52003DC0520

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Ett internationellt instrument för kulturell mångfald

1. Bakgrund

Kulturell mångfald har blivit en av de viktigaste frågorna i den internationella diskussion som sedan 1998 pågår inom internationella och regionala organisationer. Ett antal organ har studerat frågan: G8 (Okinawa, 2000), Europarådet (förklaring om kulturell mångfald, december 2000), Unesco (allmän förklaring om och handlingsplan för kulturell mångfald, november 2001, för vilken Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna uttryckte sitt stöd) samt för närvarande Förenta nationerna och Internationella telekommunikationsunionen (ITU), genom världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), som ska hållas i Genève 2003 och i Tunisien 2005. Kulturell mångfald har vidare varit föremål för diskussion inom andra internationella och regionala fora, däribland det civila samhället [1].

[1] Vad beträffar det civila samhället, Organisation Internationale de la Francophonie (OIF) och det internationella nätverket för kulturpolitik (INCP), liksom det internationella nätverket för kulturell mångfald (INCD). Inom ramen för sina diskussioner om kulturell mångfald inriktade sig vissa organisationer mer specifikt på frågan som rör ett internationellt instrument. INCP utarbetade ett utkast till global konvention, vilket godkändes av medlemsstaterna i Kapstaden i oktober 2002. Dessutom utarbetade SAGIT - en rådgivande grupp som ger den kanadensiska regeringen råd i frågor som rör internationell handel och kultursektorn - ett utkast till instrument.

Denna allt större bekräftelse på det internationella planet av den kulturella mångfalden utgör en reaktion på den växande oron inom det civila samhället och bland stater rörande bevarandet av kulturell mångfald (som ett mänsklighetens gemensamma arv, liknande biologisk mångfald), samt främjandet av levande kulturer och kreativ förmåga. På båda dessa områden tenderar kulturell mångfald att omfatta globala strategier för hållbar utveckling. Offentliga myndigheter är allt mer hörsamma när det gäller behovet av att utveckla en interkulturell dialog, i avsikt att främja fred, säkerhet och stabilitet på global nivå.

Den allmänna förklaring om kulturell mångfald och handlingsplanen till stöd för denna som antogs enhälligt av Unesco i november 2001 möttes av Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters godkännande. I den senare fick de värden och principer som stadfästes i dessa texter, och som godkändes av huvuddelen av världssamfundet, ett kraftfullt stöd. I den första punkten i handlingsplanen anges målet att "särskilt vidare överväga möjligheten att upprätta ett internationellt rättsligt instrument för kulturell mångfald."

I april 2003 rekommenderade Unesco:s styrelse enhälligt att organisationens generalkonferens, vilken sammanträder i början av hösten (29 september-17 oktober), "fattar beslut om fortsatta insatser som syftar till att utarbeta ett nytt normgivande instrument för kulturell mångfald och fastställer ett sådant instruments art."

Den kommande generalkonferensen kommer sålunda att fatta ett beslut om möjligheten att upprätta ett internationellt instrument för kulturell mångfald och hur ett sådant instrument ska se ut.

2. Gemenskapens engagemang

Att bevara och främja kulturell mångfald utgör några av den europeiska modellens grundläggande principer. De finns stadfästa i artikel 151 [2] i fördraget, i artikel 22 [3] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de kommer att få en viktig plats i vår framtida konstitution.

[2] Framför allt i artikel 151.1: "Gemenskapen skall bird till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald samtidigt som gemenskapen skall framhäva det gemensamma kulturarvet." Och i artikel 151.4: "Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i detta fördrag, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald."

[3] Artikel 22. "Unionen skall respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden".

Vad intern politik beträffar, föreskrivs det i artikel 151, vilken gjort kulturåtgärder möjliga, särskilt genom programmet Kultur 2000, att den kulturella dimensionen ska beaktas inom övrig gemenskapspolitik - vilket gäller för industripolitiken i fråga om programmet Media Plus och för fri rörlighet för tjänster på den inre marknaden i fråga om direktivet "Television utan gränser".

