMOTORIK

Diplopi beroende på blickriktning, om diplopin är permanent eller ej, behovet av att permanent ha ett öga slutet | Upp till 25 % |

Ögonmuskelförlamning beroende på typ | Upp till 15 % |

Väsentlig motorik beroende på typ (högst total aniridi) | Upp till 10 % |

Heterofori; total konvergenspares | 5 % |

- D) LINS

Förlust (afaki) som korrigeras med extern optisk utrustning bilateral unilateral Till detta bör läggas procentsatser som motsvarar förlust av korrigerad synskärpa, utan att det överstiger 25 procent för skada på ett öga och 85 procent för skada på båda ögonen. Förlust som korrigeras med implantat (pseudoafaki): lägg till 5 procent per öga med pseudoafaki utöver den procentsats som motsvarar förlust av synskärpan | 20 % 10 % |

- E) STRUKTURER I ANSLUTNING TILL ÖGAT

Beroende på funktionsnedsättningen, där den allvarligaste är ptos med synfältsdefekt och avsaknad av tårbildning i båda ögonen | Upp till 10 % |

***

2 – OTORINOLARYNGOLOGI

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

A) HÖRSEL

a) Hörförmåga

1) Total dövhet

Bilateral | 60 % |

Unilateral | 14 % |

2) Partiell dövhet

Bedömningen görs i 2 steg:

- Genomsnittlig hörselförlust

Gäller svårighet att uppfatta vissa toner i luftledning som mäts i decibel vid 500, 1000, 2000 och 4000 Hertz genom att använda viktningskoefficienter på 2, 4, 3 respektive 1.

Summan divideras med 10. Se nedanstående tabell

Genomsnittlig hörselförlust i dB | 0 – 19 | 20 - 29 | 30 -39 | 40 - 49 | 50 - 59 | 60 - 69 | 70 - 79 | 80 eller mer |

0 - 19 | 0 | 2 | 4 | 6 | 8 | 10 | 12 | 14 |

20 - 29 | 2 | 4 | 6 | 8 | 10 | 12 | 14 | 18 |

30 - 39 | 4 | 6 | 8 | 10 | 12 | 15 | 20 | 25 |

40 - 49 | 6 | 8 | 10 | 12 | 15 | 20 | 25 | 30 |

50 - 59 | 8 | 10 | 12 | 15 | 20 | 25 | 30 | 35 |

60 - 69 | 10 | 12 | 15 | 20 | 25 | 30 | 40 | 45 |

70 - 79 | 12 | 14 | 20 | 25 | 30 | 40 | 50 | 55 |

80 eller mer | 14 | 18 | 25 | 30 | 35 | 45 | 55 | 60 |

- Ljudförvrängningar

Bedömningen skall göras genom jämförelse mellan denna bruttoprocentsats och resultatet av talaudiometri för att bedöma eventuella ljudförvrängningar (särskilt s k recruitment) som förvärrar funktionsstörningen.

I nedanstående tabell föreslås höjda procentsatser som eventuellt kan diskuteras jämfört med resultatet av den tonaudiometrin:

% taluppfattnings-förmåga | 100 % | 90 % | 80 % | 70 % | 60 % | ( 50 % |

100 % | 0 | 0 | 1 | 2 | 3 | 4 |

90 % | 0 | 0 | 1 | 2 | 3 | 4 |

80 % | 1 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |

70 % | 2 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |

60 % | 3 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |

( 50 % | 4 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |

Om patienten använder hörhjälpmedel bedöms förbättringen genom jämförelse mellan hörselkurvor utan och med hjälpmedel vilket gör det möjligt att minska procentsatsen, även om den störning som hjälpmedlet medför måste beaktas, särskilt i bullrig miljö .

92. Isolerade onormala hörselförnimmelser

Om det fastställts att förnimmelserna kan hänföras till en skada | Upp till 3 % |

B) BALANSSINNE

Vestibulär bilateral skada med destruktiva besvär som kan bedömas objektivt, beroende på omfattning | 10 – 25 |

Vestibulär unilateral skada | 4 – 10 % |

Benign paroxysmal lägesyrsel | Upp till 4 % |

C) NÄSANDNING

Hinder som inte kan behandlas Bilateral unilateral | Upp till 8 % Upp till 3 % |

- D) LUKTSINNE

inbegripet förändringar i smakupplevelsen

Anosmi | 8 % |

Hyposmi | Upp till 3 % |

E) FONATION

Afoni | 30 % |

Enbart dysfoni | Upp till 10 % |

***

3 - STOMATOLOGI

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

Vid avtagbar protes bör procentsatsen sänkas med hälften och vid fast protes med ¾.

Vid implantat föreligger ingen AIPP-procentsats.

Fullständig förlust av tänder som inte går att åtgärda med protes med beaktande av inverkan på allmäntillståndet | 28 % |

Förlust av tand som inte kan ersättas med protes framtand eller hörntand främre kindtand eller kindtand | 1 % 1,5 % |

Nedsatt käkfunktion munnen kan öppnas högst 10 mm munnen kan öppnas mellan 10 och 30 mm | 25 – 28 % 5 – 25 % |

Posttraumatiska besvär med bettet, beroende på inverkan på tuggförmågan | 2 – 10 % |

Amputation av tungans rörliga del, med avseende på följderna när det gäller tal, tuggning och sväljning och beroende på besvärens omfattning. | 3 – 30 % |

***

III. BEN OCH LEDER |

III – BEN- OCH LEDER

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

Vare sig det handlar om en led eller själva extremiteten är den totala procentsatsen inte summan av respektive procentsats utan resultatet av hur de överensstämmer, och summan av procentsatser som motsvarar fixation i god ställning i extremitetens samtliga leder kan inte överstiga fullständig anatomisk eller funktionell förlust av extremiteten.

Procentsatser som är motiverade på grund av mycket omfattande fixation som inte är systematisk skall utgå från graden av fixation i den berörda leden.

Endoproteser i stora leder kan aldrig återupprätta proprioceptionen och samtliga innebär därför vissa påfrestningar för patienten. Förekomsten av en endoprotes motiverar därför en principiell procentsats på 5 procent.

När det objektiva funktionella resultatet inte är tillfredsställande uppvägs dessa principiella nackdelar med endoprotesen automatiskt av dem som är knutna till funktionsförlusten, och någon kompletterande procentsats på grund av detta är därför inte motiverad.

