52002DC0352

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM GENOMFÖRANDET AV MAKROEKONOMISK STÖD TILL TREDJE LAND UNDER 2001

Förkortningar

BPK // Kosovos bank och betalningsmyndighet

EG // Europeiska gemenskapen

EFF // Utvidgad finansieringsfacilitet

EIB // Europeiska investeringsbanken

ESAF // Utvidgad strukturanpassningsfacilitet

EU // Europeiska unionen

FRY // Förbundsrepubliken Jugoslavien

BNP // Bruttonationalprodukt

IAS // Internationella redovisningsstandarder

IFI // Internationella finansiella institutioner

IMF // Internationella valutafonden

NIS // De nya oberoende staterna

OSS // Oberoende staters samvälde

PCA // Partnerskaps- och samarbetsavtal

PRGF // En facilitet för att minska fattigdom och främja tillväxt (tidigare ESAF)

PSAL // (Världsbankens) anpassningslån för den privata sektorn

SAA // Stabiliserings och associeringsavtal

SDR // Särskilda dragningsrätter

UNMIK // Förenta nationernas uppdrag i Kosovo

WTO // Världshandelsorganisationen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. INLEDNING

II. ÖVERSIKT

1. Bakgrund

2. Makroekonomiskt stöd 2001

a) Nya beslut

b) Utbetalningar

c) Återbetalningar och stöd som inte utbetalats

3. Utvecklingstendenser i fråga om makroekonomiskt stöd

4. Fördelning av bördan

III. ALBANIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomiska resultat

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

IV. ARMENIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomiska resultat

3. Strukturreformer

4. Genomförande av det extraordinära finansiella stödet

V. BOSNIEN-HERCEGOVINA

1. Sammanfattning

2. Makroekonomiska resultat

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

VI. Förbundsrepubliken Jugoslavien (Kosovo)

1. Sammanfattning

2. Makroekonomiska resultat

3. Strukturreformer

4. Genomförande av det extraordinära finansiella stödet

VII. Förbundsrepubliken jugoslavien (Serbien och Montenegro)

1. Sammanfattning

2. Makroekonomiska resultat

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

VIII. F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

IX. GEORGIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av det exceptionella finansiella stödet

X. MOLDAVIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

XI. RUMÄNIEN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

XII. TADZJIKISTAN

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

XIII. UKRAINA

1. Sammanfattning

2. Makroekonomisk utveckling

3. Strukturreformer

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

I. INLEDNING

Denna rapport innehåller en bedömning av den ekonomiska situationen, framstegen i reformarbetet och framtidsutsikterna för de länder som erhöll makroekonomiskt stöd under 2001, med särskild tonvikt på uppfyllandet av villkoren för utbetalning av stödet.

I kapitel II ges en översiktlig tillbakablick över Europeiska gemenskapens makroekonomiska stöd till tredje land, en sammanfattning av 2001 års transaktioner samt en analys av hur bördorna fördelas inom det internationella givarsamfundet.

I de efterföljande kapitlen diskuteras viktiga aspekter på övergångsprocessen i de länder för vilka under 2000 antingen nya makroekonomiska stöd beslutats av rådet eller utbetalningar gjorts inom ramen för tidigare beslutade stöd.

Rapporten inlämnas i enlighet med rådets beslut om makroekonomiskt stöd eller exceptionellt finansiellt stöd till tredje land och bygger på de rapporter som lagts fram under tidigare år [1].

[1] Se följande meddelanden från kommissionen till rådet och Europaparlamentet med titeln "Rapport om genomförandet av makroekonomiskt stöd till tredje land":

I bilaga 1 återfinns en fullständig förteckning över de makroekonomiska stöd och motsvarande utbetalningar rådet beslutat om t.o.m. slutet av 2001. Bilaga 2 innehåller en översikt över det makroekonomiska stödet från bilaterala och multilaterala givare till mottagare av makroekonomiskt stöd från EG. I bilaga 3 sammanfattas några valda makroekonomiska indikatorer.

II. ÖVERSIKT

1. Bakgrund

Makroekonomiskt stöd avser stöd till mottagarländernas politiska och ekonomiska reformer och genomförs i samband med stödprogram från IMF och Världsbanken. Stödet omfattar ett antal principer och ges bara undantagsvis och som komplement till finansieringen från internationella finansiella institutioner (IFI) och skall dessutom vara förknippat med vissa makroekonomiska villkor. Mottagarländerna har genom gemenskapens makroekonomiska stöd framför allt fått hjälp med att få till stånd ekonomiska reformer och strukturförändringar. I nära samarbete med IMF och Världsbanken har stödet använts för att främja åtgärder som skräddarsytts för att passa det enskilda landets behov med det överordnade målet att stabilisera den finansiella situationen och införa marknadsekonomi. Kommissionen genomför denna typ av stöd i samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén.

2. Makroekonomiskt stöd 2001

a) Nya beslut

1999 och 2000 var de år då Balkanländerna erhöll stärkt makroekonomiskt stöd och då, till följd av växande betalningsbalansproblem och krisen i Kosovo, rådet beslutade om sju transaktioner till ett belopp om högst 515 miljoner euro till förmån för Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien och Rumänien samt de f.d. jugoslaviska republikerna Makedonien, Kosovo och Makedonien. Under 2001 bekräftades denna ökning av stödet till Balkanländerna genom ett omfattande stödpaket till Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro). Som ett resultat av de demokratiska förändringarna i landet beslutade rådet i juli 2001 att anslå 300 miljoner euro i form av ett lån på 225 miljoner euro och bidrag på 75 miljoner euro. I december 2001 godkände rådet en revidering av beslutet genom att öka det totala stödbeloppet till 345 miljoner euro av vilka 120 miljoner euro bestod av bidrag. I juni fattade man beslut om ytterligare stöd till Kosovo som uppgick till 30 miljoner euro. Detta åtföljdes i december av ett bidragspaket på 18 miljoner euro till f. d. jugoslaviska republiken Makedonien.

b) Utbetalningar

Utbetalningarna av makroekonomiskt stöd uppgick till totalt 392 miljoner euro 2001, exklusive bidrag på 5,5 miljoner euro till Armenien och på 40 miljoner euro till Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) som betalats ut på grundval av förfaranden som inletts under 2001, men antagits i januari 2002. Utbetalningarna bestod av 15 miljoner euro till Förbundsrepubliken Jugoslavien (Kosovo), 260 miljoner euro till Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro), 15 miljoner euro till Bosnien och Hercegovina, 22 miljoner euro till f. d. jugoslaviska republiken Makedonien och 6 miljoner euro till Georgien. I mars 2001 reglerade Tadzjikistan sina återstående skulder på 78,8 miljoner euro till gemenskapen. Därefter mottog landet ett nytt stödpaket på 95 miljoner euro i form av ett lån på 60 miljoner euro och bidrag som skulle fördelas över en femårsperiod. Ur detta stödpaket som antogs i mars 2000 utbetalades ett bidrag på 14 miljoner euro och ett lån på 60 miljoner euro under 2001.

Av de 392 miljoner euro som utbetalades hade 95 miljoner euro formen av direkta bidrag. Bidragen avsåg f. d. jugoslaviska republiken Makedonien (10 miljoner euro), Förbundsrepubliken Jugoslavien (Kosovo) (15 miljoner euro), Bosnien och Hercegovina (15 miljoner euro), Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (35 miljoner euro), Georgien (6 miljoner euro) och Tadzjikistan (14 miljoner euro). Resten av stödet hade formen av lån till f. d. jugoslaviska republiken Makedonien (12 miljoner euro), Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (225 miljoner euro) och Tadzjikistan (60 miljoner euro).

c) Återbetalningar och stöd som inte utbetalats

Några av de åtgärder för makroekonomiskt stöd som beslutades under första hälften av 1990-talet har inte betalats ut fullständigt i enlighet med de ursprungliga planerna. Detta beror antingen på förbättrade externa ekonomiska villkor (Ungern, de baltiska länderna, Slovakien och Algeriet) eller på ett svårt politiskt klimat (Vitryssland). I sådana fall finns utbetalning av resterande delar inte längre med i programplaneringen. När det gäller åtgärder som antagits senare har genomförandet i vissa fall försenats på grund av att reformprocessen har avstannat (Rumänien och Georgien). När det gäller Albanien, Moldavien och Ukraina har nya omständigheter lett till att kommissionen överväger villkoren för de befintliga stödåtgärderna. Dessa kan omprövas eller ersättas med nya reviderade stödpaket, eventuellt redan under 2002. I den sista kolumnen i bilaga 1 ges närmare uppgifter om ej utbetalda belopp.

3. Utvecklingstendenser i fråga om makroekonomiskt stöd

Gemenskapens makroekonomiska stöd avser att främja makroekonomisk stabilisering i mottagarländerna och minska deras betalningsbalansproblem. Det har också en mycket stor betydelse när det gäller att främja strukturreformer. I och med att allt fler länder i gemenskapens närhet stod inför betalningsbalansproblem och inledde ambitiösa reformprogrm har antalet länder till vilka gemenskapen kunde erbjuda sådant stöd ökat under årens lopp. Detta innebar att stödets geografiska fördelning förändrades jämfört med de första åren, då de flesta av mottagarländerna låg i Central- och Östeuropa. Till följd av konflikterna på västra Balkan, särskilt konflikten i Kosovo under 1999 och de politiska förändringarna i Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) uppstod det genom rådets beslut 1999-2001 en klar trend mot en relativ ökning av det makroekonomiska stödet till Balkanländerna.

Av de tre beslut om makroekonomiskt stöd som fattades 2001 avsåg två traditionella betalningsbalansåtgärder, medan det tredje syftade till att stärka mottagarens budget. Budgetstödet beslutades till förmån för Kosovo som inte kunde komma ifråga för IMF-stödda ekonomiska program. Ett utmärkande drag för besluten under perioden 2000-2001 var den stora bidragsandelen som uppgick till 43 % av det totala beloppet, jämfört med 6 % under perioden 1990-1999. De nya proportionerna mellan bidrag och lån i stödpaketen avspeglar EU-institutionernas bedömning av den relativa graden av fattigdom i mottagarländerna och deras begränsade förmåga att betala ränta och amorteringar. Enligt vad som påpekades redan 1999 och 2000, syftar det makroekonomiska stödet inte enbart till att främja makroekonomisk stabilisering och betalningsbalansen, utan har även en mycket viktig roll för att stödja regeringsprogram för strukturreformer. Det makroekonomiskt stödet har på ett effektivt sätt genomgående kombinerats med stöd från Phare-/Ispa-, Tacis- eller Obnova-/Cardsprogrammen i syfte att stärka de institutioner som krävs för att strukturreformsåtgärderna skall bli framgångsrika.

Av tabellerna 1 och 2 samt figurerna 1a och 2a framgår tydligt att EG:s makroekonomiska stöd är av exceptionell karaktär. De flesta åtgärder för makroekonomiskt stöd beslutades och genomfördes under åren omedelbart efter de politiska och ekonomiska omvälvningarna i länderna i Central- och Östeuropa. De svängningar i beloppen för makroekonomiskt stöd som sedan dess noterats återspeglar beslut som fattats från fall till fall efter en bedömning av potentiella mottagarländers makroekonomiska situation och finansieringsbehov. Av figur 1a för beslutade transaktioner under hela perioden från 1990 till 2001 (totalt 5.8 miljarder euro) och figur 2a för faktiskt utbetalda belopp (totalt 4.7 miljarder euro) framgår att stödet till stor del koncentrerats till de central- och östeuropeiska länder som ansökt om EU-medlemskap (omkring 57 % av det samlade makroekonomiska stödet under den senaste tioårsperioden). Det makroekonomiska stödet till dessa länder minskades dock successivt parallellt med deras framsteg när det gäller makroekonomiska anpassningar och reformer. Under senare tid har makroekonomiskt stöd främst lämnats till västra Balkan (transaktioner under 1999, 2000 och 2001) och till vissa låginkomstländer bland de nya oberoende staterna. Att beloppen till Medelhavsländerna är relativt låga (14% av de samlade belopp som godkänts, men inga nya godkännanden sedan 1996) bör ses mot bakgrund av att det finns andra former av makroekonomiskt bistånd som gjorts tillgängliga för dessa länder (särskilt strukturanpassningsfaciliteterna inom Meda).

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

4. Fördelning av bördan

Inom ramen för samordningen mellan givare av stöd till de central- och östeuropeiska länderna och västra Balkan har Europeiska kommissionen i samarbete med Världsbanken anordnat givarkonferenser där behovet av extern finansiering bedöms och principöverenskommelser om eventuella bidrag från internationella finansiella institutioner (IFI) och bilaterala givare - inklusive EG - ingås. Ett liknande tillvägagångssätt har använts för andra potentiella mottagarländer, genom möten med rådgivande gruppen på initiativ av Världsbanken.

I bilaga 2 sammanfattas vilka belopp som olika bidragsgivare ställt till förfogande för att täcka det återstående externa finansieringsbehov som mottagare av makroekonomiskt stöd från EG har. Närmare uppgifter per mottagarland för 2001 ges i bilaga 2.1.

Ända från början har EG:s makroekonomiska stöd varierat kraftigt i absoluta belopp, i likhet med omfattningen av det finansiella stödet från det internationella samfundet (se bilaga 2 och liknande tabeller i tidigare rapporter om makroekonomiskt stöd).

Gemenskapsstödet var ursprungligen betydande jämfört med finansieringen från IFI. Gemenskapen spelade verkligen en nyckelroll, både som en stor långivare och som samordnare av G24-ländernas bilaterala stöd till de central- och östeuropeiska länderna. Allteftersom IFI gradvis kunde ställa mer resurser till förfogande med hjälp av nya instrument ökade deras andel av finansieringspaketen väsentligt till och med 1999.

Samtidigt har utländska långivare, både offentliga och privata, bidragit genom skuldlättnader och avskrivning av skulder, särskilt under 1991, 1994, 1995 och 2001. Bland de länder som mottog makroekonomiskt stöd från EG omfattades följande av skuldlättnader och liknande åtgärder: Algeriet 1991 och 1994, Bulgarien 1991, 1994 och 1997, Moldavien 1996, Ukraina 1994, 1995 och 1999 samt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina och Albanien 1999. Under 2000 förekom inga skuldlättnader för de länder som erhöll makroekonomiskt stöd från EG. Under 2001 omfattades Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) av en kraftig skuldlättnad som överenskommits med Parisklubben.

III. ALBANIEN

1. Sammanfattning

Inom ramen för det IMF-stödda treåriga program som antogs i maj 1998 lyckades de albanska myndigheterna ytterligare förbättra den makroekonomiska stabiliteten. BNP-tillväxten för 2001 uppgick till 6,5%, vilket låg något under den genomsnittliga tillväxttakten på 7-8 % under de tre senaste åren, och det offentliga underskottet minskade ytterligare och bytesbalansunderskottet försämrades något delvis på grund av stor import av investeringsvaror, växelkursen för den albanska valutan lek var fortsatt stark mot euron, men sjönk något mot dollarn och den årliga inflationstakten hölls på en låg nivå (omkring 3,5%).

Beträffande strukturreformer noterades betydande framsteg. Inom den finansiella sektorn vidtogs ytterligare åtgärder för att privatisera den kvarvarande statligt ägda banken, som förväntas privatiseras under 2002. En andra GSM-licens beviljades i början av 2001. Framstegen med att omstrukturera energisektorn håller jämna steg med den åtgärdsplan som beslutades i december 2000. Betydande framsteg noterades även inom budgetområdet genom antagandet av den andra utgiftsramen på medellång sikt som omfattar perioden 2002-2004.

Det makroekonomiska stöd till ett belopp om högst 20 miljoner euro som rådet fattade beslut om i april 1999 genomfördes inte, på grund av de albanska myndigheternas ovilja att med en relativt god internationell nettoreserv (Net International Reserve, NIR) öka upplåningen utan särskilda förmåner. Därför har detta stöd numera ställts in.

// EKONOMISKA REFORMER - SAMMANFATTNING AV SITUATIONEN

// 1. Avreglering av priser

De flesta priser fastställs marknadsmässigt, med undantag för ett fåtal utvalda offentliga tjänster.

// 2. Avreglering av handeln

Inga kvantitativa restriktioner på importen. Bara ett fåtal exportförbud återstår. Fyra olika tullsatser (0, 2, 10 och 15 %). Medlem i WTO sedan september 2000.

// 3. Växelkurssystem

Växelkursen flytande sedan juli 1992. Systemet i stort sett fritt från restriktioner för bytesbalanstransaktioner.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Liberal lagstiftning. Inga restriktioner vad gäller att föra hem vinster. Även om det är tillåtet att sälja mark till utlänningar och trots framsteg när det gäller fastighetsregistrering, saknas en väl fungerande fastighetsmarknad fortfarande.

// 5. Penningpolitik

Centralbankens penningpolitik är helt baserad på användning av indirekta instrument till följd av att minimiinlåningsräntorna avskaffades i juli 2000. Auktioner för statsskuldväxlar (3, 6 och 12 månader).

// 6. Den offentliga sektorns finanser

Moms infördes i juli 1996 och reviderades i oktober 1997. Utgiftsramen på medellång sikt som utarbetades i december 2000 och uppdaterades i juni 2001 för perioden 2002-2004.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Privatiseringen av odlingsbar mark i stort sett fullbordad. 1997 års privatiseringsprogram för små och medelstora företag är fullbordat. Det första stora statligt ägda strategiska bolaget (AMC) privatiserat under 2000. En fondbörs inrättades i mars 1996.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Tudelat banksystem som domineras av den återstående större statligt ägda banken, Sparbanken, som skall privatiseras under 2002.

2. Makroekonomiska resultat

Sedan 1998 har de albanska myndigheterna genomfört ett omfattande medelfristigt program för makroekonomiska reformer och strukturreformer. Programmet understöddes av IMF via en facilitet för att minska fattigdom och främja tillväxt (Poverty Reduction and Growth Facility, PRGF, tidigare ESAF). Den framgångsrika återhämtning som inleddes 1998 fortsatte under 1999 och 2000 med BNP-tillväxt på 7,3 % respektive 7,7 %. Vid utgången av 2000 var den årliga inflationstakten fortfarande under kontroll och låg på 4,5 %, det inhemskt finansierade offentliga underskottet sjönk ytterligare och bytesbalansunderskottet minskade till 7 % av BNP.