Denna princip gäller även för den externa dimensionen av gemenskapens verksamhet och enligt artikel 151 ska gemenskapen och dess medlemsstater främja denna modell inom sina internationella förbindelser, som ett bidrag till en världsordning grundad på hållbar utveckling, fredlig samexistens och dialog mellan kulturer. Beträffande internationellt samarbete finns huvudbestämmelsen i artikel 151.3: "Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet."

Gemenskapen är engagerad i kulturpolitik och åtgärder som kräver att den stärker dessa dimensioner inom sina gränser och i sina förbindelser med tredje land och internationella organisationer. Gemenskapen har utarbetat en ambitiös biståndspolitik som omfattar en kulturkomponent med vissa regioner runt om i välden, särskilt länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsregionen (AVS) samt Medelhavsområdet [4]. Gemenskapens externa åtgärder på kulturområdet får legitimitet och mervärde genom sin naturliga strävan att främja en interkulturell dialog och skapa förutsättningarna för jämlikhet.

[4] Se artikel 27 om "Kulturell utveckling" i Cotonou-avtalet och kapitel III om "Partnerskap om sociala, kulturella och mänskliga frågor: utveckla mänskliga resurser, främja förståelse mellan kulturer och utbyte mellan samhällen", i 1995 års Barcelona-deklaration, som lade grunden till det nya partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.

Vad beträffar informationssamhället har gemenskapen utarbetat åtgärder och program - som initiativet eEurope - som särskilt syftar till att främja kulturell mångfald genom användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT). Dessa åtgärder utgör en ram för dialog och samarbete med tredje land.

I fördraget och gemenskapsinstrumenten uppmanas gemenskapen och dess medlemsstater att gemensamt ta itu med vissa av de frågor som är relevanta för en diskussion om ett internationellt instrument. Gemenskapen och dess medlemsstater skulle behöva säkerställa att intern och extern EU-politik och multilaterala överenskommelser, särskilt inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) och Världsorganisationen för immateriell äganderätt (WIPO), stämmer överens. Beträffande det senare forumet borde instrumentet varken inverka på eller skada de pågående diskussionerna inom bl.a. WIPO:s mellanstatliga kommitté om genetiska resurser, traditionell kunskap och folkloristik/traditionella kulturella uttryck.

Rådet (allmänna frågor) inom EU framhöll i sina slutsatser 1999 [5], mot bakgrund av inledningen av de multilaterala handelsförhandlingarna inom WTO, vikten av målet att bevara den kulturella mångfalden och detta gäller fortfarande för de pågående förhandlingarna.

[5] I rådets slutsatser av den 25 oktober 1999 angavs att Europeiska unionen under de kommande WTO-förhandlingarna, liksom under Uruguay-rundan, skall se till att gemenskapen och dess medlemsstater upprätthåller möjligheten att bevara och utveckla sin förmåga att fastställa och genomföra sin kulturella och audiovisuella politik, i syfte att bevara sin kulturella mångfald.

Vidare, mot bakgrund av att ett internationellt samarbete på det kulturella och audiovisuella området är så viktigt i dessa diskussioner, måste gemenskapen och dess medlemsstater, med sina betydande instrument för samarbete, delta i denna diskussion på ett sätt som står i proportion till deras bidrag till samarbete och bistånd. EU-politiken stödjer och genomför vissa särskilda mål för Unesco:s allmänna förklaring, såsom att utveckla hållbar lokal kulturindustri och att förbättra distributionen av kulturella verk på global nivå, särskilt verk från utvecklingsländer.

Förhandlingarna vid Unesco:s kommande generalkonferens, som syftar till att fatta ett beslut om möjligheten att utarbeta ett framtida internationellt instrument för kulturell mångfald och dess eventuella form, omfattar helt klart frågor om vilka bestämmelser och instrument som finns på gemenskapsnivå.

