7.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 302/80

1.1

EESK har följt utvecklingen i Turkiet under många år nu. 1963 upprättades ett associeringsavtal mellan Turkiet och Europeiska gemenskapen, och 1987 ansökte Turkiet om medlemskap. 1995 blev Turkiet en partner till EU inom tullunionen.

1.2

Genom den gemensamma rådgivande kommitté som inrättades tillsammans med det civila samhället i Turkiet och som har fungerat väl sedan 1995 får EESK löpande information om de önskemål som finns bland de olika sociala och ekonomiska intressegrupperna i Turkiet när det gäller Turkiets medlemskap i EU. Kommittén har alltid beaktat dessa önskemål och hoppas verkligen att Europeiska rådet i december 2004 kommer att kunna dra slutsatsen att Turkiet uppfyller Köpenhamnkriterierna från 1993 och således beslutar att förhandlingar om medlemskap kan inledas utan dröjsmål.

1.3

Turkiet har under flera decennier visat prov på att man entydigt valt att orientera sig i riktning mot EU.

1.4

Turkiet är ett land med ett sekulariserat statsskick och en befolkning som till övervägande del är muslimsk. Man vill med denna utgångspunkt vara en modern och sekulariserad demokrati och är en mycket viktig förebild för de länder med en till övervägande del muslimsk befolkning som vill stärka sina politiska strukturer med avseende på sekularism och demokrati. Den dag Turkiet blir medlem i EU kommer EU att kunna påvisa att landet präglas av en hög grad av pluralism genom att det för en dialog mellan olika kulturer och religioner och verkar för fred och rättvisa i världen.

1.5

Turkiet är demografiskt sett ett ungt land med en kraftigt växande ekonomi med stor potential. Det vore emellertid fel att fortsätta se landet som endast en stor marknad för europeisk export eller som ett område för billiga investeringar.

1.6

Under loppet av många år har Turkiet utvecklat en roll som å ena sidan en buffertzon och å den andra en bro mellan öst och väst, samtidigt som landet aldrig har upphört att se sig självt som europeiskt. Om Turkiet lyckas bli medlem i EU skulle landet i ännu högre grad direkt kunna stödja EU:s konfliktförebyggande insatser, inte minst tack vare sina utmärkta förbindelser med länderna i Centralasien, Mellanöstern och området kring Persiska viken.

2.1

Förbindelserna mellan EU och Turkiet präglas för närvarande och kommer under resten av året att fortsätta att präglas av frågan huruvida anslutningsförhandlingar kommer att inledas eller inte. Europeiska rådet skall fatta ett beslut i denna fråga vid sitt möte i december i år.

2.2

Med tanke på att Turkiet nu i över 15 år har väntat på ett entydigt svar på sin ansökan om medlemskap i EU kommer detta beslut att bli en avgörande händelse. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 gavs Turkiet status som kandidatland. I Köpenhamn i december 2002 beslutade Europeiska rådet att ett beslut om att inleda förhandlingar skulle fattas på basis av resultatet av en utvärdering av huruvida Turkiet uppfyller de kriterier som fastställdes i Köpenhamn 1993. Att dessa kriterier uppfylls ses som en avgörande förutsättning för att Turkiet skall tillåtas gå vidare mot fullt medlemskap.

2.3

Det beslut som skall fattas har naturligtvis inte bara största betydelse för Turkiet, utan även för EU.

2.4

Hittills har resultatet av kommissionens övervakning av Turkiets framsteg i detta hänseende varit positivt. Enligt kommissionen har resultaten av reformarbetet varit särskilt imponerande under de senaste två-tre åren. Det behövs dock betydande fortsatta framsteg när det gäller ett oberoende rättsväsende, yttrandefrihet, arméns roll samt kulturella rättigheter – de senare särskilt i den sydöstra delen.