Till följd av den svaga jordbrukstillväxten och den försämrade elsituationen mattades den reala BNP-tillväxten 2001 av till 6,5 %, jämfört med ett genomsnitt på 7-8 % under de tre föregående åren. Det var huvudsakligen transport- och tjänstesektorerna som bidrog till denna tillväxt. Albaniens tillväxt hade även positiva effekter på arbetslösheten som sjönk från cirka 17 % i december 2000 till cirka 14,5% i december 2001 - eventuellt också på grund av ökad kontroll av företagen och den grå ekonomin. En relativt strikt penningpolitik jämte betydande produktivitetsökningar bidrog till att inflationen kunde hållas under kontroll. Trots inflationstrycket som orsakats av krisen i grannlandet Makedonien och av offentliga utgifter i samband med valet begränsades inflationen till 3,5 % i december (på årsbasis).

Med hänsyn till ändringarna av 2001 års budget till följd av energikrisen och som inbegriper ytterligare stöd för elimport, har budgetgenomförandet 2001 i stort sett legat i linje med förväntningarna, även om inkomster och utgifter har legat lägre än vad som budgeterats. Den totala underskottet förväntas uppgå till cirka 9 % av BNP vilket ligger i linje med 2000 års uppgifter. Den utländska finansiering av underskottet, som till övervägande del skedde i form av bidrag eller koncessionslån, uppgick till cirka 4 % av BNP, den inhemska finansieringen motsvarade cirka 3 % och privatiseringsintäkterna svarade för återstående 2 %.

Som vanligt sedan övergången inleddes har stora överföringar - som uppskattas till 470 miljoner US-dollar 2001 - från albaner bosatta utomlands delvis vägt upp det officiella underskottet i handelsbalansen, som dock skall ha ökat på grund av betydande import av maskiner och bättre tullkontroll. Följaktligen förväntas bytesbalansen att ha försämrats något (7,4 % av BNP, jämfört med 7 % år 2000). De utländska direktinvesteringarna tilltog under 2001, vilket bidrog till att de officiella valutareserverna ökade på nytt (737 miljoner US-dollar eller 4,7 månaders import i slutet av 2001, jämfört med 608 miljoner US-dollar eller 4,3 månaders import i slutet av 2001). Kombinationen låg inflation och tillräcklig nivå på de officiella valutareserverna bidrog till en stabil växelkurs för den nationella valutan. Under de senaste två åren har den nationella valutan lek bara sjunkit något i värde mot dollarn, medan den har hållit sig i stort sett stabil mot euron. I slutet av 2001 uppgick utlandsskulden, däribland utestående skulder, till 1,19 miljarder US-dollar (cirka 29 % av BNP) vilket är ganska lågt jämfört med vissa andra länder på västra Balkan, och utlandsskulden förväntas stabilisera sig på denna nivå under de kommande åren.

3. Strukturreformer

Ytterligare framsteg uppnåddes under 2001 vad gäller privatisering och omstrukturering av företag. Efter försäljningen i juli 2000 av mobiltelefonföretaget AMC beviljades en andra GSM-licens i augusti 2001 till ett brittiskt-grekiskt konsortium (vilket bidrar till de utländska direktinvesteringarna). I maj 2001 godkände det albanska parlamentet en lag om privatisering av telekomoperatören för fasta linjer, Albtelekom, vilket förväntas vara genomfört i slutet av 2002. Från och med september 2001 låg framgångarna med omstruktureringen av energisektorn, bland annat elföretaget KESH, i stort sett i linje med den åtgärdsplan som fastställdes i december 2000. Åtgärder vidtogs även när det gäller privatisering av oljeföretaget Servcom.

Privatiseringen av den statliga handelsbanken i oktober 2000 skapade förutsättningar för privatisering av den återstående statligt ägda - och största - banken i landet, Sparbanken (SB). När parlamentet hade antagit den nödvändiga privatiseringslagen och vidtagit andra förberedande åtgärder tillkännagav man i juni 2001 att det internationella anbudsförfarandet för privatisering av banken hade inletts. Till följd av händelserna den 11 september 2001 och fortsatt oro i f. d. jugoslaviska republiken Makedonien har privatiseringsförfarandet dock försenats. Den reviderade tidtabellen innehåller en förteckning över intresserade banker i slutet av mars 2002 och ett antal köpare i slutet av juni. Under tiden har åtgärder vidtagits för att minska SB:s dominerande ställning på marknaden genom att överföra 70 kontor för pensionsutbetalningar till Albapost och genom att via ett auktionsförfarande lägga ut SB:s skattefunktioner i regionen Elbasan på entreprenad till den tyska FEFAD-banken.

När det gäller avreglering av handeln finns det inga kvantitativa restriktioner för import och endast ett fåtal restriktioner återstår för export (skinn, hudar, metallskrot och vissa träprodukter). Från och med januari 2001 har den maximala tullsatsen på import minskats till 15 %, vilket utgör en betydande minskning jämfört med 1999 (20 %) och 2000 års (18 %) nivåer.

Vissa åtgärder har vidtagits för att förbättra den albanska affärsmiljön och investeringsklimatet. En konkurslag, som överensstämmer med lagen om pantsättning av fordringar, antogs 2001, liksom en lag om insättningsgaranti. Registret för lös egendom har börjat fungera. Ansträngningar görs för att ytterligare förbättra det rättsliga regelverket och för att stimulera inhemska och utländska investeringar. Under 2002 planerar man att inrätta en informationsbyrå för investerare och kontor för kreditinformation. Lagen om verkställande av domstolsbeslut antogs i januari 2001 och en lag om medling vid affärstvister förväntades antas före slutet av år 2001. Trots dessa initiativ förhindras dock ett verkligt uppsving av investeringarna genom bristerna i det albanska rättsväsendet och i förvaltningen av näringslivet samt upprepade fall av korruption. Den centrala lagstiftningen såsom handelslagstiftning måste förbättras för att underlätta genomförande och efterlevnad.

Inom finanspolitiken uppdaterades och förbättrades utgiftsramen på medellång sikt (som utarbetats första gången 2000) i juni 2001 för perioden 2002-2004 inom ramen för den världsbanksstödda faciliteten för att minska fattigdom och främja tillväxt (PRGF). Genom utgiftsramen på medellång sikt och PRGF tillhandahålls en kraftig ram för utarbetandet av 2002 års budget med klara utgiftsprioriteringar.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

Inom ramen för det treåriga PRGF-stödda program som godkändes av IMF i maj 1998 beslutade rådet den 22 april 1999 att bevilja Albanien ett makroekonomiskt stöd till ett belopp om högst 20 miljoner euro. I motsats till de två tidigare makroekonomiska stöden (ett bidrag på 70 miljoner euro som beslutades 1992 och ett bidrag på 35 miljoner euro som beslutades 1994) var detta stöd i form av ett lån.

Under 1999 och 2000 stödde gemenskapen även Albaniens kort- och medelfristiga anpassnings- och reformprogram med riktade bidrag till budgeten som uppgick till 14,5 miljoner euro via Phare och till 5 miljoner euro via EU:s program för livsmedelssäkerhet. För att hjälpa landet att klara av kostnaderna i samband med flyktingtillströmningen under Kosovokrisen beviljade kommissionen även ett exceptionellt budgetstöd på cirka 33 miljoner euro.

I detta sammanhang och även mot bakgrund av landets goda valutareserver påpekade de albanska myndigheterna att de inte behövde gemenskapens makroekonomiska stöd i form av lån. Därför har kommissionen numera ställt in detta stöd.

IV. ARMENIEN

1. Sammanfattning

Den armeniska ekonomin växte med rekordfart under 2001. Den reala BNP-tillväxten låg på 9,6 % (6,0 % år 2000). Tillväxten stimulerades av jordbruks-, byggnads- och tjänstesektorerna. Exporten ökade med 14 % medan importen var oförändrad i förhållande till föregående år. Underskottet i bytesbalansen minskade något till cirka 11 % av BNP (14,5 % år 2000). Budgetinkomsterna ökade eftersom skatteuppbörden förbättrades, men skatten i förhållande till BNP minskade.

I juli 2001 godkände parlamentet en lista över 900 företag som skulle privatiseras under de närmaste tre åren, däribland anläggningar inom gruv-, metallurgi- och energisektorerna. Brist på intresse från utländska investerare i ett svårt investeringsklimat har dock försenat budgivningen och förhandlingarna.

IMF-styrelsen godkände ett treårigt stöd för Armenien inom ramen för faciliteten för att minska fattigdom och främja tillväxt (PRGF) i maj 2001. Av det totala PRGF-lånet på cirka 87 miljoner US-dollar utbetalades 13 miljoner 2001.

I juni 2001 ansåg kommissionen att Armenien hade gjort avsevärda framsteg och uppfyllde villkoren för utbetalning av den bidragsdel som planerats för 2001. Utbetalningen gjordes i februari 2002. // EKONOMISKA REFORMER - SAMMANFATTNING AV SITUATIONEN

1. // 1. Avreglering av priser

Inga reglerade priser förekommer utanför försörjningssektorn.

1. // 2. Avreglering av handeln

Liberal handelspolitik. Enkla och relativt öppna importbestämmelser med låga tullar. Inga kvantitativa restriktioner. Förhandlingarna om medlemskap i WTO fortsatte under 2001 (problemet med jordbruksskyddet är fortfarande olöst).

1. // 3. Växelkurssystem

Flytande växelkurs. Begränsade offentliga interventioner. Inga restriktioner för tillgång till utländsk valuta. Interbankmarknaden dominerar för utländsk valuta.

1. // 4. Utländska direktinvesteringar

Liberal politik gentemot utländska direktinvesteringar. Det finns inga restriktioner för hemtagning av vinster och kapital.

1. // 5. Penningpolitik

Låg inflation har upprätthållits tack vare centralbankens försiktiga penningpolitik.

1. // 6. Den offentliga sektorns finanser

De offentliga intäkterna beräknas till omkring 17 % av BNP för 2001 och de totala utgifterna till cirka 22 % av BNP.

1. // 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Ett nytt privatiseringsprogram godkändes av parlamentet. Privatiseringsförfarandet går emellertid långsammare på grund av bristande intresse från investerarnas sida i ett svårt affärsklimat. Nya försök att privatisera elföretagen efter det internationella anbudsförfarandet har misslyckats.

1. // 8. Reformering av den finansiella sektorn

Den statligt ägda Sparbanken såldes till lokala investerare 2001. Minimikapitalkravet för befintliga banker ökade 2001 och ytterligare ökningar är planerade under de kommande åren.

1. //

2. Makroekonomiska resultat

Armenien har gjort framsteg när det gäller den ekonomiska politiken, men fortsätter att uppvisa ett stort bytesbalansunderskott och förlitar sig på att överföringar och försändelser från armenier bosatta utomlands skall finansiera detta. Den armeniska ekonomin växer i rekordtakt och real BNP ökade med 9,6 % under 2001 (den kraftigaste ökningen sedan oberoendet). Armenien är ganska isolerat från världsmarknaderna och därför har den nuvarande konjunkturnedgången inte påverkat landet. Tillväxten bärs upp av både export och inhemsk efterfrågan. Detaljhandelns försäljningen ökade med 13 % under 2001. Exporten ökade med 14 % medan importen var oförändrad i förhållande till föregående år. Fortsatta exportökningar är viktiga eftersom bristen på handelsförbindelser har förhindrat export till näraliggande regionala marknader (på grund av att regionerna är isolerade till följd av den olösta konflikten i Nagorno Karabakh). Underskottet i bytesbalansen (däribland officiella transfereringar) minskade något under 2001 till 11 % av BNP (från 14 % av BNP 2000).

Under 2001 ökade budgetinkomsterna eftersom skatteuppbörden förbättrades, men den positiva utvecklingen kunde inte bibehållas under hela året och det uppstod problem med budgetgenomförandet i slutet av 2001. Inkomstökningar gjorde det möjligt för regeringen att minska de förfallna pensionsutbetalningarna. Trots detta minskade skatten i förhållande till BNP till 14,3 % under 2001. Ingen betydande minskning av underskottet i de offentliga finanserna har noterats 2001 och det beräknas ha legat kvar på nästan 5 % av BNP.

Under 2001 lättade man gradvis på penningpolitiken och konsumentprisinflationen steg från 0,4 % 2000 till 2,9 % 2001, vilket dock ligger under den planerade nivån på 3,5 %. Den armeniska valutan dram var ganska stabil 2001 och låg på 560 dram per US-dollar. Valutareserven är fortfarande tillräcklig och täckte över 3 månaders import. Utlandsskulden uppgick till cirka 860 miljoner US-dollar (cirka 45 % av BNP) i början av 2001 och inga avgörande förändringar skedde under 2001. Armenien har förhandlat fram ett avtal med Ryssland om utbyte av skulder mot aktieinnehav när det gäller landets skuld på 94 miljoner US-dollar. Detta avtal kommer att träda i kraft 2002.

IMF-styrelsen godkände ett treårigt stöd till Armenien inom ramen för faciliteten för att minska fattigdom och främja tillväxt (PRGF) i maj 2001. Av det totala PRGF-lånet på cirka 87 miljoner US-dollar utbetalades 13 miljoner under 2001. I slutet av året stötte Armenien på problem när det gäller att uppfylla de överenskomna målen för den ekonomiska politiken och ytterligare utbetalningar sköts upp till början av 2002.

3. Strukturreformer

Takten i strukturreformerna började öka igen 2001 efter en avmattning 1999-2000. I juli 2001 godkände parlamentet ett nytt privatiseringsprogram med en förteckning över 900 företag som skall privatiseras inom tre år. Denna lista innefattar även företag inom gruv-, metallurgi- och energisektorerna. Samtidigt har betoningen flyttats från att söka snabba försäljningar till att locka lämpliga strategiska investerare. Privatiseringsförfarandet har dock inte fortlöpt som förväntat. Av de 14 större företag som från början utvaldes för privatisering 2001 har 7 sålts. Ett svårt investerings- och affärsklimat har dämpat de utländska investerarnas intresse. Till exempel lockade inte det internationella anbudsförfarandet för att privatisera fyra elföretag några anbudsgivare 2001. Som ett alternativ har man beslutat att slå samman de fyra företagen i ett och regeringen har inlett förhandlingar om att leasa eldistributörerna till en utländsk operatör under en treårsperiod. Privatisering av elkraftanläggningar håller också på att förberedas.

Minimikapitalkraven för de befintliga bankerna har ökats för att påskynda konsolideringen av den mycket fragmenterade banksektorn. Den sista helt statligt ägda banken, Sparbanken, såldes till en grupp armeniska investerare 2001.

Framgångar har uppnåtts när det gäller att anpassa konkurrenspolitiken till EU:s regler. En ny lag om konkurrenspolitik har antagits och en oberoende konkurrenskommission har inrättats. Efterlevnaden av konkurslagstiftningen är dock fortfarande ineffektiv.

Dessutom har en ny lag om rapportering för alla högt uppsatta offentliga tjänstemän antagits. En regeringskommission för att bekämpa korruption har inrättats, men antagande och genomförande av nya åtgärder går långsamt.

Ny skattelagstiftning antogs i december 2000 för att ersätta den progressiva företagsbeskattningen med en enhetstaxa på 20 % för stora företag. Åtgärder för att förenkla skattelagstiftningen för små företag har också vidtagits.

Regeringen har angett att utveckling av informationsteknik är dess främsta prioritering för att främja ekonomin och skapa nya jobb. Armenien har specialister och sakkunskap inom detta område och man försöker begränsa forskarflykten som har blivit ett allvarligt problem.

4. Genomförande av det extraordinära finansiella stödet

Armenien fick ett nytt stödpaket från gemenskapen bestående av ett nytt lån på 28 miljoner euro (utbetalades 1998) och ett totalt bidrag på 30 miljoner euro (skall betalas ut under perioden 1998-2004. De krav på strukturreformer som utbetalningen av 2001 års bidragsdel är förenad med innefattar bland annat förbättring av skatteuppbörden, förstärkning av tillsynsbestämmelser inom banksektorn, antagande av ett nytt fastighetsregister, betalning av utestående löner och pensioner, betalning av utestående skulder till energileverantörer och förberedelse av en handbok för utländska investerare. Vid ett besök i Armenien i juni 2001 konstaterade tjänstemän från kommissionen att landet hade gjort stora framsteg när det gäller att uppfylla de makroekonomiska och strukturella villkoren för utbetalningen av bidraget för 2001 som uppgår till 5,5 miljoner euro. Utbetalningen av bidraget gjordes 2002 på grundval av det förfarande som inleddes 2001 efter Armeniens minskning av nettoskulden till gemenskapen med 7 miljoner euro som överenskommits mellan kommissionen och de armeniska myndigheterna.

V. BOSNIEN-HERCEGOVINA

1. Sammanfattning

Bosnien och Hercegovina har inom ramen för IMF-stödda stand-by-avtal (SBA), som godkändes i maj 1998, gjort betydande framsteg mot makroekonomisk stabilitet. Detta tack vare att man strikt respekterat reglerna för sedelfondssystemet och genom en försiktig finanspolitik. Under 2001 förblev tillväxten återhållsam och justerades nedåt till cirka 5-6 % från en uppskattad nivå på 8 %, och inflationen var måttlig (cirka 4,5 % år 2001). Det stora underskottet i bytesbalansen beräknas ha minskat ytterligare 2001 till 20,8 % av BNP (22,2 % år 2000). Den 10 maj 2001 avslutade IMF den sjätte och den avslutande sjunde översynen inom ramen för SBA och ett nytt avtal väntas komma i början av 2002.

På strukturreformområdet har man gjort betydande framsteg 2001 med att privatisera mindre företag, reformera och förvalta offentliga utgifter, reformera tullförvaltningen och nyligen även med att privatisera större företag. Framstegen har dock gått långsammare när det gäller att harmonisera skatter, privatisera statligt ägda banker och underlätta investeringar.

Mot bakgrund av tillfredsställande framsteg i fråga om de strukturella villkor som är knutna till gemenskapens makroekonomiska stöd, betalade kommissionen i slutet av 2001 ut den tredje och avslutande delen av stödet på 15 miljoner euro. // EKONOMISKA REFORMER - SAMMANFATTNING AV SITUATIONEN

1. // 1. Avreglering av priser

De flesta priser har avreglerats, med undantag för ett fåtal utvalda offentliga tjänster.

1. // 2. Avreglering av handeln

Frihandelsavtalet med Kroatien trädde i kraft den 1 januari 2001 med tullminskningar på varor från Bosnien och Hercegovina från 30-100 % från och med 2004. Liknande frihandelsavtal förhandlas med f. d. jugoslaviska republiken Makedonien, Slovenien och Förbundsrepubliken Jugoslavien. WTO-anslutningen går framåt och förväntas ske under första halvåret 2002.