Vid kulturministrarnas möte i Thessaloniki i maj 2003 diskuterades ett eventuellt internationellt instrument för kulturell mångfald, och i slutsatserna hävdades att

"7. Europa som kulturkontinent varken kan acceptera hotet om kulturell homogenitet eller hotet om en konfrontation mellan civilisationer. Europas svar på allt detta är att framhärda i att trygga och främja kulturell mångfald.

8. Denna grundläggande politiska strävan kräver lämplig rättslig grund. På det internationella planet kan den senare uttryckas inom ramen för Unesco, i form av en multilateral konvention om skydd för och främjande av kulturell mångfald, varvid det förberedelsearbete som redan utförts inom ramen för Europarådet och det internationella nätverket för kulturpolitik ska beaktas. WTO kan inte utgöra det grundläggande internationella forumet för kulturpolitik."

3. Ett nytt instruments mervärde

Den allt intensivare diskussionen på internationell nivå, som den föregående utvecklingen visar på, bekräftar att det finns ett intresse för kulturell mångfald, särskilt för en normativ ram för att säkerställa att den kulturella mångfalden bevaras och främjas.

I sitt dokument om en preliminär studie kring tekniska och rättsliga aspekter rörande önskvärdheten av ett normgivande dokument om kulturell mångfald, ("Preliminary study on the technical and legal aspects relating to the desirability of a standard-setting instrument on cultural diversity" (166 EX/28 av den 12 maj 2003)), som utarbetats för Unesco:s styrelse, listar Unesco-sekretariatet befintliga internationella FN-instrument om kulturell mångfald. Slutsatsen i dokumentet är att flera aspekter av kulturell mångfald regleras redan genom internationella normer, varav vissa är bindande och andra inte. Det fastställs emellertid att det finns en lucka i den internationella rätten - kulturell mångfald mot bakgrund av globalisering - som skulle kunna fyllas av ett instrument med följande särskilda syften:

"Att fastställa ett samband mellan bevarandet av kulturell mångfald och utvecklingsmål, särskilt genom att främja kreativ verksamhet och kulturella varor och tjänster genom vilka sådan verksamhet uttrycks. Det innebär särskilt att stimulera staters förmåga att definiera sin kulturpolitik."

Utifrån denna utgångspunkt listar sedan sekretariatet fyra tänkbara områden eller alternativ som skulle kunna gynnas av Unesco:s normgivande insatser [6]. Bland dessa fyra alternativ förordade en klar majoritet av Unesco:s styrelse det sista, som består i skydd för mångfalden i kulturella innehåll och konstnärliga uttryck, som avspeglas i kulturindustrier och vilka aspekter förefaller vara särskilt hotade av globalisering.

[6] De fyra områdena eller alternativen är: (a) ett nytt heltäckande instrument för kulturella rättigheter (dvs. deltagande i kulturlivet, frihet att ägna sig åt kreativ verksamhet, rätten till utbildning osv.); (b) ett instrument för konstutövares rättsliga ställning; (c) ett protokoll till Florens-överenskommelsen (om rörlighet för kulturvaror) samt (d) skydd för mångfalden i kulturella innehåll och konstnärliga uttryck.

Sekretariatet anger att de målsättningar som ligger bakom det normativa arbetet enligt detta alternativ är "(...) att garantera skydd för kulturell mångfald inom ett flertal uttryck för kulturell verksamhet; främja en dynamisk samverkan mellan de olika kulturinnehållen och konstnärliga uttrycken och med andra närliggande områden (flerspråkighet i fråga om kulturella uttryck, utveckling av lokalt innehåll, deltagande i kulturlivet, möjligheter att få tillgång till kulturer med flera källor och genom flera olika medier, däribland digitala); respekt för upphovsmäns och konstutövares enskilda rättigheter samt underlätta rörlighet för personer, varor, tjänster och kunskap knutna till kulturell verksamhet, samtidigt som man bibehåller stabilitet inom identitet och kreativitet. Bevarandet av kulturell mångfald skulle därmed vara knutet till målsättningarna med hållbar utveckling och interkulturell dialog genom att främja kreativ verksamhet och konstnärliga uttryck. Ett sådant instrument skulle även säkerställa att alla stater står fria att i en global värld fastställa sin kulturpolitik, sina samarbetsavtal och sina partnerskapsinitiativ (...).