Europaparlamentet gör en liknande bedömning i sitt senaste betänkande om Turkiet, där man konstaterar att landet, trots alla de ansträngningar som gjorts, fortfarande inte uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna. Stora brister finns i den författning som antogs 1982 under militärt styre. De reformer som skett sedan 2001 har ännu inte lyckats råda bot på författningens i grunden auktoritära karaktär. Oro uttrycks även i Europaparlamentets betänkande när det gäller hur reformerna tillämpas i praktiken, den fortsatta användningen av tortyr på polisstationerna, trakasserier av organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter samt bristen på respekt för minoriteternas rättigheter (inte minst kurdernas).

2.5

Turkiet har inte bara genomfört ett imponerande lagstiftningsprogram, utan även vidtagit viktiga åtgärder för att kunna övervaka hur denna nya lagstiftning genomförs i praktiken.

2.6

Detta yttrande har delvis utarbetats på basis av det arbete som gjorts inom den gemensamma rådgivande kommittén för EU/Turkiet. På så sätt har EESK kunnat ta hänsyn till de åsikter, ambitioner och förväntningar som finns inom en stor del av det civila samhället i Turkiet.

3.1

Det måste från början klargöras att de viktigaste frågorna som EESK har att diskutera i detta skede i grund och botten har politisk karaktär, dvs. frågor som demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter, i enlighet med vad som beslutades vid rådsmötet i Köpenhamn i december 2002.

3.2

De ekonomiska kriterierna och gemenskapens regelverk kommer därför endast att diskuteras här om de framsteg som Turkiet har gjort på dessa områden kan anses bidra till att stärka de mänskliga rättigheterna, det civila samhället och demokratin.

3.3

EESK har uppmärksamt tagit del av den senaste tidens information på området, inte minst i kommissionens återkommande rapport 2003 om Turkiets framsteg inför anslutningen, Europaparlamentets betänkande om Turkiet från april 2004 och Europarådets rapport om mänskliga rättigheter i Turkiet från december 2003. Kommittén ställer sig bakom den allmänna bedömning av reformarbetet som görs i dessa dokument. Vi anser att det mervärde som detta yttrande kan bidra med har att göra med dess syn på de politiska kriterierna, som är av särskilt stor vikt för de ekonomiska och sociala intressegrupperna. Följaktligen är det på dessa aspekter som detta yttrande kommer att fokusera.

3.4

För EESK är följande aspekter på de politiska kriterierna av särskilt stor vikt:

3.5

Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999 fastställdes klart och tydligt att Turkiets reformframsteg skall bedömas mot samma anslutningskriterier som gäller för övriga kandidatländer.

3.6

Man bör i detta sammanhang notera att några länder med vilka anslutningsförhandlingar redan inletts för flera år sedan faktiskt inte uppfyllde de politiska kriterierna fullt ut vid den tidpunkt då förhandlingarna inleddes. Vissa av dessa länder uppvisar fortfarande allvarliga brister, också sedan de blivit medlemmar i EU. Några viktiga faktorer som kan nämnas här är korruption, rättsväsendets oberoende och behandlingen av minoriteter. Mot bakgrund av detta är det viktigt att klargöra att vi i vårt yttrande inte bara bedömer Turkiet utifrån samma kriterier som gäller för övriga kandidatländer, utan att dessa kriterier även tillämpas på samma sätt.

3.7

I december 2002 – dvs. den tidsgräns som rådet satt för sitt beslut om huruvida förhandlingar med Turkiet skall inledas eller ej – kan rådets beslut endast ha inneburit att man vid denna tidpunkt trodde att Turkiet hade gjort tillräckliga framsteg för att man skulle kunna förvänta sig att de kvarvarande bristerna skulle kunna åtgärdas om Turkiet gjorde en kraftansträngning under de 24 månader som kvarstod. Om så inte varit fallet hade det varit både meningslöst och orättvist att måla upp sådana framtidsutsikter för Turkiet.

