52002DC0423

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN - Medlemsstaternas svar på revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2000

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Allmän analys

2.1. Medlemsstaterna delar - trots nyansskillnader - revisionsrättens allmänna synpunkter

2.2. Få reformer och inget djupgående ifrågasättande

3. Sektorsindelad analys

3.1. Egna medel

3.2. Den gemensamma jordbrukspolitiken

3.3. Strukturåtgärder

3.4. Andra kapitel

4. Slutsatser

1. Inledning

1. I enlighet med artikel 276.3 i fördraget och artikel 89.8 i budgetförordningen är syftet med kommissionens uppföljningsrapport att beskriva de åtgärder som antagits som svar på de anmärkningar som ingår i besluten om ansvarsfrihet och parlamentets övriga kommentarer till budgetens genomförande, samt de kommentarer som bifogas rådets rekommendationer om ansvarsfrihet.

Sedan Europeiska rådets möte i Dublin 1996 och inom ramen för slutsatserna om en sund och effektiv finansförvaltning har kommissionen uppmanat medlemsstaterna att bemöta revisionsrättens iakttagelserna i rättens årsrapport och i de särskilda rapporterna samt redovisa för de korrigerande åtgärder som de vidtagit. Dessa åtgärder skall komplettera de som kommissionen vidtagit.

2. Revisionsrätten lade fram sin årsrapport för budgetåret 2000 för Europaparlamentet den 13 november 2001. Samma dag presenterade revisionsrätten rapporten för rådets budgetkommitté, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid mötet för gruppen med personliga företrädare för medlemsstaternas finansministrar den 8 juni 2001. Man kom då överens om att medlemsstaterna skulle få längre tid på sig att överlämna sina svar på årsrapporten genom att rättens iakttagelser presenterades tidigare. Av denna anledning skickade kommissionen den 13 november 2001 ett brev till samtliga ständiga representationer och bad dem lämna sina svar före utgången av december 2001.

3. I sin strävan att ge en sammanhängande och harmoniserad inramning åt de nationella bidragen bifogade kommissionen till sin begäran ett frågeformulär som utarbetats i nära samarbete med revisionsrätten. Det innehöll allmänna frågor som främst rörde områden med gemensam förvaltning, en samling direkta citat om varje medlemsstat från årsrapporten och en sammanställning av felaktigheter enligt revisionsförklaringen avseende varje medlemsstat. Med denna allmänna inramning, som utformats av kommissionen och revisionsrätten, vill man uppnå ett dubbelt mål:

- Å ena sidan bör inramningen göra det möjligt för medlemsstaterna att uttala sig om revisionsrättens viktigaste iakttagelser. Förutom de uppgifter som lämnats i samband med revisionerna (svar på sektorsbrev) är medlemsstaterna i mycket låg grad inblandade i utarbetandet av årsrapporten, trots att de är en av de viktigaste förvaltarna av EU:s medel. Medlemsstaterna har alltså uppmanats presentera sina svar på de punkter i årsrapporten som direkt angår dem (direkta citat, felaktigheter enligt revisionsförklaringen), men också att uttala sig om revisions rättens allmänna iakttagelser på områden med delad förvaltning.

- Å andra sidan kunde medlemsstaterna i sina svar även komplettera eller kommentera kommissionens svar på rättens iakttagelser. I så fall bör deras svar bidra med kompletterande uppgifter om de fall som direkt gäller förvaltningen på det nationella planet. Det är även en tillfälle att bifalla, eller i förekommande fall, invända mot revisionsrättens rekommendationer.

4. Denna rapport bygger alltså på medlemsstaternas bidrag. Det bör påpekas att bidragen är ganska olika varandra både till form och innehåll, trots den allmänna inramningen. Genom en allmän analys (II) är det dock möjligt att belysa huvudpunkterna i medlemsstaternas svar. Dessutom visar en analys av svaren uppdelade efter rubrikerna i budgetplanen (III) att medlemsstaterna kommenterat vissa verksamhetsområden mer än andra.

2. Allmän analys

Medlemsstaternas bidrag gäller naturligtvis i huvudsak de partier i årsrapporten som direkt gäller dem själva, men genom en allmän analys utkristalliserar sig två huvuddrag. Dels har medlemsstaterna en nyanserad inställning till iakttagelserna och revisionsrättens slutsatser, dels är de föreslagna eller antagna korrigeringsåtgärderna framför allt begränsade till ett förbättrat genomförande av förvaltningssystemen och den befintliga kontrollen.

2.1. Medlemsstaterna delar - trots nyansskillnader - revisionsrättens allmänna synpunkter

Två slags svar kan urskiljas: antingen kommenteras de allmänna frågorna eller de iakttagelser som riktas till specifika medlemsstater:

- Medlemsstaterna invänder i allmänhet inte mot revisionsförklaringen och de övergripande påpekandena, där revisionsrätten framhåller att det fortfarande finns stora svagheter och att det krävs fortsatta åtgärder, även på det nationella planet. Detta godtagande av rättens slutsatser gäller såväl för den kvantitativa delen av revisionsförklaringen (förekomsten av felaktigheter) som för resultatet av revisionerna av systemen. Även om de viktigaste systemen som revisionsrätten granskat (det integrerade administrations- och kontrollsystemet på jordbruks området och förordning 2064/97 när det gäller strukturfonderna) ansågs vara tillfredsställande i stort, erkänner medlemsstaterna att tillämpningen av detta regelverk kan förbättras.