4. Vägledande principer för ett framtida instrument

På detta stadium har man ännu inte tagit upp det planerade instrumentets form och innehåll. Diskussioner pågår om detta och flera alternativ skulle kunna övervägas.

Kommissionen anser att det behövs ett rättsligt bindande instrument för att bevara och främja kulturell mångfald i syfte att befästa vissa kulturella rättigheter [7], förbinda parterna till internationellt samarbete, skapa ett forum för diskussion om kulturpolitik och upprätta global övervakning av läget runt om i världen i fråga om kulturell mångfald. Genom ett sådant angreppssätt skulle man erkänna behovet av en balanserad förståelse för såväl de möjligheter globaliseringen och IKT-utvecklingen erbjuder, som de hot de innebär.

[7] Kulturella rättigheter ska i detta sammanhang uppfattas i den betydelse de har enligt den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och Unesco:s förklaring om kulturell mångfald, artikel 5, i vilken det fastställs att: "kulturella rättigheter är en integrerad del av de mänskliga rättigheterna, vilka är universella, odelbara och ömsesidigt beroende. För att den kreativa mångfalden ska blomstra krävs att de kulturella rättigheterna enligt definitionerna i artikel 27 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och i artiklarna 13 och 15 i den internationella konventionen om ekonomiska, medborgerliga och politiska rättigheter genomförs fullt ut. Alla människor ska därför kunna uttrycka sig och skapa och sprida sina verk på det språk de önskar och särskilt på sitt modersmål, alla människor ska äga rätt till utbildning och yrkesutbildning av kvalitet som till fullo respekterar deras kulturella identitet, och alla människor ska kunna delta i det kulturliv de önskar samt bedriva sina egna kulturella sedvänjor, under förutsättning att respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter upprätthålls. Begreppet "kulturella rättigheter" måste, när det används i denna artikel, uppfattas som om det inte inverkar menligt på immateriella rättigheter och bruket av sådana."

För att ett internationellt instrument för kulturell mångfald ska erhålla stöd från gemenskapen och avspegla dess angreppssätt, anser kommissionen att det ska grundas på och till fullo respektera de mänskliga rättigheterna. Förutom att erkänna de kulturella rättigheterna [8], särskilt rätten att fritt delta i samhällets kulturliv, fastst'öös i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna att angreppssätt i fråga om kultur som grundas på koncepten mänsklig värdighet, jämlikhet och frihet. Sådana principer utvecklas i Unesco:s allmänna förklaring om kulturell mångfald och utgör både dess grundval och begränsning [9]. Inom EU utgör fördraget (artikel 151) den rättsliga grunden för att främja kulturell mångfald, särskilt genom gemenskapens skyldighet att beakta kulturen i verksamheten, bland annat i det internationella samarbetet.

[8] Se artikel 22 i förklaringen, i vilken fastställs att envar äger (...) rätt till social trygghet och är berättigad till de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som är oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet. Se också artikel 27 i förklaringen, i vilken anges att "1. envar har rätt att fritt ta del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härrör från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.

[9] I artikel 4 i Unescos allmänna förklaring om kulturell mångfald fastställs att ingen må hänvisa till kulturell mångfald för att inkräkta på mänskliga rättigheter som garanteras av internationell rätt eller begränsa deras räckvidd.

Det kulturbegrepp som utgör grunden för gemenskapens åtgärder, särskilt på internationell nivå, uppfattas i antropologiska och sociala termer och omfattar allt som rör människors identitet och värdighet. Ett sådant koncept gör det möjligt att till fullo uppfatta kulturell mångfald på ett dynamiskt sätt i relationerna till andra.

Instrumentet borde dessutom ha följande målsättningar och uppfylla följande villkor:

- Främja kulturell mångfald.

- Bidra till dialogen mellan kulturer och till ömsesidig förståelse och respekt.