1. // 3. Växelkurssystem

Valutan, den konvertibla marken (marka), är låst till D-marken enligt förhållandet 1:1 inom ramen för sedelfondssystemet sedan juni 1998 och ingen revidering av detta förhållande i samband med övergången till euron var planerad.

1. // 4. Utländska direktinvesteringar

Osäkra förutsättningar på grund av upplevt hög risk och oklar politik. I november 2001 antog federationen en lag om utländska investeringar i enlighet med 1998 års statliga lagstiftning om utländska investeringar.

1. // 5. Penningpolitik

Bosnien och Hercegovinas centralbank ansvarar för att driva sedelfondssystemet. Centralbanken och andra banker är förbjudna att låna ut pengar till regeringen.

1. // 6. Den offentliga sektorns finanser

Svällande löneräkningar i den offentliga sektorn, subventioner och ohållbara socialförsäkringssystem. Den offentliga budgeten är inte säkrad genom egna medel och beroende av entiteternas bidrag. Framsteg har uppnåtts, men bara på institutionell nivå. Skatteharmonisering mellan entiteterna har ännu inte uppnåtts.

1. // 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Medan privatiseringen av mindre företag gått framåt under senare tid i båda entiteterna, har processen med att privatisera större företag gått långsamt, men har nyligen fått upp farten igen genom externt tekniskt stöd för anbudsförfaranden.

1. // 8. Reformering av den finansiella sektorn

Regelverket för reformering av banksektorn är på plats i båda entiteterna, men privatiserings- eller likvideringsprocessen beträffande de statliga bankerna har gått långsammare än väntat. Reformeringen av betalningssystemet är väl framskriden, med formell stängning av betalningsbyråerna, överföring av deras funktioner till banksektorn och upprättande av ett centralt clearingorgan.

1. //

2. Makroekonomiska resultat

Allmänna val hölls i november 2000. Först efter långdragna förhandlingar och ingripande från den höge representantens kansli kunde regeringar bildas i båda entiteterna och på federal nivå. I januari 2001 bildades regering i Republika Srpska, i februari bildades regering i staten Bosnien och Hercegovina och i mars i Federationen. Detta försenade den ekonomiska reformen och ledde till att handlingsförlamningen inom det rättsliga området förvärrades. Under andra halvåret lyckades de nya regeringarna få fart på reformerna igen.

Enligt de makroekonomiska uppgifterna 2001 fortsatte BNP-tillväxten att avmattas och myndigheterna väntar sig en tillväxt på totalt cirka 5-6 % för 2001, vilket skall jämföras med tidigare års högre siffror och en preliminär uppskattning på 8 %. Den preliminära informationen visar att jordbruksproduktionen har återhämtat sig något från nedgången 2000, som till stor del berodde på kraftig torka. Arbetslösheten uppskattas till cirka 40 %, vilket är särskilt högt i förhållande till den genomsnittliga nivån på västra Balkan (17 %) eller i kandidatländerna (12 %).

Inflationen är fortsatt dämpad (beräknad till cirka 4,5 % 2001) och den konvertibla markens (marka) växelkurs är stabil, vilket förstärks av strikt respekt för sedelfondssystemet som infördes i mitten av 1998. Att upprätthålla valutans trovärdighet är centralbankens mål. Den konvertibla marken (marka) låstes till D-marken och euron, och de monetära myndigheterna uteslöt revidering av detta förhållande i samband med övergången till euro. När det gäller de offentliga finanserna förblev utgifterna mycket höga och uppskattades till cirka 44 % av BNP 2001. Svällande löneräkningar i den offentliga sektorn, subventioner och ohållbara socialförsäkringssystem ger anledning till oro. Emellertid har ett oväntat större underskott till följd av ökade löne- och pensionsutgifter tvingat staten att vidta åtgärder i slutet av året för att anpassa de löpande utgifterna till tillgängliga resurser.

Återhämtningen av exporten som inleddes 2000 (delvis till följd av att den jugoslaviska marknaden öppnades på nytt) tillsammans med en liten importökning (huvudsakligen till följd av att givarna minskade sin finansiering av omstruktureringarna) omvandlades till ett stadigt underskott i handelsbalansen på 1,6 miljarder US-dollar. Underskottet i bytesbalansen (exklusive transfereringar) minskade ytterligare under 2001. Det ligger dock fortfarande mycket högt på motsvarande 20,8 % av BNP (jämfört med 22,2 % år 2000). Utlandsskulden ligger kvar på en hög nivå (motsvarande omkring 61% av BNP för 2001), vilket delvis är en följd av den betydande skuldbörda som ärvdes från f.d. republiken Jugoslavien. Skuldtjänsten ligger relativt lågt som andel av varuexporten, vilket återspeglar att en stor del av skulden utgörs av lån till förmånliga villkor och förmånliga skuldomläggningsavtal. De utländska nettoinvesteringarna per capita ökade från 35 US-dollar 2000 till 38 US-dollar 2001 (beräknat), men är fortfarande bland de lägsta i regionen. Endast små framsteg har uppnåtts när det gäller att förbättra den rättsliga ramen för utländska direktinvesteringar netto. Reglerna skiljer sig åt mellan de olika entiteterna och det är fortfarande svårt och oöverskådligt att investera.

3. Strukturreformer

Under 2001 har man uppnått framsteg när det gäller att förvalta och reformera offentliga utgifter. På statlig nivå pågår arbetet redan med att förstärka övervakningen av de statliga funktionernas finanser i ett ministerium för finansförvaltning som inrättades i oktober 2000. På entitetsnivå har ministerier för finansförvaltning inrättats under året i de båda entiteternas finansministerier och statskassans konto fungerar sedan den 1 januari 2002. Alla offentliga betalningar kommer att gå via detta konto för att säkerställa ökad insyn och kontroll av de offentliga finanserna.

Inom området för tull- och skattereformer har båda entiteterna numera antagit en lag om skatteadministration. Även om vissa åtgärder har vidtagits för att harmonisera skattesatserna, särskilt vad gäller punkt- och omsättningsskattesatserna, har full harmonisering ännu inte uppnåtts. Vad gäller omorganisationen av skatteförvaltningen har stora framsteg uppnåtts 2001 inom Federationen, där inrättande av kontroll- och utredningsenheter samt skuldförvaltning fortlöper väl. I Republika Srpska har man först nyligen påskyndat denna process och antagit en motsvarande lag i oktober 2001. Diskussionerna om att införa moms befinner sig i ett inledande stadium och ger upphov till många frågor som hänför sig till det svåra samarbetet mellan de två entiteterna.

Privatiseringen av mindre företag har under senare tid gått snabbt framåt i båda entiteterna. I Federationen har man privatiserat 192 små företag, medan man i Republika Srpska har sålt ut 169 små företag. Tidsgränsen för försäljning av de återstående statliga små företagen har förlängts till den 31 mars 2003. När det gäller privatiseringen av de stora företagen har framstegen gått långsammare, även om förfarandet påskyndades nyligen. Av de 157 företag inom Federationen som utbjöds till försäljning privatiserades 34. I Republika Srpska, där det har varit särskilt svårt att dra till sig utländska investerare, har bara tre strategiska företag av de 86 som stod på den ursprungliga listan hittills privatiserats, medan kontraktsförhandlingar pågår med ett fjärde företag. Privatiseringarnas effekter på företagsstyrningen är ojämna och ofta försenade eftersom de medborgare eller investeringsfonder som tar över företagen inte alltid kan bedöma deras lönsamhet eller påtvinga industriell omstrukturering.

Betalningsbyråerna stängdes i början av januari 2001 och deras funktioner har överförts till banksektorn. Avsevärda framsteg har också uppnåtts när det gäller banktillsyn och tillsynsbestämmelser (till exempel genom ökning av minimikapitalkraven). Däremot har privatiseringen av de statliga bankerna fortskridigt i långsammare takt än planerat i båda entiteterna. Inga banker har privatiserats i Federationen, även om två banker befinner sig i det sista förhandlingsstadiet, medan endast tre banker har avyttrats i Republika Srpska. I slutet av 2001 förbereddes ett lagförslag om insättningsgaranti, genom vilket man planerar att inrätta en statlig byrå för insättningsgaranti. Den förväntas täcka insättarnas tillgångar på upp till 5 000 konvertibla mark (marka) i medlemsbankerna. För närvarande finns separata byråer i varje entitet, även om inga medel har reserverats för att täcka de relevanta åtgärderna i Republika Srpska.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

I maj 1998 träffade myndigheterna i Bosnien och Hercegovina ett stand-by-avtal med IMF. I maj 1999 beslutade rådet att bevilja Bosnien och Hercegovina ett makroekonomiskt stöd i form av ett lån till ett belopp om högst 20 miljoner euro och ett bidrag till ett belopp om högst 40 miljoner euro (beslut 1999/325/EG). Sedan den första översynen inom ramen för IMF-programmet genomförts och Bosnien-Hercegovina återbetalat alla sina utestående förfallna skulder till gemenskapen och EIB, betalade kommissionen i december 1999 ut en första del om 25 miljoner euro, vilken omfattade en bidragsdel på 15 miljoner euro och en lånedel på 10 miljoner euro. Sedan man gjort tillfredsställande framsteg inom ramen för IMF-programmet, inklusive slutfört de fjärde och femte översynerna och på ett tillfredsställande sätt uppfyllt de särskilda villkor som är knutna till gemenskapsstödet i fråga om strukturreformer, betalades den andra delen, på 20 miljoner euro, ut i slutet av 2000. Av detta belopp avsåg 2 miljoner euro av bidragsdelen på 10 miljoner euro den statliga budgeten, medan resten avsåg entiteternas budgetar.

Efter vissa förseningar av genomförandet av de politiska besluten, vilket krävde tre förlängningar av stand-by-avtalet (i maj 1999, mars 2000 och december 2000), slutförde IMF den sjätte och den avslutande sjunde översynen och godkände utbetalningen av 18 miljoner US-dollar (14 miljoner särskilda dragningsrätter [SDR]) i maj 2001. Förhandlingar pågår fortfarande med myndigheterna i Bosnien och Hercegovina om ett nytt stand-by-avtal som förväntas undertecknas i början av 2002.

Utbetalning av den tredje delen på 15 miljoner euro (bidrag) har knutits till fortsatta framsteg inom ramen för IMF-programmet samt till ett antal strukturreformskriterier, bland annat inom området för förvaltning av offentliga utgifter, tullar och skatter, privatisering och bankreformer. I mitten av 2001 gjorde kommissionen en första översyn där man konstaterade framsteg på flera områden, men uppmuntrade myndigheterna till fler framsteg inom andra nyckelområden, till exempel förvaltning och reformering av offentliga utgifter och lagstiftning om utländska direktinvesteringar. Efter en andra översyn i november där det konstaterades att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina i stort sett hade uppfyllt villkoren utbetalades den tredje och slutliga delen av gemenskapsstödet i slutet av 2001. Av det totala beloppet avsåg 2,5 miljoner euro den statliga budgeten, medan resten avsåg entiteternas budgetar.

VI. Förbundsrepubliken Jugoslavien (Kosovo)

1. Sammanfattning

Ekonomin har fått upp farten igen efter konflikten och levnadsvillkoren fortsätter att förbättras. Den reala BNP-tillväxten beräknas uppgå till 10 % 2001, även om den utgår från en låg nivå och stimuleras av en givarstödd omstrukturering. BNP-deflatorn är beräknad till 13 %. Produktionen och exporten är dock fortfarande dämpad och arbetslösheten är hög.

UNMIK (Förenta nationernas uppdrag i Kosovo), särskilt dess EU-ledda fjärde pelare, som är ansvarig för ekonomisk återuppbyggnad och utveckling, har gjort ytterligare framsteg inom viktiga ekonomiska områden. De har lyckats över förväntan med uppbörd av intäkter och skattehantering. Antalet banker och in- och utlåningsverksamheterna har utvecklats fördelaktigt. I brist på en erkänd privatiseringsinstans har UNMIK också genomfört anbudsförfaranden för statligt ägda företag för att bana väg för investeringar.

Som en fortsättning på sitt stöd beslutade rådet i juni 2001, på förslag från kommissionen, att ge Kosovo ytterligare exceptionellt finansiellt stöd till ett belopp om högst 30 miljoner euro i form av bidrag (2001/511/EG). Den första delen betalades ut i september när ett samförståndsavtal undertecknades av UNMIK och gemenskapen. // EKONOMISKA REFORMER - SAMMANFATTNING AV SITUATIONEN

// 1. Avreglering av priser

Priserna är avreglerade, med undantag för vissa offentliga tjänster.

// 2. Avreglering av handeln

UNMIK tillämpar Förbundsrepubliken Jugoslaviens ändrade tullagstiftning och tar ut en tullsats på 10 %, olika punktskatter och försäljningsskatt (15 %), som ersattes med moms i juli 2001, på importerade varor. UNMIK tar inte ut tull på varor från de andra förbundsrepublikerna. UNMIK har bibehållit Förbundsrepubliken Jugoslaviens handelspreferensavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

// 3. Växelkurssystem

Användningen av euron och D-marken (och andra valutor) har legaliserats, trots att den jugoslaviska dinaren fortfarande utgör lagligt betalningsmedel.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Inrättandet av en ram för handelslagstiftningen har framskridit. Affärsmiljön är dock fortfarande ogynnsam till följd av den politiska situationen och oklart rättsläge.

// 5. Penningpolitik

Mot bakgrund av sin speciella situation har Kosovo varken centralbank eller penningpolitik. Kosovos bank- och betalningsmyndighet (Banking and Payments Authority, BPK) sköter ett antal uppgifter som vanligtvis åläggs en centralbank, bland annat förberedelserna av övergången till euron från och med januari 2002.

// 6. Den offentliga sektorns finanser

De inhemska inkomsterna översteg de preliminära beräkningarna 2001. Ytterligare skatter och åtgärder för att stärka uppbörden av intäkter är planerade. Kontroll av löneräkningarna inom den offentliga sektorn är fortfarande ett problem. Det finns för närvarande inte något heltäckande socialförsäkringssystem.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Privatiseringen av offentliga företag hindras av oklart rättsläge. UNMIK har fortsatt kommersialisera företag genom förvaltningskontrakt.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Inom BPK:s regelverk för bestämmelser och tillsyn har antalet bankoktrojer ökat till sju. Antalet konton och insättningar utvecklas positivt. Betalningssystemet ökar i betydelse med ett ökande antal transaktioner som inte omfattar kontanter. På grundval av en förordning som antogs i oktober håller ett regelverk för bestämmelser om tillsyn för försäkringssektorn på att upprättas.

//

2. Makroekonomiska resultat

Ekonomin har fått upp farten igen efter konflikten och levnadsvillkoren fortsätter att förbättras. Den reala BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till 10 % 2001, även om den utgår från en låg nivå. Omstruktureringen är uppenbar, jordbruket återhämtar sig och det finns en livskraftig privat tjänstesektor. Vinproduktionen, som är en av de få exportsektorerna, verkar utvecklas positivt och produktionen förväntas uppgå till 10 miljoner liter 2001. Antalet registrerade företag i oktober 2001 har ökat med 44 % jämfört med slutet av 2000. Det finns tecken på en övergång från handel till annan ekonomisk verksamhet, bland annat tillverkning. Ekonomin fortsätter dock att karaktäriseras av givarstödda omstruktureringsprogram och betydande utländsk närvaro vilket medför ovanligt hög import och svåra obalanser vad gäller löner och beskattning. Arbetslösheten är fortfarande hög (i storleksordningen 50 %). Den nominella BNP-ökningen är beräknad till cirka 13 % år 2001. Få makroekonomiska uppgifter finns tillgängliga och det finns inga officiella uppgifter över BNP, BNP-tillväxt, inflation, konsumtion, privata investeringar och befolkning från Kosovos statistiska kontor. Trots framsteg och avsevärda ansträngningar för att finslipa uppskattningarna är beräkningarna fortfarande ganska godtyckliga på grund av den bristfälliga databasen.

Den centrala finansmyndigheten lyckades väl med genomförandet av Kosovos finanspolitik 2001, även om ett antal utgiftsposter reviderades uppåt under året från 500 miljoner D-mark till 566,5 miljoner D-mark. Enligt preliminära uppgifter kommer de verkliga utgifterna 2001 att uppgå till cirka 537 miljoner D-mark, medan den inhemska skatteuppbörden visade ett avsevärt bättre resultat än vad som budgeterats (572 miljoner D-mark jämfört med 338 miljoner D-mark). Beroende på de offentliga finansernas slutresultat och med hänsyn till givarstödet till budgeten kommer den centrala finansmyndigheten att föra över ett visst ackumulerat kontantöverskott, som tillfälligtvis kommer att behövas för att ställa säkerhet vid övergången till euron och för oförutsedda händelser. Överskottet kommer att göra det möjligt för finanserna att mogna, dvs. föra det möjligt att ta itu med ett antal långsiktiga skyldigheter och göra stora investeringar inom ramen för budgeten, särskilt för att upprätthålla givarstödda investeringar. Detta är också viktigt eftersom givarstödet förväntas minska.

Enligt Europeiska byrån för återuppbyggnad har utbudet av offentliga tjänster förbättrats, men hållbarheten är fortfarande ett stort problem vid omstruktureringarna. De offentliga försörjningsföretagen, särskilt inom energisektorn, dras fortfarande med osäker tillförsel och mycket låg kostnadstäckning. De i realiteten låga priserna stimulerar till ökad konsumtion (till exempel tvättanläggningar för bilar och elelement). Inom telekommunikationsområdet är framstegen inom det fasta nätverket fortfarande begränsade och när det gäller telekommunikationer på provinsiell nivå får man till stor del förlita sig på det mobila nätverket. Inom järnvägsområdet fungerar vissa linjer och en övergripande plan för järnvägsnätet håller på att utarbetas, som bland annat innefattar tillhandahållande av reservdelar och grundläggande reparationer.

3. Strukturreformer

UNMIK har lyckats över förväntan med uppbörd av intäkter och skattehantering. Detta beror på att skatteuppbördskontor har öppnats vid den administrativa gränsen (Administrative Boundary Line [ABL]) mot Serbien, ett framgångsrikt införande av moms från och med den 1 juli, effektiva kontrollåtgärder och förbättrad kapacitet till följd av ständig rekrytering och utbildning.

UNMIK förberedde införande av ett tvådelat pensionssystem som innefattar ett avgiftsfinansierat system (däribland ett allmänt bidragssystem för dem som inte betalade in till det gamla pensionssystemet) och ett obligatoriskt system som helt bygger på fondering.