3.7.1

När det gäller några av de resterande nyckelproblemen – t.ex. arméns roll i samhället och behandlingen av minoriteter (inte minst kurderna i den sydöstra delen), frågor med en problemfylld historia som sträcker sig många decennier bakåt i tiden – utgör två år en mycket kort tidsperiod. Det ter sig därför rimligt att anta att rådet inte kan ha menat att Turkiet skulle ha kunnat helt uppfylla de politiska kriterierna senast i december 2004.

3.7.2

Om detta är en korrekt tolkning av rådets beslut från december 2002 infinner sig frågan hur stora framsteg med avseende på vilka aspekter av de politiska kriterierna som realistiskt kan krävas av Turkiet innan förhandlingar kan inledas.

3.8

I de diskussioner som nu förs om huruvida anslutningsförhandlingar skall inledas med Turkiet hänvisar man ofta till Cypern-problemet. Hänsyn bör då tas till den positiva roll som Turkiet har spelat för att försöka lösa denna fråga och till valresultatet på 65 % i den turkcypriotiska delen för en återförening av ön. Utan tvekan utgör Cypern fortfarande en ytterst viktig fråga, såväl principiellt som realpolitiskt. Men om man konsekvent och uppriktigt håller sig till det beslut som fattades av Europeiska rådet i Köpenhamn i december 2002 (se punkt 2.2 ovan) kan EU inte göra en lösning på Cypernfrågan till ett nytt villkor för att förhandlingar skall kunna inledas, eftersom detta innebär att ett extravillkor läggs till i efterhand.

4.1.1

Olika ekonomiska och sociala intressegrupper är starkt engagerade i frågor rörande organisations- och kollektivförhandlingsrätten, i enlighet med ILO-konventionerna 87 och 88 och Europeiska sociala stadgan. Turkiet har ratificerat ILO:s konventioner och även anslutit sig till Europeiska sociala stadgan. Man har dock uttryckt reservationer beträffande stadgans artikel 5 (organisationsrätten) och artikel 6 (kollektivförhandlingsrätten).

4.1.2

Under de senaste två decennierna – och framför allt till följd av militärkuppen i september 1980 – har det skett allvarliga kränkningar av dessa rättigheter. Militärregimen gick så långt att man skrev in ett antal allvarliga brott mot den grundläggande fackföreningsrätten i 1982 års författning.

4.1.3

Flera av dessa artiklar, och andra lagar och bestämmelser som baseras på dem har ändrats under de senaste åren.

4.1.4

Men ett antal viktiga avvikelser från de grundläggande ILO-konventionerna finns fortfarande kvar. I författningens artikel 54 återfinns till exempel fortfarande detaljerade inskränkningar av strejkrätten. Artikel 51 i författningen, som föreskriver hur fackföreningsrepresentanter skall väljas, har ändrats så att texten skall ligga i linje med ILO-konvention nr 87. Initiativ för att få till stånd en ändring av liknande bestämmelser i rättsakt 2821 om fackföreningar och rättsakt 2822 om kollektivavtal, strejk och lockout är på gång. Enligt rapporten från 2004 till Internationella arbetskonferensen från expertkommittén för ratificerade ILO-konventioner har dock regeringen med hänvisning till denna lagstiftning nyligen inlett en rättslig process mot DISK, som är ett av de fackförbund som finns representerade i den gemensamma rådgivande kommittén för EU/Turkiet.

4.1.5

I mer än tjugo år har ILO:s olika övervakningsorgan (den oberoende expertkommittén för granskning av tillämpningen av konventioner, ILO-konferensens kommitté för granskning av tillämpningen av konventioner samt ILO-styrelsens kommitté för organisationsfrihet) framfört allvarlig kritik mot dessa överträdelser och föreslagit hur Turkiet skulle kunna upphöra med dem. De insatser som gjorts från olika turkiska regeringsbildningars sida för att råda bot på situationen har gått alltför långsamt, och tyvärr har ännu inga tecken på förbättring kunnat märkas.