- När revisionsrättens iakttagelser direkt gäller deras förvaltning, opponerar sig dock många medlemsstater mot resultaten eller slutsatserna. Denna oenighet är särskilt markant när det gäller felaktigheterna. Även om alla felaktigheter inte kommenteras, visar bidragen på ett stort antal invändningar. Totalt har 109 felaktigheter rapporterats till medlemsstaterna som svarat i 70 % av fallen. I sina svar opponerar sig medlemsstaterna mot en tredjedel av felaktigheterna på jordbruksområdet och en fjärdedel i fråga om strukturåtgärderna, vilket motsvarar ett ifrågasättande av en fjärdedel av de fall av felaktigheter från medlemsstaternas håll som revisionsrätten upptäckt. Det framgår av svaren att medlemsstaterna inte håller med om de redovisade sakförhållandena eller om rättens tolkning av regelverket. Oenigheten med rättens iakttagelser utgör delvis en motsättning mot det övergripande godkännandet av revisionsförklaringen och av kritiken att det ännu förekommer alltför många felaktigheter. Dessutom anser vissa medlemsstater att de metoder revisionsrätten använder för revisionsförklaringen är vaga på två punkter. De anser implicit att revisionsrätten inte i tillräckligt hög grad beaktar deras svar eller kommentarer. Detta beror på att det inte finns något utrymme för överklaganden, eftersom den tillgängliga tiden är mycket kort. Ännu viktigare är dock att vissa medlemsstater anser att revisionsrätten drar generella slutsatser på basis av mindre transaktioner som ibland är behäftade med småfel.

2.2. Få reformer och inget djupgående ifrågasättande

I fråga om den del av gemenskapsbudgeten där förvaltningen är gemensam skall de problem som revisionsrätten kartlagt till stor del lösas genom åtgärder som vidtas på nationell nivå. Därför har medlemsstaterna uppmanats att presentera de korrigeringsåtgärder som de gjort eller planerar att göra, oberoende av om det rör sig om punktinsatser eller om insatser mer inriktade på administrations- och kontrollsystemen. Dessutom har medlemsstaterna önskat vidga diskussionen till att omfatta de reformer som de tycker bör genomföras på EU-nivå.

2.2.1. Nationella reformer och korrigeringsåtgärder

Det bör inledningsvis påpekas att oenigheten mellan medlemsstaterna och revisionsrätten är förklaringen till att alla de problem som tas upp inte har åtgärdats.

I de fall där medlemsstaterna godtar revisionsrättens kritik vidtas som regel följande tre typer av åtgärder:

- Uppgradering i fråga om administrations- och kontrollsystem då sådana saknades, inte var färdiga eller hade brister. På jordbruksområdet fortsatte införandet av det integrerade systemet (det integrerade administrations- och kontrollsystemet) med till exempel skapande eller vidareutveckling av de redskap som är nödvändiga för att systemet skall fungera (databaser såsom registret över olivodlingsarealer i Grekland, utbyggnad av kontroller på plats i Nederländerna, förbättring av registret över kreatursbesättningar i Irland, osv.). Några länder som regelbundet konfronteras med problem rörande tilläggsavgifter på mjölk har vidtagit åtgärder för att bemöta revisionsrättens kritik (Grekland och Italien).

- Förtydligande för att förbättra tillämpningen av gällande förfaranden. Flera medlemsstater har sammanställt manualer och tolkningsmeddelanden och hållit utbildningar för att garantera en enhetlig och effektiv tillämpning av gemenskapens lagstiftning. Detta arbete kompletteras regelbundet med ett förtydligande av behörigheten inom de nationella förvaltningarna och en genomgång av interna förfaranden för att effektivisera dem. Det har även vidtagits åtgärder i samma syfte till exempel gällande kontroller av strukturfonderna (tillämpningen av förordning nr 2064/97 i Frankrike, Sverige och Nederländerna) och tillämpningen av antidumpningsreglerna (Portugal, Förenade kungariket och Sverige).

- I några fall har medlemsstaterna i grunden sett över sin lagstiftning på det berörda området. För att förebygga återkommande iakttagelser från revisionsrätten har t. ex. de nationella bestämmelser som resulterat i avdrag för direkta jordbruksstöd avskaffats i Grekland och Sverige.

- Bland de åtgärder medlemsstaterna avser att vidta eller har vidtagit förtjänar ett initiativ i Nederländerna att uppmärksammas. Där utvärderas ett lagförslag som syftar till att klargöra och omorganisera ansvarsfördelningen mellan den centrala förvaltningen och de organ som förvaltar EU-medlen. Detta lagförslag bygger på tre huvudbestämmelser, nämligen att de centrala myndigheterna har en allmän rätt till information om de förvaltade medlen och att de centrala myndigheterna tilldelats befogenhet att ge instruktioner till de offentliga förvaltningsorganen och att vidta korrigeringsåtgärder då staten kan hållas ansvarig för de offentliga organens förvaltning.

2.2.2. Planerade punktinsatser på gemenskapsnivå

Enligt medlemsstaterna är gemenskapslagstiftningen i stort tillfredsställande och ger ramar som generellt sett anses vara tillräckliga. En del medlemsstater vill dock att några väl definierade reformer genomförs, i synnerhet då det redan finns planer på att se över det gällande regelverket. På jordbruksområdet gäller detta bland annat den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (Frankrike och Portugal) samt får och getter (Förenade kungariket). När det gäller personalkostnader har flera medlemsstaterna framfört åsikter som de vill skall beaktas, t.ex. att meriter skall beaktas vid lönesättningen (Frankrike), att principen om livstidsanställning skall ses över (Sverige) eller anställningsförfarandena (Tyskland). Dessa önskemål kommer dock från ett fåtal medlemsstater, och det finns ingen majoritet för det ena eller det andra förslaget.

