52003AE0287

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG, 90/232/EEG och direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon"

(KOM(2002) 244 slutlig - 2002/0124 COD)

(2003/C 95/12)

Den 16 september 2002 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95.1 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 19 december 2002. Föredragande var Philippe Levaux.

Vid sin 397:e plenarsession den 26 och 27 februari 2003 (sammanträdet den 26 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 81 röster för, 5 röster emot och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Ansvarsförsäkring för motorfordon behandlades första gången i ett direktiv som antogs 1972. Detta direktiv har följts av ytterligare 4 direktiv som antogs 1984, 1988, 1990 och 2000(1).

1.2. Trafiken över nationsgränserna ökar emellertid i allt snabbare takt och vissa delar av de direktiv som tidigare har antagits behöver uppdateras (bl.a. behöver minimibeloppet för försäkringstäckningen ses över).

1.3. Dessutom finns ett behov av att eliminera luckor i skyddet och finna lösningar på problem som uppstår mycket ofta. Detta gäller bl.a. följande:

- Svårigheterna att skaffa försäkring för en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat.

- Svårigheterna att skaffa kortfristig försäkring vid inköp av fordon i en annan medlemsstat.

- Större krav på bättre ersättningsvillkor för fotgängare och cyklister i motorfordons försäkringen.

- Försäkringstagares erhållande av skadeintyg från sitt försäkringsföretag när de önskar förhandla om nytt försäkringsavtal med ett annat försäkringsföretag.

1.4. Europaparlamentet antog i juli 2001 en resolution i vilken det rekommenderades att ett femte motorfordonsförsäkringsdirektiv skulle antas. Detta förslag till direktiv är kommissionens svar på denna resolution.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Kommittén stöder kommissionens initiativ att genom ett direktivförslag modifiera de tidigare direktiven i syfte att uppnå "följande huvudsakliga mål":

- Att uppdatera och förbättra skyddet av skadelidande vid trafikolyckor genom obligatorisk försäkring.

- Att komplettera och förtydliga gällande bestämmelser för att säkerställa en samstämmig tolkning och tillämpning av dem.

- Att lösa återkommande problem så att en effektivare inre marknad kan skapas för motorfordonsförsäkring.

2.2. Kommittén vill påpeka att sedan 1972, då det första direktivet antogs, har flera ändringar gjorts för att anpassa texterna till verkliga förhållanden och för att beakta olika svårigheter i samband med tillämpningen av bestämmelserna.

2.2.1. Kommittén anser att detta sätt att lagstifta strider mot flera av kommissionens riktlinjer, särskilt mot vitboken om EU:s styrelseformer, meddelandet "Styrelseformerna i EU: Bättre lagstiftning" och "Handlingsplanen för en bättre och enklare lagstiftning". Kommittén beklagar också att man genom dessa successiva ändringar äventyrar enhetligheten och tillgängligheten hos trafikförsäkringslagstiftningen som helhet.

2.3. Kommittén konstaterar ånyo att vissa uppdateringar som är motiverade inte har fullföljts efter det att de slagits fast. När det till exempel gäller minimibeloppet för försäkrings täckningen föreslås i direktivförslaget en ökning i storleksordningen 75 % av de belopp som anges i direktiv 84/5/EEG, som inte varit föremål för översyn på 18 år.

2.3.1. Kommittén anser att denna metod inte är rationell eftersom den kräver alltför omfattande punktvisa justeringar.

2.3.2. Under årens lopp har dessutom vissa medlemsstater fastställt egna, högre minimibelopp än de minimibelopp som gemenskapen angivit. Skillnaderna mellan medlemsstaterna ökar, vilket gör det mycket svårt att harmonisera prissättningen och tillämpa en balanserad konkurrenspolitik.

2.3.3. Kommittén kan med glädje konstatera att det i artikel 2 i det föreliggande direktiv-förslaget anges att minimibeloppen skall ses över vart femte år.

3. Särskilda kommentarer

Kommittén har punkt för punkt granskat artiklarna i direktivförslaget som syftar till att ändra olika bestämmelser i tidigare direktiv. Förutom när det gäller bestämmelserna om garantibelopp vid sakskador och personskador ställer sig EESK bakom dessa ändringar, som oftast är av teknisk karaktär. Kommittén vill även framföra några kommentarer och förslag, vilka formuleras nedan i genomgången artikel för artikel.

3.1. Artikel 1

3.1.1. Kommittén stöder de föreslagna ändringarna.

3.2. Artikel 2

3.2.1. Garantibeloppet anges i förslaget till 1000000 EUR för varje skadelidande vid personskador och 500000 EUR för varje försäkringsfall vid sakskador, oavsett antalet skadelidande.

3.2.2. Kommittén inser att det vid en tidpunkt då återförsäkringsbranschen är i kaos inte är önskvärt att föreslå högre minimibelopp. Erfarenheterna visar dock att en kännbar ökning av garantibeloppet automatiskt resulterar i en kraftig ökning av de skadestånd som fastställs i domstol särskilt vid kroppsskador. Försäkringsföretagens höjning av premierna till följd av detta kan överstiga försäkringstagarnas betalningsförmåga, framför allt i kandidatländerna.

3.2.3. EESK anser att direktivets förslag om skadestånd utan övre gräns till varje skadelidande vid personskador i vissa fall innebär obegränsad försäkringstäckning. Med hänsyn till de särskilda bestämmelserna om gemensam passagerartransport, ett område som inte omfattas av direktivet, föreslår kommittén att det högsta beloppet fastställs till 10 miljoner euro för personskador oavsett antalet skadelidande. Denna begränsning skulle gälla under tio år, varefter kommissionen skulle kunna se över situationen.