Under 2001 beviljade Kosovos bank- och betalningsmyndighet (Banking and Payments Authority of Kosovo [BPK]) oktroj till ytterligare sex affärsbanker, vilket innebär att det numera finns sju banker med 22 bankkontor i landet. För att säkerställa stabilitet och undvika överetablering av banker höjde BPK kapitalkraven från och med januari 2002. BPK genomför regelbundna övervakningsåtgärder och har inte funnit några allvarliga fall av misskötsel. Dessutom har BPK beviljat tillstånd till 15 mikrofinansiella institut och icke-bankkoncerner (sju stycken 2001) som bedriver utlåning till enskilda och till små och medelstora företag. Inlåningsökningarna avspeglar både det ökande antalet banker och förtroendet för systemet. Utlåningsverksamheten är dock mer ansträngd och begränsad till en löptid på mindre än 12 månader. Bristen på tillgång till skuldfinansiering av kapitalinvesteringar är ett av de största hindren för ytterligare utveckling av produktion. Särskilt bristen på säkerheter för banklån ses som en av de viktigaste skälen för bristen på riskkapital.

Den 5 oktober 2001 antog UNMIK en förordning om försäkringstillstånd, tillsyn och reglering där BPK förordas att bevilja tillstånd och övervaka försäkringsbolag. Befintliga försäkringsbolag anmodas att ansöka om tillstånd enligt den nya förordningen.

BPK har fortsatt att förbättra sitt betalningssystem för att erbjuda UNMIK, den civila förvaltningen i Kosovo och icke-offentliga organisationer betalningstjänster. Enligt BPK tillhandahåller den för närvarande UNMIK med betalningstjänster genom sju kontor i regionen och genomför mer än 80 000 enskilda transaktioner per månad i form av löner till offentligganställda. BPK ämnar att begränsa sina tjänster till banker och har avslutat de offentliga företagens konton. Det clearingsystem mellan bankerna som invigdes i maj fungerar väl och antalet transaktioner per månad mer än fördubblades från juni till oktober.

Antalet betalningar som inte omfattar kontanter ökar. Efter att ha genomfört cirka 75 betalningar som inte innefattade kontanter i juli, betalade ministeriet som ansvarar för den offentliga sektorn in cirka 1 300 löner på konton i oktober och cirka 2 900 betalningar gjordes i december. Fram till årets slut subventionerade UNMIK avgifterna för att öppna och inneha konto i bank. Vissa ministerier började ställa som villkor att de arbetssökande skulle inneha ett bankkonto.

UNMIK har täckt in ytterligare faktorer som saknats i ramen för handelslagstiftningen. Genom sina regionkontor tillhandahåller UNMIK näringslivsinformation och kontakter, och dessutom anordnar UNMIK seminarier och managementutbildning. UNMIK utbildar också personer i Kosovo för arbete i ministerierna. UNMIK har inte tillräckligt politiskt stöd för att kunna uppnå framsteg inom privatiseringsområdet. I brist på en erkänd privatiseringsinstans har UNMIK också genomfört anbudsförfaranden och har sedan den 15 november undertecknat 11 överenskommelser som omfattar investeringar till ett belopp av 108 miljoner D-mark under kontraktsperioden. En viktig utmaning som återstår är att förbättra det rättsliga systemets kvalitet och tillämpningen av lagstiftningen för att inte avskräcka investerare.

När det gäller övergången till euro följer UNMIK EU:s modell med bara två månader med två valutor i omlopp för att begränsa möjligheterna till penningtvätt. BPK har uppskattat kontantbehovet till totalt cirka 15-20 miljoner D-mark i mynt och 500 miljoner D-mark i sedlar. En offentlig informationskampanj anordnades under 2001. BPK har varit i kontakt med ECB, Deutsche Bundesbank, Österreichische Nationalbank och de banker där myndigheten har konto (Commerzbank och Raiffeisenbank). ECB godkände även förhandsleveranser till Kosovo och affärsbankerna har ordnat med transporterna av kontanter.

4. Genomförande av det extraordinära finansiella stödet

Efter utbetalning av den första bidragsdelen av det exceptionella finansiella stödet på 35 miljoner euro 2000 som är en del av ett mer omfattande stödprogram från gemenskapen på 360 miljoner euro, godkändes ytterligare ett bidrag på cirka 30 miljoner euro i juni 2001 (2001/511/EG) för att underlätta den ekonomiska situationen i Kosovo, främja inrättande och fortsatt drift av grundläggande administrativa funktioner och stödja utveckling av en sund ekonomisk ram. Dessa medel skall läggas till de 320 miljoner euro som utlovades inom ramen för Cards-stödet 2001.

En första del på 15 miljoner euro utbetalades i mitten av september efter undertecknandet av ett samförståndsavtal mellan UNMIK och gemenskapen. För att den andra delen skall betalas ut måste villkoren för den ekonomiska politiken i samförståndsavtalet uppfyllas. Dessa villkor innefattar åtgärder för att främja utveckling av den ekonomiska och privata sektorn, producera makroekonomiska uppgifter och, framför allt, stärka inkomstbasen ytterligare för att kunna driva en försiktig finanspolitik. Medlen skulle bli tillgängliga för UNMIK genom den centrala finansmyndigheten. Kommissionens första översyn i november visade att avsevärda framsteg har gjorts på dessa områden.

Under genomförandet av det exceptionella finansiella stödet har kommissionen haft nära kontakt med internationella finansiella institutioner, särskilt IMF och Världsbanken, på arbetsnivå och via regelbundna möten i styrgruppen på arbetsnivå som övervakar den ekonomiska och finansiella utvecklingen i Kosovo.

VII. Förbundsrepubliken jugoslavien (Serbien och Montenegro)

1. Sammanfattning

På det hela taget verkar det som om myndigheterna ett år efter de politiska förändringarna i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRY) i slutet av 2000 har gjort avsevärda framsteg när det gäller att återupprätta makroekonomisk stabilitet, avreglera växelkursen, priserna och handeln samt förbättra tilltron till marknaden. Under 2001 ökade den reala produktionen med 5,5 %, inflationen minskade avsevärt från 115 % till 40 %, valutakursen har varit stabil samtidigt som de utländska valutareserverna ökade kraftigt och budgetgenomförande var bra med ett mycket lägre underskott före bidrag än väntat. De ekonomiska svårigheterna består dock och ytterligare viktiga beslut om ekonomiska omstruktureringar i FRY kommer snart att stå på den politiska dagordningen. Dessa åtgärder kommer förmodligen att leda till att ett antal stora och olönsamma företag och banker slutligen läggs ner. Samtidigt står myndigheterna inför utmaningen att bibehålla allmänhetens stöd för reformer.

I oktober 2001 inleddes den andra översynen inom ramen för IMF:s stand-by-avtal som omfattar perioden till slutet av mars 2002 och som fullbordades i mitten av januari 2002. Detta gjorde det möjligt för FRY att utnyttja den tredje delen på 62,5 miljoner US-dollar av ett totalt belopp på 250 miljoner US-dollar.

I juli beslutade rådet att ge FRY ett makroekonomiskt stöd på upp till 300 miljoner euro. Efter det att FRY hade betalat alla sina utestående skulder till Europeiska investeringsbanken och gemenskapen utbetalades den första delen på 260 miljoner euro i oktober 2001. Efter en tillfredsställande översyn av de ekonomisk-politiska villkoren utbetalades den andra delen på 40 miljoner euro ut i januari 2002. Den 10 december 2001 godkände rådet en revidering av beslutet i juli genom att öka det totala stödbeloppet till 345 miljoner euro. // EKONOMISKA REFORMER - SAMMANFATTNING AV SITUATIONEN

1. // 1. Avreglering av priser

De flesta administrativa priskontrollerna har avskaffats, med undantag för några offentliga tjänster där avsevärda prisökningar har genomförts.

1. // 2. Avreglering av handeln

En ny federal lag 2001 förenklade förfarandena och ledde till att de flesta licenser och kvoter avskaffades, antalet tullar minskade och den genomsnittliga tullsatsen sänktes. Särskild lag som reglerar handeln i Montenegro med lägre tullsatser än på federal nivå.

1. // 3. Växelkurssystem

Kontrollerat system med flytande valuta inom vilket dinarens valutakurs har varit stabil. Montenegro införde euro som enda lagliga betalningsmedel i november 2000.

1. // 4. Utländska direktinvesteringar

De utländska direktinvesteringarna är relativt få. Serbien förbereder en investeringslag. Montenegro antog en lag om utländska direktinvesteringar redan 2000.

1. // 5. Penningpolitik

Jugoslaviens centralbank bedriver en strikt penningpolitik. Tillgången på likviditet baseras nästan enbart på ökning av utländsk valuta och begränsade krediter när det gäller de offentliga finanserna. Ingen självständig penningpolitik i Montenegro.

1. // 6. Offentliga finanser

Omfattande finansiella reformer, bland annat genomförande av en kraftig skattereform i Serbien och utarbetande av en handlingsplan på skatteområdet i Montenegro. Inledande steg för att förbättra budgetförvaltningen. Förbättrad inkomstuppbörd och utgiftskontroll. Finansförvaltning håller på att inrättas.

1. // 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Antagande av ny ram för privatiseringar i Serbien i juni 2001. Utarbetande av ny företags- och konkurrenslag. Omstruktureringsplaner för två stora förlustföretag antagen. Fortsättning av massprivatiseringsprogrammet i Montenegro.

1. // 8. Reformering av den finansiella sektorn

Framsteg vad gäller omstrukturering av banker i Serbien. En byrå för omstrukturering av banker inrättades och alla banker har granskats och antingen lagts ner, slagits samman eller satts under förstärkt tillsyn. De fyra största olönsamma serbiska bankerna skall läggas ner. I Montenegro har den största banken, Montenegro Banka, satts under tillfällig förvaltning.

1. //

2. Makroekonomiska resultat

Den reala BNP-tillväxten 2001 (5,5 % inklusive cirka 3,5 % i Montenegro) drevs i huvudsak på av en kraftig återhämtning av jordbruksproduktionen (20-25 %) från föregående års allvarliga torka och ökad aktivitet inom tjänstesektorn, bland annat turism i Montenegro, och transportsektorn. Industriproduktionen fortsatte dock att uppvisa ett svagt resultat och i januari-november 2001 låg den 0,6 % lägre än under samma period 2000.

Till följd av en stram penningpolitik sjönk inflationen avsevärt i Serbien från 115 % i slutet av 2000 till cirka 40 % i slutet av 2001 trots flera kraftiga ökningar av elpriserna, som sammanlagt uppgår till 120 % sedan början av 2001. I Montenegro ökade den årliga inflationen något från 22,5 % till 25 %, huvudsakligen till följd av att avregleringen av priserna på el, kommunala tjänster, transporter samt mjölk och bröd påskyndades under året.

De konsoliderade offentliga finanserna i FRY uppvisade ett underskott före bidrag på cirka 2,4 % av BNP 2001 (cirka 240 miljoner US-dollar) jämfört med budgeterade 6,1 % av BNP. Det lägre underskottet berodde till stor del på förbättrat resultat av skatteuppbörden, men avspeglade även åtgärder som vidtagits för att pressa ner de offentliga utgifterna (med 1,8 % av BNP) mot bakgrund av bristande utländsk finansiering av budgeten och försenade privatiseringsintäkter i Serbien.

Efter antagandet av ett kontrollerat system med flytande valuta i Serbien i början av 2001 var dinaren i stort sett stabil och låg kvar på den nivå som fastställdes i oktober 2000 (30 dinarer per D-mark). Den jugoslaviska centralbankens bruttovalutareserv uppgick till cirka 1 300 miljoner US-dollar i slutet av januari 2002 (jämfört med 605 miljoner US-dollar i början av 2001) vilket motsvarar nästan 2,9 månaders planerad import 2002. I Montenegro bidrog det ensidiga antagandet av D-marken/euron som det enda lagliga betalningsmedlet 2000 till makroekonomisk stabilitet eftersom det utesluter möjligheten att öka likviditeten.

FRY:s betalningsbalans uppvisade ett ökande underskott i handelsbalansen 2001, som uppgick till nästan 2 800 miljoner US-dollar, och stora inflöden av överföringar och inkomster av tjänster. Det senare gjorde det lättare att begränsa underskottet i bytesbalansen till cirka 1 075 miljoner US-dollar före bidrag. De utländska direktinvesteringarna ligger fortfarande på en låg nivå och förväntas uppgå till 120 miljoner US-dollar 2001.

En mycket stor utestående skuld på cirka 12,2 miljarder US-dollar i slutet av 2001, eller 140% av BNP, är en viktig extern restriktion. Ur denna synvinkel måste överenskommelsen mellan Parisklubben och FRY:s myndigheter om en successiv minskning på 66 % av skuldernas nuvärde till Parisklubbens medlemmar (cirka 4,5 miljarder US-dollar) och om en omläggning av de återstående skulderna på 22 år med en ränte- och amorteringsfri period på 6 år betraktas som en viktig faktor vad gäller landets ställning gentemot utlandet.

3. Strukturreformer

I både Serbien och Montenegro har avregleringen av priserna fortsatt under 2001. Priskontrollen för nästan alla varor har avskaffats och priserna justeras gradvis till mer marknadsorienterade nivåer, särskilt vad gäller energi i Serbien och offentliga försörjningstjänster och basvaror (till exempel mjölk och bröd) i Montenegro.

Avsevärda framsteg har gjorts i Serbien i och med att en ny privatiseringsram antogs i juni 2001 som ligger till grund för privatisering av 150 statligt och socialt ägda företag genom anbudsförfaranden och cirka 5 000 andra företag genom öppna auktioner. Enligt den nya lagen kan utländska investerare erhålla upp till 70 % av aktierna genom offentliga anbud. I slutet av 2001 hade 35 företag utbjudits till försäljning genom anbudsförfaranden. Myndigheterna hade fått anbud på tre stora cementföretag som förväntades säljas i januari 2002, vilket var något senare än planerat. Omstruktureringsplaner för två förlustföretag (Zastava, ett holdingbolag inom bilsektorn, och BOR, en stor kopparproducent) har utarbetats och en plan för Zastava Company godkändes slutligen av regeringen, företagsledningen och fackföreningarna. En ny serbisk lag om byrån för utveckling av små och medelstora företag antogs i november 2001. I Montenegro slutfördes massprivatiseringsprogrammet som berör 450 000 medborgare och 221 företag i början av december 2001. Dessutom inleddes anbudsförfaranden för cirka 20 företag (av 110 företag som skall privatiseras genom försäljning "i paket", anbud och auktioner, eller som skall läggas ned). 51 % av Montenegros telekommunikationsföretag erbjöds till försäljning i mitten av 2001 och tre investerare uttryckte intressere. Under 2002 avser de montenegrinska myndigheterna att bjuda ut Yugopetrol till försäljning genom ett anbudsförfarande.

De första grundläggande stegen för att avreglera utrikeshandeln togs i maj 2001 genom att en utrikeshandelslag, en tulltaxa och en tulltaxelag antogs på federal nivå. Detta ledde till att förfarandena underlättades, de flesta licenser och kvoter avskaffades, antalet tullar minskades och den genomsnittliga tullsatsen sänktes. I Montenegro har vissa framsteg gjorts beträffande avregleringen av handeln, där antalet varor som är föremål för begränsningar har minskats. Sedan år 2000 har tullsatserna minskats avsevärt från 25 % till under 3 % i genomsnitt, och ligger för närvarande lägre än i Serbien.

Omstruktureringen av bankerna i Serbien fortskrider snabbt i linje med den strategi för omstrukturering av bankerna som antogs av den jugoslaviska centralbanken i maj 2001. När alla Serbiens 82 banker hade granskats lades 19 ned och ytterligare 15 banker slogs samman. Från maj till december 2001 beviljades oktroj för fem nya banker. Ett beslut om att stänga de fyra största bankerna tillkännagavs i början av 2002. Även om hela banksystemet i Serbien fortfarande är mycket bräckligt finns det tecken på förnyat förtroende från allmänhetens sida, vilket bevisas av att sparandet ökar på nytt. I Montenegro vidtogs ytterligare åtgärder för att omstrukturera banksystemet. Analyser av 10 banker utarbetades med stöd av internationella experter. Fyra banker fick förnyad oktroj på grundval av dessa rapporter. Dessutom utarbetade och godkände myndigheterna i princip en plan om att omstrukturera den största banken, Montenegro Banka.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

Den 11 juni 2001 godkändes IMF:s stand-by-avtal som omfattar perioden fram till slutet av mars 2002. Dessutom gjordes framgångsrika revideringar i oktober 2001 och i januari 2002. Den 16 juli 2001 beslutade rådet att bevilja makroekonomiskt stöd till FRY till ett belopp om högst 300 miljoner euro i form av ett lån till ett belopp om högst 225 miljoner euro och ett bidrag till ett belopp om högst 75 miljoner euro. Efter det att FRY hade betalat alla sina utestående skulder till Europeiska investeringsbanken och gemenskapen utbetalades den första delen av stödet på 260 miljoner euro (dvs. ett lån på 225 miljoner euro och ett bidrag på 35 miljoner euro) i oktober 2001. Vid en översyn i december 2001 fann man att villkoren för utbetalning av den andra delen (40 miljoner euro) i stort sett hade uppfyllts inom följande områden: förvaltning och kontroll av offentliga utgifter, skatteförvaltning och revidering av skattepolitiken, utveckling av den privata sektorn, omstrukturering av banker och förvaltning av utlandsskulden. Efter denna tillfredsställande översyn utbetalades den andra delen i januari 2002. Den 10 december 2001 godkände rådet en revidering av sitt beslut i juli om att öka stödets bidragsdel med upp till 120 miljoner euro, och därigenom öka det totala stödbeloppet upp till 345 miljoner euro.

VIII. F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

1. Sammanfattning

År 2001 präglades av etniska stridigheter som fick dramatiska följder för befolkningen och ekonomin. Efter flera år av positiv tillväxt gick BNP kraftigt tillbaka under 2001 med nästan 5 %. För de offentliga finanserna ledde säkerhetskrisen till en ökning av de offentliga utgifterna, särskilt militära utgifter, och en kraftig minskning av momsintäkterna. Det offentliga underskottet uppgick till runt 6,7 % av BNP år 2001. Inflationen (5,3 %) höll sig på en låg nivå.