A) ÖVRE EXTREMITET

(utom hand och fingrar)

a) Amputation

Dagens armproteser är i allmänhet inte av det slaget att de kan återge patienten en verklig funktion eftersom känseln inte finns. Om en förbättring föreligger skall experten ta hänsyn till detta konkret för att på ett rimligt sätt sänka den nedan föreslagna procentsatsen

Dominant | Ej dominant |

Total amputation av övre extremitet | 65 % | 60 % |

Amputation av arm (rörlig axel) | 60 % | 55 % |

Amputation av underarm | 50 % | 45 % |

b) Fixation och rörelseinskränkning

1) Axelled

Det finns 6 specifika rörelser för axeln som kombineras för att säkerställa dess funktion. Var och en av dessa rörelser har en relativ betydelse när det gäller rörelser i det dagliga livet.

De 3 huvudsakliga rörelserna är främre elevation, abduktion och inåtrotation följda av utåtrotation, retropulsion och adduktion. Funktionsnedsättningar när det gäller retropulsion och adduktion har för låga procentsatser för att tas upp i nedanstående tabell. De leder till att den beräknade procentsatsen för begränsningar av andra rörelser får viktas.

- Fixation

Dominant | Ej dominant |

Atrodes av en led eller fixation i funktionsställning fixerat skulderblad rörligt skulderblad | 30 % 25 % | 25 % 20 % |

- Rörelseinskränkning

Dominant | Ej dominant |

Elevation och abduktion begränsad till 60° med total oförmåga till rotation medan övriga rörelser kan genomföras fullständigt | 22 % 18 % | 20 % 16 % |

Elevation och abduktion begränsad till 90° med total oförmåga till rotation medan övriga rörelser kan genomföras fullständigt | 16 % 10 % | 14 % 8 % |

Elevation och abduktion begränsad till 130° medan övriga rörelser kan genomföras fullständigt | 3 % | 2 % |

Endast upphävd inåtrotation | 6 % | 5 % |

Endast upphävd utåtrotation | 3 % | 2 % |

2) Armbågsled

Endast rörelseomfånget 20 -120 graders flexion har praktiskt nytta. Rörelser utanför detta omfång har bara en mycket liten inverkan på det dagliga livet.

Nedanstående procentsatser gäller därför endast funktionsnedsättningar inom rörelseomfånget.

Experten bör ta hänsyn till den nedsatta extensions- och flexionsförmågan eftersom de procentsatser som hänför sig dit är obligatoriskt relaterade till varandra men inte skall slås samman. Till detta skall eventuellt läggas procentsatsen för förlust av pro-supination

- Fixation

Dominant | Ej dominant |

Artrodes i en led eller fixation i funktionsställning bibehållen pro-supination förlust av pro-supination | 24 % 34 % | 20 % 30 % |

- Rörelseinskränkning

Dominant | Ej dominant |

Total flexion och extension begränsad över 90° begränsad till 90° begränsad till 20° | 15 % 12 % 2 % | 12 % 10 % 1 % |

Total extension och flexion Upp till 120° Upp till 90° däröver | 2 % 12 % 15 % | 1 % 10 % 12 % |

3) Isolerad pro-supinationsskada

- Fixation

Dominant | Ej dominant |

Fixation i funktionsställning | 10 % | 8 % |

- Rörelseinskränkning

Dominant | Ej dominant |

Rörelseinskränkning inom pronationsområdet | 0 – 6 % | 0 – 5 % |

Rörelseinskränkning inom supinationsområdet | 0 – 4 % | 0 – 3 % |

4) Handled

Rörelseomfånget är 0 - 45 grader för flexion och 0 - 45 grader för extension. Rörelser utanför detta omfång har bara en mycket liten inverkan på det dagliga livet. Detsamma gäller avvikelse på radialsidan.

- Fixation

Dominant | Ej dominant |

Artrodes eller fixation i funktionsställning bibehållen pro-supination förlust av pro-supination | 10 % 20 % | 8 % 16 % |

- Rörelseinskränkning

Dominant | Ej dominant |

Rörelseinskränkning inom rörelseomfånget nedsatt flexion nedsatt extension | 0 – 4 % 0 – 6 % | 0 – 3 % 0 – 5 % |

Förlust av kubital deviation | 1,5 % | 1 % |

B) HAND

Handens huvudsakliga funktion är att kunna gripa vilket förutsätter att man effektivt kan utföra en rad olika grepp. Detta förutsätter i sin tur att fingrarna är tillräckligt långa, rörliga och känsliga.

Experten bör först av allt göra en funktionsundersökning av handen och sedan kontrollera om resultatet av undersökningen bekräftas av möjligheten att utföra de sex grundläggande greppen (se teckning).

Vid skillnad bör en noggrann undersökning göras av orsakerna, liksom en eventuell korrigering av den avsedda AIPP-procentsatsen, där den absoluta gränsen är när de berörda fingrarna inte längre har något värde.

GRUNDLÄGGANDE GREPP

[pic] [pic] [pic]

Tvärhandsgrepp pincettgrepp Saxgrepp

[pic] [pic] [pic] Trepunktsgrepp Kraftgrepp Sfäriskt grepp

a) Amputation

1) Total amputation av handen

Dominant | Ej dominant |

Total amputation av handen | 50 % | 45 % |

2) Amputation av fingrar

I detta schema:

- har de prickade delarna värdet noll

- omfattar procentsatsen för varje segment hela detta segment

- bedöms partiell förlust av ett segment i förhållande till en fullständig förlust

- tas med de föreslagna procentsatserna hänsyn till lättare känselbortfall samt lättare vaskulära och trofiska besvär som läkaren vet vanligtvis åtföljer amputation av ett finger

- Amputation av tumme (inklusive metakarpal ) eller fingrar: se bild av handen

- Amputation av hela eller del av ett finger : se procentsatsen i schemat

- Flerfingeramputationer (kombinerad förlust): enbart addition av procentsatserna för ett finger tar inte hänsyn till fingrarnas samverkan sinsemellan. Denna samverkan varierar beroende på hur många fingrar som berörs:

- 2 fingrar: höj den beräknade procentsatsen med 45 procent

- skada på 3 fingrar: höj den beräknade procentsatsen med 65 procent

- skada på 4 fingrar: höj den beräknade procentsatsen med 45 procent

- Amputation av tumme :

Dominant | Ej dominant |

förlust av MC + P1 + P2 | 26 % | 22 % |

förlust av P1 + P2 | 21 % | 18 % |

förlust av P2 | 12 % | 10 % |

- Amputation av tumme och ett eller flera fingrar: begreppet ”tumme” används här endast för P1 och P2.