3.2.4. Kommittén ställer sig dessutom bakom villkoren för automatisk indexering.

3.2.5. Kommittén föreslår att kommissionen lägger till en ny punkt i artikel 1 i direktiv 84/5/EEG med följande innehåll:

"5 a) Medlemsstaterna skall se till att det skapas ett system för reglering av preliminär ersättning inom högst 4 månader till skadelidande i trafikolyckor för fysiska skador till dess att ersättningsbeloppet slutgiltigt fastställs, i de fall ärendet hänskjuts till domstol."

3.2.6. Kommittén anser att artikel 1.6 i direktiv 84/5/EEG bör strykas. Kommittén godtar i alla händelser inte att andra stycket i artikel 1.6 begränsas till betydande personskador. Att fastställa dessa bör aldrig vara medlemsstaternas ansvar, av det uppenbara skälet att det i så fall skulle uppstå skillnader i systemet för ersättning till skadelidande, beroende på medlemsstat, inom ett område som bör vara harmoniserat.

3.3. Artikel 3

3.3.1. Kommittén stöder den föreslagna ändringen.

3.4. Artikel 4

3.4.1. Kommittén ställer sig bakom de föreslagna ändringarna med undantag av de som nämns i artiklarna 4.2 och 4.4.

3.4.2. Artikel 4.2

3.4.2.1. I denna artikel föreslås att det i direktiv 90/232/EEG införs en "artikel 1a" som skall garantera försäkringsskydd vid personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en trafikolycka, oberoende av om fordonsföraren har begått något fel.

3.4.2.2. Kommittén är medveten om att skadestånd till mer utsatta trafikanter behöver utvecklas i förhållande till den nuvarande situationen. En förbättring av läget för mer utsatta trafikanter bör inte bara omfatta cyklister och fotgängare utan också andra trafikanter som inte är motorburna, t.ex. rullskridskoåkare. Att åstadkomma en förbättrad situation för utsatta trafikanter genom ett försäkringsrättsligt direktiv är inte lämpligt, eftersom medlemsstaternas ansvarsrättsliga principer i så fall fortsätter att gälla. Om man godtar EU:s lagstiftningsbefogenhet i fråga om materiell ansvarsrätt bör skyddet av svagare trafikanter regleras på ett enhetligt sätt över hela unionen genom en ansvarsrättslig bestämmelse. En sådan reglering måste också innefatta några elementära inslag, t.ex. kausalitetskrav, hänsyn till force majeure och uteslutande av skadevållande med uppsåt.

3.4.2.3. Kommittén föreslår därför att kommissionen stryker denna bestämmelse ur det föreliggande direktivförslaget (det s.k. "femte direktivet") och att man inför regler i ett ansvarsrättsligt direktiv som kan förbättra skadestånden och harmonisera reglerna för mer utsatta trafikanter.

3.4.2.4. I ett kommande direktiv om ansvarsförsäkring för motorfordon kan man sedan hänvisa till det ansvarsrättsliga direktivet och säkerställa att alla som drabbas av trafikolyckor får skadestånd efter en enhetlig norm.

3.4.3. Artikel 4.4

3.4.3.1. I denna artikel föreslås att det i direktiv 90/232/EEG införs en "artikel 4 b" om utfärdande av skadeintyg.

3.4.3.2. Kommittén anser att denna bestämmelse är alltför restriktiv, eftersom försäkringsföretaget endast är skyldigt att utfärda intyget om försäkringsfall inom två veckor efter det att försäkringsavtalet har upphört att gälla. Försäkringstagaren behöver nämligen detta intyg för att kunna vända sig till ett nytt försäkringsbolag. Om försäkringstagaren inte får intyget förrän efter det att försäkringsavtalet har löpt ut kommer han eller hon att vara utan försäkring under en period. Dessutom måste försäkringstagaren alltid kunna få intyget, särskilt för att kunna köpa ett annat fordon som han eller hon också vill försäkra. Kommittén vill därför att intyget skall utfärdas inom två veckor efter försäkringstagarens begäran. Kommittén vill att försäkringsföretaget dessutom skall vara skyldigt att per e-post eller brev besvara varje begäran från försäkringstagaren.

3.5. Artikel 5

3.5.1. Kommittén stöder de föreslagna ändringarna.

3.6. Artikel 6

3.6.1. Kommittén stöder genomförandebestämmelserna.

4. Slutsatser

4.1. Kommittén konstaterar att det finns en mycket stor mängd EU-lagtexter om motorfordonsförsäkring.

4.1.1. Till och med innan det föreliggande förslaget till ett femte direktiv har antagits, bör man överväga ytterligare ett direktiv.

4.1.2. Andra förslag till ändringar eller kompletteringar kommer säkerligen att utarbetas. Det blir alltså svårt att orientera sig bland gällande bestämmelser, eftersom lagtexterna genom de fortlöpande ändringarna får karaktären av lappverk, med ökad risk för missuppfattningar och inre motsägelser, särskilt nu i samband med EU:s förestående utvidgning.

4.1.3. Kommittén uppmanar därför kommissionen att föreslå att det femte direktivet under behandling skall innebära en konsolidering av de föregående direktiven (72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG, 90/232/EEG, 2000/26/EG). Det skulle i ett senare skede kunna omarbetas till en "Europeisk lag om motorfordonsförsäkringar", som skulle innehålla alla befintliga bestämmelser på området.

4.2. Ytterligare ändringar och kompletteringar skulle då kunna göras med hänvisning till detta enda dokument, vilket skulle säkerställa en konsekvens mellan bestämmelserna.

4.3. Denna "Europeiska lag om motorfordonsförsäkringar" skulle kunna utgöra förelöparen till en allmän "Europeisk lag om försäkringar".

Bryssel den 26 februari 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 2.5.1972); rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 11.1.1984); rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990); Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (EGT L 181, 20.7.2000).