Slutligen har flera medlemsstater angivit att kommissionens reformer bör följas särskilt noggrant, i synnerhet omarbetningen av budgetförordningen. Även om man i ländernas bidrag inte direkt uttalar sig om kommissionens förslag, så förväntar man sig att det skall leda till en betydande förbättring av situationen och att flera problem som revisionsrätten tagit upp skall gå att lösa.

2.2.3. Förstärkning av kommissionens samordningsroll på områden med gemensam förvaltning

Flertalet medlemsstater anser att ett en större del av de svårigheter och felaktigheter som konstaterats i den nationella förvaltningen har sitt ursprung i den komplexa gemenskaps lagstiftningen. Denna komplexitet - och vissa medlemsstater lägger även till instabilitet - anses bero på felaktiga tolkningar och därför leda till oegentligheter. Därför är flertalet medlemsstater angelägna om att två kompletterande åtgärder vidtas:

- En förenkling och ett förtydligande av gemenskapslagstiftningen, vilket bör underlätta arbetet för de utbetalande organen och de slutliga stödmottagarna. Ur detta perspektiv anses den nyligen genomförda reformen av regelverket för det integrerade administrations- och kontrollsystemet vara ett bra exempel, åtminstone som ett stort steg i rätt riktning. Det är signifikativt att de texter som oftast nämns är de vars tillämpning fått mest kritik av revisionsrätten och som utgör kärnan i medlemsstaternas kommentarer till årsrapporten, nämligen antidumpnings bestämmelser, det integrerade administrations- och kontrollsystemet samt normer och kontrollmetoder enligt förordning nr 2064/97.

- Parallellt med detta önskemål om förenkling, förväntar sig flera medlemsstater att få hjälp från kommissionen i form av tolkning, samordning och information om t.ex. lyckade lösningar. Om kommissionen engagerade sig mer i den delade förvaltningen, skulle detta garantera en enhetligare och mer tillfredsställande tillämpning av gällande regler.

3. Sektorsindelad analys

3.1. Egna medel

Det är särskilt två punkter i årsrapporten som berör medlemsstaterna när det gäller egna medel: antidumpningsåtgärder och de särskilda räkenskaperna i medlemsstaterna (B-räkenskaperna).

3.1.1. Antidumpningstullar

Revisionsrätten har uppmärksammat svagheter i flera medlemsstater, särskilt vad beträffar kontroller, retroaktiv uppbörd av tullar eller otillräcklig uppföljning av meddelanden inom systemet för ömsesidigt bistånd.

Generellt sett har medlemsstaterna godtagit revisionsrättens kritik och har aviserat åtgärder för att lösa de största problemen. Irland har dock påpekat att en inspektion som kommissionen genomfört visat att landets rutiner var tillfredsställande.

I Frankrike har man under de två senaste åren beslutat att i högre grad inrikta tullens verksamhet på att kontrollera antidumpningstullar. Även i Förenade kungariket, Tyskland och Portugal har man beslutat att vidta åtgärder för att rätta till de problem revisionsrätten påpekat, framför allt genom att se över de interna förfarandena. Detta torde leda till en förstärkning av handläggningen och uppbörden av antidumpningstullar (Förenade kungariket), hårdare kontroller som i högre grad kommer att bygga på en riskanalys (Portugal) och en bättre uppföljning av meddelanden i samband med ömsesidigt bistånd (Tyskland och Förenade kungariket). Utbildnings- och informationssatsningar bör leda till färre problem. I Sverige har man beslutat att klargöra vem som har ansvaret inom den nationella och regionala administrationen när det gäller retroaktiv uppbörd av antidumpningstullar.

I Italien anser man dock att de kontroller som görs har önskad verkan.

Nederländerna påminner om att man inte fått de efterfrågade riktlinjerna för tillämpningen av antidumpningstullar när det gäller flera på varandra följande försäljningar.

3.1.2. De särskilda räkenskaperna

Revisionsrättens iakttagelser gäller främst två aspekter: problem med bokföringen av B-räkenskaperna, men även kritik av hur vissa belopp tas upp i B-räkenskaperna. Revisions rätten har i detta avseende påpekat att överträdelseförfaranden kan komma att inledas mot flera medlemsstater.

De berörda medlemsstaternas inställning skiftar:

Vissa godtar kritiken och har vidtagit eller planerar att vidta korrigeringsåtgärder. Så är fallet för Förenade kungariket som anger att en åtgärdsplan bör lösa de observerade problemen före den 31 mars 2002. I Nederländerna håller man på att se över sina bokföringsrutiner för att kartlägga på vilket sätt den inte stämmer överens med regelverket och om detta har resulterat i förseningar i överföringen av medel till kommissionen.

Danmark menar däremot att deras bokföringsrutiner inte bryter mot gemenskapslagstiftningen och lägger fram en tolkning av lagtexterna, i synnerhet förordning nr 1552/89 och 1150/2000, som avviker från kommissionens och revisionsrättens. Landet delar inte revisionsrättens åsikt och gör bedömningen att tullskulder som härrör från transiteringar faller inom B-räkenskaperna fram till dess att beloppen i fråga har uppburits. Österrike och Tyskland delar denna åsikt och menar att medlemsstaterna inte skall behöva överföra medel som de inte fått in. Tyskland är för närvarande föremål för ett överträdelseförfarande som gäller just B-räkenskaperna, men anser att landets rutiner följer lagen.