4.1.6

I en rapport om den sociala dialogen och ekonomiska och sociala rättigheter i Turkiet som utarbetades inför det tolfte mötet i den gemensamma rådgivande kommittén EU/Turkiet (1) betonas särskilt inskränkningarna i organisationsfriheten och i strejkrätten inom den offentliga sektorn. Trots ett flertal reformer i den lagstiftning som reglerar fackföreningarna och relationerna på arbetsmarknaden kvarstår dock tyvärr dessa inskränkningar fortfarande.

4.1.7

När det gäller organisationsfriheten inom icke-statliga organisationer innehåller föreningslagstiftningen ett antal rättsliga inskränkningar, bland annat beträffande medlemskap, pengainsamling och verksamhetens syfte. I praktiken betyder detta allvarliga begränsningar av dessa organisationers verksamhet. Icke-statliga organisationer som på ett fredligt sätt tar ställning mot regeringen utsätts för infiltration, strikt övervakning, censur etc.

4.1.8

Olika (religiösa) minoriteters sammanslutningar drabbas av problem framför allt i samband med äganderättsfrågor. Regeringen verkar vara beredd att avskaffa dessa inskränkningar så att dessa organisationer kan verka fritt. Förbättringar har utlovats under våren 2004, men dessa har ännu inte kommit till stånd.

4.1.8.1

Allvarliga problem finns fortfarande när det gäller utbildning av religiösa ledare inom religiösa minoriteter, inte minst grekisk-ortodoxa präster. Det teologiska Halki-institutet har varit stängt i mer än trettio år.

4.1.9

När det gäller kvinnors rättigheter noterar kommittén ett flertal allvarliga brister, och detta trots att Turkiet har ratificerat ILO:s grundläggande konventioner om lika lön (nr 100) och diskriminering (anställning och yrke) (nr 111). Dessa konventioner har visserligen med ett par undantag (t.ex. finns det fortfarande rättsliga hinder för kvinnors tillträde till vissa yrken) införts i lagstiftningen, men tillämpningen i praktiken uppvisar dock många brister, t.ex. när det gäller lika lön för samma arbete med samma kvalifikationer och tillgång till vissa arbeten av god kvalitet. Liknande problem finns även i många EU-länder.

4.1.9.1

En annan mycket allvarlig fråga är förekomsten av omfattande kriminella nätverk som ägnar sig åt tvångsprostitutionen och den nationella såväl som den internationella handeln med kvinnor, pojkar och flickor och organ.

4.1.10

Trots omfattande lagstiftningsändringar finns fortfarande allvarliga problem i fråga om behandlingen av kurder i verkligheten. Deras kulturella rättigheter som minoritet respekteras ännu inte tillräckligt, trots vissa väsentliga förbättringar på sista tiden, framför allt vad gäller radio- och TV-sändningar på kurdiska. I Turkiet är det endast landets religiösa grupper som kan få minoritetsstatus i enlighet med Lausannefördraget från 1923, där endast religiösa minoriteter nämns.

4.2.1

Under denna rubrik vill EESK än en gång understryka den potential som Turkiets nya ekonomiska och sociala råd har. Rådet kan ge ett betydande bidrag till att förstärka den demokratiska processen med avseende på beslutsfattandet om viktigare ekonomiska och sociala frågor, om regeringen driver ett meningsfullt samråd med de mest representativa intressegrupperna. I denna bemärkelse är det mer än bara ett inslag i den sociala dialogen, eftersom kommissionen tar upp det till behandling i sin återkommande rapport.

