30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/104

1.1.

Genom detta förslag till förordning (1) vill kommissionen se över rådets förordning (EG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet (2), med hänsyn till de viktigaste faktorerna i kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om upprättande av gemenskapens handlingsplan för att inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken bevara och på ett hållbart sätt bruka fiskeresurserna i Medelhavet (3).

1.2.

Avsikten är även att ändra rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (4) och rådets förordning (EG) nr 973/2001 av den 14 maj 2001 om tekniska bestämmelser för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter (5).

1.3.

I sitt förslag till förordning, som består av 26 inledande skäl, elva kapitel och fem bilagor, föreslår kommissionen en rad förvaltningsåtgärder för att uppnå ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet. Dessa förvaltningsåtgärder består i att reglera de skyddade arterna, livsmiljöerna och områdena, införa begränsningar för fiskeredskap, fastställa minimistorlek på vissa fiskarter, reglera icke yrkesmässigt fiske, möjliggöra upprättande av integrerade förvaltningsplaner, vidta kontrollåtgärder, fastställa vissa villkor för fångst av långvandrande arter och vissa bestämmelser för farvattnen runt Malta.

2.1

EESK har redan i tidigare yttranden (6) klargjort sina synpunkter på hur fisket i Medelhavet bör förvaltas. Kommittén anser att det är lämpligt att nedan upprepa slutsatserna om förvaltning av Medelhavsfisket från 1998, eftersom de är av intresse, väl beskriver fisket i Medelhavet, har stor betydelse och fortfarande är aktuella.

2.2

I punkt 2.6 i yttrandet CESE 402/2003 förklarade kommittén att en ”integrerad fiskeriförvaltning förutsätter en analys av de biologiska, ekonomiska och sociala aspekterna, lämpliga förvaltningsinstrument samt en dialog mellan näringsidkare, myndigheter och vetenskapliga organ”.

2.3

EESK anser att kommissionens förslag till förordning varken uppfyller de förväntningar som väckts av handlingsplanen (7) eller motsvarar de riktlinjer som kommittén dragit upp i sina tidigare yttranden. Orsakerna till detta är bland annat följande:

2.3.1

I sitt förslag till förordning analyserar kommissionen inte orsakerna till varför förordning (EG) nr 1626/94 behöver ses över. Kommittén anser att de åtgärder som föreskrivits i denna förordning har misslyckats bland annat därför att de många undantagen från åtgärderna har medfört ojämlik behandling av länder och sektorer. Detta har i sin tur lett till en situation där det saknas en verklig gemensam fiskeripolitik i Medelhavsområdet.

2.3.2

De tekniska bevis som kommissionen lägger fram har inte tillräckliga vetenskapliga belägg. Man vet inte vilken forskning och vilka tekniska studier kommissionen använt som grundval för sina förslag, eftersom inga sådana referenser anges.

2.3.3

Ännu en gång har kommissionen glömt att nämna och ta hänsyn till de ekonomiska och sociala aspekterna på Medelhavsfisket, och undviker att behandla förslagets eventuella följder för företagen, arbetstagarna och de kustområden som är ytterst beroende av fisket.

2.3.4

I förslaget till förordning ger man inte tillräckligt utrymme för handelskontroll i förvaltningssystemen, och man nämner inte problemen i samband med handeln med fångster från bekvämlighetsflaggade fartyg som fiskar olagligt i Medelhavet. Man har även glömt att upprätta mekanismer för att effektivt kontrollera fiskeriprodukternas hygieniska kvalitet.

2.3.5

Kommissionen uppmärksammar inte hur viktigt det är att öka det multilaterala samarbetet genom AKFM (8), för att de bestämmelser som fastställs för EU-länderna även skall bli tillämpliga på icke-medlemsstaters flottor som fiskar i Medelhavet.

Därför uppmanar EESK kommissionen att ge en utökad roll åt regionala projekt inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), t.ex. Copemed och Adriamed.

2.3.6

Kommissionen begränsar sig till att skärpa de nuvarande tekniska bestämmelserna, utan att möjliggöra nyskapande alternativ som undersökningar om mer selektiva metoder kunnat leda till.

2.4.1

EESK har följande synpunkter på bestämmelserna i kapitel IV om begränsningar för fiskeredskap.