3.1.3. Mervärdesskatt

Endast två medlemsstater har framfört kommentarer om mervärdesskatten (moms), nämligen Tyskland och Italien. Enligt en kommissionsrapport har dessa länder problem med sina uppbördsrutiner. Italien har inte nämnt detta, utan tar upp de svårigheter man stött på i samband med det administrativa samarbetet, särskilt i fråga om det tillämpliga regelverkets komplexitet och behovet av att ändra det, vilket för övrigt är planerat.

Däremot framhåller Tyskland med viss kraft sin hållning i fråga om kommissionens påstående. Man anser framför allt att kommissionens analys bygger på en teoretisk beräkning av den moms som kan återkrävas. Tyskland ifrågasätter denna beräkning, då skillnaden mellan den beräknade, teoretiska momsen och de belopp som i verkligen kan uppbäras är tämligen stor.

3.2. Den gemensamma jordbrukspolitiken

3.2.1. Det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS)

Alla medlemsstater delar revisionsrättens åsikt att det integrerade administrations- och kontrollsystemet är ett bra system som är viktigt för en god förvaltning av de jordbruksutgifter det omfattar. Flera medlemsstater anser dock att det krävs förbättringar som kan underlätta införandet på det nationella planet. Fem medlemsstater (Danmark, Frankrike, Nederländerna, Förenade kungariket och Sverige) gör gällande att förenklingen måste gå ännu längre för att underlätta tolkningen av regelverket och på så sätt undvika ett visst antal felaktigheter som upptäckts på det nationella planet. Två medlemsstater (Frankrike och Nederländerna) anser dessutom att kommissionen måste erbjuda mer bistånd och engagera sig mer i sin samordningsroll.

Flera medlemsstater har även betonat att de svagheter som har observerats hos dem håller på att rättas till. Så är i synnerhet fallet i Nederländerna (utbyggnad av kontroller på plats och förbättring av databaserna) och i Österrike (skapande av en central server och förbättring av förvaltningssystemet för utgifter för landsbygdsutveckling).

3.2.2. Avslutande av räkenskaper

I kapitlet om avslutande av räkenskaper tvingas revisionsrätten konstatera att - förutom sin analys av de beslut kommissionen fattat - det finns problem på nationell nivå. Nedan följer några viktiga fall, där medlemsstaterna inte delar kommissionens åsikter:

- Problem inom sektorn för lin har särskilt uppmärksammats av såväl revisionsrätten som den ansvars frihetsbeviljande myndigheten. Bortsett från bedrägerifallen, har en aspekt gällt linodlingen i Förenade kungariket, där man anger att man inte håller med om revisionsrättens slutsatser och särskilt då att de linsorter som odlas på de brittiska öarna inte skulle vara stödberättigande. De brittiska myndigheterna anser att de har följt regelverket för försökssorter, framför allt i fråga om de tester som krävs för att sorten skall tas upp i den gemensamma sortlistan. När det gäller avsaknaden av avsättningsmöjligheter för denna odling påpekar Förenade kungariket dessutom att det var först genom förordning nr 1673/2000 som begränsningarna av den odlade ytan infördes. Spanien har inte velat uttala sig om revisionsrättens iakttagelser, utan har endast angivit att man håller på att sammanställa ett svar till kommissionens förslag till finansiella korrigeringar samt till Olafs rapport.

- Utbetalande organ. Revisionsrätten konstaterar att vissa organ har för hög felfrekvens, vilket vissa medlemsstater invänder mot. Frankrike gör t.ex. gällande att revisionsrätten har räknat varningar som felaktigheter, dvs. upptäckta oegentligheter som leder till administrativa kontroller. Enligt revisionsrätten brister vissa organ även när det gäller indrivning av skulder. Förenade kungariket anger att man vidtagit korrigeringsåtgärder på området. Med stöd av en positiv revision utförd av kommissionen anser Spanien däremot att revisionsrättens kritik är ogrundad.

- Införande av kontroller och uppföljning av verifieringskedjan. Revisionsrätten har konstaterat problem med kontroller i medlemsstaterna och deras behandling av kommissionen, i synnerhet vad beträffar standardkorrigeringar. En medlemsstat (Danmark) har, utan att uttala sig om den sista punkten, angivit att man inte instämmer i revisionsrättens analys av de kontroller man gör i samband med exportbidrag. Man preciserade dock att man genom punktinsatser kunnat lösa de problem som revisionsrätten observerat. Ett annat land (Portugal) erkänner att revisionsrättens kritik är berättigad och har vidtagit åtgärder som framför allt är nödvändiga för att garantera en god kvalitet på kontrollerna (register över getter och får, inrättande av ett enhetligt kontrollsystem för gemenskapsstöden samt införande av ett system för identifiering och kontroll av nötkreatur som skall vara i drift i mars 2001). Grekland har ändrat rutinerna för utbetalning av direkta stöd (bankgirering) för att få en tillfredsställande verifieringskedja.

3.2.3. Uppföljning av tidigare iakttagelser

När det gäller den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött uttrycker flera medlemsstater, t.ex. Frankrike och Förenade kungariket, sin tillfredsställelse över kommissionens inledda reformer. Ändringen av det sätt på vilket stöden fastställs, som bör bli standardiserat, verkar ha funnit gehör hos de medlemsstater som kommenterat frågan.