4.2.2

Turkiets ekonomiska och sociala råd inrättades år 2001. Premiärministern är ordförande, och en rad andra ministrar deltar i arbetet. Efter instiftandet blev det aldrig sammankallat förrän dagens sittande regering kom till makten för ett och ett halvt år sedan. Det har nu sammanträtt tre gånger enligt fastställt tidsschema, men det har verkligen inte fungerat enligt rekommendationerna i den rapport om den sociala dialogen och de ekonomiska och sociala rättigheterna som utarbetats av den gemensamma kommittén EU/Turkiet (se punkt 4.1.6 ovan). Detta råd framstår snarare som ett forum för tomt prat där man gör uttalanden och för diskussioner som inte leder någonstans, inte som ett organ med inflytande, där ekonomiska och sociala intressegrupper blir officiellt rådfrågade av regeringen och gör seriösa ansträngningar att komma fram till samförstånd i svåra frågor inom sina respektive kompetens- och verksamhetsområden. Det är klart att man inte skapar ett sådant organ och sådana aktiviteter över en natt. Men regeringen har hittills inte gett de organisationer som är företrädda i rådet några incitament att verkligen förhandla sinsemellan, exempelvis genom att ge dem garantier och bevisa för dem att regeringens politik i avsevärd grad kommer att återspegla de meningsfulla kompromisser de kan lyckas komma fram till. EESK hoppas att Turkiets regering kommer att driva ett seriöst och konstruktivt samarbete med det ekonomiska och sociala rådet, så att det kan utvecklas till ett betydande inslag i demokratiseringsprocessen i Turkiet. I februari i år förklarade regeringen att den tänker se över det ekonomiska och sociala rådets sammansättning, särskilt sin egen dominerande ställning där.

4.2.3

Kommittén vill också lyfta fram hur viktiga de fria medierna och yttrandefriheten är för demokratiseringsprocessen i Turkiet. Man har visserligen genomfört många reformer på just detta område. Vi delar emellertid de farhågor som uttryckts av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, nämligen att vissa av ändringarna (exempelvis i författningen) skulle kunna tolkas som till och med mer restriktiva än de regler som de ersatt. Det skall dessutom sägas att den praktiska tillämpningen och tolkningen av de nya artiklarna blir det avgörande provet av hur dessa reformer fungerar, precis som på andra områden. De första erfarenheterna av rättsliga förfaranden visar tyvärr ingen större konsekvens i detta avseende.

4.3.1

EESK är medveten om den betydelsefulla roll som armén har spelat, och fortfarande spelar, i landets historia och i dagens turkiska samhälle. Det skall erkännas att det har förekommit fall där denna roll har varit positiv. Men det måste samtidigt sägas att många av de svårigheter som Turkiet står inför i dag när det gäller att uppfylla de politiska kriterierna från Köpenhamn 1993 är en konsekvens av att armén är så engagerad i samhällslivet, både på bredden och på djupet. Detta engagemang måste upplösas med utgångspunkt i ett konkret program och en strikt tidtabell.

4.3.2

EESK är medveten om att det är omöjligt att på mycket kort tid eliminera en så dominerande roll på många av tillvarons områden, långt bortanför den roll som en armé spelar i normalfallet (försvar, inre säkerhet). Turkiet måste emellertid få helt klart för sig att arméns roll måste inskränkas till försvarets uppgift i övriga medlemsstater – att värna landets yttre och inre säkerhet och delta i internationella operationer under parlamentets demokratiska kontroll – om landet skall bli medlem i EU.

4.3.3

Utöver det som redan tagits upp av kommissionen och Europaparlamentet (bl.a. Nationella säkerhetsrådets roll och sammansättning, det politiska ansvaret för arméns budget, militär representation i civila organ inom utbildningsväsendet och etermedia) måste det noteras att armén och arméofficerarna också intar framträdande positioner i det ekonomiska livet. Enligt en lag från 2003 kommer arméns två extrabudgetar att inkluderas i Turkiets allmänna statsbudget i slutet av 2004. Dessa separata anslag kommer att upphöra år 2007, vilket innebär att arméns budget helt kommer att stå under demokratisk kontroll från och med 2007. För närvarande behåller dock armén en betydande makt i det turkiska samhället och i den turkiska ekonomin. Militären har stort inflytande på många områden – både formellt och informellt – och denna maktstruktur måste öppnas upp för insyn på samma sätt som all annan ekonomisk verksamhet (2). Denna ekonomiska aspekt har hittills förbisetts i EU:s diskussioner om arméns starka roll i det turkiska samhället. Europaparlamentet har dock tagit upp den i sin senaste rapport.