- Utveckla internationellt kulturellt samarbete som syftar till att stimulera utbytet av kulturella varor och tjänster, däribland sådana som kommer från utvecklingsländer. Härvid borde återkommande möten mellan parternas branschfolk äga rum, för att bidra till att fastställa och utarbeta instrument och ramar för samarbete på internationell nivå (regionalt och bilateralt). Samarbetsverksamhetens kulturella dimension ska främjas, däribland behovet av att genom utbildning stimulera till ömsesidiga kunskaper om kulturella identiteter som en förutsättning för interkulturell dialog.

- Främja utvecklingen av kulturpolitik och kulturinstrument på nationell, regional och internationell nivå.

- Erbjuda en knutpunkt där medlemmarna kan diskutera och debattera kulturpolitik, öka kunskapen i detta avseende och utbyta bästa praxis.

- Tillhandahålla medlemmarna tekniskt bistånd och sakkunskap, i syfte att utveckla en kulturpolitik som är anpassad till varje särskild situation.

- Skapa en internationell ram för att övervaka läget för den kulturella mångfalden runt om i världen, t.ex. ett internationellt observationsorgan eller en övervakningsmekanism för kulturell mångfald och kulturutbyte, utarbeta och fastställa indikatorer och internationella standarder inom kulturell mångfald. En sådan struktur skulle exempelvis, utifrån rapporter från parterna, kunna utarbeta en årlig rapport om "läget för kulturell mångfald".

Vidare skulle ett sådant instrument inte påverka eller skada den internationella rättsliga ram som är tillämplig på utbyte av kulturella varor och tjänster - särskilt beträffande handel med dem, och immateriella rättigheter.

Mot bakgrund av ovanstående är det viktigt och nyttigt att utveckla ett internationellt instrument för kulturell mångfald. Att bevara och främja den kulturella mångfalden är en grundläggande princip som måste avspeglas i internationell rätt och politik. Samtliga intressenter - däribland branschorganisationer på kulturområdet - bör vara till fullo engagerade i processen med att utarbeta ett rättsligt bindande instrument.

5. Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående, och utan att föregripa en eventuell diskussion i sak, krävs det för en internationell diskussion om kulturell mångfald en gemensam reaktion från EG och dess medlemsstater.

Kulturministrarna framhöll helt nyligen vid mötet i Thessaloniki behovet av att värna om och främja kulturell mångfald och nämnde i detta avseende att ett internationellt instrument inom Unesco kan utgöra det lämpliga rättsliga svaret på internationell nivå.

Kommissionen anser det viktigt att Europeiska unionen och dess medlemsstater på internationell nivå bekräftar sina åtaganden för kulturell mångfald - vars kärna utgörs av ett gemensamt åtagande av alla medlemsstater.

Kommissionen avser därför låta gemenskapen spela en aktiv roll vid Unesco:s kommande generalkonferens, särskilt beträffande förberedande diskussioner om utarbetandet av ett internationellt normgivande instrument för kulturell mångfald. Kommissionen kommer att eftersträva överensstämmelse mellan europeiska interna och externa åtgärder rörande kulturell mångfald och kommer därvid att till fullo avspegla gemenskapens befintliga regelverk.

Kommissionen kommer i samarbete med medlemsstaterna att utveckla gemensamma ståndpunkter, för att gemenskapen ska kunna stå enig bakom sina förslag under generalkonferensen. I detta syfte föreslås i bilagan några första komponenter för ett uttalande på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar. Syfter är att kommissionen vid Unesco:s generalkonferens ska lägga fram en gemensam ståndpunkt när det gäller det internationella instrumentet för kulturell mångfald .

Om generalkonferensen leder till att förhandlingar om ett internationellt instrument för kulturell mångfald inleds, så kommer kommissionen att i god tid lägga fram ett förslag till rekommendation för rådet. Denna rekommendation ska gälla ett beslut om att ge kommissionen behörighet att förhandla inom Unesco om ett internationellt instrument för kulturell mångfald och att föra dessa förhandlingar på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar.