Beträffande den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, går åsikterna isär. Flera medlemsstater (Frankrike, Portugal) delar revisionsrättens bedömning att det finns ett behov av att återigen reformera systemet. Frankrike vill lösa problemen med konkurrenskraften, och Portugal anser att rollen för producent organisationerna måste stärkas. Däremot noterar Nederländerna enbart revisionsrättens iakttagelser och anser att 1996 års reform uppnått målet att minska utgifterna för återtag. Slutligen instämmer Spanien inte i vissa av de punkter som revisionsrätten kritiserat, särskilt inte vad beträffar bristande kontroller och vissa inkonsekvenser (skillnader mellan stöd för återtagande och stöd till produktionen).

Vad beträffar den särskilda rapporten om stärkelse anser Nederländerna att man har ett ändamålsenligt kontrollsystem.

3.2.4. Andra frågor avseende jordbruksområdet

Budgetförvaltningen faller i stort inom kommissionens behörighet. Vissa medlemsstater har velat klargöra sin inställning till tilläggsavgiften på mjölk (minskade förskott). Portugal anser att man inte får lägga alltför stor vikt vid revisionsrättens iakttagelse som gäller Portugal, eftersom den bara rör den lilla del av produktionen som äger rum på Azorerna, som för övrigt inte leder till uppbörd av en tilläggsavgift på mjölk. Grekland framhåller de framsteg som gjorts på området, 92 % av utestående belopp för 2000 har betalts in. Spanien anser sig inte ha några problem på detta område och påminner om att man har lämnat in ett överklagande till EG-domstolen i fråga om beloppet på de finansiella korrigeringar som kommissionen beslutat.

3.2.5. Särskild bedömning inom ramen för revisionsförklaringen/felaktigheter enligt revisionsförklaringen

Medlemsstaterna nämns vid många tillfällen, särskilt i de särskilda iakttagelserna i revisionsförklaringen. Revisionsrätten upprepar kortfattat resultaten av den revision som man gjort av ett urval transaktioner.

Sammanlagt har medlemsstaterna kommenterat 53 felaktigheter, medan antalet väsentliga fel som revisionsrätten upptäckt uppgick till 68. Svaren är av följande tre slag:

3.2.5.1. I vissa fall bestrider medlemsstaterna hela eller delar av revisionsrättens slutsatser

Utav 53 inkomna svar ifrågasätts i 18 revisionsrättens iakttagelser i sin helhet eller till vissa delar. I dessa svar invänder medlemsstaterna mot de sakförhållanden som revisionsrätten tar upp eller dess tolkning av gällande lagstiftning:

- Medlemsstaterna ifrågasätter anförda fakta. I fråga om angivelser av för stora jordbruksarealer, till exempel (6 fall), anser vissa länder att revisionsrätten inte tagit hänsyn till alla relevanta parametrar eller har gjort fel (medräkning av häckar eller ändrad användning av skiften) eller reserverar sig, eftersom man vill kontrollera revisorernas slutsatser. I andra fall invänder de mot de revisionsrättens påståenden. Till exempel anser sig Frankrike ha dömt ut lämpliga påföljder för en försenad leverans av livsmedelsbistånd till Ryssland, och Portugal anser sig ha följt det fastställda antalet kontroller på olivoljeområdet.

- Medlemsstaterna menar att de har följt gemenskapslagstiftningen. Vissa länder håller fast vid en tolkning av gemenskapslagstiftningen som skiljer sig från revisions rättens. Därför anser de att vissa transaktioner i själva verket inte är behäftade med fel såsom revisionsrätten hävdat. Det gäller exempelvis stöd till torkat foder, stöd till bananer i Frankrike eller utgifter för framställning av kartor för jordbruksgrödor i Sverige.

3.2.5.2. Kritiken godtas och korrigerande åtgärder har vidtagits i flertalet fall

- I flertalet andra fall (35 fall) vidtar medlemsstaterna nödvändiga korrigerande åtgärder. Det kan gälla reformer av förvaltningsförfaranden (det franska cirkuläret till flera ministerier i fråga om stöd till offentlig lagring av mjölk), införande av nödvändiga verktyg för förvaltning och kontroll (olivodlings- och fastighetsregistrerna i Grekland, 5 fall), finansiella åtgärder (återvinning, avslag på stödansökningar) eller ändringar av regelverket (avskaffande av avdrag avseende direkta jordbruksstöd i Grekland, 14 fall).

- I vissa fall påpekar dock några medlemsstater (Frankrike, Förenade kungariket) att även om revisionsrättens iakttagelser är välgrundade, kräver de inga korrigeringar. Så är framför allt fallet när det gäller för högt angivna arealer, men där felet är så obetydligt att det faller inom toleransmarginalen eller där felet inte har några stora ekonomiska konsekvenser.

3.2.5.3. Ifrågasättande av revisionsrättens metoder

Några medlemsstaterna menar att revisionsrättens observationer måste nyanseras, särskilt när det gäller för högt angivna jordbruksarealer.