5.1

EESK anser att Turkiet är en demokrati under utveckling som har gjort avsevärda framsteg i sina ansträngningar att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna, framför allt sedan december 2002.

5.2

Det är inte bara så att Turkiet skall uppfylla samma politiska kriterier som andra kandidatländer innan förhandlingarna kan inledas. Hur landet hanterar reformprocessen skall också mätas med samma måttstock som tillämpas på andra kandidatländer. EU bör göra allt för att undvika ens en antydan till dubbelmoral.

5.3

Europeiska rådets beslut i Köpenhamn år 2002 innebär att EU vid den tidpunkten var övertygad om att Turkiet skulle kunna klara de politiska kriterierna inom en tvåårsperiod om man gjorde seriösa ansträngningar. När det gäller vissa områden som behärskats av gamla traditioner och seder och bruk kan detta bara ha inneburit att det ändå är omöjligt att helt uppfylla de politiska kriterierna till december 2004, och att man snarare söker en kritisk massa av faktiska framsteg som skulle vara tillräcklig för att inleda förhandlingar. Det är även en del av de nya medlemsstaterna som har genomgått hela förhandlingsprocessen, som i dag inte uppfyller de politiska kriterierna fullt ut.

5.3.1

På just dessa områden kan – och måste – EU ställa det realistiska kravet på Turkiet att göra så trovärdiga framsteg fram till slutet av 2004 att det kan förväntas att man då passerat punkten för ”ingen återvändo”. Uppenbara exempel är arméns roll och behandlingen av minoriteterna, särskilt kurderna i sydöst. EESK betonar att de nuvarande reformerna i form av minskad makt för militären i samhället i stort och kulturella rättigheter för landets minoriteter måste fortlöpa i oförminskad takt. EESK hoppas att utvecklingen inte kommer att urarta i framtiden, eftersom detta skulle äventyra förhandlingarna om Turkiets EU-medlemskap.

5.3.2

Den roll som armén spelar vid sidan av sina grundläggande försvars- och säkerhetsfunktioner måste reduceras på ett beslutsamt sätt så att EU kan tro på att det är en process utan återvändo som pågår. Arméns budget måste stå under full demokratisk kontroll. Arméns ekonomiska inflytande måste redovisas öppet och det krävs lämpliga åtgärder för att garantera denna öppenhet på ett bestående sätt.

5.3.3

EU bör fortsätta sin diskussion med Turkiet om hur minoriteter skall definieras (Turkiet utgår ifrån Lausannefördraget), avseende de svårigheter det innebär för landet att förbehållslöst ratificera definitionen och tillämpa berörda internationella instrument i praktiken. I denna diskussion bör EU noga uppmärksamma att vissa av de 25 medlemsstaterna också har en snäv definition av minoriteter, vilket medför samma problem.

5.3.3.1

EESK hänvisar till det arbete som den gemensamma kommittén nyligen lagt fram om regional utveckling (3) och betonar hur viktigt det är med en aktiv regional utvecklingspolitik i Turkiet med stöd av EU. Den skulle skapa möjligheter att aktivt engagera befolkningen i Turkiets sydöstra (och andra) områden i sin regions ekonomiska och sociala utveckling. Om Turkiet gradvis anammar EU:s regionalpolitiska normer innebär detta en chans att driva ett starkare och mer konsekvent partnerskap inom det organiserade civila samhället – särskilt mellan fria, oberoende och representativa ekonomiska och sociala intressegrupper och myndigheter på alla berörda nivåer. Tillsammans bör de arbeta fram en samsyn på utvecklingspolitiken. Man bör främja erfarenhetsutbyte mellan EU:s och Turkiets arbetsmarknadsorganisationer.