Att enbart addera procentsatserna för skador på tumme respektive samtliga fingrar (den senare beräknas med hänsyn till fingrarnas samverkan sinsemellan) skulle ge en alltför hög procentsats. Det värde tummen tilldelas i schemat över handen gäller endast om fingrarna är intakta. Om de inte längre är det försämras tummens möjlighet att samverka.

När det gäller den procentsats som beräknats genom sammanslagning (procentsatsen för tumme + procentsatsen för fingrarna, tillsammans med höjning för samverkan) bör en reduktionskoefficient tillämpas enligt följande:

- förlust av tumme och 1 finger: 0 procent (alltför liten försämring för att beaktas i beräkningen)

- förlust av tumme och 2 fingrar: – 5 procent

- förlust av tumme och 3 fingrar: – 10 procent

- förlust av tumme och 4 fingrar: – 20 procent

Vid förlust av även det första mellanhandsbenet påverkas den slutliga procentsatsen endast marginellt: detta ben har endast ringa betydelse.

När det gäller övriga mellanhandsben är deras inverkan på den totala procentsatsen låg men varierande, varför man i det enskilda fallet får ta ställning till om det är önskvärt eller ogynnsamt att avlägsna dem.

b) Fixation, artrodes och rörelseinskränkning

Vid kombinationsskador på flera fingrar bör koefficienterna dels för sammanvägning mellan långa fingrar, dels för skador som rör både tummen och ett eller flera övriga fingrar tillämpas: se ovan.

1) Fixation

Leden mellan os trapezium och ossa metacarpalia i tummen betecknas med A0(CMC) och fingerlederna enligt nedan: A1(MCP) betecknar leden mellan ossa metacarpalia och phalanx proximalis, A2 (PIP) leden mellan phalanx proximalis och phalanx media och A3 (DIP) leden mellan phalanx media och phalanx distalis.

För fingrarna är funktionsställningen en flexion mellan 20 och 30°.

För tummen är funktionsställningen en abduktion och antepulsion av A0 och en lätt flexion i A1 och A2.

- Fixation i tumme i funktionsställning

Fixation i A0, A1 och A2 ger en procentsats lägre än 75 procent av värdet för det aktuella fingret när det gäller fixation i fingrarna, med tanke på tummens speciella funktion. Denna fixation medger ändå fortfarande ett visst motstånd.

Dominant | Ej dominant |

A0 + A1 +A2 | 16 % | 14 % |

A0 | 8 % | 7 % |

A1 | 4 % | 3,5 % |

A2 | 4 % | 3,5 % |

A1 + A2 | 8 % | 7 % |

- Fixation i ett fingers samtliga leder

I f unktionsställning : motsvarar 75 % av värdet för förlust av ett finger, med tanke på skadans varaktighet och känslighet och det faktum att användningen av fingret begränsas.

Dominant | Ej dominant |

Pekfinger | 6 % | 5 % |

Långfinger | 6 % | 5 % |

Ringfinger | 4 % | 3 % |

Lillfinger | 4,5 % | 4 % |

I dålig ställning

ökad böjning | Dominant | Ej dominant |

Pekfinger | 8 % | 7 % |

Långfinger | 8 % | 7 % |

Ringfinger | 5 % | 4 % |

Lillfinger | 6 % | 5 % |

ökad sträckning | Dominant | Ej dominant |

Pekfinger | 7 % | 6 % |

Långfinger | 7 % | 6 % |

Ringfinger | 4,5 % | 3,5 % |

Lillfinger | 5 % | 4 % |

- Fixation i en eller flera leder i ett finger

Experten bör tillämpa en procentsats motsvarande total fixation i det berörda fingret minus 1/3 eller 2/3.

2) Rörelseinskränkning

Den procentsats som anges för rörelseinskränkning står i proportion till procentsatsen för fixation, med hänsyn till rörelseomfånget för respektive led.

Sektorn för användbar rörlighet är för fingrarna:

- A1 och A2: pekfinger och långfinger: 20 - 80°; ringfinger och lillfinger: 30 – 90°

- A3: 20 – 70°

Rörelseomfånget för tummens leder ligger kring deras funktionsställning.

c) Påverkan på sensibiliteten i handflatan

Påverkan på sensibiliteten på handryggen inverkar inte på funktionen och motiverar alltså inte någon AIPP-procentsats.

De föreslagna procentsatserna omfattar lättare parestesier och diskreta trofiska besvär som läkaren vet normalt uppträder tillsammans med et litet neurom av den typ som uppstår då en nerv skurits av.

Vid kombinerad funktionsnedsättning i flera fingrar bör koefficienterna dels för samverkan mellan långa fingrar, dels för skador som rör både tummen och ett eller flera fingrar tillämpas: se ovan.

1) Anestesi: den avsedda procentsatsen motsvarar 75 procent av procentsatsen för anatomisk förlust av ett eller flera segment i de berörda fingrarna.

2) Hypestesi : procentsatsen ligger mellan 50 och 75 procent av procentsatsen för anatomisk förlust av segment i berörda fingrar, beroende på omfattningen, var hypestesin är belägen och vilket finger som drabbats (utförande av pincettgrepp).

B) NEDRE EXTREMITET

.

a)Amputation

Amputation av ett ben gör att patienten varken kan gå eller stå, om amputationen inte gäller enbart foten. De avsedda procentsatserna motsvarar en patient med god protesfunktion. Om protestfunktionen inte är tillfredsställande skall experten bedöma procentsatsen i förhållande till hur väl protesen tolereras och vilket resultat den ger. Procentsatsen kan inte överskrida den för den bakomliggande amputationen.