Vad beträffar strukturreformer noterades under 2001 stora framsteg inom en rad områden, vad gäller skattereform, budgetövervakning, handelspolitik och offentlig förvaltning. På grund av vårens kris lyckades inte regeringen i Makedonien nå målen i det treåriga program med stöd av en facilitet för att bekämpa fattigdom och främja tillväxt och en utvidgad finansieringsfacilitet (PRGF/EFF) som hade godkänts av IMF under hösten 2000, vilket ledde till att programmet avbröts. Som en övergångslösning inför ett nytt arrangemang kom myndigheterna överens med IMF om att ett IMF-lett program (Staff Monitored Programme, SMP) skall löpa över en sexmånadersperiod (med början den 1 januari 2002).

Tack vare stora framsteg vad gäller strukturreformer som noterades under 2001, mot bakgrund av vårens politiska och ekonomiska kris, kunde utbetalningen av den andra delen (ett bidrag på 10 miljoner euro och och ett lån på 12 miljoner) av det makroekonomiska stödet (som uppgår till sammanlagt 80 miljoner euro) påbörjas i december 2001 (utbetalningen gjordes i början av januari 2002 inom ramen för SMP). Den 10 december 2001 godkände rådet ytterligare ett makroekonomiskat stöd till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i form av ett bidrag på 18 miljoner euro.

// Ekonomiska reformer - sammanfattning av situationen

// 1. Avreglering av priser

Avregleringen är till stor del fullbordad, utom för de flesta offentliga försörjningsföretag och olika områden som olja, oljeprodukter och posttjänster.

// 2. Avreglering av handeln

Några få tullar och icke-tariffära handelshinder återstår. Det nyligen slutförda stabiliserings- och associeringsavtalet samt interimsavtalet kommer att innebära att varor från EU lättare får tillträde till marknaden och att tullavgifterna gradvis sänks för de viktigaste varorna.

// 3. Växelkurssystem

Valutan (denar) har sedan början av 1994 i realiteten varit kopplad till D-marken och nu är den kopplad till euron. Sedan devalveringen i juli 1997 ligger växelkursen på omkring 60,5 denarer per euro.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Investeringsklimatet har förbättrats. Emellertid krävs fortfarande regeringens godkännande för vissa typer av utländska direktinvesteringar, medan avsaknaden av en väl fungerande fastighetsmarknad motverkar inflödet av utländska direktinvesteringar. Inflödet av utländska direktinvesteringar har under senare år fluktuerat starkt och varit starkt kopplat till ett fåtal stora transaktioner.

// 5. Penningpolitik

Penningpolitiken är återhållsam och i huvudsak baserad på bindningen av valutan.

// 6. Den offentliga sektorns finanser

I april 2000 införde regeringen mervärdesskatt och från och med januari 2001 sänktes skatten på arbete. Skattemyndigheterna ökade kontrollen av de offentliga intäkterna under det andra halvåret 2001. Under 2001 lanserade regeringen offentliga investeringsprogram med tonvikt på offentlig infrastruktur (vattenförsörjning, vägunderhåll) samt restaurering av skolor och vårdinrättningar.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Privatiseringsprogrammet inleddes 1993. I slutet av december 2001 hade redan runt 1646 företag privatiserats. Inom jordbrukssektorn har privatiseringen nästan fullbordats. Under andra halvåret 2001 privatiserades tre stora industriföretag. Likvidationen av ett antal förlustföretag har fördröjts och väntas äga rum under 2002.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Den nya banklagen av år 2000 utgör den rättsliga ramen för en moderniserad och förstärkt banksektor. Bankerna är redan huvudsakligen privatägda. Sektorn är starkt koncentrerad: de två största bankerna, Stopanska Banka (som såldes till en grekiska bank i april 2000) och Komercijalna Banka, står för runt två tredjedelar av all inlåning i banksystemet.

2. Makroekonomisk utveckling

År 2001 var ett exceptionellt år för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien på grund av de etniska stridigheter som blossade upp under våren och pågick fram till den politiska lösningen av krisen i augusti. Krisen fick dramatiska följder för befolkningen och ekonomin. BNP, som tidigare hade förväntats öka med cirka 6 %, minskade i stället med 4,6 %, vilket ledde till att utvecklingen av landets BNP blev runt 10 procentenheter sämre än planerat. Dessutom beräknas kostnaden för reparationer av skadade byggnader och infrastruktur, enligt en undersökning som nyligen gjorts, [2] uppgå till runt 1,8 % av BNP. Den minskade produktionen påverkade de flesta sektorerna i ekonomin. Arbetslösheten, som uppgick till 29,5 % av arbetskraften i slutet av 2001 (jämfört med 32,2 % 2000), återspeglar den låga produktionsnivån.

[2] IMG-rapport om skadeutvärdering i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, november 2001.

Trots krisen har en återhållsam penningpolitik, baserad på bindningen av valutan till D-marken och sedermera euron, förhindrat att landet har råkat in i en inflationsspiral. För att motverka förlusten av valutareserver i samband med säkerhetskrisen ökade centralbanken i maj-juni reservkraven och mer än fördubblade sin kortfristiga ränta. Konsumentpriserna ökade totalt med 5,3 % 2001, jämfört med 5,8 % 2000.

Under våren belastades de offentliga finanserna särskilt hårt till följd av de ökade militära utgifterna i samband med de inre stridigheterna, särskilt genom att mer militära och polisiära resurser anställdes och genom ökade löner till polisens och arméns specialstyrkor. Utgifterna låg som mest på 41 % av BNP, vilket är 7 procentenheter mer än under 2000. Samtidigt med denna utgiftsökning minskade intäkterna markant. Totalt sett minskade skatteintäkterna nominellt med 7 % och det totala offentliga underskottet uppgick till 6,7 % över året som helhet, jämfört med ett överskott på 2,5 % av BNP året innan.

En kraftig minskning av importen, från en nivå på 1 875 miljoner dollar 2000 till runt 1 527 miljoner US-dollar 2001, ledde till en minskning av handelsunderskottet till 370 miljoner dollar. Bytesbalansunderskottet ökade kraftigt till cirka 11 % av BNP. Detta stora underskott balanserades emellertid i någon mån genom långsiktiga kapitalinflöden i form av privatiseringsintäkter i storleksordningen 310 miljoner US-dollar (cirka 9 % av BNP), efter försäljningen av det nationella telefonbolaget i januari 2001. Därför förblev reserverna i hårdvaluta trots årets stora förluster betydande, i storleksordningen 779 miljoner US-dollar vid slutet av året, vilket motsvarar 4,9 månaders import. Vid slutet av 2001 var landet åter i stånd att uppfylla sina skyldigheter i fråga om skuldtjänster.

Programmet för att minska fattigdom och främja tillväxt (Poverty Reduction and Growth Facility, PRGF) och den utvidgade finansieringsfaciliteten (Extended Fund Facility, EFF) som hade överenskommits med Internationella valutafonden (IMF) i slutet av 2000 avbröts under våren. I slutet av 2001 slöt myndigheterna ett nytt avtal med IMF om ett nytt sex månader långt IMF-lett program ([Staff Monitored Programme, SMP]som inleddes den 1 januari 2002), vilket innebär att landet har åtagit sig att tillämpa en striktare budgetdiciplin och att minska de offentliga utgifterna från 41 % av BNP 2001 till 36,8 % av BNP 2002. Programmet kommer under 2002 att ersättas av en ny facilitet för den övre kreditgränsen.

Läget är på det hela taget fortfarande ömtåligt och ytterligare konsolidering av den civila fredsprocessen är avgörande för återuppbyggandet av förusättningarna för hållbar stabilisering och reformpolitik, liksom för ekonomisk tillväxt.

3. Strukturreformer

Efter avregleringen av bröd- och mjölpriserna i oktober 2000 är avregleringen av priserna nu praktiskt taget fullbordad, förutom för de flesta allmännyttiga tjänster, kollektivtrafik och diverse områden som olja och posttjänster.

Trots den framgångsrika försäljningen i januari 2001 av 51 % av det nationella telekommunikationsbolaget till Matav, den ungerska operatören, avtog privatiseringstakten totalt sett under 2001. Under det andra halvåret privatiserades tre stora industriföretag, Sletovo Battery, Gazella (skotillverkare) och Godel (läderprodukter). Privatiseringen av det statliga elbolaget, ESM, är under förberedelse, med målet att företaget ska säljas i slutet av 2002.

Ett fyrtiotal stora förlustdrabbade företag skulle enligt planerna antingen avyttras eller likvideras under 2001. Efter det att denna process hade försenats till följd av krisen under det första halvåret agerade myndigheterna under det sista kvartalet genom att likvidera ett företag och kalla in hjälp från internationella konsulter för 17 företag, av vilka de flesta förmodligen kommer att läggas ned under 2002.

EU är landets viktigaste handelspartner och står för 48,5 % av exporten och 41,8 % av importen. Efter undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA) mellan EG och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien 2000, det första i sitt slag, trädde interimsavtalet i kraft i juni 2001. Kvoter på jordbruks- och fiskeriprodukter avskaffades. Inom jordbrukssektorn upprättades ömsesidiga handelskoncessioner (med undantag av vin). F.d. jugoslaviska republiken Makedonien slöt frihandelsavtal med ett antal angränsande länder (bland annat Kroatien, som är det andra landet efter f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som har ingått ett SAA med EG), EFTA-länder samt Ukraina. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har observatörsstatus i WTO och förhandlingarna om fullt medlemsskap, som fördröjdes i samband med krisen förra året, återupptogs i slutet av året med målet att fullt medlemsskap skall uppnås under 2002.

Från och med juli 2001 upphörde gradvis betalningsfunktionen hos den gamla betalningsmyndigheten (ZPP), som var ett arv från den socialistiska tiden, och övergick till banksystemet. Under 2001 förstärkte myndigheterna övervakningen av finanssektorn, särskilt av åtta särskilda problembanker. Ratingen för tre av dessa banker uppgraderades till den nödvändiga miniminivån. För de övriga fem bankerna vidtogs åtgärder, exempelvis tillsattes en administratör och två av problembankerna slogs ihop med andra banker för att förbättra deras ekonomi. Sektorn dras emellertid fortfarande med en stor andel nödlidande lån (runt 35 % klassificerades som osäkra eller nödlidande) och dålig effektivitet, och dess utveckling hämmas av en låg nivå av finansiell förmedling.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

Den 8 november 1999 fattade rådet beslut om att bevilja f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ett andra makroekonomiskt stöd på upp till 80 miljoner euro (varav upp till 50 miljoner i lån och upp till 30 miljoner i bidrag).

Efter det att ett PRGF/EFF-stött program hade godkänts av IMF:s verkställande styrelse, vilket fördröjdes fram till den 29 november 2000, betalades första delen av gemenskapsstödet ut i december 2000/januari 2001 i form av ett bidrag på 20 miljoner euro och ett lån på 10 miljoner euro.

Villkoren för utbetalningen av den andra delen var bland annat en skattereform, budgetkontroll, handelspolitik och offentlig förvaltning. Efter en granskning som visade att stora framsteg hade gjorts, även i beaktande av landets svåra politiska och ekonomiska situation, inledde kommissionen utbetalningen av den andra delen (20 miljoner euro i bidrag och 12 miljoner euro i lån) i december 2001 (utbetalningen skedde i januari 2002 på grundval av ett s.k. Staff Monitored Programme som ger den makroekonomiska ramen).

Dessutom reviderades rådets ursprungliga beslut den 10 december 2001, vilket innebar att stödet utvidgades fram till slutet av 2003 och att bidragsinslaget ökades med 18 miljoner euro (till ett sammanlagt belopp på 48 miljoner euro av ett totalt stöd på 98 miljoner euro). Detta ytterligare makroekonomiska stöd liksom det stöd som fortfarande återstår inom ramen för det ursprungliga beslutet kommer att genomföras inom ramen för ett nytt IMF-arrangemang och kommer att omfattas av särskilda villkor för den ekonomiska poltiken som ännu inte har förhandlats fram.

IX. GEORGIEN

1. Sammanfattning

Den ekonomiska tillväxten ökade takten under 2001 och beräknas till 4,5 % (1,9 % 2000). Inflationen förblev dämpad på 3,4 % (4,6 % 2000). Bytesbalansen försämrades något jämfört med året innan.

I mars 2001 ingick Georgien ett avtal med Parisklubben enligt vilket återbetalningen av landets skulder omfördelas över 20 år med en återbetalningsfri period på tre år. De bilaterala förhandlingarna med enskilda långivare har ännu inte slutförts. De viktigaste diskussionerna förs med Turkmenistan, som är den största långivaren utanför Parisklubben. Det finns fortfarande vissa problem med återstående skuldtjänståligganden 2003 och 2004.

Strukturreformprocessen avmattades under 2001. Intresset från utländska investerare avtog och planerade privatiseringar inom telekommunikations- och energisektorerna slutfördes inte. Avsättningen av regeringen i november 2001 gjorde att reformsträvandena försenades ytterligare mot slutet av året.

Georgiens treårsplan enligt PRGF godkändes av IMF:s styrelse i januari 2001 och Georgien kunde få ut totalt 27 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR) från IMF i slutet av året.

I december 2001 beviljades Georgien en del på 6 miljoner euro av gemenskapens exceptionella finansiella stöd.

// Ekonomiska reformer - sammanfattning av situationen

// 1. Avreglering av priser

De flesta priser har avreglerats.

// 2. Avreglering av handeln

Liberal utrikeshandelspolitik. Georgien blev medlem av WTO i juni 2000. De flesta inport- och exportbegränsningar har lyfts bort, men parlamentet har infört ett exportförbud för icke-järnhaltigt metallskrot (Georgiens viktigaste exportvara) från och med februari 2002, en åtgärd som syftar till att stoppa illegal verksamhet. Även träexporten har omfattats av begränsningar.

// 3. Växelkurssystem

Valutan (lari) omfattas inte av några valutarestriktioner. Flytande växelkurs.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Lagstiftningen är på det hela taget adekvat. Fri hemtagning gäller för kapital och vinster och inga begränsningar finns för innehav av bankkonton i utländsk valuta. Utländska investerare tillåts inte äga jordbruksmark, endast arrendera. Det sker en gradvis privatisering (tilldelning av äganderätt och registrering) av mark i städer och för industriellt bruk.

// 5. Penningpolitik

En försiktig penningpolitik har bidragit till att inflationen har stabiliserats på en låg nivå. Ekonomin är fortfarande i hög grad dollarberoende (runt 80 % av all inlåning är i utländsk valuta).

// 6. Den offentliga sektorns finanser

De offentliga inkomsterna (inklusive bidrag) uppskattas till 16.5 % av BNP och de totala utgifterna samt nettoupplåningen till cirka 18 % av BNP. En anti-korruptionsstrategi håller på att genomföras. En ny budgetlag är under utarbetande.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Privatiseringen av små och medelstora företag är så gott som fullbordad. Tyngdpunkten ligger för närvarande på den offentliga tjänstesektorn (telekommunikationer och energi), där regeringen har för avsikt att finna strategiska investerare eller, om lämpiga investerare saknas, lägga företagen under privat förvaltning. Intresset från de utländska investerarnas sida har tydligt gått tillbaka (på grund av ett ogynnsamt företagsklimat) och framstegen har gått långsamt.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Flera åtgärder har vidtagits för att stärka reglering och övervakning inom banksektorn. Lagstiftningen har ändrats för att återge Georgiens nationalbank befogenheten att dra in oktrojer. Under 2001 drog nationalbanken in oktrojerna för sex banker som gick med förlust. Kapitaltäckningskraven har höjts. De internationella redovisningsstandarderna (IAS), en ny klassificering av tillgångar och regler för avsättning till reserver har antagits för affärsbankerna. Allmänhetens förtroende för banksektorn är dock fortfarande lågt.

//

2. Makroekonomisk utveckling

Det makroekonomiska läget i Georgien förbättrades under 2001, med en beräknad BNP-tillväxt på 4,5 %. Detta kan främst tillskrivas jordbruksproduktionen, som återhämtade sig från den allvarliga torkan året före. Å andra sidan gick industriproduktionen tillbaka med 1 %.

Det offentliga underskottet har minskat tydligt (-7 % av BNP 1999, -4 % 2000, och 2 % under första halvåret 2001), vilket framför allt återspeglar utgiftsminskningar och endast i mycket ringa omfattning förbättringar på inkomstsidan. Georgien har fortfarande en av de lägsta skattenivåerna i förhållande till BNP (runt 14,5 % 2001). Den offentliga sektorns skatteintäkter blev lägre än planerat även under 2001, även om de totala intäkterna ökade något i förhållande till BNP jämfört med året innan. Problemen med brister i förvaltningen, korruption och smuggling har inte tacklats på ett sådant sätt att det har lett till några väsentliga förbättringar i betalningshänseende. Regeringen har följaktligen inte kunnat fullfölja sina planer på att komma ikapp med den uppdämda mängden försenade betalningar inom den sociala sektorn.

Finansmyndigheterna bekräftade på nytt sitt åtagande att hålla nere inflationen. Konsumentprisinflationen avtog från 4,6 % 2000 (vid årets slut) till 3,4 % 2001 (vid årets slut). Larin minskade cirka 7 % i värde mot US-dollarn under 2001, först i början av året och sedan i samband med regeringskrisen i november 2001 (kursen var runt 2,15 lari/USD vid årets slut). Allmänhetens förtroende för larin är fortfarande dåligt, och valutan används ännu inte för sparande (cirka 80 % av all inlåning görs i utländsk valuta).

Underskottet i Georgiens bytesbalans beräknas ha försämrats ytterligare under 2001 jämfört med året innan när det låg på 5,4 % av BNP, inklusive transfereringar. Reserverna i utländsk valuta ökade i slutet av året men låg fortfarande på en låg nivå med en täckning av importen på under 1,5 månaders import. Vid utgången av 2001 uppgick utlandsskulden till omkring 1,7 miljarder US-dollar, eller omkring 52 % av BNP (53 % av BNP 2000).

Georgien ingick i mars 2001 ett avtal med Parisklubben enligt vilket återbetalningen av landets skulder omfördelas över 20 år med återbetalningsfri period på tre år. Bilaterala diskussioner hade ännu inte slutförts med alla kreditgivare i slutet av 2001. Framför allt förhandlar Georgien med Turkmenistan, som är landets viktigaste kreditgivare utanför Parisklubben. Trots avtalet med Parisklubben finns det fortfarande vissa problem beträffande återstående skuldtjänståligganden 2003 och 2004.

Georgiens treårsplan enligt PRGF godkändes av IMF:s styrelse i januari 2001 och Georgien kunde få ut totalt 27 miljoner SDR från IMF i slutet av året.