Frankrike, Sverige och Danmark framhåller att revisionsrättens mätmetod är en annan än den som används för att beräkna stöden. De tre berörda länderna betonar att kontrollerna måste gälla jordbruksföretagen och inte de enskilda skiftena (flera fel avseende skiftena kan jämna ut sig inom ett företag). Sverige preciserar att vid kontroller som gällde 155 000 hektar hittade man bara en 0,8-procentig avvikelse i förhållande till de deklarerade arealerna. Utifrån detta resonemang gör Sverige bedömningen att det är svårt att dra generella slutsatser med hjälp av extrapoleringar, till exempel om gjorda förluster eller om typfall i fråga om för högt angivna arealer. Man påpekar att felen var små och att de genomförda revisionerna var få till antalet (några tiotal skiften i hela EU).

3.3. Strukturåtgärder

Tre huvudteman förekommer i medlemsstaternas svar på revisionsrättens årsrapport.

3.3.1. Införande av kontroller - förordning nr 2064/97

Revisionsrätten har framfört kritik på flera punkter i fråga om genomförandet av förordning nr 2064/97 som reglerar medlemsstaternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna, särskilt i samband med den särskilda bedömningen inom ramen för revisionsförklaringen och i den särskilda rapporten 10/2001.

I sina svar har alla medlemsstater framhållit det positiva med dessa nya bestämmelser, som bör garantera att anslagen till strukturåtgärder används korrekt.

3.3.1.1. Uppfyllande av målet om kontroll av 5 % av utgifterna

De flesta medlemsstaterna gör bedömningen att kontrollmålet på 5 % har nåtts eller att de kommer att nå denna nivå före sista datum i juni 2002. Vissa länder, såsom Förenade kungariket, understryker att de till och med har gjort mer än vad lagen kräver. Andra - såsom t.ex. Grekland där revisionsrätten konstaterade att kontrollerna ännu inte hade påbörjats våren 2001 - har utfäst att man skall klara av detta inom den fastslagna tiden. Irland har godtagit revisionsrättens kritik av det faktum att kontrollerna inte omfattade betalningarna till de slutliga stödmottagarna. För att åtgärda detta har Irland anlitat en oberoende revisor som skall utföra kontrollerna och man har ändrat instruktionerna till behöriga förvaltningar med avseende på framtiden.

3.3.1.2. Kontrollernas kvalitet och valet av metod

Revisionsrätten konstaterar att det finns tolkningsproblem avseende regelverket när det gäller metoden som skall användas (urvalets storlek och sammansättning, riskanalys, otillräcklig dokumentation osv.). Några medlemsstater erkänner att de haft problem som varit kopplade bland annat till förordningens komplexa natur och en viss otydlighet men även till dess retroaktiva karaktär (Grekland, Nederländerna, Förenade kungariket och Sverige). Dessa länder anser dock att de bör vara i stånd att genomföra kontrollerna och även att genomföra fler än vad som föreskrivs i förordningen (Förenade kungariket). Insatser har gjorts för att tolka och informera om detta, i synnerhet i Förenade kungariket (åtgärdsprogram), i Frankrike (cirkulär 1998 och 2001) samt i Spanien, Nederländerna och Sverige.

Under alla omständigheter har många medlemsstater betonat att det är nödvändigt att kommissionen engagerar sig mer, genom att förse dem med riktlinjer och tolkningsmeddelanden för att garantera en tillfredsställande och enhetlig tillämpning av förordningen (Tyskland, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Förenade kungariket och Sverige).

3.3.2. Inledning av programperioden 2000-2006

Revisionsrätten har gjort bedömningen att genomförandet av det nya regelverket inte infriat alla förväntningar, särskilt inte när det gäller en förkortning av tiden för antagande av program. Inför denna kritik har de flesta medlemsstaterna uttalat sig om den tid som krävdes för att anta de program som föll inom deras behörighet. Då de inte uttalat sig om reformen i sig, är åsikterna om det tillämpliga regelverket för programperioden 2000-2006 blandade.

3.3.2.1. Utvärdering av det nya regelverket

Vissa medlemsstater anser att det nya regelverket innebär en förbättring jämfört med erfarenheterna från perioden 1994-1999. Enligt Förenade kungariket är regelverket enklare och tydligare, och reduceringen av antalet program av gemenskapsintresse är ett steg framåt. Portugal gör bedömningen att bestämmelserna om kontroll har förbättrats. Andra medlemsstater, däribland Österrike och Danmark, är mer reserverade och anser )liksom revisionsrätten) att alla förväntningar inte infriats, bland annat beroende på att regelverket fortfarande är komplicerat och på att antagandet av programmen föregås av långdragna diskussioner med kommissionen.

3.3.2.2. Efterlevnad av tidsfristen på fem månader för antagande av program

Flera medlemsstaterna erkänner att de inte lyckats hålla den fastlagda tidsfristen (Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket) och att tiden överskridits med några månader.

Länderna har emellertid betonat att dessa förseningar beror på två saker som de inte ansvarar för. Dels anser de medlemsstater som är mest kritiska till det nya regelverket att komplexiteten är roten till en del av förseningarna. Dels skyller man på de långa diskussionerna med kommissionen som är nödvändiga för den slutliga utformningen av programmen.

Det bör framhållas att vissa medlemsstater, som Förenade kungariket och Spanien, har velat förklara underutnyttjandet av anslag för 2000 och de betonar då särskilt att det gick långsammare att anta och genomföra program än planerat. Förenade kungariket gör dock bedömningen att denna situation har rättats till och att den inte kommer att inverka menligt på hela programperioden 2000-2006, medan Spanien anser att de försenade betalningarna för de program som antogs under 2000 är ett verkligt ekonomiskt problem.

3.3.3. Särskild bedömning inom ramen för revisionsförklaringen

Revisionsrättens revision har gällt såväl själva systemen (genomförande av förordning nr 2064/97, se ovan) som transaktionerna.