Exartikulation av höftled eller hög amputation av lårben - dålig protesfunktion | 65 % |

Unilateral exartikulation av höftled eller hög amputation av lårben utan stöd för höften | 60 % |

Amputation av lårben | 50 % |

Exartikulation av knäled | 40 % |

Amputation av ben | 30 % |

Amputation av tibia och tarsus | 25 % |

Amputation mitt på eller genom metatarsus | 20 % |

Amputation av samtliga 5 tår och första metatarsalbenet | 12 % |

Amputation av stortån och första metatarsalbenet | 10 % |

Amputation av stortåns två falanger | 6 % |

b) Fixation och rörelseinskränkning

Höftled

Flexion: 90° möjliggör större delen av det dagliga livets aktiviteter, 70° möjliggör sittande ställning och gång i trappor, 30° möjliggör gång.

Abduktion: 20° möjliggör i stort sett alla det dagliga livets aktiviteter.

Adduktion: har mycket liten praktisk betydelse.

Utåtrotation: endast de första 30 graderna är användbara.

Inåtrotation: 10° räcker för de flesta av det dagliga livets aktiviteter.

Extension: 20° behövs för att kunna gå och gå i trappor

Smärtan är en grundläggande beståndsdel som påverkar användningen av höften i det dagliga livet (såväl vid gång som stationära ställningar) och de föreslagna procentsatserna tar hänsyn till detta.

- Fixation

Höftled i god ställning | 30 % |

- Rörelseinskränkning

Uttalad rörelseinskränkning vid flera rörelser

med sina åtföljande symtom (radiologiska, amyotrofiska...), är det en allvarligare situation än fixation | Upp till 40 % |

Under förutsättning att övriga rörelser kan utföras fullständigt

Total avsaknad av flexionsförmåga | 17 % |

Flexion högst 30° högst 70° högst 90° | 13 % 7 % 4 % |

Total avsaknad av extensionförmåga | 2 % |

Felställning på 20° som är omöjligt att åtgärda | 4 % |

Total avsaknad av abduktionsförmåga | 6 % |

Total avsaknad av adduktionsförmåga | 1 % |

Total avsaknad av yttre rotationsförmåga | 3 % |

Total avsaknad av inre rotationsförmåga | 1 % |

2) Knäled

Flexion: 90° möjliggör hälften och framför allt de viktigaste av det dagliga livets aktiviteter (gå, sitta, gå i trappor...), 110° möjliggör ¾ av det dagliga livets aktiviteter och 135° möjliggör alla.

Extension: nedsatt extensionsförmåga som är mindre än 10° gör att ¾ av det dagliga livets aktiviteter kan utföras.

- Fixation

Knäled i god ställning | 25 % |

- Rörelseinskränkning

Flexion högst 30° högst 50° högst 70° högst 90° högst 110° | 20% 15 % 10 % 5 % 2 % |

Extensionsdefekt mindre än 10° 10° 15° 20° 30° | 0 % 3 % 5 % 10 % 20 % |

- Laxitet (ej åtgärdad med hjälpmedel)

Lateral mindre än 10° mer än 10° | 0 – 5 % 5 – 10 % |

Främre isolerad rotationsmässig | 2 – 5 % 5 – 10 % |

Bakre isolerad rotationsmässig | 3 – 7 % 7 – 12 % |

Komplext rotationsmässig | 10 – 17 % |

- Axiala avvikelser

Genu valgum under 10° 10 - 20° över 20° | 0 – 3 % 3 – 10 % 10 – 20 % |

Genu varum under 10° 10 - 20° över 20° | 0 – 4 % 4 – 10 % 10 – 20 % |

- Sjukdomar i femuropatellarleden

Sjukdomar i femuropatellarleden | 0 – 8 % |

- Följdtillstånd vid meniskskador

Följdtillstånd vid meniskskador | 0 – 5 % |

3) Fot och fotled

- Talokruralleden

Med 20° plantarflexion kan över hälften av det dagliga livets aktiviteter utföras och med 35°klaras alla.

Med 10° dorsalflexion klaras i stort sett alla aktiviteter i det dagliga livet.

Förlust av några graders dorsalflexion är värre än motsvarande förlust av plantarflexion, eftersom den möjliga rörelsen vid dorsalflexionen är så liten.

- Fixation

i funktionsställning med rörlighet i den främre delen av foten | 10 % |

- Rörelseinskränkning

Total oförmåga till plantarflexion | 5 % |

Total oförmåga till dorsalflexion | 5 % |

Plantarflexion 0 - 10° 0 - 20° 0 - 30° | 5 % 4 % 2 % |

Dorsalflexion 0 - 5° 0 - 10° 0 - 15° | 5 % 3 % 1 % |

Equinovarusställning som inte går att åtgärda | Upp till 15 % |

- Laxitet

Laxitet | 2 – 6 % |

- Subtalarled

Valgus : vid 5°kan i stort sett alla det dagliga livets aktiviteter utföras.

Varus : vid 5°kan över hälften av alla det dagliga livets aktiviteter utföras och vid 15° alla.

Förlust av valgus är mer invalidiserande än förlust av varus eftersom fixation vid varus tolereras sämre än vid valgus.

- Fixation

i god ställning varus valgus | 7 % 9 % 8 % |

- Rörelseinskränkning

Begränsning till hälften | 3 % |

Begränsning med en tredjedel | 2 % |

- Intertarsal- (Chopart) och tarsometatarsalleder (Lisfrancs)

- Fixation

Intertarsal (Choparts led) | 2 % |

Tarsometatarsal (Lisfrancs led) | 4 % |

- Rörelseinskränkning

Begränsning till hälften | 3 % |

- Metatarsofalangealleder i tår

- Fixation

Metatarsofalangealleden i stortån, beroende på läge | 2 – 3 % |

Fixation i 2:a till 5:e tån i god ställning | 0 – 2 % |

- Rörelseinskränkning

Vid fastställande av procentsatsen för rörelseinskränkning skall experten utgå från de procentsatser som föreslås för fixation.