FÖRSTA KOMPONENTER FÖR ETT UTTALANDE PÅ EUROPEISKA GEMENSKAPENS OCH DESS MEDLEMSSTATERS VÄGNAR, I AVSIKT ATT LÄGGA FRAM EN GEMENSAM STÅNDPUNKT OM UTARBETANDET AV ETT NORMGIVANDE INSTRUMENT FÖR KULTURELL MÅNGFALD VID UNESCO:S KOMMANDE GENERALKONFERENS

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater skulle vilja erinra om det inlägg de gjorde vid det 166:e mötet för Unesco:s styrelse i frågan om ett internationellt instrument för kulturell mångfald. Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater välkomnade vid detta tillfälle organisationens arbete för att utarbeta en konvention om kulturell mångfald, och noterade att ett sådant arbete borde grundas på och betraktas som en uppföljning av förklaringen om kulturell mångfald. Efter styrelsens rekommendation "att fatta beslut om fortsatta insatser som syftar till att utarbeta ett nytt normgivande instrument för kulturell mångfald och fastställa ett sådant instruments art", ger diskussionen vid detta möte för generalkonferensen Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater möjlighet att åter bekräfta sitt åtagande för kulturell mångfald på det internationella planet.

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater önskar uttrycka sitt stöd för ett normgivande instrument för kulturell mångfald, som skulle utgöra ett nytt steg i form av en uppföljning av den allmänna förklaringen om kulturell mångfald, utifrån ett nödvändigt mervärdesperspektiv.

Ett sådant instrument, baserat på mänskliga rättigheter och på en balanserad förståelse för såväl de möjligheter globaliseringen och IKT-utvecklingen erbjuder, som de hot de innebär, skulle bevara och främja kulturell mångfald, genom att bland annat

- Befästa vissa kulturella rättigheter,

- Förbinda parterna till internationellt samarbete,

- Skapa ett forum för diskussion om kulturpolitik samt

- Införa en global övervakning av läget för kulturell mångfald runt om i världen.

Ett sådant instrument skulle ha som övergripande målsättning att främja kulturell mångfald, bidra till dialogen mellan kulturer och uppmuntra till ömsesidig förståelse och respekt.

Härvid skulle förhandlingarna om instrumentet kunna beakta följande särskilda syften:

- Att utveckla ett kulturellt samarbete på internationell nivå som syftar till att stimulera utbytet av kulturella varor och tjänster, däribland sådana som kommer från utvecklingsländer, särskilt genom att utveckla instrument och ramar för samarbete på internationell nivå (regionalt och/eller bilateralt). Den kulturella dimensionen i samarbetet ska främjas, däribland behovet av att genom utbildning främja ömsesidiga kunskaper om kulturella identiteter som en förutsättning för interkulturell dialog.

- Att främja utvecklingen av politik och instrument på kulturområdet och stärka den interkulturella dialogen på nationell, regional och internationell nivå. Att i detta syfte tillhandahålla medlemmarna tekniskt bistånd och expertkunnande för att utveckla en kulturpolitik som är anpassad till varje särskild situation.

- Att tillhandahålla en knutpunkt där medlemmarna kan diskutera och debattera kulturpolitik, öka kunskapen i detta avseende och utbyta bästa praxis.

- Att upprätta en ram för att övervaka läget för den kulturella mångfalden i världen, vilket skulle innebära att man utarbetar och fastställer av indikatorer och internationella standarder inom kulturell mångfald och till exempel utarbetar en årsrapport om "läget för kulturell mångfald".

Ett sådant instrument skulle inte påverka eller skada den internationella rättsliga ram som är tillämplig på utbyte av kulturella varor och tjänster - särskilt beträffande handel med dem, och immateriella rättigheter.

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater anser att bevarandet och främjandet av kulturell mångfald utgör en grundläggande princip som måste avspeglas i internationell rätt och politik. Alla intressenter, däribland det civila samhället, borde vara till fullo engagerade i processen med att utveckla ett rättsligt bindande instrument inom ramen för Unesco.