3. Strukturreformer

Georgien har en relativt liberal internationell handelsordning, men det politiska trycket har ökat på att införa exportförbud för att bekämpa illegal handel i landet. Parlamentet införde exportförbud för trä fram till slutet av 2001 och ett förbud mot export av icke- järnhaltigt metallskrot (Georgiens största exportvara), som skall träda i kraft 2002. Ett flertal privatiseringsinitiativ blev resultatlösa under 2001. Tyngdpunkten har flyttats från de återstående statliga industriföretagen (där omstruktureringen framskrider sakta, men säkert) till de viktigaste offentliga tjänsterna, särskilt i telekommunikations- och energisektorerna. På grund av ett ogynnsamt investeringsklimat har intresset från de utländska investerarnas sida gått tillbaka, och eftersom det har blivit svårare att hitta lämpliga strategiska investorer försöker regeringen som ett första steg ställa företagen under privat förvaltning. Vad beträffar de återstående statliga eldistributionsföretagen är det exempelvis nödvändigt att tillsätta privata företagsledningar för att ta itu med obetalda räkningar och på det sättet öka den totala indrivningsgraden.

Georgiens centralbank fortsatte sitt arbete för att stärka regleringen och tillsynen av banksektorn. Oktrojer återkallades från sex banker under 2001, men i två fall lyckades bankerna behålla sina oktrojer genom en dom från Högsta domstolen. Parlamentet antog ändringar av bank- och centralbankslagstiftningen i oktober 2001 för att fullt ut fastställa centralbankens befogenhet att lösa problemen med banker på obestånd. Sedan februari 2001 är affärsbankerna skyldiga att lämna in månatliga rapporter enligt de allmänna redovisningsstandarderna. Georgiens centralbank har även utfärdat nya regler för klassificering av tillgångar och avsättning till reserver.

I enlighet med en strategi mot korruption som offentliggjordes 2000 har två förordningar utfärdats av presidenten 2001 som tar sikte på kortfristiga åtgärder för att öka öppenheten genom att utvidga den finansiella offentlighetsplikten, klarlägga vilken roll de offentliga reglerande organen spelar och genomföra internrevisioner av regeringsorgan samt offentliggöra information om deras utgifter. Genomförandet av dessa förordningar kom igång långsamt, men efter omdaningarna i regeringen i slutet av året har planerna på att koncentrera åtgärder på skatte- och tullförvaltning tagit ny fart.

4. Genomförande av det exceptionella finansiella stödet

De strukturella villkoren för 2001 års stöd inbegrep bland annat villkor för förbättring av skatteindrivningen, minskning av försenade utbetalningar av löner, pensioner och sociala utgifter, privatisering av de återstående eldistributions- och elproduktionsbolagen samt telekommunikationssektorn och översyn av konkurslagstiftningen. Även om avsevärda framsteg gjordes inom de flesta av dessa områden under 2001 finns det fortfarande ett antal områden där framstegen släpar efter, särskilt vad beträffar indrivningen av tullavgifter, reformeringen av energisektorn och privatiseringen. Kommissionen beslutade därför i december 2001 att betala ut en begränsad del av ett bidrag på 6 miljoner euro inom ramen för gemenskapens exeptionella finansiella stöd till Georgien, efter det att landet gjort en tidig återbetalning på 8 miljoner euro på de utestående skulderna till gemenskapen.

X. MOLDAVIEN

1. Sammanfattning

Real BNP ökade enligt preliminära uppgifter med 6,1 % på årsbasis under 2001. Trots långsamma reformer och relativt svaga yttre förutsättningar väntas ekonomin växa med runt 4-5 % under 2002-03. Detta återspeglar en extremt låg bas, som var en följd av flera års kraftig ekonomisk tillbakagång, samt de ackumulerade effekterna av en successiv reformprocess. Moldovas ekonomi kommer även att gynnas av relativt stabila makroekonomiska förhållanden och en importefterfrågan i Ryssland som i allmänhet är stabil.

Inflationen fortsatte att falla dramatiskt, från 43,8 % 1999 och 18,4 % 2000 ner till 6,4 % i slutet av 2001. De genomsnittliga månatliga prisökningarna var rekordlåga, (0,5 %), trots en viss ökning av den månatliga inflationen under den senare delen av året.

Den politiska utvecklingen gjorde att reformprocessen åter stannade upp under 2001, särskilt vad beträffar privatisering och näringslivsreformer.

Regeringen undertecknade en treårig samförstånds överenskommelse med IMF, inom ramen för en facilitet för att minska fattigdom och främja tillväxt (PRGF) den 1 december 2000. Sedan en ny regering tillträdde i februari 2001 har IMF-programmet dock ständigt avvikit från plan och ingen extern finansiering mottogs.

Eftersom utbetalningen av den första delen av ett makroekonomiskt stödlån på 15 miljoner euro (som godkändes av Europeiska unionens råd i juli 2000) hade som villkor att Moldaviens överenskommelse med IMF skulle genomföras på ett tillfredsställande sätt, har inga utbetalningar gjorts ännu inom ramen för gemenskapens stödpaket. // Ekonomiska reformer - sammanfattning av situationen

1. // 1. Avreglering av priser

Det stora flertalet priser avreglerades i ett tidigt skede av övergången. Endast ett litet fåtal reglerade priser återstår.

1. // 2. Avreglering av handeln

Moldavien har ett mycket liberalt handelssystem. Tullarna omfattar tre nivåer (5, 10 och 15 %) och den enkla genomsnittliga tullsatsen är endast 7 %. Moldavien blev medlem i WTO 2001.

1. // 3. Växelkursregim

Helt flytande växelkurs, full konvertibilitet vid bytesbalanstransaktioner.

1. // 4. Utländska direktinvesteringar

Systemet är öppet och icke-diskriminerande.

1. // 5. Penningpolitik

Försiktig politik som syftar till prisstabilitet genom att penningpolitiken nominellt knyts till penningpolitiska mått.

1. // 6. Offentliga finanser

Under 1999 och 2000 gjordes en imponerande och nödvändig nedskärning av det offentliga underskottet, främst genom nedskärningar inom hälso- och sjukvård, utbildning och den offentliga sektorn. Inga ytterligare framsteg noterades under 2001, hållbarheten i utlandsskulden befinner sig i ett kritiskt läge.

1. // 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Under 2000 påskyndades strukturreformerna avsevärt. Betydande framsteg noterades inom energisektorn, jordreformen följde tidsplanen medan den viktigaste flaskhalsen, privatiseringen av de ekonomiskt mycket viktiga vin- och tobakssektorerna slutligen godkändes i oktober 2000. Under 2001 noterades inga ytterligare framgångar och det fanns t.o.m. förslag om att återkalla genomförda reformer.

1. // 8. Reformering av den finansiella sektorn

Centralbanken har varit framgångsrik när det gäller att konsolidera banksektorn och banksystemet är sunt.

Marknaderna är fortfarande underkapitaliserade.

1. //

2. Makroekonomisk utveckling

Den relativt goda utvecklingen under 2001 beror främst på den starka återhämtningen inom industrisektorn, i kombination med att nedgången inom jordbrukssektorn har stannat av. Uppdelade uppgifter finns endast för första halvåret 2001. Dessa bekräftar tillverkningssektorns dominerande roll, med nästan 20 % av BNP under perioden och tvåsiffriga tillväxttal under det andra kvartalet. Uppgifterna om industriproduktionen under tredje kvartalet visar på en fortsatt, men något mer återhållsam, tvåsiffrig industriell tillväxt. Den mycket större tjänstesektorn, som nu svarar för mer än hälften av total BNP, växte däremot endast marginellt under det första halvåret och bidrog i endast ringa utsträckning till tillväxten under perioden. På utgiftssidan svarade inhemsk efterfrågan, särskilt från hushållen, för det mesta av den BNP-tillväxt som kunde iakttas under det första halvåret 2001, särskilt under det första kvartalet.

Konsumentprisinflationen minskade från 43,8 % 1999 och 18,4 % 2000 till 6,4 % i slutet av 2001. De genomsnittliga månatliga prisökningarna var rekordlåga (0,5 %), trots en viss ökning av den månatliga inflationen under den senare delen av året. Denna ökning kan främst tillskrivas säsongsfaktorer, som fick matpriserna att skjuta i höjden (de ökade med 3 % under december). Inflationen under december månad (1,9 %) var den högsta som hade registrerats på nästan två år. Hög inflation och trög nominell lönetillväxt ledde till att reallönerna minskade stadigt under 1999 och första halvåret 2000. En vändning i ekonomin och minskad inflationstakt sedan dess har lett till att reallönerna har ökat under 2001, särskilt som regeringen har agerat beslutsamt för att få upp minimilönerna enligt Economic Trends i september 2001.

Regeringen har dämpat farhågorna om att den skulle driva en betydligt expansivare finanspolitik. I slutet av november 2001 fick den parlamentets godkännande av en IMF-stödd budget för 2002, och det är inte troligt att den kommer att omintetgöra de förbättringar av finanspolitiken som har uppnåtts under de två föregående regeringarna. IMF kräver att landet uppnår balans i de offentliga finanserna och om den nya administrativa och territoriella reformen exempelvis kräver ytterligare utgifter är det nödvändigt att finansiera dessa, antingen genom en ökning på intäktssidan eller genom åtstramningar på andra håll i budgeten.

Den budget som antogs av parlamentet i slutet av november visar ett konsoliderat underskott på 320 miljoner lei (24 miljoner US-dollar), eller runt 1,4 % av beräknad BNP. Under den avslutande budgetdebatten avslog parlamentsledamöterna förslagen om att öka prognoserna för såväl intäkter som utgifter.

Regeringen finansierade sitt underskott under 2001 genom nya centralbankslån på sammanlagt cirka 145 miljoner lei mellan januari och september och försäljning av statsobligationer, som upgick till 119 miljoner lei under samma period. När regeringen först utarbetade sin budget för 2001 hade den planerat att finansiera underskottet med intäkter från privatiseringar och multilaterala inflöden, men ingen av dessa källor visade sig fungera i praktiken.

Underskottet i bytesbalansen för det tredje kvartalet 2001 ökade till 49 miljoner US-dollar, jämfört med 35 miljoner US-dollar under tredje kvartalet 2000. Detta berodde på en ökning av underskottet i varuhandeln som hade utlösts av en minskande tillväxt inom exportsektorn under 2001, och fortsatt höga importutgifter. Det ökande underskottet i bytesbalansen innebär också en minskning av transfereringsöverskottet, på grund av en låg bidragsnivå och en ökning av tjänsteunderskottet som uppstod genom en minskning av exporten av rese- och transporttjänster. Dessa faktorer mer än uppvägde den stora ökningen av inkomstöverskottet som orsakades av ökade överföringar från moldavier som arbetar utanför Oberoende staters samvälde, OSS (Moldaviens nationalbank räknar överföringar som intäkter). Tack vare den kraftiga minskningen av underskottet under det andra kvartalet är det kumulerade underskottet januari-september fortfarande något lägre än det som registrerades för samma period året före.

De officiella reserverna av utländsk valuta har i stort sett varit oförändrade under de senaste två åren och uppgått till cirka 200 miljoner US-dollar eller mellan 2,5 och 3 månaders import.

3. Strukturreformer

Privatisering av vin- och tobaksindustrin samt offentliga tjänster var krav som ställts i ett tidigare skede av både IMF och Världsbanken. Kommunistpartiet röstade konsekvent emot denna försäljning så länge det var i opposition, men när det kommit till makten tvingades det stödja försäljningen eftersom det blev viktigare att återupprätta goda förbindelser med de multilaterala biståndsgivarna.

Moldavien har inte lyckats fullborda några viktigare privatiseringar sedan februari 2000, så under 2001 tjänade regeringen bara futtiga 32,6 miljoner lei (2,5 miljoner US-dollar) på privatiseringar i liten skala. Den avstod redan i slutet av 2001 från att sälja två av sina viktigaste vinföretag, Vismos och Nis-Struguras, eftersom anbuden från ryska och lokala företag var för låga.

Regeringen har mer långtgående planer för 2002, då runt 350 företag kommer att bjudas ut till försäljning. I planerna ingår att sälja majoritetsinnehav i två av landets fem eldistributörer i år efter det att två tidigare försök misslyckats. Union Fenosa (Spanien) köpte de andra tre distributionsföretagen för 25,2 miljoner US-dollar 2000 och lovade att investera ytterligare 67 miljoner US-dollar.

När det gäller den planerade försäljningen av 51 % av andelarna av det statliga telefonbolaget, MoldTelecom, skall den österrikiska banken som agerar som rådgivare för försäljningen, Raifeissen Investments, enligt planerna ha förberett en anbudsinfordran i mars 2002. Regeringen ser detta som årets viktigaste försäljning och nyckeln till landets chanser att klara av sina skuldtjänsteåtaganden för 2002. Regeringen tackade 1997 nej till ett anbud på 46 miljoner US-dollar från grekiska OTE för 40 % av företaget. Denna gång kommer det att bli svårt att skapa intresse ens på en sådan nivå, med tanke på hur kallsinniga investerarna för närvarande är inför nyförvärv inom telekomsektorn. Moldavien står inför dilemmat att det största intresset för moldoviska tillgångar kommer att finnas hos ryska eller ukrainska investerare, som är mindre benägna att fullfölja investeringen och de förbättringar i företagsförvaltning som förväntas av strategiska investerare i väst. I samförståndsöverenskommelsen med IMF stipuleras att regeringen skall vidta konkreta åtgärder för att få till stånd privatiseringen av "Moldtelecom", inte nödvändigtvis genomföra privatiseringen fullt ut, men åtminstone nå vissa framsteg i processen.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

Rådet beslutade den 10 juli 2000 att ge Moldavien ett makroekonomiskt stödpaket på upp till 15 miljoner euro. Eftersom IMF-programmet emellertid hade avvikit från plan sedan den nya regeringen tillträdde i början av 2001, sköt kommissionen upp förberedelserna för genomförandet av gemenskapsstödet.

XI. RUMÄNIEN

1. Sammanfattning

Det makroekonomiska läget förbättrades, men situationen förblev bräcklig, med ett ökande underskott i bytesbalansen och en visserligen avtagande, men hög inflation. Efter en uppmjukning av finans- och inkomstpolitiken tog den ekonomiska tillväxten rejäl fart under första halvåret 2001. Den tillhörande kraftiga försämringen av handelsbalansen fick myndigheterna att införa åtstramningar under det andra halvåret, samtidigt som det internationella läget blev mindre gynnsamt.

Strukturreformerna framskred ryckigt. Några viktiga avyttringar genomfördes, men den bakomliggande privatiseringstakten förblev mycket långsam. Under det andra halvåret började myndigheterna aggressivt anpassa energipriserna, men ökande betalningsförseningar och förluster hos de offentliga företagen under huvuddelen av året visade att försiktiga budgetrestriktioner behövdes.

Mycket kommer att bero på om det sammanhängande ekonomiska program som avtalades med IMF i slutet av oktober och som skall stöttas genom ett nytt stand-by-avtal om 300 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR), kommer att genomföras effektivt. Inga nya utbetalningar av makroekonomiskt EU-stöd gjordes under året. // Ekonomiska reformer - Sammanfattning av situationen

// 1. Avreglering av priser

Antalet reglerade priser (främst allmännyttiga tjänster och energi), motsvarade 2001 ungefär 18% av konsumentprisindex.

// 2. Avreglering av handeln

Under 2001 låg den genomsnittliga tullen enligt principen om mest gynnad nation på 19.4 % för samtliga varor, 15,6 % för industriprodukter och 33,2 % för jordbruksprodukter. Rumänien har undertecknat ett Europaavtal med EU och frihandelsavtal med CEFTA, EFTA, Israel, Moldavien och Turkiet. Under 2001 slutfördes förhandlingar med Litauen och inleddes förhandlingar med Kroatien. I strid med landets skyldigheter enligt både Europaavtalet och WTO, införde Rumänien exportrestriktioner för strategiska råvaror.

// 3. Växelkurssystem

Valutan (leu) är fritt flytande men centralbanken ingriper ofta för att försöka behålla den externa konkurrenskraften. Full bytesbalanskonvertibilitet råder.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Systemet är öppet och icke-diskriminerande. Vinsterna får hemföras fritt. Sedan början av 1997 får utländska investerare äga den mark de behöver för sin verksamhet. Den lagstiftning som skall reglera och främja utländska direktinvesteringar har ändrats vid ett flertal tillfällen, vilket har skapat osäkerhet beträffande rättsläget.

// 5. Penningpolitik

Rumäniens nationalbank åtnjuter en hög grad av oberoende. I lagen om centralbankens stadgar definieras dess viktigaste mål som att se till att den nationella valutan förblir stabil och därigenom bidrar till prisstabilitet. Nationalbanken får även enligt lag i begränsad omfattning direktfinansiera offentlig verksamhet.

// 6. Den offentliga sektorns finanser

En grundläggande skattereform har fullbordats, men långtgående åtgärder behövs fortfarande för att konsolidera den offentliga sektorns finanser. Det gäller bl. a. pensions- och hälsovårdsreformer, avskaffande av utbredda undantag från skatteskyldighet, bättre skatteindrivning och förbättrad budgetering och utgiftskontroll.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Vid utgången av 2001 hade de flesta små och medelstora företag privatiserats, medan flertalet stora företag fortfarande var offentligt ägda och drogs med svag företagsledning och bristande budgetdiciplin. Myndigheterna har privatiserat 5 av de 64 stora statliga företag som enligt en överenskommelse med Världsbanken skall säljas av.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Under de första åren gick reformeringen av banksektorn långsamt, vilket ledde till svåra problem 1997 och 1999. Därefter genomförde myndigheterna dock kraftfulla åtgärder för att stärka den rättsliga ramen, samtidigt som de mest problemtyngda bankerna antingen lades ned eller omstrukturerades och privatiserades. I slutet av 2001 ägdes fortfarande nästan hälften av banksektorns tillgångar av offentligägda institutioner. Kapitalmarknaderna förblev små och underutvecklade.

2. Makroekonomisk utveckling

Efter tre år med recession blev tillväxten åter positiv under 2000 och tilltog starkt under 2001, då den nådde 5,1 % under årets första nio månader. Återhämtningen fick en flygande start genom att exporten fick ett kraftigt uppsving till följd av den kraftiga reala deprecieringen av växelkursen 1999. Sedan mitten av 2000 har tillväxten dock blivit alltmer inhemsk, pådriven av en upplättning av finanspolitiken och skatte- och avgiftspolitiken. Särskilt under de första tre kvartalen 2001 drevs återhämtningen på av en ackumulering av tillgångar och framför allt en kraftig uppgång av hushållens konsumtion, som ökade med 6,8 % på grund av reala ökningar av sociala transfereringar och löner.