4) Kombinerad fixation

Kombinerad fixation Talokrural- och subtalarled; metatarsalleder och framfot rörliga Talokrural- och subtalarled med nedsatt rörlighet i metatarsalleder och framfot Subtalar- och metatarsalleder i god ställning, övriga leder fria Talokrural-, subtalar- och metatarsalleder, med framfoten rörlig Talokrural-, subtalar-, metatarsal- och tarsometatarsalleder som ovan med fixation i tår | 17 % 20 % 9 % 19 % 23 % 25 % |

- 5) Icke-kompenserad benförkortning

Upp till 5 cm | 8 % |

Upp till 4 cm | 6 % |

Upp till 2 cm | 2 % |

Upp till 1 cm | 0 % |

D) RYGGRAD

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

93. a) Halsrygg

1) Utan neurologiska komplikationer

- Utan skelettskada eller dokumenterad skada på diskar eller ligament

Periodiskt återkommande smärta som utlöses av specifika orsaker som alltid är desamma, som kräver intag av smärtstillande och/eller antiinflammatoriska läkemedel med minimal rörelseinskränkning | Upp till 3 % |

- Med skelettskador eller dokumenterade skador på diskar eller ligament

Mycket ofta förekommande smärta med permanent funktionsförsämring som kräver åtgärder vid alla rörelser, tillsammans med yrsel och huvudvärk som uppträder som associerade fenomen med mycket uttalad rörelseinskränkning på flera nivåer, beroende på antal nivåer viss kvarstående nackrörlighet | 15 – 25 % 10 – 15 % |

Ofta förekommande smärta med kliniskt verifierbar minskning av rörelseomfånget, periodvis återkommande reellt behandlingsbehov | 3 – 10 % |

Artrodes eller fixation utan åtföljande symtom, beroende på antal nivåer | 3 – 10 % |

- 2) Med neurologiska eller vaskulära komplikationer

Se aktuellt kapitel (nervsystemet)

b) Bröstrygg, ländrygg och lumbosakrala övergången

1) Utan neurologiska komplikationer

- Utan skelettskador eller dokumenterade skador på diskar eller ligament

Periodiskt återkommande smärta som uppkommer av specifika orsaker, kräver lämplig behandling vid behov och att patienten avstår från stora och/eller långvariga ansträngningar, förekommer tillsammans med mindre uttalad segmentell stelhet | Upp till 3 % |

- Med skelettskador eller dokumenterade skador på diskar eller ligament

Bröstrygg: aktiv stelhet och smärta vid utförande av alla rörelser i samtliga ställningar, kräver regelbunden behandling permanenta besvär med interskapulära smärtor, statikproblem, konkav rygg, uträtad bröstkyfos som framträder på röntgen, kräver behandling | -{}- 3 – 10 % 10 – 15 % |

Ländryggen och torakolumbala respektive lumbosakrala övergången: aktiv stelhet och smärta vid utförande av alla rörelser i samtliga lägen, kräver regelbunden behandling mycket ofta förekommande smärtor med permanenta svårigheter som kräver försiktighetsåtgärder vid alla rörelser med omfattande segmentell stelhet vid rörelse, kliniskt verifierbar begränsning Mycket svåra kliniska och radiologiska situationer | 3 – 10 % 10 – 15 % Upp till 25 % |

- 2) Med neurologiska komplikationer

Se aktuellt kapitel (ryggmärgsskador)

94. Svansben

Koccygodyni | Upp till 3% |

Bäcken

Smärta efter fraktur på en gren av sittben-blygdben | Upp till 2% |

Smärta och/eller instabilitet i blygdbenssymfysen | 2 – 5 % |

Smärta efter sakroiliakal disjunktion eller fraktur | 2 – 5 % |

Smärta och instabilitet i blygdbenssymfysen och sakroiliakalleden på samma sida utan förändring av bäckenets statik eller påverkan på gången med förändring av bäckenets statik och påverkan på gången | 5 – 8 % 8 – 18 % |

***

IV. HJÄRTA OCH ANDNINGSORGAN |

IV - HJÄRTA OCH ANDNINGSORGAN

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

I - HJÄRTAT

Genom hänvisning till nedanstående klassifikation som bygger på den från New York Heart Association (NYHA), grundar sig experten på de funktionella symtom patienter uppvisar, den kliniska undersökningen och på diverse kompletterande undersökningar (EKG, ultraljudsdoppler, arbetsprov, transesofagal ekografi, katetrisering...).

Bland tekniska data har ejektionsfraktionen en avgörande betydelse för att objektivt kvantifiera följdtillstånden.

Experten skall bland annat ta hänsyn till behandlingsbehovet och den övervakning det kräver.

a) Kardiella följdtillstånd

Funktionell symtomatologi redan vid vila – bekräftat genom kliniska (avklädning, klinisk undersökning) och parakliniska fynd. Stort behov av behandling, kräver ofta sjukhusvård Ejektionsfraktion < 20 % | 55 % eller mer |

Funktionell begränsning vid begränsad ansträngning med symtom på hjärtsvikt (lungödem) eller tillsammans med perifera vaskulära komplikationer eller komplex rytmrubbning som kräver omfattande behandling och noggrann övervakning Ejektionsfraktion < 20 % - 25 % | 45 – 55 % |

Som ovan med stort behov av behandling och/eller med tillhörande rytmrubbning Ejektionsfraktion 20 % - 25 % | 40 – 45 % |

Funktionell begränsning som påverkar ordinär aktivitet (snabb promenad), uppenbar förändring av parametrarna från ultraljud eller ultraljudsdoppler. Svårigheter med ansträngning framträder i form av avvikelser på arbets-EKG Ejektionsfraktion 30 % - 35 % | 35 – 40 % |

Åberopad funktionell begränsning vid ordinär ansträngning (gång i trappor 2 våningar), bekräftat genom arbets-EKG eller tecken på hjärtsvikt. Kontraindikation till fysiskt krävande ansträngning och kräver behandling tillsammans med hjärtövervakning Ejektionsfraktion 35 % - 40 % | 25 – 35 % |

Åberopad funktionell begränsning vid uttalad (betydande) ansträngning med tecken på hjärtsvikt (ultraljudsdoppler, katetrisering...) som kräver behandling och tillhörande övervakning Ejektionsfraktion 40 % - 50 % | 15 – 25 % |

Åberopad funktionell begränsning vid avsevärd ansträngning (idrottsutövande) utan tecken på hjärtsvikt eller ischemi som kräver behandling och regelbunden övervakning Ejektionsfraktion 50 % - 60 % | 8 – 15 % |

Ingen funktionsbegränsning God tolerans vid ansträngning, beroende på behov av behandling och/eller regelbunden övervakning Ejektionsfraktion < 60 % | Upp till 8 % |

b) Transplantation

Vid eventuell transplantation tas hänsyn till behovet av omfattande behandling och den mycket noggranna övervakningen av dessa patienter

Beroende på funktionsresultatet och toleransen för immunsuppression | 25 – 30 % |

II) ANDNINGSORGANEN

Oavsett orsaken till den nedsatta lungfunktionen skall bedömningen bygga på hur omfattande

den kroniska andningsinsufficiensen är och ske utifrån:

- Dyspnéns omfattning enligt Sadouls kliniska dyspnéskala:

STADIUM ELLER KLASS | BESKRIVNING |

1 | Dyspné vid stor ansträngning, definierad som gång i trappor mer än två våningar |

2 | Dyspné vid gång i lätt motlut, eller vid snabb promenad eller vid gång i trappor en våning |

3 | Dyspné vid normal promenad på plan mark |

4 | Dyspné vid långsam promenad |

5 | Dyspné vid minsta ansträngning |

- klinisk undersökning utförd av lungspecialist,

- kompletterande undersökningar som redan utförts eller begärts inom ramen för expertutlåtandet, varav de sistnämnda endast får vara noninvasiva.