Gällande felaktigheterna har medlemsstaterna lämnat svar avseende 24 av de totalt 41 felaktigheter som meddelats dem. Ett stort antal av dem gällde utgifter som inte varit stödberättigade, luckor i verifieringskedjan eller otillräcklig dokumentationen. I flertalet fall bestrider medlemsstaterna revisionsrättens slutsatser i sin helhet eller till vissa delar. Att man inte godtar de påtalade felaktigheterna kan bero på att man ifrågasätter fakta eller att man inte delar revisionsrättens tolkning av det tillämpliga regelverket.

I de allra flesta fall godtar medlemsstaterna efter kontroll revisionsrättens slutsatser och har vidtagit lämpliga åtgärder. Dessa är av två slag: dels korrigeringar eller uppbörd i efterhand när det har gjorts felaktiga betalningar, dels reformer av de förvaltningssystem som orsakat problemet, när det påtalade felet direkt kan knytas till systemens funktion.

3.4. Andra kapitel

3.4.1. Administrativa utgifter

Några medlemsstater har av olika skäl velat ta upp personalkostnaderna:

- Påminnelse om specifika budgetproblem: Frankrike upprepar sin inställning i fråga om personalen i de decentraliserade organen (fastställande av lägsta förvaltningsramar) och Europaskolorna (om vissa skolor verkligen behövs).

- Representation inom institutionerna: Tyskland anser att underrepresentationen av landets medborgare i gemenskapens offentliga förvaltning beror på att anställningsförfarandet avskräcker de tyska kandidaterna (uttagningsprov och utdragna rekryteringar). Tyskland beklagar att kommissionen inte har beaktat detta i sitt reformprojekt och vill att ett kvotsystem införs.

- Gemenskapsinstitutionernas administration: Sverige vill att man avskaffar de automatiska löneökningarna samt principen om livstidsanställning.

3.4.2. Inre politik

Utgifterna för den inre politiken faller helt inom kommissionens behörighetsområde och har därför knappast kommenterats alls. Förenade kungariket har dock velat markera sitt stöd för revisionsrättens rekommendationer om forskningspolitiken, bland annat när det gäller en harmonisering av administrativa och finansiella förfaranden och en förstärkning av kontroll verksamheten. Man beklagar att kommissionen i sitt svar, som anger att sådana åtgärder planeras inför nästa ramprogram, inte har fastställt exakta mål och datum för genomförandet av de planerade reformerna.

3.4.3. Externa åtgärder

Förenade kungariket har visat sitt intresse för detta kapitel genom att ta upp revisionsrättens kritik samtidigt som man erkänner att kommissionens arbete (tillbakadragande av utestående åtaganden och revidering av budgetförordningen) borde bidra till att rätta till denna situationen. Landet tar tillfället i akt och uppmanar revisionsrätten att utöka området för sina undersökningar, som för år 2000 var begränsade till Tacis-programmet. Frankrike uppmanar kommissionen att fortsätta med delegeringsprocessen i fråga om kommissionens medel.

4. Slutsatser

1. Kommissionen vill först och främst framhålla att kvaliteten på medlemsstaternas svar har förbättrats, vilket visar att de vill att revisionsrättens årsrapport skall vara ett verktyg för att förbättra den finansiella förvaltningen samt att de är fast beslutna att till fullo beakta de iakttagelser och rekommendationer som är riktade till dem.

Kommissionen anser att utvecklingen mot att medlemsstaterna är mer involverade är nödvändig. Även om ansvaret för genomförandet av gemenskapens budget i sista hand vilar på kommissionen, så finns det ett förvaltningsansvar som faller på dem som genomför de gemensamma politikområdena. Det framgår allt tydligare av revisionsrättens årsrapport, där de olika rollerna succesivt ges en tydligare åtskillnad.

Det är därför naturligt att den ansvariga organisationen mer specifikt bemöter dessa individuellt utformade iakttagelser. Kontrollen av hur gemenskapens medel används kräver att fel lokaliseras till rätt ställe så att de kan åtgärdas.

I detta sammanhang är omarbetningen av budgetförordningen en viktig faktor, eftersom den syftar till att uppnå ett enhetligt och tydligt regelverk, där medlemsstaterna bidrar inom ramen för deras svar på revisionsrättens årsrapport. Genom att med skärpa belysa de olika aspekterna av gemenskapsbudgetens förvaltning, blir såväl årsrapporten som svaren effektiva felsökningsverktyg inom ramen för den ansvarsfrihetsbeviljande myndighetens budgetkontroll.

2. Det är just för att lägga mer vikt vid medlemsstaternas svar som kommissionen vill inleda en diskussion på basis av de insända nationella bidragen. Trots att svaren är mycket skiftande till sin karaktär, kan några huvudpunkter urskiljas:

- Det framgår av medlemsstaternas svar, men även av kommissionens svar på årsrapporten, att det finns stora motsättningar mellan revisionsrätten och dem som är föremål för granskningen, vilket framgår av oenigheten kring ett stort antal fel. Detta framgår även av att kommissionen inte heller alltid instämmer i revisionsrättens analys och anser att vissa fel tas upp på felaktiga grunder. Denna situation är inte tillfreds ställande, eftersom den riskerar att störa analysen och utvärderingen av förvaltningen av gemenskapsanslagen. Därför vill kommissionen att en diskussion skall leda till att man framför allt enas om vad ett fel är, särskilt genom att man arbetar fram principer med vars hjälp framtida oenighet kan undvikas. En sådan diskussion bör föras inom sådana ramar som de berörda institutionerna anser lämpligast - dock bör medlemsstaterna och revisionsrätten ingå. Under alla omständigheter måste detta samråd om felaktigheter ingå i den mer allmänna debatt som bör inledas om metoden för revisionsförklaringen, som en följd av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för 2000.