5.3.3.2

Det är intressant att se att den turkiska regeringen tagit initiativ som 2000 års lagförslag om kompensation för skador åsamkade av säkerhetsstyrkorna under antiterroristinsatser, liksom för människor som fördrivits inom landet samt projektet ”Tillbaka till byn/rehabilitering”. EESK menar att det har stor betydelse för att reformerna skall vara trovärdiga, när det gäller rättigheterna för befolkningen i de sydöstra regionerna, att de skall ha börjat ge konkret utdelning för de drabbade före december 2004.

5.4

På andra områden, som mänskliga rättigheter, där Turkiet längre diskuterat med ILO och Europarådet, och där förändringar inte (eller inte i lika hög grad) förutsätter att man förrycker sedan länge etablerade maktpositioner, traditioner och synsätt, borde Turkiet kunna uppvisa stora framsteg och uppfylla de krav som nu varit kända sedan mycket länge fram till slutet av 2004. Vid det laget måste det exempelvis ha blivit ett slut på kränkningarna av ILO:s konventioner 87 och 98, som nu har pågått i omkring ett kvarts sekel. Man måste också undanröja de odemokratiska restriktionerna för hur de icke-statliga organisationerna skall fungera enligt föreningslagen, liksom i den dagliga verksamheten. Den reformprocess som Turkiet genomgår för närvarande väcker positiva förväntningar. På detta område måste man emellertid visa konkreta och kompletta resultat före den givna tidsgränsen.

5.5

Turkiets ekonomiska och sociala råd bör redan i år involveras på ett mycket mer seriöst sätt i utarbetandet av den ekonomiska och sociala politiken. Regeringen måste rådfråga det i nyckelfrågor på dessa områden, och visa att dess yttranden och rekommendationer tas på allvar. Endast genom att ge de ekonomiska och sociala intressegrupperna verkligt ansvar – och ge dem erkänsla om de tar sitt ansvar – kan regeringen räkna med att de tar detta råd, och regeringens avsikter med det, på allvar. EESK noterar med intresse att regeringen förbereder en översyn av det ekonomiska och sociala rådet. Detta skall emellertid inte tas som motiv för att fortsätta att förhala det organiserade civila samhällets aktiva engagemang i utformningen av den ekonomiska och sociala politiken i Turkiet.

5.6

För att stärka det civila samhället i Turkiet måste regeringen inte bara upphöra att blanda sig i verksamheten i de genuina frivilligorganisationerna och de sociala intressegrupperna utan också uppmuntra dem att etablera sig, underlätta deras arbete och samarbeta med dem.

5.7

Det är kommitténs uppfattning att det är nödvändigt att fatta ett positivt beslut om att inleda förhandlingar med Turkiet om anslutning till EU ifall Turkiets regering senast i december i år vidtagit åtgärder för att uppfylla kraven med avseende på arméns roll i det turkiska samhället under punkterna 4.3.1 och 4.3.2 ovan,

5.8

EESK anser att de reformer som hittills genomförts av den turkiska regeringen vad gäller arméns roll i samhället och de politiska rättigheterna för kurderna i sydöstra delen av landet utgör de trovärdiga framsteg som efterlyses i punkt 5.3.1 ovan.

5.9

Om de punkter som räknas upp i de sista fyra strecksatserna i punkt 5.7 kommer att ha genomförts före december 2004 menar EESK att man lagt en tillförlitlig grund för att kunna inleda förhandlingar som i sinom tid kommer att ge resultat som gynnar båda parter. I så fall anser EESK att var och en av EU-institutionerna, även kommittén själv, bör peka på vilka konsekvenser som Turkiets medlemskap skulle få för såväl Europeiska unionens sätt att fungera som själva dess utformning. Europeiska unionen skulle utvidgas och fördjupas kraftigt, vilket skulle förutsätta stor förståelse från den europeiska allmänhetens sida.

5.10

Oberoende av Europeiska rådets beslut i december kommer EESK att fortsätta med sitt givande samarbete med Turkiets organiserade civila samhälle.