Det gäller exempelvis undersökning med olika avbildningstekniker, endoskopering, gasmätning, spirometri, lungfunktionsundersökningar och blodprover som FEV1/VC, FEM, SaO2, TLC, VC, DLCO/Va, Pa O2 , Pa CO2:

VC : vitalkapacitet ; TLC : total lungkapacitet; FEV 1 : forcerad exspiratorisk volym under första sekunden; FEF : forcerat exspiratoriskt flöde; PaO 2 : syrets partialtryck i arteriellt blod; SaO 2 : blodets syrgasmättnad i arteriellt blod; SaO 2 : blodets syrgasmättnad i arteriellt blod; DLCO/Va diffusionskapaciteten för kolmonoxid i förhållande till den alveolära volymen.

95. Total eller partiell anatomisk förlust av en lunga

Total förlust | 15 % |

Lobär förlust | 5 % |

Dessa procentsatser kan räknas ihop med den AIPP-procentsats som motsvarar en eventuell med tillståndet sammanhängande andningsinsufficiens.

96. Kronisk andningsinsufficiens

Dyspné vid minimal ansträngning (avklädning) med antingen VC eller TLC lägre än 50 % eller FEV1 lägre än 40 % eller hypoxemi vid vila (PaO2) lägre än 60 mm Hg, eventuellt tillsammans med problem med koldioxidhalten (PaCo2) med eventuellt behov av kontinuerlig syrgasbehandling (< 16 tim/dag) eller trakeotomi eller intermittent andningshjälp | 50 % eller mer |

Dyspné vid promenad på plan mark i egen takt med antingen VC eller TLC mellan 50 och 60 % eller FEV1 mellan 40 och 60 % eller hypoxemi vid vila (PaO2) mellan 60 och 70 mmHg | 30 – 50 % |

Dyspné vid normal promenad på plan mark med antingen VC eller TLC mellan 60 och 70 % eller FEV1 mellan 60 och 70 % eller DLCO/Va lägre än 60 % | 15 – 30 % |

Dyspné vid snabb gång i trappor en våning eller i lätt motlut med antingen VC eller TLC mellan 70 och 80 % eller FEV1 mellan 70 och 80 % eller TLCO/Va mellan 60 och 70 % | 5 – 15 % |

Dyspné vid stor ansträngning med mindre försämring av resultaten på funktionsundersökningarna | 2 – 5 % |

97. Smärtsamma varaktiga följdtillstånd av

torakotomi Upp till 5 %

V. KÄRLSYSTEM |

V – KÄRLSYSTEM

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

Arteriella, venösa och lymfatiska följdtillstånd

Procentsatsen tar hänsyn till eventuella behov av behandling och/eller medicinsk övervakning, exempelvis vid protes som i sig inte motiverar någon AIPP-procentsats.

A) Arteriella följdtillstånd

Nedre extremitet Besvär vid ansträngning (säkerställd claudicatio intermittens) Besvär vid vila (säkerställd spontan ischemisk smärta) Som ovan med vävnadsnekros som till och med kan leda till amputation | 5 – 15 % 15 – 25 % 25 % eller mer |

Övre extremitet Beroende på funktionella besvär (exempelvis kraftnedsättning, hypotermi...) | 5 – 10 % |

- b) Venösa följdtillstånd

Följdtillstånd efter klart konstaterad flebit som skall bedömas med hänsyn till eventuellt tidigare tillstånd

Besvär vid längre promenad, mätbart permanent ödem som definitivt kräver användning av stödstrumpa; brunpigmentering av huden och recidiverande sår | 10 – 15 % |

Besvär vid längre promenad, mätbart permanent ödem som definitivt kräver användning av stödstrumpa, brunpigmentering av huden | 4 – 10 % |

Känsla av tunga ben med verifierbart ödem på kvällen | Upp till 4 % |

98. Lymfatiska följdtillstånd (lymfödem)

Övre extremitet | Upp till 10 % |

Nedre extremitet | Se venösa följdtillstånd |

Total splenektomi

Med omfattande krav på behandling | 15 % |

Asymtomatisk | 5 % |

***

VI. MATSMÄLTNINGS- ORGANEN |

MATSMÄLTNINGSORGANEN

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

A) PERMANENT KUTAN STOMI OCH TOTAL INKONTINENS

99. a) Anlagd stomi

Kolostomi, ileostomi | 30 % |

b) Avföringsinkontinens

Utan förmåga till kontroll | 45 % |

B) GEMENSAMMA BESVÄR VID OLIKA SKADOR PÅ MATSMÄLTNINGSORGANEN

Procentsatsen inbegriper den som gäller för förlust av organ.

Svårt malabsorptionssyndrom | 60 % |

Kräver ofta återkommande medicinsk uppföljning, kontinuerlig behandling, strikt diet med inverkan på allmäntillståndet | 30 % |

Kräver regelbunden medicinsk uppföljning, i stort sett permanent behandling, strikt diet med sociala återverkningar | 20 % |

Kräver periodisk medicinsk uppföljning, tidvis behandling, strikt diet, utan inverkan på allmäntillståndet | 10 % |

C) HEPATIT

A) Utan cirros.

Procentsatsen bygger på METAVIR-poängsystemet som har fördelen att vara utarbetat specifikt för hepatit.