2.4.1.1

Artiklarnas ordalydelse är tvetydig och oklar och ger utrymme för undantag som kan leda till nya misslyckanden, eftersom bestämmelserna inte uppfyller kraven på en verklig gemensam fiskeripolitik. Kommittén anser att artiklarna bör få en tydligare utformning, att undantagen bör avskaffas och att EU bör få enhetliga bestämmelser som kan harmoniseras i förhållande till icke-medlemsstater som fiskar i Medelhavet.

2.4.1.2

Definitionen av de olika fiskeredskapen är oklar. De områden som definieras borde följa internationella standarder, t.ex. FAO:s standard ISCFG (9) från 1980, så att man åtminstone skiljer på användning av släpredskap å ena sidan och instängningsredskap och mindre redskap å andra sidan. De olika typerna av släpnät bör regleras var för sig, så att de allmänna bestämmelserna för trålredskap inte påverkar andra redskap, t.ex. vad/not som har en lokal karaktär.

2.4.1.3

Drivgarn ingår inte bland de förbjudna fiskeredskapen och fiskemetoderna. Kommittén anser att drivgarn, och framför allt sådana garn som är avsedda att fånga större vandrande arter, bör omfattas av förbudet mot vissa fiskeredskap.

2.4.1.4

Förslagen om minsta maskstorlek grundar sig inte på väl underbyggda forskningsrapporter, och kommissionens förslag skulle kunna innebära att många företag och arbetstagare inom fiskeribranschen slogs ut eftersom deras verksamhet inte längre skulle vara lönsam. Kommittén föreslår därför att kommissionen inte skall fatta något definitivt beslut om maskstorlek innan den har stärkt forskningen för att öka kunskaperna om det material som används, så att man kan pröva dess selektivitet och garantera fortsatt fiske i framtiden.

2.4.1.5

Den minsta krokstorlek som fastställs för fångst av fläckpagell saknar grund. Forskningsresultat rörande krokars selektivitet i relation till färdigvuxna fiskars storlek är motivet till att ReK rekommenderar krokar med en längd som är mindre än 3,95 cm och en bredd som är mindre än 1,65 cm. När det gäller bottenrev och flytrev bör man begränsa det totala antalet krokar i stället för fiskeredskapets totala längd. Bottenrev bör inte ha fler än 3 000 krokar och flytrev bör inte ha fler än 2 000 krokar vid fångst av svärdfisk respektive 10 000 krokar vid fångst av annan fisk.

2.4.1.6

När det gäller minimiavstånd och -djup för användning av fiskeredskap, anser EESK att kommissionens förslag är tvetydigt formulerat och leder till förvirring. Om kommissionens förslag går igenom, kommer fisket från fartyg med säkerhet att försvinna från en stor del av Medelhavskusten. Enligt kommitténs uppfattning kan en begränsning av fisket med utgångspunkt i minimiavstånd till kusten få negativa konsekvenser, eftersom kontinentalsockelns höjd i Medelhavet är mycket varierande. Kommittén förespråkar därför en begränsning av fisket som tar sin utgångspunkt i minimidjup. EESK föreslår att fiske med släpredskap förbjuds på vattendjup av mindre än 50 m och fiske med instängningsredskap förbjuds på vattendjup av mindre än 35 m.

2.4.2

När det gäller kapitel V om minimistorlek på marina organismer och utsättning har EESK följande synpunkter:

2.4.2.1

Kommissionen hänvisar inte till några forskningsbaserade argument för de storlekar som föreslås. När det gäller exempelvis kummel är det inkonsekvent och oförsvarbart ur både biologisk, vetenskaplig och ekonomisk synpunkt att minska storleken från 20 till 15 cm. I andra fall, t.ex. när det gäller svärdfisk, föreslås en storlek trots att ICCAT (10) ännu inte har rekommenderat den, och när det gäller venusmussla har kommissionen beslutat att avskaffa minimistorleken utan att ta hänsyn till de allvarliga följder detta kan få för marknaden.

2.4.2.2

Att undantagsvis tillåta fiske efter småsardiner är enligt vår uppfattning en biologiskt olämplig åtgärd och ett dåligt prejudikat som strider mot den ökning av minimistorleken som allmänt föreslås.

2.4.3.