- Vissa medlemsstater har riktat specifika rekommendationer om vissa av gemenskapens politikområden till kommissionen. Dessa kommer att utvärderas för att utröna om förslagen eventuellt kan integreras i de reformer kommissionen vill genomföra. Det är särskilt fallet när det gäller forskningspolitiken och reformen av den gemensamma organisationen av marknaderna för frukt och grönsaker och får- och getkött. I de två sistnämnda fallen kan medlemsstaterna lägga fram sina förslag inom ramen för förvaltningskommittéerna.

- Kommissionen har noterat att flera medlemsstater vill se en förstärkning av de sätt på vilka en tillfredsställande tillämpning av gemenskapens regelverk kan garanteras. När det gäller områdena med gemensam förvaltning bör det enligt kommissionen inledas en reflektion och ett samråd om möjliga sätt att stärka kontroll- och sanktionsbefogenheterna och den bör på medellång sikt resultera i konkreta förslag som i förekommande fall skulle kunna bygga på redan befintliga mekanismer.

- Slutligen framhåller flera medlemsstater att det komplexa gemenskaps regelverket kan vara roten till vissa tillämpningsproblem i medlemsstaterna. Kommissionen delar i viss mån denna åsikt och arbetar för att lösa problemet. Vi har redan tagit några viktiga initiativ, i synnerhet på jordbruksområdet. På detta område tillsatte kommissionen i slutet av år 2000 en förenklingskommitté med företrädare för medlemsstaterna, och redan före detta hade kommissionen gjort insatser där man uppmanat medlemsstaterna att komma med förslag till förenklingar. Detta arbete kommer att uppmuntras och utökas ytterligare. Arbetet har redan lett till resultat, t.ex. översynen av regelverk för integrerade administrations- och kontrollsystem och förenklingen avseende små betalningar. Det finns redan åtaganden för att hur lagstiftningsarbetet skall organiseras, där behovet av förenkling beaktas [1], och kommissionen tar hänsyn till denna aspekt vid utövandet av sin behörighet på lagstiftningsområdet. Följaktligen anser kommissionen att det generella målet om förenkling bör analyseras grundligt för att avgöra om medlemsstaterna ifrågasätter vissa specifika gemensamma politikområden eller om deras förslag mer allmänt gäller utövandet av behörigheten på lagstiftningsområdet. Kommissionen kommer att samråda med medlemsstaterna om den allmänna frågan om förenklad lagstiftning för att göra sig en tydligare bild av vad medlemsstaterna förväntar sig. Denna fråga gäller mycket mer än vad svaren på revisionsrättens årsrapport omfattar och kräver, innan något initiativ tas, ett klarläggande av medlemsstaternas inställning och förväntningar. På basis av medlemsstaternas bidrag skulle en första analys kunna göras, eventuellt inom samma ramar som de som beslutas för diskussionen av felaktigheter.

[1] Sedan Europeiska rådet i Edinburgh (1992) har behovet av att lagstifta på ett bättre sätt, dvs. i form av tydligare och enklare texter som följer god lagstiftningssed, erkänts på högsta politiska nivå. Rådet och kommissionen har vidtagit ett antal åtgärder för att tillgodose detta behov. Detta har återigen bekräftats i förklaring (nr 39) om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet, bifogad till slutakten till Amsterdamfördraget. Efter denna förklaring har de tre institutioner som deltar i förfarandet för att anta gemenskapslagstiftning, Europaparlamentet, rådet och kommissionen, i form av det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998, antagit riktlinjer för att förbättra gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.

- Den påstådda komplexiteten skulle enligt vissa medlemsstater vara orsaken till olika tolkningar och tillämpningar av gemenskapens regelverk och följaktligen källan till flera av revisionsrättens iakttagelser. Därför anser medlemsstaterna att kommissionen borde stärka sin roll som samordnare och kontroll- och hjälpinstans för medlemsstaterna. Kommissionen arbetar redan hårt för att tolka och bistå, i synnerhet inom ramen för de förvaltningskommittéer som har till syfte att vara till hjälp vid tillämpningen av gemensamma politikområden. Kommissionen står naturligtvis till förfogande med all hjälp som medlemsstaterna vill ha för att garantera en enhetlig och effektiv tillämpning av regelverket. Detta kan dock bara utföras inom de ramar som redan finns för varje gemensamt politikområde, i form av direkta kontakter mellan de nationella myndigheterna och behöriga avdelningar inom kommissionen. Enligt kommissionen skapar en generell strategi för ett mer omfattande engagemang i kontrollen av ett gott genomförande av gemenskapens regelverk på det nationella planet flera svårigheter. Dels har varje område sin egen specifika karaktär som inte nödvändigtvis passar in i en strategi som bygger på allmänna principer. Dels är risken stor att en övergripande strategi leder till negativa effekter, framför allt i förhållande till subsidiaritetsprincipen och till risken för att det införs nya komplexiteter. Slutligen vill kommissionen framhålla att dess egna resurser endast medger punktinsatser på basis av direkta förfrågningar från medlemsstaterna.