Poängen beräknas utifrån 2 parametrar – aktivitetspoäng och fibrospoäng:

Aktivitetspoäng: | Fibrospoäng |

A0: avsaknad av aktivitet A1: minimal aktivitet A2: måttlig aktivitet A3 : hög aktivitet | F0: avsaknad av fibros F1: portalfibros utan septum F2: portalfibros med några septa F3: portal fibros med ett flertal septa utan cirros F4: cirros |

Följande procentsatser föreslås

Persisterande hepatit (kroniskt aktiv) | 20 % |

Metavir-poäng högre än A1, F1, lägre än F4 | 10 % |

Metavirpoäng lika med eller lägre än A1 F1 | 5 % |

b) Med cirros (dvs. Metavir-poäng över F4)

Procentsatserna bygger på Child-Pugh-klassifikationen:

Beskrivning av gruppen | A | B. | C. |

Serumbilirubin ((mol/l) | under 34,2 | 34,2 - 51,3 | över 51,3 |

Serumalbumin (g/l) | över 35 | 30 – 35 | under 30 |

Ascites | Ingen | Lättkontrollerad | Svårkontrollerad |

Neurologiska besvär | Inga | Minimala | Framskriden koma |

Näringstillstånd | Utmärkt | Gott | Medelmåttigt, muskelatrofi |

Följande procentsatser föreslås:

Klass 3: Framskriden leversvikt Child C | 70 % eller mer |

Klass 2: Child B | 40 % |

Klass 1: Child A | 20 % |

VII. URIN- ORGANEN |

URINORGANEN

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

a) Förlust av en njure som inte ersatts, normal njurfunktion eller samma funktion som tidigare

Procentsats för förlust av ett inre organ med tanke på dess särskilda psykologiska och kulturella betydelse | 15 % |

b) Njurinsufficiens

Kreatininclearance lägre än 10 ml/min. Behov av dialys på dialysavdelning eller självdialys, beroende på komplikationer | 35 – 65 % |

Kreatininclearance mellan 10 och 30 ml/min. Försämrat allmäntillstånd. Mycket strikt diet och stora krav på behandling | 25 – 35 % |

Kreatininclearance mellan 30 och 60 ml/min. Minimi-TA lägre än 12. Asteni, behov av strikt diet och strikt medicinsk behandling | 15 – 25 % |

Kreatininclearance mellan 60 och 80 ml/mn med TA < eller = 16/9, beroende på diet, försämring av allmäntillståndet och behandling | 5 – 15 % |

I det särskilda fall när njurfunktionen är försämrad hos en patient som fått en njure bortopererad kan inte procentsatsen för detta slås samman med värdet för den anatomiska förlusten, men minimiprocentsatsen som föreslås för nedsatt njurfunktion är 15 procent.

c) Transplantation

Beroende på tolerans för behandling med kortikosteroider och immunsuppressiva medel | 10 – 20 % |

Vid tillkommande njurinsufficiens som kan tillskrivas skadan se nedanstående tabell |

d) Inkontinens

Utan förmåga till kontroll | 30 % |

100. Stomi

Anlagd | 15 % |

***

VIII. REPRODUKTIONS- SYSTEMET |

VIII - REPRODUKTIONSSYSTEMET

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

Eventuell endokrin påverkan ingår inte i procentsatserna.

Procentsatserna innefattar inte konsekvenser för könsdifferentiering om funktionsnedsättningen uppstår före puberteten.

Vissa procentsatser motsvarar förlust av ett organ i dess sociokulturella sammanhang.

101. KVINNOR

102. Organförlust

Hysterektomi | 6 % |

Ovariektomi bilateral unilateral | 12 % 6 % |

Mastektomi bilateral unilateral | 25 % 10 % |

103. Sterilitet

Definitivt omöjlig att påverka genom någon typ av medicinsk teknik för assisterad befruktning hos en patient med förmåga till befruktning, procentsatsen innefattar förlust av organen | 25 % |

104. MÄN

105. Organförlust

Orkektomi bilateral unilateral | 15 % 6 % |

Förlust av penis | 40 % |

106. Sterilitet

Hos en patient med förmåga till befruktning, procentsatsen innefattar förlust av testiklarna | 25 % |

Om det dessutom föreligger förlust av penis uppgår den kombinerade förlusten av organ och sterilitet till 45%.

***

IX. ENDOKRINA ORGAN |

IX. ENDOKRINA

ORGAN

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

107. Problemet att följdtillstånd inte kan tillskrivas en viss skada är svårast inom detta område. Det är extremt ovanligt att vid bedömning upptäcka en kroppsskada som enbart består av en isolerad endokrin funktionsnedsättning.

I större utsträckning än i övriga kapitel är det här lämpligt att fatta beslut utifrån kliniska undersökningar och kompletterande tester utförda av specialist.

Bedömningen görs utifrån anpassningen till behandlingen, dess kontroll och effektivitet.

a) Hypofys

Panhypopituitarism (som utgörs av totalt bortfall av hypofysens alla funktioner (främre och bakre), och kräver substitutionsbehandling och regelbunden klinisk och biologisk övervakning, beroende på hur effektiv behandlingen är | 20 – 45 % |

Diabetes insipidus bedöms i förhållande till hur god kontroll och effekt man kan få av behandlingen med avseende på polyurin | 5 – 20 % |

b) Tyreoidea

Hypertyreos störningar av de biologiska halterna i blodet, darrningar, exoftalmus utan synpåverkan Som ovan med påverkan på andra organ och/eller funktioner. | 5 – 8 % 8 – 30 % |

Hypotyreos (undantagsvis posttraumatisk) | Upp till 5 % |

c) Paratyreoidea

Hypoparatyreos, huvudsakligen, beroende på störningar av de biologiska halterna i blodet (kalcium, fosfor, parathormon) och de besvär som följer av varaktiga kliniska symtom | 5 – 15 % |

108. Pankreas - Diabetes

Icke insulinberoende diabetes Är aldrig direkt posttraumatisk. När det fastställts att tillståndet kan tillskrivas skadan, beroende på arten av kliniska symtom, behovet av kontroller och behandling | 5 – 10 % |

Insulinberoende diabetes Uppkomsten av denna form av diabetes orsakar ofta problem med att hänföra följdtillståndet till skadan, utom när den är konsekvensen av en omfattande pankreaslesion. Procentsatsen bedöms utifrån stabilitet, återverkningarna på det sociala livet och krav på behandling och kontroll Svårinställd diabetes, med illamående, påverkan på allmäntillståndet, kräver noggrann övervakning i form av provtagning Välinställd diabetes med okomplicerad insulinbehandling, beroende på behovet av övervakning Vid komplikationer som leder till bestående följdtillstånd se respektive specialitet. | 20 – 40 % 15 – 20 % |

109. Binjurar

Binjureinsufficiens: beroende på behovet av behandling och övervakning | 10 – 25 % |

110. Könskörtlar

Beroende på resultatet av substitutionsbehandlingen | 10 – 25 % |

***

X. HUD- SKADOR |

X. DJUPA BRÄNNSKADOR

ELLER PATOLOGISK

ÄRRBILDNING

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade kliniska situationer.