Inflationen avtog något men är fortfarande på en mycket hög nivå. Under 2001 föll genomsnittsinflationen till 34,5 %. I december hade inflationen på årsbasis gått tillbaka med mer än 10 procentenheter, till 30,3 %, trots att stora energiprisökningar infördes under andra halvåret. Inflationen var ändå högre än planerat och penningpolitiken fortsatte att inriktas mer på extern stabilitet inom ramen för det system med styrda flytande växelkurser som infördes 1999. Efter att ha ökat farten under det första halvåret till följd av en kraftig ökning av minimilönerna och stora löneökningar inom den offentliga sektorn, minskade takten i reallöneökningarna under årets senare hälft. I november 2001 låg de genomsnittliga reallöneökningarna på 1,5 % på årsbasis.

Efter det att finanspolitiken och skatte- och avgiftspolitiken hade blivit mer expansiv inför förra årets allmänna val, följde en ny åtstramning, men först under andra halvåret 2001. Underskottet i den offentliga sektorns finanser ökade 2000 till motsvarande 4 % av BNP, jämfört med 3,8 % 1999. Trots en kraftigare tillväxt av skatteintäktsbasen och avsevärda inbesparingar av räntebetalningar hade det kumulerade underskottet redan nått 2 % av beräknad BNP i juni, när myndigheterna började strama åt budgetkontrollen. I november hade det kumulerade underskottet bara ökat till 2,7 % av planerad BNP och verkade överenstämma med det nya mål som hade satts för underskottet vid årets slut (reviderat nedåt från 3,7 % till 3,5 % av BNP). Skatte- och avgiftspolitiken var till en början även den expansiv. Stora statliga företag finansierade stora ökningar i löne- och investeringskostnader genom utestående betalningar som ökade 38 % i reala termer under årets sju första månader. Samtidigt tilläts förlusterna inom energisektorn öka okontrollerat ända fram till sommaren, då priserna anpassades kraftigt och avgiftsindrivningen stärktes.

Mot bakgrund av denna, till att börja med expansiva, finanspolitik, påskyndades kraftigt den försämring av underskotten i handels- och bytesbalanserna som hade börjat under andra halvåret 2000. Under första halvåret 2001 mer än fördubblades det kumulerade underskottet i bytesbalansen jämfört med samma period 2000, till 3,4 % av beräknad BNP (mot 3,7 % av BNP för hela 2000). Denna kraftiga försämring var i hög grad orsakad av importökningen till följd av en uppgång av inhemsk efterfrågan samt olika engångsfaktorer, som effekten av förra årets torka och införandet av tidsbegränsade skattemässiga incitament för kapitalinvesteringar. I takt med att effekten av dessa åtgärder började avta och åtstramningen av finanspolitiken gjorde sig märkbar, avtog dock även takten i försämringen av utrikeshandeln och underskottet i bytesbalansen nådde 4,3 % som andel av beräknad BNP i oktober 2001. Exportökningen minskade emellertid kraftigt och blev negativ på årsbasis i slutet av 2001, vilket visar att den avtagande tillväxten inom EU skulle kunna visa sig vara ett allvarligt problem för normaliseringen av Rumäniens utrikeshandel.

Förbättrad tillgång till de internationella finansmarknaderna gjorde det möjligt för Rumänien att med lätthet finansiera underskottet i bytesbalansen genom att öka de officiella bruttovalutareserverna. Efter det att landet åter fått tillgång till de internationella kapitalmarknaderna mot slutet av 2000 emitterade Rumänien i juni 2001 euroobligationer för 600 miljoner euro till förbättrade villkor, när Standard and Poor höjde sin rating av rumänska långfristiga skulder i utländsk valuta (FITCH IBCA och Moodys följde efter senare under året). Även om utlandsskulden ökade från 10,5 miljarder US-dollar i slutet av 2000 till 11,4 miljarder i slutet av oktober, förblev Rumäniens skuldkvot i förhållande till BNP, som uppgick till 30,2 % av beräknad BNP, förhållandevis rimlig enligt internationell standard.

3. Strukturreformer

Efter att ha stannat upp under de månader som föregick valen under 2000 och under den första tiden med den nya administrationen, startade strukturreformerna på nytt, särskilt inför det nya IMF-programmet som avtalades i slutet av oktober.

Innan detta avtal ingicks hade betydande framsteg registrerats inom områdena prisanpassning och privatisering. Över sommaren genomfördes kraftiga höjningar av avgifterna för energi, vilket innebar slutet på en lång period av stillastående priser som hade försvårat tidigare försök att öka budgetdiciplinen inom företagssektorn och lett till en ackumulering av företagens obetalda skulder. I slutet av 2001 hade energipriserna ökat med 56 % på årsbasis.

Privatiseringsprocessen kom också igång på nytt med försäljningen av Banca Agricola under våren, fullbordandet av en komplicerad affär i samband med avyttringen av SIDEX, ett integrerat stålföretag som stod för en stor andel av de totala förlusterna i den offentligägda företagsektorn samt överenskommelsen med Världsbanken om upphandlingsförfarandena rörande två lönsamma aluminiumsmältverk. Inga stora framsteg registrerades emellertid beträffande avyttringen av den stora merparten av de 64 statligt ägda affärsföretagen som skulle ha privatiserats inom ramen för Världsbankens tidigare beviljade anpassningslån för den privata sektorn (Private Sector Adjustment Loan, PSAL).

Trots dessa åtgärder framskred strukturreformerna i relativt långsam takt. I det ekonomiska program som stöds genom det 18 månader långa stand-by-avtal som godkändes av IMF:s styrelse i slutet av oktober, läggs det dock fast en målinriktad tidsplan för strukturpolitiken som syftar till att påskynda omstruktureringen av energisektorn (främst genom att avgifterna höjs till kostprisnivå och energiföretagens indrivningsgrad förbättras), öka privatiseringstakten (genom att den största offentligt ägda banken, två gas- och två eldistributionsföretag avyttras) samt stärka lagstiftnings- och tillsynsordningarna för den finansiella sektorn (bland annat genom att införa Internationella redovisningsstandarder (IAS) och striktare normer för låneklassificering och valutarisker).

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

Sedan 1991 har EU stött Rumäniens omställningsprocess genom fyra makroekonomiska stöd, av vilka det senaste godkändes i november 1999 när EU:s ministerråd beviljade Rumänien ett betalningsbalanslån på upp till 200 miljoner euro, inom ramen för ett stand-by-avtal på 400 miljoner särskilda dragningsrätter (rådets beslut 99/732/EG). Efter utbetalningen av den första delen på 100 miljoner euro i juni 2000 började dock IMF-programmet avvika från plan inför parlaments- och presidentvalen i slutet av 2000, eftersom regeringens beslutsamhet att upprätthålla lönedisciplin i offentliga företag avtog och finanspolitiken mjukades upp. Inga ytterligare utbetalningar av EU:s makroekonomiska stöd har därför kunnat äga rum och IMF:s stand-by-avtal löpte så småningom ut i februari 2001.

Med draghjälp av en allt starkare ekonomisk återhämtning har dock den nya regeringen intagit en mer reformvänlig attityd under loppet av 2001. Tack vare att flera tidigare planerade åtgärder nu har genomförts och det finns en ny vilja att få till stånd en stabilisering av ekonomin och att fullfölja reformer godkände IMF:s styrelse den 31 oktober 2001 ett nytt 18 månader långt stand-by-avtal (SBA) för 300 miljoner SDR (cirka 383 miljoner US-dollar). Förhandlingar med Världsbanken om ett andra anpassningslån för den privata sektorn (PSAL) på 300 miljoner US-dollar befinner sig också i ett långt framskridet stadium.

Mot denna bakgrund ingick kommissionen i början av 2002 en principöverenskommelse med rådet (Ekofin) om att ställa 100 miljoner euro till förfogande i två delar för Rumänien enligt rådets beslut 99/732/EG, under förutsättning att stand-by-avtalet genomförs på ett tillfredsställande sätt och att landets strukturanpassningsprocess framskrider planenligt.

XII. TADZJIKISTAN

1. Sammanfattning

Real BNP-tillväxt 2000 uppgick till 8,3 %. Under 2001 beräknas BNP ha ökat med runt 10 %. Aluminiumproduktionen fortsatte uppåt och även bomullsskörden var god, men minskande världsmarknadspriser inom båda dessa sektorer hade en dämpande effekt på resultatet. Det är positivt att tillväxten har utvidgats till andra sektorer som livsmedelsproduktion, skogsbruk och byggmaterial.

Privatiseringen av de mindre företagen är i det närmaste avslutad och nu läggs tyngdpunkten i stället på större företag, där privatiserings processen har gått mycket långsammare. Regeringen har börjat med en omorganisering av den offentliga infrastrukturen i syfte att skilja mellan regleringsmässiga och operativa funktioner inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Skattereformerna och omstruktureringen av banksektorn fortsatte under 2001.

IMF:s styrelse kom fram till en positiv slutsats efter den senaste översynen av Tadzjikistans tredje årliga program inom ramen för PRGF i juli 2001 och Tadzjikistan kunde få ut sammanlagt 16 miljoner US-dollar inom ramen för PGRF under 2001. De sista två granskningarna av programmet avslutades dock aldrig, på grund av förseningar med genomförandet av strukturreformerna.

Tadzjikistan betalade tillbaka sina återstående försenade skulder till gemenskapen på 78,8 miljoner euro i mars 2001. Därefter beviljades Tadzjikistan ett nytt makroekonomiskt stödpaket bestående av ett nytt lån på 60 miljoner euro och ett totalt bidragsbelopp på upp till 35 miljoner euro. Lånet och den första bidragsdelen på 7 miljoner euro betalades ut i mars 2001. Den andra bidragsdelen på 7 miljoner euro betalades ut i december 2001. // Ekonomiska reformer - Sammanfattning av situationen

// 1. Avreglering av priser

De flesta priser är avreglerade (med undantag av allmännyttiga tjänster)

// 2. Avreglering av handeln

Relativt avreglerat handelssystem med en genomsnittlig tullsats på 8 % och inga viktigare icke-tariffära handelshinder. Har ansökt om medlemsskap i Världshandelsorganisationen (observatörsstatus sedan juli 2001). Tullunion med Ryssland, Vitryssland, Kazakstan och Republiken Kirgizistan.

// 3. Växelkurssystem

Relativt liberalt växelkurssystem. Den officiella växelkursen anslöt sig till marknadskursen i juli 2000, när en valutabörs på interbankmarknaden togs i drift. Den nya valutan, somoni, infördes i oktober 2000. Somonin har en styrd flytande växelkurs.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Begränsade utländska direktinvesteringar på grund av hög upplevd landrisk, trots relativt liberalt rättssystem. Inga rättsliga hinder mot utländska direktinvesteringar eller mot utländskt ägande av aktier. Inga begränsningar för att ta hem vinster och kapital (en transfereringsskatt på 15 %).

// 5. Penningpolitik

Centralbankens oberoende relativt väl säkerställt i lagstiftningen. I praktiken fyllde Tadzjikistans centralbank fram till mitten av 2000 en närmast skattemyndighetsutövande funktion, som styrdes av ekonomiska och politiska överväganden. Bristfällig likviditetsstyrning inom centralbanken har varit ytterligare en källa till inflation.

// 6. Den offentliga sektorns finanser

De totala intäkterna beräknas till 15 % av BNP och de totala utgifterna till cirka 15 % av BNP. Ett nytt system för finansförvaltning har inrättats, vilket innebär att det finns regionala finansförvaltningar i alla administrativa distrikt. En enhet för de största skattebetalarna upprättades också. Ett offentligt revisionsorgan upprättades under 2001, men är inte helt oberoende.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Privatiseringen av mindre företag har i stort sett slutförts. Samtliga bomullsrenserier har framgångsrikt privatiserats. 55 % av all jordbruksmark är i privata händer. Jordreformen saktade ner under 2000 på grund av att lokala myndigheter blandade sig i processen. Tjänstemän fortsätter att lägga sig i hur nya privata jordbruk och företag drivs. De största industriföretagen samt försörjningsföretagen drivs fortfarande i offentlig regi.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Betydande framsteg med att förbättra reglering av och tillsyn över bankerna. Omstruktureringsöverenskommelser mellan Tadzjikistans centralbank och de fyra större bankerna. Utlåning till personer med anknytning till bankerna och underlåtenhet att kräva in lån fortfarande vanligt. Förtroendet för systemet är fortfarande lågt och förmågan att mobilisera inlåning begränsad (bankernas inlåning motsvarade mindre än 3 % av BNP).

2. Makroekonomisk utveckling

BNP-tillväxten beräknas ha varit runt 10 % i reala termer under 2001 (8,3 % under 2000). Den ekonomiska tillväxten har utökats till flera sektorer utöver de dominerande bomulls- och aluminiumsektorerna (exempelvis livsmedelsproduktion, skogsbruk och byggmaterial). Effekterna av den svåra torkan i regionen under 2000 och 2001 är inte helt övervunna och förra årets spannmålsskörd drabbades också av torkan. På grund av den låga vattennivån har vattenkraftverk gått på mindre än halv kapacitet, vilket har medfört en ökning av nettoimporten av el. Underskottet i bytesbalansen beräknas ha ökat till runt 7 % av BNP 2001 (2000 var underskottet 6,3 % inklusive transfereringar). Den gränsöverskridande handeln har drabbats av ökande svårigheter vid gränserna. Aluminium och bomull står fortfarande för upp till 65 % av exportintäkterna och handelsbalansen är därför mycket känslig för fluktuationer i världsmarknadspriserna.

Finanspolitiken förblev i stort sett oförändrad jämfört med föregående år. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till motsvarande 0,1 % av BNP för 2001 (0,6 % 2000).

Efter en åtstramning av penningpolitiken avtog inflationstakten kraftigt under 2001 (från 33 % i genomsnitt 2000) till runt 11 % i slutet av 2001. Den tadzjikistanska valutan, somoni, stabiliserades under 2001, efter att ha deprecierats direkt efter införandet i oktober 2000.

Tadzjikistans utlandsskuld på 1 231 miljoner US-dollar motsvarade 129 % av BNP i slutet av 2000 och 297 % i förhållande till exporten. Utlandsskulden förblev på det hela taget oförändrad under 2001. Förhållandet mellan nettokapitalvärdet på utlandsskulden och skatteintäkterna var cirka 400 % under 2001. Centralbankens bruttovalutareserv motsvarar en importtäckningsgrad av cirka 2,5 månader. De utländska direktinvesteringarna netto har legat på en låg nivå runt 20 miljoner US-dollar årligen under de senaste åren. IMF:s styrelse kom fram till en positiv slutsats efter den senaste översynen av Tadzjikistans tredje årliga program inom ramen för PRGF i juli 2001 och Tadzjikistan kunde få ut sammanlagt 16 miljoner US-dollar inom ramen för PGRF under 2001. Genomförandet av de överenskomna strukturreformerna drabbades dock av förseningar under det andra halvåret och de sista två översynerna av programmet genomfördes inte som ursprungligen planerat.

3. Strukturreformer

Avsevärda framsteg har gjorts vad beträffar skattereformer. Försäljningsskatten på bomull och aluminium har gradvis fasats ut och kommer att avskaffas helt och hållet under 2002-2003. Finansförvaltningen har förstärkts och regionala finansförvaltningar har inrättats. En ny enhet för de största skattebetalarna har också införts. Ett offentligt revisionsorgan har inrättats men dess funktion är inte helt oberoende. Områden där det behövs ytterligare åtgärder för att förbättra öppenhet och ansvarstagande är framför allt när det gäller den närmast skattemyndighetsliknande verksamheten och de finansiella förbindelserna mellan finansministeriet och centralbanken.

Privatiseringen i liten skala är i det närmaste fullbordad och nu läggs tyngdpunkten i stället på större företag, där privatiseringarna än så länge släpar efter. I augusti 2001 hade 349 stora och medelstora företag av de sammanlagt 955 företag som skall privatiseras avyttrats. Bristande öppenhet utgör fortfarande ett stort problem för privatiseringsprocessen. Det uppskattas att runt 70 % av de privatiserade stora och medelstora företagen ägs och kontrolleras av insiders. Regeringen har tillkännagivit sin avsikt att omstrukturera de två största statligt ägda företagen (elektricitetsmonopolet Barki Tajik och aluminiumverket Tadaz). Tadaz står ensamt för över hälften av industriproduktionen.

Jordreformprocessen har förhalats av lokala myndigheter som är ovilliga att släppa ifrån sig kontrollen över de gamla kollektivjordbruken. Enligt en överenskommelse med Världsbanken har Tadzjikistan åtagit sig att markant öka antalet utställda privata fastighetsbevis fram till maj 2002. Jordreformkommitténs befogenheter har utökats för att påskynda processen.

Regeringen har börjat med en omorganisering av den offentliga infrastrukturen i syfte att skilja mellan regleringsmässiga och operativa funktioner inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Exempelvis planeras förändringar i lagstiftningen för att bolagisera Tajiktelecom och för att upprätta ett oberoende regleringsorgan inom telekommunikationssektorn.

Myndigheterna fortsatte framgångsrikt att förbättra reglering av och tillsyn över bankerna. En ytterligare ökning av kapitaltäckningskraven är planerad i syfte att förbättra konsolideringen av banksektorn. Det allmänna förtroendet för banksystemet är fortfarande lågt och bankernas kapacitet att öka inlåningen är begränsad (bankernas inlåning ligger under 3 % av BNP). Tadzjikistans centralbank har slutit omstruktureringsavtal med de fyra största privatiserade affärsbankerna och detta har lett till vissa resultat, bl.a. vad beträffar återbetalning av lån samt kreditbedömning. Eftersom den finansiella informationen inte utarbetas enligt internationella redovisningsstandarder är den finansiella informationen fortfarande otillförlitlig.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

I mars 2000 fattade rådet beslut om att ge Tadzjikistan sådant exceptionellt finansiellt stöd som redan beviljats Armenien och Georgien. Tadzjikistan betalade tillbaka sina utestående skulder till gemenskapen på 78,8 miljoner euro i mars 2001. Därefter beviljades Tadzjikistan ett nytt stödpaket bestående av ett nytt lån på 60 miljoner euro och ett totalt bidragsbelopp på upp till 35 miljoner euro, som skall utbetalas successivt genom årliga delutbetalningar under en period fram till 2004. Det nya lånet och den första bidragsdelen på 7 miljoner euro betalades ut i mars 2001. Eftersom Tadzjikistan har gjort tillfredsställande framsteg med sina strukturreformer (särskilt vad gäller förbättringen av skattesystemet, privatiseringsprocessen och åtgärder i samband med omstruktureringen av banksektorn) samt att Tadzjikistans makroekonomiska resultat har varit goda trots svåra externa förhållanden betalades den andra bidragsdelen på 7 miljoner euro ut i december 2001 efter det att Tadzjikistan hade minskat sin nettoskuld till gemenskapen med 8 miljoner euro.