De åtgärder för långvandrande arter som föreslås i kapitel IX har inte tillräcklig vetenskaplig grund för att antas. Eftersom förvaltningsåtgärderna rör internationella resurser som regleras av ICCAT, anser vi att de bör fastställas genom denna internationella kommissions rekommendationer. ICCAT rekommenderar ingen konkret åtgärd för svärdfisk i Medelhavet, och kommissionens förslag om minimistorlek för krokar i långrev, fyra månaders förbud för pelagisk långrev och minimistorlek för svärdfisk bör därför avslås. Om förslagen antas kommer det att innebära slutet för fiske med rev efter denna art.

2.5.1

Kapitel II handlar om skyddade arter och livsmiljöer och innehåller ett förbud mot fiske på havsbottnar beväxta med posidonia (Posidonia oceanica) eller andra marina fanerogamer. Kommittén ser positivt på detta, men menar att även bäddar av kalkhaltiga alger bör omfattas.

2.5.2

De skyddade miljöerna, både på nationell nivå och EU-nivå, regleras i kapitel III. EESK stöder detta skydd som ett medel för att skydda ungfisk och avelsbestånd.

2.5.3

Kommittén instämmer i att det är nödvändigt att reglera det icke-kommersiella fisket eller fritidsfisket, såsom kommissionen gör i kapitel VI i förslaget. Dessa åtgärder bör dock även omfatta förbud mot bottenrev och skyldighet för alla EU-länder att ha nationella system för fisketillstånd, så att man kan kontrollera den verkliga omfattningen av detta fiske. Å andra sidan innehåller förslaget ett förbud mot saluföring av marina organismer som fångas i samband med fritidsfiske. Kommittén anser att fiskeriprodukter från sportfisketävlingar bör kunna saluföras i undantagsfall, på villkor att vinsten från försäljningen går till icke-kommersiella ändamål så att man kan undvika svarthandel och underlätta hälsokontroller.

2.5.4

I kapitel VII behandlas förvaltningsplaner på gemenskapsnivå och på nationell nivå. I och med att förvaltningsplanerna kombinerar förvaltning av fiskeansträngningen och särskilda tekniska åtgärder är de väl anpassade till de särskilda kännetecknen hos många av Medelhavets olika fisketyper. Kommittén vill dock varna för att förvaltningsplanerna kan användas för att göra undantag från vissa av förordningens allmänna bestämmelser. Förslaget till förordning bör därför föreskriva att förvaltningsåtgärderna skall vara restriktivare än åtgärderna i förordningen. Det bör alltså klart framgå att förvaltningsplanerna inte får innehålla mindre restriktiva åtgärder än dem som fastställts i förordningen, när det gäller selektivitet, mängden fisk som kastas överbord och fiskeansträngningen.

2.5.5

Kommittén anser att kontrollåtgärderna i kapitel VIII är nödvändiga, men att den fångst som görs med bottenrev och bottensatta garn bör ingå bland de fångster som skall landas och saluföras för första gången i hamnar som utsetts av medlemsstaterna. Skyldigheten att i loggboken registrera vissa arter som bevaras ombord i en mängd som överskrider 10 kg i levande vikt kan skapa onödig byråkrati. När det gäller fartyg som hör hemma i hamnar där fångsten bokförs och resultaten omedelbart vidarebefordras till behörig myndighet, föreslår vi därför att anteckningar om direktförsäljning skall vara likvärdiga med registrering i loggbok och att skyldigheten därmed inte skall gälla.

2.6.

Kommittén gör ingen bedömning av innehållet i kapitel X, ”Åtgärder för vattnen runt Malta”, eftersom bestämmelserna innebär genomförande av bestämmelserna i 2003 års anslutningsakt för detta land.

3.1

Mot bakgrund av ovanstående och eftersom fiskeribranschen i EU:s fyra Medelhavsländer i allmänhet tagit avstånd från förslaget till förordning, anser kommittén att kommissionen bör dra tillbaka sitt förslag.

3.2

Eftersom kommittén fäster stor vikt vid att effektiva metoder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna skall börja tillämpas snarast möjligt i Medelhavet, anmodar EESK kommissionen att snarast utarbeta ett nytt förslag till förordning som beaktar synpunkterna i föreliggande yttrande.