De föreslagna procentsatserna beaktar i huvudsak kutana följdtillstånd och innefattar inte estetiska konsekvenser och rörelseinskränkningar.

Beroende på hur stor andel av kroppsytan som skadorna omfattar

under 10 % | 5 % |

10 – 20 % | 10 % |

20 – 60 % | 10 – 25 % |

över 60 % | 25 – 50 % |

***

BILAGA BPRAKTISK TILLÄMPNING AV DEN EUROPEISKA SKALAN FÖR BEDÖMNING AV BESTÅENDE INVALIDITET

Principer

Den läkare som gör bedömningen skall gradera invaliditeten och omfattningen av fysiska och/eller psykiska men som är medicinskt påvisbara och därmed mätbara, genom att använda den europeiska bedömningsskalan.

Vid vissa typer av följdtillstånd (exempelvis rörande syn, öron-näsa-hals, munhålan etc.) krävs att man anlitar en specialist på området. Specialistrapporten bör innehålla alla tekniska uppgifter och alla överväganden som gör det möjligt för den bedömande läkaren att uttala sig om vad följdtillståndet beror på och göra en gradering av det.

Så snart en protes, ortos eller tekniskt hjälpmedel som patienten får, oavsett den avsedda funktionen (gångförmåga, hörsel, syn etc.), minskar de besvär som anförts skall bedömningen av funktionsproblemen ske med hänsyn till den förbättring som tillförts.

Definitioner

Bestående invaliditet skall vid tillämpningen av den europeiska bedömningsskalan definieras som

en definitiv minskning av den fysiska och/eller psykiska förmågan som kan påvisas eller förklaras medicinskt, åtföljd av smärtor och psykiska besvär som läkaren vet normalt hänger samman med följdtillstånden samt konsekvenser för det dagliga livet som dessa följdtillstånd vanligtvis och objektivt är förenade med.

Graden av invaliditet är

omfattningen, jämfört med ett teoretiskt maximalt tak på 100 %, på de svårigheter som de personer vars följdtillstånd graderats på detta sätt upplever när de skall utföra vanliga rörelser och handlingar i det dagliga livet .

Allmänt

De föreslagna invaliditetsgraderna i bedömningsskalan gäller hela individen. En viss procentsats anger således inte en nedsättning av en funktion eller ett organ i förhållande till en normal funktion eller ett normalt fungerade organ, vilket fastställs till 0 %.

Procentsatserna avser följdtillstånd som bedöms separat.

Total funktionsförlust likställs med den anatomiska förlusten av kroppsdelen eller organet.

Icke beskrivna situationer bedöms genom jämförelse med beskrivna och kvantifierade följdtillstånd.

Obligatorisk användning av bedömningsskalan

Användningen av bedömningsskalan är obligatorisk.

Om en viss procentsats anges är denna bindande; om det fastställs ett intervall av procentsatser skall experten hålla sig inom detta intervall.

Partiella anatomiska och/eller funktionella följdtillstånd skall bedömas utifrån den observerade funktionsnedsättningen och jämföras med invaliditetsgraden för total förlust, om det inte finns någon exakt procentsats.

Användningen av de förfaranden som anges för vissa av bedömningsskalans kapitel (till exempel för att beräkna samverkan mellan fingrarna på en och samma hand) är också obligatorisk.

I fråga om en vänsterhänt person skall procentsatserna för den högra armen tillämpas på den vänstra armen och vice versa.

Multipla följdtillstånd

Vid multipla följdtillstånd på grund av samma olycksfall är den totala procentsatsen summan av respektive procentsats, men denna summa

- får inte vara högre än procentsatsen för total förlust av kroppsdelen eller organet, om det rör sig om flera skador på samma kroppsdel eller samma organ,

- får inte överstiga 100 %.

Särskilda fall

Mångfasetterad symtombild

Skalan innehåller exempelvis ingen procentsats för laryngektomi, så den läkare som gör bedömningen måste kvantifiera den totala påverkan i det dagliga livet av dyspné och afoni eller dysfoni (var och en av dessa följdtillstånd motsvaras av en procentsats i bedömningsskalan).

Tidigare tillstånd

Tidigare tillstånd definieras som ett konstaterat tillstånd som före olycksfallet tagit sig kliniskt uttryck och varit påtagligt i personens dagliga liv.

Tidigare latent tillstånd eller anlag

Tidigare latent tillstånd, som inte tagit sig märkbart kliniskt uttryck eller har några återverkningar på personens dagliga liv skall likställas med anlag för sjukdom eller disposition.

I båda dessa fall skall personen anses inte ha haft något tidigare tillstånd, och den slutliga utvärderingen skall därmed inte påverkas.

BILAGA CBEDÖMNINGSSKALAKompletterande ersättning – artikel 13

Kvalitativ skala | Mycket lätt | Lätt | Måttlig | Medelsvår | Tämligen svår | Svår | Mycket svår |

Sifferskala | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |

Procentsats för kompletterande ersättning | 0,5 % | 1 % | 1,5 % | 2 % | 2,5 % | 4 % | 7 % |

(1) Varje gemenskapsinstitution har antagit dessa regler i tillämpliga delar: Rådet: 22 november 1976 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: 5 oktober 1976 Parlamentet: 27 januari 1977 Kommissionen: 18 april 1975 Domstolen: 9 juli 1975

(2) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(3) EGT L XXX, XX.XX.2004, s. XX.

(4) Dessa regler har fastställts av samtliga institutioner vars gemensamma avtal fastställdes av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol den XXXX 2004.

(5) EUT L 238, 25.9.2003, s. 28.

[pic]

[pic]