XIII. UKRAINA

1. Sammanfattning

Efter tio år av negativ tillväxt växte ekonomin i Ukraina med 5,8 % 2000 och tillväxttakten ökade 2001. Andra makroekonomiska trender har också varit positiva. Inflationen har gått tillbaka markant och det konsoliderade underskottet i den offentliga sektorns finanser kunde hållas runt 1½ % av BNP under 2000 och 2001.

Bytesbalansen visar fortfarande ett överskott, även om detta överskott minskar i takt med en importtillväxt som drivs av en kraftig inhemsk efterfrågan och en ökande real växelkurs. Efter en kraftig depreciering under det andra halvåret 1999 har hryvnian varit relativt stabil i nominella termer sedan våren 2000. I juli 2001 beslutade Parisklubben att lägga om Ukrainas skulder.

Betalningsbalansen är dock fortfarande bräcklig. Landets skuldtjänståligganden är fortfarande betydande och Ukraina har fortfarande inte tillgång till de internationella kapitalmarknaderna. Inflödet av utländska direktinvesteringar är fortfarande nedslående och även om den officiella valutareserven ökar så motsvarar den mindre än två månaders import.

Vad beträffar strukturpolitiken har en del positiva åtgärder vidtagits inom områden som privatisering, bankreglering, jordreform och reform av energisektorn, men mycket återstår att göra. Det har varit svårt att nå framsteg med reformeringen av gassektorn och vissa stora banker uppvisar fortfarande betydande svagheter. Dessutom fortsätter Ukraina tillämpa handelsbegränsningar som strider mot dess partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA).

I slutet av 2001 aktiverade IMF åter den utvidgade finansieringsfaciliteten (EFF), men oenighet om budgeten har fördröjt den sjunde översynen av programmet, som normalt skulle ha varit klar i början av 2002. I början av 2002 lade kommissionen fram ett förslag för rådet om att lägga ned 1998 års makroekonomiska stöd och i stället betala ut de medel som återstår inom ramen för ett nytt makroekonomiskt stöd. Detta Detta nya stöd skulle omfatta 110 miljoner euro (inklusive 92 miljoner euro från 1998 års stöd). nya stöd skulle omfatta 110 miljoner euro (inklusive 92 miljoner euro från 1998 års stöd). // Ekonomiska reformer - Sammanfattning av situationen

// 1. Avreglering av priser

De flesta priser har avreglerats. Priserna på offentliga tjänster (till exempel gas, el, värme och hyra) kontrolleras av myndigheterna och har en tendens att ligga under full kostnadstäckningsnivå.

// 2. Avreglering av handeln

Importen är fri från kvantitativa begränsningar, med några få undantag av hälso- och säkerhetsskäl. Den genomsnittliga handelsvägda importullsatsen var 7,5 % i mitten av 1999. En enhetlig tvåprocentig importavgift infördes under en sexmånadersperiod i juli 1999. Några få exportrestriktioner (som exportavgifter på solrosfrön och skrot) återstår. Partnerskaps- och samarbetsavtalet med EU trädde i kraft den 1 mars 1998. Ukraina har infört åtskilliga handelsbegränsningar som är oförenliga med partnerskaps- och samarbetsavtalet.

// 3. Växelkurssystem

Full bytesbalanskonvertibilitet (enligt artikel VIII i IMF:s stadgar) sedan september 1996. Vissa valutarestriktioner när det gäller de löpande bytesbalanstransaktionerna återinfördes mellan september 1998 och augusti 1999 för att försvara valutan.

// 4. Utländska direktinvesteringar

Skattelättnader beviljades för investeringar som utgör minst 20 % av företagets kapital och för investeringar i bilindustrin över 100 miljoner US-dollar. De utländska direktinvesteringarna per capita har legat kvar på en mycket låg nivå (de uppgick till endast 587 miljoner US-dollar eller till 12 US-dollar per capita 1998).

// 5. Penningpolitik

Ökad tilltro till indirekta penningpolitiska instrument. Centralbankens lån till affärsbankerna fördelas främst genom lombardlån, auktioner och repor.

// 6. Den offentliga sektorns finanser

De offentliga utgifterna minskade från cirka 70 % av BNP 1992 till cirka 36% av BNP 2000. Sysselsättningen i den offentliga sektorn skars ned med 1 miljon (till 4,7 miljoner) mellan 1994 och 1998. Det konsoliderade underskottet i de offentliga finanserna minskades från motsvarande 5,2 % av BNP 1997 till 1,5 % av BNP 2001. Sociala avgifter, moms och vinstskatt är de viktigaste inkomstkällorna som tillsammans svarar för cirka 70 % av de konsoliderade offentliga skatteintäkterna.

// 7. Privatisering och företagsomstrukturering

Den småskaliga privatiseringen har i princip fullbordats. Över 9 500 företag privatiserades genom ett kupongbaserat massprivatiseringsprogram som infördes i början av 1995. Privatiseringsprogrammet koncentreras nu på de större företagen, särskilt de inom energi- och telekommunikationssektorerna. Utländska eller strategiska investerare är dock involverade i begränsad utsträckning. Enligt myndigheterna stod den privata sektorn för cirka 60 % av industriproduktionen 1998.

// 8. Reformering av den finansiella sektorn

Betydande ansträngningar har gjorts sedan 1997 för att förstärka tillsynen och regleringen av banksystemen, bland annat antogs lagar om centralbanken och om bankverksamheten mellan 1999 och 2000, internationella redovisningsstandarder infördes och ett nytt rapporteringssystem för banker inrättades. De flesta banker är privata. Banksystemet är dock fortfarande svagt och några av de stora bankerna är i dåligt skick. En sådan bank fick sin oktroj indragen 2001. Kapitalmarknaderna är fortfarande underutvecklade

2. Makroekonomisk utveckling

Efter att ha ökat med 5,8 % 2000, den första positiva tillväxten på årsbasis sedan Ukrainas självständighet ökade real BNP med 9 % under de första elva månaderna 2001. På utbudssidan skapades den goda tillväxten genom såväl industriproduktion som jordbruksproduktion. Den sistnämnda gynnades dessutom av ytterligare en exceptionellt god spannmålsskörd. På efterfrågesidan utgjordes de främsta drivkrafterna av privat konsumtion och privata investeringar. Ekonomin har emellertid visat tecken på avmattning under det andra halvåret 2001, vilket återspeglar en svagare efterfrågan i Ryssland och hos andra handelspartner samt den ökande reala växelkursens effekter på nettoexporten. Tillväxten väntas fortsätta avta under 2002 (till 5-6 %).

Trots att ekonomin har blivit starkare har inflationen fortsatt nedåt. I november 2001 nådde konsumentprisinflationen på årsbasis sin lägsta nivå sedan självständigheten, till 4,5 %, jämfört med den maxnivå som uppnåddes i juli 2000 på 32 %. Den avtagande inflationen beror på en kombination av faktorer, bland annat en långsam nominell uppgång av hryvnian, en försiktig finanspolitik, de goda skördarna 2000 och 2001 och lägre oljepriser. Det finns dock en viss risk att uppgången i reallöner och pensioner (en följd av den plötsliga inflationsminskningen och, när det gäller löner, en snabb produktivitetstillväxt, men även en följd av politiska beslut), minskningen av försenade löne- och pensionsutbetalningar och den snabba expansionen av penningmängden åter kan sätta fart på inflationen under 2002. I december 2001 lättades penningpolitiken upp ytterligare i och med att centralbanken sänkte sin refinansieringsränta från 15 % till 12,5 %, den sjätte minskningen under 2001 (denna ränta var uppe i 27 % i slutet av 2000). Centralbanken sänkte även reservkraven för affärsbankerna under 2001.

Det konsoliderade underskottet i de offentliga finanserna (mätt på kontantbasis och inklusive intäkter från privatiseringar som en budgetpost) nådde 1,5 % som andel av BNP 2001, samma nivå som 2000. Underskottet skulle dock vara betydligt högre om de beräknade försenade momsåterbetalningarna på cirka 1,9 miljarderna hryvnia (cirka 0,8 % av BNP) också beaktades. [3] I budgeten för 2002 beräknas underskottet bli motsvarande 1,8 % av BNP, vilket ligger i linje med kraven från Internationella valutafonden (IMF), men inte riktigt tar hänsyn till vare sig behovet av att komma i kapp med alla försenade momsåterbetalningar eller kostnaden för parlamentets beslut att återinföra privilegier för vissa kategorier av befolkningen (bland annat militären och domarna) vad beträffar bostäder, transporter och kommunala tjänster.

[3] Det totala värdet av alla obetalda momsåterbetalningar beräknas av regeringen till runt 6 miljarder hryvnia.

Sedan den nationella valutan tappade 20 procent av sitt värde mellan juli 1999 och januari 2000, har hryvnian varit relativt stabil. Ukrainas höga inflation jämfört med sina viktigare handelspartner har medfört en betydande real uppgång av växelkursen sedan februari 2000. Även om denna reala uppgång nu har börjat märkas på exportresultatet kan den än så länge till stor del anses vara en justering för den alltför stora nedgång som valutan utsattes för i slutet av 1999 och början av 2000. Växelkursen förväntas därför bli kvar på en relativt konkurrenskraftig nivå.

Med en inhemsk efterfrågan som håller uppe importtillväxten och en minskande exporttillväxt till följd av en svagare efterfrågan utomlands samt den reala uppgången av växelkursen, krymper överskottet i bytesbalansen. Överskottet beräknas ha minskat från motsvarande 4,7 % av BNP 2000 till cirka 3 % av BNP förra året och förväntas minska ytterligare till runt 1½ % av BNP under innevarande år. Trots denna gynnsamma bytesbalans är betalningsbalansen fortfarande ömtålig. Ukraina förlorade tillträdet till den internationella obligationsmarknaden i efterdyningarna av den ryska krisen 1998 och inflödet av utländska direktinvesteringar är fortfarande nedslående. Med dessa förutsättningar har de officiella valutareserverna förblivit låga (ungefär 2,9 miljarder US-dollar eller 7,5 veckors import i slutet av oktober 2001), även om de har visat en uppåtgående tendens sedan våren 2000.

Landets utlandsskuld låg på motsvarande 30 % av BNP vid slutet av 2001. I juli 2001 samtyckte Parisklubben till att lägga om Ukrainas skulder. [4] Genom denna överenskommelse konsolideras cirka 580 miljoner US-dollar i utestående skulder på lån som Ukraina hade tagit före den 31 december 1998. Denna summa består av amorteringar som har förfallit eller kommer att förfalla till betalning under perioden 19 december 2000 till 3 september 2002. Skulden skall återbetalas under en period på 12 år i 18 lika stora halvårsvisa betalningar, med en återbetalningsfri period på 3 år. Dessutom har Parisklubben beviljat uppskjutna betalningar för räntan, vilket i själva verket innebär att en stor del av räntebördan för 2001 har förts över till 2002.

[4] Ukraina hade slutat betala sin skuldtjänst till Parisklubben i januari 2000. I april 2000 omvandlades ungefär 2,6 miljarder US-dollar av utlandsskulden till 7-åriga obligationer i euro eller dollar. Det gällde främst euroobligationer som innehades av privata investerare men även en del av Ukrainas skuld till det ryska gasbolaget Gazprom.

Omvandlingsplanen har minskat Ukrainas skuldtjänst gentemot fordringsägarna i Parisklubben under 2001 och 2002 från det ursprungliga beloppet på 805 miljoner US-dollar till 286 miljoner, vilket framförallt omfattar räntebetalningar och betalningar på kapitalbelopp som löper ut under 2002 efter konsolideringsperioden. Detta torde bli ett viktigt bidrag till att stärka Ukrainas betalningsbalans (minskningen i skuldtjänst för åren 2001 och 2002 motsvarar ungefär 1,4 % av beräknad BNP för 2001). Normaliseringen av Ukrainas förbindelser med Parisklubben kan också bana väg för att landet till slut skall kunna återkomma till de internationella kapitalmarknaderna.

3. Strukturreformer

Framstegen med strukturreformerna saktade ner betydligt under 2001, vilket delvis återspeglade det politiska dödläge som uppstod i samband med att premiärminister Yushchenko avgick och en ny regering bildades i maj 2001. Några uppmuntrande steg på vägen har dock tagits, som indragningen av oktrojen för Banka Ukraina (en statlig bank på obestånd), antagandet av en ny fastighetslag och förbättringen av avgiftsindrivningen i energisektorn.

Inom jordbrukssektorn antog parlamentet en ny fastighetslag i oktober 2001, som utgör en bas för utvecklingen av en privat marknad för jordbruksland. Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 2002, antogs efter en häftig debatt, med hårt motstånd från kommunisterna. Enligt lagen får dock ingen mark börja säljas förrän 2005. President Kuchma var den som slutgiltigt fastställde den nya lagen i november 2001, men han vill ha bort femårsmoratoriet. Den nya lagen är visserligen ett välkommet steg på vägen, men för att verkligen kunna fungera i praktiken behöver den åtföljas av kompletterande lagstiftning, exempelvis lagar om fastighetsregistrering och fastighetsvärdering. Myndigheterna överväger även att upprätta en jordbrukskassa, eventuellt med stöd av Världsbanken.

Vad beträffar privatiseringar antog parlamentet i början av 2000 ett program för perioden 2000-2002 för avyttring av stora företag. Med över 2 miljarder hryvnya fördubblades inkomsterna från privatiseringar under 2000. Emellertid rådde det brist på öppenhet i samband med vissa försäljningar. Det förekom att vissa företag uteslöts från anbudsförfarandet utan klara grunder. Enligt 2001 års budget skulle intäkterna från privatiseringar öka väsentligt (till 5,9 miljarder hryvnia), genom avyttring av stora företag. Detta mål uppnåddes dock inte. Inkomsterna från privatiseringar blev bara runt en tredjedel av vad som var planerat, beroende på att privatiseringarna av eldistributionsföretagen och Ukrtelecom, det statliga telekommonopolet, försenades.

Regleringen av och tillsynen över bankerna har stärkts betydligt under senare år, med tekniskt bistånd från utländska bidragsgivare. I vissa av de största bankerna finns dock betydande svagheter kvar. År 1999 antogs omstruktureringsprogram för dessa banker och genomförandet av dem utgör en huvudfaktor i fråga om villkoren för makroekonomiskt stöd från Världsbanken, IMF och EU. I mitten av juli drog myndigheterna in oktrojen för Banka Ukraina och banken kommer att likvideras. En annan bank som befinner sig i en bekymmersam ekonomisk situation är den statliga sparbanken. Framstegen med att omstrukturera denna bank har hittills varit ganska begränsade.

Inom energisektorn stängdes slutligen Chernobyl-kraftverket den 15 december 2000. Samma månad godkände kommissionen och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) lånen för det s.k. K2R4-projektet, men beviljandet av dessa lån var knutet till en rad villkor, bland annat att IMF-programmet återaktiveras, att det upprättas en fungerande tillsynsmyndighet inom kärnenergisektorn och att de olika berörda institutionerna bekräftar sina finansiella åtaganden. Trots att dessa villkor har uppfyllts har undertecknandet av lånehandlingarna fördröjts, eftersom regeringen har begärt en översyn av några av ramarna och villkoren för projektet.

Vissa framsteg har gjorts med reformen av energisektorn. Förbättringar har gjorts när det gäller att få in betalningar och privatiseringen av den första omgången regionala eldistributionsföretag fullbordades i maj 2001. Den 31 maj 2001 fattade dock president Kuchma beslut om ett tillfälligt uppehåll med privatiseringarna av ytterligare eldistributionsföretag. Myndigheterna har visserligen senare tillkännagivit att detta uppskov är över, men en viss osäkerhet återstår om tidsplanen för nästa privatiseringsomgång och om hur många företag som kommer att omfattas. Ett nyckelområde när det gäller strukturreformen på energiområdet är gassektorn, där framstegen hittills varit obetydliga.

I fråga om avreglering av handeln har Ukraina sedan våren 2000 gjort vissa framsteg mot att undanröja ett antal handelsrestriktioner som var oförenliga med partnerskaps- och samarbetsavtalet, men mer återstår att göra. Totalt sett har framstegen inom detta område varit otillräckliga, särskilt vad gäller vissa exportbegränsningar och undanröjandet av diskriminerande åtgärder i bilsektorn.

4. Genomförande av makroekonomiskt stöd

I oktober 1998 beviljade rådet Ukraina ett tredje makroekonomiskt lån på upp till 150 miljoner euro. [5] Den första delen av lånet betalades ut i juli 1999. Förhandlingarna om de politiska villkoren för utbetalningen av den andra delen av lånet avbröts emellertid när IMF:s utvidgade finansieringsfacilitet (EFF) avvek från plan under hösten 1999. I december 2000, när IMF återaktiverade EFF, återupptog kommissionen förhandlingarna om villkoren för den andra delen av lånet.

[5] De första och andra makroekonomiska stödtransaktionerna, på 85 miljoner respektive 200 miljoner euro, godkändes av rådet i december 1994 och oktober 1995.

I september 2001 uppnåddes en överenskommelse för vidare överläggning rörande villkoren för utbetalningen av den andra delen av 1998 års lånefacilitet. I slutet av 2001 avvek emellertid EFF-programmet åter från plan. Dessutom verkade det som om Ukraina inte skulle kunna uppfylla en del av de villkor som hade överenskommits med kommissionen, särskilt de som rör undanröjandet av diskriminerande regler i bilsektorn. Mot denna bakgrund och med beaktande av den överenskommelse om skuldomläggning som uppnåddes mellan Ukraina och dess fordringsägare i Parisklubben i juli 2001, lade kommissionen fram ett förslag för rådet i januari 2002 om att lägga ned 1998 års makroekonomiska stöd och i stället betala ut de medel som återstår inom ramen för ett nytt makroekonomiskt stöd. [6] Detta nya stöd skall uppgå till 110 miljoner euro (inbegripet de 92 miljoner som återstår av 1998 års lån) och ha en längre löptid än 1998 års lån (15 år i stället för 10) och en längre återbetalningsfri period (10 år i stället för 7).

[6] KOM(2002) 12 slutlig, 17.01.2002.

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>